Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att AF Inre Skandinavia ges status som varande en nationell resurs.
En unik arbetsförmedlingsverksamhet har byggts upp i Morokulien, som ligger geografiskt precis på gränsen mellan Sverige och Norge. Där finns svensk och norsk personal i samma kontor med uppgift att ge information, service och underlätta för rekrytering, arbetspendling m.m. över gränsen. Den resurs som AF Inre Skandinavia utvecklats till att bli under åren har alltmer värdesatts av enskilda, arbetsförmedlingskontor och andra institutioner i hela Sverige.
Motsvarande gäller också för den norska sidan. De insatser som görs underlättar för att öka samarbetet mellan länderna och öppna upp en gemensam arbetsmarknad med ökad rörlighet av arbetskraft som resultat. Det föreligger dessvärre ett stort antal praktiska hinder som man medvetet bör hantera runt olika rekryteringssituationer, hinder som vi som motionärer belyst i tidigare motioner. Behovet av en utökning av verksamheten är stort.
Här följer några exempel på de problem som kan uppstå och som kan drabba den enskilde:
Den som bor i en gränskommun och arbetar i en annan gränskommun har inte rätt att göra avdrag för de faktiska kostnaderna t ex för dubbelt boende och resor.
En ensamstående svensk som bor i Sverige men arbetar i Norge måste köra en norsk-registrerad bil efter att ha varit mer än 183 dagar under ett år i Norge. Annars riskerar han att få bilen konfiskerad av tullen.
En som varit gränspendlare de fem senaste åren och blir helt arbetslös har ej rätt att markera a-kassa i Sverige eller få motsvarande s k arbeidstrygd i Norge.
En svensk arbetslös som har a-kassa i Sverige har ej rätt att fyllnadsmarkera vid ett tidsbegränsat deltidsarbete i Norge.
En svensk som är s k springvikarie (t ex hoppar in och tar sjukvikariat på ett norskt vårdhem) måste vid varje arbetsperiods slut ha ett intyg, E 301. I praktiken tar detta ofta från 14 dagar upp till 3 månader att få med motsvarande försening av utbetalning av a-kassan.
En norsk medborgare som arbetar i Sverige och blir uppsagd med s.k. avtalspension vid 63 års ålder har sin trygghet från Sverige fram till sin 65-årsdag. Men eftersom pensionsåldern i Norge är 67 år så riskerar han att stå utan ersättning i två år.
Detta är några av de frågor som AF Inre Skandinavia hanterar. Förutom att förmedlingen byggt upp en unik kompetens kring dessa frågor har det också utvecklats ett rikt och värdefullt nätverk av kontakter med arbetsgivare, myndgheter och institutioner i de båda länderna.
AF Inre Skandinavia betraktas i Sverige som en lokal resurs som skall finansieras genom Länsarbetsnämnden i Värmland. Vi motionärer anser i likhet med den bedömning som den norska statsmakten gör att denna resurs bör betraktas som en nationell angelägenhet. Behovet av en utökad informationscentral vid den redan befintliga svensk-norska arbetsförmedlingen är en viktig nationell angelägenhet.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Torgny Danielsson (s) |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Marina Pettersson (s) |
|
Lisbeth Staaf-Igelström (s) |
Jarl Lander (s) |