Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bostadsförmedlingar med speciella uppgifter att bryta segregation i boendet.
Boendet spelar en viktig roll för integration i samhället. För att kunna bryta segregation krävs långsiktighet och kontinuitet och kampen mot social och etnisk segregation ska ingå i kommunernas ordinarie verksamhet och inte bedrivas vid sidan av den.
I många storstäder och mindre kommuner har man under senare år tagit allt mindre ansvar för bostadsförsörjningen som var en självklarhet bara för cirka tio år sedan. I flera kommuner med många invandrare har man sålt ut stora delar eller hela det kommunala bostadsföretaget eller omvandlat dem till bostadsrätter. Och många kommuner har avvecklat sin bostadsförmedling och har inte längre kontroll över bostadsförsörjningen och bostadsköer.
När staten åter tar ett större ansvar för bostadsfinansiering genom investeringsbidraget och därmed ger kommunerna en möjlighet att bygga nya bostäder och bostadsområden är det ett ypperligt tillfälle att bryta den svåra bostadssegregationen som uppstått under flera års tid. Bostadsbrist försvårar rörlighet både i hemkommunen och mellan kommunerna. Invandrare, ungdomar med osäkra inkomster och ekonomiskt svaga hushåll drabbas hårdast av den orörlighet som råder på bostadsmarknaden. Nu är det hög tid att ålägga kommuner att ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen och inrätta bostadsförmedlingar som arbetar aktivt.
Kommuner med många invandrare och flyktingar bör kunna samverka med varandra där det är möjligt för att på ett bättre sätt bryta bostadssegregationen. Storstockholm är ett typiskt område där man skulle kunna samverka genom att inrätta en bostadsförmedling vars uppgifter är att motverka segregation. Det finns t.ex. många invandrare som vittnar om hur de diskrimineras av hyresvärdar när de söker bostad, vilket gör att det är nästan omöjligt i dag att skaffa sig en bostad på den öppna hyresmarknaden.
Kommuner med många invandrare tar också emot många flyktingar som ofta bosätter sig hos sina nära eller avlägsna släktingar och landsmän. Dessa kommuner har dessutom ofta en stor brist på bostäder. Det är orimligt att släktingarna eller andra landsmän får ta över ett ansvar som borde tillhöra staten och kommunerna. Flyktingar som kommer har ofta traumatiska upplevelser bakom sig och mår inte bättre av att bo hos familjer som kanske redan under flera års tid har kämpat med sina egna problem t.ex. på grund av arbetslöshet. Statens flyktingpolitik måste bättre ta hänsyn till de bostadspolitiska problem som finns i de kommuner som också är de största mottagarna för flyktingar. Det är viktigt att hjälpa flyktingar att flytta direkt till de kommuner som har de bästa förutsättningarna att ge bostad och arbete. Därmed tilldelas också det statliga stödet för flyktingmottagande till den kommun som bär det tyngsta ekonomiska ansvaret på lång sikt.
Genom att inrätta en bostadsförmedling med speciella uppgifter inom samma bostadsförsörjningsområde skulle man kunna underlätta möjligheter för invandrare, flyktingar och andra hushåll som vill flytta från de segregerade områdena inom kommunens gränser eller till andra närliggande kommuner som bättre motsvarar deras behov av egen bostad. För detta ändamål borde staten kunna ge sitt stöd t.ex. inom ramen för storstadssatsning.
|
Stockholm den 11 november 2001 |
|
|
Yilmaz Kerimo (s) |
|
|
Britt Bohlin (s) |
Raimo Pärssinen (s) |
|
Paavo Vallius (s) |