Riksdagen begär att regeringen utreder vilka förändringar som är möjliga att genomföra i syfte att stimulera medborgare att åta sig frivilliga samhällsuppdrag, utan att behöva drabbas av orimliga marginalskatteeffekter.
I vårt samhälle finns en lång rad viktiga funktioner som måste utföras av medborgarna i uppdragsform. Insatserna och arbetet ersätts dock i samma utsträckning som vid lönearbete. Ett exempel, som i detta sammanhang bör omnämnas, är deltidsbrandmännen. Deras insatser är oumbärliga för att skapa trygghet i de mindre samhällena på landsorten, där det inte finns möjligheter att hålla en heltidsbrandkår.
Deltidsbrandmännens insatser grundar sig i ett socialt ansvarstagande för sin hemort. Men hur lönas de för detta engagemang? Heltidsbrandmännens löner är betydligt högre. Dessutom blir deltidbrandmännens låga löner ofta hårt beskattade genom orimliga marginalskatteeffekter. Detta leder till allt större svårigheter att rekrytera deltidsbrandmän.
Nyligen kunde man läsa i tidningarna om en ort där samtliga deltidsbrandmän sagt upp sig just av denna orsak. Det finns en uppenbar risk att industrier i nästa steg skulle dra sig för att etablera sig eller expandera på en ort utan fungerande brandkår.
I Kalmar län är många orter helt beroende av deltidsbrandkårerna för sin brandsäkerhet. Avstånden är tillräckligt stora för att en eldsvåda hinner få förödande följder långt innan heltidsbrandkåren hunnit fram. Risken är stor att den ovan beskrivna utvecklingen, med svårigheter att rekrytera och behålla deltidsbrandmän, även ger förödande följder för – de än så länge levande – småindustrisamhällena.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |