Motion till riksdagen
2001/02:Bo13
av Yvonne Ångström och Karin Pilsäter (fp)

med anledning av prop. 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om allmännyttan.

Inledning

Propositionen tar upp frågor kring allmännyttan och dess lagreglering. I propositionen presenteras förslag till bestämmelser som skall ersätta den s.k. stopplagen.

Den tillkom för att stoppa kommuner att sälja bostäder, bl.a. till sina invånare, efter demokratiskt fattade beslut. Nu skall denna lag dessbättre förpassas till sophögen, men det lagförslag som föreslås ersätta stopplagen är inte mycket bättre. Folkpartiet föreslår därför att propositionen skall avslås.

Allmännyttan

Kommunernas bostadsbolag, den s.k. allmännyttan, har varit ett centralt inslag i svensk bostadspolitik alltsedan 1940-talet. Trots att de har förlorat sin skattemässiga särställning intar de en dominerande position på hyresmarknaden. Genom bruksvärdessystemet utövar de en styrande effekt på hyressättningen även i privatägda bostäder med hjälp av sin lagfästa roll som hyresledare och referenspunkt vid bruksvärdesprövningar. Allmännyttans dominans måste brytas. Fler alternativ och ökad konkurrens leder till en bättre fungerande hyresmarknad.

Argumenten för att sälja ut en större eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen är flera. Kommuner skall, enligt Folkpartiets mening, principiellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet. Det riskerar att dränera kommunernas ekonomi och därmed minska utrymmet att koncentrera sig på huvuduppgifterna skola, vård och omsorg, det leder till minskad demokratisk insyn och det medför att konkurrensen på marknaden snedvrids. Verkligheten under 1990-talet har också gett Folkpartiet rätt. Vidlyftiga bolagsaffärer har inte bara gjort att flera kommuner har fått mycket besvärliga problem med sin ekonomi; de har också inneburit åtskilliga skandaler, vilka allvarligt har skadat tilltron till det lokala demokratiska systemet.

Att hyresgästerna erbjuds möjlighet att friköpa sina lägenheter är ett sätt att avyttra det kommunala bostadsbeståndet. Men fastigheter kan också bjudas ut till andra, privata fastighetsägare för försäljning. I länder som Storbritannien och Nederländerna har under 1990-talet i olika omfattning det tidigare kommunala bostadsbeståndet överförts till nya former av ägande och förvaltning. Här finns gott om exempel på nya lösningar med fristående stiftelser under mer eller mindre samhällelig reglering. Det är möjligheter som också bör prövas i Sverige.

En vanlig invändning mot tanken att avyttra delar av allmännyttan är att det skulle medföra att kommunerna avhänder sig möjligheten att sörja för att också socialt utsatta människor får en bostad. Det är viktigt att det även i framtiden finns ett kommunalt bostadsbestånd, om än i mindre omfattning, för att fullföljandet av den uppgiften skall kunna garanteras. Men att själva äga bostäder behöver inte vara det enda verktyget för kommunerna att värna de mest utsatta människornas rätt till en bostad. Kommunerna kan också träffa avtal med privata fastighetsägare, som innebär att en viss del av beståndet upplåts till personer som kommunen måste ta ett särskilt ansvar för.

I propositionen föreslår regeringen att en särskild lag för allmännyttiga bostadsföretag införs. Lagrådet har haft synpunkter på att regeringen föreslår denna lag, då man anser att det är otillfredsställande att skapa ett administrativt system som inte får några egentliga rättsverkningar. Regeringen menar att lagen ändock behövs då många av de SABO-anslutna bostadsföretagen i dag saknar allmännyttigstatus. Folkpartiet delar Lagrådets synpunkt att ingen särskild lag behövs.

Nuvarande stopplag

Den nuvarande stopplagen infördes 1999 och skulle genom vissa sanktionsmedel avhålla kommuner från att sälja sina kommunala bostadsföretag. Lagen är utformad så att om en kommun säljer aktier eller andelar i ett kommunalt bostadsföretag på så sätt att kommunen förlorar sin dominerande ställning i bolaget minskar det generella statsbidraget till kommunen.

Folkpartiet har hela tiden motsatt sig stopplagen, då den visar bristande respekt för den lokala demokratin. Därför är det nu bra att den föreslås avvecklas från den 1 april 2002.

Däremot är det olyckligt att en ny lag införs som gör det svårt att även fortsättningsvis sälja kommunala bostadsföretag. I propositionen sägs att det skall vara fritt fram för andra allmännyttiga bolag och kooperativa hyresrätter att förvärva andelar eller aktier i ett kommunalägt bostadsbolag utan tillstånd. Likaså skall detta gälla vid exekutiva auktioner. I övrigt föreslås det att länsstyrelsen skall godkänna överlåtelsen. Även dessa förslag har Lagrådet haft synpunkter på. Lagrådet anser att förslagen strider mot det kommunala självstyret precis som den gamla stopplagen gjorde. Speciellt allvarligt är att inskränkningen i självstyret rör ett centralt område för kommunerna, nämligen bostadsförsörjningen. Folkpartiet instämmer också i denna kritik, som utgör ett tungt skäl för oss att avslå propositionen.

Fortsatta insatser för att stödja omstruktureringen av kommunala bostadsföretag

I propositionen föreslås att en myndighet skall inrättas med uppgift att ge fortsatt statligt stöd till omstrukturering av kommunala bostadsföretag. Staten skall få möjlighet att förvärva bostadsfastigheter av kommunala bostadsföretag i samverkan med aktuella kommuner för att utveckla eller avveckla bostäderna.

Detta förslag diskuterades redan i den regionalpolitiska propositionen tidigare i höstas (prop. 2001/02:4). Folkpartiet gick då emot förslaget och har inte ändrat ståndpunkt därefter. Vad det handlar om är att staten skall köpa tomma bostäder och omvandla dem till t ex företagslokaler. Detta skall kosta 3 miljarder kronor under tre år, men någon finansiering för detta har regeringen ännu inte angett.

Folkpartiet kan inte förstå hur 3 miljarder till de kommunala bostäderna skall fungera som tillväxtfaktor. Dessutom blir det litet märkligt att de kommuner som ansträngt sig och någorlunda klarat av att hantera sina lägenheter nu blir utan hjälp medan de som varit mindre restriktiva skall få stöd. Dessa kommuner borde för länge sedan ha sålt ut lägenheterna som bostadsrätter.

Stockholm den 13 december 2001

Yvonne Ångström (fp)

Karin Pilsäter (fp)