Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om allmän värnplikt för både män och kvinnor.
Det är anmärkningsvärt att det svenska försvaret än idag sorterar bort halva befolkningen på grund av kön. Försvaret går miste om kompetens, och ett sådant resursslöseri eliminerar förutsättningarna att skapa det bästa försvaret. Dagens försvar kräver inte råstyrka och muskelmassa utan är istället beroende av tekniskt kunnande, ledarskap och andra egenskaper som inte handlar om kön. Därför är dagens system med enbart allmän värnplikt för män omodernt och diskriminerande. Dagens situation med ekonomiskt trångmål i försvarsmakten får inte leda till att kvinnor stängs ute. Alla sektorer i samhället mår bra av att vara tvåkönade. Detta gäller även försvarssektorn. Det finns ett stort behov av kvinnor på alla nivåer i försvaret. I betänkandet Personal för ett nytt försvar (SOU 2001:23) framgår att försvaret i ökad takt måste öka rekryteringen av kvinnor till yrkesofficersutbildningen. Det är således redan konstaterat att antalet kvinnliga officerare är för litet och att det i försvaret finns ett behov av fler kvinnor. Så länge värnplikten inte är allmän för både män och kvinnor markerar staten att kvinnorna inte är en lika stor tillgång eller är lika viktiga som männen i försvaret. Detta inbjuder inte kvinnor att söka sig till försvarssektorn. En omstrukturering och ett nytt rekryteringssystem är därför nödvändigt om vi skall kunna nå en jämnare könsfördelning och de önskade effekter en sådan medför.
|
Stockholm den 6 september 2001 |
|
|
Amanda Agestav (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |