Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen måste vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en statlig utredning skall tillsättas med uppdrag att arbeta fram en handlingsplan för att öka kvinnors status och värde i arbetsliv och samhälle.
Allt fler människor mår dåligt av sina jobb. Sjukskrivningarna ökar. På fyra år har sjukskrivningarna med utbrändhet som diagnos ökat med 50 procent. Det är framför allt kvinnor i offentlig sektor som drabbats.
Under 90-talet har arbetsmiljöfrågorna generellt hamnat i bakvattnet. Samtidigt har det under 90-talet tillsatts ett flertal utredningar om arbetslivet och arbetsmiljön. Regeringen aviserar gång på gång nya utredningar och gör nya utspel. Men i praktiken händer inte mycket. Utslitna människor lider och drabbas av minskade inkomstmöjligheter. I förlängningen tickar en fattigdomsfälla för den enskilde. En rimlig pensionsnivå kräver att den enskilde arbetar till 65 år – helst längre.
Nedskärningarna inom hälso- och sjukvården har medfört underbemanning som i sin tur har medfört att personalen slits ut. Intresset för arbetsmiljö blir lågt när arbetslösheten är hög.
Hälso- och sjukvården har svårt att rekrytera personal. Erfaren och utbildad personal flyr sektorn. Om det inte är möjligt att arbeta i hälso- och sjukvården utan att riskera sin hälsa hotas den gemensamma välfärden.
Under 90-talet har arbetsmiljöproblemen i allt högre grad blivit kvinnoproblem, beroende på att den offentliga sektorn gjorts till kvinnornas arbetsmarknad. Sedan mitten av 80-talet är det exempelvis fler kvinnor än män som beviljas förtidspension, vilket ofta är ett resultat av utslitning i arbetslivet.
Arbetsmiljöproblemen är en tickande bomb. Antalet beviljade förtidspensioner ökar igen. Under de närmaste åren är pensionsavgångarna stora. Fler behövs i arbetslivet men risken är uppenbar att många inte orkar fram till pensionen. Mycket talar för att de offentliga arbetsgivarna bär en stor del av skulden till de ökade hälsoproblemen relaterade till arbetslivet. Hälso- och sjukvården behöver rekrytera fler personer. Om hälso- och sjukvården inte lyckas förändra bilden av offentlig sektor som arbetsgivare, kommer rekryteringsproblemen i framtiden att bli gigantiska.
Att den arbetssektor som har de flesta arbetsmiljöproblemen, med flest sjukskrivningar och förtidspensioneringar som följd, är den sektor som tillhör den så kallade kvinnliga arbetsmarknaden kan tolkas som ett uttryck för den nedvärderande syn på kvinnan och kvinnors insatser, vilken fortfarande finns i samhället. En nedvärderande syn, som nedsätter kvinnors självförtroende och påverkar kvinnan såväl fysiskt som psykiskt.
Kristdemokraterna anser att regeringen måste vidta kraftfulla insatser för att förbättra arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården.
Kvinnor blir allt sjukare. Det visas bland annat av att ohälsotalet ökar. I ohälsotalet ingår antalet ersatta dagar per försäkrad i åldern 16–64 år under en tolvmånadersperiod. Ersatta dagar med olika former av sjukpenning samt dagar med sjukbidrag och förtidspension ingår i ohälsotalet.
1995 var ohälsotalet 40 för samtliga individer. För kvinnor var det 45 och för män 35. År 2000 var ohälsotalet 51,0 för kvinnor och 37,0 för män. Genomsnittet är 44 (1999). De största ökningarna har skett under de allra senaste åren. Siffrorna visar också att gapet mellan kvinnors och mäns hälsa har ökat under 90-talet. Från 10 dagars skillnad 1995 till 14 dagar 1999.
Tittar vi på kvalifikationer, inflytande, arbetsuppgifter och position på arbetsplatsen, vilka är avgörande faktorer för människors hälsa, finner vi stora skillnader mellan kvinnor och män. Undersökningar har visat att kvinnor oftare än män är överkvalificerade för det arbete de utför. Det framkommer också att kvinnor har mindre inflytande än män över arbetets innehåll och utformning. Kvinnor har större inslag av upprepade och ensidiga rörelser i arbetet. Andra undersökningar har visat att yrken som domineras av kvinnor ofta har lägre status än yrken som domineras av män, även om dessa yrken kräver likvärdig utbildningstid.
Kvinnors arbetsliv karaktäriseras av stort ansvar och litet inflytande. Det är en situation som är farlig för hälsan och som idag tydligt visar sig i statistiken. Enligt statistiken i rapporten Arbetssjukdomar och arbetsskador 1998 svarar kvinnor för 60 procent av alla anmälda belastningssjukdomar. Statistiken visar att de flesta smittolyckor förekommer inom vården och omsorgsyrken, där kvinnorna är i majoritet. 70 procent av de arbetssjukdomar som kvinnor drabbas av är orsakade av organisatoriska eller sociala faktorer. 75 procent är stressrelaterade och 75 procent är orsakade av mobbning och trakasserier.
1999 översteg sjukfrånvaron i den kommunala sektorn den i den privata med mer än 1,5 procentenheter, vilket motsvarar cirka 17 000 kommunalt anställda. Den mest påtagliga förändringen är att kvinnor anställda i kommuner och landsting, som 1990 hade den lägsta sjukfrånvaron, år 1999 hade en betydligt högre sjukfrånvaro än övriga. Privat anställda kvinnors sjukfrånvaro, som låg högst 1990, låg 1999 nära en procentenhet under de kommunalt anställdas (Sjukförsäkringsutredningen SOU 2000:72). Den offentliga arbetsgivaren inom hälso- och sjukvården har blivit en sämre arbetsgivare under 90-talet.
1997 utgjorde utbrändhet knappt 20 procent av alla sjukskrivningar för anställda i kommuner och landsting. Tre år senare väntas siffran ha stigit till nästan 30 procent. Antalet sjukfall med denna diagnos har ökat med drygt 6 000. Antalet sjukskrivningar har ökat sedan 1997 med 30 procent. Diagnosen utbrändhet har den överlägset största ökningen. De kommun- och landstingsanställda är klart överrepresenterade. Ökningen inom SAF–LO-kollektivet har varit relativt måttlig – från 10 procent 1997 till 11,8 procent år 2000 (undersökning av Karolinska institutet, presenterad i SKTF-tidningen 13/2000).
Trots att offentligt anställda i lag har rätt att öppet kritisera sin arbetsplats är rädslan och tystnaden mer utbredda där än i den privata sektorn, enligt en studie gjord av Arbetslivsinstitutet. Lärare och sjukvårdspersonal hör till de grupper som starkast känner att kritik kan leda till att deras anställning försämras på arbetsplatsen. Förutom demokratiaspekten har tystare arbetsplatser också arbetsmiljöaspekter. Om det blir svårare att uppträda som rapportör och kritiker av dålig arbetsmiljö finns risken att vardagsförbättringarna på arbetsplatsen minskar.
Kristdemokraterna anser att kvinnoyrkena måste få en högre status och att kvinnors insatser i arbetsliv och samhälle måste få ett högre värde. Kristdemokraterna anser därför att en statlig utredning skall tillsättas med uppdrag att arbeta fram en handlingsplan för att öka kvinnors status och värde i arbetsliv och samhälle.
Minst en kvarts miljon svenskar har fibromyalgi. Ca 90 % av patienterna är kvinnor. Fibromyalgi har hitintills räknats som en kvinnosjukdom, men andelen män kan komma att visa sig vara hög eftersom det ofta anses omanligt att klaga över värk i kroppen.
Det finns klara diagnostiska kriterier för fibromyalgi fastställda av American College of Rheumatologi 1990 (ACR-90). Man har regler som man följer vid diagnostisering genom att trycka på speciella punkter på kroppen.
Fibromyalgi är ett kroniskt smärttillstånd med ständig värk i muskler, onormal kraftlöshet/trötthet, icke-funktionell sömn, koncentrationssvårigheter, stelhet, huvudvärk samt andra symtom. Utlösande faktorer kan vara infektioner, trauma, kriser och operationer liksom även kvinnors generellt utsatta situation i samhället. För samhället är fibromyalgipatienter en grupp som medför stora kostnader eftersom många på grund av sin sjukdom inte kan arbeta.
Att hälso- och sjukvården har en stor andel kvinnlig personal gör att fibromyalgi även från arbetsgivarsynpunkt är ett stort problem. Många av hälso- och sjukvårdspersonalen lider av sjukdomen och är långtidssjukskrivna.
Vid studier i Jönköpings län och i Nyköping har ett visst antal patienter ingått i ett pilotprojekt. De har tillsammans med arbetsterapeut, kurator och dietist fått hjälp att hantera sitt kroniska smärtsyndrom. De fick även en speciell ”fibromyalgimassage”, varvid de upplevde en klar förbättring och minskad smärta. Vid utvärderingen ett år senare var det denna massage som värderats allra högst av patienterna. Men patienterna i projektet upplevde en klar förbättring inom flera områden och en högre livskvalitet.
Kristdemokraterna anser att en statlig utredning skall tillsättas för att dels kartlägga fibromyalgipatientens situation, dels skapa nya behandlingsvägar för dessa patienter.
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Margareta Viklund (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |