Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skydd mot diskriminering av transpersoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud av registrering enbart på grund av sexuell identitet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om användandet av begreppen sexuell läggning och sexuell identitet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hets mot personer på grund av sexuell identitet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en utvidgning av regeringsformens minoritetsskydd.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om diskrimineringslagstiftningens omfattning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en obligatorisk handlingsplan mot diskriminering och mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanslagning av lagstiftningen gällande diskriminering i arbetslivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanslagning av myndigheter som arbetar med frågor gällande diskriminering i arbetslivet.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regeringens handläggning av tidigare önskemål från riksdagen angående lagstiftning och myndighetsstruktur vad gäller diskriminering i arbetslivet.2
1 Yrkandena 2–4 hänvisade till JuU.
2 Yrkandena 5, 9 och 10 hänvisade till KU.
Sverige har idag en omfattande lagstiftning för att skydda olika minoriteter mot diskriminering och trakasserier. Trots det arbete som har gjorts, återstår mycket. Idag saknar transpersoner (transsexuella, transvestiter och andra individer vars könsidentitet, utseende eller beteende tidvis eller alltid skiljer sig från samhällsnormen för deras vid födelsen fastställda kön) skydd mot diskriminering och en ombudsman att vända sig till. Ett skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet bör införas. Dessutom bör det i polisdatalagen införas ett stadgande att ingen får registreras enbart på grund av vad som är känt om dennes sexuella identitet.
Idag finns det ett antal exempel i lagstiftningen där endast personer med homosexuell läggning ges skydd mot förolämpning, diskriminering eller utvisning. De avsnitt i brottsbalken och utlänningslagen som idag berör homosexuell läggning, bör istället utsträckas till att omfatta sexuell läggning i stort samt könsidentitet, d.v.s. sexuell identitet.
Vi har sedan länge ett förbud mot hets mot folkgrupp för att skydda utsatta minoritetsgrupper i samhället. Idag står de som tillhör en minoritet på grund av sin sexuella läggning eller på grund av sin könsidentitet utanför det skyddet. Det är viktigt att inse att det inte enbart är homosexuella som utsätts för förföljelse, trakasserier och andra hatbrott på grund av sin sexuella läggning. Även bisexuella och personer vars könsidentitet tidvis eller alltid skiljer sig från samhällsnormen för deras vid födelsen fastställda kön, oavsett sexuell läggning, tillhör en utsatt grupp. Ett utvidgat skydd vad gäller hets mot folkgrupp bör alltså inte inskränka sig till att enbart gälla homosexuella utan bör omfatta alla som på grund av sin sexuella identitet utgör en utsatt minoritet.
Regeringsformen innehåller ett minoritetsskydd som innebär att ingen medborgare får missgynnas genom lag eller annan föreskrift på grund av att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet. Detta skydd finns även för utländska medborgare som vistas i Sverige, och då även med tillägget minoritetsgrupp på grund av kön.
Religionen är en viktig del av människans liv och en viktig värdebärare i samhället. I ett allt mer sekulariserat samhälle finns en påtaglig risk att religionsfriheten urholkas och att föräldrar på olika sätt förhindras att uppfostra och utbilda sina barn i enlighet med sin tro. Det är därför viktigt att slå fast att lagar eller andra föreskrifter inte får missgynna någon på grund av att de tillhör en viss religiös gruppering.
Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över hur minoritetsskyddet i regeringsformen bör utformas för att möta de behov som finns i vårt samhälle idag. Eventuellt kan flera minoritetsgrupper än de religiösa behöva omfattas av ett utvidgat minoritetsskydd. Bland annat bör belysas om och i så fall hur de som tillhör minoritetsgrupper på grund av sin sexuella identitet kan infattas i minoritetsskyddet. En sådan utsträckning får inte innebära att äktenskapet mellan man och kvinna fråntas sin särställning som en av samhället särskilt gynnad samlevnadsform eller att homosexuella ges rätt att prövas som adoptivföräldrar. Utredningen bör klargöra vilka konsekvenser en utvidgning av minoritetsskyddet får för annan lagstiftning.
Idag saknas ett gott lagskydd mot diskriminering, trakasserier och mobbning för elever och studenter inom förskolan, skolan, högskolan och frivilliga skolformer. Detta samtidigt som vi har en väl utbyggd lagstiftning vad gäller arbetslivet. Det bör anses naturligt att även våra barn och de som studerar ska omfattas av samma skydd som de som arbetar. Att det finns ett stort behov av en tydlig lagstiftning och myndighetsstruktur på området har gjorts tydligt av alla de rapporter om mobbning som nått oss på olika sätt. En reglering i lag bör införas i samma regelverk som övrig diskrimineringslagstiftning och övervakas av samma myndighet. Detta borgar för överkådlighet och likabehandling.
I Jämställdhetslagen ges arbetsgivare ett långtgående ansvar för att uppnå jämställdhet och lika behandling mellan könen. Arbetet ska bedrivas målinriktat och en handlingsplan för jämställdhetsarbetet ska upprättas varje år. Det är viktigt att arbetet mot diskriminering som sker på andra grunder än kön ges en liknande vikt. Bestämmelser om att en handlingsplan mot diskriminering, trakasserier och mobbning årligen upprättas av dem som omfattas av diskrimineringslagstiftningen bör därför införas.
Sverige har idag flera olika lagar som berör diskriminering i arbetslivet. Respekten för alla människors personliga integritet är en förutsättning för ett civiliserat och demokratiskt samhälle. Det förefaller däremot tämligen omotiverat att för ovanstående ändamål ha flera lagar med en nästan identisk uppbyggnad. För många företagare, men också för enskilda arbetstagare, innebär den nuvarande ordningen onödigt krångel och en svåröverblickbar situation vad gäller diskriminering i arbetslivet. Lagarna skulle med fördel kunna samordnas i en lag. Den lagen bör, som sagt ovan, utvidgas till att även omfatta diskriminering på grund av sexuell identitet samt gälla även för elever och studenter inom förskolan, skolan, högskolan och frivilliga skolformer.
Likaså förefaller det omotiverat att ha flera parallella myndigheter eller institut för att hantera frågor om diskriminering i arbetslivet. De bör istället samlas i en myndighet. Ombudsmännen skulle i en sådan myndighet dessutom kunna samarbeta på ett kraftfullt sätt.
Riksdagen har redan vid 1998/99 års riksmöte framfört önskemål om att lagstiftning och myndighetsstruktur vad gäller diskriminering på arbetsmarknaden bör slås samman. Det är högst beklagligt att regeringen nu hanterar riksdagens önskemål med en sådan nonchalans att man ännu inte tillsatt en utredning som ska se över frågorna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Magda Ayoub (kd) |