Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av strukturen för civila myndigheter med uppgifter på sjön.
Motsvarar dagens myndighetsstruktur ökade krav på samverkan och resursutnyttjande, är den tydliga sektorsindelningen till gagn för medborgarnas säkerhet och trygghet? Frågan har ställts tidigare, svar har givits tidigare, men det är angeläget att den ständigt diskuteras. Under det senaste året har det också framkommit uppgifter som tyder på att riksdag och regering noga måste studera dagens struktur.
Myndighetsansvar utförs idag av Kustbevakningen, Tullen, Sjöfartsverket, Rikspolisstyrelsen och Sjöpolisen. Utöver detta finns även Försvarsmakten, men den berörs inte av denna motion.
Ett särskilt arbete har på regeringens uppdrag bedrivits av Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Länsstyrelsen i Gotlands län och Sjöfartsverket för att belysa behovet av och möjligheterna att utnyttja sina resurser gemensamt. Bakgrunden är att regeringen i propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30) angav att frågan om att utnyttja militära resurser till stöd för andra myndigheter borde bli föremål för en mera generell översyn. Som ett led i en sådan översyn ansågs det värdefullt med en regional försöksverksamhet för att belysa möjligheterna till ytterligare samverkan mellan Försvarsmakten och civila myndigheter.
Av redovisningen framgår att en samverkande regional ledning för att i ökad utsträckning kunna samutnyttja resurserna på och runt Gotland, samt ökade möjligheter att utnyttja Försvarsmaktens resurser, torde öka förutsättningarna för ett effektivt och ekonomiskt utnyttjande av resurserna.
I redovisningen konstateras att samverkan är en nödvändig förutsättning för en effektiv krishantering. Att snabbt få tillgång till en korrekt lägesbild är av avgörande betydelse i alla krissituationer. Ledningsfrågan är central. Det handlar både om behovet av att en effektiv, samgrupperad och samverkande ledning snabbt kan byggas upp, och om att under långvariga insatser ha tillräcklig uthållighet.
I ledningen ingår också att ha tillgång till stabsresurser och tekniska stödsystem. Information, samordnad, korrekt och snabb, är av grundläggande betydelse och kräver långtgående samverkan och teknikstöd. Arbetsgruppen har jämfört och analyserat några olika modeller för samverkan. Bland annat har permanent samgrupperad ledning jämförts mot 17 olika krishanteringskomponenter. 14 av 17 skulle bli mycket bättre utförda med en permanent samgruppering av ledningsresurser, tre skulle bli bättre, ingen oförändrad och ingen försämrad.
Utredningen på Gotland måste få konsekvenser i form av en större studie över hur våra myndigheter är organiserade. Gotlandsutredningen talar ett klart och tydligt språk. Dagens stela sektorsindelning är varken resurseffektiv eller ger medborgarna den bästa servicen. Det kan inte ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vara acceptabelt att resurser som avdelats och dimensionerats för ett visst syfte inte utnyttjas även för andra ändamål när detta är möjligt och ändamålsenligt.
Samtliga ovan nämnda myndigheter har på olika sätt till syfte att öka vår säkerhet till sjöss.
Sjöfartsverket är ett affärsverk inom transportsektorn. Verket svarar för sjöfartens säkerhet och framkomlighet. I serviceutbudet ingår bl.a. lotsning och farleder, isbrytning, sjökartläggning, sjöräddning och sjöfartsinpektion.Verksamheten inriktas huvudsakligen på handelssjöfarten, men hänsyn tas också till fritidsbåtstrafikens, fiskets och marinens intressen.
Kustbevakningen är en civil myndighet som övervakar, räddar och hjälper till sjöss. Dygnet runt, året runt och runt hela Sveriges kust utövar Kustbevakningen övervakning, tillsyn och kontroll vad gäller säkerhet, fiske och miljö.
Likaså har sjöpolisen och tullen uppgifter som syftar till att öka säkerheten på sjön. Varje myndighet utvecklar och förfinar sina egna metoder för att klara den egna myndighetens kärnverksamhet på bästa sätt. Det är enkelt att se att det resulterar i flerdubbleringar i system.
De olika myndigheternas uppgifter är inte väsensskilda. Det är rimligt att ställa frågan om inte ett samgående av en eller flera myndigheter vore det mest rimliga. På så sätt kan större myndigheter tillskapas och dessa kan i sin tur utveckla och förädla de specialistkunskaper som idag finns representerade i de befintliga myndigheterna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Agneta Ringman (s) |
|
|
Krister Örnfjäder (s) |
Ann-Marie Fagerström (s) |