Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lönebidragets koppling till prisbasbeloppet.
Lönenivån för personer med arbetshandikapp är för närvarande för låg. De system som finns för att underlätta anställning och därmed motverka diskriminering måste följa löneutvecklingen i landet.
I annat fall är det ett uttryck för institutionell diskriminering.
Lönebidrag kan beviljas till en person som har ett arbetshandikapp. Det är ett system som påtagligt underlättat för personer att få anställning. Lönebidraget beviljas av arbetsförmedlingen. Systemet är ”flexibelt”, vilket betyder att den procentsats staten ger i lönebidrag diskuteras i varje enskilt fall, utifrån den enskildes handikapp (och vad arbetsgivaren kan betala i den överskjutande delen). Arbetsmarknadsinstitutet beviljar lönebidrag och för denna diskussion med arbetsgivaren.
En person kan få bidrag för anställning hos olika arbetsgivare, då med ett lägre belopp hos privata arbetsgivare och ett högre hos offentliga arbetsgivare och organisationer. Maximalt bidrag är dock 80 % av en lönenivå upp till 13 700. Denna lönenivå avser heltid och har legat fast sedan 1992, och utgör således ett tak för denna ersättning för närvarande. Det är upp till arbetsgivaren att besluta om högre lön, men då får arbetsgivaren helt stå för den delen.
Systemet är orimligt både för den enskilde och för i synnerhet de arbetsplatser som är organisationer med begränsat ekonomiskt utrymme. De har sällan eller aldrig ekonomiska möjligheter att betala en högre lön.
För närvarande har många lönebidragsanställningar inom handikapporganisationer. Det resulterar i att många arbetshandikappade får leva på en mycket låg lönenivå. Dessutom är det många som arbetar mindre än heltid. Det är mycket viktigt för de arbetshandikappade, men även för de handikapporganisationer och föreningar som har arbetshandikappade anställda. Dessa föreningar har en viktig samhällsfunktion och är viktiga både för funktionshindrade och samhället i övrigt, där de är pådrivare för en förändring av attityder och villkor för en utsatt grupp.
Starka signaler har kommit om att dessa organisationer har svårt att klara sig pga att lönebidraget varit statiskt sedan 1992. De anställdas löner bör följa kollektivavtal, och pga mycket små intäkter i övrigt i form av medlemsavgifter och verksamhetsbidrag är det helt enkelt svårt för dessa föreningar att klara sig, eller att ha kvar sina anställda.
Ytterligare en konsekvens av nuvarande system är att omprövningssituationen är en mycket förödmjukande situation för den enskilde.
Det är viktigt att regeringen snarast utformar ett system där lönebidraget kopplas till lämplig nivå på prisbasbeloppet, och därmed möjliggör en kontinuerlig uppräkning av nivån.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Barbro Feltzing (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |