Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klargöra att nämndemän skall anses omfattas av arbetsmiljölagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omfattningen av arbetsgivaransvaret klargörs.
I Sverige finns ett stort antal nämndemän, närmare bestämt cirka 9 000, som gör en värdefull insats i våra domstolar. För många innebär det att delta i rättegångar med hög säkerhetsrisk. Detta påverkar den arbetsmiljö som domstolsväsendets tjänstemän, men även våra nämndemän, befinner sig i. Bara i Stockholms tingsrätt genomfördes förra året cirka 175 rättegångar med hög säkerhetsrisk och förhöjd bevakning. Detta medför att den ökade hotbilden som finns mot personalen även gäller våra nämndemän. Med anledning av detta bör nämndemännen omfattas av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. Vem som ska anses som arbetsgivare bör klargöras.
De senaste åren har flera lagar och föreskrifter kommit på arbetsmiljöområdet. De som berör ovannämnda område är bland annat Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Första hjälpen och krisstöd (AFS 1999:7) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1– tidigare Internkontroll). I dessa föreskrifter regleras arbetsgivarens arbetsmiljöansvar vid bland annat olycksfall och katastrofer på arbetsplatsen.
I föreskrifterna om Första hjälpen och krisstöd, nämns vikten av förstahjälpeninsatser vid olycksfall och akut sjukdom. Med krisstöd avses det psykiska och sociala omhändertagandet som behöver vidtas i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktioner. Föreskriften säger vidare att första hjälpen och krisstöd ska planeras, ordnas och följas upp med utgångspunkt från en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet.
Dessa föreskrifter har tillkommit då forskning och erfarenhet visat att om man inte tar hand om krisreaktioner på ett tidigt stadium kan den drabbade få bestående men av både fysisk och psykisk natur. Även nämndemän kan råka illa ut vid exempelvis ett fritagningsförsök med knivhot, skjutning i rättssal eller liknande på en tingsrätt. De kan också drabbas om en domstol bombhotas eller om en brand bryter ut. De bör då likt anställda ha tillgång till olika stödinsatser, krissamtal etc.
Många frågor kan uppstå om de exempelvis ska ingå i utrymningslistor vid en större katastrof. Ska de få utbildning likt ordinarie arbetstagare om risker och vad man ska göra i en sådan situation och ska de få krisstöd via företagshälsovård osv?
I den senaste föreskriften om Systematiskt arbetsmiljöarbete från i år sägs bland annat i 7 § att ”arbetsgivaren skall se till att arbetstagarnas kunskaper om arbetet och riskerna i arbetet är tillräckliga för att ohälsa och olycksfall skall förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. När riskerna i arbetet är allvarliga skall det finnas skriftliga instruktioner för arbetet.” Frågan är här om nämndemännen också ska ha denna kunskap och vem som ansvarar för nämndemännen om något händer.
Efter Estoniakatastrofen där ett stort antal nämndemän omkom, kom olika ansvarsfrågor upp. Försäkringsfrågor och möjligheter för anhöriga att få stöd var frågor som inte visade sig vara reglerat. Idag har Domstolverket tagit en försäkring på området. Men när det gäller frågan om omfattningen av arbetsmiljöansvaret finns detta ännu ej klart reglerat. Och det är också oklart vem som i så fall ska anses som arbetsgivare, Domstolsverket som betalar ut arvodet eller den domstol där nämndemannen tjänstgör.
I föreskriften om Systematiskt arbetsmiljöarbete har man lagt till att den arbetsgivare som hyr in arbetskraft från exempelvis bemanningsföretag är skyldig att i fråga om det arbete som inhyrningen gäller följa föreskrifterna om Systematiskt arbetsmiljöarbete. Det kan exempelvis gälla att undersöka arbetsförhållandena, bedöma risker, vidta åtgärder och ge instruktioner. Anställda ska dessutom ha kunskap om risker i arbetet och utbildas på området. Vad avser rehabiliteringsansvaret, så ligger det dock kvar på bemanningsföretaget. Frågan gäller om nämndemän omfattas av arbetsmiljölagen likt inhyrd personal. Förmodligen är detta en fråga som för övrigt gäller fler förtroendevalda.
Enligt undersökning har frågan om nämndemännen omfattats av arbetsmiljölagen aldrig prövats och det juridiska läget är oklart. Det vore värdefullt att riksdagen klargöra ansvarsfrågorna för alla berörda nämndemän som idag gör en värdefull insats om än ibland inte en helt riskfri sådan.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |