Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ekologiskt byggande vid ombyggnationer, bostadsbidrag till ensamstående och bostäder för äldre.
Bostaden är en social rättighet. Det är lika viktigt att ha en god bostad som ett arbete. Bostaden kan likställas med rätten till god hälsovård, omsorg och utbildning – bra bostad är förutsättningen för ett gott liv. Vi vill vara med och forma samhället så att det ger människor livskvalitet, trygghet, välfärd, kunskap, makt och inflytande. Hur vi bor, var vi bor och hur mycket det kostar att bo påverkar i hög grad vår livssituation och våra möjligheter i livet. Allas rätt till en god bostad och till en rimlig kostnad, med modern utrustning och av den storlek som motsvarar familjens behov är kärnan i det vi menar med social bostadspolitik. Bostadspolitiken är en del av välfärdspolitiken.
Därför är det nödvändigt att värna och utveckla en bostadspolitik som sätter människan och de sociala behoven främst. De senaste tio årens utveckling mot mera marknadslösningar är mycket oroande. En stor utmaning inför framtiden är att skapa ett socialt och etniskt integrerat samhälle för oss alla, ett samhälle i solidaritet och gemenskap. Det är dags för en ny social bostadspolitik anpassad till 2000-talets utgångsläge, behov och önskemål hos olika grupper i samhället.
Produktions- och kapitalkostnader är för höga. Det ger alltför höga hyror och priser för de boende, särskilt i tillväxtorterna. Dessutom leder detta till en social segregation och sämre bostandard för hushåll med låga inkomster.
Vi ser en växande efterfrågan på bostäder hos grupper som inte har råd med den boendekvalitet som de egentligen behöver. Detta bidrar också till att bostadsproduktionen avstannar. För hushåll med små inkomster är bostadsbidragen mycket viktiga och kan även många gånger vara avgörande för valet av bostad. Bostadsbidraget kan i dag sökas av barnfamiljer och studenter. Men i Sverige har vi i dag andra grupper såsom ensamstående lågavlönade kvinnor och män som inte har råd att efterfråga den bostad som de önskar och har behov av. Bostadsbidragens roll i den svenska bostadspolitiken har varit en viktig grundsten. Bostadsbidraget fyller en viktig bostadspolitisk funktion och därför är det angeläget att bostadsbidraget förstärks och utvecklas till att omfatta fler. Att se bostadsbidraget utifrån ett bostadspolitiskt perspektiv är ett sätt att verka för ett socialt integrerat boende.
Bostadsdebatten har under senare år handlat mer om pengar än om innehåll och demokratiskt inflytande. Staten strävar efter att göra boendet billigare, samtidigt som de statliga subventionerna till bostadsbyggandet har minskat. Undersökningar och erfarenhet visar att människor fortfarande upplever att de har för lite påverkansmöjligheter. Alla ska kunna påverka villkoren i sitt vardagliga liv. Vi vill bryta denna vanmakt som många människor upplever i sin vardag, i sitt arbetsliv, i sitt boende och i sin närmiljö. Vardagsmakt istället för vanmakt.
Vi behöver en bättre långsiktig planering av nyproduktionen, en effektivare samordning mellan kommunala planeringsorgan, de boende och byggproducenter.
De boendes inflytande över boendet och den egna bostaden måste ökas.
Människor måste ges verkligt inflytande genom att brukarstyrelser i verksamheten och områdesstyrelser i bostadsområdet utvecklas.
De allmännyttiga bostadsföretagens ställning bör stärkas och vidareutvecklas. En dialog bör inledas med de kooperativa och privata fastighetsägarna i syfte att ta ett gemensamt ansvar för alla människors rätt till bra boendemiljöer såväl inom- som utomhus.
Vi skall fortsätta ligga i frontlinjen när det gäller att utveckla och modernisera boendet – på 2000-talet måste det ekologiska tänkandet få ett kraftigare genomslag i bostäder och i boendemiljön. För kommande generationer blir det ekologiskt uthålliga samhället en förutsättning för människors vardagsliv. Nu har vi chansen att lägga grunden till en ny livsstil. Den största utmaningen och den mest offensiva uppgiften inom samhällsbyggandet är ekologisk anpassning inom alla sektorer och ombyggnad till ett hållbart och miljöanpassat samhälle.
Hänsyn till natur och miljö håller sakta på att bana sig väg. Som tidigare kan Sverige gå i spetsen för ett nytt välfärdsbygge. Hushållning och varsamhet med våra resurser, råvaror och allt liv – också människans – är målen när vi nu bygger det nya ekologiska Sverige.
Utvecklingen av vårt land under 1900-talet har lett till att allt fler människor lever på allt mindre ytor i städer och tätorter medan andra delar av landet mer eller mindre överges. I framtiden blir det möjligt att leva och bo på flera platser, eftersom informationssamhället underlättar bra liv, boende och försörjning också på mindre orter och i glesbygd.
Man behöver bygga ungefär en kvarts miljon nya bostäder under de närmaste tio åren. Ombyggnadsverksamheten är också ett viktigt del i omvandlingen till det ekologiskt hållbara samhället. Miljonprogrammets bostäder utgör en viktig del av de bostäder som behöver renoveras och moderniseras.
Förutsättningarna för arbete och utveckling mot ekologisk hållbarhet är en stabil ekonomi och en ideologi som vill göra omställningen rättvis och hållbar för alla.
De ekologiskt satsade statliga medlen bör därför utvecklas och även kunna innehålla möjligheter att öka den fysiska tillgängligheten och miljöanpassa befintliga bebyggda miljöer till ett hållbart ekologiskt samhälle.
Andelen äldre blir allt större i samhället. Om trettio år beräknas antalet personer som fyllt 65 år vara 700 000 fler än i dag. Det kommer att ställa stora krav på samhället; det gäller att hålla produktionsförmågan uppe i samhället, samtidigt som de äldre tas om hand på ett värdigt sätt. Att bo hemma och att klara sig själv så länge som möjligt är för de flesta en önskan. Detta kommer att kräva en utveckling av boendeformer, så att de som faktiskt vill får möjlighet att skaffa sig ett seniorboende. Detta kan vara ett boende insprängt i vanliga hyreshus, bostadsrätter m.m. eller att man medvetet väljer att bo tillsammans i ett kooperativ eller i andra former som passar den äldre själv.
Detta kräver samverkan mellan kommuner, boendeorganisationer och inte minst ifrån staten som innovatör. Att staten stimulerar till nytänkande och utveckling genom forskning, stimulansbidrag m.m. möjliggör att hela Sveriges befolkning kan åldras i värdighet och självständighet. Kommunerna måste i sina bostadsförsörjningsplaner ägna ökad uppmärksamhet på att möta de äldres framtida bostadsbehov.
Staten bör medverka till att regler och bostadsfinansiering utformas för att stimulera en ökning av ombyggnadsverksamheten. En bostadspolitik för framtiden måste utformas så att människors behov av gemenskap, delaktighet och trygghet tillgodoses. Det är endast genom att sätta individen i centrum som vi kan uppnå ett samhälle där människor känner rättvisa och solidaritet. Ingen skall lämnas utanför – alla behöver en bostad. Regeringen har lagt förslag på bostadspolitiska förbättringar och det är viktigt att uppmuntra och stödja detta arbete, samtidigt som fler måste engageras i denna framtidsfråga – en social bostadspolitik för alla.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Inger Segelström (s) |
|
|
Ronny Olander (s) |
Ulla Wester (s) |
|
Reynoldh Furustrand (s) |
Lena Sandlin-Hedman (s) |
|
Ola Rask (s) |
Carina Ohlsson (s) |
|
Hans Stenberg (s) |
Anne Ludvigsson (s) |
|
Claes-Göran Brandin (s) |
Berit Andnor (s) |
|
Anders Karlsson (s) |
Agneta Brendt (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |