Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begränsa antalet master vid utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefonisystem.
Utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefonisystem, UMTS, har påbörjats i Sverige. UMTS innebär snabbare informationsöverföring till mobiltelefoner och andra mobila terminaler än vad som är möjligt med dagens mobiltelefoni. Systemet kommer att ge möjligheter att förutom ljud skicka och ta emot mer avancerade informationstjänster.
Med den utfästelse som de redan utsedda operatörerna gjort vad gäller täckning och utbyggnadstakt kommer de allra flesta svenskar i såväl tätort som glesbygd redan år 2003 att ha möjlighet att använda de nya mobila tjänsterna.
När överföring skall ske av så stora mängder information som planeras räcker inte de platser för basstationer till som idag används för bl.a. GSM. Nya måste etableras. I stadskärnorna är det som regel relativt lätt att finna platser där få och små ingrepp behöver göras. I mer glesbyggda områden kommer det emellertid att krävas nyanläggning av master.
I Post- och telestyrelsens föreskrifter för ansökan om tillstånd angavs som förutsättning att åtminstone 30 procent av befolkningstäckningen skall ske med operatörsegen radioinfrastruktur, medan 70 procent kan ske på annat sätt, t.ex. genom samarbete om basstationer.
Som radioinfrastruktur räknas kommunikationsanläggningar, transmissionsanläggningar, matarledningar och antenner men inte master, byggnader eller kraftförsörjning. Den gängse tolkningen av tillståndsvillkoren kommer att ge operatörerna utrymme för samarbete om samutnyttjande av bl.a. master för placering av basstationer. Någon garanti för detta synes dock inte finnas.
Enligt uppgift kommer utbyggnaden att innebära i storleksordningen 15 000 nya master i landet varav bara i Kronobergs län 300 nya master. Utöver detta kommer det att krävas omkring 50 000–80 000 nya antenner i landet.
Redan idag kan man konstatera att samarbetet brister vad gäller att samutnyttja master. Ofta ser man en skog master på en begränsad yta. Som lekman kan man tycka att det är ett resursslöseri att inte samutnyttja master. Visst är det viktigt med konkurrens men det måste ändå finnas en gräns. För konsumenten måste det i slutändan vara billigare om operatörerna så långt möjligt samutnyttjar de master man tvingas sätta upp. Onödigt många master kommer naturligtvis även att påverka landskapsbilden negativt rent estetiskt.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Lars Wegendal (s) |