Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns rätt till en eltrygg miljö i offentliga lokaler.
Hundratusentals barn vistas varje vecka i samhälleliga lokaler som t ex daghem, fritidshem och skolor. Ett exempel på risker i dessa miljöer är elsäkerheten en fråga som inte uppmärksammats tillräckligt. Konsekvensen av bristande elsäkerhet kan i värsta fall innebära livshotande skador, vilket det också finns tragiska exempel på. I dag är reglerna olika när det gäller elsäkerhet. Som det är i dag har barn ett bättre elskydd på nybyggda fritids än på äldre, vilket rimmar illa med FN:s barnkonvention. Barn ska ha lika rätt till en säker livsmiljö oberoende av var de vistas. Utvecklingen i landets kommuner med bl.a. ekonomiska åtstramningar har inneburit att det planerade underhållet och det s.k. riskhanteringsarbetet fått minskade resurser. Frågan bör därför ställas om hur trygga barnen egentligen är i skolan och på dagis.
Det finns exempel på goda ansatser för att lösa frågan om elsäkerhet. Ett sådant är Kristianstads kommun. Där har kommunen i juni 2001, med anledning av en motion från Simone Nilsson (s) om förbättrad elsäkerhet i kommunens lokaler, föreslagit ett antal åtgärder, som att inventera egna och inhyrda lokaler och lägenheter och att utarbeta ett åtgärdsförslag för installation av jordfelsbrytare. Men det här goda exemplet är tyvärr än så länge mer undantag än regel.
Arbetsmarknadens parter inom elinstallationsbranschen (Elektriska elinstallatörsorganisationen och Svenska elektrikerförbundet) har i olika sammanhang aktualiserat vikten av förbättrad elsäkerhet och påpekat att det finns brister med dagens tillämpning av lag, förordningar och tillsyn. Organisationerna har därför också framfört olika krav på åtgärder i syfte att förbättra elsäkerheten. En åtgärd är att utrusta offentliga lokaler där barn vistas med jordfelsbrytare.
Det har påtalats brister när det gäller det statliga Elsäkerhetsverkets resurser och praktiska förmåga att se till att gällande lagar och bestämmelser efterlevs och följs upp i praktiken. Det senare är av mycket stor vikt då systemet med "behörig elinstallatör" är grunden för att elsäkerheten följs i arbetslivet. Det faktum att elektriker inom industrin i snitt har runt 40 timmars vidareutbildning per år jämfört med mindre än en timma per år för övriga elinstallatörer inger oro. Regelverket för elsäkerheten är teoretiskt sett mycket omfattande. Till detta kommer en strid ström av nya material och tekniska metoder. Mot ovanstående bakgrund föreslår vi att alla offentliga lokaler där barn vistas utrustas med jordfelsbrytare.
|
Stockholm den 29 september 2001 |
|
|
Anders Karlsson (s) |
Bengt Silfverstrand (s) |