Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att utvärdera dagens system för utarbetandet av gränsvärden och återkomma med förslag till hur säkrare gränsvärden skall framarbetas.
Inom arbetsmiljön har vi haft flera olika larm: kvicksilver, bly, vinylklorid, kadmium och lösningsmedel. När ett problem är löst dyker det upp två nya. Detta gör att vi hela tiden måste vara vaksamma och följa utvecklingen. Larmen om skador på människa och miljö leder till en intensifiering av ansträngningarna för att komma till rätta med problemen.
Kemiska hälsorisker är komplicerade och svårbedömda. Varje ämne har sina speciella risker och bör bedömas utifrån specifika kunskaper om just det ämnet. Enligt uppgift används ca 60 000 ämnen dagligen i samhället. Av dessa brukar ca 50 000 betraktas som ”vanliga” kemikalier, dvs. allt från ättiksyra och metanol till bekämpningsmedel, läkemedel och speciella laboratoriekemikalier.
Varje år tillkommer det omkring 300 000 nya föreningar till de ca 6 miljoner ämnen som finns registrerade.
Numera är belastningsskadorna den vanligaste orsaken till yrkessjukdomar. Enligt den senaste tillgängliga statistiken beräknas kemiska hälsorisker orsaka ca 6 000 yrkessjukdomar per år. Denna statistik skall dock tolkas med försiktighet. Vi vet att kemiska hälsorisker är lömska, eftersom de oftast inte kan uppfattas av våra sinnen och ibland ger hälsoeffekter med lång latenstid. De kemiska riskfaktorerna kan därför ha en större betydelse än vad vi tror just nu. Skador kan förhindras endast genom fortsatt övervakning och åtgärder mot de risker som upptäcks.
I diskussioner om skadeverkningar skiljer man på omedelbara och långsiktiga effekter.
Akuta effekter är de som uppstår i anslutning till exponeringen. Det kan vara irritation i ögon, näsa och hals, skador på huden och viss lungskada. Förgiftningar som visar sig inom några timmar räknas också hit.
Kroniska effekter är de som uppträder lång tid efter exponeringstillfället. Kroniska effekter kan vara njurskada efter kadmiumexponering, fosterskador och kemiskt relaterad cancer.
När det gäller organskador så är levern och njurarna de mest utsatta. Andra organ och system av organ som kan skadas av kemiska ämnen är lungorna, blodet och nervsystemet.
Speciellt känsligt för kemisk påverkan är nervsystemet. Skadorna kan både drabba det centrala nervsystemet, hjärnan och ryggmärgen, och det perifera, dvs. det som leder impulser till och från det centrala nervsystemet.
Kemisk påverkan kan också orsaka eller bidra till tumöruppkomst. Yrkesbetingade tumörsjukdomar är sådana som har sin huvudsakliga orsak i arbetsmiljön. De studeras genom att man kartlägger t.ex. yrkesgrupper i en viss bransch och jämför sjukdomsmönstret med den allmänna befolkningens eller en icke exponerad kontrollgrupp. Totalt upptäcks ca 36 000 nya fall av tumörsjukdomar i hela den svenska befolkningen varje år. Man räknar med att ca 2 % av alla tumörsjukdomar som nyupptäcks varje år har samband med arbetslivets faktorer. För vissa yrkesgrupper t.ex. inom gummiindustrin har det visat sig att andelen yrkesrelaterade cancerfall kan vara betydligt högre.
Enligt cancerutredningar saknas förklaringar till ca 30 % av all cancer. Ett problem med att fastställa sjukdomens orsaker är att den ofta uppstår på grund av flera olika samverkande faktorer.
Kemisk påverkan kan också i vissa fall orsaka fosterskador. Men det kan vara svårt att bevisa att orsaken är kemisk påverkan. En vanlig grund till fosterskador är ärftliga faktorer, vissa virusinfektioner och andra sjukdomar hos modern. Många läkemedel och kemikalier kan ligga bakom fosterskador. Det är svårt att bevisa när en individ drabbas och då arbetsgivaren vägrar att acceptera sambandet med farlig arbetsmiljö. Detta även om vetenskapliga bevis finns för detta.
Hygieniska gränsvärden är endast undantagsvis satta med hänsyn till misstanke om risk för fosterskador. Risken är störst under de 90 första dygnen, dvs. delvis innan kvinnan är medveten om att hon är gravid. Därför är det viktigt att vidtaga åtgärder där fertila kvinnor arbetar.
Det finns misstankar om att män som utsatts för hög blyexponering kan få sin spermieproduktion störd. I övrigt är sambandet mellan mannens exponering i arbetsmiljön och dess påverkan på fortplantningsförmågan och foster- skador mycket svårt att fastställa. Här behövs ytterligare forskning.
Det hygieniska gränsvärdet anger ungefär var gränsen för riskabla mängder går. Men det kan alltid finnas människor som är känsligare än andra och som kan få obehag vid koncentrationer långt under gränsvärdet. Skadeverkningarna av de flesta kemiska ämnen är dessutom ofullständigt utredda, speciellt ämnenas långsiktiga verkan. Ett gränsvärde brukar ändras när forskarna gör nya upptäckter och bedömningar och när nya vetenskapliga fakta tillkommer.
Det hygieniska gränsvärdet är ingen gräns mellan farligt och ofarligt. Det är snarare ett uttryck för vad samhället anser vara acceptabelt. När gränsvärdet fastställs gör man det utifrån flera olika utgångspunkter. Bl.a. tar man hänsyn till tekniska och ekonomiska faktorer. Och det är här den politiska bedömningen gör sig gällande. Det är många som anser att våra gränsvärden är för högt satta med tanke på att ingen tillräckligt känner till de långtidsverkande effekterna av olika kemiska ämnen; som cancer, genetiska skador, nervskador osv.
Ett annat problem vid gränsvärdesättning är samverkan mellan olika ämnen. Det är bara i några fall som man verkligen studerat samverkan mellan enskilda ämnen. Detta anges då i det vetenskapliga underlaget.
Programmet för toxikologi och riskbedömning vid Arbetslivsinstitutet bedriver forskning, utveckling samt utbildning om kemiska hälsorisker i arbetslivet. En stor del av arbetet syftar till att förse Arbetsmiljöverket och andra myndigheter med ett bra underlag för riskbegränsande åtgärder, till exempel hygieniska gränsvärden. Detta arbete sker huvudsakligen i kriteriegruppen som består av ett tjugotal experter från olika fackområden. Det finns också ett arbete i Nordiska expertgruppen för kriteriedokument om kemiska hälsorisker. Denna grupp består av en expert från varje land. Gruppen tar fram dokumentation som kan ligga till grund för beslut om hygieniska gränsvärden i de nordiska länderna.
I den svenska kriteriegruppen finns de flesta fackområden företrädda. Men under 1990-talet skedde det successivt en del förändringar mot bakgrund av ifrågasättande av arbetsformerna främst från arbetsgivarsidan. De ansåg att alltför mycket resurser och tid bands vid gränsvärdearbetet. Arbetstagarna/LO intog en betydligt mer positiv hållning till arbetet. I dag finns det ingen representant från arbetsgivarsidan med i kriteriegruppen, och detta är ytterst beklagligt. Sedan 1978 då kriteriegruppen, startade sin verksamhet har omkring 250 underlag producerats. Under senare år har efterfrågan från Arbetsmiljöverket ökat. Olika problem vid Arbetslivsinstitutet det senaste året gör att risken att kriteriegruppens arbete försvagas är uppenbar. I och med detta försvagas också kunskapen inom området. Den forskarkompetens som vi så väl behöver både i dag och på längre sikt får inte försvagas vad gäller kemiska hälsorisker.
Sverige har genom direktivet om kemiska ämnen (98/24/EG) skyldighet att införa gränsvärden för ämnen som har gränsvärden inom EU. Inom EU finns det både bindande och vägledande gränsvärden. Det fåtal ämnen som har bindande gränsvärden inom EU har vi i Sverige inte några problem att klara. Vägledande EG-gränsvärden finns i dag för ca 75 ämnen. Kommissionen arbetar kontinuerligt med att fastställa nya vägledande (indikativa) gränsvärden. Dessa gränsvärden är helt baserade på ett vetenskapligt underlag vilket tas fram av en vetenskaplig kommitté, Scientific Committee for Occupational Exposure Limit Values (SCOEL), som också lägger förslag till värden. Förslaget från SCOEL blir oftast det värde som kommissionen senare fastställer. Dessa vägledande gränsvärden kan bli relativt låga på grund av frånvaron av teknisk–ekonomiska avvägningar.
De hälsorisker som karaktäriserade 70-talet har under 90-talet förändrats. Luftföroreningarna ger i ökad grad och i låga halter besvär och allergier i luftvägarna. Den ökande frekvensen av allergier hos bl.a. ungdomar kommer att medföra ökade krav på kvaliteten på arbetsplatsens luft.
Kemiska hälsorisker är alltjämt ett stort problem i samhället. Även om samhället har lärt sig att hantera en del av riskerna så är kunskapen om många av våra kemikalier alltjämt otillräcklig. Försiktighetsprincipen vad gäller kemikalier bör därför gälla i alla situationer. Om det finns risk att ett kemiskt ämne innebär fosterskador bör ämnet förbjudas och ersättas med säkra alternativ. I produktionen och i samband med exponering bör alltid försiktighet krävas, speciellt när kunskapen om ämnets egenskaper är bristfällig. Ämnet kan förorsaka cancer på längre sikt.
För att få bättre och säkrare gränsvärdenivåer bör samhället vid gränsvärdebedömningen gå ifrån de tekniska och ekonomiska avvägningarna. Gränsvärden bör vara baserade på vetenskapliga underlag där de medicinska underlagen och risken för både långsiktiga och kortsiktiga besvär övervägs. Riksdagen bör därför föreslå att regeringen utvärderar effekterna av nuvarande system för utarbetandet av gränsvärden och kommer med förslag om hur säkrare gränsvärdenivåer skall utarbetas. Denna utvärdering skall också innehålla ett tydligt genderperspektiv. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Ulla Hoffmann (v) |