Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om det önskvärda i en fri hyressättning.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av nuvarande hyresregleringar så att en fri hyressättning kan införas under en övergångsperiod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avskaffa hyresnämnden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avskaffa allmännyttans hyresledande ställning.
Den här motionen borde handla om bostadsmarknaden för hyreslägenheter. Men någon sådan finns knappt. Den som vill hyra en lägenhet i ett attraktivt område och som inte har kontakter med fastighetsägare eller osannolik tur har inte en chans. Skötsamma ungdomar som vill skaffa eget tak över huvudet har få möjligheter om de inte har råd att köpa bostadsrätt på en överhettad marknad. Antingen hoppar de på andrahandsuthyrningens flyttkarusell eller så måste de ta kontakt med den undre världen och ordna ett svartkontrakt.
När man blir hungrig kan det finnas olika sätt att lösa det uppkomna behovet. Ibland vill man bara stoppa i sig nåt snabbt, en annan gång har man möjlighet och råd att investera i en festmåltid. Någon kanske köper en macka och någon annan tar hem basvaror för ett långkok, lite beroende på ens perspektiv och situation. Men får man ingen mat alls går det illa, i värsta fall dör man. I socialistiska system styr staten matförsörjningen, med brist och köer som kända resultat.
Det finns flera paralleller mellan mat och boende. Båda är som sagt livsviktiga. Både när det gäller mat och bostad har människor olika preferenser för och olika behov av under olika faser i livet. Och i båda fallen finns exempel på hur socialistiska system reglerat marknaden med brist och mänskligt lidande som följd.
Tanken med dagens socialistiska bostadspolitik är att hyrorna i centrala storstäder ska vara så låga att alla har råd att bo där. Men alla kan inte bo i attraktiva bostäder till lågt pris. I stället uppstår köer. Att skaffa bostad är ett tålmodigt köande i väntan på klippet att kunna köpa en vara till underpris. Precis som matköerna i det gamla Sovjet.
I dag styrs priset på lägenheter av det s.k. bruksvärdet, vilket inte nödvändigtvis hänger ihop med vad människor är beredda att betala för lägenheter. Nyrenoverade lägenheter med högt bruksvärde i mindre attraktiva områden står tomma. På flera ställen i landet river man lägenheterna för att man inte kan hyra ut dem till bruksvärdet. I andra, mer efterfrågade, områden betalas hundratusentals kronor under bordet för en liten lägenhet med stort renoveringsbehov.
Alla länder och städer har det inte så. Bryssels bostadsmarknad är ett exempel på en mer fungerande marknad. Där hänger det ”uthyres”-skyltar på centralt belägna hus och kontrakten förhandlas fram mellan värd och hyresgäst. Eftersom det finns flera tomma lägenheter att välja på är hyresgästens förhandlingsposition där starkare än den är i Sverige. Brysselfallet är bara ett – det finns olika exempel från olika länder och städer att studera närmare.
Det minst orättvisa sättet att fördela bostäder är att låta hyresgäster och fastighetsägare komma överens direkt och själva. Så fort man begränsar den rätten skapar man möjligheter och incitament för mygel.
Precis som i det gamla Sovjet har det på den svenska bostadsmarknaden visat sig att en del grisar är mer jämlika än andra. Maj-Inger Klingvall, Erik Åsbrink och Stig Malm (på dotterns vägnar) är bara några av de sossepampar som ”råkat” hamna först i kön till förmånliga kontrakt – och det utan att behöva betala för sig. När inte plånboken bestämmer blir det i stället kontakter och partibok som blir vägledande.
För den som inte är högt uppsatt återstår att betala hutlösa priser på en dåligt fungerande andrahandsmarknad eller att köpa svartkontrakt på en illegal marknad. Båda lösningarna blir klart dyrare än de priser som skulle förekomma på en fri bostadsmarknad med större utbud.
På en fungerande marknad finns inga motiv för fusk och svarthandel eftersom de allra flesta kan komma överens på lagligt sätt. På en fungerande marknad kan människor teckna kontrakt med varandra utan att göra det svart. På en fungerande marknad finns flera alternativ att välja mellan. Där behöver man inte hyra eller hyra ut i andra hand eller krampaktigt hålla fast i kontrakt för lägenheter man inte längre bor i. När fler lägenheter och kontrakt byts ökar möjligheterna för människor att hitta någonstans att bo. Det kommer att finnas fler tillgängliga bostäder på en fri marknad, och än fler kommer att byggas där de är efterfrågade.
Antagligen innebär även en fri bostadsmarknad att de som sitter på höga positioner i samhället i hög utsträckning kommer att bo i attraktiva bostäder. Skillnaden jämfört med i dag är att de också måste betala för sig.
Denna motion föreslår inga detaljerade övergångsregler för övergången mellan dagens system och ett friare, men det är viktigt att övergången sker både snabbt och med respekt för dem som i dag lyckats få tag på lägenhetskontrakt.
Alla som har ett kontrakt vill kunna förutse dess innebörd och kostnader. Det gäller boende i allra högsta grad. Den som hyr en lägenhet i dag vill kunna veta att hyran inte tiodubblas i morgon. Därför bör en övergångslösning innehålla en begränsning mot allt för höga och snabba hyreshöjningar vid omförhandling. Här finns olika internationella exempel och möjliga tekniker att utgå ifrån.
Samtidigt vill de som i dag inte lyckats få något hyreskontrakt kunna skaffa ett. Därför bör avtalsfrihet införas snarast för nybyggda lägenheter och hinder för avtalens tillämpning tas bort. Den hyra som avtalats ska gälla enligt kontraktet. Därför måste dagens möjlighet att överklaga en avtalad hyra till hyresnämnden avskaffas. Tvister om hyreskontrakt bör, liksom andra tvister, avgöras i allmän domstol.
En regel som i dag har stor praktisk påverkan på hyresnivåerna är de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande ställning. Den regeln hindrar en fri hyressättning och bör därför avskaffas.
Frågorna om hur man i detalj övergår från dagens reglerade system till ett friare måste utredas, särskilt vad gäller attraktiva områden där fler vill bo. Detta bör göras så snart som möjligt för att inleda övergången till en rättvisare bostadsmarknad. Att sänka hyrorna i stället för att riva de lägenheter som färre efterfrågar borde man kunna börja göra genast.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Anna Kinberg (m) |