Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en offensiv informationsinsats om diskrimineringslagarna.
Arbetsplatsen ska vara fri från diskriminering. Det måste finnas en maktbalans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett av kraven är att ingen skall behöva bli godtyckligt behandlad av sin arbetsgivare eller av sina kollegor. Diskriminering i alla dess former måste motarbetas.
I maj 1999 trädde tre nya lagar om diskriminering i kraft. De handlar om diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, funktionshinder samt etniskt bakgrund. Lagstiftningen omfattar allt från anställningsförfarandet till dess att man slutar. Det kan handla om trakasserier, hot och våld på arbetsplatsen, men också lönediskriminering, befordran och avskedsdiskriminering för att nämna några.
De fyra nu befintliga diskrimineringslagarna – diskriminering på grund av sexuell läggning, funktionshinder eller etnisk bakgrund samt jämställdhetslagen – skiljer sig dock något från varandra vad det gäller tillämpning av lagstiftningen och hur yttringar av diskrimineringen ter sig. Därför finns det myndigheter och ombudsmän – Homoombudsmannen, Handikappombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen – som ska se till att lagarna efterlevs.
Det har nu gått mer än två år sedan lagstiftningen trädde i kraft, och vi kan konstatera att lagarna inte fått fotfäste i folks medvetande ännu. Fortfarande diskrimineras folk på arbetsplatserna, och lagstiftningen fungerar inte tillfredsställande då de personer som arbetar med lagarna inte har kunskap att tillämpa dem eller inte kan identifiera diskrimineringen. En handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering överlämnades till riksdagen den 7 februari 2001 där detta är en del. I handlingsplanen skriver man att en utredning som har att utreda ett utvidgat skydd mot diskriminering ska ges ett tilläggsdirektiv att bland annat överväga möjligheterna till en generell lagstiftning mot diskriminering. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 1 juli 2002.
En kraftig informationsinsats måste ändå genomföras för att de fyra diskrimineringslagarna skall synliggöras och ge varje individ kunskap för att kunna stoppa diskrimineringen på arbetsmarknaden. Detta viktiga arbete får inte stagnera i väntan på att utredningen skall bli klar. Varje individ måste ges kunskap om vad de skall göra ifall de ser någon bli diskriminerad i arbetslivet och i samhället i övrigt. För drygt ett år sedan fattade LO-kongressen beslut om att utbilda alla de fackligt förtroendevalda i dessa frågor. Det var ett viktigt beslut. Vi måste också ta samma viktiga beslut vad gäller övriga samhället.
Vi måste tydligt visa var gränserna går om vi ska nå målet att ingen ska bli diskriminerad i arbetslivet på grund av det faktum att man är kvinna, handikappad, homo- eller bisexuell eller invandrare.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Elisebeht Markström (s) |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
Anita Johansson (s) |