Riksdagen avslår proposition 2001/02:97.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att samla all diskrimineringslagstiftning i en lag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och arbetstagare med tidsbegränsad anställning bereds vidare i utredningen om ett utvidgat skydd mot diskriminering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av informationskampanjer i samband med lagstiftning mot diskriminering.
I propositionen föreslår regeringen att en ny lag införs om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Lagen skall omfatta både direkt och indirekt diskriminering, och lagen anknyter i sin utformning till jämställdhetslagen och andra svenska diskrimineringslagar. I botten finns dessutom två EG-direktiv på området som nu Sverige föreslås tillträda.
Det finns i mänsklighetens historia en mörk underström, en tendens att bedöma och fördöma människor, inte på grund av deras egna förtjänster eller brister, utan på grund av till exempel deras kön, etniska tillhörighet, sexuella läggning eller handikapp. Men enligt Folkpartiet liberalernas och liberalismens uppfattning är en självklar utgångspunkt att var och en har rätt att bli bemött med respekt för den hon är. Alla former av fördomar och diskriminering måste därför bekämpas och Folkpartiet har också genom åren varit pådrivande i kampen mot diskriminering. Exempelvis infördes jämställdhetslagen efter liberalt initiativ 1980.
För några år sedan kom det lagar för att bekämpa diskriminering på grund av etnisk tillhörighet eller sexuell läggning på arbetsmarknaden samt en lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer mot funktionshinder. Dessa lagar hade alla stöd av Folkpartiet liberalerna.
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen att också förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och visstidsanställda skall införas.
Lagrådet har haft invändningar mot att den föreslagna lagen bryter mot de tidigare principerna för diskrimineringslagstiftningen. Den nya lagen är av annat slag än de tidigare diskrimineringslagarna då det inte är fråga om den anställdes person eller personliga egenskaper som särbehandlas. Istället är syftet med den föreslagna lagen att ge vissa grupper av anställda en starkare arbetsrättslig ställning.
Flera remissinstanser har dessutom i sina remissvar avstyrkt en lagstiftning. Detta gäller bl.a. de tre fackliga centralorganisationerna som anser att frågan bör kunna regleras i kollektivavtal istället. På arbetsgivarsidan ställer sig såväl Svenskt Näringsliv som Kommun- och Landstingsförbunden tvekande till en lagstiftning. Regeringen å sin sida anser att varken kollektivavtal eller befintliga lagar kan täcka det behov av lagstiftning som finns på området.
Folkpartiet liberalerna har svårt att stödja förslagen i propositionen. Detta ställningstagande innebär inte att vi inte tycker att frågor om de deltidsarbetandes ställning på arbetsmarknaden är ointressanta. Tvärtom, deltids- och visstidsanställdas ställning på arbetsmarknaden måste uppmärksammas mer, men diskrimineringslagstiftning är inte den rätta metoden.
Som vi redan tidigare påpekat i denna motion så finns det redan flera lagar som behandlar olika former av diskriminering på arbetsmarknaden. Nu föreslår regeringen ytterligare en lag och då kan man lätt inse att lagstiftningen blir alltmer komplex och svåröverskådlig när antalet lagar ökar. Risk finns också att lagarna förlorar i tyngd när de blir många. Folkpartiet liberalerna har vid ett flertal tillfällen tidigare ansett att man bör överväga att samla alla bestämmelser om diskriminering i en lag. Denna fråga är nu föremål för en utredning och vi anser att den i propositionen föreslagna lagen om förbud mot diskriminering av arbetstagare med deltidsarbete och visstidsanställning borde kunna tas upp i denna utredning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är olyckligt att regeringen tror att alla problem med diskriminering på arbetsmarknaden löses enbart med lagstiftning. I många fall kan delar av ett problem lösas genom information. Lagarna borde kompletteras med informationskampanjer för att också på denna väg komma åt diskrimineringsproblem. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 7 mars 2002 |
|
|
Elver Jonsson (fp) |
|
|
Runar Patriksson (fp) |
Ana Maria Narti (fp) |