Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av sanktionsmöjligheter för kränkande särbehandling i arbetslivet.
Tyvärr finns det alltfler som kan vittna om hur de som arbetstagare har kränkts på sin arbetsplats. Kränkningen kan ske på många olika sätt och av alla medarbetare. Dock vittnar alltför många om att chefen är den som kränker.
Var femte medlem i Statstjänstemannaförbundet har blivit utsatt för kränkande särbehandling, visar en alldeles färsk undersökning om medlemmarnas arbetsmiljö som Statstjänstemannaförbundet (ST) har gjort år 2001. Var tredje medlem uppger att mobbning förekommer på arbetet. Hela fyra procent av förbundets kvinnliga medlemmar uppger att de utsatts för sexuella trakasserier från chefer och arbetskamrater under det senaste året. Det är vanligare att ST:s kvinnliga medlemmar utsätts för sexuella trakasserier än övriga kvinnor i arbetslivet.
Vad som orsakar kränkningar är svårt att precisera. Förmodligen är dagens pressade arbetssituation med stressade arbetskamrater, slimmade organisationer, dåligt ledarskap och hot om uppsägning några orsaker. Den som utses som syndabock, och blir den kränkta, blir då ett offer som får stå som symbol för dålig arbetsmiljö.
När inte upplysning, utbildning och diskussioner hjälper behövs sanktionsmöjligheter av olika slag för att arbetsgivaren ska ta frågan på allvar. Samhället har inte råd med de förluster som uppstår då inte åtgärder för att minska mobbningen vidtas – förluster som utgörs av minskad effektivitet, ökat antal sjukskrivningar och, inte minst, mänskligt lidande. Vid mobbning i arbetslivet, liksom i skolan och samhället i övrigt, är det inte bara den mobbade som mår dåligt, utan också den som mobbar och alla personer i omgivningen.
Idag saknas i praktiken sanktionsåtgärder mot mobbning i arbetslivet. De sanktionsåtgärder som finns hittar man i arbetsmiljölagen och i en vidhängande föreskrift. Tyvärr har den visat sig verkningslös i praktiken, då den till största delen bygger på att det först måste inträffa något allvarligt innan den kan tas i bruk. Vi har idag fyra lagar mot diskriminering i arbetslivet avseende jämställdhet, funktionshinder, etnicitet och sexuell läggning.
Det finns uppenbart ett behov av att liknande sanktionsmöjligheter som finns i diskrimineringslagarna också införs för de situationer då kränkande särbehandling är aktuell men inte täcks av befintliga lagar mot diskriminering. En sådan sanktionsmöjlighet skulle stärka tillämpningen av redan befintliga lagar mot diskriminering.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Ronny Olander (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |