Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en decentraliserad placering av Lantmäteriverkets originalkartor och därtill knutna handlingar.
En överenskommelse har träffats mellan Lantmäteriverket och Riksarkivet om ett projekt, som enligt uppgift syftar till att samla regionalt placerade lantmäteriakter till en central depå i Fränsta, Ånge kommun.
Något beslut av vare sig regering eller riksdag tycks ej ha föregått detta beslut. Det synes mycket anmärkningsvärt att riksdagen, som i andra frågor gällande kulturarv och dess placering, inte haft ärendet på sitt bord.
Att handlingarna görs tillgängliga via Internet kan ses som värdefullt för olika kategorier av användare. Det minskade slitaget är en effekt. Men kärnfrågan är emellertid om det scannade och digitaliserade materialet helt kan ersätta originalhandlingarna. Enligt min uppfattning gör det inte det. Därtill är det mycket olämpligt att samla alla förrättningsakter och originalkartor från hela landet på ett och samma ställe, både ur sårbarhetssynpunkt och tillgänglighetssynpunkt. Till kartorna finns ofta handlingar som går tillbaka mycket långt i tiden och som fastighetsägare, servitutshavare, fastighetsköpare med flera kan behöva få tillgång till för att reda ut fastighetsrättsliga frågor. Att dessa handlingar är tydliga original och inte svårlästa kopior är naturligtvis en nödvändighet.
I slutet av 1999 sände Lantmäteriverket ut en remiss om depåförvaring av Lantmäteriets arkivhandlingar. Enligt vad vi erfarit har det blivit ett överväldigande nej till centraliseringsförslaget. Svar har kommit från länsstyrelser, museer, universitet, utvalda kommuner, bibliotek, släktforskar- och hembygdsrörelse. Trots detta tycks projektet fortsätta som om inget hänt.
Hur skulle det vara om alla museiföremål från landets alla läns-, kommun- och hembygdsmuseer centraliserades t ex till Historiska museet eller om alla runstenar placerades på ett ställe? Som vi ser det är lantmäterihandlingarna på samma sätt kulturarv härrörande från landets olika delar och som redovisar lokala förhållanden och som speglar den lokala historien. Det är då viktigt att dessa handlingar är lätt tillgängliga för dem det närmast berör.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |