Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet i plan- och bygglagen.
Sedan 1970-talet har detaljhandeln successivt flyttats ut till städernas ytterområden. Anledningen har varit bostadsbyggandets planering, krav på framkomlighet, markpriser samt parkeringsmöjligheter. Detta har kommit konsumenterna till godo genom konkurrens, breddat utbud och sänkta priser.
Den nuvarande regleringen av handelsetableringar i kommunernas detaljplaner leder till försämrad konkurrens. Under den borgerliga regeringen ändrades lagstiftningen så att det inte längre var möjligt att reglera handelsändamålet genom att särskilja partihandel och detaljhandel. Kommunerna skulle i sin planering kunna ta hänsyn till näringsfrihet och främjandet av en effektiv konkurrens.
Under de senaste åren har det förekommit fall där Boverket och länsstyrelser underkänt detaljplaner antagna av kommunfullmäktige genom att säga nej till etablering av stormarknader. Detta ligger inte i konsumenternas intresse. Det är en kommunal angelägenhet att bestämma hur den egna marken skall disponeras, varför det är rimligt att besluten fattas av kommunen, som är bäst skickad att bedöma och avgöra sådana frågor. Länsstyrelser och Boverket bör endast kunna upphäva planer när dessa strider mot uttalade riksintressen.
Dåvarande Statens pris- och konkurrensverk gjorde 1991 en undersökning av hur etableringar av stormarknader i externa lägen påverkade prisbilden på livsmedel. Vid jämförelsen av en kommun som hade externhandel och en som inte hade det visade det sig att prisnivån på livsmedel var upp till 9 procent lägre i kommunen med externhandel.
De lagstadgade möjligheterna att i detaljplan styra handelsändamålet bör tas bort, eftersom det strider mot konsumenternas intresse av sund konkurrens och lägre priser.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Christel Anderberg (m) |
|
|
Henrik S Järrel (m) |
Elizabeth Nyström (m) |
|
Berit Adolfsson (m) |
Anne-Katrine Dunker (m) |
|
Anders Sjölund (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Tomas Högström (m) |
Stig Rindborg (m) |