Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regionala skyddsombuds tillträdesrätt till arbetsplatser med skyddskommitté.
Sverige har en stark arbetsmiljölag – på papperet. I verkligheten fungerar lagen inte tillräckligt bra som drivkraft till ett systematiskt och aktivt förebyggande arbetsmiljöarbete.
Under 90-talet minskade antalet skyddsombud med 30 000, vilket har haft som följd att det har blivit allt svårare att kontrollera om arbetsmiljölagen följs. Ett minskat antal förtroendevalda skyddsombud kan innebära allvarliga konsekvenser för det framtida arbetsmiljöarbetet.
Men varför har intresset minskat för att vara skyddsombud? Kan det vara att statusen att vara skyddsombud har minskat eller är det att man inte vågar ta uppdraget? Hur är det med legitimiteten, och uppmuntras man av arbetsgivare att ta skyddsombudsuppdrag för att förbättra arbetsmiljöarbetet? Eller blir man snarare hindrad och ansedd som obekväm när man som löntagare visar intresse för skyddsombudsuppdrag? Nu finns det inga generella svar på dessa frågor. Verkligheten är betydligt mer komplicerad än så. Väldigt ofta har ett bra arbetsmiljöarbete med attityder och goda arbetsmiljötraditioner att göra. Företaget vet att en god arbetsmiljö innebär stora vinster inte minst i bättre hälsa, färre arbetsolyckor och förbättrad produktkvalitet.
För att företagen, de fackliga organisationerna och samhället skall få fler löntagare att ta ansvar för dessa viktiga uppdrag fordras det ökade resurser till rekrytering och utbildning av skyddsombud. Också stödet till den regionala skyddsombudsorganisationen måste öka. Vid kontakter med regionala skyddsombud i företrädesvis södra Sverige har det framkommit att de inte har möjlighet att komma in på alla företag. Att det på papperet finns en skyddskommitté på ett litet företag betyder inte att arbetsmiljöarbetet fungerar. Därför bör det i arbetsmiljölagen skrivas in att de regionala skyddsombuden skall ha tillträde till arbetsplatser även där det finns en skyddskommitté. Om tillträde nekas bör sanktioner kunna riktas till det enskilda företaget. Detta bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |