Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en uppföljning görs om hur de arbetsgivare som stimulerar pappaledighet genom förbättrade ekonomiska villkor påverkar pappors uttag av denna ledighet.
En aktuell studie om barns och ungdomars levnadsvillkor (Barns och ungdomars välfärd, SOU 2001:55) visar att närmare en tredjedel av skilsmässobarnen mellan 10 och 18 år, aldrig träffar den förälder de inte bor hos. Barn väljer inte sina föräldrar. De kan inte heller på ett märkbart sätt påverka missförhållanden i sin uppväxtmiljö.
Studien visar som helhet att den överväldigande majoriteten av svenska barn och ungdomar lever under goda förhållanden. De har det materiellt bra ställt och upplever inte problem med skolarbetet. Över 90 procent av barnen bor i hushåll med bil, över 90 procent har tillgång till en dator i hushållet och 90 procent har eget rum. Drygt hälften av 10–18-åringarna har egen TV och 40 procent har egen mobiltelefon. Ungefär fyra procent upplever sig dock utsatta för olika typer av kränkningar varje vecka i skolan, t ex att bli orättvist anklagad, lämnad utanför eller utsatt för våld. Flera upplever ren mobbning och mår psykiskt dåligt.
Bland barn och ungdomar mellan 10 och 18 år är det drygt en femtedel som inte bor med sin far och cirka sex procent som inte bor med sin mor. En tredjedel av de intervjuade anger att de aldrig träffar den frånvarande föräldern. Ungefär en tredjedel uppger också att de inte kommer särskilt bra överens med sina styvföräldrar. Det visar sig också att barn till separerade föräldrar har mindre goda relationer till sina biologiska föräldrar, både den förälder de bor tillsammans med och den frånvarande föräldern.
Denna undersökning bekräftar vad Kristdemokraterna länge känt oro för, och vi vill genom familjepolitiska åtgärder ge föräldrarna möjlighet till mer tid för barnen. Småbarnstiden är viktig för att grundlägga ett gott förhållande mellan föräldrar och barn. För barnets utveckling är det viktigt att stimulera pappan att ta ut så mycket föräldraledighet som möjligt. Det är också positivt ur ett jämställdhetsperspektiv att mamman och pappan själva kan besluta om vem som ska vara barnledig och under vilken period. En viss ekonomisk styrning finns i systemet genom pappamånaden. Cirka 80 procent av papporna till barn födda efter regeländringen 1995 har utnyttjat föräldrapenning under barnets fyra första år. Detta kan jämföras med 50 procent till barn födda 1993 och 1994.
Om pappor väljer att vara hemma hos barnen mera när de är små skulle även de 21 procent av barn och ungdomar som senare inte bor med sin far ändå ha kontakt med honom. När kontakterna knyts i tidiga år kommer dessa kontakter inte att brytas på det drastiska sätt som idag sker, och som är negativt för barns och ungdomars välbefinnande.
Tyvärr visar det sig alltför ofta att det inte bara är svårigheterna för pappan att ta ledigt från sitt arbete, som är orsaken till att han inte tar ut mer av föräldraledigheten. Den samlade familjeinkomsten upplevs ofta som för låg genom att sjukpenningen i föräldraförsäkringen grundar sig på max 7,5 basbelopp. År 2002 fördubblas grundnivån i föräldraförsäkringen för att år 2003 höjas ytterligare, då taket i föräldraförsäkringen höjs till 10 basbelopp från den 1 juli 2003 om det statsfinasiella läget tillåter. En höjning av ersättningsnivån vid föräldraledighet leder till att fler pappor utnyttjar försäkringen. Ett föräldraförsäkringssystem som bäst tillgodoser familjens önskemål om tid hemma med barnet tar tid att ändra.
Ett antal arbetsgivare har redan idag insett betydelsen av att föräldrar tar föräldraledigt för att satsa på familjen. Trygga föräldrar ses som en god resurs på arbetsmarknaden. Dessa arbetsgivare har valt att fylla ut föräldraförsäkringen delvis eller helt till full lön. En uppföljning bör göras om hur arbetsgivarens förhållningssätt påverkar pappor att ta ut föräldraledighet. I denna uppföljning ska också det ekonomiska initiativet från arbetsgivaren uppmärksammas.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |