Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade villkor för målsparande inom bostadssektorn.
Hushållens finansiella sparande är av stor betydelse för såväl samhällsekonomin som för den enskilde. Ett stort, långsiktigt och målinriktat sparande ökar den enskildes ekonomiska trygghet och möjligheter till god ekonomisk planering.
De betydande förändringar som har skett i bostadspolitiken under det senaste decenniet har ökat kravet på att de enskilda konsumenterna har ett sparkapital för att kunna förvärva en egen bostad. Den nya upplåtelseformen kooperativ hyresrätt kan komma att vidga den grupp av befolkningen som behöver ett relativt stort sparande för att kunna realisera drömmen om ett gott boende.
Den övervägande delen av bosparandet är idag långsiktig och målinriktad. Här kan som exempel nämnas ett betydande bosparande till en första bostad dels direkt bland barn och ungdom, dels indirekt hos föräldrar och far- och morföräldrar för barn- och barnbarns räkning. Andra exempel är det omfattande likaledes målinriktade sparandet hos äldre hushåll som planerar inför sin pensionering och därvid ofta efterfrågar någon form av äldreboende.
Även för samhället borde ett ökat bosparande vara angeläget. Särskilt viktigt är det att reducera den höga skuldsättningsgraden, som hittills varit typisk vid förvärv av såväl nyproducerade som befintliga egnahem och bostadsrätter. Även från sociala utgångspunkter är bostaden ett sparmål som det borde finnas starka skäl att särskilt stimulera.
Det är mot denna bakgrund angeläget att långsiktigt bosparande premieras. Tekniskt kan det ske på flera sätt. En möjlighet är att främja ett fondsparande där den årliga räntan återinvesteras och där premien utgår i form av reducerad skatt vid det tillfälle då medlen tas ut för att användas för bostadsförvärv.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Sören Lekberg (s) |
Ingemar Josefsson (s) |