I vårt samhälle förknippas människans värde ofta med innehavet av ett traditionellt förvärvsarbete. Utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv är detta både ett farligt och felaktigt synsätt. Farligt därför att den som blir arbetslös kan känna att man inte har något värde, felaktigt därför att människans värde ligger i det faktum att hon är människa, inget annat.
Arbetslöshet innebär stora bekymmer för den enskilde. Den är också det största hotet mot en rättvis fördelning. Arbetet med att skapa förutsättningar för nya jobb är den enskilt viktigaste fördelningspolitiska åtgärden.
Även om arbetslösheten sjunkit under de senaste åren, bland annat till följd av en gynnsam konjunktur i omvärlden, så är den förfärande hög i många delar av landet medan det på andra håll råder arbetskraftsbrist. Man kan urskilja tydliga tendenser mot en regionaliserad arbetslöshet. Tydligt är också att inträde på arbetsmarknaden är svårt för vissa grupper, till exempel invandrare samt äldre som blivit arbetslösa.
Tillväxtbefrämjande åtgärder är det centrala för att få fler i arbete och därmed minska kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen. En vikande konjunktur ställer höga krav på arbetsmarknadspolitiken. De kristdemokratiska förslagen inom detta område utvecklas bland annat i motioner om den ekonomiska politiken, näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
För att arbetslöshetsförsäkringen ska bli en trygghet för alla arbetstagare pläderar Kristdemokraterna för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Genom en högre grad av egenfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Vi pekar i motionen också på behovet av enhetliga regelsystem i privata och offentliga bemanningsföretag vad gäller regler för arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom är det viktigt att det görs en översyn av lagen beträffande företagares rätt till a-kassa. Vi belyser också familjehemsförälders situation och menar att de givetvis ska ha rätt till a-kassa. Till sist beskrivs också problematiken kring AMS som tillsynsmyndighet och fackföreningarnas roll i arbetslöshetsförsäkringen. Vi kräver en utredning som ser över det nuvarande systemet.
1 Sammanfattning 12
2 Innehållsförteckning 13
3 Förslag till riksdagsbeslut 14
4 Den socialdemokratiska regeringens misslyckande 14
4.1 Tidigare misslyckanden 14
4.2 Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen 15
5 Kristdemokraternas principiella syn på arbetslöshetsförsäkringen 16
5.1 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 16
5.2 Minska marginaleffekterna 16
5.3 Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring 17
5.4 Högre egenfinansiering 17
6 Kristdemokraternas syn på den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen 18
6.1 Osolidarisk med utsatta grupper 18
6.2 Arbetsvillkoret 18
6.3 Bortre parentes 18
6.4 Den enskildes integritet 19
7 Förslag till ny arbetslöshetsförsäkring 19
7.1 Generella principer 19
7.2 Ersättningssystemet 20
7.3 Anställda i bemanningsföretag 21
7.4 Arbetslöshet hos företagare 21
7.5 Familjehemsföräldrar 22
7.6 Personal från enskilda organisationer 23
7.7 Utred kopplingen mellan fackliga organisationer och arbetslöshetskassor 23
7.8 Minskade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen 24
Riksdagen beslutar om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2002.
Riksdagen beslutar att höja egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2002.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta inträde i arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studier som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av enhetliga regelsystem i privata och offentliga bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av lagen beträffande företagares rätt till a-kassa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjehemsförälders rätt till a-kassa.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att utreda kopplingen mellan fackliga organisationer och arbetslöshetskassorna i enlighet med vad som anförs i motionen.
Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som utformades av den borgerliga regeringen 1991–1994 hade alla förutsättningar att fungera på ett tillfredsställande sätt. Den socialdemokratiska regeringen avskaffade denna försäkring i ett av de ideologiskt betingade återställarbesluten. Sedan dess har arbetslöshetsförsäkringen ständigt förändrats när det gäller regler och upprivande av tagna beslut vad gäller ersättningsnivåer och villkor. Många har också ställts utanför försäkringssystemet. Detta har varit till stor skada för de enskilda medborgarna och arbetsmarknadens funktionssätt i stort.
Riksdagen beslutade våren 1997 om en ny sammanhållen arbetslöshetsförsäkring vars ikraftträdande skett successivt. Denna försäkring uppfyllde inte de krav som Kristdemokraterna ställer på en arbetslöshetsförsäkring. Den byggde på gamla strukturer och tog inte hänsyn till de förändringar som skett på arbetsmarknaden vad gäller anställningsformer, arbetstid med mera.
Endast ett år efter att regeringen reformerat arbetslöshetsförsäkringen tillsatte man en intern arbetsgrupp för att se över flera viktiga delar i systemet. Det man då åstadkom var ett lapptäcke av regler som upplevs som krångligt, både av den arbetslöse och av den personal som ska hantera arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna har i sig skapat en stor osäkerhet om vad som egentligen gäller. Uppenbart är också att det nya systemet inte håller måttet, inte ens med regeringens egna mått mätt.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har studerat hur arbetslöshetsförsäkringens regelverk har tillämpats ute på landets arbetsförmedlingar. De konstaterar att det strikta regelverket hanteras med stor variation i tillämpningen. 28 procent av arbetsförmedlarna uppger att de följer upp alla anvisningar om arbeten också med arbetsgivare, medan 31 procent aldrig gör det. Generellt sett är arbetsförmedlarna ”snällare” än vad regelverket anger. Ur rättssäkerhetsperspektiv är spridningen av tillämpningen ett problem, eftersom kraven inte bör vara beroende av vilken förmedlare som den sökande möter. Regeringens arbetslöshetsförsäkring har följaktligen inte fungerat på ett tillfredsställande sätt.
Av arbetskraften var 87 procent försäkrad i någon arbetslöshetskassa år 2000. Omkring 75 procent av de öppet arbetslösa som var registrerade vid arbetsförmedlingen 1999 hade rätt till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning medan omkring sju procent hade rätt till grundbeloppet. Således var 18 procent av de arbetslösa inte berättigade till någon ersättning alls. Många av dessa förmodas vara ungdomar eller invandrare som då blir hänvisade till socialbidrag för sin försörjning trots att de är arbetssökande.Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen gynnar dem som redan är inne i systemet. Dessutom överlastas försörjningsansvaret på kommunerna trots att ungdomarna står till arbetsmarknadens förfogande. Det är viktigt att arbetsmarknadspolitiken fortsatt är ett statligt ansvar, bland annat därför att kostnaderna för arbetslöshet även i framtiden kommer att fördelas mycket ojämnt över Sveriges kommuner.
Regeringen har också misslyckats med att få ned deltidsarbetslösheten. Enligt SCB:s arbetskraftundersökning (AKU) andra kvartalet 2001 arbetade 951 600 personer deltid. Av dessa önskade 233 800 personer att få arbeta mer, 72 procent av denna grupp är kvinnor. Trots att det regeringsbärande partiet också styr ute i många kommuner och landsting syns ingen politisk vilja att erbjuda heltidstjänster till alla deltidsarbetande inom exempelvis vården. Det är av stor vikt att de som önskar utökad tjänstgöring bereds möjlighet till detta. Offentliga arbetsgivare bör vara goda föredömen i detta avseende.
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen innebär att den arbetssökande får begränsa sitt sökande såväl yrkesmässigt som geografiskt under de första 100 ersättningsdagarna. Den arbetssökande måste medverka till att en individuell handlingsplan upprättas. Arbetsvillkoret har ändrats och inräknar numera endast reguljärt arbete, anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare och anställning inom Samhall samt tillsammans högst två månader med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt. Möjligheten att via en arbetsmarknadspolitisk åtgärd kvalificera sig för a-kassa är borta. Studerandevillkoret är förändrat och ersättningsperiodens längd är enhetlig, högst 300 ersättningsdagar oavsett ålder. Vidare gäller numera ett högre ersättningsbelopp de första 100 dagarna. Taket i arbetslöshetsförsäkringen är 680 kronor de första 100 dagarna, därefter är taket 580 kronor.
Den som är eller riskerar att bli långtidsinskriven skall senast inom 27 månader erbjudas en heltidsaktivitet inom ramen för aktivitetsgarantin, detsamma gäller den som deltidsarbetar och önskar ytterligare arbetstid. Aktivitetsgarantin kan man endast lämna för arbete, studier eller genom avstängning från a-kassa.
Sanktionsreglerna innebär att den som ej söker anvisat arbete får sin dagpenning nedsatt med 25 procent under 40 ersättningsdagar, och med 50 procent under 40 nya ersättningsdagar vid en andra förseelse inom samma ersättningsperiod. Vid tredje tillfället upphör ersättningsrätten till dess personen uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Medlemskap i arbetslöshetskassa räknas från första dagen.
Arbetslöshetsförsäkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärdssystemet. Vid en period av arbetslöshet ska den arbetslöse ha kvar ett ekonomiskt stöd under tiden han söker nytt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring där incitamenten att ta ett nytt arbete är stora. Men den ska också ge grundläggande ekonomisk trygghet så länge man aktivt står till arbetsmarknadens förfogande. De individuella handlingsplanerna är ett viktigt instrument som ska stimulera till aktivt arbetssökande, kompetensförstärkning och rörlighet så att passiva perioder blir av mycket tillfällig art.
Det måste alltid vara mer lönsamt att ta ett kort, tillfälligt arbete än att låta bli. Vi vill minska marginaleffekterna. Det innebär att vi prioriterar skattesänkningar såsom en höjning av grundavdraget, vilket sänker skatten för alla, framför höjda bidrag. Vi vill sträva efter att på olika sätt minska marginaleffekterna när man går från arbetslöshet till arbete, från deltids- till heltidsarbete.
Det är också nödvändigt att undanröja de trösklar som gör att människor inte kan ta de arbeten som erbjuds. Ett sådant problem är att den arbetslöse i vissa lägen förlorar ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga bidragssystem. Dylika regler ger enligt vårt förmenande fel signaler till den försäkrade. Allt arbete man kan få måste belöna den enskilde ekonomiskt.
Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som betalas solidariskt av alla. Vi anser att en försäkring mot inkomstbortfall vid arbetslöshet ska gälla alla förvärvsarbetande som har anknytning till arbetsmarknaden. Idag är arbetslöshetsförsäkringen frivillig. I Sverige har en relativt hög andel av arbetskraften ett försäkringsskydd trots att vi inte har en obligatorisk försäkring.
Antalet årsmedlemmar i någon arbetslöshetskassa var år 2000 drygt 3,7 miljoner vilket är cirka 87 procent av arbetskraften. Det är viktigt att det även fortsättningsvis finns en från parterna på arbetsmarknaden fristående kassa, dit den som inte vill tillhöra ett fackförbund kan ansluta sig. Vi välkomnade därför Alfa-kassan som försäkrar både anställda och företagare.
Dagens finansieringssystem av arbetslöshetsförsäkringen är inte tillfredsställande. De försäkrade betalar cirka 10 procent av utgifterna med medlemsavgifter, men avgiften är helt oberoende av arbetslöshetsnivån. Detta innebär att det saknas ekonomiska incitament för kassornas huvudmän att hålla arbetslösheten nere.
Genom en högre grad av avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt.
Insikten har vuxit om att dålig lönebildning, är ett av de största hindren för minskad arbetslöshet. Bristerna i lönebildningen, som under decennier kompenserats genom upprepade devalveringar, är en viktig förklaring till att Sverige halkat efter i välfärdsutvecklingen jämfört med andra industriländer. En av svagheterna med den sittande regeringen är att inga som helst strukturella åtgärder vidtas för att kunna åstadkomma ett trendbrott. En viktig åtgärd är att öka egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen. Tanken är att ökad arbetslöshet som följer av dåligt fungerande lönebildning ökar kostnaden för den enskildes finansiering av arbetslöshetsförsäkringen. På samma sätt sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker. Detta leder till att den totala arbetslöshetens utveckling återspeglas i löntagarnas avgifter till arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraterna menar att egenfinansieringen ska vara en tredjedel i den nya, allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. För den enskilde kompenseras detta genom en generell sänkning av inkomstskatten genom bl a en höjning av grundavdraget.
Regeringen talade om en rättvis arbetslöshetsförsäkring som skulle finansieras solidariskt när man införde den nu gällande arbetslöshetsförsäkringen. Denna tanke stämmer väl överens med kristdemokratisk politik, och just därför vill Kristdemokraterna, till skillnad från regeringen, ha en obligatorisk försäkring där alla med arbete bidrar solidariskt för att betala för dem som för stunden saknar arbete. Rättvisa är dock svårt att applicera som begrepp på en arbetslöshetsförsäkring där 18 procent av de aktivt arbetssökande står helt och hållet utan ersättning. Det handlar om nytillträdda på arbetsmarknaden, om korttidsanställda, om invandrare och andra utsatta grupper.
Beträffande arbetsvillkoret kan vi konstatera att ”den främre parentesen” finns kvar, alltså kvalificeringsvillkoren för att få del av arbetslöshetsförsäkringen. Den innebär kortfattat att man inte arbetat tillräckligt länge för att kvalificera sig till a-kassa. Svenska Kommunförbundets förordar ett mildare arbetskrav för den som gör anspråk på grundbeloppet och ett något hårdare krav för den som gör anspråk på inkomstrelaterad ersättning. Kristdemokraterna menar att regeringen bör utreda detta närmare och återkomma med förslag som kan minska effekterna av den främre parentesen.
Kristdemokraterna konstaterar att vårt tidigare motionskrav, om att tid då hel närståendepenning för vård av sjukt eller handikappat barn uppburits ska få räknas som överhoppningsbar tid, numera finns tillgodosett i arbetslöshetsförsäkringen. Vi ser positivt på att den begränsande tvåårsregeln togs bort i den nya arbetslöshetsförsäkringen. Det möjliggör exempelvis för förälder att vårda sjukt eller handikappat barn utan tidsbegränsning. Kristdemokraterna anser också att studier ska betraktas som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen i proportion till omfattningen av tiden. Studier ska enligt vår uppfattning inte behöva vara avslutade för att man ska vara berättigad till a-kassa, förutsatt att man uppfyller kraven i övrigt.
Regeringen tog till radikala grepp när man i praktiken införde en bortre parentes, alltså en gräns för när man ej längre kan få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen trots att man står till arbetsmarknadens förfogande. Den innebär kortfattat att man varit arbetslös så länge att man inte längre kan få a-kassa. Visserligen ska en plats inom aktivitetsgarantin erbjudas, men inget sades i propositionen om vad som ska hända med arbetslösa som inte kan eller vill delta i aktivitetsgarantin eller som blir kvar där år efter år. Regeringen kallar det regelförenkling men skjuter i praktiken ansvaret till kommunerna att försörja den som inte lyckas få ett arbete trots aktivt sökande. Det är orimligt då arbetsmarknadspolitiken fortsatt är ett statligt ansvar. Kristdemokraterna menar i motsats till regeringen och till nu gällande regler att en bortre parentes inte bör finnas. I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen får den som är korttidsarbetslös en högre ersättning, 90 procent istället för 80 procent av bidragsgrundande inkomst, än den som är arbetslös en längre tid. Kristdemokraterna är emot denna lösning och redovisar nedan en mer rättvis lösning, vilken redovisas i kapitel 7.
Kristdemokraterna instämmer i kritiken att olika arbetslöshetskassor agerar och bedömer på olika sätt utifrån samma regelverk. Handläggare vid a-kassan bör dock ej ges rätt att ta del av arbetsförmedlingens dagboksanteckningar. Kristdemokraterna värnar den enskildes integritet då den information som finns på förmedlingen kan vara av känslig karaktär. Av samma skäl har Kristdemokraterna sagt nej till JämO:s möjlighet att utföra tillsyn på arbetsplatsen.
Kristdemokraterna strävar efter ett regelmässigt enkelt system som är uthålligt, uppmuntrar till att söka och ta ett nytt arbete och samtidigt ger en rimlig ekonomisk trygghet.
Allt arbete, oavsett anställningsform, ska löna sig. Enkla och överblickbara regelverk krävs. Regelsystemet måste anpassas för dagens arbetsmarknad. Nuvarande regler är till stor del utformade för en tid när flertalet hade fast heltidsanställning. Arbetsmarknaden är i stark förändring och rigorösa, stelbenta system måste i takt med detta genomgå förändringar.
Bara hälften av de arbetslösa ungdomarna är berättigade till arbetslöshetsersättning. Cirka 8 000 arbetslösa i Stockholm är utan a-kassa och tvingas leva på socialbidrag. Under 1990-talets höga arbetslöshet har många hamnat mellan stolarna. Det handlar bl.a. om dem med dåliga kunskaper i svenska och liten arbetslivserfarenhet. De som inte har a-kassa saknar också i många fall kontakten med arbetsförmedlingen. Det är viktigt att bollandet mellan statligt arbetsmarknadsansvar och kommunalt försörjningsansvar upphör, och att de som i realiteten står till arbetsmarknadens förfogande befinner sig i utbildning, på praktik eller aktivt söker arbete. Den enskilde har naturligtvis huvudansvaret att aktivt arbeta för att öka sin anställningsbarhet.
För att undvika att en grupp människor som är helt och hållet bidragsberoende etableras permanent behövs en betydligt mer flexibel arbetsrätt som gör det lättare att komma in på arbetsmarknaden. Om detta kombineras med ett enklare sätt att gå in och ut också i a-kassan minskar otryggheten för alla, också för yngre.
Dagens kvalifikationskrav för a-kassa är krångligt utformade och innehåller en mängd olika begränsande komponenter, bland annat ett visst antal arbetade timmar per månad. Dagens system missgynnar dem som har säsongs-, projekt- eller deltidsarbete. Det ger felaktiga signaler om att man inte får tillträde till sin försäkring därför att man förlagt sin arbetstid mer fritt än vad regelsystemen tillåter. För många blir det till ekonomisk nackdel att bryta en arbetslöshetsperiod för att gå in och ta ett kortare arbete. Vi menar att dagens kvalifikationskrav bör ersättas med en enkel beräkningsgrund, där det fastställs ett visst antal arbetade timmar under en ramtid av ett år för att få rätt till grundbelopp. Man bör också överväga lämpligheten i att ha olika kvalifikationsvillkor för grundbeloppet och för den inkomstrelaterade ersättningen.
Medlemsvillkoret säger att man måste ha varit med i en a-kassa i 12 månader för att få en inkomstrelaterad ersättning. Eftersom vi förordar en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring föreslår vi att medlemsvillkoret tas bort.
Försäkringen ska verka aktiverande och skapa incitament för att skaffa ett nytt arbete. Den ska motverka inlåsning i yrke, bransch eller inkomstläge. Reglerna ska vara enkla och överblickbara för alla. Allt arbete ska uppmuntras och räknas den arbetslöse tillgodo i systemet. Ersättningsnivån bör det första året vara 80 procent av den lön man hade vid inträdet i arbetslöshet. Den ersättningsgrundande inkomsten ska därefter beräknas som 80 procent av genomsnittsinkomsten de senaste 24 månaderna. Omräkning sker förslagsvis kvartalsvis. Ersättningsnivån höjs för varje arbetad timme. Vid arbetsintensiva perioder tillgodoräknas timmar som kan motsvarar flera dagars eller veckors arbete. Vid en kommande arbetslöshet har man sålunda höjt sin ersättningsnivå. Arbetslöshetsersättning går utmärkt att kombinera med alla de jobb som dyker upp. Detta medför också att allt arbete, också i annat yrke, annan bransch och annat inkomstläge blir intressant för den enskilde. Detta bör också ge ökad geografisk rörlighet. För att stimulera deltagande i utbildning och åtgärd föreslår vi att detta ska räknas som överhoppningsbar tid inom a-kassans ersättningssystem. Ett golv i form av en procentsats av inkomst vid inträde i arbetslöshet kan införas.
Kristdemokraterna anser att det inte bör finnas en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen. Det är mycket viktigt att varje arbetssökande får en individuell utredning och handlingsplan. Det bör då tidigt framgå om den sökande är berättigad till exempelvis sjukpension och inte hör hemma i a-kassesystemet. Vi menar att för alla dem som står till arbetsmarknadens förfogande skall en grundtrygghet finnas inom arbetslöshetsförsäkringen. Finns en bortre parentes sker en kostnadsövervältring till kommunernas socialtjänst, vilket inte är skäligt så länge personen är arbetssökande. Eftersom arbetslösheten framöver med all säkerhet kommer att uppvisa stora regionala skillnader är det av mycket stor vikt att arbetslöshetsersättningen även fortsättningsvis är en statlig angelägenhet.
Dagpenningen är densamma som regeringens efter de första hundra dagarna. Istället för att justera dagpenningen har vi valt sänkta inkomstskatter för alla genom ett kraftigt höjt grundavdrag, detta för att minska marginaleffekterna vid övergång från arbetslöshet till arbete.
Vi bedömer att Kristdemokraternas förslag till ny a-kassa i huvudsak är kostnadsneutralt jämfört med dagens system.
De snabbt växande bemanningsföretagen är en ny aktiv part när det gäller rekrytering och matchning av arbetskraft. Reglerna för arbetslöshetskassa är olika beroende på om ett bemanningsföretag är offentligt eller privat – till det privata företagets nackdel. En anställd i ett bemanningsföretag betraktas alltid som heltidsanställd oavsett vad den enskilde och företaget har avtalat, och kan därför inte få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen. En deltidsanställd i annat företag kan däremot få det. Detta gäller också dem som arbetar i de offentligt organiserade bemanningsföretag, så kallade arbetscentra med kommun eller arbetsförmedling som huvudman. Kristdemokraterna anser att samma regler bör gälla oavsett om man arbetar i ett offentligt organiserat eller privat bemanningsföretag.
Nya anställningsformer uppstår och egenföretagandet blir i allt högre utsträckning ett komplement till en anställning. Reglerna för arbetslöshetsförsäkringen är i sin nuvarande form främst inriktade på arbetstagare. När regeringens proposition ”En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring” (1999/2000:139) kom på riksdagens bord saknades förslag om den problematik som finns för småföretagare beträffande a-kasseregler. Detta trots att det i ”Kontrakt för arbete” (Ds 1999:58 avsnitt 11.9.1) konstaterat att det ”bör därför övervägas om inte en särskild lag eller reglering bör utformas enbart för företagares behov av ersättning vid arbetslöshet”.
Frågan om företagares ställning i arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad och måste snabbt ses över i syfte att ge grundtygghet också till egenföretagare. Inte minst måste jordbrukares situation beaktas då många ägare och brukare av jordbruksfastigheter har hel- eller deltidsarbete utanför den egna gårdens verksamhet. Viljan att bedriva en mindre rörelse för att behålla det öppna landskapet tillintetgörs med dagens regler. Grundregeln bör vara att den inkomst av tjänst som löntagaren haft under sin anställning också ska ligga till grund för a-kassa.
För att en egenföretagare ska betraktas som arbetslös skall han enligt lagens krav ha upphört med sin verksamhet mer än tillfälligt. Endast vid ett tillfälle kan företagaren ha sitt företag vilande och vara berättigad till a-kassa. Nuvarande arbetslöshetsförsäkring är dåligt anpassad till de enskilda näringsidkarnas ekonomiska situation och bidrar till att försvåra ett upprätthållande av rörelsen i samband med arbetslöshet. Dagens regler med krav på avregistrering av firma och varaktigt avbrytande av verksamheten för att äga rätt till ersättning från försäkringen motverkar arbetslinjen. Det måste också vara möjligt att låta ett företag, med relativt långa tidsintervall, vara vilande mer än en gång. Företagare kan, liksom anställda, hamna i situationer som tvingar dem att vara frånvarande längre tider. Allt talar för att vi måste forma regler som möjliggör större rörlighet mellan olika anställningsformer, varav egenföretagande är en.
Tillämpningen av nuvarande a-kasseregler för småföretagare skiljer sig mycket åt mellan de olika kassorna. Problemet är störst vad gäller bedömning av nivån på ersättningen. AMS har inte heller givit några tydliga tillämpningsföreskrifter på området. Även avgörandena från domstolarna skiljer sig åt.
Ovan nämnda problematik kommer av att den generalklausul som idag ligger till grund för bedömningen av a-kassa för småföretagare har mycket knapphändiga förarbeten. Småföretagare lever därmed utan rättstrygghet på området. Detta måste betecknas som utomordentligt allvarligt. Ett klart regelverk är nödvändigt. En utredning måste skyndsamt tillsättas för att komma med förslag till nytt tydligt regelverk för småföretagares a-kassa.
Om man är delägare i ett kooperativ och samtidigt anställd får man inte med självklarhet rätt till a-kassa. Vid vissa arbetsförmedlingar betraktas man som ägare och inte som anställd om man ingår i styrelsen. Tio fall har prövats av Arbetsdomstolen. Prövningarna har lett till olika domslut. Lagen bör förtydligas även på detta område.
Familjehemmen efterfrågas allt mer för familjevårdande uppgifter. Kommunerna har idag stora svårigheter att kunna rekrytera familjehem.
Uppdraget som familjehem måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. En familjehemsförälder har som regel inte rätt att vara ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i sin egenskap av familjehemsförälder. Ersättning från a-kassan utgår inte trots gjorda inbetalningar. Arbetsdomstolen har slagit fast att familjehemmet inte presterar arbete för någon annans räkning, vilket är en generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kammarrätten fastslog så sent som 1999 att den praxis som kommit till vid tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen fortfarande gäller. Kristdemokraterna anser att arbetstagarbegreppet måste gälla även för familjehem och därmed möjliggöra ersättning från a-kassan.
När utredningen Socialförsäkringens personkrets presenterades våren 1999 saknades det aviserade lagförslag som innebär att personal från enskilda organisationer, exempelvis biståndsarbetare och missionärer, ej ska ha rätt att vara anslutna till a-kassa om deras utlandsvistelse överstiger ett år. Idag finns möjligheten för denna yrkesgrupp att vara anslutna till a-kassa. Det är viktigt att denna rätt finns kvar även fortsättningsvis.
I propositionen En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring 1999/2000:
139 anmäler regeringen att man ämnar utreda behovet av en från Arbetsmarknadsverket fristående myndighet som skall utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna och över arbetsförmedlingens arbete med frågor som rör arbetslöshetsersättningen. Myndighetens uppgift skall vara att säkra likabehandlingen av de arbetssökande oavsett arbetsförmedling eller tillhörighet till arbetslöshetskassa. Kristdemokraterna väntar på att resultat av denna utredning ska komma till riksdagens kännedom.
Arbetslöshetsförsäkringen är en märklig försäkring. Den sköts av från staten fristående arbetslöshetskassor, med i de flesta fall starka band till olika fackliga organisationer. Samtidigt är de beslut a-kassorna fattar myndighetsbeslut och deras verksamhet bekostas nästan helt med statliga medel. Två utredningar som presenterades hösten 1999, från Statskontoret och från Riksrevisionsverket, RRV, ifrågasätter dagens system med fristående a-kassor knutna till fackliga organisationer. RRV kommer i sin utredning fram till att a-kassornas privaträttsliga ställning utgör ett hinder för en effektiv tillsyn. Statskontoret pekar på att statsbidragen inte är utformade på ett sätt som stimulerar till god hushållning med skattebetalarnas pengar. En annan allvarlig brist enligt Statskontoret är att statens möjlighet till insyn i arbetslöshetskassornas verksamhet via den styrelseledamot man utser har förfuskats.
Statskontoret föreslår till exempel att statsbidraget till a-kassorna ändras så att de får ekonomiska motiv för att agera striktare, att AMS tilldelas resurser för tillsyn av a-kassorna och också möjlighet till sanktionsåtgärder mot dessa. RRV föreslår bland annat att AMS blir aktivare i sin utvärderings- och tillsynsroll och att RRV:s granskningsmandat utvidgas till att även omfatta a-kassorna.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör utreda alternativa organisations- och tillsynsmodeller samt konsekvenserna av att förändra relationerna mellan de fackliga organisationerna och arbetslöshetskassorna för att därigenom lösa problem som bland annat Statskontoret och Riksrevisionsverket pekar på.
I Ds 1999:58, Kontrakt för arbete – rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen, betonas värdet av en strukturerad sökprocess. Arbetsgruppen som presenterat utredningen menar att de krav som ställs på en arbetssökande måste bli tydligare och mer strukturerade än idag. Målet är att söktiderna på sikt förkortas och därmed också den totala omfattningen av antalet ersatta dagar. Varje dag som söktiden kan förkortas minskar såväl den enskildes arbetslöshetsperiod som statens utgifter. Kristdemokraterna stödjer de förslag som läggs fram i utredningen i detta avseende.
Av stor betydelse för arbetslöshetens utveckling är också att matchningsarbetet fungerar väl, d v s att arbetsförmedlarna kan prioritera kunskapsinhämtande såväl om arbetsgivares önskemål, arbetsplatsen som om arbetstagaren. Arbetsförmedlaren är en nyckelperson i att skapa tillit mellan parterna. Kristdemokraterna menar att regeringen försummat att tydliggöra denna uppgift.
Våra övriga förslag på näringslivs- och arbetsmarknadsområdet leder till att arbetslösheten antas sjunka vilket innebär minskade kostnader för arbetslöshetsersättning. Vårt budgetförslag innebär bland annat en satsning på sänkt skatt inom tjänstesektorn och en förstärkning av kommunernas och landstingens ekonomiska resurser som kommer att innebära personalförstärkningar ute i verksamheterna. Till detta kommer en rad företagsfrämjande och tillväxtorienterade åtgärder som bidrar till att ytterligare sänka arbetslösheten och därmed utgifterna för arbetslöshetsersättningen.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Maria Larsson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Harald Bergström (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Per Landgren (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Inger Strömbom (kd) |