Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ny, mer långsiktig strategi för att isocyanatproblemen skall kunna bemästras.
Isocyanater är en grupp kemikalier som använts inom industrin i ca 50 år framförallt för tillverkning av polyuretanplast (PUR). Under åren har användningen av PUR breddats kraftigt. Från början användes den främst till madrasser och skumgummi, men nu används den inom många olika områden. Orsaken är att PUR har många tekniska fördelar. Med hjälp av olika tillsatser kan materialet ges många olika egenskaper. PUR finns t.ex. som skumplast, termoplast, fiber och lim men också som lacker, folier och isoleringsmaterial. Produktionen av PUR i Västeuropa har vuxit från en miljon ton 1983 till ca sex miljoner ton i dag. Totala värdet beräknas vara ca 100 miljarder kronor och användningen av isocyanater inom industrin beräknas öka med 5 % per år.
Den breddade användningen av PUR i olika produkter gör att många arbetstagare som saknar kunskaper om riskerna exponeras. Utan kunskap om riskerna har man också svårt att se sambanden mellan sina hälsobesvär och jobbet.
I Sverige finns det många olika arbetsplatser med problem förknippade med isocyanater. Metall larmade om riskerna med isocyanater redan på 1970‑talet, och då infördes ett gränsvärde. Isocyanater förekommer inom många verksamheter. Några exempel är bilar, fartyg och tåg, byggnadsindustrin, el och elektronik, verkstadsindustrin, brandsläckning, vårdsektorn (bandage, gjutning, fyllning, apparater), målning och lackering etc.
Det finns hundratals olika isocyanater i arbetslivet som kan finnas i både gas‑ och partikelform. Av de isocyanater som tillverkas industriellt utgör dock följande tre typer ca 90 % av den totala volymen.
TDI, toluendiisocyanat
MDI, metylenbisfenylisocyanat
HDI, hexametylendiisocyanat
Risken att exponeras för isocyanater finns inte bara när man hanterar kemiska produkter som innehåller isocyanater. Utvecklingen av mätmetoder under senare år har visat att många som värmer material som innehåller PUR också är utsatta för höga halter av isocyanater och andra ämnen. Vanligt är t.ex. att man värmer ytor som är behandlade med färger eller lacker innehållande PUR. Ett annat exempel är PUR‑lackerade golv, som är vanligt förekommande i garage och verkstäder. Vid skärning med hjälp av svets eller andra bearbetningar där glöd faller på golvet uppstår en termisk sönderdelning. Mätningar har visat sig att detta kan förorsaka höga exponeringar över gällande gränsvärde.
Det bör också påpekas att även om isocyanater eller PUR inte finns i produkten från början kan den bildas vid uppvärmning. Under senare år har det bl.a. visat sig att nya spisar avger isocyanater.
Den mest kritiska effekten av isocyanatexponering är risken att man utvecklar isocyanatastma. Tillsammans med den utvecklas i många fall en överkänslighet som innebär att man inte kan komma i närheten av sin gamla arbetsplats. Många får också andningssvårigheter även av andra lukter som t.ex. parfym, bilavgaser eller tobaksrök. Denna typ av besvär leder ofta till att man inte längre kan vara kvar i arbetslivet.
En annan allvarlig effekt är nedsatt lungfunktion som den drabbade själv ofta upptäcker för sent. Dagligen riskerar tusentals industriarbetare sin hälsa på grund av isocyanater. De första symtomen brukar vara rinnande näsa och ögonirritationer. Astma och eksem kan också vara symtom. Besvären kan bli kroniska.
Isocyanaternas allvarliga effekter på hälsan har motiverat mycket låga hygieniska gränsvärden. Den genomsnittliga halten i andningszonen under en arbetsdag får inte överstiga 0,005 ppm (ppm = miljondel). Om vi skriver om detta till vikt motsvarar det att 0,00004 gram TDI får förekomma i varje kubikmeter luft. Samtliga isocyanater är märkta som sensibiliserande, dvs. utvecklar överkänslighet, i gränsvärdeslistan. För närvarande är endast TDI cancermärkt. Både TDI och MDI anses dock som mutagena då de påverkar arvsmassan.
Om man arbetar med isocyanater och redan känner av problem med hälsa är det viktigt att exponeringen upphör. I det kärva arbetsmarknadsläget som varit under 90‑talet har det funnits personer som hemlighållit sina problem för att inte förlora jobbet. Det förekommer också att man äter astmamediciner för att kunna fortsätta jobba. Resultatet av detta kan bli en kronisk skada som gör det omöjligt att arbeta resten av livet.
Grundläggande för att hälsoproblemen ska kunna kopplas till exponeringar på arbetsplatsen är att yrkeshygieniska mätningar har utförts. Ofta är mätningar en förutsättning för att dessa allvarliga hälsoproblem skall bli godkända som arbetsskada.
Många olika tillsatser används vid framställningen av PUR‑ eller andra plastmaterial för att ge produkten önskvärda egenskaper. Några exempel på dessa utgör färgmedel, anstistatmedel, flamdämpare samt biocider. Många av ämnena som används för detta är också mycket omdiskuterade både i fråga om effekter på såväl arbetsmiljö som yttre miljö.
När det gäller flamskyddsmedel är det klorerade eller bromerade organiska föreningar som står mest i fokus. Medlen är cancerframkallande, svårnedbrytbara och ansamlas i levande organismer. De klorerade och bromerade ämnena har börjat ersättas av fosfatestrar som delvis har liknande egenskaper. Kunskaperna om effekterna av dessa ämnen är bristfälliga trots att många exponeras. Personal som arbetar med elektronisk utrustning eller andra flamskyddade produkter som textilier, möbler och bilar är utsatta. Den kraftigt ökande halten av bromerade flamskyddsmedel i modersmjölk ger en bild av hur allvarliga riskerna är med dessa ämnen.
Samhällets möjlighet att följa produktutvecklingen inom den globala kemiindustrin och analysera de nya ämnen som kommer är alltför begränsade. Den strategi för kemikalier Sverige initierat i EU ställer krav på bättre kemiska analyser samt utfasning av de farligaste ämnena.
Arbetsmiljöverket (AMV) är den centrala myndighet som inom arbetsmiljölagens ram ger ut föreskrifter där kraven på arbetsmiljöarbete i företagen preciseras. Företagen är dock inte särskilt benägna att följa de föreskrifter som AMV har gett ut. En av de övergripande föreskrifterna är reglerna om arbetsgivarens internkontroll av arbetsmiljöarbetet i företagen. Enligt AMV:s egna undersökningar fungerar internkontrollen hos 42 % av de företag som har 5–49 anställda. Hos de allra minsta är siffran endast 13 %.
Den viktigaste föreskriften när det gäller isocyanater på arbetsplatsen är Härdplaster. Denna föreskrift behandlar härdplaster allmänt, dvs. även epoxi, ester, akryl m.m.
Ett problem med föreskriften är att olika yrkeskategorier i arbetslivet inte förstår eller har kunskap om att de berörs av föreskriften. Hur skall t.ex. en skomakare som limmar med isocyanatlim eller en reparatör som svetsar i PUR‑belagt material förstå att hon eller han är berörd av härdplastföreskriften?
En omarbetning av härdplastföreskriften är nödvändig mot bakgrund av den nya kunskap som framkommit sedan 1996. Misstanken att enstaka höga exponeringar kan ge upphov till en bestående överkänslighet måste särskilt uppmärksammas när det gäller exponeringar av tillfälliga arbetsplatser.
Det bör också vara en självklarhet att myndigheter, organisationer och privata företag samarbetar om målet att skapa en förbättrad medvetenhet om de allvarliga hälsorisker som följer med isocyanaterna och förebyggande åtgärder såväl i Sverige som inom EU och internationellt. Användningen av isocyanater måste ersättas av mindre farliga ämnen.
Forskning kring isocyanater bedrivs på en del av våra universitet. Det gäller bl.a. Umeå, Stockholm, Lund, Hässleholm, FOA. Arbetarskyddsstyrelsen – Arbetsmiljöverket – har också bedrivit projekt inriktade på att mäta isocyanater med nya mätmetoder. IVL bedriver också en viss forskning, och fackföreningsrörelsen har också deltagit i viss forskning.
Tyvärr verkar det som om ledande forskare inom ämnet får tigga och be om medel. Samhällets strategi verkar inte vara långsiktig. Om det inte finns fasta tjänster inrättade för forskarna finns det en stor risk för att den långsiktiga kompetensen går förlorad. De resurser samhället satsar på arbetsmiljöforskning är mycket små sett i jämförelse med vad ohälsan i arbetslivet årligen beräknas kosta samhället.
Delar av kemiindustrin är inte glada över arbetsmiljöforskningen. De tycker att forskningen utgör ett hot mot deras produkter. Vissa stora kemikoncerner försöker antingen köpa upp de kompetenta forskarna som finns och styra in deras forskning eller dölja de arbetsmiljöfaror som finns. Den oberoende forskningen behöver därför stärkas, och den behöver vara långsiktig.
En av landet ledande isocyanatforskargrupper har sitt forskningscentrum i Hässleholm. I samband med att den militära garnisonen i Hässleholm lades ned sökte kommunen ersättningsjobb. I samband med att omställningsplanerna presenterades i Hässleholm var forskargruppen som nu hade flyttat till Hässleholm mycket viktig. Kommunen var både stolt och glad över att världsledande isocyanatforskare ville förlägga sin forskning till kommunen. Med ett handslag bekräftades isocyanatforskningen sommaren år 2000. Tjänstemän från Näringsdepartementet, kommunalråd i Hässleholm, prorektorn vid Lunds universitet samt LO:s miljöutredare var alla överens. Staten skulle hjälpa till med en viss summa, Hässleholm kommun skulle bygga nya forskarlokaler som sedan universitetet skulle hyra, och LO skulle via AFA se till att forskarpengar på 12 miljoner skulle strömma in till forskarprojektet.
Kommunen renoverade upp lokaler och investerade mycket pengar i lokalerna. Forskarna började flytten mot Hässleholm. Då kom det stora slaget. I den beredningsgrupp som arbetsmarknadens parter har för bland annat forskning om isocyanater blev det tvärstopp. Arbetsgivarsidan sade nej. Nya forskaransökningar måste då göras. Av 12 miljoner blev det 4,5 miljoner. Dessa pengar räcker inte till någon långsiktig forskning, och Lunds universitet säger sig inte kunna skjuta till mer pengar.
Samtidigt ser vi i medierna att regeringen kommer att säkerställa så att isocyanatforskningen kan bedrivas i Hässleholm, och detta välkomnas både av forskargruppen och kommunen.
Vi ser idag att isocyanaterna har allvarliga effekter på hälsan. Människor slås ut från arbetslivet som en följd av att de utvecklat överkänslighet och astma. Nuvarande situation med den kraftiga bantningen av resurser för forskning inom det kemiska området gör situationen allvarlig. Ständiga förändringar i arbetslivet med användning av nya ämnen och produktionsmetoder ställer ständigt nya krav på forskningsinsatser.
Bristande mätmetoder har gett en felaktig bild av exponeringen framförallt vid heta arbetsplatser. Någon hänsyn till isocyanathaltiga partiklar har heller inte funnits med i bedömningen. Detta förhållande har gjort att forskningen kring de medicinska effekterna inte heller har kunnat tolka sambanden på ett korrekt sätt. Det finns många akuta frågeställningar, och den kanske mest akuta är hur de alternativa systemen som är mindre farliga ser ut. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna om utarbetandet av en ny strategi för hur problemen kring isocyanatanvändningen långsiktigt skall bemästras.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Karin Svensson Smith (v) |