Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samlokalisering av krigsflygskolorna vid F 10 i Ängelholm och F 16 i Uppsala till Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning av verksamheten vid krigsflygskolorna med den vid Trafikflyghögskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verksamheten vid krigsflygskolorna och Trafikflyghögskolan skall utvecklas till ett internationellt kompetenscentrum för flyg.
Riksdagen beslutade i maj 2001 att flygvapnets pilotutbildning inte längre ska vara lokaliserad till krigsflygskolorna vid F 10 i Ängelholm och F 16 i Uppsala då dessa ska avvecklas. I beslutet förordades ingen ny lokalisering av utbildningen varför arbetet med att finna en sådan nu pågår inom Försvarsmakten. Trots den stora oenigheten kring riksdagsbeslutet i våras finns det en samsyn kring nödvändigheten av att finna en långsiktig lösning av flygvapnets pilotutbildnings samlade lokalisering som säkerställer såväl utbildningens kvalitet som möjligheterna att rekrytera piloter.
Luftfartsverket redovisade nyligen att pilotutbildningen inte kan samlas vid en av de kvarvarande fyra flygflottiljerna beroende på att vid två av dem, F 4 i Östersund och F 17 i Kallinge, krävs bl a utbyggnad av ytterligare landningsbanor och vid de andra två, F 7 i Såtenäs och F 21 i Luleå, räcker inte den nuvarande kapaciteten till för en utökad flygverksamhet. Vidare pekar Luftfartsverket på att det tar upp mot 10 år innan de nödvändiga utbyggnaderna kan vara klara.
Härav följer att i det fall beslutet blir att flygvapnets pilotutbildning ska förläggas till F 4, F 7, F 17 eller F 21 så kommer det att dröja åtskilliga år innan flygvapnets pilotutbildning kan samlas i en lokalisering som är långsiktig. Detta är fullständigt oacceptabelt och helt oförenligt med statens mål vad avser flygutbildning, vilka är att bedriva militär och civil flygutbildning med hög kvalitet och stor kostnadseffektivitet. Måluppfyllelsen förutsätter att den nationella kompetensen inom flygutbildning i Sverige kan utvecklas, vilket i sin tur förutsätter en snabb lösning på frågan om den nya samlade Krigsflygskolans lokalisering.
Det finns anledning att påminna om att det idag bedrivs statlig flygutbildning vid krigsflygskolorna i Ängelholm och Uppsala, som utbildar stridspiloter och officerare till flygvapnet, samt vid Trafikflyghögskolan vid Lunds universitet i Ljungbyhed, som utbildar piloter för tung civil luftfart. Dessa organisationer har en gemensam bakgrund och grundläggande syn på flygutbildning. Redan idag utbildas militära piloter av flera olika kategorier vid Trafikflyghögskolan.
Krigsflygskolan har en lång tradition i nordvästra Skåne. En tradition som sträcker sig från dess start 1926 i Ljungbyhed fram till omlokaliseringen till Ängelholm för några år sedan. På samma sätt som svensk flygindustri under denna tid har stått för en internationellt uppmärksammad utveckling av teknik inom militärt flyg har krigsflygskolorna stått för en internationellt uppmärksammad utveckling av militär flygutbildning. Denna utveckling har genomförts av krigsflygskolorna i samarbete med Försvarets forskningsanstalt, FOA. Ljungbyhed har med fyra parallella banor samt fasta in- och utflygningsvägar en infrastruktur som är bättre lämpad för flygutbildning än någon annan plats i Europa. Hangarutrymme, utbildningslokaler och elevbostäder för utökad verksamhet finns tillgängliga. Dessutom finns SAAB–Nyge, som genomför underhåll på det militära skolflygplanet SK 60, etablerat på Ljungbyheds flygplats.
Försvarsmakten strävar efter att dess utbildning ska kopplas till akademisk utbildning och forskning. Forskning kring flyg är etablerad vid Lunds universitet, i synnerhet genom Svenskt Flygcentrum för forskning och utveckling som inrättats tillsammans med Luftfartsverket. Lunds universitet och FOA ser positivt på en samordning av militär och civil grundflygutbildning.
En samlokalisering och samordning av verksamheten vid krigsflygskolorna med den vid Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed innebär att statlig flygutbildning kan genomföras till minskad kostnad, med bibehållen kvalitet och med förbättrade förutsättningar för utveckling av utbildningen. Detta ökar möjligheterna för Sverige att på sikt bli ett internationellt centrum för flygutbildning. Dessutom innebär Ljungbyhedsalternativet att frågan om lokalisering av flygvapnets samlade pilotutbildning snabbt kan ges en långsiktig lösning.
Den svenska försvarsmaktens utbildning av stridspiloter har ett fokus på den pedagogiska situationen som rönt stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Detta fokus har bland annat lett till att i stort sett samtliga som tas ut för att bli stridspiloter klarar den krävande utbildningen. Detta står i stark kontrast till hur flygutbildning har genomförts tidigare och hur den fortfarande genomförs på många håll. Utvecklingsarbetet som lett fram till detta har haft stor betydelse för den höga kompetens och goda flygsäkerhet som präglar svenskt militärflyg.
Av dem som arbetar på krigsflygskolorna har en majoritet en gedigen erfarenhet som lärare inom militär flygutbildning. Flertalet av dem har redan deklarerat att de inte har för avsikt att fortsätta som flyglärare vid krigsflygskolorna om det innebär osäkerhet om arbetets framtidsutsikter, vilket påverkar deras livssituation. Att värna den unika flygutbildningskompetens som byggts upp i Sverige måste beaktas i kommande beslut om krigsflygskolornas framtida lokalisering.
I Ljungbyhed finns idag Trafikflyghögskolan vid Lunds universitet, TFHS. Denna har sedan 1984 haft uppdraget att utbilda trafikflygare för tung civil luftfart. Huvudman vid denna tidpunkt var Flygvapnet och anledningen till att skolan startades var att ge flygbolag ett alternativ till rekrytering av militära piloter. Det var militära flyglärare från Krigsflygskolan som i samarbete med SAS tog fram utbildningsplanerna för TFHS. Många av de militära flyglärare som var med att starta TFHS arbetar där även idag. På TFHS finns därför flyglärare med en unik kombination av kunnande och erfarenhet inom både civil och militär flygutbildning.
1998 övergick huvudmannaskapet för TFHS till Lunds universitet. Lunds universitet har sedan dess tillsammans med Luftfartsverket startat Svenskt Flygcentrum för forskning och utveckling som en del i en strategisk satsning på forskning och högre utbildning inom flygområdet.
Förutom att utbilda piloter för den civila marknaden genomför TFHS sedan många år vidareutbildning av både transportpiloter och helikopterpiloter för Försvarsmakten.
Ett effektivt utnyttjande av de statliga anslagen för flygutbildning är nödvändigt för att kunna behålla och vidareutveckla kompetensen inom flygutbildning i Sverige. Utan en sådan vidareutveckling riskerar flygutbildning i Sverige på sikt att hämmas på ett sådant sätt att det kan få negativ påverkan för både flygindustrin i Sverige och för flyget som en del av det nationella transportsystemet. I detta sammanhang är det värt att betänka att flyg utgör en viktig del av världens snabbast växande näringsverksamhet, rese- och turistbranschen samt att flyg för ett land som Sverige, glest befolkat och på avstånd från stora befolkningscentra, är av avgörande betydelse för dess utveckling. En samordning av statlig flygutbildning ger större möjligheter att genomföra den kostnadseffektivt och samtidigt skapa utrymme för en vidareutveckling av utbildningen.
Detta är helt i enlighet med försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2: ”Utskottet anser att formen för den framtida flygförarutbildningen, såväl grundläggande taktisk flygutbildning (GTU) som grundläggande flygutbildning (GFU) bör ses över. Syftet är att uppnå ökad internationell samverkan kring utbildningen samt i de delar där det är lämpligt integrerad militär och civil flygförarutbildning.”
En samordning ger större möjligheter att utveckla kvaliteten inom svensk flygutbildning än om begränsade resurser splittras på liknande verksamhet inom samma område. Genom att krigsflygskolorna och TFHS samordnar sina utvecklingsresurser skapas inte bara möjligheter för en starkare koppling till forskning samt möjligheten för flyglärare att forska utan även en samlad resurs för utveckling av flygutbildning utan motsvarighet i Norden. En sådan utvecklingsgrupp kan dessutom utföra ett värdefullt arbete med att implementera och sprida kunskap från forskning så att den får största möjliga effekt för flygsäkerhetsarbetet.
I nordvästra Skåne med omnejd finns inte bara krigsflygskola och TFHS. Här finns också Lunds universitet med Svenskt Flygcentrum samt Försvarsmaktens Halmstadsskolor med flera funktionsskolor som har koppling till flyg. Här finns Ljungbyheds flygplats, vilken med fyra parallella banor samt fasta in- och utflygningsvägar är Europas bästa plats för flygutbildning. Här finns på nära håll flygplatser i bland annat Ängelholm, Halmstad och Kristianstad som idag används under flygutbildning. Slutligen ligger regionen nära kontinenten, vilket gör det lätt att öva internationell flygning.
European Air Chiefs, EURAC, är ett forum där europeiska flygvapenchefer diskuterar den framtida utvecklingen för militärt flyg i Europa. Inom detta forum har även framtiden för militär flygutbildning tagits upp. Både framtagande av ett gemensamt skolflygplan och en gemensam militär flygutbildning har diskuterats. En sådan utbildning kan bli aktuell i tidsperspektivet tio till femton år framåt. Med Sveriges traditionellt starka position inom militärt flyg, tack vare sin flygindustri och forskning kring denna, samt krigsflygskolornas goda internationella anseende som grund finns det anledning att inte begränsa möjligheterna för Sverige att bli en av de nationer där en samordnad europeisk militär flygutbildning kan placeras. Med ett samlat nationellt kompetenscentrum ökar istället möjligheterna för placering av en framtida sameuropeisk militär flygutbildning i Sverige.
|
Stockholm den 25 september 2001 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |