Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsynsmyndighetens uppgifter gentemot Arbetsmarknadsverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetslöshetsförsäkringen inte skall administreras av fristående a-kassor.
Med propositionen föreslår regeringen att det bildas en fristående myndighet, benämnd Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Den nya myndigheten skall få till uppgift att utöva tillsynen över alla delar i arbetslöshetsförsäkringen. Med förslaget hoppas regeringen kunna garantera rättssäkerheten och säkra likabehandlingen av de försäkrade samt stärka legitimiteten i försäkringen.
Vi moderater har tidigare – bl a i anslutning till behandlingen av prop. 1999/2000:139 En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring – kritiserat den ordning som inneburit att arbetsförmedlarna fått en olycklig dubbelroll. De skall vara en hjälp och ett stöd till de arbetslösa. Samtidigt skall de vara hårdhudade kontrollanter som tillskriver a-kassorna och ifrågasätter arbetslöshetsersättningen när arbetslösa inte söker ”lämpliga” arbeten eller ställer upp i aktivitetsgarantin (agan) och andra ”lämpliga” arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram som förmedlingen hittar på.
Dessa dubbla roller upphör om man skapar en särskild tillsynsmyndighet. Det är bra och vi biträder därför propositionen.
Samtidigt finns det skäl att understryka att propositionen är otillräcklig. Det är nämligen inte bara AMS och arbetsförmedlingarnas dubbla roller som påverkar rättstillämpningen och som skadar arbetslöshetsförsäkringens legitimitet. Vi vill särskilt peka på två omständigheter.
Den första är att försäkringen inte fungerar som det var tänkt – den har tappat sin karaktär av omställningsförsäkring. Socialdemokraternas vägran att införa en bortre gräns i försäkringen har gjort den enskildes eget ansvar otydligt. För att i någon mån upprätthålla en sorts arbetslinje har Socialdemokraterna därför tvingats att införa nya sanktioner, speciella krav på t ex sökaktiviteter, byte av bostadsort eller yrke, avstängningsregler etc. Detta utökade kontrollbehov har sedan lett till en försämrad rättssäkerhet för de arbetslösa.
Vår uppfattning är att man med en tydlig omställningsförsäkring skulle kunna slopa en stor del av nuvarande regel-, kontroll- och sanktionssystem. Det skulle innebära en betydande förbättring av rättssäkerheten i tillämpningen.
Den andra omständigheten är det faktum att en nästan helt skattefinansierad verksamhet administreras av någon helt annan än staten – i det här fallet av till fackliga organisationer knutna arbetslöshetskassor. Arbetslöshetskassornas verksamhet innefattar myndighetsutövning och vi anser det olämpligt att denna sköts av fristående organisationer.
Vi förordar i stället en allmän försäkring. Det innebär att försäkringen blir obligatorisk för alla arbetstagare som uppfyller försäkringens arbetsvillkor. Eftersom försäkringen blir ett obligatorium som påtvingas den enskilde arbetstagaren anser vi att den skall administreras av staten.
I propositionen anför regeringen att den nya myndigheten inte skall kunna tillgripa några sanktioner gentemot Arbetsmarknadsverket. Det myndigheten skall göra är i stället att påtala bristerna för AMS, som sedan inom en viss angiven tid måste redogöra för regeringen och myndigheten vilka åtgärder som skall vidtas för att åtgärda de påtalade bristerna. Detta är otillräckligt. Myndigheten måste i sin tillsynsverksamhet ha verksamma sanktionsmedel – inte bara mot a-kassorna, utan också mot AMS/AMV. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Våra förslag om att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring har nyligen behandlats av riksdagen. De har en indirekt, men inte direkt, koppling till tillsynen över försäkringen, varför vi avstår från att nu framlägga något nytt yrkande.
Frågan om a-kassorna och deras ställning aktualiseras dock mer direkt genom de förslag om tillsynen som framläggs i propositionen. Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör ge regeringen till känna att arbetslöshetsförsäkringen inte bör administreras av fackligt anknutna arbetslöshetskassor.
|
Stockholm den 9 april 2002 |
|
|
Mikael Odenberg (m) |
|
|
Kent Olsson (m) |
Patrik Norinder (m) |
|
Henrik Westman (m) |
Anna Kinberg (m) |
|
Ewa Thalén Finné (m) |
Anna Åkerhielm (m) |
|
Rolf Gunnarsson (m) |
Anna Lilliehöök (m) |