Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett upphörande av militär övningsverksamhet på Rinkaby skjutfält samt att diskussioner med Kristianstads kommun inleds om ett kommunalt övertagande av markområdet.
Det lilla samhället Rinkaby, tillhörande Kristianstads kommun, är känt för sina unika våtmarker som lockar ornitologer från hela världen. Men ännu mer känt är vårt lilla samhälle för sitt militära skjutfält. Otaliga är de värnpliktiga som deltagit i övningar i Rinkaby. Skjutfältet är beläget i vacker natur som delvis erbjuder ett öppet landskap, då delar av området används som betesmark. Korna är välkomna att beträda fältet, men det är inte människorna. ”Tillträde förbjudet” gäller i stort sett hela naturområdet.
Förr när den militära hotbilden såg annorlunda ut och Kristianstad var en regementsstad ifrågasatte lokalbefolkningen inte skjutfältets existens. Man stod ut med de störningar som skjutövningarna medförde. När sedan garnisonen i grannkommunen Hässleholm också den avvecklades försvann troligen det sista stödet för fortsatta skjutövningar i Rinkaby.
Under sommaren 2001 fick skjutfältet ett temporärt nytt användningsområde. 30 000 scouter från i stort sett hela världen anordnade ett läger på fältet. Denna folkfest som lägret gav upphov till skapade också ett tryck på att skjutövningarna omedelbart skall upphöra och att fältet skall öppnas upp för besökande. Traktens befolkning har således gjort sin ”värnplikt” och vill nu lyftas ur rullorna.
Skjutfältet stänger av och blockerar närheten till havet och möjlig tillväxt för kommundelarna Åhus, Horna och Rinkaby. Kristianstads kommun vill naturligtvis själv ha möjlighet att planera och använda ett så stort markområde som skjutfältet utgör. Fältet med tillhörande skyddszoner är av den storleken att både ett bibehållande av den vackra naturen och uppförande av bebyggelse är möjligt.
Hade det varit så att Skåne i övrigt saknat militära övningsskjutfält hade denna motion aldrig skrivits. Trots att försvarets verksamhet med nödvändighet har omstrukturerats krävs naturligtvis ändå fortfarande möjligheter till skjutövningar. Jag vill hävda att dessa träningsmöjligheter är fullt tillgodosedda i Skåne även utan tillgång till Rinkabyfältet. De militära myndigheterna tycks i nuläget ändå vilja hålla kvar skjutfältet bara av den anledningen att det kanske kan vara bra att ha någon gång i framtiden. Det argumentet väger lätt när nu fältets civila nytta är så uppenbar.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Ulla Wester (s) |