Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att ta fram ett fördelningspolitiskt bättre fungerande regelverk för bostadsbidragen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om halvårsvisa avstämningsperioder för bostadsbidragen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av bostadsbidraget med 100 kr per barn till berättigade hushåll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att justera upp den bostadsbidragsgrundande ytan med 10 kvm i respektive kategori.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam inkomstgräns på 117 000 kronor innan bostadsbidraget reduceras.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av reglerna för beräkning av den bidragsgrundande inkomst där fiktiva inkomster inte bör ingå.
Den ensamstående mamman med tre barn, 17, 12 och 9 år gamla, bor i ett 40-tals hus i en liten tätort. Hennes intäkt av deltidsjobbet på skolan är omkring 14 000 i månaden. För henne betyder bostadsbidraget att hon klarar ekonomin om än med små marginaler. Året är 1996.
De nya reglerna för bostadsbidrag införs året därefter och drabbar familjens ekonomi mycket hårt. Bostaden, det enkla husets bostadsyta, är ca 20 kvadratmeter för stor. Därför minskas bostadsbidraget med ca 2 200 kronor i månaden i ett slag. Familjen blir en av de många som på ett oförskyllt och felaktigt sätt tvingas delta i den statliga ekonomins sanering.
I detta läge bestämmer sig familjen för att försöka sälja huset och flytta till hyresrätt. Men huset visar sig mycket svårsålt, bl.a. till följd av de nya bidragsreglerna.
Dessutom skulle inte familjens disponibla netto för konsumtion öka efter det att hyran betalats, eftersom boendekostnaden i lägenheten blir högre än i huset trots att man är berättigad till och får fullt bostadsbidrag. Familjen har hamnat i en fälla man inte kommer ur och tvingas för sin existens att låna pengar månad för månad.
Ovanstående är endast ett exempel av många som visar hur den hårdhänta halveringen av statens kostnad för bostadsbidragen slagit blint. Det visar också orättvisan och orimligheten i regelverket.
Reglerna för bostadsbidrag ändrades 1997. Bidraget är numera i beviljningsskedet preliminärt och justeras efter den årliga inkomstdeklarationen. Tidigare utgjorde den samlade familjeinkomsten den bidragsgrundande inkomsten. Gränsen för när bostadsbidraget reducerades gick vid 117 000 kronor per år för båda makarna tillsammans. Nu gäller individuella inkomstgränser och bidraget reduceras när någon av makarnas inkomst överstiger den individuella gränsen 58 500 kronor per år. Också en begränsning av den bidragsgrundande bostadsytan införs. För den som har ett barn ges bidrag endast upp till 80 kvm, vid två barn 100 kvm, vid tre barn 120 kvm, vid fyra barn 140 kvm och med minst fem barn i familjen utges bostadsbidraget för maximalt 160 kvm. Dessutom finns en lägsta gräns för bidragsgrundande boendekostnad. För familjer med ett barn kan boendekostnaden inte bli lägre än 3 000 kronor per månad. Därefter höjs beloppet med 300 kronor per barn upp till fem barn där lägsta kostnadsgräns blir 4 200 kronor per månad.
Från en nivå på cirka 9 miljarder 1995 till 4 miljarder 2001, har närmare hälften av bostadsbidragsanslaget dragits in. Naturligtvis får sådant konsekvenser. Anmärkningsvärt är att regeringen inte bättre beräknat konsekvenserna av de samlade nedskärningar som dessa år drabbat främst barnfamiljer.
Senare års regelförändringar innebär ett trendbrott i den bemärkelsen att bostadsbidragen inte längre svarar mot de uppställda målen. Med de kraftiga bidragsminskningar som många barnfamiljer nu får vidkännas torde målet att dessa familjer skall kunna efterfråga en bostad där varje barn har eget rum vara mycket avlägset.
Hela det system som nuvarande regering byggt upp har haft flera anmärkningsvärda brister ur fördelningspolitisk synvinkel. Barnomsorgssubventionerna har i stor utsträckning tillfallit redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju lägre inkomst kvinnan har innan hon får barn, och omvänt högre för redan högavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas ha gynnat resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Tyvärr genomförde regeringen tillsammans med Centerpartiet under förra mandatperioden förändringar även på detta område som missgynnade barnfamiljer.
De nya bostadsbidragsreglerna är ytterligare ett steg i riktning mot en familjefientlig politik. Med individuella inkomstgränser som grund för bidraget markeras tydligt ett ideologiskt inslag som vi mött tidigare från socialdemokratiskt håll. Den sista möjligheten för de föräldrar som vill välja att, under några viktiga år under småbarnstiden, stanna hemma med barnen, dras nu undan.
Detsamma gäller reglerna om begränsning av boendeytan. Det slår hårt mot barnfamiljer som ofta, av naturliga skäl, bor på större ytor. Reglerna för statliga subventioner, liksom de bostadspolitiska målsättningarna, har tidigare stimulerat till rimliga boendeytor, både vid nybyggnad och när man erhöll de så kallade förvärvslånen. För boende på landsbygden finns ofta inget annat att tillgå vid förvärv av befintliga bebyggda fastigheter. Det handlar om rejäla begränsningar av valfriheten för:
Ensamstående med barn som vill bo kvar i sitt egnahem
Familjer där en valt att vara hemma eller arbeta deltid för barnens skull
Familjer där en studerar
Familjer som erhållit förvärvslån
Boende på landsbygden med stora boytor
Barnfamiljer kommer mot sin vilja att styras från sitt egnahem till hyresfastigheter med lika höga boendekostnader. Det går stick i stäv mot ambitionen att minska de generella bostadssubventionerna och i stället rikta stödet till särskilt utsatta grupper. Detta är naturligtvis oacceptabelt.
En översyn behöver göras snarast av bostadsbidragsreglerna samt de konsekvenser senare års beslut lett till. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med direktiv att finna ett fördelningspolitiskt bättre och rättvisare regelverk för bostadsbidragen än det nuvarande.
Förändringar behövs på flera plan i bostadsbidragssystemet, gällande vilka som är berättigade till bidrag, bidragets storlek och hur det ska räknas fram.
Avstämningsperioden för beräkning av bostadsbidraget bör göras kortare. Den nuvarande årsvisa avstämningen efter inkomstdeklaration är alltför lång och ger oönskade effekter. Andra transfereringssystem, t.ex. för studiemedelsbidragen, har halvårsvisa avstämningar. Kristdemokraterna föreslår halvårsvisa avstämningsperioder också för bostadsbidragen. Där föräldrar har försörjningsansvar för hemmaboende barn upp till 21 år bör regelverket ändras så att även denna grupp kan göras berättigad till bostadsbidrag.
Kristdemokraterna föreslår vidare en höjning med 100 kronor per barn till de hushåll med barn som är berättigade till bostadsbidrag.
Den snäva ytnormen har för många blivit den verkliga fällan i regelverket. Kristdemokraterna föreslår att den bidragsgrundande bostadsytan bör justeras upp med 10 kvm i respektive kategori, till 90, 110, 130, 150 samt 170 kvadratmeter.
Gränsen för bidragsgrundande inkomst måste höjas från nuvarande individuella 58 500 kronor till en gemensam inkomst på 117 000 kronor innan bidraget börjar reduceras.
Kristdemokraterna föreslår att regelverket för bostadsbidragen från år 2002 ändras i enlighet med ovanstående och anslår för det ändamålet 730 miljoner kronor utöver regeringens budget för 2002. 200 000 hushåll berörs positivt av den föreslagna regeländringen.
Den ovan begärda utredningen om ett nytt regelverk för bostadsbidrag behöver tid på sig. Under tiden måste flera smärre justeringar av nuvarande bidragssystem göras, ändringar för att rätta till de värsta orättvisorna. Det behövs en översyn av vad som ska räknas in i den bidragsgrundade inkomsten.
Exempelvis bör inte inkomsten för ett hemmaboende barn under 20 år med inkomst understigande 20 000 kronor räknas in i beräkningsunderlaget. Inte heller barnpensioner ska ingå i beräkningsunderlaget om det inte uppenbarligen framgår att pensionen används för att täcka barnets boendekostnad.
Innestående medel på familjemedlems konto, avsedda för en inneboende familjemedlems behov av t.ex. utbildning och rehabilitering, som spärrats av överförmyndare eller på annat sätt gjorts oåtkomliga för den som är betalningsansvarig för lägenheten, bör inte ingå i beräkningsunderlaget.
För näringsidkare finns möjlighet att göra avsättning till s.k. periodiseringsfond. Avsikten är att reservera del av vinst för senare behov och betala skatt när reservationen upplöses. Det är alltså pengar som företagaren inte använder till konsumtion just det inkomståret. Trots det räknas en sådan reservation till inkomstunderlaget när bostadsbidraget beräknas. Denna regel liksom den om förmyndarspärrade konton bör tas bort eftersom den innebär att bostadsbidrag beräknas på fiktiva tillgångar och inkomster.
Kristdemokraterna begär att regeringen i enlighet med ovanstående återkommer med förslag till ändring av reglerna för beräkning av bostadsbidragen och den bidragsgrundande inkomsten.
Utöver dessa förslag anser Kristdemokraterna att bostadstillägget för pensionärer (Utgiftsområde 11) ska höjas. Kristdemokraterna föreslår att fritidsfastighet inte ska medräknas i underlaget för inkomstprövat bostadstillägg för pensionärer och föreslår för detta ändamål 90 miljoner kronor för 2002.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Harald Bergström (kd) |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Johnny Gylling (kd) |
Ulf Björklund (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Caroline Hagström (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Magnus Jacobsson (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |