Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utveckling av försvarets forskning i civil verksamhet.
Sveriges försvar har av tradition en mycket omfattande egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Försvaret är den organisation som vid sidan om universiteten har den största vetenskapliga kompetensen. Forskningen täcker stora delar av det vetenskapliga fältet från rent humanistiska och samhällsvetenskapliga områden till tekniska och medicinska. Denna resurs har redan utsatts för nedskärningar i samband med att försvarsbudgeten successivt minskats. Man tappar kompetens inom viktiga områden och sannolikheten för att denna utveckling fortskrider är stor. En viktig del i anpassning av svenskt försvar till de nya omständigheterna är att successivt ställa om försvarets verksamhet till civil verksamhet. Detta kan ske på olika sätt.
När det gäller forskningsresurser så är det av vitalt intresse att en omställning görs inte bara för att det civila samhället därmed får värdefulla förstärkningar utan också för att försvaret skall kunna upprätthålla en kompetens som inte annars skulle vara möjlig under fredstid. Man kan inte lägga forskningskompetens i malpåse. Inte heller är det lätt att snabbt bygga upp sådan kompetens om detta skulle krävas i framtiden. Den breddning av försvarets verksamhet som nu sker på grund av nya, föränderliga hotbilder och en utvidgning av försvarets uppdrag medför dessutom att behovet av forskning inom försvaret ökar. Internationell försvarsforskning har stora spin-off-effekter som vid en omställning av svensk försvarsforskning kan komma den civila forskningen tillgodo. Det är alltså av flera skäl intressant att behålla och utveckla FOI:s forskningsverksamhet samtidigt som verksamheten inriktas så att den gagnar det civila samhället.
FOI täcker många intressanta områden. Självfallet är man väl rustad för olika direkt militära tillämpningsområden, t.ex. stridsledning, operationsanalys, strategiskt försvar, psykologiskt försvar etc. Där finns också specialavdelningar och forskningsgrupper med inriktning på man–maskin-system, perception och inlärning, kognition, riskanalys, etc men också tekniskt avancerade projekt kring datorkommunikation, processtyrning och teknisk utrustning.
Frågan hur en omställning och inriktning av försvarsforskningen mot civil verksamhet skall genomföras kräver en särskild utredning varvid frågan om vilka civila myndigheter och organ som är lämpliga samarbetspartners måste behandlas i särskild ordning.
Miljöpartiet föreslår att verksamhet redan nu inleds i form av tre pilotprojekt inom angelägna områden. Erfarenheterna från dessa kan då också utgöra en grund för planeringen av det fortsatta arbetet. Den övergripande samordningen och ledningen av de föreslagna projekten kan lämpligen förläggas till den nyinrättade FoU-myndigheten.
Avdelningen för sensorteknik vid FOI har en internationellt framskjuten position på sitt område. Bland annat har framtagandet av det som populärt kallas ”elektronisk näsa” uppmärksammats. Denna teknik syftar till att detektera låga koncentrationer av olika gaser i luft. Självfallet vore det av stort intresse att utveckla och använda tekniken inom civila områden, t.ex. för upptäckt och kvantifiering av utsläpp av luftföroreningar eller för larm vid oväntade utsläpp från energiverk eller industri. (Ett arbete som för övrigt redan påbörjats.) Det är inte svårt att finna tillämpningsområden men självfallet bör en närmare utredning av olika alternativ ske under FOI:s ledning eller medverkan. Fördelen med tillämpningen inom just miljöarbetet är emellertid så uppenbar att ett pilotprojekt bör kunna startas omedelbart i samverkan med t.ex. SNV, några universitetsinstitutioner och representanter för näringslivet. Organisatoriska och ekonomiska betingelser för detta arbete bör kunna utformas genom samverkan mellan FOI och t ex FAS och Vinnova i den nya forskningsorganisationen.
Den ökade automatiseringen och utnyttjande av teknik i allt större sektorer av arbetslivet innebär ökade krav på kunskap om samspelet mellan människan och den maskin som hon hanterar. Det kan gälla operatörer vid kärnkraftverk eller i maskinhallar vid ett pappersbruk med komplicerade arbetsuppgifter eller den enskilda människan framför en dator i kontorsmiljö, kassorna i dagligvaruhandeln etc. Här har FOI bl a inom avdelningen för människa–system-interaktion en kompetens som är unik och som skulle kunna komma samhället till nytta även i avseenden som inte direkt berör försvaret. Det är gott om naturliga samarbetspartners, t.ex. Forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv, FoU-myndigheten, Folkhälsan och något av industriforskningsinstituten. FOI kunde ges i uppdrag att snabbt ta fram ett eller två lämpliga pilotprojekt inom området och då välja områden som är av stort samhälleligt intresse och där naturliga samarbetspartners finns inom den civila sektorn.
Riskanalys är ett av försvarets kompetensområden. Speciellt gäller detta kvantitativa, datorbaserade system för operationsanalys. Denna kompetens skulle med fördel kunna användas för civila riskbedömningar t ex i olika delar av samhällsplaneringen och inom sjukvården. Ett samarbetsprojekt inom detta område skulle sannolikt också gagna försvarets möjligheter att utveckla adekvata modeller för riskbedömningar i linje med den tyngdpunktsförskjutning som skett vad gäller hotbilden, från militära hot till miljöhot.
Miljöpartiet föreslår ett pilotprojekt inom detta område i form av ett samarbete mellan FOI:s avdelning för försvarsanalys och det budgetkontor som inrättats vid riksdagen. En komplettering med experter på riskbedömningar i riksdagens budgetarbete är synnerligen önskvärd. Det skulle främja ett mer långsiktigt perspektiv i statens budget och ge ökat utrymme för konsekvensanalyser av föreslagna åtgärder. Beslut bör tas av riksdagen och formerna och omfattningen av samarbetet med FOI bör utvecklas av FOI och riksdagen gemensamt.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |