Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om registrering och utnyttjande av lagrad information kring farligt gods.
Genom en rad allvarliga incidenter under senare år har uppmärksamheten kring ”Farligt gods” ökat. Antalet utförda transporter ökar inom alla transportslag. Godsmängderna ökar och alltfler varor med innehåll som kan skada människor, egendom och den omgivande miljön förflyttas i en lång transportkedja från tillverkaren till slutanvändaren. Denna slutanvändare kan vara såväl en enskild konsument som en industri, som för sin produktion behöver insatsvaror vars karaktär kan betecknas som farligt gods. Klassificeringen av farligt gods omfattar i dag närmare 4 000 produkter och det åligger varje avsändare av en sådan produkt att i tillhörande fraktdokument ange vilken grupp/klass det avsända godset tillhör. Avsikten med denna information är dels att personer som hanterar godset skall göra detta på ett sätt som minimerar risken för att skador eller risker skall uppstå, dels att, om olyckor sker, räddningspersonal skall kunna göra sin insats på ett sådant sätt att fara för egen eller för annan person inte uppstår och att skadan inte förvärras genom ett felaktigt ingripande. Klassificeringen av produkter sker i dag på internationell bas.
Genom införandet av miljöbalken har bestämmelserna kring transporter av farligt gods skärpts ytterligare. Från och med den 1 januari år 2000 trädde de nya bestämmelserna om säkerhetsrådgivare i kraft. Säkerhetsrådgivarna skall förebygga olyckor och rapportera inträffade olyckor och tillbud.
Ett nationellt databaserat system som skulle kunna hantera hela kedjan, tillverkare/importörer, speditörer, transportörer, godsmottagare, larmcentraler, polis, räddningsorganisation och Räddningsverket finns på marknaden. Därmed skulle alla aktörer kunna vara anslutna till ett gemensamt datanätverk där man kan lagra alla uppgifter om det farliga godset och dess färdväg. Inträffar en olycka, på väg eller järnväg, kan varje intressent, via den centrala dataenheten, mycket snabbt skaffa fram den information om lastsammansättningen som finns upplagrad. Med hjälp av denna information kan en adekvat räddningsinsats påbörjas i samma ögonblick som larmet kommer in. Ett sådant datanätverk finns och utnyttjas i dag av de stora transportföretagen för att underlätta och effektivisera den interna hanteringen av det farliga godset. Nätet är dock inte sammanhållet eller ens tillgängligt för alla i transportkedjan berörda aktörer.
Enligt vår mening bör regeringen ge Räddningsverket i uppdrag att finna vägar för en samordning och ett samutnyttjande av det redan befintliga datanätverket. Slutmålet bör vara att i ett sammanhållet nätverk kunna lagra och förmedla den information som krävs för att snabbt kunna identifiera vilken typ av farligt gods som kan vara inblandad i en trafikolycka, en identifikation som sedan kan användas för att omedelbart vidtaga relevanta åtgärder på olycksplatsen. Då samordning och klassificering av farligt gods är harmoniserat inom EU bör regeringens strävan vara att få till stånd en samverkan mellan alla medlemsländerna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lars Björkman (m) |
Anders G Högmark (m) |