Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad arbetsrätt vid företagsuppköp/försäljningar, uppsägningar och nedläggningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skadeståndsreglerna inom arbetsrätten.
Det pågår en stor omstrukturering där företagens lönsamhet går före de anställdas trygghet. Av rädsla för att förlora ännu fler jobb lägger sig tystnaden och de stora företagen får göra precis som de vill. Ökad koncentration och monopolisering ger minskad delaktighet, och ger en företagsdemokrati som bara är hycklande ord.
Ett tydligt exempel på en stor omstrukturering är det gamla anrika familjeföretaget Skånska Ättiksfabriken, också känt som Perstorp AB. Detta tidigare välskötta företag har nu också blivit en lekstuga för internationella finansiella aktörer.
Denna process började med att Custus tog plats i företagets styrelse. Fyra år senare var Perstorp AB uppköpt och aktieägarna hade gjort en rejäl vinst.
I dag är situationen annorlunda än förr. Antalet anställda har reducerats och avdelningar eller divisioner inom företaget har separerats från koncernen. Ett tufft börsklimat, krav på ännu högre avkastning och snabba resultat har också gjort att Perstorp AB inte var önskvärt för marknaden.
Under våren köptes Perstorp AB upp av Industrikapital och namnet blev nu Sydsvenska Kemi AB. Det nya bolaget hade den 30–31 augusti sitt första bolagsstyrelsemöte i Stockholm.
Samtidigt med detta möte kom det ut information om att Industrikapital och finska staten har träffat en principöverenskommelse om att slå samman Kemira, Dynea och Sydsvenska Kemi AB. Informationen säger även att den nya koncernen kommer att ha starka marknadspositioner inom sina kärnverksamheter och uppnå ”nödvändig kritisk massa för fortsatt expansion”. Verksamheten kommer att bedrivas i över 40 länder och moderbolagets hemvist kommer att vara i Finland. Det skall bli 1 000 anställda i den nya koncernen och till VD föreslås nuvarande Kemirachefen. Den nya kemikoncernen tar steget upp från ett litet till ett medelstort bolag, men stannar inte där.
Denna överenskommelse gjordes samtidigt med att Sydsvenska Kemi AB hade sitt första bolagsstyrelsemöte. Ingen information gick i förväg ut till fackklubbarna. När medierna ringer upp industrifackets klubbordförande vid Sydsvenska Kemi AB vet han inget om affären. Pressen får nyheten före fackförbunden och kommunen. För det nya bolaget har information och etiska principer underordnad betydelse. Att bolaget sedan riskerar att få några tusenlappar i skadestånd för bristande information är av ringa betydelse för bolag med miljarder i omsättning brukar inte bry sig om vare sig de kommunala bekymren eller enskilda löntagares. De skadestånd som företagen i vissa fall får betala är bara ett hån mot de löntagare som drabbas. För att företagen verkligen skall börja känna ett ansvar för information till både fackförening och medarbetare inom ett företag fordras det en betydligt strängare lagstiftning. Skadestånden måste vara kännbara, och ersättningarna till de personer som blir bortrationaliserade och arbetslösa skall var betydligt högre än i dag.
Ett tydligt exempel på hur orättvis arbetsmarknaden är var när SEKO tvingades betala drygt en miljon kronor i skadestånd till SJ; detta efter ett utslag i Arbetsdomstolen. Efter flera tillbud och olyckor i samband med arbete vid SL:s tågvärmeposter beslutade SEKO i november 1998 att lägga ett tolkningsföreträde beträffande arbetsskyldighet (MBL 34 §). Det innebar att de pendeltågsförare som inte ville eller kände sig rädda för att manövrera tågvärmeposterna, inte heller behövde utföra det momentet. I förhandlingarna som följde föreslog SEKO en rad åtgärder som alla avvisades av SJ. I stället stämde företaget förbundet inför Arbetsdomstolen. Och Arbetsdomstolen gick på arbetsgivarens linje.
Det behövs en rättvisare lagstiftning som gör det möjligt för löntagargrupperna att känna att de också har vissa rättigheter i samhället. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att komma med förslag på en förstärkt arbetsrättslagstiftning när det gäller företagsuppköp/försäljningar, uppsägningar och nedläggningar. Skadeståndsreglerna bör också ses över så att de inte gynnar den starkare parten på arbetsmarknaden, nämligen arbetsgivarna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |