Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av aktivitetsytor i bostadsområden och deras närhet.
I det moderna samhället finns en paradox när det gäller fysisk aktivitet. Vi behöver i allt mindre utsträckning använda oss av våra kroppskrafter för vår överlevnad men samtidigt måste vi röra oss allt mer för att nå ett både fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Regelbunden fysisk aktivitet ökar prestationsförmågan i alla åldrar och hos dem med funktionshinder. Fysisk aktivitet främjar hälsan generellt och motverkar uppkomsten av ett brett spektrum av sjukdomar. Rapporter om att livsstilsrelaterade sjukdomar ökar kommer allt tätare. Det gäller inte minst i de lägre åldrarna. Barns fetma pga minskad fysisk aktivitet är bara ett exempel på detta.
När det gäller fysisk aktivitet är tillgängligheten av avgörande betydelse. Vi vet att barn under skolåldern i stadsmiljö rör sig generellt 50–150 meter från sitt hem, medan barn i åldern 7–9 år håller sig inom 400 meters avstånd från hemmet. För barn under och i den tidiga skolåldern är den egna gårdsplanen, närområdet och skolgården de viktigaste platserna för rörelse. Endast 15 % av barns rörelse sker i organiserad form inom ramen för idrotten och på anpassade anläggningar.
I riksdagens beslut om ”En ny idrottspolitik för 2000-talet anges:
Människor tillbringar huvuddelen av sin tid i sina bostadsområden. Avstånden har en stor betydelse för benägenheten att utnyttja frilufts- och motionsanläggningar. Närmiljöns utformning är således av avgörande betydelse för om man är fysiskt aktiv eller inte. Möjligheten till motion och idrott bör därför finnas där människor bor. Bostadsområdena bör innehålla grön- och aktivitetsytor och därigenom främja förutsättningar för goda levnadsvanor för de boende. Detta är extra angeläget i storstadsregionerna.
Kommunerna har dessutom ansvaret för skolgårdarnas utformning. Regeringen vill understryka den betydelse skolgårdarna har för elevernas möjlighet till lek och rörelse. Lämpligt utformade skolgårdar kan stimulera fysiska aktiviteter genom att fungera som arenor för motion och
idrott.”
Några märkbara förändringar i kommunernas sätt att hantera översikts- och detaljplaner kan man ännu inte spåra. Som exempel kan nämnas att det varken i Hammarby sjöstad i Stockholm eller på Bo01-området i Malmö finns några aktivitetsytor inplanerade. Nu gällande anvisningar i plan- och bygglagen och naturresurslagen är så allmänt formulerade att de inte uppfattas som förpliktigande och kommer då naturligtvis till korta i förhållande till starka ekonomiska intressen.
Det är angeläget att regeringen kontinuerligt följer frågan och vidtar de åtgärder som visar sig behövas för att intentionerna i idrottspropositionen ska bli verklighet när nya bostadsområden planläggs.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
Eva Johansson (s) |