Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av att omförhandla vattendomar där enskilda ekonomiska intressen, som saknar riksintresse, står i strid med många människors intressen och där vattendomen motverkar viktiga naturvårds- och miljöintressen.
Med anledning av de många översvämningarna kring många reglerade vattendrag med deras dammar och kraftstationer har vattenlagstiftningen diskuterats.
Även vad gäller mindre vattendrag och för riket mindre ekonomiskt viktiga kraftanläggningar kan äldre vattendomar och tillämpningen av verksamheten inom ramen för dessa vålla stora bekymmer och olägenheter för t.ex. de boende, men också i förhållande till naturvårds- och miljöintressen. Den enskilde kraftstationsägarens vinstintresse står således mot allmänintresset i vid mening.
Äldre vattendomar har inte sällan hög acceptans vad gäller nivåskillnader i de vattendrag som innefattas i gällande vattendom. Det innebär t.ex .att en sjö kan höjas och sänkas med exempelvis två meter. Vattenmagasinet, dvs. sjön/sjöarna fylls på under hösten, tappas sedan maximalt under vinterhalvåret och fylls upp igen under våren/sommaren osv. Detta ”hissande” leder till stor olägenhet för de människor som bor i närheten av berörda vattendrag. Det skadar dessutom djur- och växtlivet i den strandnära miljön. Torrläggning nedanför kraftstationen eller torrläggning av kanalsystem m.m. kan medföra olägenheter i form av lukt osv.
Så länge dessa mindre kraftstationer drivs av någon med lokal förankring finns viss möjlighet till gynnsam kommunikation och hänsynstagande. Men om kraftägaren befinner sig långt borta från verksamheten och är otillgänglig eller ointresserad av andra intressen kan problem uppstå.
Ett sådant exempel är Svartå, som ligger i Degerfors kommun, där hela orten rest sig upp och protesterat mot det lokala kraftverkets ägare och dennes tillämpning av gällande vattendom.
I ett brev från Svartå Utvecklingsgrupp beskrivs problemen och de ställer några frågor, t.ex. rörande möjligheten att via förändringar i vattenlagstiftningen och dess tillämpning begränsa vattendomars negativa konsekvenser för boende, fastighetsägare, flora och fauna i anslutning till reglerade vattensystem. Vidare frågas om den höjda nivå som miljöbalken utgör kan uppnås om inte vattenlagstiftningen ändras.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende efterlevnaden av gällande vattendomar. Den har ingen möjlighet att påverka tillämpningen av gällande lagstiftning så länge kraftverksamheten håller sig inom ramen för gällande vattendom. Om vattendomen, ofta om den tillkommit för länge sedan, påtagligt strider mot dagens kunskaper och motverkar intressen avseende t.ex. naturvårds- och miljöintressen, bör sådan vattendom omförhandlas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
Gunilla Wahlén (v) |