Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU8
Mänskliga rättigheter m.m. länder, områden, enskildafolkgrupper och vissa FN-frågor
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en rad motioner som rör
mänskliga rättigheter och andra förhållanden
avseende länder, områden och enskilda folkgrupper.
Såväl principiella och övergripande frågor som
situationen i en rad enskilda länder behandlas.
Urvalet har styrts av de motioner som väckts.
De behandlade frågorna är betydelsefulla, men
avspeglar inte nödvändigtvis de frågor som utgör de
stora huvudfårorna i svensk utrikes- och
biståndspolitik.
Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda
politiken på MR-området i de fall som aktualiseras
av motionerna. Arbetet för att främja respekten för
de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet
utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och i
detta betänkande betonar Sveriges ansvar i detta
avseende. Det är ett gemensamt ansvar för det
internationella samfundet att påtala brott mot de
mänskliga rättigheterna där sådana begås. Sverige
måste framföra öppen och tydlig kritik när så är
befogat.
Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga
motionsyrkanden.
I ärendet finns 19 reservationer och 9 särskilda
yttranden.
Utskottets överväganden disponeras enligt följande:
1. Demokrati, utveckling och ett vidgat
säkerhetsbegrepp
2. Bistånd och mänskliga rättigheter
3. Internationella konventioner
4. Dödsstraff och tortyr
5. Diskriminering på grund av kön eller sexuell
läggning
6. Kvinnors situation
7. Rasism och slavhandel
8. Terrorism
9. Religionsfrihet
10. Funktionshindrades situation
11. Krigsförbrytelser
12. Moldavien
13. Ryssland
14. Vitryssland
15. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
16. Turkiet
17. Israel och Palestina
18. Irak
19. Iran
20. Afghanistan
21. Burma
22. Sri Lanka
23. Taiwan
24. Kina
25. Indonesien
26. Östtimor
27. Nordkorea
28. Algeriet
29. Västsahara
30. Sudan
31. Eritrea
32. Etiopien
33. Kenya
34. Tanzania
35. Södra Afrika
36. Zimbabwe
37. Colombia
38. Kuba
39. USA
40. FN och andra internationella organisationer
41. Övrigt
I en bilaga redovisas MR-konventioner och
ratifikationsstatus avseende dessa per den 25
februari 2002.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Demokrati, utveckling och ett vidgat
säkerhetsbegrepp
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U313 samt 2001/02:U335
yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört.
2. Bistånd och mänskliga rättigheter
Riksdagen avslår motion 2001/02:U328 yrkande 5 och förklarar
motionerna 2001/02:U225 yrkande 2, 2001/02:U237
samt 2001/02:U328 yrkandena 3, 4 och 1922
besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 1 (m, c)
Reservation 2 (kd, fp)
3. Internationella konventioner
Riksdagen avslår motion 2001/02:U205 och förklarar motionerna
2000/01:U661 yrkandena 811, 2001/02:U234 yrkande
4 samt 2001/02:U333 besvarade med vad utskottet
anfört.
Reservation 3 ( v)
4. Dödsstraff och tortyr
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkande 19 samt
2001/02:345 yrkandena 11 och 12 besvarade med vad
utskottet anfört.
5. Diskriminering på grund av kön eller sexuell
läggning
Riksdagen avslår motion 2001/02:U209 yrkande 1 och förklarar
motionerna 2000/01:U661 yrkandena 1215,
2001/02:U345 yrkande 18, 2001/02:L367 yrkandena
19 och 20 samt 2001/02:L371 yrkandena 46 och 47
besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 4 ( v, c, fp, mp)
6. Kvinnors situation i krig och andra utsatta
situationer
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkandena 1012,
2001/02:U277 samt 2001/02:U349 yrkande 21
besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 5 (v, kd)
7. Prenatal könsdiskriminering
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U204 yrkande 2,
2001/02:U209 yrkande 18, 2001/02:U222 yrkande 6,
2001/02:U327 yrkande 11 samt 2001/02:U349
yrkandena 1114 besvarade med vad utskottet
anfört.
Reservation 6 (v, kd, c)
8. Tilläggsprotokoll till konventionen om
avskaffande av diskriminering av kvinnor
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U242, 2001/02:U252
yrkandena 5 och 6, 2001/02:U345 yrkande 15 samt
2001/02:U349 yrkande 22 besvarade med vad
utskottet anfört.
Reservation 7 (v)
9. Sexuell exploatering och prostitution
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkandena 13, 14 och
17, 2001/02:U308 yrkandena 1, 3 och 4 samt
2001/02:U349 yrkandena 4 och 7 besvarade med vad
utskottet anfört.
10.Hedersmord
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U345 yrkande 16 samt
2001/02:U349 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad
utskottet anfört.
11.Rasism och slavhandel
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U209 yrkande 20,
2001/02:U220 yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345
yrkande 13 samt 2001/02:U347 yrkandena 1, 3, 5
och 8 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 8 (v)
12.Terrorism
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U347 yrkande 6 besvarad med
vad utskottet anfört.
13.Religionsfrihetn
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U297 samt 2001/02:U345
yrkande 14 besvarade med vad utskottet anfört.
14.Funktionshindrades situation
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 19 besvarad med
vad utskottet anfört.
15.Krigsförbrytelser
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 27 och 28
besvarad med vad utskottet anfört.
16.Fängslade oppositionella i Moldavien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U265 besvarad med vad
utskottet anfört.
17.Förhållandena i Ryssland
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U312 yrkandena 14 (delvis)
och 15 besvarad med vad utskottet anfört.
Reservation 9 ( m)
18.Förhållandena i Tjetjenien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U230 yrkandena 13 besvarad
med vad utskottet anfört.
19.Förhållandena i Vitryssland
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U312 yrkande 14 (delvis),
2001/02:U328 yrkande 9 samt 2001/02:U345 yrkande
62 besvarade med vad utskottet anfört.
20.Assyriers/syrianers och kaldéers situation
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U262 yrkandena 13 och 58
besvarad med vad utskottet anfört.
21.Stockholms internationella forum om
Förintelsen
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U235 besvarad med vad
utskottet anfört.
22.Massakrer på assyrier/syrianer och kaldéer
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U219 yrkandena 13 samt
2001/02:U271 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 10 (v, kd, mp)
23.Förhållandena i Turkiet
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U293 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U247 yrkandena 14, 2001/02:U255
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:U345 yrkande 31
besvarade med vad utskottet anfört.
24.EU:s och Sveriges roll i Mellanöstern
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U257 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U280 yrkandena 19, 2001/02:U285
yrkandena 1, 2, 4, 9 och 10 samt 2001/02:U346
yrkandena 13 besvarade med vad utskottet anfört.
25.Dialogen mellan parterna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U285 yrkandena 3, 5 och 6
besvarad med vad utskottet anfört.
26.Regionala aktörer i Mellanöstern
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U285 yrkandena 7 och 8
besvarad med vad utskottet anfört.
27.Fördomar mellan parterna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U291 besvarad med vad
utskottet anfört.
28.Enskilda MR-fall
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U256 yrkandena 1 och 2
besvarad med vad utskottet anfört.
29.Bombningar och flygförbudszoner i Irak
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U317 yrkande 4 och
2001/02:U337 yrkande 4 samt förklarar motion
2001/02:U282 yrkande 1 besvarad med vad utskottet
anfört.
30.Sanktionerna mot Irak
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U262 yrkande 4,
2001/02:U278, 2001/02:U282 yrkandena 2, 4 och 5,
2001/02:U325 yrkande 4 samt 2001/02:U337 yrkande
5 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 11 (v)
31.Minoriteterna i Irak
Riksdagen avslår motion 2001/02:U337 yrkande 6 och förklarar
motionerna 2001/02:U275, 2001/02:U282 yrkandena
3, 6 och 7, 2001/02:U325 yrkandena 13 och 5 samt
2001/02:U337 yrkandena 13 besvarade med vad
utskottet anfört.
32.Kurdernas situation
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U210 yrkande 2 besvarad med
vad utskottet anfört.
Reservation 12 (v)
33.Förhållandena i Iran
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 4,
2001/02:U270 yrkandena 16, 8 och 9 samt
2001/02:U289 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad
utskottet anfört.
34.Förhållandena i Afghanistan
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 56 besvarad med
vad utskottet anfört.
35.Förhållandena i Burma
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 32 besvarad med
vad utskottet anfört.
36.Förhållandena i Sri Lanka
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U212 yrkandena 13 besvarad
med vad utskottet anfört.
37.Taiwan i internationella orgnisationer
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U202 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U213, 2001/02:U274 yrkande 1,
2001/02:U299 yrkande 1, 2001/02:U307 samt
2001/02:U345 yrkandena 5254 besvarade med vad
utskottet anfört.
38.Taiwans representationskontor i Sverige och
svensk representation i Taiwan
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U202 yrkande 3,
2001/02:U236, 2001/02:U299 yrkande 2,
2001/02:U345 yrkande 48 och förklarar motionerna
2001/02:U202 yrkande 4, 2001/02:U345 yrkandena 49
och 50 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 13 (m, fp)
39.Det officella utbytet med Taiwan
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U217 samt 2001/02:U345
yrkande 51 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)
40.Relationerna mellan Folkrepubliken Kina och
Taiwan
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U274 yrkande 2 samt
2001/02:
U345 yrkande 47 besvarade med vad utskottet
anfört.
41.Dödsstraffet i Taiwan
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 7 besvarad med
vad utskottet anfört.
42.Förhållandena för oliktänkande i
Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U206 besvarad med vad
utskottet anfört.
43.Taiwan som demokratisk förebild för
Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U214 yrkande 1 besvarad med
vad utskottet anfört.
44.Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U214 yrkande 2 besvarad med
vad utskottet anfört.
Reservation 15 (m, c)
45.Folkrepubliken Kinas inblandning i Taiwans
inre angelägenheter
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U214 yrkandena 35 besvarad
med vad utskottet anfört.
46.Sveriges och Europeiska unionens Kinapolitik
Riksdagen avslår motion 2001/02:U214 yrkande 6.
Reservation 16 (m, kd, c, fp)
47.Dödsstaffet och moderniseringen av
rättsväsendet i Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkandena 13 besvarad
med vad utskottet anfört.
48.Förföljelse av oliktänkande i Folkrepubliken
Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 4 besvarad med
vad utskottet anfört.
49.Folkrepubliken Kina och förklaringen om de
mänskliga rättigherna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 5 besvarad med
vad utskottet anfört.
50.Tvångsaborter i Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U215 yrkande 6 besvarad med
vad utskottet anfört.
51.Den demokratiska utvecklingen i
Folkrepubliken Kina
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 2 samt
2001/02:U290 besvarade med vad utskottet anfört.
52.Den politiska dialogen med Folkrepubliken
Kina
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 4244 besvarad
med vad utskottet anfört.
53.Förhållandena i Hongkong
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 45 besvarad med
vad utskottet anfört.
54.Förhållandena i Tibet och Xinjiang
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U320 yrkandena 15,
2001/02:U336 yrkandena 15 samt 2001/02:U345
yrkande 46 besvarade med vad utskottet anfört.
55.Förhållandena i Indonesien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 33 och 34
besvarad med vad utskottet anfört.
56.Förhållandena i Acheprovinsen, Västra Papua
och Moluckerna
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 3638 besvarad
med vad utskottet anfört.
57.Förhållandena i Östtimor
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 1,
2001/02:U254 yrkandena 13 samt 2001/02:U345
yrkandena 40 och 41 besvarade med vad utskottet
anfört.
58.Förhållandena i Nordkorea
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 58 besvarad med
vad utskottet anfört.
59.Förhållandena i Algeriet
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 59 besvarad med
vad utskottet anfört.
60.Förhållandena i Västsahara
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U329 yrkandena 14 besvarad
med vad utskottet anfört.
61.Förhållandena i Sudan
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U292 samt 2001/02:U345
yrkande 64 besvarade med vad utskottet anfört.
62.Förhållandena i Eritrea
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U208 yrkandena 16 besvarad
med vad utskottet anfört.
63.Förhållandena i Etiopien
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U211 yrkandena 1 och 2
besvarad med vad utskottet anfört.
64.Förhållandena i Kenya
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U246 yrkandena 13 besvarad
med vad utskottet anfört.
65.Förhållandena i Tanzania
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkande 63 besvarad med
vad utskottet anfört.
66.Främjande av regionala strukturer i södra
Afrika
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U225 yrkande 1 besvarad med
vad utskottet anfört.
67.Förhållandena i Zimbabwe
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U345 yrkandena 60 och 61
besvarad med vad utskottet anfört.
68.Förhållandena i Colombia
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U281 besvarad med vad
utskottet anfört.
69.Förhållandena i Kuba
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U328 yrkande 10 samt
2001/02:U345 yrkande 55 besvarade med vad
utskottet anfört.
Reservation 17 (kd, c, fp)
70.Dödsstraffet i USA
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U252 yrkande 3 besvarad med
vad utskottet anfört.
71.Tvångsförflyttning av indianer i USA
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U294 besvarad med vad
utskottet anfört.
72.Allmänt om FN
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U225 yrkande 3 samt
2001/02:U345 yrkande 5 besvarade med vad
utskottet anfört.
73.Internationella brottmålsdomstolen
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U252 yrkande 7 samt
2001/02:U345 yrkande 6 besvarade med vad
utskottet anfört.
74. FN:s reformering
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U284 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U300 yrkandena 17, 18, 21 och 24,
2001/02:U322 yrkandena 13 samt 2001/02:U323
yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört.
Reservation 18 (mp)
75.FN och konventioner
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U305 yrkandena 46 och 8,
2001/02:U345 yrkandena 1, 2, 8 och 9 samt
2001/02:U351 yrkandena 1, 2, 4 och 5 besvarade
med vad utskottet anfört.
76.FN-konferens om mansrollen
Riksdagen förklarar motion 2001/02:A393 yrkande 2 besvarad med
vad utskottet anfört.
77.Interneringsläger under andra världskriget
Riksdagen förklarar motion 2001/02:U339 yrkandena 1 och 2
besvarad med vad utskottet anfört.
Reservation 19 (v)
78.Diplomatiska privilegier och immunitet
Riksdagen förklarar motion 1999/2000:U901 besvarad med vad
utskottet anfört.
Stockholm den 12 mars 2002
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s),
Bertil Persson (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm
(s), Holger Gustafsson (kd), Carina Hägg (s),
Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Murad
Artin (v), Jan Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m),
Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s),
Karin Enström (m), och Eva Zetterberg (v).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Detta betänkande behandlar huvudsakligen
motionsyrkanden som rör frågor om mänskliga
rättigheter i enskilda länder och områden samt som
avser folkgrupper eller enskilda personer.
Betänkandet behandlar även andra frågor, t.ex.
speciella hälsofrågor, i ett MR-perspektiv.
En generell utgångspunkt för utskottets arbete är
att integrera betänkandearbetet med den verksamhet
som bl.a. bedrivs inom områdena för forskning,
utvärdering samt omvärldsbevakning. En betydande del
av utskottets behandling av motionsyrkanden, t.ex.
mänskliga rättigheter, innehåller därför element av
uppföljning och utvärdering.
Bakgrund
Regeringen har tidigare i skrivelser (Mänskliga rättigheter i
svensk utrikespolitik skr. 1997/98:89 och
Demokrati och mänskliga rättigheter i Sveriges
utvecklingssamarbete skr. 1997/98:76) framhållit
att demokrati och mänskliga rättigheter är både mål
och medel i utvecklingsprocessen. Demokrati som
biståndsmål har funnits sedan många år, men först
efter det kalla krigets slut har ett metodarbete på
allvar utvecklats inom utvecklingssamarbetet i syfte
att främja demokratisering i ett internationellt
perspektiv. Samtidigt har de mänskliga
rättigheterna, som de formuleras i de
internationella konventionerna, alltmer kommit i
fokus. De utgör en värdegrund för världens stater
och folk. En viktig uppgift för såväl FN:s
generalförsamling som MR-kommissionen är att
uppmärksamma och granska missförhållanden i enskilda
länder vad avser respekten för de mänskliga
rättigheterna. Det kan konstateras att MR-
kommissionens arbete under senare år alltmer kommit
att förskjutas från normbildande till övervakande
verksamhet. Utskottet noterade i förra årets
betänkande (2000/01:UU10) att Europaparlamentets
utrikesutskott i sitt senaste betänkande krävt att
EU överger dagens fragmenterade MR-politik och
ersätter den med ett gemensamt heltäckande program
för mänskliga rättigheter som omfattar alla
politikområden.
Utskottet framhöll i betänkande 2001/02:UU2
Internationellt bistånd att i en värld av
globalisering och allt starkare ömsesidiga beroenden
måste allas trygghet och välfärd främjas om
konflikter präglade av våld skall kunna undvikas.
För att respekten för de mänskliga rättigheterna
skall kunna bli allomfattande fordras att staterna
tar sina internationella åtaganden på allvar. Det
kräver att den nationella politikens olika
delområden samverkar för att bidra till minskad
fattigdom, hållbar utveckling, fred och rättvisa.
Demokratin har i vissa länder vunnit ett allt
starkare fäste, även om institutionerna alltjämt är
relativt svaga. Många av ledarna i dessa länder är
folkvalda, men det folkliga förtroendet för
demokratiska institutioner är i flera fall dåligt.
Den extrema fattigdomen som råder på många håll i
världen är det främsta hindret för varaktig fred och
för konsolidering av demokratin.
Handel med kvinnor och barn för bl.a. sexuellt
utnyttjande ökar i många delar av världen. Det är en
modern form av slavhandel som utgör en grov
kränkning av människors värde och av mänskliga
rättigheter.
Utskottet konstaterade också att demokrati,
mänskliga rättigheter, rättsstat och fungerande
marknadsekonomi är centrala delar i ett
välfärdssamhälle. Liksom att allt
utvecklingssamarbete måste vara resultatinriktat.
Nya möjligheter har skapats för människor att
inhämta den information de behöver för att förbättra
sin situation. Tillgången till IT i fattiga länder
är dock mycket dålig, och den digitala klyftan är en
realitet. Utskottet menar att det är viktigt att
Sverige i biståndsarbetet ökar användningen av IT
som ett instrument inom alla delar av biståndet. En
viktig uppgift är att hjälpa fattiga länder att
skapa IT-strategier som en del av deras övergripande
strategier för fattigdomsbekämpning.
Hiv/aids har förödande konsekvenser för enskilda
människor, för tillväxten och för hela
samhällsutvecklingen i många fattiga länder och är
således en övergripande utvecklingsfråga långt mer
än bara en fråga om hälsa. Krafttag krävs därför på
ett brett plan för att förebygga och lindra
effekterna av denna sjukdom.
Europeiska unionen och mänskliga rättigheter
I ett gemensamt uttalande om Europeiska gemenskapens
utvecklingspolitik betonas vikten av att gemenskapen
riktar in utvecklingssamarbetet på vissa sektorer.
Institutionell kapacitetsuppbyggnad (särskilt för
att främja demokrati och god samhällsstyrning)
identifieras som ett strategiskt område för
gemenskapens verksamhet. Även främjandet av
mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor
och män samt barns rättigheter identifieras som
principer som måste integreras i
biståndsverksamheten. Denna policyförklaring bildar
tillsammans med den reform som nu genomförs av
förvaltningen av biståndet en ny ram för Europeiska
gemenskapens utvecklingssamarbete.
EU:s roll för att främja målen om mänskliga
rättigheter och demokratisering blir allt viktigare.
Europeiska kommissionen har slagit fast en
grundläggande politik om mänskliga rättigheter och
demokratisering det senaste decenniet. I maj 2001
publicerades ett meddelande (KOM 2001/252) vars
syfte var att ordna in frågan om de mänskliga
rättigheterna inom ramen för kommissionens
övergripande strategi för yttre förbindelser under
de kommande åren. Förändringar i omvärlden och
kommissionens interna reformer gör att strategierna
för mänskliga rättigheter och demokrati måste
omdefinieras, i synnerhet för att säkerställa att
dessa frågor genomsyrar alla gemenskapens
politikområden, program och projekt. Fastställandet
av prioriteringar, inriktning, leveransformer och
effekter är dokumentets huvudteman. Kommissionens
meddelande handlar främst, men inte uteslutande, om
hur Europeiska gemenskapens bistånd till tredje land
kan medverka till att främja mänskliga rättigheter
och demokratisering. Meddelandet är också ett svar
på den begäran som framfördes i Europeiska rådets
slutsatser från mötet i Köln om att man skulle
undersöka huruvida det vore lämpligt att inrätta ett
europeiskt organ för mänskliga rättigheter och
demokrati.
Kommissionen menar att förutsättningarna för
Europeiska unionens insatser är tydliga. Unionen
försöker värna de mänskliga rättigheternas dvs.
medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter universalitet och
odelbarhet. EU värnar även principen om att kvinnors
och flickors grundläggande rättigheter är en del av
de universella mänskliga rättigheterna. Skyddandet
av dessa rättigheter är tillsammans med främjandet
av pluralistisk demokrati, effektiva garantier för
rättsstatsprincipen samt kampen mot fattigdom några
av Europeiska unionens viktigaste mål. I artikel 6 i
Fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse
enligt Amsterdamfördraget som trädde i kraft den 1
maj 1999 bekräftades på nytt att Europeiska
unionen bygger på principerna om frihet, demokrati
och respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna samt på
rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma
för medlemsstaterna. I artikel 49 i Fördraget om
Europeiska unionen betonas att även de länder som
ansöker om EU-medlemskap måste respektera dessa
principer. I artikel 7 i samma fördrag införs vidare
en mekanism för att bestraffa EU-medlemsstater som
allvarligt och ihållande kränker de mänskliga
rättigheterna. Genom detta fördrag utvidgades
dessutom målet att främja respekten för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna från att
ha gällt utvecklingssamarbete till att gälla alla
former av samarbete med tredje land (artikel 181a i
EG-fördraget).
Vissa FN-konventioner
De rättigheter som anges i FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna och de olika bindande
konventionerna omfattar samtliga människor. Detta
gäller oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion,
politisk eller annan uppfattning, nationellt eller
socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i
övrigt. Även diskriminering på grund av bl.a.
sexuell läggning anses omfattas av
diskrimineringsförbudet, dvs. att ingen får
diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina
rättigheter. För att motverka diskriminering krävs
ibland särskilda insatser från statsmaktens sida och
att särskilda normer utarbetas för utsatta grupper
för att göra dem jämställda med andra.
Den internationella konventionen om avskaffande av
all slags diskriminering av kvinnor och konventionen
om barnets rättigheter syftar till att säkerställa
att kvinnors respektive barns rättigheter
respekteras i praktiken. Det räcker inte med att
kvinnor, män och barn formellt ges lika möjligheter.
Samma tanke ligger bakom FN:s standardregler om
delaktighet och tillgänglighet för människor med
funktionshinder. Samhället bör anpassas till den
enskildes behov.
Konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering ger dessutom statsmakten en
skyldighet att respektera reglerna och att skydda
den enskilde mot fördomar och negativa åtgärder från
andra invånare. Erfarenheten visar att personer som
tillhör nationella, etniska, språkliga eller
religiösa minoriteter, liksom urbefolkningar,
behöver skydd mot diskriminering. För dem är
klausulerna om icke-diskriminering och deras
efterlevnad av avgörande betydelse. Det har dessutom
visat sig nödvändigt att formulera mer detaljerade
normer. Tillhörigheten till en diskriminerad grupp
blir i sig ett hot mot individen eftersom den
enskildes identitet ofta är nära knuten till
folkgruppen. Förtrycket av gruppens kultur och
livsform kan således bli skadligt för den enskilde
medlemmen.
Utskottets överväganden
Utskottet
1 Demokrati, utveckling och ett
vidgat säkerhets-begrepp
I motion 2001/02:U313 (m) framhålls att världen på
senare tid har påmints om att demokratin inte är
ohotad. I alla kulturer är skolans roll av största
betydelse. Demokratisk fostran skall genomsyra all
undervisning och inte hänvisas till ett särskilt
ämne på schemat. Det skall också ges en verklig
möjlighet att påverka de beslut som fattas i skolan,
särskilt för dem som berörs av besluten. Det gäller
alla som arbetar i skolan, inte minst eleverna. I de
politiska församlingarna måste en större öppenhet
till för att ge allmänheten möjlighet att påverka
besluten. Motionären menar att demokratin måste ges
legitimitet och verktyg för att fungera i praktiken.
I motion 2001/02:U335 (kd) framhålls att det finns
anledning att, inom ramen för det vidgade
säkerhetsbegreppet, behandla hiv/aids, liksom flera
andra sjukdomar av epidemisk karaktär.
Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, bör därför
inom den verksamhet som sker för Regeringskansliets
räkning, ges uppdraget att genomföra en utredning
med en bred vetenskaplig ansats, där hiv/aids och
liknande sjukdomar av epidemisk karaktär sätts in i
ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Utredningsuppdraget bör vidare omfatta förslag till
åtgärdskatalog för ett svenskt agerande i frågan,
nationellt såväl som internationellt. I yrkande 1
krävs att regeringen skall tillsätta en
parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för att
utreda frågan om ett utvidgat säkerhetsbegrepp vad
gäller hiv/aids och andra sjukdomar av epidemisk
karaktär.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning att länders utveckling
mot demokrati och mänskliga rättigheter bygger på
såväl ekonomiska som politiska grunder och att ett
demokratiskt politiskt system väsentligt ökar
förutsättningarna för såväl välstånd som välfärd i
ett land. Varje människa måste värderas lika var hon
än bor.
Fattigdom som utvecklingshinder är av
flerdimensionell karaktär och kräver därför breda
angreppssätt. Grunden till ett demokratiskt system
läggs i skolan och den samhälleliga utbildning
medborgarna får.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U313 (m) kan besvaras.
Utskottet har i tidigare betänkanden (bl.a.
1999/2000:UU2 och 2000/01:UU2) behandlat problemet
med den ökande spridningen av hiv/aids. De senaste
siffrorna över spridningen av hiv bekräftar att
sjukdomen hör till en av världens värsta epidemier.
Hittills har 21 miljoner människor avlidit i aids
och
36 miljoner människor beräknas i dag vara smittade.
Utskottet delar motionärernas syn på att kampen
mot hiv/aids kräver gemensamma insatser för att
förhindra ytterligare spridning och att sjukdomen
har säkerhetspolitiska aspekter. Sverige är sedan
länge mycket aktivt i internationella forum i frågor
som rör hiv/aids och var i mitten av 1990-talet en
av initiativtagarna till att bilda FN:s program för
hiv/aids, Unaids. Sverige är också en av de största
bidragsgivarna till organisationen (en ökning från
37 miljoner kronor år 2000 till 47 miljoner kronor
år 2001) och bidrar även finansiellt till det arbete
mot hiv/aids som utförs av WHO och Världsbanken.
Inom Unaids har Sverige initierat en översyn av
programmets finansiering med syfte att trygga
verksamheten. I kampen mot spridningen av hiv i
svenskt utvecklingssamarbete använder man sig i stor
utsträckning av de strukturer, exempelvis ideella
organisationer, som redan finns i mottagarlandet. En
rad enskilda organisationer får bidrag från Sida för
sin verksamhet i andra länder.
Statsministrarna inom Östersjöstaternas råd
tillsatte i april 2000 en aktionsgrupp, vars rapport
offentliggjordes i januari 2001. I rapporten
föreslås att stora resurser sätts in för att minska
smittspridningen av hiv/aids i Östersjöregionen.
Mot denna bakgrund ser utskottet inte behov av en
särskild parlamentarisk arbetsgrupp.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U335 (kd)
yrkande 1 kan besvaras.
2 Bistånd och mänskliga rättigheter
I motion 2001/02:U225 (m) yrkande 2 framhålls att
bistånd inte bör betalas ut till statsmakter som
grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter
och utövar förtryck och terror mot sina medborgare.
Allvarlig korruption skall också utesluta bistånd.
Kraven på effektivitet i biståndet innebär inte en
minskad utan tvärtom en snabbare måluppfyllelse för
fattigdomens utrotande, demokratiutveckling och
respekt för mänskliga rättigheter i de svenska
samarbetsländerna.
I motion 2001/02:U237 (m) konstateras att vid kontakter med
länder med stora brister inom MR-området måste
tillfället alltid tas att uppmärksamma bristen på
uppfyllande av de mänskliga rättigheterna.
Motionären menar att tyst diplomati inte når de
berörda folken. Vänlighet och till intet
förpliktande dialoger, även de som kallats kritiska,
som i fallet med Iran, uppfattas ofta som svaghet av
auktoritära och diktatoriska staters ledare. Sverige
måste agera med kraft när människor stenas i Iran
och fängslas i Kina och på Kuba eller slås ihjäl och
plundras som i Zimbabwe. Sverige bör i alla olika
internationella samarbetssituationer väsentligt öka
inslaget av krav på mänskliga rättigheter.
I motion 2001/02:U328 (fp) yrkande 3 framhålls att
demokrati är det enda styrelseskick som är människan
värdigt. Demokrati medför positiva effekter som
gynnar utvecklingen i landet. Makthavare som vill
bli omvalda har ett intresse av att genomföra
samhälleliga förändringar. En positiv demokratisk
och ekonomisk utveckling i u-länderna och det gamla
östblocket ligger i hög grad i Sveriges intresse.
Respekt för mänskliga rättigheter garanteras,
miljöförstöring kan motverkas och världsekonomin
stimuleras. Påtvingade befolkningsomflyttningar kan
långsiktigt förhindras. Krigsriskerna minskar. Inte
minst åtnjuter den enskilda människan större
möjligheter att påverka sin livssituation. Därför
måste även demokratins idéer spridas över världen.
Om det svenska biståndet mot fattigdom och för ökad
rättvisa skall få bestående effekt krävs att det
sker i en demokratisk atmosfär; därför krävs i
yrkande 4 att regeringen varje år redovisar läget
beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges mottagarländer. I yrkande 5 framhålls att
demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har
ett egenvärde. De är alltså inte endast ett medel
att skapa utveckling utan en förutsättning för och
en del av själva utvecklingsbegreppet. Det handlar
om att skapa anständiga samhällssystem utan
förtryck. Utveckling sker då människor har verktygen
i sina egna händer. Detta är vad som utmärker en
demokrati, och därför skall demokrati vara det
överordnade bland målen för utvecklingssamarbetet.
I motion 2001/02:U328 (fp) framhålls det positiva
med globaliseringen och det allt större utbyte som
sker internationellt vad gäller personer, varor,
tjänster och kapital. Öppna gränser i umgänget
mellan människor och mellan länder stärker
demokratin och respekten för de mänskliga
rättigheterna. Globaliseringen skapar stora
möjligheter för ökat välstånd och en utveckling mot
ökad frihet och demokrati. Svensk biståndspolitik
skall främja global utveckling. Utveckling, och
därmed framgångsrikt bistånd, kan sägas vila på tre
grundläggande principer demokrati, mänskliga
rättigheter och rättsstaten. Om bistånd skall få
bestående verkan måste det ha demokrati som
överordnat mål. I yrkande 19 krävs att kränkningar
av de mänskliga rättigheterna alltid måste påtalas,
kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum och,
i yrkande 20, att Sverige såväl bilateralt som
multilateralt bör intensifiera arbetet med att
försvara och förbättra skyddet för de mänskliga
rättigheterna. Vidare framhåller motionärerna i
yrkande 21 att till utvecklingens infrastruktur hör
även rättsstaten. Insatser för uppbyggnad av ett
oberoende rättsväsende och stöd till organisationer
på detta område är av strategisk betydelse för att
främja demokratin. I yrkande 22 framhålls vikten av
att utveckla ett bistånd som främjar fria
massmedier, inte minst tidningar och radiostationer.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att arbetet med att förbättra respekten
för de mänskliga rättigheterna skall genomsyra hela
utvecklingssamarbetet. Det övergripande målet med
utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå.
Ett effektivt bistånd för fattigdomsbekämpning
kräver ett samarbete mellan givare och mottagarland
ett partnerskap mot fattigdom som bygger på
ömsesidiga mål och åtaganden och en samsyn om de
förutsättningar och den politik som måste
genomföras. Genom utvecklingssamarbetet får Sverige
också en möjlighet att påverka och stödja
demokratiseringsprocesserna i mottagarländerna. En
fungerande rättsstat är ett nödvändigt ramverk för
en förutsägbar, stabil och rättvis
samhällsutveckling. Rättsstaten manifesteras dels i
rättsväsendet, vilket i sig utgör en viktig del i
ett maktbalanssystem som motvikt till verkställande
och lagstiftande makt, dels i en regelstyrd,
offentlig förvaltning i demokratins tjänst.
Utskottet konstaterar att regeringen sedan två år
tillbaka redogör översiktligt, regionvis, respektive
fördjupat för ett begränsat antal länder, för
situationen avseende demokrati och mänskliga
rättigheter i utvecklingssamarbetets s.k. årsbok.
Utskottet menar emellertid att denna redogörelse
skall vara tillgänglig för utskottet tidigare än vad
som nu sker.
Den parlamentariska kommittén för en samlad politik
för global utveckling (Globkom) har i uppdrag att se
över målbilden för det svenska
utvecklingssamarbetet. Utvecklingssamarbetet lämnar
redan i dag ett stöd till demokratisk
samhällsutveckling som ett av de sex delmål som
bidrar till uppfyllande av fattigdomsmålet. I
skrivelsen Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik (skr. 1997/98:89) framhålls att
mänskliga rättigheter är en viktig del av svensk
utrikespolitik. Detsamma gäller för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik. Inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken påtalar
Sverige och EU kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Sverige agerar såväl bilateralt som
multilateralt för att försvara och förbättra skyddet
för de mänskliga rättigheterna.
Bilateralt sker det bl.a. genom dialog med olika
länder. Det är viktigt att påpeka att dialog mycket
väl kan innehålla kritik när så är befogat.
Internationellt utvecklingssamarbete är ett verktyg
för att främja individers möjligheter att åtnjuta
sina mänskliga rättigheter. Även i EG:s
utvecklingspolicy framhålls att mänskliga
rättigheter skall vara ett genomgripande tema i
gemenskapens utvecklingssamarbete.
Sverige har lång erfarenhet av stöd till offentlig
förvaltning. Det svenska biståndet har utformats i
syfte att effektivisera förvaltningen i
mottagarländerna och därmed användningen av
skattemedel. Riksrevision, skattesystem och
statistik är väsentliga komponenter i en fungerande
rättsstat. På dessa områden finns beprövad
erfarenhet som kan tillämpas avseende stöd också
till rättsväsende, rättshjälp och lagstiftning.
Multilateralt agerar Sverige, ofta tillsammans med
övriga EU, i olika forum såsom Europarådet, OSSE och
FN. Till viss del innebär detta arbete att agera för
att arbeta fram nya normer på området. Inom Sida
pågår, gemensamt med myndigheter inom
Justitiedepartementets område, ett arbete för att
utveckla den svenska resursbasen inom området. Ett
uppmärksammat exempel har varit att bygga
domstolslokaler i Nicaragua med svensk finansiering.
I vissa fall sker stödet genom svensk expertis,
t.ex. vad avser anpassning av lagtext i
kandidatländerna inför förhandlingar om medlemskap i
Europeiska unionen.
Utskottet konstaterar att Sveriges utrikespolitik
och utvecklingssamarbete utgår från att
demokratisering bygger på och bidrar till respekten
för de mänskliga rättigheterna. Sverige kan inte
överge de människor som drabbas av diktatur, våld
och förtryck. Utskottet konstaterar att val av
samarbetskanaler och samarbetsformer med olika
länder görs genom en bred analys av situationen i
samarbetslandet. I vissa fall är det särskilt
motiverat att enbart använda enskilda organisationer
eller andra icke-statliga kanaler. Utskottet menar
vidare att utvecklingssamarbetet är ett uttryck för
solidaritet med fattiga människor. Det kan därför
vara motiverat att i ett fortsatt bilateralt
engagemang stödja förändringsprocesser såväl inom
som utom det rådande politiska systemet. Frågan
måste avgöras från fall till fall och i beaktande av
ett helhetsperspektiv på landet i fråga.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
pluralistiska medier intar en särställning i ett
demokratiskt samhällsbygge. Över Sidas anslag lämnas
i dag betydande stöd till medieinstitutioner i
biståndsländerna.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
2001/02:U328 (fp) yrkande 5 samt anser att
motionerna 2001/02:U225 (m) yrkande 2, 2001/02:U237
(m) samt 2001/02:U328 (fp) yrkandena 3 och 4 och
1922 kan besvaras.
3 Internationella konventioner
I motion 2000/01:U661 (fp) framhålls i yrkande 8 att
det måste införas ett starkare diskrimineringsskydd
i EU:s fördrag. Enligt artikel 13 i Romfördraget kan
Europeiska rådet genom enhällighet och efter hörande
av Europaparlamentet vidta åtgärder för att bekämpa
diskriminering på grund av kön, ras, etniskt
ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
Motionärerna menar att artikeln inte är ett
effektivt instrument. Den är till intet
förpliktigande då den bara ger rådet möjlighet att
arbeta mot diskriminering. Motionärerna menar i
yrkande 9 att Sverige bör verka för att
Europaparlamentet ges medbeslutanderätt vid beslut
om åtgärder enligt artikel 13. Sverige bör också
verka för att beslut om åtgärder enligt artikel 13
kan fattas genom kvalificerad majoritet i stället
för enhällighet (yrkande 10). I yrkande 11 framhålls
att diskrimineringsfrågorna måste föras in under
unionens första pelare och därmed få s.k. direkt
effekt, vilket innebär att enskilda Europamedborgare
vid en tvist kan åberopa artikeln i nationell
domstol.
I motion 2001/02:U205 (v) framhålls att det
nuvarande diskrimineringsförbudet i artikel 14 i
Europakonventionen om mänskliga rättigheter endast
gäller rättigheter vilka omfattas av konventionen.
För att eliminera denna allvarliga begränsning av
skyddet för de mänskliga rättigheterna har ett
tilläggsprotokoll 12 till konventionen förhandlats
fram. Sverige har inte undertecknat eller
ratificerat protokollet. Motionärerna menar att det
är synnerligen angeläget att Sverige undertecknar
protokollet och att det skyndsamt föreläggs
riksdagen för ratificering.
I motion 2001/02:U234 (kd) yrkande 4 framhålls att
arbetsrätten är ett område som kräver
internationellt samarbete men att hänsyn måste tas
till utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av
arbetsrätten får inte innebära att negativa
sanktioner riktas mot u-länderna. Sverige och EU
måste ta initiativ till en förstärkning av den
internationella arbetsrätten genom positiva
instrument, exempelvis tekniskt bistånd inom
arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur
länder tillämpar arbetsrätten.
I motion 2001/02:U333 (s) framhåller motionärerna
att FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna är
väl känd i Sverige. Det är dock mindre känt att det
finns två olika sorters rättigheter, dels de
politiska och demokratiska rättigheterna, dels de
ekonomiska och sociala. En av de rättigheter som
finns bland de ekonomiska och sociala rättigheterna
är rätten till föda som innebär att varje man,
kvinna och barn, ensamma eller tillsammans med
andra, alltid skall ha tillgång till lämplig föda
eller tillgång till möjligheter att skaffa sig denna
föda. För att utreda kränkningar mot mänskliga
rättigheter inom de politiska och demokratiska
rättigheterna finns det ett s.k. tilläggsprotokoll
som gjort det möjligt för individer att framföra
klagomål till MR-kommissionen i Genève. När det
gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna finns
inte denna möjlighet. Motionärerna framhåller att
det är viktigt att vi nu tar ställning för, och
driver frågan om att även de ekonomiska och sociala
rättigheterna skall förses med ett motsvarande
tilläggsprotokoll.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor vikt vid
staters efterlevnad av de mänskliga rättigheterna.
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter är
grunden. Att söka åstadkomma en förändring av dessa
konventioner bedöms i dagsläget inte som
genomförbart. Det är snarare angeläget att söka
förmå stater att efterleva redan existerande
konventionsåtaganden.
Utrikesutskottet har tidigare behandlat en motion
om tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen
(bet. 2000/01:UU10). Till skillnad från många andra
konventionsbestämmelser är tilläggsprotokoll nr 12
mycket allmänt hållet. Vilket reellt innehåll det
har blir därmed i högsta grad beroende av hur
Europadomstolen tolkar bestämmelsen i varje enskilt
fall. Av det skälet kan det ta lång tid innan det
blir fråga om en sådan mängd avgjorda fall från
domstolens sida att man kan tala om en praxis i
diskrimineringsfrågor. Intill dess en sådan praxis
finns vet man egentligen inte vad
tilläggsprotokollet har för verklig innebörd i
enskilda, konkreta situationer. Det är ett skäl till
att Sverige redan när förhandlingarna om
tilläggsprotokoll nr 12 började i stället uttalade
sig till förmån för ett separat instrument med mer
utvecklade och precisa bestämmelser. Ett sådant
instrument skulle främja kampen mot diskriminering
inom de sektorer av samhället där den är som mest
vanligt förekommande.
Det huvudsakliga skälet till att Sverige inte
undertecknat och ratificerat tilläggsprotokollet är
emellertid att de svenska strävandena att få in
skrivningar om positiva åtgärder i själva
protokollstexten inte vann gehör. Från svensk sida
krävdes att få in en klausul som innebar att i de
fall en stat kunde visa att en åtskillnad i lag
eller behandling individer emellan (t.ex.
beträffande flyktingbidrag eller föräldraförsäkring)
hade sin grund i ett försök att främja jämlikheten
mellan olika grupper i samhället skulle detta inte
anses vara en oberättigad åtskillnad och därmed inte
heller vara att betrakta som diskriminering. Från
svensk sida försökte man på detta sätt uppnå
garantier för att Europadomstolen vid sin framtida
prövning skulle behöva ta hänsyn till inhemsk
lagstiftning som syftade till ökad jämlikhet i stort
och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Den
referens till positiva åtgärder som finns i
tilläggsprotokollets ingress är inte tillräcklig.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
arbetsrätten är ett område som kräver
internationellt samarbete, men med hänsyn till
utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av
arbetsrätten får inte innebära att negativa
sanktioner riktas mot u-länderna. En förstärkning av
den internationella arbetsrätten genom positiva
instrument, exempelvis tekniskt bistånd inom
arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur
länder tillämpar arbetsrätten, är önskvärd. Denna
inriktning slås också fast av EU-kommissionen i
meddelandet Promoting Core Labour Standards, som
ger flera exempel på positiva insatser.
Det handlar först och främst om att säkra
tillämpningen av ILO:s fyra huvudprinciper
organisationsfrihet och förhandlingsfrihet, förbud
mot tvångsarbete, avskaffande av barnarbete samt
avskaffande av diskriminering. Det finns flera
möjligheter att stärka dessa principer
internationellt, inte minst genom de insatser från
näringslivet som nämns under avsnittet 3.6. Vidare
kan u-länder som uppfyller ILO:s principer ges en
positiv särbehandling inom ramen för s.k. generella
preferenssystem (GSP). Man bör också undersöka
möjligheterna att stärka den klagomålsprocedur som
finns inom ILO.
Vid årsskiftet hade 27 av Europarådets 43
medlemsstater undertecknat tilläggsprotokoll nr 12.
Sedan protokollet öppnades för undertecknande har
alltså endast 3 stater till undertecknat det:
Georgien, Slovenien och Turkiet. Den enda stat som
ratificerat protokollet är Georgien. Utskottet har
inhämtat att regeringen i nuläget inte har för
avsikt att underteckna och ratificera protokollet.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
2001/02:U205 (v) samt anser att motionerna
2000/01:U661 (fp) yrkandena 811, 2001/02:U234 (kd)
yrkande 4 och 2001/02:U333 (s) kan besvaras.
4 Dödsstraff och tortyr
I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att även om
dödsstraffet tillämpas i färre länder nu än för tio
år sedan har antalet avrättningar inte minskat. Det
förekommer även att länder som avskaffat
dödsstraffet åter inför det och att avrättningar
återupptas efter långa uppehåll. EU har intagit en
ledande roll i kampen för dödsstraffets avskaffande.
Av världens större demokratier är det bara Japan,
Indien och USA som har kvar dödsstraffet. Om USA
slutgiltigt skulle avskaffa dödsstraffet skulle det
vara en kraftig signal till andra länder.
Motionärerna menar i yrkande 19 att Sverige aktivt
bör verka för att stärka kampen mot dödsstraffet.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att
dödsstraffet är den grövsta kränkningen av de
mänskliga rättigheterna och bör avskaffas i hela
världen. Ett rättssystem som sanktionerar dödsstraff
fördömer inte avsiktligt dödande utan bryter snarare
mot den egna rättsmoralen genom att utdöma
dödsstraff i lagens namn. Det finns positiva exempel
där länder avskaffat dödsstraffet, t.ex. i EU:s
kandidatländer. Sverige bör enligt yrkande 11 i
olika internationella sammanhang verka för
dödsstraffets avskaffande. Tortyr är fortfarande ett
stort problem i många länder. Tortyroffer är i ett
särskilt utsatt läge eftersom tortyren utförs av
statstjänstemän och offren därför inte har någon
realistisk möjlighet att vidta rättsliga åtgärder.
Rehabilitering av offer och förebyggande av tortyr
måste ingå i arbetet för att skapa fred och upprätta
demokrati. I yrkande 12 krävs att Sverige aktivt bör
arbeta för att förebygga tortyr och för att hjälpa
tortyrens offer.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att arbetet mot tortyr är en prioriterad
fråga inom den svenska politiken för att främja
mänskliga rättigheter. Sverige stöder aktivt allt
arbete som bedrivs mot tortyr inom FN, Europarådet
och OSSE.
Utskottet, som återkommande behandlat frågan om
dödsstraffets avskaffande, ser med oro på det faktum
att det fortfarande förekommer i flera länder. Även
om ett antal länder har avskaffat dödsstraffet har
det totala antalet länder som utdömt dödsstraff
ökat.
Under 2000 dokumenterade Amnesty 1 457
avrättningar i 28 länder. Mörkertalet är stort, och
siffran kommer med all säkerhet att behöva justeras
uppåt. Amnesty dokumenterade under samma tidsperiod
3 058 dödsdomar i 65 länder. Avskaffande av
dödsstraffet är en prioriterad uppgift för Sverige i
arbetet med att främja och öka respekten för de
mänskliga rättigheterna.
EU och Europarådet har intagit en ledande roll i
kampen för dödsstraffets avskaffande. Allmänna rådet
antog i juni 1998 riktlinjer för agerande gentemot
tredje land, och i enlighet med dessa sker i dag
ökad samordning inom EU. På EU:s initiativ har FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna under en
följd av år antagit resolutioner mot dödsstraffet,
senast resolution 2000/65. I resolutionen uppmanas
de stater som fortfarande tillämpar dödsstraff att
införa ett moratorium. Inom ramen för Europarådet
har Sverige lagt fram ett förslag om ett nytt
tilläggsprotokoll till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna, detta för att vidga
skrivningen i protokoll 6 som i nuvarande lydelse
endast avser förbud mot dödsstraff i fredstid.
Utskottet förutsätter att Sverige i bilaterala
kontakter aktivt verkar för att förmå de stater vars
lagstiftning inbegriper dödsstraff att ändra
inställning.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2001/02:U209 (c) yrkande 19 och 2001/02:U345 (fp)
yrkande 11 kan besvaras.
Utskottet konstaterar vidare att förbudet mot tortyr
och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning finns i samtliga
generella instrument om mänskliga rättigheter.
Sverige har en lång tradition av att aktivt motverka
alla former av tortyr och andra former av
kroppsstraff som utförs av, eller på uppdrag av, en
regering. Våldtäkt och andra former av sexuella
övergrepp är en vanligt förekommande form av tortyr
särskilt riktad mot kvinnor. Den svenska synen är
att inga former av tortyr eller grym, förnedrande
behandling någonsin kan accepteras. I varje land
skall finnas såväl nationell lagstiftning som
förbjuder bruket av tortyr som effektiva mekanismer
i rättssystemet som förhindrar sådana övergrepp.
Sverige arbetar inom FN för att stärka de
resolutioner mot tortyr som antas av
generalförsamlingen och kommissionen för mänskliga
rättigheter (senast res. 2000/43). Dessa
resolutioner uppmanar stater som inte anslutit sig
till 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan
grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning att snarast gör det. Sverige samarbetar
med FN:s specielle rapportör mot tortyr samt avger
regelbundna rapporter såväl till FN:s kommitté mot
tortyr som till Europarådets kommitté för
förebyggande av tortyr. Från svensk sida läggs stor
emfas på att uppmärksamma och stödja rehabilitering
av tortyroffer, vilket bl.a. tar sig uttryck i
finansiella bidrag till FN:s frivilliga fond för
tortyroffer.
Under det svenska ordförandeskapet i EU stärktes
EU:s möjligheter att agera skarpt och samstämmigt
mot tortyr genom slutförandet och antagandet av EU:s
riktlinjer mot tortyr. Dessa har redan legat till
grund för konkret agerande, och EU planerar nu för
en fortsatt implementering av riktlinjerna med sikte
på uppvaktningar hos regeringar i länder där bruket
av tortyr tros vara omfattande.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp)
yrkande 12 kan besvaras.
5 Diskriminering på grund av kön
eller sexuell läggning
Enligt motion 2000/01:U661 (fp) yrkande 12 bör
Sverige ta initiativ till att det utarbetas ett
förslag på en handlingsplan mot diskriminering på
grund av sexuell läggning. Motionärerna menar
vidare, i yrkande 13, att Sverige bör arbeta för att
homosexuella jämställs med heterosexuella när det
gäller äktenskap och att samkönade pars barn
jämställs i EG-rätten. I yrkande 14 krävs att EU:s
institutioner utarbetar tjänsteinstruktioner där
homosexuella jämställs med heterosexuella. I yrkande
15 framhålls att flera av EU:s kandidatländer
fortfarande har rättsliga föreskrifter i sina
brottsbalkar som allvarligt diskriminerar
homosexuella. Sverige bör arbeta för att frågor som
gäller HBT-personers (homo- och bisexuella samt
transpersoner) mänskliga rättigheter uppmärksammas i
kraven på EU:s ansökarländer.
I motion 2001/02:L367 (fp) framhålls att
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
grundläggande rättigheter är en del av de mänskliga
rättigheterna, bl.a. vad avser rätten till
privatliv, åsiktsfrihet och organisationsfrihet.
Motionärerna anser i yrkande 19 att Sverige, i alla
internationella sammanhang, t.ex. i FN eller EU, bör
arbeta för att homosexuellas, bisexuellas och
transpersoners rättigheter inte kränks. I yrkande 20
framhålls att Sverige ger bistånd till
utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och
transpersoner har få eller inga rättigheter. I det
bilaterala samarbetet måste Sverige bättre
uppmärksamma och ställa högre krav också på
grundläggande rättigheter för homosexuella,
bisexuella och transpersoner.
I motion 2001/02:L371 (v, s, c, fp, mp) framhålls
att i många länder är homosexualitet förbjuden.
Dödsstraff är påföljden för homosexuella handlingar
i vissa länder. I andra länder kan religion och
kulturtraditioner göra det svårt att leva som HBT-
person även om detta inte är förbjudet. I yrkande 46
framhålls att Sverige i samband med biståndsgivning
skall ta upp en diskussion med berört land kring
mänskliga rättigheter, även HBT-personers
grundläggande rättigheter, i den anda som FN:s
konvention om de mänskliga rättigheterna står för. I
yrkande 47 krävs att Sverige i alla internationella
sammanhang,
t.ex. i FN och EU, skall verka mot diskriminering av
HBT-personer.
I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 1 framhålls att
konventionerna om de mänskliga rättigheterna med
åren blivit många och tillsammans ganska
heltäckande. Konventioner och förklaringar har
därför uppmärksammat exempelvis barns, kvinnors,
funktionshindrades, minoriteters och ursprungsfolks
utsatta situation i skilda avseenden. I FN:s
förklaring om mänskliga rättigheter stipuleras att
ingen får diskrimineras på grund av ras, hudfärg,
kön, språk, religion, politisk eller annan
uppfattning, nationellt eller socialt ursprung,
egendom, börd eller ställning i övrigt. Däremot
finns ingenting om diskriminering av människor på
grund av sexuell läggning. Detta är en brist i MR-
hänseende som snarast behöver åtgärdas. Sverige bör
på lämpligt sätt arbeta för att FN:s förklaring om
mänskliga rättigheter kompletteras när det gäller
diskriminering på grund av sexuell läggning.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att gemensamt
för många av Sveriges mottagare av bistånd är en
genom samhället sanktionerad hets mot homosexuella.
Homosexualitet motarbetas mycket aktivt, och en rad
makthavare förtalar, kränker och uppmanar sin
befolkning att hetsa mot ländernas homosexuella
medborgare. Sverige måste i internationella
sammanhang verka för att dessa frågor uppmärksammas
och tas på allvar, och motionärerna kräver, i
yrkande 18, att Sverige bör ställa högre krav på
grundläggande rättigheter för bi- och homosexuella
samt transpersoner.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att diskriminering och bestraffning av personer
på grund av deras sexuella läggning är helt
oacceptabelt. Varje individ har rätt att ge uttryck
för sin läggning, i den mån detta inte skadar andra.
Rätten till privatliv liksom yttrandefriheten finns
fastlagd bl.a. i FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna och i den internationella
konventionen om de medborgerliga och politiska
rättigheterna.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om homo-
och bisexuellas rättigheter (bl.a. i bet.
2000/01:UU10). I alla internationella sammanhang, i
såväl multi- som bilateralt arbete, driver Sverige
aktivt linjen att diskriminering och bestraffning av
personer på grund av sexuell läggning står i strid
med den grundläggande principen om alla människors
lika värde och rättigheter. Rätten till privatliv
liksom yttrandefriheten finns fastlagd bl.a. i FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
och i den internationella konventionen om de
medborgerliga och politiska rättigheterna. Sverige
ställer krav på respekt för de mänskliga
rättigheterna på alla länder och framför det i
dialogen med bl.a. biståndsländer och kandidatländer
till EU. Utskottet utgår från att Sverige kommer att
fortsätta att påtala och uppmärksamma dessa frågor i
alla de sammanhang där det är aktuellt och på bästa
sätt tjänar saken.
I FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna
nämns inte explicit homo- och bisexuellas
rättigheter. Över huvud taget berörs inte
uttryckligen frågan om sexualitet, varken vad gäller
homo- eller heterosexuella. HBT-personers
rättigheter anses vara skyddade bl.a. genom
principen om icke-diskriminering. Denna princip är
grundläggande och utgör ett centralt inslag i de
olika konventionerna om de mänskliga rättigheterna.
Gällande normsystem bör således kunna åberopas i det
fall en person på grund av sin sexuella läggning
diskrimineras i utövandet av de i konventionerna
fastställda rättigheterna. Utskottet menar att
homosexuellas rättigheter därmed är skyddade av FN:s
befintliga MR-konventioner. Samtidigt är det ett
faktum att dessa grupper utsätts för diskriminering
och förföljelse i många länder. Det är därför en
viktig uppgift att stärka skyddet för homo- och
bisexuella, bl.a. genom att få deras rättigheter
uttryckligen erkända av hela det internationella
samfundet. När förutsättningar finns för att driva
frågan framåt, bör målsättningen vara att få homo-
och bisexuellas rättigheter införda i FN:s
konvention för de politiska och medborgerliga
rättigheterna. Utskottet noterar att Europarådets
parlamentariska församling genom åren antagit flera
rekommendationer som rör HBT-personer. Den senaste
antogs i september 2000. Sverige engagerar sig inom
Europarådet i frågor om främjande av de mänskliga
rättigheterna, däribland även olika
diskrimineringsfrågor.
När det gäller Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) konstaterar utskottet att
det allmänna arbetet för att främja de mänskliga
rättigheterna och demokrati i OSSE främst är kopplat
till förebyggande och lösande av konflikter. OSSE-
staterna har gjort åtaganden beträffande icke-
diskriminering mot sexuell exploatering och för ökad
jämställdhet mellan män och kvinnor. Beträffande
Östersjöstaternas råd (CBSS) har utskottet inhämtat
att den kommissariefunktion som instiftades 1994
nyligen har omvandlats. Från och med oktober 2000
har kommissarien en ny titel (kommissarie för
demokratisk utveckling) och ett nytt mandat att
stödja utvecklingen av de demokratiska
institutionerna och respekt för de mänskliga
rättigheterna i medlemsländerna. Med det utvidgade
mandatet har således kommissarien möjlighet att ta
direkta initiativ till stöd för HBT-personers
rättigheter.
Utskottet noterar att Amsterdamfördraget innehåller
en ny artikel 13 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Rådet fick
därigenom befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för
att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras,
etniskt ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
I november 1999 presenterade kommissionen, med
stöd i artikel 13, ett förslag till
diskrimineringspaket som består av två direktiv
för att bekämpa diskriminering och ett
handlingsprogram som skall komplettera direktiven.
Direktiven och handlingsprogrammet har antagits av
EU:s ministerråd. Det är endast ett av dessa
dokument som rör sexuell läggning (rådets direktiv
2000/78/EG av den 27 november 2000). Direktivet
reglerar diskriminering i arbetslivet och omfattar
diskrimineringsgrunderna religion, övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
Kandidatländerna måste anpassa sin lagstiftning till
EU-reglerna. Dessutom måste de uppfylla de s.k.
Köpenhamnskriterierna för respekt av mänskliga
rättigheter innan de tillåts inträda i EU.
I samband med biståndsförhandlingar tar Sverige
upp mänskliga rättigheter i landet i fråga. En
grundläggande fråga är förekomsten av
diskriminering. Frågan om förföljelse av
homosexuella har tidigare tagits upp i diskussioner
med olika samarbetsländer och kan komma att
aktualiseras igen om situationen i respektive land
kräver detta.
Med vad ovan anförts avstyrker utskottet motion
2001/02:U209 (c) yrkande 1 och anser att motionerna
2000/01:U661 (fp) yrkandena 1215, 2001/02:U345 (fp)
yrkande 18, 2001/02:L367 (fp) yrkandena 19 och 20
samt 2001/02:L371 (v, s, c, fp, mp) yrkandena 46 och
47 kan besvaras.
6 Kvinnors situation
Allmänt
I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att FN:s generalförsamling
1994 antog en deklaration om avskaffande av våld mot
kvinnor. Den fördömer fysiskt, sexuellt och
psykologiskt våld mot kvinnor vare sig det inträffar
inom familjen, i samhället eller om det utförs av
eller accepteras av statsmakten. Medlemsstater
uppmanas att fördöma våld mot kvinnor och varken
hänvisa till sedvänja, tradition eller religiösa
överväganden för att undvika sitt ansvar att
avskaffa det. Den kvinnosyn som kommer till uttryck
i våldet mot kvinnor låter sig inte förenas med
samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt
samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt
med våld och sexuella övergrepp. Enligt
motionärerna, i yrkande 10, måste Sverige verka för
att våld mot kvinnor blir en straffbar handling i
hela världen. Vidare konstateras att utbildning är
en mänsklig rättighet. När kvinnor ges makten över
sina liv får det stor betydelse för både dem själva
och för samhällsutvecklingen i stort. När kvinnor
lär sig läsa och utbildar sig minskar också
barnadödligheten. I yrkande 11 krävs att Sverige bör
sträva efter kvinnors rätt till utbildning. Utan
inkomster och utbildning är alternativet för fattiga
kvinnor ofta öppen prostitution. I yrkande 12 krävs
att Sverige i alla internationella sammanhang bör
verka för att alla länder inför en lagstiftning som
stärker kvinnors ekonomiska rättigheter.
I motion 2001/02:U277 (s) framhålls att i Sverige
har jämställdhetsarbetet kommit långt. Trots detta
återstår mycket innan Sverige kan kallas ett
jämställt land. I internationella sammanhang måste
Sverige påtala och protestera mot det systematiska
kvinnoförtryck som pågår i världen. Sverige måste
verka för att kvinnors underordnade situation
bekämpas och förmå EU och FN att också göra detta.
Patriarkatet lever även i demokratier och förtrycker
kvinnor på alla nivåer i samhället. Det är en form
av apartheidsystem som i många länder över hela
världen tillämpas mot halva befolkningen. Sverige
bör på egen hand, och genom EU och FN, arbeta mot
patriarkatet och för en jämställd värld även på
internationell nivå.
I motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 21 framhålls att
kvinnor är speciellt utsatta i krig. Kvinnor får som
regel inte tillräckligt skydd mot det sexuella våld
som används som vapen för underkastelse av länder
och folk. Sverige bör i FN och andra internationella
organ arbeta för att kvinnors utsatta situation i
krig uppmärksammas i större omfattning.
Utskottets överväganden
En internationell strategi för främjande av jämställdhet mellan
kvinnor och män utvecklades inför och bekräftades av
världens regeringar vid FN:s fjärde kvinnokonferens
i Beijing 1995. Strategier och åtgärder baseras på
regeringarnas och de enskilda organisationernas
planer för uppföljning av åtagandena. I arbetet med
att genomföra handlingsplanen försöker man utveckla
ett partnerskap med samarbetsländerna, då man hoppas
att en dialog med det berörda landet skall främja
möjligheterna till förbättring av MR-situationen.
Sverige arbetar både bilateralt och via
internationella organisationer, som exempelvis FN,
för att påverka andra länder att respektera kvinnors
rättigheter. Jämställdhet mellan kvinnor och män i
samarbetsländerna har även blivit ett av de
övergripande målen i svenskt utvecklingssamarbete,
efter ett beslut som fattades av riksdagen i maj
1996. Beslutet innebar en betydelsefull politisk
signal vad gäller frågans vikt.
Utskottet konstaterar med anledning härav att
Sverige fäster stor vikt vid
jämställdhetsperspektivet i såväl multilaterala som
bilaterala sammanhang. I FN-arbetet märks detta
bl.a. i det starka stödet för FN:s kvinnokonvention.
Med utgångspunkt i konventionen driver Sverige, i
samarbete med EU-länder och andra likasinnade
länder, en rad frågor som syftar till att
uppmärksamma kvinnors situation och diskriminering.
Mot bakgrund av att jämställdheten i Sverige kommit
långt i jämförelse med utvecklingen i många andra
stater har Sverige, i såväl FN som i EU-samarbetet,
kunnat hålla en hög ambitionsnivå i dessa frågor.
Det svenska engagemanget tar fasta på flera olika
nivåer i samhället. Exempelvis stöder Sida åtgärder
i en rad länder som syftar till att förbättra
flickors situation, bl.a. genom att öka andelen
flickor som får tillgång till grundskoleutbildning.
Inom ramen för det internationella
utvecklingssamarbetet verkar Sverige också för
förbättrad information till flickor om sexuell och
reproduktiv hälsa.
FN:s säkerhetsråd har, i resolution 1325 (2000),
uppmärksammat kvinnors situation i väpnade
konflikter. Genom resolutionen har FN-sekretariatet
fått i uppdrag att utarbeta en studie kring kvinnor
i krigssituationer och fredsbevarande arbete (Impact
of armed conflict on women and girls, the role of
women in peace-building and the gender dimensions of
peace processes and conflict resolution). Sverige
och EU har välkomnat resolutionen och uttalat sig
mycket positivt till att anlägga ett mer
systematiskt angreppssätt vad gäller dessa frågor.
EU har också påpekat vikten av att få fler kvinnor
engagerade i arbetet med konflikthantering och i
fredsförebyggande verksamhet. EU understryker
betydelsen av att säkerhetsrådet fortsätter att
uppmärksamma att kvinnor kan delta, på samma villkor
som män, i återuppbyggnaden av civila samhällen
efter väpnade konflikter.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet.
2000701:UU10 Mänskliga rättigheter m.m. länder,
områden och enskilda folkgrupper) konstaterat att
våldtäkt och andra former av sexuella övergrepp
vanligt förekommande. Inga former av tortyr eller
grym förnedrande behandling kan någonsin accepteras.
I varje land skall finnas såväl nationell
lagstiftning som förbjuder bruket av tortyr som
effektiva mekanismer i rättssystemet som förhindrar
sådana övergrepp.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U209 (c) yrkandena 1012,
2001/02:U277 (s) samt 2001/02:U349 (kd) yrkande 21
kan besvaras.
Kvinnlig könsstympning
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, har 130 miljoner kvinnor
runt om i världen utsatts för könsstympning. Trots
att 15 afrikanska länder lagstiftat mot bruket av
könsstympning rapporteras varje år 2 miljoner nya
fall. Kvinnlig könsstympning är en fråga som rör
mänskliga och framför allt kvinnors och flickors
rättigheter. Könsstympningen är ett trauma som
påverkar flickan och senare kvinnan både psykiskt
och fysiskt under hela livet och vars enda syfte är
att ge mannen full kontroll över kvinnan.
I motion 2001/02:U204 (m) yrkande 2 framhålls att
Sverige lämnar bistånd till flera av de länder där
könsstympning förekommer. Det är viktigt att med
stor tydlighet inom utrikes- och biståndspolitiken
markera att denna typ av övergrepp mot kvinnor inte
accepteras. Sverige måste göra denna fråga till ett
ständigt inslag i bistånds- och utrikespolitiken,
för att få fler länder att i lag förbjuda och i
praktisk handling hindra att flickor stympas. I en
FN-deklaration från 1994 uppmanas alla länders
regeringar att förbjuda könsstympning. Motionärerna
menar att Sverige måste verka för att FN-
deklarationen förverkligas. Även i motion
2001/02:U209 (c) yrkande 18 framhålls att Sverige
bör intensifiera arbetet för att få till stånd ett
förbud mot könsstympning i alla länder. I motion
2001/02:U222 (m) yrkande 6 anförs att Sverige inom
utrikes- och biståndspolitiken måste markera att
könsstympning inte kan accepteras. Liknande krav
framförs i motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 11 där
motionärerna menar att Sverige inom EU och FN skall
arbeta mot kvinnlig könsstympning i vårt eget land
och i världen. I motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 11
framhålls vikten av att på alla sätt och med alla
medel stödja de människor och organisationer som i
u-länder kämpar mot den gamla, skadliga och
barbariska sedvänjan kvinnlig könsstympning. I
yrkande 12 krävs att Sverige via biståndet verkar
för utbildning av inhemska barnmorskor så att de
inser skadligheten med könsstympning. I yrkande 13
krävs att Sverige bör ta initiativ till att frågan
om prenatal könsdiskriminering förs upp på
dagordningen för FN:s generalförsamling och i
yrkande 14 att Sverige i EU skall verka för att
kvinnlig könsstympning erkänns som ett brott mot
mänskliga rättigheter.
Utskottets överväganden
Kvinnlig könsstympning är en skadlig traditionell sedvänja som
orsakar kvinnor och flickor fysiskt och psykiskt
lidande och som det enligt MR-konventioner åligger
regeringar att avskaffa. Frågan är föremål för
behandling i olika internationella organ, bl.a. FN:s
övervakningskommittéer av olika MR-konventioner, i
Unicef, WHO och UNFPA. Särskilda insatser görs och
program läggs fast för att sprida kunskap om
sedvänjans skadliga effekter och medverka till att
kvinnlig könsstympning avskaffas. Kvinnlig
könsstympning behandlas även i FN:s
generalförsamlingsresolution Traditionella skadliga
sedvänjor där stater uppmanas att förbjuda kvinnlig
könsstympning och att lagföra de personer som utför
könsstympning. I resolutionen i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter om Avskaffande av våld mot
kvinnor fastslås att kvinnlig könsstympning skall
ses som en form av våld mot kvinnor och att våld mot
kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna.
Sverige har inte bara stött utan i flera fall
också tagit initiativ till att FN aktivt skall verka
för att eliminera kvinnlig könsstympning. Sverige
har också tagit upp frågan vid en rad tillfällen i
FN. Stöd har också givits av Sverige till
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
för insatser mot könsstympning. Sverige ser med
intresse på en rad initiativ som nu tagits i länder
som t.ex. Kenya och Uganda samt delar av Nord- och
Västafrika och där bl.a. lokala
kvinnoorganisationer, ofta med aktiv medverkan av
män, arbetar med att ersätta könsstympningen med
andra mer symboliska riter för att markera att unga
flickor upptas i samhällets gemenskaper.
Det mest effektiva sättet att bekämpa selektiva
aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att
motverka föreställningen om att flickor och kvinnor
är underordnade män. Sverige har under en rad olika
FN-konferenser framfört att det är nödvändigt att
säkerställa kvinnors reproduktiva rättigheter och
sexuell rådgivning och service. Särskilt gäller
detta unga kvinnor och för att därmed minska antalet
oönskade graviditeter.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet.
2000/01:UU4 En säkerhetsordning för 2000-talet)
framhållit att prenatal könsdiskriminering bottnar i
vanföreställningen att män har ett högre värde än
kvinnor. I det svenska agerandet i internationella
organisationer och i det bilaterala biståndet är det
en målsättning att stärka kvinnors ställning.
I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,
är abort av flickfoster vanligt, och utskottet anser
att denna företeelse måste bekämpas där den
förekommer. FN:s konvention för utrotandet av all
diskriminering av kvinnor utgör det främsta
instrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda
eftersom de länder som undertecknat konventionen har
åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.
Utskottet kan konstatera att FN:s fjärde
kvinnokonferens i Beijing 1995 betecknades som en
framgång i strävandet att föra upp tidigare
tabubelagda ämnen på agendan. Inför
uppföljningskonferensen från Beijing, som hölls i
juni 2000, fanns en allmän rädsla över att det
skulle ske en tillbakagång i förhållande till vad
som uppnåtts 1995. Utskottet kan emellertid
konstatera att man på samtliga områden lyckats hålla
ställningarna och i vissa fall även kunnat avancera.
Inga reservationer lades mot uppföljningsdokumentet,
trots att det citerar några av de mest
kontroversiella paragraferna ur handlingsplanen från
1995. Detta gäller framför allt de paragrafer som
behandlar frågor om abort och rätten till sexuell
självbestämmanderätt. Samtliga länder som då
reserverade sig avstod från att göra det i
uppföljningsprocessen. Handlingsplanerna från 1995
samt 2000 utgör således en solid bas för det
fortsatta arbetet.
Från svensk sida utförs insatser för att bekämpa
kvinnlig könsstympning, bl.a. inom ramen för
hälsovårdsinsatser, som totalt utgör ca 10 % av
biståndet. Ett annat prioriterat område, som berör
könsstympning och svarar för en fjärdedel av det
bilaterala hälsobiståndet, är rätten till sexuell
och reproduktiv hälsa. Inom ramen för
utvecklingssamarbetet ges även stöd till WHO och
olika enskilda organisationer för att informera om
och bekämpa kvinnlig könsstympning samt övergrepp
och våld mot kvinnor och barn. Sida verkar aktivt
för insatser som syftar till ökad jämställdhet och
ser det som ett sätt att bekämpa förekomsten av
kvinnodiskriminerande övergrepp. Utskottet ser
positivt på detta och menar att denna typ av
insatser är angelägna.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2001/02:U204 (m) yrkande 2, 2001/02:U209 (c) yrkande
18, 2001/02:U222 (m) yrkande 6, 2001/02:U327 (kd)
yrkande 11 samt 2001/02:U349 (kd) yrkandena 1114
kan besvaras.
CEDAW:s tilläggsprotokoll
I motion 2001/02:U242 (v) framhålls att konventionen om
avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor,
CEDAW, är en internationell människorättskonvention
som antogs av FN:s generalförsamling 1979 och trädde
i kraft den 3 maj 1981. Den har nu ratificerats av
168 stater, däribland Sverige.
Den 10 december 1999 öppnades ett tilläggsprotokoll
(the Optional Protocol) till konventionen för
undertecknande. De stater som undertecknat och
ratificerat protokollet godkänner en individuell
klagorätt till den kommitté som övervakar
konventionens tillämpning. En sådan individuell
klagorätt, som Sverige accepterat beträffande
exempelvis den internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter, FN-
konventionen mot tortyr och den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter, gör en
konvention till ett betydligt mer levande och
användbart redskap för att effektivt genomföra dess
syften. Sverige undertecknade omgående
tilläggsprotokollet, men har ännu inte ratificerat
det. Motionärerna kräver att Sverige omedelbart bör
förelägga riksdagen förslag om ratificering av
tilläggsprotokollet.
I motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att efter
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har
en rad olika internationella deklarationer om
kvinnors rättigheter skrivits. Över 160 länder har
skrivit under konventionen om avskaffande av all
slags diskriminering av kvinnor (CEDAW). Trots detta
har inte deklarationen implementerats i alla berörda
länder. I yrkande 15 krävs att Sverige bör verka för
att så sker. Detta gäller också den deklaration och
handlingsplan som undertecknades vid den fjärde
kvinnokonferensen i Peking år 1995. En del framsteg
har gjorts för att förbättra kvinnors rättigheter,
men fortfarande utsätts varje dag kvinnor för
systematiska övergrepp.
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) framhålls
att i september 2000 ratificerades FN:s konvention
om avskaffande av diskriminering av kvinnor. Bland
annat Saudiarabien reserverade sig mot alla
bestämmelser som stod i strid mot islamisk rätt.
Motionärerna anser att kultur och religion inte kan
utgöra skäl för undantag från mänskliga rättigheter.
I yrkande 5 krävs att Sverige skall verka för att
alla länder som ratificerat FN:s konvention om
kvinnans rättigheter också lever upp till den. I
yrkande 6 krävs att Sverige skall verka för att de
länder som på olika punkter reserverat sig mot FN:s
konvention om kvinnans rättigheter förmås att avstå
från dessa reservationer.
I motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 22 framhålls att
kvinnor över hela världen på många olika sätt är
utsatta för könsdiskriminering. Behandlingen av
flickor/kvinnor i Indien, Kina och många andra av
världens länder är att anse som grova brott mot
mänskliga rättigheter och jämställdhet. Andra
exempel på brott mot mänskliga rättigheter och
kvinnoförakt är de systematiska våldtäkterna som
kvinnor och barn utsätts för vid krigssituationer i
såväl Europa som andra världsdelar. Sverige bör
verka för att traditionella lagar som diskriminerar
kvinnor skall avskaffas.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i hög grad åsikterna som förs fram i flera
motioner i vilka krävs att Sverige aktivt skall
verka för att de relevanta deklarationerna kring
kvinnors rättigheter, och däribland CEDAW och dess
tilläggsprotokoll, ratificeras. Utskottet menar
också att det är viktigt att tillse att de länder
som ratificerat konventionen även lever upp till
den.
CEDAW antogs av FN:s generalförsamling 1979.
Sverige hörde till de första länderna som
undertecknade och ratificerade konventionen 1980. I
dagsläget har CEDAW ratificerats av 166 stater. Ett
flertal av de länder som ratificerat har dock
reserverat sig mot delar av konventionen. Sverige
driver i internationella sammanhang en aktiv politik
där invändningar framförs mot dessa reservationer
och där de berörda länderna uppmanas att se över
sina reservationer med syfte att de skall dra dem
tillbaka.
Den kommitté som ansvarar för konventionens
efterlevnad har möjlighet att behandla enskilda
klagomål och kan även inleda undersökningsförfarande
på eget initiativ. Detta styrs i tilläggsprotokollet
som antogs av FN:s generalförsamling den 6 oktober
1999. Protokollet, som är öppet för undertecknande
av varje stat som är part till CEDAW, trädde i kraft
den 22 december 2000. Sverige och 9 andra EU-länder
undertecknade protokollet den 10 december 2000. I
enlighet med folkrättsliga principer har Sverige
genom undertecknandet förbundit sig att inte
motarbeta protokollets syfte och innehåll. Frågan om
en ratifikation av protokollet föregås på sedvanligt
sätt av en grundlig beredning inom
Regeringskansliet, vilken för närvarande pågår. 15
stater har ratificerat tilläggsprotokollet.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2001/02:U242 (v), 2001/02:U345 (fp) yrkande 15,
2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkandena 5 och 6
samt 2001/02:U349 (kd) yrkande 22 kan besvaras.
Sexuell exploatering och prostitution
Kairodeklarationen från 1994 slår fast att kvinnors kontroll
över sin sexualitet är en mänsklig rättighet. Denna
kontroll handlar bl.a. om preventivmedel. Brist på
preventivmedel ökar antalet legala och illegala
aborter och utgör en fara för kvinnors hälsa och
liv. Motionärerna anser i motion 2001/02:U209 (c)
yrkande 13 att kvinnors rätt till sin egen kropp och
till sin sexuella och reproduktiva hälsa måste
stärkas. I väpnade konflikter utsätts kvinnor ofta
för systematiska våldtäkter, påtvingade
graviditeter, sexuellt utnyttjande och sexuell
misshandel. De påtvingade graviditeterna är ett sätt
att skymfa den etniska grupp kvinnorna tillhör. Från
att tidigare ha tystats ned har nu sexuella
övergrepp i krig erkänts som krigsförbrytelser.
Motionärerna understryker i yrkande 14 att Sverige
bör arbeta för att FN-soldaters agerande utreds och
att de följer FN:s etiska regler. I yrkande 17 krävs
att Sverige i internationella sammanhang bör verka
för att stoppa handeln med kvinnor och barn, stödja
offren och införa hårdare sanktioner mot dem som
handlar med kvinnor och barn.
I motion 2001/02:U308 (kd) framhålls att
sexindustrin har blivit en affärsverksamhet utan
gränser. Sexindustrin expanderar och söker nya
globala marknader och allt yngre offer. Varje år
dras ca 2 miljoner kvinnor och barn in i
sexindustrin, vilken omsätter flera miljarder
dollar. Internet är här en lönsam och expanderande
marknad. Kvinnor säljs, liksom vapen, via kataloger.
Starka intressen driver ståndpunkten att
prostitution är ett vanligt arbete och att staten
bara bör reglera det på bästa sätt. Sverige har inte
den uppfattningen utan har i stället kriminaliserat
köp av sexuella tjänster. Denna syn på prostitution
bör Sverige driva i EU och olika internationella
forum. I yrkande 1 krävs att Sverige skall verka för
en nolltolerans mot sexuell exploatering och
sexslavhandel och i yrkande 3 att Sverige inom FN
skall arbeta för att motverka legalisering av
prostitution i FN:s medlemsländer, samt i yrkande 4
att uppmärksamma frågan om kvinnors utsatthet och
risk för sexuell exploatering i biståndsarbetet.
I motion 2001/02:U349 (kd) framhålls att ett problem
som inte uppmärksammas tillräckligt är s.k.
trafficking. Denna moderna form av slavhandel har
ökat drastiskt under de senaste åren. Ännu så länge
görs inte så mycket av de länder som berörs, men
frågan har fått prioritet under Sveriges
ordförandeskap i EU, och mångas förhoppning är att
åtgärder kommer att sättas in. Motionärerna menar i
yrkande 4 att Sverige måste verka för att det
dokument som FN antagit om trafficking snarast
implementeras i medlemsländernas lagstiftning.
Prostitution orsakad av fattigdom är ett stort
problem i olika delar av världens regioner. Bland
gatubarn är flickorna extra utsatta och riskerar att
utsättas för sexuella övergrepp. Prostitution är
vanligtvis mannens utnyttjande av kvinnans kropp.
Han betalar och köper sig därmed rätten att utnyttja
en annan människas kropp. Ingen kvinna väljer
frivilligt att prostituera sig. Bakgrunden till
prostitution är ofta en historia fylld av fysiska
och/eller psykiska övergrepp, drogmissbruk, brist på
kärlek och fattigdom. I yrkande 7 krävs att Sverige
i EU och i andra internationella sammanhang skall
verka för att prostitution förbjuds.
Utskottets överväganden
Människohandel, s.k. trafficking, har utvecklats till att bli
världens snabbast växande kriminella verksamhet.
Enligt uppskattningar förs årligen hundratusentals
människor in i EU för att mot sin vilja utnyttjas
inom bl.a. sexindustrin och som gratis arbetskraft.
Bakom denna handel ligger ofta välorganiserade
kriminella ligor. Hittills har det noterats få
framgångar i försöken att stävja ligornas handel med
kvinnor, barn och flyktingar. Flera EU-länder har
påbörjat bilateralt samarbete för att med gemensamma
insatser försöka hindra människosmugglarnas
aktiviteter.
Utskottet kan också konstatera att under 2000
togs, med aktiv svensk medverkan, flera viktiga
beslut för att förhindra handel med människor. I FN
antogs ett tillägg till konventionen om organiserad
brottslighet, ett protokoll för att förhindra,
förbjuda och straffa handel med människor, i
synnerhet vad gäller kvinnor och barn. Det är i
detta sammanhang nödvändigt med en gemensam
definition av vad som skall betraktas som
människohandel.
Sverige har, liksom övriga EU-länder, undertecknat
FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet och dess tilläggsprotokoll som gäller
förebyggande, bekämpande och bestraffande av
människohandel, särskilt avseende kvinnor och barn.
Att bekämpa människohandel är en prioriterad fråga
för Sverige, och regeringen driver den i en rad
internationella forum. Sverige har avsatt medel för
att intensifiera samarbetet mellan EU och Afrika för
åtgärder mot människohandel, och en strategi för
bekämpning av människohandel inom ramen för
utvecklingssamarbetet håller på att utarbetas.
Sverige saknar i dag direkt lagstiftning som
reglerar människohandel. 1998 års
Sexualbrottskommitté (Ju 1998:03) fick dock i
uppgift att överväga införandet av ett särskilt
brott som tar sikte på handel med människor för
sexuella ändamål. Utskottet har inhämtat att
Sexualbrottskommittén i sitt betänkande kommer att
föreslå att det införs särskilda bestämmelser om
straffansvar i detta hänseende.
Vid ett informellt möte i Stockholm i februari
2001 mellan EU:s justitie- och inrikesministrar
enades man om att snabbt driva fram en samlad
strategi mot människohandel. Ministrarnas diskussion
baserades delvis på ett förslag till gemensamma
regler mot människohandel, som presenterades av EU-
kommissionen i december 2000. Ministrarna slog fast
att en strategi bör innehålla såväl
lagstiftningsåtgärder och polissamarbete som
finansiering av projekt mot kvinnohandel. I egenskap
av EU-ordförande verkade Sverige för gemensamma
straffsatser. Inom EU pågår även ett arbete för att
stärka brottsoffrens ställning.
Utskottet kan konstatera att de svenska soldater
och befäl som tjänstgör i en FN-styrka genomgår en
grundlig utbildning som omfattar såväl etiska som
moraliska regler. Svensk lag gäller utomlands,
vilket innebär att det som är förbjudet i Sverige
också är förbjudet utomlands. Uppförandekoden gäller
för alla, oavsett befattning, och den svenska
försvarsmakten lägger stor vikt vid att den
efterlevs. Varje land som sänder ut FN-personal
definierar sin egen uppförandekod, baserad på de
nationella kulturella och religiösa värderingarna.
Detta begränsar Sveriges möjlighet att kunna agera i
fall där överträdelser begås av andra nationers
personal. FN:s generalsekreterare har agerat mycket
kraftfullt för att komma till rätta med
överträdelser. Sverige följer detta arbete noga och
stödjer generalsekreteraren i detta arbete.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna
2001/02:U209 (c) yrkandena 13, 14 och 17,
2001/02:U308 (kd) yrkandena 1, 3 och 4 samt
2001/02:U349 (kd) yrkandena 4 och 7 kan besvaras.
Hedersmord
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att efter FN:s deklaration
om de mänskliga rättigheterna har en rad olika
internationella deklarationer om kvinnors
rättigheter skrivits. Trots detta har inte
deklarationen implementerats i alla berörda länder.
Så kallade hedersmord är ett exempel på hur kvinnors
rättigheter kränks. En rad frivilligorganisationer
rapporterar om att hedersmord och andra
traditionella bestraffningar av kvinnor blir allt
vanligare i länder i Mellanöstern och Asien. I
yrkande 16 krävs att Sverige i internationella
sammanhang skall fördöma och utöva påtryckningar för
att stoppa hedersmord.
I motion 2001/02:U349 (kd) framhålls att
hedersmord är ett vedervärdigt exempel på hur man
bygger en människas värde på hennes kön och hur man
värderar människor olika. Kvinnor är lika mycket
värda som män och kan aldrig vara någons egendom.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att hedersmorden
förs högt upp på FN:s dagordning. Under trycket av
kraven som ställs på ett kandidatland i EU håller
Turkiet på att förändra sin lagstiftning. Men
fortfarande bedömer landets domstolar hedersmord
mildare än andra mord. Om den mördade dessutom är
minderårig kan straffet för mordet bli mindre än två
år i fängelse. I yrkande 2 krävs att Sverige skall
verka för att frågan om hedersmord tas upp i
samband med EU:s förhandlingar om Turkiets
medlemskap i den europeiska unionen.
Utskottets överväganden
Ingen skall, med hänvisning till kultur eller religion,
tradition eller faderskap, kunna förtrycka, förnedra
eller mörda. Att åberopa hedersbegreppet som
förklaring till dåd mot kvinnor kan aldrig
accepteras som en förmildrande omständighet. Den
svenska synen är att den som avsiktligt dödar en
kvinna begår ett mord och bör bestraffas därefter.
De rättsvårdande myndigheterna i landet bär ansvar
för att behandla dessa brott med största allvar och
tillse att förövarna lagförs.
Utskottet noterar att Sverige inom FN har varit
drivande för att tillse att förekomsten av
hedersmord uppmärksammas. FN:s särskilda rapportör
för utomrättsliga avrättningar behandlade problemet
i sin senaste rapport till FN:s kommission för
mänskliga rättigheter. Rapportören menade att
rättsvårdande myndigheter i många fall underlåter
att agera med nödvändig kraft vid hedersmord.
Åklagare underlåter att väcka åtal, domstolar väljer
att frikänna eller utdömer alltför lindriga straff i
förhållande till gärningen. Sverige stod som
förslagsställare till den resolution som behandlade
rapporten och lade fram ett förslag för kommissionen
i vilken regeringar anmodas att skyndsamt undersöka
fall av hedersmord, ställa de ansvariga inför rätta
samt försäkra sig om att sådana dåd varken överses
med eller sanktioneras av myndighetspersoner.
Förslaget antogs enhälligt av kommissionen. Frågan
uppmärksammades på nytt hösten 2000 när
Nederländerna, med stöd från Sverige och övriga EU-
länder, lade fram en särskild resolution om
hedersmord i FN:s generalförsamling.
Utskottet konstaterar att även svenska
parlamentariker är aktiva i arbetet att
uppmärksamma, fördöma och förhindra förekomsten av
hedersmord. Detta sker bl.a. i direkta samtal och
inom ramen för Interparlamentariska unionen (IPU).
Sverige gör, i det bilaterala samarbetet med
enskilda länder, särskilda satsningar på att
motverka våld mot kvinnor. Sådana satsningar görs i
bl.a. Nicaragua, Sri Lanka, Indien och i flera
afrikanska länder.
Utskottet ger stöd åt ansträngningarna att både i
bistånds- och utrikespolitiken uppmärksamma
kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och det
våld mot kvinnor som förekommer. EU observerar i sin
översynsrapport för Turkiet från november 2001 att
strafflindring vid s.k. hedersmord fortsatt är ett
bekymmer. Orsaken till strafflindringen är att
brottet kan anses ha sin grund i otrohet. Sverige
intar en kompromisslös inställning till s.k.
hedersmord. Vid generalförsamlingens session 2000
stod Sverige som medförslagsställare och deltog
aktivt i arbetet för en resolution (55/66) som
fördömer hedersmord. Den svenska regeringen kommer
att fortsätta verka bilateralt och inom EU för att
dödsstraffet och strafflindring vid s.k. hedersmord
avskaffas i praktiken i Turkiet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U345 (fp) yrkande 16 samt
2001/02:U349 (kd) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
7 Rasism och slavhandel
I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att rasism,
diskriminering och marginalisering är ett av de
stora hindren för fred samt mänsklig och ekonomisk
utveckling i världen. I yrkande 20 krävs att Sverige
i allt internationellt arbete måste göra sitt
yttersta för att öka förståelse och tolerans samt
minska rasism och diskriminering.
I motion 2001/02:U220 (v) yrkande 1 framhålls att i
jakten på, och handeln med, slavar deltog de flesta
stater. Det fanns även svenska slavhandlare vid den
svenska kolonin S:t Barthélemy. I slutet av 1700-
talet organiserade Gustav III svensk slavhandel i
Västindien. Den svenska kungen byggde i samarbete
med en grupp affärsmän och statliga byråkrater upp
ett aktiebolag för slavhandel i Karibien. Han
organiserade slavexpeditioner till Afrika och
införde en svensk slavlagstiftning. Det var alltså
inte bara den tidens stormakter som bedrev
slavhandel. Motionärerna menar att Sverige bör
utreda i vilken utsträckning Sverige bedrev eller
deltog i slavhandeln över Atlanten. I yrkande 2
konstateras att vid FN-konferensen i Durban i
september 2001 diskuterades frågan om slavhandeln.
Afrikanska länder krävde kompensation för den
åderlåtning de utsattes för av kolonialmakterna. Vid
konferensen diskuterades också om de stater som
bedrivit slavhandel kollektivt skulle be de stater
som plundrats på människor om ursäkt. Från svensk
sida bör det utredas i vilken utsträckning Sverige
bedrev eller deltog i slavhandeln över Atlanten och
på grundval av resultatet av en sådan undersökning
förbereda en ursäkt för de handlingar som begåtts.
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 13 framhålls att alla slag av
trakasserier eller våldsbrott med rasistiska eller
antisemitiska förtecken i grunden har sin udd riktad
mot det demokratiska styrelseskicket och den
grundläggande uppfattningen om alla människors lika
värde.
I motion 2001/02:U347 (fp) framhålls att 1965 antogs
en internationell konvention om avskaffande av alla
former av rasdiskriminering. I yrkande 1 framhålls
att konventionen mot rasdiskriminering behöver
omarbetas så att den inbegriper alla former av
hatpolitik, alla politiska aktiviteter som bygger på
våldsamma angrepp mot vissa grupper eller politiska
arbetsmodeller. Mycket tunga argument hämtade ur det
senaste århundradets historia och ur nutiden talar
för en sådan revidering av konventionen. I yrkande 3
krävs att initiativ tas för en internationell
bekämpning av all politik som bygger på hat och
våldsromantik och i yrkande 5 att EU genomför
gemensamma aktioner för bekämpning av segregation,
utslagning och passivitet och förstärkning av de
utsatta gruppernas möjlighet att agera för att hävda
sina intressen och i yrkande 6 krävs större insatser
för de fattigaste länderna för att bekämpa
fattigdomen.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att slaveriet och slavhandeln är en skamfläck i
mänsklighetens historia. I stora delar av världen
och i århundraden har människor utsatts för oerhörda
lidanden och övergrepp. Det finns inte några säkra
siffror på hur många människor som föll offer för
den transatlantiska slavhandeln som ägde rum under
ett par århundraden. Vissa bedömare menar att det
kan röra sig om 25 miljoner människor. Det förekom
också en omfattande handel med slavar inom den
afrikanska kontinenten liksom över Indiska oceanen.
Följderna av dessa mänskliga tragedier har påverkat
och fortsätter att påverka
utvecklingsansträngningar, inte minst i Afrika.
Slaveriet och slavhandeln har satt djupa spår både
ekonomiskt och socialt.
Frågorna behandlades i september 2001 utförligt
under FN:s konferens om rasism, rasdiskriminering,
främlingsfientlighet och relaterad intolerans, den
s.k. Durbankonferensen. Det var sannolikt första
gången som FN:s medlemsstater diskuterat dessa
frågor ur ett politiskt och moraliskt perspektiv. En
av de viktigaste frågorna i sammanhanget var de
framtida relationerna mellan framför allt Afrika och
västvärlden, och i slutdokumentet gick konferensen
de afrikanska kraven, som framför allt riktades mot
de forna kolonialmakterna, till mötes på ett
tillfredsställande sätt.
I dokumentet framhålls också att det framtida
samarbetet skall byggas på solidaritet och
partnerskap och i detta sammanhang nämns bl.a.
skuldavskrivning, fattigdomsbekämpning, utländska
investeringar, ökat marknadstillträde för u-
ländernas produkter och ökade biståndsresurser.
Inom FN pågår ett forskningsarbete inom Unesco,
det s.k. Slave Route Project, som innebär en total
kartläggning av slaveriet och slavhandeln. Inom
ramen för projektet bedrivs medieprojekt och andra
projekt för att sprida kunskap och för att ge en
röst åt offren. Ett av projektets mål är att nå ut
till ungdomar och skolklasser med information om
slaveriets orsaker och effekter.
Vid Durbankonferensen enades världssamfundet om
att bekämpa rasism och främlingsfientlighet som kan
leda till hat och våld. Även
rasdiskrimineringskonventionen fastslår staters
förpliktelser att fördöma och bekämpa rasism.
Utskottet menar att det är viktigt att inte glömma
bort eller förringa vad som hänt. Kunskap om
historien är viktig inte minst för att förstå vad
som händer i dag och för att förhindra att liknande
tragedier kan inträffa igen. Skolan har härvid en
viktig roll att spela.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande 20, 2001/02:U220
(v) yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 (fp) yrkande 13
samt 2001/02:U347 (fp) yrkandena 1, 3, 5 och 8kan
besvaras.
8 Terrorism
I motion 2001/02:U347 (fp) yrkande 6 krävs att den
internationella lagstiftningen bör ses över så att
de som stöder, ger skydd och samarbetar med
terrorister och extremister bör behandlas som
krigsförbrytare. En sådan översyn av den
internationella lagstiftningen är en brådskande
arbetsuppgift för både FN:s och EU:s juridiska
organ. Det finns ingen anledning att betrakta eller
behandla terrorismens hjälpgrupper på annat sätt än
man gör med anstiftare av massmord.
Utskottets överväganden
Sverige har anslutit sig till samtliga 12 globala konventioner
och protokoll mot terrorism. Dessa innehåller bl.a.
bestämmelser om kapning av flygplan, sabotage på
flygplatser och bombdåd av terrorister.
Den senaste konventionen är den om bekämpning av
finansiering av terrorism. Konventionen ställer krav
på långtgående kriminalisering bl.a. av att lämna
bidrag till personer och organisationer som kan
tänkas komma att begå brott som de definieras i
konventionerna och protokollen. De svenska reglerna
om förberedelse och medverkan till brott täcker
mycket av det som enligt konventionen skall vara
kriminaliserat, men det kommer att krävas att den
svenska lagstiftningen utvidgas. FN:s resolution
1373 ställer bl.a. krav på åtgärder för att
förebygga och förbjuda finansiering av
terroristhandlingar. Staterna skall se till att
spärra ekonomiska tillgångar som tillhör någon som
begår, försöker begå eller medverkar till
terroristhandlingar. Resolutionen innehåller också
ett förbud mot att tillhandahålla sådana personer
ekonomiska tillgångar eller finansiella tjänster.
Därutöver finns krav på kriminalisering av vissa
handlingar bl.a. insamling av medel avsedda för
terroristhandlingar. Denna resolution riktar sig
inte mot enskilda stater, utan mot terrorister
generellt, oavsett geografisk tillhörighet. En
kommitté har inrättats som har till uppgift att
övervaka genomförandet av resolutionen.
Utskottet menar att en del terroristbrott skulle
kunna utgöra krigsförbrytelser eller brott mot
mänskligheten. Det är dock knappast möjligt att
klassificera alla terroristbrott som
krigsförbrytelser, eftersom krigsförbrytelser endast
kan begås under väpnad konflikt (krig).
Att ge stöd eller skydd åt eller att samarbeta med
terrorister är redan kriminaliserat i folkrätten
genom en rad internationella terroristkonventioner
och protokoll. I resolution 1373 som antogs hösten
2001, och som kan sägas innebära en översyn av
folkrätten på området, beslöt FN:s säkerhetsråd att
alla stater skall kriminalisera tillhandahållande
eller insamling av kapital avsett för
terroristhandlingar samt delaktighet i finansiering,
planering, förberedelse eller genomförande av
terroristhandlingar. Sverige verkställer denna
resolution dels och huvudsakligen genom befintlig
nationell lagstiftning, dels genom en EG-förordning
och två gemensamma ståndpunkter, vilka i sin tur kan
komma att följas av viss svensk lagstiftning.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U347 (fp) yrkande 6 kan besvaras.
9 Religionsfrihet
I motion 2001/02:U297 (kd) konstateras att det i
Österrike, Tyskland och Frankrike finns lagar som
skiljer mellan statligt erkända religioner och
övriga religioner, vilka särbehandlas. De nya
lagarna sprids till EU-grannarna i Central- och
Östeuropa, där t.ex. Vitryssland bedriver en allt
hårdare hets mot evangeliska kristna, med hänvisning
till EU-ländernas nya antisektlagar. Sverige har
deklarerat att man kommer att fortsätta att bevaka
och följa utvecklingen angående religionsfriheten i
Europa och dess närhet. Motionären anser att det är
viktigt att även Sverige fortsatt stöder arbetet för
mänskliga rättigheter och religionsfrihet i Europa
och dess närhet.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att
religionsfriheten uttryckligen anges som en
rättighet i den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna. Många länder begränsar
emellertid religionsfriheten på grund av att vissa
religiösa uttrycksformer betraktas som ett hot mot
statens överhöghet. Statliga bestämmelser mot
religion på grundval av politiska ideologier är
mindre vanliga nu efter det kalla krigets slut, men
de förekommer fortfarande i vissa länder. Det finns
flera rapporter om att religiösa ledare har gripits,
torterats och fängslats. Olika kristna samfund
diskrimineras ofta i kommunistiska eller
postkommunistiska länder, och även i vissa muslimska
länder. Motionärerna kräver i yrkande 14 att Sverige
i internationella sammanhang kraftfullt bör verka
för krav på att religionsfriheten i alla sammanhang
accepteras.
Utskottets överväganden
Religionsfriheten anges uttryckligen i den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna. Många länder
begränsar emellertid religionsfriheten på grund av
att vissa religiösa uttrycksformer betraktas som ett
hot mot statens överhöghet. Statliga bestämmelser
mot religion på grundval av politiska ideologier är
mindre vanliga nu efter det kalla krigets slut, men
de förekommer fortfarande i vissa länder.
Begränsningarna kan vara allt från förbud mot att
utöva en religion till trakasserier och förföljelse
av de troende. Det finns flera rapporter om att
religiösa ledare har gripits, torterats och
fängslats. Olika kristna samfund diskrimineras ofta
i kommunistiska eller postkommunistiska länder, och
även i vissa muslimska länder.
Utskottet framhåller att försvaret av mänskliga
rättigheter, däribland religionsfriheten, är en
prioriterad fråga i svensk utrikespolitik. Lagar i
Tyskland och Österrike som skiljer mellan statligt
erkända religioner och övriga samt den nyligen
antagna franska lagen mot sektliknande rörelser,
inger viss oro. Det är en skyldighet för dessa
stater att respektera de mänskliga rättigheterna
inklusive religionsfriheten. I sammanhanget är det
av vikt att uppmärksamma arbetet i Europarådet, där
man bl.a. övervakar respekten för de mänskliga
rättigheterna, inklusive religionsfriheten, i
samtliga medlemsstater.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U297 (kd) samt 2001/02:U345 (fp)
yrkande 14 kan besvaras.
10 Funktionshindrades situation
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att Svenska
Handikapporganisationers Internationella
Biståndsförening, SHIA, spelar en viktig roll för
att utifrån ett funktionshinderperspektiv aktivt
bidra till i utvecklingssamarbetet. Inom ramen för
SHIA bedrivs ett utvecklingssamarbete i partnerskap
mellan människor med funktionshinder från olika
delar av världen. Motionärerna anser att utveckling
av funktionshindrade människors levnadsvillkor har
förbättrats i en del länder, bl.a. har lagstiftning
kommit till som stärker de funktionshindrades
möjligheter att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
I vissa fall har partnerskapet inom ramen för SHIA
och dess medlemsorganisationer bidragit till denna
utveckling och motionärerna anser att det är mycket
viktigt att stödja SHIA i dess arbete med att
utveckla och fördjupa samarbete med
systerorganisationer runt om i världen. I yrkande 19
krävs att Sverige bör agera mer och tydligare till
stöd för funktionshindrade i fattiga länder.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige under många år har haft en
aktiv roll i det internationella samarbetet på
handikappområdet. År 1989 initierade den svenska
regeringen ett arbete inom FN med syfte att få till
stånd internationella regler om funktionshindrade
personers rätt till delaktighet och jämlikhet. Detta
utmynnade i ett antal standardregler för att
säkerställa att personer med funktionshinder
åtnjuter samma rättigheter och skyldigheter som
andra medborgare i samhället. Reglerna antogs av
FN:s generalförsamling år 1993. Till reglerna har
kopplats ett system för övervakning och uppföljning.
Övervakningsarbetet leds av en särskild rapportör,
som är utsedd av FN och som till sin hjälp har en
expertpanel vars medlemmar i stor utsträckning
hämtas från de internationella
handikapporganisationerna.
Trots framstegen menar många att det talas för
lite om funktionshindrades rättigheter. För att
kunna bryta tystnaden är det därför viktigt att
fördjupa kunskapen om mänskliga rättigheter och
människor med funktionshinder.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog
1998 och 2000 resolutioner på temat. Resolutionen
från 2000 inbjuder Högkommissarien för mänskliga
rättigheter att undersöka vilka åtgärder som krävs
för att stärka funktionshindrades möjligheter att
åtnjuta sina rättigheter.
Även Globkom den parlamentariska kommittén med
uppdrag att utreda det svenska utvecklingssamarbetet
har tagit upp fattigdomsproblematiken utifrån ett
handikapperspektiv.
Under de senaste åren har funktionshindrades
rättigheter lyfts fram inom ramen för FN:s
kommission för mänskliga rättigheter antog 1998 och
2000 resolutioner på temat. Resolutionen från 2000
uppmuntrar Högkommissarien för mänskliga rättigheter
att undersöka vilka åtgärder som krävs för att
stärka funktionshindrades möjligheter att åtnjuta
sina rättigheter. Ett förslag till riktlinjer för
dokumentation av kränkningar samt hur de
funktionshindrades rättigheter kan stärkas har
behandlats i internationella seminarier. En rapport
kring detta utgavs år 2000, med syfte att utgöra
stöd i det fortsatta arbetet med att stärka
funktionshindrades rättigheter. Utskottet har även
inhämtat att FN har diskuterat möjligheterna att
skapa en speciell kommission för frågor som rör de
funktionshindrades situation.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 19 kan besvaras.
11 Krigsförbrytelser
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna dagligen
begås runt om i världen. I stort sett alla länder
brister på något sätt i respekten för människors
grundläggande rättigheter. En del betydligt mer och
allvarligare, andra betydligt mindre. I yrkande 27
krävs att alla som gjort sig skyldiga till
krigsförbrytelser eller brott mot mänskliga
rättigheter skall ställas till rättsligt ansvar. I
yrkande 28 krävs att alla stater på Balkan skall
göra sitt yttersta för att medverka till att de som
åtalas vid Haagtribunalen skall utlämnas för att
prövas rättsligt.
Utskottet
Utskottet anser att principen att överträdelser av
internationell humanitär rätt och brott mot
mänskligheten skall gälla i alla situationer. Ett
aktivt deltagande i arbetet för att främja
mekanismer för lagföring av brott har sedan länge
varit vägledande för svensk utrikespolitik. De
svenska ansträngningarna i samband med upprättandet
av den internationella brottmålsdomstolen (ICC)
utgör ett tydligt exempel på den svenska politiken.
Domstolens permanenta tillgänglighet för det
internationella samfundet och kompetens att
självmant inleda rättegångar kommer att utgöra ett
viktigt steg i den internationella
rättsutvecklingen. Genom att ersätta ad hoc-
tribunaler av den typ som inrättats i Haag och
Arusha förbättras förutsättningarna för effektiv
internationell lagföring väsentligen.
Den internationella Tribunalen för brott mot
humanitär rätt i det före detta Jugoslavien (ICTY)
inrättades genom Förenta nationernas säkerhetsråds
resolution 827 den 25 maj 1993. I resolutionen slog
säkerhetsrådet fast att de omfattande och grova
brott mot internationell humanitär rätt som begåtts
inom före detta Jugoslaviens gränser utgör ett hot
mot internationell fred och säkerhet. Med stöd av
FN-stadgans sjunde kapitel förpliktades alla länder
att samarbeta med tribunalen samt att följa
tribunalens förelägganden om rättshjälp.
Resolutionen innebär att länderna på Balkan, såväl
som andra länder, är skyldiga att verkställa
tribunalens häktningsbeslut och på begäran utlämna
de misstänkta till tribunalen. Utskottet har inte
någon annan uppfattning än att staterna på Balkan
har denna skyldighet enligt folkrätten.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkandena 27 och 28 kan besvaras.
12 Moldavien
I motion 2001/02:U265 (kd) framhålls att OSSE, EU
samt Sverige och andra länder liksom politiska
partier och enskilda parlamentariker har arbetat
hårt för att få parlamentarikern Ilie Ilascu och de
tre andra parlamentarikerna som ingår i den s.k.
Ilascu-gruppen frisläppta från fängelset i Moldavien
eller att de åtminstone skulle få en fri och rättvis
rättegång. Ilascu-gruppens medlemmar har suttit
fängslade sedan 1992 i väntan på att deras dödsdomar
skulle verkställas. I motionen krävs att Sverige i
såväl FN, EU som vid kontakter med representanter
från Östeuropa och i andra sammanhang verkar för att
parlamentarikerna och medlemmarna i den s.k. Ilascu-
gruppen släpps fria från fängelset i
Transnistrien/Moldavien.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att fallet Ilascu sträcker sig tillbaka
till 1990 då etniska moldaver på båda sidor av
floden Dnestr genomförde aktioner riktade mot
separatisternas kamp för bildandet av en oberoende
stat, Transnistrien. Ilie Ilascu och de övriga i
gruppen dömdes i vad som bedömdes som
skenrättegångar.
I våras släpptes Ilie Ilascu, efter påtryckningar
och vädjande från en OSSE-delegation, som besökte
Transnistrien i början av maj. Efter detta glädjande
besked vädjade OSSE:s dåvarande ordförande, den
rumänske utrikesministern Geoana, till myndigheterna
i Transnistrien att även frisläppa de övriga tre,
men dessvärre har detta ej skett.
Under rådande förhållanden torde det inte vara
möjligt att i Transnistrien kunna arrangera en fri
och rättvis rättegång som uppfyller kraven på
opartiskhet och rättssäkerhet. Det har därför
tidigare diskuterats om man skulle kunna lagföra
medlemmarna i Ilascu-gruppen i tredje land.
Från svensk sida görs bedömningen att frågan om
Ilascus tre medfångar först och främst bör drivas
inom ramen för OSSE då denna regionala organisation
på ett mer effektivt sätt kan diskutera och agera i
enskilda fall. Möjligheterna är mindre att inom
ramen för FN och EU driva särskilda ärenden. Den
svenska regeringen kommer, enligt vad utskottet
inhämtat, att fortsätta att följa situationen för de
fängslade och arbeta för en förbättring av
Ilascugruppens situation. Sveriges representation i
Bukarest följer utvecklingen i ärendet och har bl.a.
begärt att få träffa de fängslade i Ilascu-gruppen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U265 (kd) kan besvaras.
13 Ryssland
I motion 2001/02:U312 (m) framhålls att det svenska
stödet till Central- och Östeuropa i första hand bör
ske genom EU och andra multilaterala organ, som
Nordiska rådet. I övrigt bör det svenska stödet
fungera som ett komplement främst till EU:s insatser
för att stödja demokratins, rättsstatens och
marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna samt
ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma
regelverk. Svenskt stöd har hittills främst gått
till Polen och de baltiska staterna. I yrkande 14
(delvis) krävs att fokus i det svenska stödet bör
flyttas österut till de åtta regionerna i nordvästra
Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad, samt
Vitryssland. Stödet till diktaturen Vitryssland
skall fokuseras på demokratistöd och kanaliseras
genom oberoende organisationer. Det senaste
odemokratiska presidentvalet understryker vikten av
demokratistöd till Vitryssland. Vidare framhåller
motionärerna i yrkande 15 att det är av central
betydelse att västvärldens samarbete med Ryssland
utvecklas och intensifieras. Ryssland får inte
avvisas och lämnas att ensamt möta framtiden.
Samtidigt måste de politiska kraven på Ryssland vara
tydliga. Kränkningar av mänskliga fri- och
rättigheter är fortfarande vanligt förekommande och
för detta har den ryska regeringen ett eget ansvar.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att det svensk-ryska
utvecklingssamarbetet huvudsakligen inriktas på
nordvästra Ryssland med S:t Petersburg som centrum.
I området ingår Leningrads län, Archangelsk,
Murmansk, Pskov, Novgorod och Kaliningrad samt
republiken Karelen. Under 2000 omfattade samarbetet
totalt 158 miljoner kronor i beslutade insatser. De
svenska insatserna samordnas i stor utsträckning med
Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken (EBRD)
och EU:s biståndsprogram Tacis.
Samarbetet syftar till att främja integrationen i
Europa, den regionala samhörigheten och förtroendet
mellan länderna. Det sker bl. a. genom stöd till att
bygga upp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning
och kamp mot organiserad brottslighet. Samarbetet
inriktas även på att bygga upp starka relationer
mellan institutioner i Sverige och Ryssland.
UD följer noga utvecklingen beträffande mänskliga fri- och
rättigheter i Ryssland. Detta sker bl.a. genom nära
kontakter med frivilligorganisationer verksamma i
Ryssland. Det sker också genom att särskilt bevaka
utvecklingen i enskilda fall av principiell
betydelse, t.ex. rättsprocesserna mot
marinofficerarna Alexander Nikitin och Grigorij
Pasko, som båda stod åtalade för att bl.a. ha
avslöjat omständigheter kring den svåra
miljöförstöringen på Kolahalvön i nordvästra
Ryssland respektive i ryska Fjärran Östern.
Processen mot Pasko är ännu inte avslutad.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U312 (m) yrkandena 14 (delvis) och 15 kan
besvaras.
Tjetjenien
I motion 2001/02:U230 (v) konstateras att Tjetjenien är ett
litet land med en liten befolkning i Kaukasus. I
Autonoma sovjetrepubliken, som området då benämndes,
bodde 1,3 miljoner människor 1989. Knappt 750 000 av
dem var tjetjener.
Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har
gjort vissa försök att få slut på kriget, men
misslyckats. EU har ägnat Tjetjenien viss
uppmärksamhet men sannolikt inte gjort allt som står
i organisationens förmåga för att få slut på kriget.
Europarådet har avgivit en svidande kritik av
Ryssland när det gäller respekten för mänskliga
rättigheter under Tjetjenienkriget. Motionärerna
menar i yrkande 1 att FN, EU, OSSE och andra
internationella organisationer skall verka för att
förmå Ryssland att minska sina militära insatser i
Tjetjenien och i yrkande 2 att organisationerna
skall verka för det tjetjenska folkets rätt till
självbestämmande inom Ryska federationen. I yrkande
3 krävs att FN, EU, OSSE och andra internationella
organisationer skall arbeta aktivt för att tvinga
parterna till förhandlingsbordet.
Utskottets överväganden
Utskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter
att inge djup oro. Sverige agerar på olika sätt för
att bibehålla frågan på dagordningen och om möjligt
bidra till att bringa konflikten till ett slut. Det
handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den
ryska regeringen och om agerande tillsammans med
övriga EU-länder och inom organisationer som FN,
OSSE och Europarådet.
Det rör sig dock om en komplicerad konflikt, med
djupa historiska rötter och där en stor ömsesidig
misstro råder mellan i princip alla inblandade. Den
ryska regeringen har på senare tid visat tecken på
en vilja att ta nya steg för att få i gång samtal
med den tjetjenske ledaren Maschadov.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter har såväl
2000 som 2001 antagit resolutioner med kritik av
situationen i Tjetjenien. Vid båda tillfällena
tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har
varit av stort värde att EU:s medlemsstater kunnat
agera gemensamt beträffande Tjetjenien. EU:s
politiska tyngd medför att synpunkter och kritik
torde ha större möjligheter att vinna gehör och
påverka Ryssland än om samma budskap hade framförts
enbart från enskilda medlemsstater.
Utskottet konstaterar att den europeiska
säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök
att få slut på kriget men inte lyckats. Även EU har
ägnat Tjetjenien uppmärksamhet, och Europarådet har
starkt kritiserat Ryssland när det gäller respekten
för mänskliga rättigheter under Tjetjenienkriget.
Sveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det
att ingen ifrågasätter Rysslands territoriella
integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men
endast en politisk lösning, med fredliga medel, kan
bringa konflikten i Tjetjenien till ett varaktigt
slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan inte
vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande
mänskliga fri- och rättigheter måste förbättras.
Misstänkta övergrepp under konflikten, inklusive
brott mot mänskliga rättigheter och internationell
humanitär rätt, måste utredas snabbt och grundligt
och de ansvariga ställas inför rätta. Förhållandena
för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i
grannrepubliken Ingusjetien, måste förbättras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U230 (v) yrkandena 13 kan besvaras.
14 Vitryssland
I motion 2001/02:U312 (m) yrkande 14 (delvis) krävs
att stödet till diktaturen Vitryssland skall
fokuseras på demokratistöd och kanaliseras genom
oberoende organisationer. I motion 2001/02:U345 (fp)
framhålls att sedan 1998 har biståndet till
Vitryssland varit en radikal föregångare för
framtidens demokratibistånd. När programmet togs
fram prioriterades tre insatsområden: insatser för
att främja demokrati och mänskliga rättigheter,
miljöinsatser och insatser ute i regionerna. Svenska
enskilda organisationer fick tillsammans med
vitryska partner ansvaret för att göra verklighet av
ambitionerna, och Vitryssland befriades från kravet
på att bidra med 20 % av projektkostnaden i s.k.
egeninsats, som annars är normen för
folkrörelsebiståndet. I yrkande 62 framhålls vikten
av att Sverige utökar sitt stöd till
folkrörelsebiståndet i Vitryssland. Liknande
synpunkter framförs i motion 2001/02:U328 (fp) som i
yrkande 9 anser att erfarenheterna av
Vitrysslandsprogrammet bör användas som en grund för
ett mycket mer omfattande folkrörelseinriktat
demokratibiståndsprogram.
Utskottets överväganden
Det svenska utvecklingssamarbetet med Vitryssland inleddes 1994.
På grund av den negativa demokratiska och politiska
utvecklingen i Vitryssland under senare år har det
dock inte varit möjligt att etablera ett fullt
utvecklat samarbete med landet. Sida arbetar i dag
främst genom enskilda organisationer i Vitryssland.
En viktig prioritering är att insatserna får
spridning i landets olika regioner och att
representanter för vitryska myndigheter och
organisationer får möjlighet till internationella
kontakter. Från svensk sida finns en beredskap att
ytterligare utveckla samarbetet.
Utskottet konstaterar att Sveriges stöd till
Vitryssland är i enlighet med EU:s riktlinjer
inriktat på regionalt, humanitärt och
demokratiuppbyggande stöd. Huvuddelen av stödet är
inriktat på demokratistöd genom oberoende
organisationer. Enligt Sidas statistik över
biståndet till Vitryssland 19942001 har 36 % av
medlen använts för stöd till oberoende
organisationer, 14 % till journalistutbildning och
massmedier och 12 % till lokal demokrati. Övriga
områden har varit sociala projekt, miljöprojekt och
lantmäteri.
Huvuddelen av samarbetet kanaliseras genom enskilda
organisationer. Det särskilda program som sedan 1998
finns för samarbete mellan svenska och vitryska
organisationer genom Forum Syd kommer att fortsätta
de närmaste åren. Programmet startade 1998 och har
resulterat i att drygt 40 svenska enskilda
organisationer engagerats i projekt med vitryska
samarbetspartner. Ett brett urval av organisationer
deltar: politiska ungdomsförbund, fackföreningar och
organisationer inom den sociala sektorn. Forum Syd
genomför även kurser och seminarier om Vitryssland i
Sverige. Svenska Kommunförbundet driver sedan 1998
ett projekt för lokal demokrati och det bedrivs
projekt om kunskapsstöd inom lantmäteriområdet,
magisterprogram i fastighetsteknik samt fortbildning
av vitryska journalister. Inom Svenska Institutets
aktiviteter ryms student- och högskoleutbyte,
kultursamarbete samt insatser för att öka kunskapen
om Sverige i Vitryssland. Under de förutsättningar
som råder i Vitryssland har det partinära biståndet
visat sig mycket ändamålsenligt, och det kan finnas
förutsättningar för att tillämpa de erfarenheter som
vunnits av detta också i andra sammanhang.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna
2001/02:U312 (m) yrkande 14 (delvis), 2001/02:U328
(fp) yrkande 9 samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 62 kan
besvaras.
15 Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
I motion 2001/02:U219 (v) behandlas frågan om
folkmordet på armenierna, assyrierna/syrianerna och
kaldéerna. Motionärerna framhåller att detta är
förra århundradets största folkmord, och det är
något som rimligen inte kan döljas eller något man
kan bortse från. Inte heller kan man bortse från
eller undgå att nämna någon av de drabbade
grupperna. I samband med Förintelsen har det ofta
hänt att det fasansfulla som drabbade romerna kommit
i skuggan av vad som drabbade den större folkgruppen
judarna. Detta är självfallet inte godtagbart och
inte heller att bortse från det som drabbade
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer när det
handlar om folkmordet i Ottomanska riket. I yrkande
1 krävs att Sverige bör verka för att och visa på
det angelägna och nödvändiga i en officiell
redovisning och ett erkännande av att det folkmord
som drabbade armenierna i Ottomanska riket också
omfattade assyrier/syrianer och kaldéer och i
yrkande 2 att verka för att Turkiet, som ett led i
att stärka sin demokratiska identitet och
trovärdighet, öppnar sina arkiv för oberoende
internationell forskning om folkmordet på armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer i Ottomanska riket.
Vidare krävs i yrkande 3 att Sverige bör verka för
att Turkiet bevarar arkivmaterial om folkmordet på
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer på ett
tillfredsställande sätt så att forskare kan ta del
av det.
I motion 2001/02:U235 (s) konstateras att genom sitt
initiativ till förintelsekonferenserna har den
svenska regeringen skapat ett värdefullt redskap för
att bringa klarhet om tunga händelser i
mänsklighetens historia. Motionärerna anser att
frågan om assyrierna/syrianerna och kaldéerna bör
behandlas på en kommande Förintelsekonferens.
I motion 2001/02:U262 (kd) yrkande 1 konstateras att
assyriernas situation vid åtskilliga tillfällen har
behandlats av riksdagen. Frågan har alltmer
fokuserats på assyriernas pressade situation mellan
olika kurdiska grupper och staters regeringar i
deras hemländer och på kravet på erkännande som ett
folk med gemensamt språk och gemensam kultur. Det är
angeläget att FN uppmärksammas på assyriernas svåra
situation och etnisk diskriminering mot dem. I
yrkande 2 krävs att Sverige i FN och andra
internationella sammanhang verkar för att assyrierna
erkänns som ett folk. I yrkande 3 krävs att det våld
och förtryck, den laglöshet och förföljelse som
förekommer i norra Irak och speciellt riktas mot
assyrier uppmärksammas framför allt av FN. I yrkande
5 framhålls att det i det tysta pågår en omfattande
våg av mord, expropriation och fördrivning speciellt
riktad mot assyrier i norra Irak. Det är
anmärkningsvärt att denna etniska förföljelse kan
pågå i en av FN beskyddad zon och utföras av en
folkgrupp, kurderna, som själv nyligen räddats från
förföljelse genom FN:s inrättande av zonen i norra
Irak. Eftersom FN inte verkar vara förmöget att
garantera assyrier skydd i den av FN själv
övervakade skyddszonen i norra Irak, bör man
överväga att inrätta en för assyrierna särskilt
övervakad zon inom den av FN upprättade skyddszonen
i norra Irak (yrkande 6).
FN:s roll och avsikter på lång sikt i norra Irak bör
klargöras. Motionärerna menar i yrkande 7 att
assyriernas svåra situation måste upp på FN:s
dagordning och att det assyriska kulturarvet, som
också är ett kristet kulturarv, måste bevaras till
eftervärlden. Ett sätt att fånga FN:s och världens
uppmärksamhet på assyriernas situation kan, enligt
yrkande 8, vara att FN-organet UNESCO på allvar tar
sig an denna fråga. Genom att lyfta fram kulturarvet
skulle också assyriernas situation hamna i
strålkastarljuset.
I motion 2001/02:U271 (s) konstateras att Stockholms
internationella forum om Förintelsen 2000 utmynnade
i en åsiktsförklaring att årligen anordna en
konferens om aktuella värdefrågor på temat samvete
och medmänsklighet. Framtida konferenser kan ta upp
etniska konflikter, folkmord och
konfliktförebyggande åtgärder. Det fruktansvärda som
drabbade assyrier/syrianer och kaldéer under de så
kallade Svärdens år, 19141918, är ett angeläget
ämne som väl skulle rymmas inom konferensens syfte.
Därför är det angeläget att regeringen verkar för
att Turkiet på ett tillfredsställande sätt skall
bevara arkivmaterial om folkmordet på
assyrier/syrianer. Därtill är det angeläget att
också arkivmaterial på Utrikesdepartementet
beträffande assyrier/syrianer sammanställs och görs
tillgängligt.
Utskottets överväganden
Utskottet understryker vikten av att Sverige verkar för att ge
assyrierna/syrianerna och kaldéerna möjlighet att på
lika villkor med majoritetsbefolkningen i berörda
länder åtnjuta alla de mänskliga rättigheterna och
att de får möjlighet att behålla sin särart. En rad
internationella instrument behandlar denna fråga,
bl.a. konventionen om de medborgerliga och politiska
rättigheterna, som Turkiet uppmanats att ratificera.
Sverige stöder åtgärder som syftar till samarbete
och dialog mellan olika grupper. Detta sker bl.a.
genom biståndet och genom multilaterala insatser
inom EU och FN för att främja allas möjligheter,
inklusive personer som tillhör nationella eller
etniska, religiösa och språkliga minoriteter, att
åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Vid direkta
kontakter med den turkiska regeringen tar Sverige
kontinuerligt upp frågorna om bristande respekt för
de mänskliga rättigheterna och situationen i
sydöstra Turkiet, inkluderande assyrierna/syrianerna
och kaldéernas situation. Utskottet menar att
Sverige med kraft och tydlighet har reagerat mot
kränkningarna av mänskliga rättigheter mot
minoriteterna i Turkiet. Sverige verkar för att
assyrierna/syrianerna och kaldéerna skall ha
möjlighet att utöva grundläggande rättigheter som
erkänns dem i egenskap av etnisk minoritet i
internationella instrument, såsom FN:s allmänna
förklaring om de mänskliga rättigheterna. Enligt
dessa grundläggande principer skall
assyrierna/syrianerna och kaldéerna liksom andra
etniska religiösa eller språkliga minoriteter ges
rätt att i gemenskap med andra i sin grupp ha ett
eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt
eget språk. Den lokala administrationen i norra Irak
har en skyldighet att respektera individens
rättigheter.
Det finns generellt en stor insikt om kulturarvets
värde och den betydelse det har för människors
identitet. UNESCO bör kunna spela en roll i detta
sammanhang genom att uppmärksamma även den
assyriska/syrianska och kaldéeska
befolkningsgruppens kulturarv på samma sätt som man
följer situationen på andra håll i världen. För
skydd av världskulturarvet finns en UNESCO-
konvention från år 1972, och utskottet understryker
att det är viktigt att organisationen spelar den
roll som medlemsstaterna givit den mandat att ha vad
gäller bevarande och skydd av kulturarv, och detta
även av sådana som ej står på UNESCO:s lista men som
riskerar att förstöras. Vid UNESCO:s
generalkonferens hösten 2001 uttalade såväl EU som
Sverige stöd för den deklaration om kulturell
mångfald och skiss till handlingsplan som då antogs.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U262 (kd) yrkandena 13 samt 58 kan
besvaras.
Utskottet konstaterar att Stockholms internationella
forum om Förintelsen bl.a. har utmynnat i en
åsiktsförklaring av regeringen att årligen anordna
en konferens om aktuella värdefrågor på temat
samvete och medmänsklighet (conscience and
humanity). Tanken är att framtida konferenser skall
kunna ta upp värdefrågor av internationell
betydelse. Dit hör givetvis etniska konflikter,
folkmord och konfliktförebyggande åtgärder.
Utskottet menar att motionärernas förslag att ta upp
frågan om assyriernas/syrianernas och kaldéernas
historia och frågan om massakern som drabbat
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer väl skulle
stämma överrens med konferensens uttalade syften.
Det kommer emellertid an på regeringen att avgöra
agendan för kommande konferenser.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U235 (s) kan besvaras.
I modern tid har den assyriska folkgruppen drabbats
av tre blodiga massakrer. Den första skedde år 1843
då en femtedel av den i Ottomanska riket bosatta
assyriska befolkningen beräknas ha dödats. Massakern
utfördes på order av den kurdiske ledaren Bader Khan
med den ottomanska regimens samtycke. I 1915 års
förföljelse, som av assyrierna/syrianerna och
kaldéerna går under namnet "Svärdets år", mördades,
enligt vissa källor, mellan en halv till en miljon
assyrier på order av den dåvarande ottomanska
regimen, som deklarerade att kriget var heligt. År
1933 genomfördes den s.k. Similmassakern då över 60
assyriska byar i Irak utplånades och plundrades.
Utskottet har tidigare behandlat motioner som kräver
att den svenska regeringen bör erkänna folkmordet på
assyrier /syrianer och kaldéer som ett historiskt
faktum samt att den bör verka för att dagens Turkiet
erkänner folkmordet på armenierna. Motionerna syftar
på händelser som i huvudsak inträffade vid tiden
före första världskriget och innan den nuvarande
turkiska staten upprättades.
Utskottet konstaterar att en officiell svensk syn
inte har formulerats i frågan om händelserna under
det ottomanska riket var ett folkmord. Folkmord
betraktas inom modern folkrätt som ett brott som
medför ansvar, oberoende om en stat är part till de
ovan nämnda konventionerna eller inte. Folkmord
definieras främst i folkmordskonventionen från 1948.
Andra relevanta juridiska instrument inkluderar
stadgarna för tribunalen för Rwanda och Romstadgan
för den Internationella brottmålsdomstolen. Frågan
om huruvida ett brott begåtts mot dessa avgörs av
juridiska instanser. Utskottet menar att det som
drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
under det ottomanska rikets tid sannolikt skulle
betraktas som folkmord enligt 1948 års konvention,
om den hade varit i kraft vid den aktuella
tidpunkten.
Vid sin behandling av motion 1999/2000:U651
hänvisade utskottet till att det år 1985 hade
fastslagits i FN att det ottomanska riket begått
folkmord på det armeniska folket i början av detta
sekel. Såvitt framkommit i efterhand har dock ingen
särskild behandling av armeniernas situation
förekommit i form av en FN-resolution, vare sig 1985
eller vid någon annan tidpunkt. Så har inte heller
skett rörande assyrierna/syrianerna eller kaldéerna.
Utskottets ställningstagande vad avser folkmord på
armenier skulle mot den bakgrunden aldrig ha
formulerats på det sätt som nu blev fallet.
Utskottet anser att det är viktigt de massakrer som
drabbat armenier, assyrier/syrianer och kaldéer kan
diskuteras öppet. Utskottet menar att för att detta
skall bli möjligt fordras öppenhet och
förutsättningslös historisk forskning. Den turkiska
regeringen har, liksom alla regeringar, ett ansvar
att uppmuntra och underlätta historisk forskning och
ge tillgång till sina historiska arkiv. Vad gäller
det historiska materialet i offentliga svenska arkiv
så gäller den svenska offentlighetsprincipen.
Utskottet konstaterar att det finns omfattande
dokumentation om vad som hänt med olika folkgrupper
främst i gränsområdena
Turkiet/Syrien/Irak/Iran/Armenien. Till stor del
saknas dock källkritisk forskning kring det
existerade materialet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U219 (v) yrkandena 13 samt
2001/02:U271 (s) kan besvaras.
16 Turkiet
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att bland
kandidaterna till EU-medlemskap återfinns Turkiet.
Ett grundläggande krav för att EU skall påbörja
förhandlingar om medlemskap med Turkiet är att
landet tydligt visar respekt för de mänskliga
rättigheterna. Respekten för de mänskliga
rättigheterna avseende landets minoriteter uppfylls
inte i dag. Rätten till den egna kulturen och det
egna språket är starkt begränsad för kurder,
armenier, assyrier/syrianer och andra etniska
grupper. Minoritetsgrupper har på flera håll i
landet fått sin egendom ockuperad eller blivit
fördrivna från sina byar. Minoriteters kulturarv och
minnesplatser fortsätter att förstöras. I yrkande 31
krävs att Sverige verkar mer kraftfullt, genom olika
kanaler, för att Turkiet skall vidta åtgärder för
att förbättra minoriteters ställning och visa
respekt för de mänskliga rättigheterna.
I flerpartimotion 2001/02:U247 (v, m, kd, c, fp, mp)
konstateras att yttrandefriheten är en grundläggande
mänsklig rättighet. Den utgör pulsådern i alla
demokratiska system. Denna rättighet skyddas i FN:s
deklaration om de mänskliga rättigheterna samt
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna. Turkiet har
undertecknat båda dessa konventioner, men i stora
delar av landet är yttrandefriheten begränsad.
Tortyr och misshandel av häktade och anhållna är
vanligt förekommande. Turkiet har länge planerat att
införa s.k. F-typfängelser med isoleringsceller.
Förutom att isolering från andra människor är grymt
i sig så kan mord, tortyr och våldtäkter lättare
döljas i denna typ av fängelser. I yrkande 1 krävs
att Sverige som stat och inom EU bör arbeta för att
Turkiet avstår från att införa s.k. F-typfängelser.
I en demokratisk statsbildning med flera olika
nationaliteter måste samtliga ges rätt till sin
kultur och nationella identitet. Turkiet har i flera
decennier fört en intensiv turkifieringspolitik
riktad mot nationella minoriteter. Rätten till den
egna kulturen och det egna språket är starkt
begränsad för kurder, armenier, assyrier/syrianer
och andra etniska grupper, vilka hindras från att
verka fritt. Det som krävs är i stället tolerans och
försoning olika folkgrupper emellan. I yrkande 2
krävs att Sverige inom EU bör verka för att den
turkiska staten upphör med trakasserier mot kurdiska
politiska partier och organisationer samt inleder en
dialog med dessa grupper. I yrkande 3 framhålls att
Sverige inom EU bör verka för att människor som
utvandrat från Turkiet till andra länder skall ha
rätt att söka sina historiska rötter och fritt
besöka de områden i landet varifrån de ursprungligen
kommer. I yrkande 4 krävs att Sverige verkar för att
undantagstillståndet i sydöstra Turkiet hävs.
I motion 2001/02:U255 (v) konstateras att en alltmer
angelägen och central fråga på mellanstatlig nivå är
den om fördelningen av tillgängliga vattenresurser.
Redan i dag är frågan av hög dignitet, men den
kommer i framtiden att spela en allt större roll.
Fördelningen av vattenresurser bli ofta en källa
till internationella konflikter. Ilisudammen i
Turkiet kommer att dränka 52 byar och 15 mindre
städer. Projektet var beräknat att sättas i gång år
2000, och projektet beräknades vara genomfört inom
78 år. De 5 500 personer som bor i Hasankeyf kommer
att tvingas flytta, och projektet kommer att ställa
den bäst bevarade kurdiska staden från medeltiden
under vatten. Bygget kommer sammantaget att tvinga
15 000 personer att flytta, främst kurder och
assyrier. I yrkande 1 krävs att Sverige i EU, FN och
i andra internationella sammanhang verkar för att
staden Hasankeyf i sydöstra Turkiet förklaras ingå i
mänsklighetens kulturella världsarv och i yrkande 2
att Sverige verkar för att alla länder följer FN:s
konventioner och Världsbankens riktlinjer när det
gäller dammbyggen.
I motion 2001/02:U293 (kd) yrkande 1 framhålls att
Turkiet har en önskan om EU-medlemskap. Blivande
ansökarländer bör kunna visa i praktisk handling att
de uppfyller kraven vad gäller mänskliga
rättigheter. Det turkiska ansvaret för
assyrisk/syrianska kyrkor och kloster inom landets
gränser innebär att Turkiet måste upphöra med
omvandlingen av kyrkor och kloster till bl.a.
moskéer och återbörda beslagtagna och/eller
konfiskerade assyriska/syrianska kyrkor och annan
egendom till respektive församling och ägare.
Turkiet bör omedelbart lämna statliga tillstånd till
upprustning och renovering av assyrisk/syrianska
kyrkor utan diskriminering i förhållande till andra
religioner och trosriktningar. I yrkande 2 påpekas
att det planerade dammbygget i Ilusi i sydöstra
Turkiet hotar vattenflödet i floden Tigris. Det
skulle innebära en stor risk för bristande tillgång
på vatten i Irak och Syrien. Dammbygget skulle också
medföra att den 10 000 år gamla staden Hasankeyf med
många folkslags, bl.a. assyriers/syrianers,
ovärderliga kulturskatter skulle dränkas i
vattenmassorna. Dammbygget skulle dessutom göra 70
000 människor hemlösa.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att kandidatlandet Turkiet upplever en
ekonomisk kris. Landet har under 2001 erhållit ett
omfattande finansiellt stöd från IMF och
Världsbanken för att underlätta nödvändiga
ekonomiska reformer. Genomförandet av Turkiets
medlemskapsstrategi har trots de ekonomiska
problemen gått framåt, och i mars 2001 presenterade
den turkiska regeringen ett omfattande nationellt
program för politiska, ekonomiska och administrativa
reformer i syfte att anpassa sig till EU:s
regelverk. Situationen för de mänskliga
rättigheterna och demokratin i Turkiet är emellertid
inte tillfredsställande, och landet uppfyller i
dagsläget inte de politiska Köpenhamnskriterierna
för medlemskap i EU. Enligt bedömare finns det
tecken som tyder på att MR-situationen i själva
verket försämrats för speciella grupper i landet.
Utskottet konstaterar vidare att den svenska
regeringen under det senaste året har haft ett antal
kontakter med den turkiska regeringen. Bland annat
har utrikesministern besökt Turkiet två gånger. Vid
dessa tillfällen har krav på förbättringar av MR-
situationen framförts. EU-kommissionen har utarbetat
specifika krav för Turkiet, och den svenska
regeringen fäster stor vikt vid att dessa krav
uppfylls. Bistånd genom Sida har möjliggjort stöd
till projekt som främjar respekten för de mänskliga
rättigheterna.
Den strategi som regeringen följt innebär en bred
dialog med Turkiet som innefattar mänskliga
rättigheter, migrations- och asylpolitik,
handelsfrågor, konsulära frågor och
säkerhetspolitiska frågor. Avsikten är att fortsätta
denna dialog. Utskottet menar att det är viktigt att
understryka att samma krav gäller för Turkiet som
för andra ansökarländer och att FN:s konventioner om
de mänskliga rättigheterna gäller för Turkiet som
för andra stater. EU-kommissionen har utarbetat krav
på kort respektive medellång sikt som Turkiet måste
uppfylla.
Den turkiska regeringen har i frågan om landets
fängelsesystem samarbetat med såväl Europarådets
antitortyrkommitté (CPT) som Europaparlamentet. De
båda Europaorganen har givit regeringen förslag till
lösningar av konflikten. På uppmaning av framför
allt CPT har vissa reformer vidtagits. EU och
Sverige kommer fortsätta att fästa myndigheternas
uppmärksamhet på de humanitära aspekterna av
hungerstrejkerna som riktas mot existensen av de
s.k. säkerhetsfängelserna, som innebär att fångarna
ofta isoleras från varandra eller hålls i små
grupper.
Utskottet menar att Turkiets önskan om EU-
medlemskap också innebär att de mänskliga
rättigheterna måste sättas högt på dagordningen.
Det är angeläget att Turkiet erkänner sina
minoriteter och deras kulturhistoriska arv för att
visa att man är värdig ansökarstatus. Detta
kulturarv berör inte endast assyrier/syrianer och
kaldéer, utan har även en omistlig kyrkohistorisk
och kulturhistorisk betydelse för hela världen.
Enligt Europakonventionen skall envar stå helt fri
att välja och utöva sin religion. Turkiet lovade
respektera vissa minoriteter redan vid
Lausannefördraget 1923. Turkiet har även
undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna. Det måste anses ingå i både
Sveriges och EU:s grundläggande principer att
respektera såväl religionsfriheten som
minoritetsrättigheterna i övrigt.
Ilisudammen skall byggas i floden Tigris, nära Iraks
och Syriens gränser. Projektet kommer att göra det
möjligt för Turkiet att stoppa Tigris vattenflöde i
flera månader. Bara att denna möjlighet finns, menar
flera experter, kommer att leda till ökade
spänningar i en redan orolig region. Dammen kommer
att dränka ett sextiotal byar och små städer.
Dammbygget medför att den 10 000 år gamla staden
Hasankeyf med många folkslags, bl.a.
assyriers/syrianers, ovärderliga kulturskatter
dränks i vattenmassorna. Dammbygget skulle dessutom
göra 70 000 människor hemlösa.
FN:s generalförsamling antog 1997 en resolution som
avser en internationell vattenkonvention.
Konventionen syftar till att förhindra
internationella vattenkonflikter orsakade av
enskilda länders åtgärder och antogs av 103
nationer. Turkiet, Kina och Burundi var de enda
länder som röstade emot konventionen.
Sverige kommer, inom EU, att verka för att det från
turkisk sida sker en anpassning av lagstiftningen på
miljöområdet till EU:s regelverk. Utskottet stöder
till fullo att regeringen, bilateralt och inom EU,
till Turkiet framför sin oro över att Ilisuprojektet
kommer att resultera i förstörelse av ett viktigt
kulturarv och understryker vikten av att alternativa
planer tas fram.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U247 (v, m, kd, c, fp, mp)
yrkandena 14, 2001/02:U255 (v) yrkandena 1 och 2,
2001/02:U293 (kd) yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:U345 (fp) yrkande 31 kan besvaras.
17 Israel och Palestina
I motion 2001/02:U257 (mp) framhålls att Israel
exploaterar palestinska landområden, vatten samt
naturtillgångar och fortsätter att utöva suveränitet
och därmed förnekar palestinierna en livsduglig
stat. Landet bryter också mot FN:s stadgar och
konventionerna om de mänskliga rättigheterna liksom
mot fjärde Genèvekonventionen, som fastställer
regler som en ockupationsmakt måste följa. Israel
ignorerar även ett antal av FN:s resolutioner. I
yrkande 1 krävs att olika former av sanktioner
införs så att Israel tvingas följa de
internationella konventionerna. Vidare konstateras
att det allvarliga och svåra läge som råder mellan
Israel och Palestina är otillfredsställande. Det
krävs konkreta åtgärder från omvärldens sida. I
yrkande 2 krävs att Sverige verkar för att en
internationell observatörsstyrka sänds till området.
I motion 2001/02:U280 (v) konstateras att Sverige
sedan decennier har rykte om sig att vara en garant
för folkrätt och för internationell rättvisa. Den
svenska utrikespolitiken har på många områden kunnat
hämta stöd och kraft ur folkrörelsers och de många
solidaritetsrörelsernas arbete i Sverige.
Motionärerna framhåller några områden inom vilka
palestinierna bör få starkt stöd från
världsopinionen för kunna nå fram till en rättvis
uppgörelse med Israel. Situationen innebär inte bara
svåra lidanden för palestinierna. Många har varnat
för att intifadan kan övergå i regelrätt krig.
Motionärerna anser i yrkande 1 att Sverige i EU och
andra internationella sammanhang skall verka för att
internationell rätt och FN:s resolutioner efterlevs
när det gäller palestiniernas rätt till
självbestämmande och suveränitet. I yrkande 2 krävs
att Sverige i EU och andra internationella
sammanhang skall verka för att den illegala
israeliska bosättningspolitiken på ockuperat
palestinskt område stoppas och i yrkande 3 att
Sverige i EU och andra internationella sammanhang
skall motsätta sig bantustaniseringen av de
ockuperade palestinska områdena. Varje israelisk
bosättning är en provokation mot internationell
rätt. Motionärerna kräver i yrkande 4 att Sverige
skall erkänna att palestinierna har rätt att utropa
en egen suverän stat, dvs. en stat som har kontroll
över det egna territoriet, sina gränser och handel
och andra relationer med omvärlden och, i yrkande 5,
att de flyktingar som önskar återvända till sina hem
skall tillåtas att göra detta. I yrkande 6 krävs att
kompensation för förlust av egendom i enlighet med
internationell lag och sedvanerätt skall utbetalas
av den israeliska regeringen eller ansvarig
myndighet till de palestinier som väljer att inte
återvända och att Sverige i EU och andra
internationella sammanhang skall verka för
palestiniernas rätt till hela östra Jerusalem som
huvudstad (yrkande 7). Vidare anser motionärerna att
en internationell övervakningsstyrka bör sändas till
Israel/Palestina (yrkande 8) och att Sverige i EU
skall verka för att EU av Israel inkräver ersättning
för uppkommen skuld för de palestinska skattemedel
som Israel vägrat utbetala till palestinierna, men
som i stället utbetalats av EU (yrkande 9).
I motion 2001/02:U285 (kd) framhålls behovet av en
mer balanserad svensk Mellanösternpolitik som medför
bra relationer till konfliktens alla parter. De
mänskliga rättigheterna bör sättas i fokus och
Sveriges roll som "tredje land" är framför allt att
verka som en opartisk medlare. Sverige kan däremot
inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati och
det öppna samhället. Speciellt viktigt är det att
arbeta för försoning och ökad respekt mellan
israeler och araber. Den politiska dialogen behöver
kompletteras med en religiös dialog för att främja
och utveckla det som är gemensamt av värderingar
inom judendom, islam och kristendom. EU bör spela en
betydligt mer aktiv roll i Mellanöstern, också i de
regionala multilaterala processer som äger rum, och
bland annat hårdare driva frågan om att
institutionalisera samarbetet kring vatten i
regionen. I yrkande 1 krävs att parterna i
Mellanösternkonflikten uppmanas att uppfylla sina
åtaganden i enlighet med tidigare ingångna avtal.
Vidare menar motionärerna i yrkande 2 att alla
nationer har rätt till trygghet inom fasta och
erkända gränser och att alla människor har
rättigheter och skyldigheter. Israel är den enda
demokratin i Mellanöstern med ett parlamentariskt
system, där exempelvis yttrandefrihet, pressfrihet,
religionsfrihet och jämlikhet mellan könen är
lagfäst. Inom det palestinska samhället finns
strävanden efter en demokratisk struktur. Det
återstår emellertid mycket för att ett demokratiskt
samhällssystem skall etableras.
I 2001/02:U285 (kd) yrkande 3 framhålls att alla insatser som
ökar förståelsen mellan israeler och araber och
respekten för varandras integritet och rätt att
existera självfallet bör stödjas. Försoning mellan
stridande är en av de viktigaste förutsättningarna
för en hållbar och varaktig fred i regionen. En av
de centrala och viktigaste frågorna i det
multilaterala samarbetet i regionen är vattenfrågan.
Vatten är dels en orsak till många konflikter, dels
en ändlig resurs som fordrar samarbete över
nationsgränserna. EU bör enligt yrkande 4 fortsätta
att stödja de multilaterala processer som finns och
hårdare driva frågan om att institutionalisera
vattensamarbetet, bl.a. genom att upprätta
gemensamma data för vattenströmmar och
vattentillgångar. Sverige bör enligt yrkande 5
stödja ett ökat utbyte mellan israeliska och
arabiska historiker för att möjliggöra att de
tillsammans skall kunna arbeta fram gemensamma
riktlinjer för historiebeskrivningen i skolböcker
och läromedel. Den religiösa dialogen måste främjas
mellan judiska, muslimska och kristna företrädare,
utifrån det som är gemensamt av värderingar inom de
tre världsreligionerna. Det svenska teologiska
institutet i Jerusalem torde kunna spela en viktig
roll som en mötesplats för försoning, dialog och
ökad respekt. I yrkande 6 krävs att Sverige bör
främja den judisk-muslimsk-kristna dialogen för att
utveckla det som är gemensamt av värderingar inom de
tre världsreligionerna och i yrkande 7 att Sverige
och EU bör uppmana Syrien att inleda sin del av
fredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål.
Vidare bör Sverige och EU uppmana Egypten och
Jordanien att fortsätta att bidra till regional fred
och stabilitet genom diplomatiskt stöd och stimulans
till en fortsatt fredsprocess (yrkande 8). I yrkande
9 framhålls att EU:s roll framför allt är som
opartisk medlare där Sverige och EU stöder parterna
i deras strävan att själva finna en lösning på
konflikten. I yrkande 10 framhålls att det politiska
och ekonomiska stödet måste vara kopplat till
respekt för mänskliga rättigheter och relateras till
en vilja att uppnå fred i regionen.
I motion 2001/02:U291 (kd) framhålls att i det
spända läge som nu råder i Mellanöstern är det av
yttersta vikt att förtroende skapas mellan parterna.
Detta gäller inte minst i frågan om vilken bild som
sprids av den andra parten genom medier och i
skolan. Detta förhållande är särskilt accentuerat i
Palestina och Israel där skolböckerna spelar en
synnerligen viktig roll när det gäller
kunskapsinhämtning om varandra. I undervisningen för
högre årskurser används fortfarande böcker med
antisemitisk och antiisraelisk retorik. Att sprida
vanföreställningar och fördomar om den andra sidan
kan endast försvåra utvecklingen. Sverige bör inom
EU verka för att internationellt bistånd till
Palestina inte används av mottagaren så att
uppnåendet av en hållbar fred i området försvåras.
I motion 2001/02:U346 (fp) yrkande 1 framhålls att
sedan terrordåden mot USA den 11 september i år har
konflikten mellan Israel och Palestina kommit i
skymundan. Sveriges officiella hållning till
konflikten i Mellanöstern präglades länge av en
självklar solidaritet med Israel. Efter
sexdagarskriget 1967 modifierades denna hållning.
Palestinierna identifierades, inte bara i Sverige,
som ett eget folk med legitima anspråk på land och
självstyrelse, och den israeliska rollen som
ockupationsmakt i palestinska områden
uppmärksammades. I yrkande 2 framhålls att det är
genom att föra en balanserad linje, utan att
favorisera den ena eller den andra parten, som
Sverige kan spela en roll i arbetet med att försöka
åstadkomma en fredlig lösning på konflikten i
Mellanöstern. Den officiella svenska politiken skall
fortsätta att hålla fast vid den enda rimliga
utgångspunkten: att Israel har rätt att existera
inom erkända och säkra gränser och att palestinierna
har rätt till självbestämmande. Det är viktigt att
fastslå att denna inriktning är och förblir den enda
tänkbara också om fredsprocessen kommer att
fortsätta att vara bruten för lång tid framåt.
Motionären framhåller i yrkande 3 att sionismen är
beteckningen på strävan att återskapa ett judiskt
hemland. Termen säger däremot ingenting om vilka
gränser ett sådant hemland bör ha, om vilken politik
som bör föras eller om relationerna till andra
stater. Termen är lika ovetenskaplig som de fördomar
den beskriver. De rasistiska opinionsbildare som
introducerade uttrycket antisemitism avsåg heller
aldrig att hetsa mot några andra än judarna, och
någon annan användning av ordet än denna förekommer
inte. Antisionism är alltså inte detsamma som
antisemitism. Kritik av den faktiska israeliska
politiken i olika avseenden, utan demonisering eller
misstänkliggöranden av judar i allmänhet, är
självfallet legitim och bedrivs också av många
israeler. På samma sätt är kritik av PLO eller andra
palestinska organisationer inte antiarabisk eller
antimuslimsk så länge den inte demoniserar araber i
allmänhet eller förnekar dem rättigheter som man
anser är självskrivna för andra.
Motionärerna bakom motion 2001/02:U256 (mp, m, v,
kd, c) framhåller att det nu är 15 år sedan
Mordechai Vanunu kidnappades och dömdes för att han
avslöjat Israels hemliga kärnvapenprogram. Arbetet
för hans frigivning har därefter pågått oavbrutet. I
yrkande 1 krävs att Sverige i sina kontakter med
Israel kräver efterlevnad av konventionen om de
mänskliga rättigheterna i fallet Mordechai Vanunu
och i yrkande 2 att Sverige driver att frågan tas
upp på FN:s agenda för brott mot de mänskliga
rättigheterna om inte situationen för Vanunu klart
förbättras.
Utskottets överväganden
EU:s och Sveriges roll i Mellanöstern
Utskottet konstaterar att under 2001 och fortsättningsvis har
relationerna mellan Israel och Palestina allvarligt
förvärrats. Förhoppningarna från sommaren 2000 om
framsteg i fredsprocessen, då parterna såg ut att
vara nära en fredsuppgörelse, grusades i september
samma år då den andra intifadan utbröt. En av de
utlösande orsakerna till intifadan var ett besök på
Tempelberget som gjordes av den nuvarande israeliske
premiärministern Ariel Sharon. Våldsamheterna har
sedan dess fortsatt med över tusen dödade och
skadade. Upprepade försök har gjorts för att förmå
parterna att bryta våldsspiralen och återgå till
förhandlingsbordet. I maj 2001 accepterade båda
parterna Mitchellrapportens rekommendationer om
eldupphör och återgång till förhandlingar, men trots
detta har varaktig vapenvila ej uppnåtts och våldet
har fortsatt.
Samtidigt som ansträngningar görs för att igen få i
gång fredsprocessen begås ständiga brott mot
folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Övergrepp
och förödmjukelser drabbar palestinierna i strid mot
de folkrättsliga konventioner Israel godkänt. Till
några av de allvarligaste exemplen hör utomrättsliga
avrättningar, kollektiva bestraffningar, bristande
rättssäkerhet, rivna hus och skövlade landområden.
Hit hör också den israeliska ockupationsmaktens
underlåtenhet att beivra övergrepp från bosättare.
Utskottet menar att det är oacceptabelt att Israel
alltmer systematiskt sätter sig över folkrätten.
Ingen stat har rätt att hävda särskilda motiv för
att ställa sig vid sidan av folkrättens regler.
Världssamfundet kan inte tillåta undantag och
Sverige har som ett militärt alliansfritt land ett
särskilt intresse av att folkrätten respekteras.
Våldet har också drabbat Israel. Självmordsbombare
har skördat många israelers liv, och för den
enskilde israelen har säkerheten successivt
försämrats under året som gått. Utskottet anser att
den palestinska myndigheten måste ta ett större
ansvar för att få ett slut på det våld som kommer
från de självstyrande områdena och arrestera och
rättsföra de skyldiga bakom våldet.
I detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt
att antisemitism är en oacceptabel företeelse.
Sveriges regering har engagerat sig i kampen mot
antisemitismen. Förintelsekonferensen är det främsta
exemplet på detta engagemang. Även antisionism är
oacceptabel, om den går ut på att förvägra det
judiska folket en rätt till ett hemland eller
förnekar Israels rätt att existera.
Sverige och EU ger stöd till framväxten av en
demokratisk palestinsk rättsstat. I detta stöd ingår
att försöka utveckla och förbättra den palestinska
myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i
kontakterna med den palestinska myndigheten är
efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.
Ytterligare en fråga som ofta är i fokus är behovet
av ett oberoende rättsväsende och vikten av att den
palestinska polisen agerar med respekt för de
mänskliga rättigheterna. I EU:s samarbete med den
palestinska myndigheten kommer dessa frågor upp,
inte minst genom den rapportering om mänskliga
rättigheter som den lokala EU-kretsen i Jerusalem
och Tel Aviv gör kvartalsvis. I Sveriges bilaterala
utvecklingssamarbete med palestinierna är stödet
till MR-organisationer en mycket viktig del.
Respekten för de mänskliga rättigheterna på de
palestinska områdena fortsätter dock att visa upp
allvarliga brister, trots att vissa förbättringar
gjorts under de senaste åren. Det finns en vilja på
palestinsk sida att komma till rätta med de MR-
problem som finns. Det förekommer dock fortfarande
allvarliga MR-övergrepp.
Den palestinska administrationen utdömer och
verkställer dödsstraff. Dödsdomarna har utfärdats av
s.k. specialdomstolar med polischefer som domare och
ofta utan att den tilltalade har tillgång till
försvarare. Den snabbhet med vilken domarna
avkunnats och verkställts föranleder tvivel på att
rimliga säkerhetsgarantier iakttagits. Sverige och
EU har djupt beklagat avrättningarna. Frågan om
dödsstraffet har tagits upp bilateralt av Sverige,
bl.a. av statsminister Göran Persson under besök i
regionen i oktober 1999.
Sedan oroligheternas början har den palestinska
ekonomin hamnat i en alltmer förvärrad kris. Den
ekonomiska situationen har gjort det svårt för den
palestinska myndigheten att leverera grundläggande
service i form av bl.a. vård och utbildning till
palestinierna. EU har agerat med finansiellt stöd,
för att förhindra en kollaps av den palestinska
myndigheten, i ett läge då Israel inställt de
finansiella transfereringarna av skattemedel.
Samtidigt har EU fortsatt att kräva att Israel skall
uppfylla sina förpliktelser i detta avseende och
utskottet anser att det är synnerligen viktigt.
Utskottet konstaterar att det finns ca 200 israeliska
bosättningar utanför Stor-Jerusalem på de ockuperade
palestinska områdena. Ungefär 200 000 personer bor i
dessa, samt ca 180 000 i bosättningar inom Stor-
Jerusalems gränser. Under de senaste åren har Israel
fortsatt att bygga nya bosättningar och att utvidga
de befintliga. Bosättningarna strider mot
folkrätten, och EU har konsekvent protesterat mot
Israels bosättningspolitik.
I enlighet med de avtal som ingåtts mellan Israel
och PLO har de ockuperade palestinska områdena Gaza
och Västbanken delats upp i A-, B- och C-områden. I
A-områden, som utgör ca 20 % av territoriet, skall
den palestinska myndigheten ha total kontroll, i B-
områden skall den palestinska myndigheten ha
administrativ men inte polisiär kontroll och i C-
områden är det Israel som har full kontroll. I och
med dessa avtal har det skett en fragmentisering av
de ockuperade områdena, vars omöjlighet
accentueras när Israel inför stängningar mellan de
palestinska områdena. Avstängningarna får
långtgående konsekvenser för den dagliga politiska
och ekonomiska verksamheten. Sverige och EU har
därför upprepade gånger krävt att Israel skall häva
dessa. En annan fråga är hur gränsdragningen sker
när den palestinska staten blir verklighet. Där är
Sveriges och EU:s position otvetydigt att den
palestinska staten skall, i enlighet med FN:s
säkerhetsresolutioner, upprättas på de områden som
Israel ockuperade 1967.
3,7 miljoner palestinier fanns registrerade som
flyktingar hos flyktingorganet UNWRA år 2000, varav
1,4 miljoner på Västbanken och i Gaza. För
palestinierna är ett nyckelelement i en framtida
uppgörelse ett erkännande av rätten till
återvändande enligt FN-resolution 194. För Israel är
frågan intimt förknippad med staten Israels judiska
identitet. Om 3,7 miljoner palestinier tillåts att
återvända kommer detta att i grunden förändra
Israel. Ytterst är det upp till parterna att hitta
en lösning på flyktingfrågan. Följande fyra element
anses vara av central betydelse i flyktingfrågan:
1. en lösning på den principiella frågan om rätten
till återvändande,
2. en praktisk lösning på frågan var flyktingarna
skall ta vägen (rehabilitering, återflyttning
till Israel, en palestinsk stat eller flytt till
tredje land),
3. en lösning på kompensationsfrågan och eventuellt
grundande av en ny internationell kommission för
kompensationsutbetalningar (inklusive frågan om
individuell och kollektiv kompensation,
kompensation för egendom och kompensation för
moraliskt lidande) samt
1. en lösning på frågan om UNRWA:s framtid.
EU har uppmärksammat flyktingfrågan och tillsatt en särskild
arbetsgrupp Task Force on Palestinian Refugees.
Syftet är att fördjupa sig i och lyfta fram de
aspekter av flyktingfrågan där det inte finns
tillräckligt med information och där debatt saknas
samt att främja kontakter mellan parterna och hjälpa
dem att hitta nya förslag till lösning. Sverige har
bilateralt särskilt fokuserat på frågan om barnens
situation på Västbanken/Gaza, och Sverige är en av
de största givarna till UNRWA. År 2002 uppgår
bidraget till 170 miljoner kronor. Sverige och EU
anser att flyktingfrågan måste få en rättvis och
hållbar lösning i enlighet med folkrätten.
Under det gångna året har Sverige och EU uttalat
sitt stöd för någon form av oberoende
övervakningsmekanism på de palestinska områdena.
Det har förekommit olika förslag på möjlig form och
mandat för en sådan. I Mitchellrapporten från maj
2001 angavs dock att utan att båda parter accepterat
en sådan mekanism skulle den bli verkningslös.
Förslagen har också fallit på Israels ovilja att
acceptera någon form av övervakning på de
palestinska områdena. Utskottet menar att det är
angeläget att detta förslag omsätts i praktisk
handling för att fredsprocessen skall bli
framgångsrik.
Vad gäller Israels efterlevnad av sina åtaganden i
associeringsavtalet med EU så diskuterades frågan om
ursprungsregler vid det senaste EUIsrael-
associationsrådet den 20 november 2001. Israel
föreslog fortsatta tekniska möten för att diskutera
ett förslag till kompromisslösning. Kommissionen
bedömde det som utsiktslöst att hålla tekniska möten
för att fortsätta diskutera det israeliska förslaget
men förklarade sig beredd till fortsatta tekniska
möten om Israel så önskade. Kommissionen har
därefter deklarerat och underrättat EU-importörerna
att Israel har utfärdat ursprungsintyg för varor som
gemenskapen inte anser vara berättigade till
förmånsbehandling enligt associeringsavtalet. EU-
importörerna har därför underrättats om att de måste
vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder och att en
tullskuld kan uppstå om varorna övergår till fri
omsättning.
Utskottet har inhämtat att under första halvåret
2001 var det bl.a. Sveriges uppgift, att som
ordförandeland, ena EU:s medlemsländer kring en
samfälld linje för att söka vägar ut ur krisen. EU
har, trots svårigheterna, verkat för att
fredsprocessen får en fortsättning och för att
konfliktens parter inte bryter mot folkrätten
inklusive det internationella regelverket om de
mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten. I
fall där så skett har EU reagerat.
Målet för den svenska regeringens och EU:s
Mellanösternpolitik är att bidra till en rättvis,
varaktig och allomfattande fred mellan Israel och
dess grannar. Detta förutsätter säkra och erkända
gränser i området samt bildandet av en självständig
palestinsk stat. Att upprätta en palestinsk stat och
normalisera de bilaterala förbindelserna mellan
länderna utgör fredsprocessens logiska slutmål.
Regionens framtid hänger på att den israelisk-
palestinska konflikten kan avslutas genom en
fredlig, hållbar och rättvis lösning enligt
folkrättens regler och att de relevanta FN-
resolutionerna uppfylls och genomförs. En hållbar
fred i regionen är inte möjlig utan fredsavtal också
mellan Israel och Syrien samt Israel och Libanon.
Utskottet menar att det är av stor vikt att USA åter engagerar
sig mer intensivt i regionen och, tillsammans med
alla inblandade parter, söker en lösning på
problemen. I den rådande situationen, då behovet av
engagemang av utomstående blivit större, anser
utskottet att EU måste agera mer kraftfullt och med
större enighet för att bidra till att parterna
återupptar arbetet med fredsprocessen.
Utskottet konstaterar vidare att vattenfrågan är en av
slutstatusfrågorna i förhandlingarna mellan israeler
och palestinier. I Osloavtalet från 1995 erkände
Israel för första gången palestiniernas rätt till
vatten på Västbanken. Parterna kom överens om att
samarbeta om fördelningen av vattentillgångarna. En
kommitté tillsattes med uppgift att utdela tillstånd
för borrande av nya brunnar, att anpassa
vattenuttaget i förhållande till eventuell torka och
planera upprättandet av nya vatten- och
avloppssystem.
Inom EU inrättades 1998 en särskild arbetsgrupp för
vattenfrågor, Task Force for Water. Syftet var att
bistå med kreativa förslag och expertis i avvaktan
på ett återupptagande av slutstatusförhandlingarna
mellan parterna. Möten har hållits regelbundet sedan
1998. Mot bakgrund av den senaste tidens oroligheter
har Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och
Danmark framfört önskemål om att EU:s
vattengruppsmöten skulle inställas tills vidare och
föreslagit ett tre månader långt uppehåll. Sverige
menade att ett avbrott skulle sända en signal till
parterna om att EU inte trodde på ett återupptagande
av förhandlingarna och att EU hade minskat sitt
engagemang i frågan. Detta skulle i förlängningen
kunna leda till ett ifrågasättande av EU:s intresse
för och möjlighet till profilering i dessa frågor.
Sverige förespråkade därför tillsammans med
Spanien och Italien att EU:s vattengrupp skulle
fortsätta hålla regelbundna möten, men att man
mycket väl kunde diskutera en ny inriktning av
gruppens arbete.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U257 (mp) yrkandena 1 och 2,
2001/02:U280 (v) yrkandena 19, 2001/02:U285 (kd)
yrkandena 1, 2, 4, 9 och 10 samt 2001/02:U346 (fp)
yrkandena 13 kan besvaras.
Dialogen mellan parterna
Sverige har nyligen, tillsammans med Spanien, förslagit ett
handlingsprogram inom EU:s Medelhavssamarbete, dvs.
Barcelonaprocessen, med åtgärder för att främja
dialogen mellan kulturer och civilisationer,
särskilt vad gäller ungdom, utbildning och medier.
Handlingsprogrammet skall antas vid
utrikesministermötet i Valencia den 2223 april
2002. I Barcelonaprocessen deltar, förutom de 15 EU-
staterna, bl.a. Israel och sju arabländer, liksom
den palestinska myndigheten. De tre
världsreligionerna finns således representerade i
denna länderkrets. Handlingsplanen syftar till att
främja en bred dialog mellan de deltagande länderna
i syfte att öka förståelsen och att minska
motsättningarna.
Ett annat konkret resultat av det svenska
engagemanget i dialogfrågorna är Svenska Institutet
i Alexandria, vars uppgift bl.a. är att vara ett
forum för dialog mellan EU och Mellanöstern. Även
det nya svenska centrumet i Istanbul kommer att vara
ett viktigt instrument i dialogen. Frågor som rör de
tre världsreligionerna är en självklar del av
dialogen mellan kulturer och civilisationer.
Sverige, tillsammans med Malta, undersöker för
närvarande möjligheten att inom Barcelonaprocessen
anordna en konferens om socialpolitik sedd i
judiskt, muslimskt och kristet perspektiv. När det
gäller en dialog om de specifikt religiösa värdena
inom judendomen, islam och kristendomen, måste dock
initiativet komma från de religiösa samfunden
själva.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U285 (kd) yrkandena 3, 5 och 6 kan besvaras.
Regionala aktörer
Utskottet konstaterar att alltsedan 1948 har Syrien levt i ett
konflikttillstånd med Israel. Från sexdagarskriget
1967 har regimen i Damaskus strävat efter i att få
en nyckelroll för fredsarbetet i Mellanöstern. En
hållbar fred i regionen är inte möjlig utan
fredsavtal också mellan Israel och Syrien respektive
Israel och Libanon. I maj 2001 började Israel att
dra tillbaka sina trupper från södra Libanon, och
den 18 juni förklarade FN:s generalsekreterare att
Israels tillbakadragande var fullgjort även om
Hezbollah hävdade att Israel även måste lämna ett
omdiskuterat gränsavsnitt, Shebaaområdet. Syriens
roll i Libanon har därefter blivit mer ifrågasatt.
Fokuseringen på det israelisk-palestinska spåret har
också skett på bekostnad av de syriska/libanesiska
spåren, och Syrien har i viss mån fått en mindre
framträdande roll. Efter Hafez Al-Assads frånfälle
och sonen Bashar Al-Assads tillträde fanns
förhoppningar om en nystart, vilket dock ännu är
oklart om det kan bli.
Utskottet konstaterar vidare att Syrien vill se ett
större engagemang i fredsprocessen från EU och
Sverige, och landet är berett att nära samarbeta med
EU. Syrien efterfrågar emellertid inte en medlare,
då man menar att några officiella hinder för samtal
mellan parterna inte föreligger. Syrien framhöll
behovet av att respektera konceptet om en
allomfattande fred i regionen och uppmanade Sverige
och EU att inte glömma Syrien och Libanon.
Sverige strävar efter en starkare roll för EU i
Mellanöstern. Det har alltid varit svensk politik
att försvara folkrätten och slå fast respekten för
FN:s resolutioner samt sträva efter principen om
land för fred. Svensk politik grundas på folkrätten,
formeln land för fred och relevanta FN-resolutioner.
Omvärldens aktiva engagemang är nödvändigt för att
få slut på våldsamheterna och få fart på
fredsprocessen igen. Detta gäller inte minst
grannländerna Egypten och Jordanien. Det senare
landet spelar en konstruktiv roll i ansträngningarna
för att nå en fredlig lösning, och det arbete som
bl.a. gjorts tillsammans med Egypten är viktigt.
Kung Abdullahs ansträngningar att spela en
modererande roll i förhållande till andra arabländer
har varit särskilt märkbara under det gångna året
när landet haft ordförandeskapet i Arabförbundet.
Utskottet menar att det är betydelsefullt att
Sverige även fortsättningsvis kommer att verka för
att EU upprätthåller de täta kontakter på politisk
nivå med det jordanska ledarskapet som redan
förekommer och att Sverige och EU även ger sitt stöd
till det fredsinitiativ som nyligen lanserades av
Saudiarabien.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U285
(kd) yrkandena, 7 och 8 kan besvaras.
Fördomar mellan parterna
Utskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som
innehåller antijudiska referenser. Detta gäller
framför allt äldre böcker av jordanskt eller
egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i
Mellanöstern är det ytterst viktigt att förtroende
skapas mellan parterna. Detta gäller inte minst i
frågan om vilken bild som sprids av den andra parten
genom medierna och i skolan. Vanföreställningar och
fördomar om den andra sidan försvårar detta. I
kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och
EU även fortsättningsvis att trycka på hur viktigt
det är att ge en balanserad och rättvis bild av den
andra parten i läromedel och medier. Sverige har vid
ett flertal tillfällen påtalat för palestinska
myndigheter att användning av sådana läromedel inte
är acceptabelt och att böckerna måste tas ur bruk.
Den palestinska myndigheten har också lovat att
dessa böcker skall ersättas, och framställning av
nya läromedel pågår. Från officiellt israeliskt håll
har man tidigare i år, till EU-kommissionären med
ansvar för utrikesfrågor Chris Patten, noterat att
nya böcker tagits i bruk.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U291(kd) kan besvaras.
Mordechai Vanunu
Utskottet framhåller att oavsett om Vanunu är dömd för ett brott
som anses allvarligt i Israel, måste han behandlas i
enlighet med de grundläggande internationella
konventionerna om de mänskliga rättigheterna, t.ex.
1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling, som Israel
har ratificerat. Praxis inom israelisk fångvård är
att fångar frisläpps efter att ha avtjänat två
tredjedelar av ådömd strafftid. I april 1998 då
Vanunu avtjänat denna tid ansökte han om förtida
frigivning. Den myndighet som avgör ärenden av detta
slag avslog dock ansökan med hänvisning till att han
fortfarande utgjorde ett hot mot staten Israels
säkerhet.
Utrymmet för omvärldens agerande är begränsat i fall
som detta. FN:s kommission för mänskliga rättigheter
tar inte upp enskilda fall till behandling även om
den behandlar MR-frågor utifrån teman eller
situationer i olika länder. Israel har inte anslutit
sig till det fakultativa protokollet till FN:s
konvention om medborgerliga eller politiska
rättigheter som ger möjlighet till ett individuellt
klagomålsförfarande.
Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen
vid flera tillfällen tagit upp Vanunus fall med
israeliska regeringsföreträdare. Statsministern tog
exempelvis upp fallet under sitt Israelbesök i
oktober 1999. Ambassaden i Tel Aviv håller sig
kontinuerligt underrättad om Vanunus situation,
liksom UD i Stockholm, som står i kontakt med
personer som bevakar fallet. Den svenska regeringen
kommer att fortsätta att följa fallet och arbeta för
en förbättring av Vanunus situation. Om så inte sker
kommer fallet att på nytt tas upp med israeliska
företrädare.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U256 (mp, m, v, kd, c) yrkandena 1 och 2 kan
besvaras.
18 Irak
Sanktionerna måste enligt motion 2001/02:U262 (kd)
yrkande 4 riktas mot den politiska eliten i Irak.
Sanktionerna mot Irak slår hårt mot befolkningen i
Irak och inte enbart i den delen av Irak som
behärskas av Saddam Hussein, utan även mot
befolkningen i norra Irak. Sanktionerna har i tio år
inte nått sitt uppgivna syfte, men däremot
ohjälpligt skadat en hel generation irakiska barn.
De i dag gällande sanktionerna mot Irak, med
undantag av försäljning av krigsmateriel och
utrustning som kan användas för dess produktion bör
snarast avskaffas.
I motion 2001/02:U275 (s) konstateras att de senaste
åren har vi nästan varje dag fått rapporter om hur
människor från norra Irak riskerar livet för att
komma till Europa. Ett viktigt skäl till det är den
osäkerhet som råder bland kurder om vad som kommer
att hända när sanktionerna mot Irak försvinner.
Under Gulfkriget stödde den kurdiska befolkningen
FN. När Saddam Hussein tvingades att kapitulera
inför den USA-ledda alliansen vände han därför sina
kvarvarande trupper mot den kurdiska befolkningen i
norr. FN beslöt att ett av fredsvillkoren skulle
vara att kurderna fick självstyre i en skyddszon i
norra Irak. En säkerhetszon inrättades och den
irakiska armén förbjöds att gå in i större delen av
de kurdiska områdena. Dessa områden med en
befolkning på 3,5 miljoner människor har sedan
säkerhetszonen inrättades haft självstyre. Denna
kurdiska administrations förhållande till den
irakiska har emellertid aldrig formaliserats eller
klargjorts av omvärlden. Motionären menar därför att
Sverige bör verka för åtgärder i syfte att ge
federativ status för irakiska Kurdistan.
Även i motion 2001/02:U278 (s) konstateras att läget i Irak är
fruktansvärt för stora delar av befolkningen och
situationen för kurderna i norra Irak är ständigt
osäker. Det finns både fördelar och nackdelar med
sanktionerna. Fördelen är att världen reagerar mot
diktatur, förtryck och övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna. Nackdelen är att Iraks
civilbefolkning har drabbats av sanktionerna och
bombningarna, en befolkning som redan lider svårt
under diktaturen som råder. Sverige måste verka för
att EU och FN lägger stora resurser på att ge stöd
till de demokratiska krafter och de irakier som
arbetar för demokrati i sitt land.
I motion 2001/02:U282 (v) konstateras att
handelssanktionerna mot Irak fått en missriktad
effekt. Det är inte Saddam Hussein och hans regim
som drabbades av dem utan det irakiska folket.
Människors hälsotillstånd har försämrats och
barnadödligheten ökat. En av orsakerna till att de
mildrande sanktionerna inte har någon effekt är att
USA och Storbritannien utan FN-mandat bombat Irak.
USA bombar inte enbart militära anläggningar utan
sjukhus, livsmedelsfabriker, distributionscentrum,
kraftstationer, moskéer, broar, vägar och
avloppsledningar. Livsmedel och mediciner går till
spillo eller blir omöjliga att distribuera. I
yrkande 1 krävs att Sverige i FN måste verka för att
USA:s och Storbritanniens bombningar av Irak upphör
och i yrkande 2 att Sverige i FN skall verka för att
sanktionerna hävs. Vidare kräver motionärerna i
yrkande 3 att Sverige inom FN och EU verkar för att
den kurdiska befolkningens och norra Iraks/irakiska
Kurdistans autonomi i folkrättsligt avseende stärks
och skyddas genom att de kurdiska delarna ingår i en
federation med övriga Irak. Då det s.k. Food for
Oil-programmet inte fungerar måste Sverige i FN
verka för att den irakiska befolkningen ges snabb
och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så
snart sanktionerna har hävts och bombningarna har
upphört (yrkande 4). Motionärerna anser i yrkande 5
att Sverige skall verka för att FN utarbetar andra
metoder och typer av sanktioner mot stater som begår
brott mot folkrätten eller mot mänskliga rättigheter
än dem som vi sett i bl.a. Irak. Motionärerna anser
att det är uppenbart att någon rättssäkerhet inte
existerar i Irak, och förtrycket är brutalt och
nyckfullt. Det irakiska folkets lidande blir heller
inte mindre av USA:s och Storbritanniens bombningar
av landet. I yrkande 6 krävs att Sverige i FN bör
arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna
mot Irak förbunden med krav på säkerhet och
möjligheter för kurderna i norra Irak/irakiska
Kurdistan att utveckla sitt regionala självstyre och
i framtiden ingå i en federation med övriga Irak. I
yrkande 7 krävs att Sverige i FN bör arbeta för en
successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak
förbunden med krav på säkerhet för shiamuslimerna i
södra Irak.
I motion 2001/02:U317 (m) framhålls att det som
hände i New York har gett upphov till en debatt
kring USA:s roll i världspolitiken. En del av
debatten har handlat om huruvida det är ett problem
att USA är världens starkaste land och om USA skall
ses som en självutnämnd världspolis. När Irak
invaderade Kuwait gav FN USA uppgiften att leda en
koalition av FN-medlemmar för att befria Kuwait. När
Balkan föll sönder i etniska motsättningar saknade
Europa tillräcklig kapacitet för att i en FN-
operation förhindra strider och massakrer. USA var
det enda land med kapacitet att stoppa etnisk
rensning i t.ex. Kosovo. Efter Gulfkriget har USA
och Storbritannien upprätthållit flygförbudszoner i
Irak för att skydda den kurdiska befolkningen mot
folkmord. Motionären menar i yrkande 4 att Sverige
bör stödja att USA och Storbritannien upprätthåller
flygförbudszonerna i Irak.
I motion 2001/02:U325 (mp) framhålls att den
kurdiska befolkningen i Kurdistan har levt i rädsla
för den irakiska regimens repression, bomber och
militärer. FN:s civila närvaro i området har inte
alla gånger kunnat avskräcka den irakiska regimen
från att attackera området. Vid upprepade tillfällen
har kurderna i området bett FN att garantera
säkerheten genom att upprätta en FN-närvaro som kan
försvara civilbefolkningen mot eventuella anfall
från regimen i Irak. Sveriges bör därför arbeta för
att genom FN garantera kurderna framtida säkerhet
och trygghet (yrkande 1). Vidare bör Sverige enligt
yrkande 2 fördöma den etniska rensningen i Irak samt
förmå FN att fördöma den och kräva rätten till
återinflyttning av den kurdiska befolkningen. I
yrkande 3 krävs att Sverige fördömer den irakiska
regimen för folkmordet på den kurdiska befolkningen
och arbetar för att ställa de ansvariga inför
Haagdomstolen för brott mot mänskligheten. I yrkande
4 krävs att Sverige skall arbeta för att förmå FN
att garantera kurderna i irakiska Kurdistan 13 % av
Iraks oljeinkomster även efter ett upphävande av
sanktionerna mot Irak. Vidare krävs i yrkande 5 att
Sverige erkänner federalismen som utgångspunkt för
relationerna mellan styret i irakiska Kurdistan och
centralmakten i Irak.
I motion 2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp)
framhålls de delar av irakiska Kurdistan som sedan
nio år administreras av ett folkvalt parlament och
där en administration bestående av kurder, assyrier
och turkmener genomför det största demokratiska
försöket i hela regionen. Även om det finns
demokratiska brister är detta demokratiska försök
unikt i en region full av fundamentalism, diktaturer
och bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det
är mycket angeläget att världssamfundet stöder
folket i norra Irak i dess strävan för demokrati.
Det handlar såväl om bistånd som om samarbete och
garantier för säkerheten. Motionärerna kräver i
yrkande 1 att världssamfundet stöder folket i
irakiska Kurdistan i dess strävan efter demokrati
och i dess kamp mot terrorism och för ökad säkerhet
(yrkande 2). I yrkande 3 understryks Sveriges ansvar
för bistånd till uppbyggnad av landet både fysiskt
och kunskapsmässigt. I yrkande 4 understryks att det
är nödvändigt att arbeta för att flygförbudszonerna
upprätthålls och ges legitimitet av FN samt för en
FN-förankrad internationell plan för fysiskt skydd
av befolkningen och möjlighet till åtgärder när så
krävs. I yrkande 5 krävs att Sverige skall förmå FN
att garantera kurderna i irakiska Kurdistan 13 % av
Iraks oljeinkomster även efter ett upphävande av
sanktionerna mot Irak. I yrkande 6 framhålls att
befolkningen i irakiska Kurdistan lever i isolering
på grund av sanktionerna mot Irak. Sverige bör
undersöka möjligheterna att utfärda någon form av
pass för befolkningen i området för att bryta den
isolering som funnits sedan 1991 och skapa en
hållbar fred i området.
Utskottets överväganden
Bombningarna och flygförbudszonerna
Utskottet konstaterar att genom beslut av USA, Storbritannien
och Frankrike infördes i juni 1991 en air exclusion
zone för irakiskt flyg norr om den 36:e
breddgraden, och senare lades därtill ett
motsvarande förbud rörande flygningar söder om den
33:e breddgraden. Syftet är att skydda
civilbefolkningen i norra och södra Irak mot Saddam
Husseins grova övergrepp mot de mänskliga
rättigheterna. För att upprätthålla
flygförbudszonerna har USA och Storbritannien
genomfört bombningar mot militära installationer i
Irak, och också mellan dessa zoner.
Utskottet konstaterar vidare att bombningarna
fortsätter och att USA anser att Irak ännu kränker
flygförbudszonerna. Det finns inga
säkerhetsrådsresolutioner som explicit stöder dessa
flygförbud. Flygförbudszonerna har motiverats bl.a.
med hänvisning till säkerhetsrådets resolution 678,
i vilken den amerikanskt ledda koalitionen gavs ett
mandat att använda alla tillgängliga medel för att
återställa internationell fred och säkerhet i
området. Hänvisningar har också gjorts till
resolutionerna 687 (eldupphör med villkor) och 688
(förtryck av civila, särskilt kurder).
Aktionerna i Irak riktas mot militära mål som bedöms
hota USA:s och Storbritanniens patrullering av de
s.k. flygförbudszonerna. Syftet med upprättandet av
flygförbudszonerna var att skydda civilbefolkningen
i norra och södra Irak mot Saddam Husseins regim.
Även om förståelse kan hysas för syftet så är frågan
om flygförbudszoner omstridd. Utskottet har tidigare
konstaterat att enligt svensk uppfattning saknas ett
klart folkrättsligt mandat för flygförbudszonerna.
Sveriges har påpekat bristen på folkrättsligt stöd
för bombningarna både under sin tid som medlem av
FN:s säkerhetsråd och senare. Sverige stöder de
resolutioner om Irak som FN:s säkerhetsråd har
beslutat om och generalsekreterarens ansträngningar
att uppfylla dessa. Det är FN:s säkerhetsråd, inte
enskilda medlemsstater, som skall fatta beslut i
frågor som de om flygförbudszoner.
Med vad som ovan anförs avstyrker utskottet
motionerna 2001/02:U317 (m) yrkande 4 och
2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 4 samt
anser att motion 2001/02:U282 (v) yrkande 1 kan
besvaras.
Sanktionerna
Den humanitära situationen i Irak är mycket oroande. Utskottet
välkomnar initiativ som kan effektivisera
sanktionsverktyget och förbättra situationen för den
irakiska civilbefolkningen. Utgångspunkten för all
sanktionspolitik måste vara att utöva så stor press
som möjligt på landets beslutsfattare och att
effekterna på civilbefolkningen minimeras.
Erfarenheterna visar att breda ekonomiska sanktioner
inte alltid får önskvärt genomslag när det gäller
att påverka regeringar eller andra ansvariga. Det
finns därför ett behov av att utveckla
sanktionsinstrumentet för att göra sanktionerna både
mer effektiva och mer humana.
Utskottet understryker att det är viktigt att
framhålla den irakiska regimens ansvar för att
sanktionerna fortfarande är i kraft. Om den irakiska
regimen valt att samarbeta med FN och den nya
organisationen för vapeninspektion, UNMOVIC, hade
sanktionerna kunnat vara hävda i dag.
Mat och mediciner har aldrig varit föremål för
sanktioner. Det humanitära programmet för Irak, det
s.k. olja-för-mat-programmet, har möjliggjort en
förbättrad humanitär situation i landet. Sedan
starten 1996 och till och med januari 2002 har olja
till ett värde av över 50 miljarder US dollar sålts
inom ramen för olja-för-mat-programmet.
Sedan Gulfkrigets slut 1991 har EU varit den
sammantaget största givaren av humanitärt bistånd
till Irak. Biståndet är tänkt att komplettera olja-
för-mat- programmet och skall gå till de mest
utsatta, t.ex. barn. Insatser görs också inom
vatten- och sanitetsområdet samt för att bygga och
utrusta sjukhus. Biståndsinsatserna, liksom de
humanitära organisationernas blotta närvaro, bidrar
till att förbättra den humanitära situationen
därstädes, vilket också skapar en viss trygghet och
en känsla av säkerhet hos befolkningen i norra Irak.
Utskottet konstaterar att sanktionerna mot Irak är beslutade av
FN:s säkerhetsråd, och det är också säkerhetsrådet
som beslutar om ett eventuellt hävande. I de
resolutioner som säkerhetsrådet beslutat regleras
villkoren för att häva sanktionerna. Eftersom dessa
villkor ännu ej uppfyllts är sanktionerna
fortfarande i kraft. Utskottet menar att
sanktionerna, som de är utformade, inte har haft
åsyftad effekt bl.a. för att det inte finns en
tillåten politisk opposition i Irak. Sanktionerna
har snarare använts av regimen för att ena
befolkningen mot den yttre fienden. Den översyn av
sanktionsinstrumentet som nu inletts är mot denna
bakgrund särskilt angelägen. Det är i dagsläget inte
möjligt att ta ställning till den situation eller de
konsekvenser som eventuellt skulle uppstå efter det
att sanktionerna hävts. Detta gäller även för beslut
om formerna för skydd av irakiska Kurdistan,
inklusive den ekonomiska situationen i området.
Sverige kommer att fortsätta att noga följa
situationen för kurderna i norra Irak.
Inom EU diskuteras för närvarande möjligheter för
unionen att genomföra humanitära aktiviteter i Irak,
inom ramen för de befintliga FN-programmen. Via FN:s
Oil-for-Food-program tilldelas norra delen av landet
13 % av Iraks oljeintäkter och står under FN-
administration.
Sverige hör genom Sida till de största givarna
av humanitärt bistånd till Irak. Under år 2000
utbetalades drygt 60 miljoner kronor. Huvuddelen, ca
45 miljoner kronor, av stödet går till norra Irak
och kanaliserades via ett antal enskilda humanitära
organisationer, bl.a. Qandil (vatten/sanitet,
hälsoprogram), Mine Advisory Group (MAG) och Röda
korset (vatten och sanitet). Under 2001 har Sida
betalat ut drygt 31 miljoner kronor. Därutöver ger
Sverige via FN och EU humanitärt bistånd till hela
Irak.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U262 (kd) yrkande 4, 2001/02:U278
(s), 2001/02:U282 (v) yrkandena 2, 4 och 5,
2001/02:U325 (v) yrkande 4 samt 2001/02:U337 (c, m,
v, kd, fp, mp) yrkande 5 kan besvaras.
Minoriteterna
I FN har Sverige i olika sammanhang kritiserat Irak för brott
mot de mänskliga rättigheterna. FN:s kommission för
de mänskliga rättigheterna antog den 18 april 2001
en av EU årligen initierad resolution om situationen
för de mänskliga rättigheterna i Irak. I
resolutionen fördöms Irak för brott mot de mänskliga
rättigheterna samtidigt som Irak uppmanas att
respektera religiösa och etniska minoriteters
rättigheter. I resolutionen uppmanas även Irak att
omedelbart upphöra med tvångsförflyttning av
irakiska kurder. Den 19 december 2001 antogs i FN:s
generalförsamling en av EU framlagd resolution om de
mänskliga rättigheterna i Irak. Även i denna
resolution uppmanas Irak att omedelbart upphöra med
förtrycket av sin kurdiska befolkning.
Irak är en suverän stat som omfattar även de delar
av norra delen av landet som befolkas av kurder.
Liksom alla andra stater är Iraks suveränitet över
sitt territorium emellertid inte oinskränkt, utan
Irak är bundet av folkrättsliga överenskommelser och
andra förpliktelser.
Utskottet understryker att den irakiska regimen har
en plikt att respektera de mänskliga rättigheterna,
inklusive rätten till självbestämmande. Regimen har
också en plikt att respektera den humanitära rätten,
som skyddar krigets offer, inklusive civila, även i
interna konflikter. Rätten till självbestämmande kan
utövas genom autonomi. Folkrätten föreskriver inte
federalism, men däremot att folk har en rätt till
självbestämmande. Autonomi (begränsat självstyre)
för kurderna grundades i ett avtal mellan den
irakiska regimen och kurderna 1970. Avtalet sattes
delvis åt sidan genom irakisk lagstiftning, men i
slutet av april 1991, efter Gulfkriget, nåddes en
principiell enighet om att återuppliva detta avtal.
Utskottet har ovan konstaterat att för närvarande
pågår arbetet med att etablera en permanent
internationell brottmålsdomstol. En internationell
"ad hoc"- domstol för att ställa de ansvariga inför
rätta mot brott mot mänskligheten har upprättats för
Rwanda samt det f.d. Jugoslavien. Något förslag om
att bilda en sådan domstol rörande Irak har enligt
vad utskottet inhämtat inte varit föremål för
diskussion.
I de resolutioner som säkerhetsrådet beslutat om
regleras villkoren för att häva sanktionerna.
Eftersom dessa villkor ännu ej uppfyllts, och
sanktionerna därmed fortfarande är i kraft, är det i
dagsläget inte möjligt att ta ställning till den
situation eller de konsekvenser som eventuellt
skulle uppstå, bl.a. för de olika minoriteterna i
landet, om sanktionerna skulle hävas.
Utskottet konstaterar att Sverige under år 2000 gav
totalt 45 miljoner kronor i bilateralt bistånd till
ett antal enskilda humanitära organisationer i norra
Irak. Organisationerna bedriver humanitär verksamhet
inom områdena vatten och sanitet, minröjning,
återuppbyggnad av bostäder, skolor och kliniker samt
förstahjälpenprogram. Biståndsinsatserna, liksom de
humanitära organisationernas blotta närvaro, bidrar
till att förbättra den humanitära situationen i
norra Irak, vilket också skapar en viss trygghet och
en känsla av säkerhet hos befolkningen. Närvaron av
FN:s skyddsstyrka (United Nations Guards Contingent
in Iraq UNGCI) bidrar också till att skapa en
säkrare situation, fram- för allt för de humanitära
aktörerna, så att de kan genomföra sina uppgifter.
Vaktstyrkan uppgår för närvarande till nästan 90
personer. Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA
har sedan tillkomsten av styrkan varit dess största
finansiärer. Det svenska bidraget för perioden 2000
till 2001 (12 månader) uppgår till 4,5 miljoner
kronor.
Sverige undersöker för närvarande möjligheterna till
ett utbyte mellan svenska universitet och
universitet i norra Irak. Utbytet är tänkt att vara
ett stöd för utbildningsinstitutionerna i området
samt bidra till att stärka den pågående
demokratiseringsprocessen i norra Irak.
Förhoppningen är även att universitetssamarbetet på
sikt skall minska utflyttningen från området. Även
andra projekt för att stärka
demokratiseringsprocessen kan tänkas komma i fråga.
Vad gäller en gemensam strategi för att främja en
positiv samhällsutveckling i Irak har EU tagit ett
första steg med fokus på migrations- och asylfrågor.
En grupp för asyl- och migrationsfrågor, HLWG
(Högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor)
inrättades av Allmänna rådet i december 1998.
Grundtanken är att man genom humanitära insatser,
asyl- och migrationspolitiska insatser samt
förebyggande arbete för stabilisering och
demokratisering skall kunna minska
migrationsströmmar på sikt.
Utskottet anser att möjligheterna att utfärda någon
form av pass för befolkningen i norra Irak, för att
på så sätt bryta isoleringen, ur ett folkrättsligt
perspektiv skulle bryta mot Iraks suveränitet över
området. Förslaget är därför inte möjligt att
genomföra.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp) yrkande 6 och
anser att motionerna 2001/02:U275 (s), 2001/02:U282
(v) yrkandena 3, 6 och 7, 2001/02:U325 (v) yrkandena
13 och 5 samt 2001/02:U337 (c, m, v, kd, fp, mp)
yrkandena 13 kan besvaras.
Kurdfrågan
I motion 2001/02:U210 (v) framhålls att det är av stor betydelse
att respekten för demokrati och mänskliga
rättigheter stärks i norra Irak/irakiska Kurdistan.
Det krävs ett väl genomfört demokratiskt val där
styrkeförhållandena mellan politiska partier och
riktningar tydligt avspeglar sig i det kurdiska
parlamentets sammansättning. Detta kan också vara
ett bra sätt att förbereda förverkligandet av målet
i en framtida federation med Irak och ytterst även
ett framtida demokratiskt Irak. I yrkande 2 krävs
att Sverige bör verka för att väl genomförda
demokratiska val kommer till stånd i norra
Irak/irakiska Kurdistan, i syfte att stärka det
regionala kurdiska parlamentets och den regionala
regeringens legitimitet, nationellt och
internationellt.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige stöder den begränsade autonomi
som tidigare beslutats mellan å ena sidan den
irakiska centralregeringen och å andra sidan de två
kurdiska grupper Kurdistans demokratiska parti
(KDP) och Kurdistans patriotiska union (PUK) vilka
företräder kurderna i det aktuella området.
Sverige erkänner Iraks suveränitet över de kurdiska
områdena i norra Irak. Frågor om omfattningen av
självstyret i norra Irak och områdets framtida
ställning inom ramen för Iraks internationellt
erkända gränser bör enligt utskottets mening avgöras
av parterna själva.
Utskottet konstaterar att vissa framsteg gjorts de
senaste åren i norra Irak i fråga om demokratisk
utveckling och ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna. Dessa framsteg till avgörande del
kunnat uppnås på grund av de särskilda förhållanden
som skapats i skydd av det flygförbud som råder i
området för irakiskt militärflyg.
Utskottet vill understryka att det finner dessa
demokratiska landvinningar värdefulla och anser att
det vore positivt med en fortsatt utveckling i
demokratisk riktning i de autonoma områdena i norra
Irak. Detta vore enligt utskottets mening av stor
betydelse även för övriga minoriteter i Irak.
Enligt vad utskottet inhämtat studerar för
närvarande svenska myndigheter möjligheter att
genomföra vissa demokratiprojekt i norra Irak. Mot
denna bakgrund utgår utskottet också ifrån att
Sverige kommer att ha beredskap för att ge sitt stöd
när frågan om demokratiska val i norra Irak
aktualiseras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:210 (v) yrkande 2 kan besvaras.
19 Iran
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4
konstateras att under den första perioden av
president Khatamis ämbetsperiod skedde en viss
förbättring när det gällde demokratiska och
mänskliga rättigheter. President Khatami återvaldes
på våren 2001, men under sommaren 2001 har omkring
300 avrättningar ägt rum och även summariska
spöstraff har utdömts. Motionärerna menar att
Sverige och EU, i den kritiska dialogen med Iran,
bör intensifiera sin kritik av iranska myndigheters
tillämpning av dödsstraffet.
I motion 2001/02:U270 (v, s, m, kd, c, fp, mp)
yrkande 1 framhålls att det iranska folket saknar
rätt att fritt bilda sina egna organisationer. Det
finns illegal facklig verksamhet vid sidan av de
officiellt godkända organisationerna. Vid de
tillfällen då dessa fria fackliga grupperingar
hävdat sina rättigheter eller ställt krav,
exempelvis när arbetarna vid olika företag inte fått
någon lön på flera månader, har de angripits och
ledarna arresterats. Sverige bör i den kritiska
dialogen med Iran med kraft hävda det iranska
folkets rätt att fritt organisera sig i partier och
fackföreningar. I yrkande 2 krävs att Sverige i
olika internationella organ skall verka för att
omständigheterna kring flera författares samt en rad
politiskt och religiöst oliktänkande människors död
närmare granskas av en opartisk internationell
humanitär organisation. I yrkande 3 understryks
vikten av att FN:s speciella sändebud för mänskliga
rättigheter i Iran måste få möjlighet att besöka
landet och, i yrkande 4, att ett FN-kontor upprättas
i landet.
De iranska kvinnorna har utsatts för förtryck och
trakasserier på grund av en kvinnodiskriminerande
rättsordning, deras rättslösa ställning i
familjelagstiftningen och olika former av
segregering är grundad i sexualfientliga
föreställningar. Enligt yrkande 5 bör Sverige i den
kritiska dialogen lägga stor vikt vid kvinnornas
situation när det gäller deras ställning inom
rättssystemet, deras rätt till arbete och deras
möjligheter att yttra sig i samhällsdebatten.
Sverige bör inom EU också verka för att politiska,
diplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall
kunna tas i bruk som en del av den kritiska dialogen
(yrkande 6). I yrkande 8 krävs att Sverige i sina
direkta relationer med den iranska regeringen samt i
EU- och FN-sammanhang verkar för yttrandefrihet för
alla och för att författare och journalister ges
möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och
tidningar samt, i yrkande 9, att alla som fängslats
på grund av sin politiska eller religiösa
uppfattning försätts på fri fot.
I motion 2001/02:U289 (s) yrkande 1 framhålls att i
Iran förekommer fruktansvärda kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. Varje dag utsätts ett stort
antal människor för brutala övergrepp från
myndigheternas sida. Under förra årets arbete i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna har
Sverige drivit på och framgångsrikt samordnat EU:s
initiativ till den resolution som antogs för att
uppmärksamma situationen för de mänskliga
rättigheterna i Iran. I yrkande 2 krävs att Sverige
genom FN och EU agerar mycket aktivt avseende de
mänskliga rättigheterna och särskilt lyfter fram
kvinnornas situation i Iran.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige för en dialog med iranska
företrädare om MR-läget i Iran. Arresteringar av
reformförespråkare, den skärpta presslagstiftningen
och stängningar av ett stort antal tidningar utgör
allvarliga försämringar av MR-läget. I april 2000
antog FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
en resolution, framlagd av EU, om situationen
beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I
denna noteras framsteg på specifika punkter liksom
den stora potential som finns för genomgripande
förändringar. Samtidigt uttrycker dock EU oro över
problemen på MR-området och uppmärksammar
dödsstraff, tortyr, inhuman och förnedrande
bestraffning samt brist på respekt för
internationella normer i rättsutövningen.
Den av FN:s MR-kommission utsedde särskilde
representanten har ett generellt mandat att
undersöka förhållandena i Iran vad avser alla
aspekter av de mänskliga rättigheterna, och Sverige
har i sina bilaterala kontakter med Iran, liksom
genom EU, agerat för att representanten skall ges
möjlighet att besöka Iran. I diplomatiska och andra
officiella kontakter som Sverige har med iranska
företrädare i EU- och FN-sammanhang framhålls frågan
om att alla författare och journalister skall ges
möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och
tidningar.
Utskottet konstaterar att Sverige lägger stor vikt
vid kvinnornas situation i Iran när det gäller deras
ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete
och deras möjligheter att yttra sig i
samhällsdebatten. Frågor som rör MR, demokrati,
yttrandefrihet samt kvinnors, barns och minoriteters
rättigheter utgör centrala ämnen i de samtal som
Sverige på diplomatisk och annan officiell väg för
med företrädare för den iranska regeringen. Likaså
ingår dessa frågor i den kritiska dialog som EU för
med Iran. Frågan tas också upp i FN:s MR-resolution
för Iran och i samband med mötena i FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna.
Årligen tar EU initiativ i FN:s generalförsamling
till en resolution om situationen för de mänskliga
rättigheterna i Iran. EU:s politiska dialog med Iran
syftar dels till att söka påverka Iran vad avser
mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet,
dels till att integrera Iran i det internationella
samfundet. Utskottet menar att politiska och
diplomatiska markeringar bör göras endast vid
exceptionella tillfällen och att dialog är att
föredra framför isolering och andra former av
sanktioner.
Arbetet mot dödsstraffet har länge utgjort en
prioriterad fråga för Sverige i EU:s arbete på
området. Vid de återkommande dialogmötena mellan EU
och Iran det senaste hölls i Teheran i september
2001 diskuteras MR-frågor inklusive dödsstraffet.
Vid mötet betonade EU vikten av att de iranska
myndigheterna respekterar de mänskliga
rättigheterna.
Sverige fördömde i ett uttalande morden på ett antal
iranska författare så snart dessa dåd hade blivit
kända, och EU antog i december 1998 ett uttalande
till stöd för den rättsliga prövning av det
inträffade som då hade inletts i Iran. Den av MR-
kommissionen utsedde särskilde representanten,
Maurice Copithorne, har, som nämnts, ett generellt
mandat att undersöka förhållandena i Iran vad avser
alla aspekter av de mänskliga rättigheterna.
Författarmorden omfattas av detta.
En grundförutsättning för att ett FN-kontor skall
kunna upprättas i ett land är att landet i fråga
medverkar till och undertecknar ett avtal om detta
med FN. I Iran finns för närvarande ett UNDP-kontor.
Diskussioner har förekommit om att sekondera
personal från Högkommissariens för de mänskliga
rättigheterna kontor vid UNDP-kontoret, men något
avtal om detta har ännu inte kommit till stånd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande
4, 2001/02:U270 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena
1, 6, 8 och 9 samt 2001/02:U289 (s) yrkandena 1 och
2 kan besvaras.
20 Afghanistan
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att de
hänsynslösa terroristattackerna mot USA har satt
Afghanistan i fokus. Landet har sedan länge varit
föremål för omfattande biståndsverksamhet men även
kritiserats p.g.a. bristande respekt för de
grundläggande mänskliga rättigheterna. Strider
mellan talibanerna och oppositionen fortsätter och
tvingar stora delar av den civila befolkningen på
flykt. Allvarlig torka gör att landet står inför en
humanitär kris. Denna situation kommer att skapa en
omfattande flyktingsituation, och i yrkande 56 krävs
att Sverige och övriga omvärlden måste vara beredda
att bistå de afghanska flyktingarna.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige har varit engagerat i
Afghanistan i över 20 år och varit en av de största
biståndsgivarna till landet. Under 2001 avsattes 225
miljoner kronor till Afghanistan. En stor del av
biståndet har gått till stöd för flyktingar och
internflyktingar, genom bl.a. UNHCR, Röda Kors-
rörelsen, Unicef och Svenska Afghanistankommittén
(SAK). SAK har t.ex. startat mobila hälsokliniker
och skolor i internflyktingläger i Afghanistan.
Under talibanregimen förekom omfattande övergrepp
mot de mänskliga rättigheterna, vilket ledde till
ökade flyktingströmmar. En förbättrad situation vad
gäller säkerhet och mänskliga rättigheter kommer att
leda till ökad repatriering av flyktingar. Redan i
dagsläget återvänder människor i tusental varje
vecka, och detta kommer att öka när våren kommer.
Ett massivt återvändande ställer stora krav på de
humanitära organisationerna i form av skydd och stöd
för återetablering. Sverige bidrar redan nu till
IOM:s (International Organisation for Migration)
pilotprojekt för välutbildade afghaner som vill
återvända.
Av Sveriges fortsatta bidrag till humanitära
insatser, återhämtning och återuppbyggnad kommer
flyktingstöd även fortsättningsvis vara en central
komponent. Bistånd till barn, som varit speciellt
utsatta under kriget, kommer att prioriteras.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 56 kan besvaras.
21 Burma
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att
militärjuntans förtryck i Burma och brott mot
grundläggande mänskliga rättigheter årligen
uppmärksammas av FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna. I sin resolution i april 2001 talar
kommissionen om regimens systematiska förföljelser
av den demokratiska oppositionen och av etniska
minoriteter liksom om dess omfattande och
systematiska användning av tvångsarbete. MR-
situationen har försämrats ytterligare enligt
kommissionen, och det görs systematiska brott mot de
mänskliga rättigheterna i Burma. FN:s specielle
rapportör för Burma förvägrades länge
inresetillstånd. Varje försök att ta upp frågan om
Burma i FN:s säkerhetsråd förhindras av Burmas
särskilda skyddsmakt Folkrepubliken Kina. I yrkande
32 krävs att Sverige verkar för att inom EU stödja
den demokratiska oppositionen och förmå regimen att
erkänna resultatet från det fria parlamentsvalet
1990.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att utgångspunkten för Sveriges agerande
gentemot Burma är att varje litet steg i riktning
mot en demokratisk utveckling måste anses vara av
värde och uppmuntras av omvärlden. Arbetet inom EU,
FN, ILO samt med Burmas grannländer inom ASEAN är av
stor betydelse för regeringens möjligheter att
påverka utvecklingen i landet. Sverige för
regelbundet samtal med oppositionen både inne i
Burma och i exil.
Regeringen bidrar aktivt till EU:s politik gentemot
Burma. Målet för EU:s politik är att förmå den
burmesiska regimen att respektera de mänskliga
rättigheterna och snarast inleda en dialog med
oppositionen. EU:s främsta politiska verktyg i
förhållande till Burma, den gemensamma ståndpunkten
från 1996, förlängdes med sex månader i oktober
2001. Ståndpunkten innehåller bl.a. visumförbud för
de ledande skikten inom regimen, förbud mot allt
utvecklingssamarbete (utom humanitärt bistånd samt
MR-bistånd via enskilda organisationer) och förbud
mot militärt samarbete.
Sverige bidrar med 5,25 miljoner kronor under
perioden 20002002 till
Centre for Humanitarian Dialogue, en
frivilligorganisation som genomför humanitära
medlingsinsatser i bl.a. Burma. Insatserna syftar
till minskat lidande och ökad humanitär säkerhet för
att därigenom bidra till konfliktens lösning. Sida
ger även stöd till burmesiska flyktingar som lever i
flyktingläger i Thailand. Bistånd om ungefär 41
miljoner kronor för åren 20012002 kanaliseras genom
Diakonia, som via Burma Border Consortium förser
flyktingarna med boende och andra förnödenheter.
Sverige bidrar även indirekt till flyktingarna genom
det humanitära bistånd som förmedlas genom bl.a. EU
och UNHCR. Den regionala MR-organisationen FORUM-
ASIA har mottagit stöd för en narkotikakampanj
riktad mot Burma. Stöd ges även till oppositionens
radiostation i Oslo. Riksdagen har på Sidas uppdrag
i februari 2002 genomfört en utbildning i Stockholm
för burmesiska exilparlamentariker. Enligt
utskottets uppfattning bidrar sådana insatser till
värdefulla tillfällen för kunskapsutbyten för båda
parter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345
(fp) yrkande 32 kan besvaras.
22 Sri Lanka
I motion 2001/02:U212 (v) framhålls att när den
brittiska kolonialmakten lämnade Sri Lanka så
lämnade man ett land som var etniskt splittrat.
Olika grupper behärskade olika områden. Landet är
mycket rikt, inte minst på olika ädelstenar och
metaller. Större delen av dessa tillgångar kom att
hamna i majoritetens, den singalesiska befolkningen,
händer.
Konflikten mellan framför allt singaleser och
tamiler, men även med muslimska grupper, har pågått
sedan början av 1920-talet. Den senaste eskaleringen
mellan de olika grupperna skedde 1983 då de tamilska
tigrarna (LTTE, Liberation Tigers of Tamil Eelam)
inledde en väpnad kamp för att befria den norra
delen av landet och skapa en tamilstat. Tamilerna,
som utgör cirka 20 % av befolkningen, är av indiskt
ursprung. De importerades som arbetskraft till Sri
Lanka av de brittiska kolonialmyndigheterna för att
det behövdes arbetare på de lankesiska
teplantagerna. Deras status i Sri Lanka har sedan
dess varit osäker när det gäller medborgerliga
rättigheter och statstillhörighet. Motionärerna
menar i yrkande 1 att Sverige bör verka för att de
tamiler som arresterats och hållits fängslade utan
rannsakning och dom antingen friges eller att deras
fall underkastas en snar, korrekt, rättslig
prövning. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU och
andra internationella organisationer bör verka för
att tortyr och misshandel av arresterade personer
och politiska fångar i Sri Lanka upphör och, i
yrkande 3, att Sverige, som enskilt land och som
medlem av EU och andra internationella
organisationer, aktivt bör arbeta för en fredlig
lösning av konflikten mellan de etniska grupperna i
Sri Lanka och aktivt stödja de fredsinitiativ som
har tagits av den norska regeringen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att återkommande överträdelser av de
mänskliga rättigheterna har följt i spåren av den
långvariga väpnade konflikten mellan den
srilankesiska regeringen och den tamilska LTTE-
gerillan. Under vissa perioder har mycket allvarliga
MR-överträdelser begåtts. Den väpnade konflikten,
som sedan 1983 krävt tiotusentals människoliv och
tvingat över en halv miljon människor att bli
internflyktingar, utgör landets allvarligaste
utvecklingshinder. Kränkningarna av de mänskliga
rättigheterna i Sri Lanka har fortlöpande följts av
Sverige och stått i fokus vid de bilaterala
kontakterna med landet. Sverige har dessutom, såväl
bilateralt som multilateralt, agerat för att
förbättra MR-situationen på Sri Lanka. Sverige har
också inom EU-samarbetet varit drivande för att
lyfta fram MR-situationen och den demokratiska
utvecklingen i Sri Lanka.
Sveriges bistånd till Sri Lanka har fokuserats på
utbildningsinsatser och landsbygdsutveckling, men
betydande belopp har också anslagits till andra
områden som humanitärt bistånd samt insatser till
stöd för mänskliga rättigheter och demokratisk
utveckling. Ett antal projekt inom
utvecklingssamarbetet som rör insatser på områdena
fred, demokrati och mänskliga rättigheter är
dessutom i beredningsstadiet och planeras att
påbörjas under 2002.
Genom Europeiska byrån för humanitärt bistånd (ECHO)
ges också bistånd bl.a. till den väpnade konfliktens
offer. Ett betydande EU-bistånd ges dessutom till
Family Rehabilitation Centers, vilka arbetar med att
rehabilitera tortyroffer.
Sverige och EU verkar i olika sammanhang, inklusive
multilaterala, för en fredlig lösning av konflikten
mellan de etniska grupperna i Sri Lanka. I
återkommande uttalanden från ordförandeskapet på
EU:s vägnar har Sri Lanka och LTTE uppmanats att
upphöra med fientligheterna och få till stånd en
varaktig uppgörelse. Vid upprepade tillfällen har
också uttalats stöd för den norska regeringens
strävanden att underlätta en förhandlingslösning av
konflikten.
Norges möjligheter att mäkla fred i Sri Lanka har ökat under
senaste tiden då regeringen i Colombo meddelat att
den tänker iaktta ytterligare en månads vapenvila. I
mitten av februari 2002 förlängde den tamilska
gerillan ensidigt sin vapenvila. Sri Lankas regering
har meddelat den norske medlaren att arméns
vapenvila har utsträckts till den 24 februari.
Avsikten var att ge medlaren tid att åstadkomma en
ömsesidigt överenskommen vapenvila mellan regeringen
och den tamilska LTTE-gerillan. Sedan julhelgen, när
båda sidor deklarerade tillfällig vapenvila, har
regeringen mildrat den ekonomiska blockad som i
flera år har riktats mot gerillakontrollerade
områden i norr. Norska fredsmäklare har varit
försiktigt optimistiska och menar att båda parter
känner ökat förtroende för varandra. LTTE ställer
dock fortfarande som ett oavvisligt krav att
rörelsen måste förklaras laglig, innan den ger sig
in på några förhandlingar. Sverige har ställt sig
positivt till att sända personal till Sri Lanka för
att övervaka vapenvilan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U212 (v) yrkandena 13 kan besvaras.
23 Taiwan
Taiwan i internationella organ
I motion 2001/02:U202 (m) framhålls att Taiwan i dag erkänns
diplomatiskt av ett trettiotal länder. Dock är det
långt kvar innan flertalet nationer har erkänt
Taiwan. 1971 tog Folkrepubliken Kina plats i FN. En
plats som tidigare innehafts av Republic of China
(ROC), dvs. Taiwan, som är ett av de länder som
grundade FN. Motionären anser i yrkande 1 att
Sverige bör verka för att FN åter accepterar ROC som
medlemsnation. Taiwan tvingades även lämna
världshälsoorganisationen WHO. I yrkande 2 krävs att
Sverige skall verka för att WHO accepterar Taiwan.
Även i motion 2001/02:U213 (m) anses att Sverige bör
verka för att Taiwan skall kunna delta i arbetet i
WHO som observatör. Liknande synpunkter framförs i
motion 2001/02:U274 (m) yrkande 1 där motionärerna
framhåller att Taiwan står utanför många viktiga
internationella organ, som FN och WHO, och att
Sverige måste agera för att Taiwan ges möjlighet att
ansluta sig till dessa. I motion 2001/02:U299 (m)
framhålls att Taiwan har en unik ställning i världen
och att det är orimligt att ett land som Taiwan, en
av världens främsta ekonomiska aktörer och en av
Asiens främsta demokratier, står utanför FN. Det är
därför angeläget att det inom FN tillsätts någon
form av utredning för att komma fram till hur
Taiwans ställning i världssamfundet skall kunna
lösas. Sverige bör med all kraft försöka bidra till
att en sådan lösning kommer till stånd (yrkande 1).
Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:U307
(m, v, kd, c, fp, mp) där det framhålls att den
demokratiska utvecklingen i Taiwan har stärkts under
senare år. I september 2001 antog The Standing
Committee of European Doctors, dvs. samarbetsorganet
mellan läkarförbunden inom EU, EES och
kandidatländerna, ett enhälligt beslut om att kräva
att Taiwan skall ges observatörsstatus i WHO.
Sverige bör aktivt verka för att Taiwan som
observatör skall kunna delta i arbetet inom WHO.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU bör Sverige, enligt
motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 52, verka för att
det demokratiska Taiwan ges plats i FN och WHO, vid
sidan av Folkrepubliken Kina, till dess att folken i
Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta ställning
till sin eventuella gemensamma framtid. Så sent som
vid generalförsamlingens öppnande i september 2000
väcktes åter frågan av ett antal medlemsstater att
låta utreda Taiwans representation i FN (yrkande
53). Frågan föll på Kinas veto. Varken Sverige eller
EU stod bakom ansträngningarna att bereda plats för
Asiens mest vitala demokrati och dess 23 miljoner
invånare i FN-familjen. Sverige och EU bör i
fortsättningen aktivt stödja detta förslag. Det
avser också frågan om Taiwans representation i olika
underorgan (yrkande 54).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att det haft anledning att ta ställning
till flertalet yrkanden om frågan om Taiwans
representation i FN och olika FN-organ, senast i
betänkande 2000/01:UU10 vari bl.a. sägs:
Medlemskap i FN behandlas av Sverige enligt
universalitetsprincipen; suveräna stater som Sverige
erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och
dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya
medlemmar i FN genom beslut i generalförsamlingen
efter beredning i och på rekommendation av
säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot
ett förslag att föra upp frågan om Taiwans ställning
på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.
Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp
frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens
dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs
1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och
hade diplomatiska förbindelser med landet. Dessa var
ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,
Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua,
Panama, Dominikanska republiken, Centralafrikanska
republiken och Swaziland.
Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner
Taiwan som en suverän stat. Den svenska ett-Kina-
politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är
Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina
tillhöriga platsen i FN.
Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har
utvecklade kontakter med olika länder samt med
Folkrepubliken Kina. Utskottet ser positivt på den
demokratiska utveckling som skett i Taiwan. Med
hänvisning till vad ovan anförts samt till tidigare
uttalanden av utskottet framstår det som klart att
det inte är motiverat att agera för Taiwans
medlemskap i FN.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet konstaterar att från svensk sida skulle en
utveckling som möjliggör observatörskap i WHO för
Taiwan välkomnas. Ett sådant observatörskap
förutsätter emellertid enighet inom WHO vilket i
dag inte föreligger och därmed saknas grunden för
ett sådant beslut. Sverige söker på olika sätt
samråd i EU-kretsen i denna fråga. Utskottet har
inhämtat att även om Taiwan i dag varken är medlem
eller observatör i WHO har landet möjlighet att
använda information från WHO, t.ex. i en situation
med utbrott av smittsamma sjukdomar.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U202 (m) yrkandena 1 och 2,
2001/02:U213 (m), 2001/02:U274 (m) yrkande 1,
2001/02:U299 (m) yrkande 1, 2001/02:U307 (m, v, kd,
c, fp, mp) samt 2001/02:U345 (fp) yrkandena 5254
kan besvaras.
Taiwans representationskontor och svensk
representation i Taiwan
I motion 2001/02:U202 (m) konstateras att Sverige och Taiwan har
omfattande handelsutbyte liksom andra kontakter inom
kultur, forskning och utbildning. På grund av de
omfattande kontakterna har Sverige ett exportkontor
i Taiwan, och Taiwan å sin sida har ett
representationskontor i Stockholm. I yrkande 3
föreslås att Sveriges behandling av Taiwans
representation blir densamma som för övriga länder
inom EU och att Sverige behandlar Taiwans
representationskontor i Stockholm som likvärdigt med
en utländsk beskickning. I yrkande 4 krävs att ett
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Taiwan
upprättas. Även i motion 2001/02:U299 (m) yrkande 2
framhålls att med tanke på de omfattande
förbindelserna mellan Sverige och Taiwan bör Sverige
ge Taiwans kontor i Stockholm samma behandling som
kommer Sveriges exportkontor i Taipei till del.
I motion 2001/02:U236 (m) framhålls att det i östra Asien bara
finns ett land med ett fullt utvecklat demokratiskt
system, Taiwan, med ett föredömligt genomfört
regeringsbyte. Relationen mellan Taiwan och Kina är
känslig, liksom Kinas känslighet i relationer till
omvärlden i denna fråga. De som verkar i demokratisk
anda måste behandlas positivt. I många år har
motioner lagts fram om att Sverige skall öka sina
kontakter med Taiwan, inte bara genom handel utan
även politiskt. Motionärerna menar att en viktig
symbolisk gest skulle vara att låta Taiwans
representation i Stockholm få samma status,
exempelvis vad avser skattefrågor, som åtnjuts av
den svenska representationen i Taiwan. Motionärerna
menar att Sverige bör bereda Taiwans
representationskontor i Stockholm villkor som är
likvärdiga dem som andra länder bereder taiwanesiska
kontor. Liknande synpunkter framförs i motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 48 i vilken krävs att
Taiwans representationskontor i Stockholm ges
diplomatisk skattefrihet.
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 49 krävs också
att den svenska representationen i Taipei bör
förstärkas. Representationen visade sig vara ytterst
värdefull för att tillvarata de omfattande svenska
intressena i Taiwan i samband med den stora
jordbävningskatastrofen i september 1999, och
Sverige bör, enligt motion 2001/02:U345 (fp) yrkande
50, medverka till att EU upprättar ett
informationskontor i Taipei.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att frågan om status för Taiwans
representationskontor i Stockholm har behandlats i
tidigare betänkande, senast i bet. 2000/01:UU10.
I enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska
förbindelser beviljar Sverige med stöd av bl.a.
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
utländska diplomatiska beskickningar i Sverige
immunitet och privilegier. Sverige och Taiwan har
inte upprättat diplomatiska förbindelser, och Taiwan
kan således inte ha en diplomatisk beskickning i
Sverige. Med nuvarande lagstiftning är det därför
omöjligt att tillmötesgå kravet på skattebefrielse
för Taiwans handelskontor i Stockholm. I motionen
hänvisas till att personalen vid det svenska
Exportrådskontoret i Taipei åtnjuter
skattebefrielse. Sverige tillämpar dock inte
reciprocitetsprincipen för behandling av utländsk
representation. Det är således inte heller möjligt
att av reciprocitetsskäl bevilja Taiwankontoret
skattebefrielse.
Utskottet vidhåller den anförda uppfattningen.
Utskottet anser vidare att Exportrådets kontor i
Taiwan är en viktig stödjepunkt för svenska
intressen på olika områden. Exportrådet ser med
jämna mellanrum och i nära samråd med
Utrikesdepartementet över kontorets
verksamhetsinriktning och resursbehov. Utskottet har
inhämtat att någon form av EU-representation i
Taipei har diskuterats i EU-kretsen, men att
etablering för närvarande inte är aktuell, bl.a. med
hänsyn till budgetrestriktioner.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet
motionerna 2001/02:U202 (m) yrkande 3, 2001/02:U299
(m) yrkande 2, 2001/02:U236 (m), 2001/02:U345 (fp)
yrkande 48 samt anser att motion 2001/02:U345 (fp)
yrkandena 49 och 50 med vad som ovan anförts kan
besvaras.
Utskottet konstaterar att förhandlingar om en
svensk-taiwanesisk överenskommelse för undvikande av
dubbelbeskattning har slutförts. På begäran av
Lagrådet kommer överenskommelsen att sändas ut på
remiss till juridisk expertis. Finansdepartementet
räknar med att under våren kunna förelägga riksdagen
en proposition i ärendet. Målsättningen är att
överenskommelsen skall träda i kraft senast vid
årsskiftet 2002/2003, förutsatt att
beredningen/godkännandeprocessen då också är klar på
taiwanesisk sida.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U202 (m) yrkande 4 kan besvaras.
Visumfrågor
I motion 2001/02:U217 (m) framhålls att inom ramen för en "ett-
Kina-politik" bör dialog, kontakter och samtal
prägla Sveriges och EU:s linje gentemot
Folkrepubliken Kina och Taiwan. Motionärerna menar
att Sverige bör verka för att EU:s inofficiella
praxis gällande visumfrågor för vissa personer från
Taiwan ändras så att t.ex. privata besök av personer
i höga befattningar inte hindras. Även i motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 51 krävs att reglerna för
att utfärda besöksvisum för taiwanesiska medborgare
i ledande ställning måste förändras. Invånare från
demokratiska stater får aldrig vägras inresa i
Sverige av politiska etikettsskäl.
Utskottets överväganden
Ett-Kina-politiken som Sverige följer innebär att det inte är
möjligt att upprätthålla diplomatiska förbindelser
med både Peking och Taipei. Samtliga EU-länder,
inklusive Sverige, har valt att ha diplomatiska
förbindelser med Peking. Följden av detta är att
inga mellanstatliga förbindelser med Taiwan kan
förekomma. Officiella besök från Taiwan är därmed
inte möjliga, utan alla besök sker inofficiellt. När
det gäller besök från Taiwan på högsta politiska
nivå kan även privata besök få en officiell ram som
gör dem mindre lämpliga. Utskottet konstaterar att
det råder enighet om denna syn inom EU-kretsen.
De begränsningar som gäller för besöksutbytet har
dock inte hindrat Sverige från att utveckla goda
kontakter med Taiwan. Förutom en omfattande handel
finns även ett aktivt utbyte inom den akademiska
världen, på kulturområdet och mellan representanter
för det civila samhället. Under senare år har ett
flertal besök från Taiwan genomförts i Sverige,
inklusive inofficiella ministerbesök som en följd av
det kommersiella och teknologiska utbyte som äger
rum mellan länderna. Under mars månad 2002 genomförs
ett besök i Taiwan från det svenska
näringsdepartementet på statssekreterarnivå med
deltagare från Exportrådet, Ericsson, Combitech
Traffic System, AU-System, Apis m.fl. Resan är en
uppföljning av tidigare besök från Taipei i Sverige
och görs i syfte att främja och marknadsföra svenskt
IT-kunnande och svensk IT-industri i Taiwan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U217 (m) samt 2001/02:U345 (fp)
yrkande 51 kan besvaras.
Relationerna mellan Taiwan och Kina
I motion 2001/02:U274 (m) yrkande 2 konstateras att
Folkrepubliken Kina har uttalat hot om invasion av
Taiwan. Genom olika uttalanden kräver ledare i
Folkrepubliken Kina att Taiwan skall godta Kinas
tolkning av principen om ett Kina. Sverige måste
klart och tydligt deklarera att Taiwan, liksom andra
suveräna, fria och demokratiska stater, fritt och
självständigt avgör sin egen framtid.
Taiwan var länge en militär enpartistat. I slutet av
80-talet påbörjades tillsammans med en snabb
ekonomisk och social utveckling också en politisk
demokratisering. Under det senast decenniet har den
demokratiska utvecklingen accelererat med
flerpartisystem, allmänna fria val, allmänna
presidentval och i mars 2000 valdes oppositionens
kandidat Chen Shuibian till president i Taiwan. För
första gången i den kinesiska kultursfären
genomfördes ett maktskifte genom fredliga, fria och
demokratiska val. Taiwan utgör i dag ett exempel för
resten av Asien på en modern demokrati. I
2001/02:U345 (fp) yrkande 47 krävs att all kinesisk
maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och
entydigt.
Utskottets överväganden
Utskottet ser positivt på det senast decenniets utveckling i
Taiwan och att landet nu är en demokrati. Alla
politiska ledare i Taiwan är numera utsedda i fria
demokratiska val.
Utskottet ser positivt på denna utveckling och har
vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för den
demokratiska utvecklingen på Taiwan. Även om det
finns restriktioner i det officiella umgänget med
Taiwan, förekommer breda kontakter och utbyte i båda
riktningarna. Ett väl utbyggt kontaktnät med Taiwan
stärker förutsättningarna att stå som ett
demokratiskt föredöme i hela regionen, särskilt i
förhållande till Folkrepubliken Kina. Det kinesiska
inre kabinettet (State Council) har tidigare
deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp
förhandlingar om återförening på obestämd tid
tvingas den kinesiska ledningen vidta alla tänkbara
åtgärder inklusive bruk av maktmedel.
Utskottet tar generellt avstånd från militära hot
som påtryckningsmedel och har ovan konstaterat att
den svenska regeringen vid flera tillfällen starkt
reagerat mot att Folkrepubliken Kina använt militära
hot som påtryckningsmedel. Sveriges inställning är
att Taiwans framtida status är en fråga som måste
lösas på fredlig väg av de berörda parterna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U274 (m) yrkande 2 samt
2001/02:U345 (fp) yrkande 47 kan besvaras.
Dödsstraffet i Taiwan
I motion 2001/02:U215 (m) yrkande 7 krävs att Sverige bör
markera sitt stöd för Taiwans intentioner att
avskaffa dödsstraffet.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att representanter för Taiwans regering
under 2001 uttalade sin förhoppning om dödsstraffets
avskaffande, vilket mötte blandade reaktioner i
Taiwan. Inga konkreta åtgärder sägs ännu ha
vidtagits för att uppnå detta under den nuvarande
presidentens mandatperiod. Enligt Amnesty
Internationals årsrapport verkställdes 17
avrättningar under 2000, en minskning från 1999 då
24 människor avrättades.
Utskottet har ovan behandlat frågan om dödsstraffets
avskaffande och ser med oro på det faktum att det
fortfarande förekommer i flera länder. Den
lagstiftande församlingen i Taiwan har nyligen
avskaffat lagen om kontroll och bestraffning av
gängrelaterade brott, som bland annat föreskrev
obligatoriskt dödsstraff för ett antal allvarliga
brott. Utskottet konstaterar att ett avskaffande av
dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med
Sveriges och EU:s ansträngningar att avskaffa
dödsstraffet varhelst det förekommer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U215 (m) yrkande 7 kan besvaras.
24 Kina
Allmänt om situationen i Kina
I motion 2001/02:U206 (m) anförs att vissa uppgifter gör
gällande att 100 000 falungongutövare häktats,
20.000 sänts till arbetsläger och hundratals
torterats och avlidit i polishäkten. Oliktänkande
som inte sanktionerats av staten bekämpas med alla
medel. I motionen framhålls att Sverige skall verka
för att oberoende undersökningar genomförs och kräva
att falungongutövare och politiska fångar släpps
fria samt ställa som krav för svenskt deltagande i
OS att de mänskliga rättigheterna efterlevs.
I motion 2001/02:U214 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är
jordens största marknad, och potentialen för
ekonomisk tillväxt och internationell handel är
mycket stor. Den kinesiska kulturen har i
århundraden varit en av mänsklighetens mest
framstående. Det är viktigt både för landets och
omvärldens välstånd att Folkrepubliken Kina
integreras i den fria världsekonomin. I kraft av
ökad ekonomisk styrka kommer landets politiska
betydelse att växa. Motionärerna menar att
utvecklingen i Taiwan visar att västerländsk
demokrati och kinesisk kultur inte bara är fullt
förenliga, utan också en mycket lyckosam
kombination. I yrkande 1 framhålls att Taiwans
demokratiseringsprocess är ett gott exempel för hela
regionen och inte minst för Folkrepubliken Kina. Att
Kina är en betydande ekonomi i vardande får inte
hindra Sverige från att påtala brister i mänskliga
rättigheter och kritisera landets militära
rustningar. Folkrepubliken Kina får inte bedömas med
annan måttstock än andra länder. Samtidigt som
Sverige tydligt reagerar mot diktaturen i
Folkrepubliken Kina måste stöd ges till handel som
skapar välstånd, öppnar landet och skapar kontakter
som stärker kraven på demokrati.
Folkrepubliken Kina har under de senaste åren ökat
sin kärnvapenkapacitet. Kina har nu, tillsammans med
USA och Ryssland, full nukleär förmåga och kan
avlossa robotar från marken, luften och havet. När
Folkrepubliken Kinas utrikesminister besökte Sverige
togs inte landets kärnvapenprogram upp på agendan. I
yrkande 2 krävs att Sverige återkommande måste
markera att Kinas kärnvapenrustningar är
oacceptabla. Frågan måste också tas upp inom ramen
för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Folkrepubliken Kinas regering försöker skrämma
människor till efterrättelse för att på så sätt
styra demokratiska val i grannlandet Taiwan.
Motionärerna menar i yrkande 3 att Sverige med
största tydlighet måste markera att det inte är
acceptabelt att hota sina grannar eller, i yrkande
4, att söka styra resultaten i fria och demokratiska
val i andra länder. Även detta krav måste finnas med
i Sveriges agerande i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken så att Sverige och EU alltid
finns på demokratins sida.
Från Taiwans sida har det förts fram förslag om att
ett möte skall äga rum för att behandla såväl
handels- som transportfrågor. Initiativet är
välkommet och ansvarsfullt, eftersom det bara är
genom samtal som relationerna mellan Folkrepubliken
Kina och Taiwan kan hanteras på ett konstruktivt
sätt. Peking har dock hittills avvisat planerna på
ett möte, eftersom kommunistledningen vägrar att se
Taiwan som annat än en utbrytarprovins. Motionärerna
menar i yrkande 5 att samtal mellan Folkrepubliken
Kina och Taiwan ligger i hela världens intresse.
Sverige måste stödja och uppmuntra samtal mellan
länderna. Vidare framhålls, i yrkande 6, vikten av
att öka tydligheten i Sveriges ställningstaganden
gentemot Folkrepubliken Kina. Ökad tydlighet
förutsätter också en ny, konsekvent och sammanhållen
Kinapolitik.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att den kampanj som Kinas regering
bedrivit mot falungong i över två år har lett till
omfattande kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Människor har frihetsberövats och
misshandlats, och ett stort antal dödsfall av
fängslade medlemmar har rapporterats. Bannlysningen
av falungongrörelsen strider mot yttrande- och
organisationsfrihetens principer.
Sverige ser mycket allvarligt på situationen när det
gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och kommer
att fortsätta att på hög nivå och vid varje givet
tillfälle uppmana Kinas regering att upphöra med de
kränkningar som rapporteras. Detta kommer även
fortsättningsvis att göras i direkta samtal och
kontakter med Kinas regering, både bilateralt och
vid andra dialogtillfällen mellan EU och Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U206 kan besvaras.
Utskottet understryker att det är en grundsten i
svensk utrikespolitik att överallt stödja utveckling
mot demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot
demokrati är av stor betydelse och har rönt
uppskattning och stöd från svensk sida. Utskottet
ser positivt på det senaste decenniets utveckling i
Taiwan och att landet nu är en demokrati. Alla
politiska ledare är numera utsedda i fria
demokratiska val. Taiwans exempel visar att
demokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt
samhälle. Sverige eftersträvar ett utbyggt
kontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både
av politisk, ekonomisk, akademisk och kulturell
karaktär mellan länderna. Därigenom stärks också
Taiwans förutsättningar att stå som demokratisk
förebild för hela regionen liksom dess möjligheter
att positivt påverka utvecklingen i Folkrepubliken
Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U214 (m) yrkande 1 kan besvaras.
Utskottet ser allvarligt på Kinas
kärnvapenupprustning. All kärnvapenupprustning är
oacceptabel. Kärnvapenstaterna har en särskild
skyldighet enligt ickespridningsfördraget mot
kärnvapen (NPT) att nedrusta. Vid
översynskonferensen för NPT år 2000 antogs
enhälligt, av samtliga medlemsstater, en konkret
åtgärdslista i tretton steg för
kärnvapennedrustning. Det viktigaste åtagandet var
att kärnvapenstaterna gjorde ett otvetydigt
politiskt åtagande att eliminera sina
kärnvapenarsenaler. Detta åtagande gäller för Kina
liksom för de övriga kärnvapenstaterna.
Sverige är fast beslutet att tillsammans med övriga
Ny Agenda-medlemmar fortsätta arbetet för
genomförandet av de överenskommelser om
kärnvapennedrustning som gjordes vid 2000 års NPT-
konferens. En prioriterad fråga för Sverige är att
det viktiga provstoppsavtalet för kärnvapen (CTBT)
kan träda i kraft så snart som möjligt. En annan
viktig fråga är att förhandlingar vid
nedrustningskonferensen (CD) kan inledas om ett
förbud mot produktion av klyvbart material för
vapenbruk (FMCT).
Ett ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är
en ökad transparens beträffande det kinesiska
innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial. Kina
och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett
politiskt åtagande avseende ökad transparens i
kärnvapeninnehavet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U214 (m) yrkande 2 kan besvaras.
Utskottet konstaterar att de senaste valen hölls i
december 2001 på Taiwan. De valen gällde en ny
lagstiftande församling samt borgmästare i ett antal
städer och ledamöter i lokala församlingar. Valen
synes denna gång ha förlöpt utan öppet hotfulla
uttalanden från Kina eller försök att påverka
utgången, vilket tidigare skett under t.ex.
presidentvalet 2000. Inte heller efter valet har hot
upprepats i kinesisk press med anledning av
valutgången. Från svensk sida uppmuntras båda parter
att utveckla kontakterna och möjligheten till
politisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans
inträde i WTO kan också ses som ett viktigt steg i
utvecklingen av relationerna och av värde för en
fredlig lösning av Taiwanfrågan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U214 (m) yrkandena 35 kan besvaras.
I regeringens skrivelse 1998/99:61 Framtid med
Asien. En svensk Asienstrategi inför 2000-talet
finns en redogörelse för de prioriteringar och
överväganden som gjorts för en sammanhållen svensk
Kinapolitik. Där klargörs att Sverige ser det som
angeläget att omvärlden verkar för att Kina
inkorporerar internationella normer och som
ansvarstagande part engageras i det globala arbetet
för fred och säkerhet, respekt för mänskliga
rättigheter, demokrati och frihandel. En politisk
dialog med Kina är ett viktigt medel att främja
denna integrering.
EU:s Kinapolitik beskrevs 1998 i Kommissionens
dokument Building a Comprehensive Partnership with
China. Målsättningarna är att stödja Kinas fortsatta
integrering i det internationella samfundet,
ekonomiskt och politiskt och främja övergången till
ett öppnare samhälle byggt på internationella
rättsprinciper och med respekt för de mänskliga
rättigheterna. En uppföljning av detta dokument har
gjorts och antogs den 15 maj 2001: EU Strategy
towards China: Implementation of the 1998
Communication and Future Steps for a more Effective
EU Policy. Europeiska rådet antog den 25 juni 2001
slutsatser angående sina relationer till Kina. Dessa
dokument innebär fördjupad analys och preciseringar
av en långsiktig Kinapolitik med konkreta
rekommendationer.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
2001/02:U214 (m) yrkande 6.
Dödsstraff och tortyr
I motion 2001/02:U215 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är
jordens största diktatur och brister grovt i
respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Mellan
1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400 dödsdomar
och mer än 16 500 verkställda avrättningar i landet.
Den verkliga siffran kan vara än högre.
Folkrepubliken Kina avrättar fler människor än
världens övriga länder tillsammans. I yrkande 1
krävs att Sverige och EU måste verka för att
användningen av dödsstraffet i Folkrepubliken Kina
upphör och i yrkande 2 att Sverige och EU måste
verka för att tortyr av fångar i Folkrepubliken Kina
inte äger rum. Rättsapparaten används för politisk
förföljelse, och oliktänkande och religiösa
människor förtrycks och fängslas. Staten
kontrollerar Internet, tidningar och andra medier. I
yrkande 3 krävs att Sverige och EU måste verka för
att rättsväsendet i Folkrepubliken Kina
avpolitiseras, och i yrkande 4 krävs att Sverige
verkar för att politiska fångar i Folkrepubliken
Kina friges samt att förföljelsen av oppositionella
samt religiösa personer upphör. I yrkande 5
framhålls kravet på att öka förståelsen inom det
kinesiska ledarskapet för de mänskliga
rättigheternas universalitet.
Eftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina har landets
ettbarnspolitik lett till att blivande föräldrar
aborterat flickfoster för att de ska få en pojke som
enda barn. Detta har lett till att det per 100
flickor föds 111,3 pojkar i Kina. Politiken har lett
till tvångsaborter, barnamord och att föräldrarna
överger sina flickebarn. I 2001/02:U215 (m) yrkande
6 framhålls att hundratusentals, kanske miljoner,
flickor försvinner i Kina och att detta är en
oacceptabel konsekvens av ettbarnspolitiken och
synen på mäns och kvinnors olika värde.
Utskottets överväganden
Utskottet kan konstatera att Sverige vid flera tillfällen och på
hög nivå har tagit upp dödsstraffet med Kinas
regering och uppmanat Kina att upphöra med att
utdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta
har skett i direkta samtal och kontakter med den
kinesiska regeringen, både bilateralt och vid olika
multilaterala dialogtillfällen, som t.ex. vid EU:s
dialog om mänskliga rättigheter, samt genom
anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även
fortsättningsvis att noga bevaka användandet av
dödsstraffet i Kina och framföra den principiella
ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas. Liksom
dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för
EU:s dialog med Kina om de mänskliga rättigheterna.
Det senaste seminariet EUKina om mänskliga
rättigheter som anordnades under Belgiens
ordförandeskap hade som sitt ena huvudtema
förekomsten av tortyr.
EU:s och Sveriges ansträngningar att bringa det
kinesiska rättsväsendet i överensstämmelse med
internationella normer fortsätter genom
kunskapsöverföring i olika former och kontaktnät.
Sverige verkar bl.a. genom utbildningsverksamhet för
att öka kunskapen om regler som kan motverka
användandet av tortyr. Genom Raoul
Wallenberginstitutet bedrivs kurser som riktas mot
olika befattningshavare inom det kinesiska
rättsväsendet och syftar till att höja kunskapsnivån
om innebörden av internationella konventioner på
mänskliga rättighetsområdet, inklusive tortyrfrågan.
Utskottet konstaterar att strävan att bistå Kina i
moderniseringen av rättsväsendet sedan många år har
inneburit en rad insatser och kunskapsutbyte mellan
Kina och Sverige och Kina och EU. Kinas rättsväsen
och lagstiftning har under de senaste 20 åren
genomgått omfattande reformering och bringats i mer
formell överensstämmelse med internationellt
rättstänkande. Graden av politisering av
rättsapparaten har minskat, och denna trend tycks
fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås
under det enpartisystem som råder.
Observatörer anser att människorättssituationen
försämrats i Kina, bl.a. till följd av den s.k. slå
hårt-kampanjen. Till dem som drabbats hör politiska
dissidenter, människor som deltagit i kampanjer mot
korruption, arbetaraktivister,
människorättsförsvarare och medlemmar av icke
godkända religiösa eller andliga rörelser. En del
har dömts till långa fängelsestraff efter
bristfälliga rättegångar eller sänts till
tvångsarbete i fångläger. Enligt uppgift torterades
eller misshandlades många.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U215 (m) yrkandena 13 kan besvaras.
Utskottet konstaterar vidare att i den politiska
dialogen med Kina som bedrivs såväl bilateralt som
av EU framförs ständigt krav på att politisk
förföljelse skulle upphöra. De är också en central
del i den specifika dialog om mänskliga rättigheter
som förs två gånger om året med Kina. EU har där
förmedlat listor på personer som sitter fängslade
och vars frigivning EU kräver. Många enskilda länder
har gjort detsamma. I bilaterala sammanhang förs på
olika nivåer krav på frigivning av fängslade
personer fram från svensk sida.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U215 (m) yrkande 4 kan besvaras.
Rättigheterna i 1948 års allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna är universella. De gäller
alla människor, utan åtskillnad. Varken land, kultur
eller specifik situation kan åberopas för ett
åsidosättande av dessa, vilket också bekräftades av
världssamfundet vid Världskonferensen om de
mänskliga rättigheterna i Wien 1993. Självklart
anser Sverige att universalitetsprincipen även
omfattar Kina, vilket också har färgat kontakterna
med Kina på området. Av samma skäl har Sverige och
EU aldrig accepterat den motion om ickebehandling
som Kina upprepade gånger framlagt i FN:s MR-
kommission för att motsätta sig att frågan behandlas
där.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U215 (m) yrkande 5 kan besvaras.
Utskottet anser att det finns anledning att se
mycket allvarligt på den omfattande rapportering om
övergrepp och tvångsaborter till följd av Kinas
barnbegränsningspolitik. Den kinesiska regeringen
har ända sedan 1970-talet bedrivit en medveten
familjepolitik som begränsar rätten att sätta barn
till världen. Att enskilda tjänstemän och poliser
gjort sig skyldiga till grova överträdelser, såsom
tvångsaborter, är väl dokumenterat. I många fall har
föräldrar även begått barnamord och övergivit
nyfödda flickor, vilket skett i strid med landets
lagar. Dessa missförhållanden har varit särskilt
utbredda på landsbygden, där den traditionella synen
på familjens fortlevnad och behovet av att
föräldrarna på sin ålderdom försörjs av sina söner
varit en stark realitet. I städerna är de sociala
och ekonomiska mönstren annorlunda.
I Sveriges utvecklingssamarbete med Kina är ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de
centrala målen. Jämställdhetsprojekten, bl.a. att
framställa jämställdhetsrelaterat statistiskt
underlag har som syfte att öka medvetenheten om
dessa frågor för samhällsplaneringen.
Samarbetspartner har varit statliga myndigheter,
forskningsinstitutioner och enskilda organisationer
i Kina. Sverige agerar även genom UNFPA, FN:s
befolkningsfond, som arbetar aktivt med att stärka
flickors och kvinnors ställning i det kinesiska
samhället.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U215 (m) yrkande 6 kan besvaras.
Minoriteter och oliktänkande
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 2 framhålls att
i Kina utsätts religiösa och etniska minoriteter för
tortyr, godtyckliga rättegångar och förtryck. En
särskilt utsatt grupp är anhängarna till falungong.
Tibet är ett område där situationen är svår när det
gäller mänskliga rättigheter. Motionärerna menar att
Sverige bör verka för att EU intar en kritisk och
vaksam hållning när det gäller mänskliga rättigheter
i Kina och därvid riktar särskild uppmärksamhet på
angreppen på falungongrörelsen, situationen i Tibet
och tillämpningen av dödsstraff.
I motion 2001/02:U290 (kd) framhålls att Kina med
sin miljardbefolkning är ett land vars
minoritetsbefolkningar ständigt utsätts för
kränkningar av de styrande. Motionären anser att
Sverige särskilt bör verka för att minoriteterna
skall kunna leva i trygghet utan fruktan för tortyr
och dödsstraff, att troende oavsett religion skall
kunna samlas fritt, att yttrandefrihet och
tryckfrihet införs och att det skall blir tillåtet
med fackföreningar och självständiga demokratiska
politiska partier. Kina måste också tillåta
humanitära organisationer, som Röda korset,
tillträde till landet så att de får göra regelbundna
besök vid fängelser och arbetsläger. Sverige måste
aktivt påverka Kina så att avrättningar på politiska
grunder upphör. Sverige bör föra en dialog med Kina
om utvecklingen inom de officiellt godkända
religiösa samfunden. Sverige bör verka mycket mer
aktivt för att de kristna i Kina skall kunna samlas
fritt utan krav på registrering. Inom EU-länderna
finns en värdefull erfarenhet av hur länder kan
förvandlas från diktaturer till demokratier med
respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör verka
för att även EU bistår Kina i den demokratiska
utvecklingen.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att
Folkrepubliken Kina är världens folkrikaste stat och
dessutom världens största diktatur. Den
kommunistiska enpartiregimen i Beijing slår till med
brutal hårdhet mot varje antydan till missnöje eller
protest. I yrkande 42 framhålls att övergreppen och
den omfattande förföljelsen av falungongrörelsen är
ett tecken på att regimen inte kan tolerera något
uttryck som den inte har full kontroll över. I
yrkande 43 krävs en konsekvent, sammanhållen och
uthållig strategi för stöd till demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i
Folkrepubliken Kina. Landet måste förmås att anta
hela det internationella regelverket gällande
mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva
det i den dagliga rättstillämpningen. Oförmågan att
i de årliga förhandlingarna inom FN:s kommission för
de mänskliga rättigheterna (UNCHR) påtala Kinas
brott mot mänskliga rättigheter ifrågasätter hela
FN-systemets hantering av de internationella
konventionerna om mänskliga rättigheter. I yrkande
44 framhålls att Sverige och EU här har ett stort
ansvar för att FN:s auktoritet inte ytterligare
undergrävs när det gäller tillsynen av respekten för
de mänskliga rättigheterna.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare konstaterat den allvarliga bristen på
demokrati i Kina. Kina är en enpartistat, som inte
har övergång till demokrati på det politiska
programmet. Staten värnar hårt om enpartiväldet.
Samtidigt sker i snabb takt en modernisering av det
kinesiska samhället med reformer av rättsväsendet
och lagstiftningen, främst på det ekonomiska och
civilrättsliga området men även inom straff- och
processrätt. För befolkningen har den ekonomiska
tillväxten lett till höjd levnadsstandard, och
reformpolitiken i stort har medfört ökad personlig
valfrihet, kulturell mångfald och tillgång till
information. Mot denna bakgrund kan det konstateras
att den akademiska yttrandefriheten t.ex. i
vetenskapliga publikationer och undervisning, i
vissa avseenden och i vissa frågor, går långt. En
fortsatt utveckling kommer att leda till ökade krav
på medinflytande och demokrati.
Den negativa utvecklingen gäller den politiska
ofriheten och den ofta brutala beslutsamhet som
möter varje försök till mänsklig organisering som
kan misstänkas utmana kommunistpartiets maktmonopol
eller den nationella enheten. Bruket av dödsstraff,
ofta efter summariska rättegångar, ses som det
främsta medlet i bekämpningen av korruption. På den
utvecklingsnivå Kina nu nått blir korruptionen ett
allvarligt hinder för fortsatt ekonomisk utveckling.
Korruption bekämpas genom öppenhet, fria kritiska
medier, organisationer och fri konkurrens, men
kommunistpartiet har valt att angripa korruptionen
genom mer polis och hårdare straff, särskilt
dödsstraff.
Sverige bistår genom utvecklingssamarbetet
ansträngningarna att reformera det kinesiska
rättsväsendet och bringa det mer i överensstämmelse
med internationella normer. Därigenom läggs också en
grund för en demokratisk utveckling i framtiden.
Kina inlemmas alltmer i det internationella
samarbetet på olika områden. WTO-inträdet är ett
aktuellt exempel. I fjol ratificerade Kina också
konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. I och med att Kina ansluter sig till
alltfler internationella konventioner och
underkastar sig granskning av de
övervakningskommittéer som är knutna till dem kommer
internationella normer att införlivas i
administrationen och kraven på att de respekteras
att öka. För att utländska intressenter skall kunna
verka i Kina krävs ett någorlunda opartiskt
rättsväsen som är i stånd att hantera de tvister som
kan uppstå. Lagar och förordningar måste finnas som
reglerar det ekonomiska livet och ger en
grundläggande rättssäkerhet.
Utskottet konstaterar att EU för en aktiv politik
inom den politiska dialogen med Kina rörande
situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina,
inklusive Tibet och behandlingen av
falungongutövare. Inte minst gjordes detta under det
svenska ordförandeskapet. EU bedriver sedan flera år
en bred MR-dialog med Kinas regering. I dialogen
påtalas bristerna i fråga om mänskliga rättigheter i
Kina, framför allt den bristande respekten för
politiska och medborgerliga rättigheter, bristen på
rättssäkerhet och det utbredda bruket av dödsstraff.
Kina uppmanas att ansluta sig till det
internationella normsystemet och samarbeta med de
olika rapportörerna och arbetsgrupperna som finns. I
olika sammanhang framför EU kritik mot övergrepp och
brister till den kinesiska ledningen, både i direkta
möten med regeringsföreträdare och i internationella
sammanhang.
En stor del av Sveriges och EU:s ansträngningar går
ut på att förmå Kina att utöka samarbetet med de
olika FN-organen på mänskliga rättighetsområdet.
Utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i
Sveriges relationer med Kina. Huvudmålet för
Sveriges bistånd är att bidra till Kinas öppning mot
omvärlden. Konkret inriktas utvecklingssamarbetet på
stöd till insatser för miljön, för mänskliga
rättigheter och för jämställdhet. Sedan flera år
bedriver Raoul Wallenberginstitutet en Sida-
finansierad verksamhet i Kina med utbildning i
mänskliga rättigheter för personer inom den
kinesiska förvaltningen. Detta är exempel på stöd
till en process som på sikt kan lägga grunden för en
framtida demokratisering i Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 2
samt 2001/02:U290 (kd) kan besvaras.
Utskottet har ovan klargjort att Sverige ser det som
angeläget att omvärlden verkar för att Kina
inkorporerar internationella normer och som
ansvarstagande part engageras i det globala arbetet
för fred och säkerhet, respekt för de mänskliga
rättigheterna, demokrati och frihandel. En politisk
dialog med Kina är ett viktigt medel att främja
denna integrering.
Kina hör till den grupp länder som ständigt
uppmärksammas på grund av bristerna i fråga om de
mänskliga rättigheterna. Från den svenska
regeringens sida tar man, enligt vad utskottet
erfarit, återkommande upp frågan med kinesiska
regeringsföreträdare. Den balans som eftersträvas är
att kombinera en kraftfull kritik mot övergreppen
med en påverkan också genom dialog och samarbete.
Sverige och EU framför i olika sammanhang kritik mot
dessa övergrepp till den kinesiska ledningen liksom
i internationella sammanhang, såsom i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna och i FN:s
generalförsamling. Utskottet understryker att det är
viktigt att Sverige klart och tydligt tar avstånd
från de övergrepp som äger rum i Kina.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkandena 4244 kan besvaras.
Hongkong
Den forna brittiska enklaven Hongkong återlämnades av
Storbritannien till Kina i enlighet med ett avtal
som ingåtts mellan länderna. Under de sista tio åren
av brittiskt styre skedde en utveckling mot alltmer
av direkt folklig medverkan i stadens styre. Sedan
återföreningen pekar alla tecken mot att de av
Beijing utsedda ledarna i Hongkong alltmer fogar sig
efter kinesiska krav. I motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 45 krävs att Sverige och EU fortsatt stöder
arbetet för en fullständig demokratisering av
Hongkong med ett fullt direktvalt parlament inför
vilket de styrande är direkt ansvariga.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Hongkong, som övergick till kinesisk
överhöghet den 1 juli 1997, har bibehållit det
samhällssystem som skiljer det från Kina, i enlighet
med avtalet mellan Storbritannien och Kina. Den form
av representativitet som utmärker styrelseskicket i
Hongkong överensstämmer med den Basic Law som Kinas
parlament i enlighet med avtalet stiftade. Dock
finns anledning att känna besvikelse över att
hongkongborna inte tycks få möjlighet att utse nästa
Chief Executive, den högste befattningshavaren, i
allmänna val.
I ett antal frågor om hur man skulle tolka Hongkongs
grundlag (Hong Kong Special Administration Region,
HKSAR) har uppenbarats såväl begränsningarna i
Hongkongs autonomi som kryphålen i de kontroller,
liksom de avväganden och den maktfördelning, som
utgör en garanti för de mänskliga rättigheterna som
garanteras i grundlagen.
Sverige och EU eftersträvar en fördjupning av
kontakterna och besöksutbytet med Hongkong inom
olika områden. Dessa ömsesidigt viktiga kontakter
bidrar till att stärka autonomin och den fortsatta
utvecklingen mot demokrati.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 45 kan besvaras.
Tibet och Xinjiang
I motion 2001/02:U320 (fp) framhålls att Tibet är ett land under
olaglig kinesisk ockupation. Vid tidpunkten för
Folkrepubliken Kinas invasion 1949 uppfyllde Tibet
alla de kriterier som ställs på en självständig stat
enligt internationell rätt, nämligen ett
territorium, ett folk och en regering. Sedan den
kinesiska invasionen har Tibets unika kultur och
tibetanernas nationella identitet systematiskt och
medvetet förstörts. Tibetanerna förvägras
yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet och
att de diskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning
samt ekonomiska förutsättningar. I yrkande 1 krävs
att Sverige verkar för att villkorslösa
förhandlingar inleds mellan den tibetanska
exilregeringen och Kina. I yrkande 2 krävs att en av
FN utsedd särskild representant får föra dessa
förhandlingar. Vidare krävs, i yrkande 3, att den
tibetanska exilregeringen erkänns, om inte en
överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan
parterna åstadkommits inom tre år, i enlighet med
Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2000. I
yrkande 4 krävs att Sverige kraftfullt bör kritisera
Kina för brott mot de mänskliga rättigheterna i den
bilaterala dialogen med Kina och i FN:s 58:e
kommission för mänskliga rättigheter. I yrkande 5
krävs att Sverige i sina kontakter med Kina ställer
krav på att Gedhun Choekyi Nyima omedelbart släpps
tillsammans med sin familj och övriga som fängslats
i samband med erkännandet av honom som den 11:e
Panchen lama.
Även i motion 2001/02:U336 (m, v, kd, c, fp, mp)
framhålls att när Folkrepubliken Kinas invaderade
Tibet uppfyllde landet alla de kriterier som ställs
på en självständig stat enligt internationell rätt.
Dalai lama har hela tiden förespråkat att konflikten
med Folkrepubliken Kina skall lösas genom fredliga
medel och dialog. Folkrepublikens ledning har dock
inte visat sig villig att inleda villkorslösa
förhandlingar med Dalai lama och den tibetanska
exilregeringen. Motionärerna anser i yrkande 1 att
det är viktigt att verka för att Tibetfrågan löses
med fredliga medel och, i yrkande 2, att Sverige och
EU skall verka för att en dialog inleds mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska
exilregeringen. I yrkande 3 framhålls att FN bör ha
en beredskap att stödja och underlätta en dialog
mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den
tibetanska exilregeringen. I yrkande 4 krävs att
Sverige och EU bör verka för att FN:s kommission för
mänskliga rättigheter gör en noggrann granskning av
situationen beträffande mänskliga rättigheter i
Tibet och i yrkande 5 att Sverige i sina kontakter
med Folkrepubliken Kina verkar för att Gedhun
Choekyi Nyima tillsammans med sin familj samt de
övriga som greps vid erkännandet av denne som den
elfte Panchen lama omedelbart släpps.
I 2001/02:U345 (fp) yrkande 46 framhålls att Beijing
bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående
självbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga
rättigheter samt skapa förutsättningar att vårda och
utveckla kulturella särdrag utan att riskera hot
eller förföljelser.
Utskottets överväganden
Utskottet ser allvarligt på bristerna i respekten för de
mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige verkar för
att situationen för de mänskliga rättigheterna i
Kina, inklusive Tibet där kränkningarna är särskilt
allvarliga, skall uppmärksammas i internationella
sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för
de mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang
bedriver Sverige en dialog med Kina, både enskilt
och inom EU, och framhåller vikten av att Kina
respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga
rättigheter och uppmanar Kina att samarbeta med FN:s
MR-organ.
Det är synnerligen önskvärt att samtal kan komma
till stånd mellan Dalai lama och den kinesiska
ledningen om Tibets framtid. Hittills har dock alla
ansträngningar att åstadkomma ett närmande
misslyckats. Det internationella samfundet
fortsätter sina ansträngningar för att övertyga
parterna Kina om nödvändigheten av att finna former
för att inleda en dialog. Utskottet ser gärna att FN
kunde få en roll i Tibetfrågan. Mot bakgrund av
Kinas särskilda ställning som permanent medlem i
säkerhetsrådet är Tibet dock en fråga som är mycket
svår att hantera inom ramen för FN, och så länge
Kina utesluter en dialog om Tibet har en särskild
FN-representant inga möjligheter att verka.
Sverige har i kontakter med kinesiska
regeringsföreträdare och ansvariga i Tibet fört fram
kravet på att Gedhun Choekyi skall beredas tillfälle
att motta besök av utomstående observatörer. Detta
krav har dock avvisats av den kinesiska sidan.
Sverige kommer, enligt vad utskottet erfarit, att
fortsätta att föra fram detta krav, vilket också
framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga
rättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad
avser dialog mellan Folkrepubliken Kinas ledning och
den tibetanska exilregeringen och att
medlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en
sådan process också kunna stöttas av FN. I dagsläget
kan en sådan öppning dock inte skönjas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U320 (fp) yrkandena 15,
2001/02:U336 (m, v, kd, c, fp, mp) yrkandena 15
samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 46 kan besvaras.
25 Indonesien
Den 23 juli 2001 avsattes Indonesiens förste
demokratiskt valde president Abdurrahman Wahid av
det indonesiska parlamentet och ersattes av sin
vicepresident Megawati Sukarnoputri. Många hälsade
valet av Megawati med hopp om en mer effektiv
ledning av landets regering. Hennes val av ministrar
på regeringens nyckelposter vad gäller den
ekonomiska utvecklingen och reformarbetet ses som
lovande. Samtidigt finns en stark oro att den mycket
nationalistiskt sinnade Megawati skall välja en mer
kompromisslös linje mot självständighetssträvandena
och att den indonesiska militären kan ha stärkt sin
ställning och att den ser sig som garant för ett
sammanhållet Indonesien. I motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 33 krävs att Sverige inom EU verkar för att
Indonesien i olika multilaterala sammanhang förmås
att fortsätta den påbörjade demokratiska
utvecklingen av landet. Många av de lokala
motsättningarna på mindre centralt belägna öar
härrör från den omfattande inflyttning som skett av
människor från det överbefolkade Java. I yrkande 34
krävs att Sverige inom EU verkar för fredliga
lösningar av Indonesiens många territoriella och
etniska konflikter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige och EU verkar för Indonesiens
demokratiska reformer och fredliga lösningar på
landets regionala konflikter i olika sammanhang.
EU:s Allmänna råd antog i maj 2001 nya
rådsslutsatser med målsättningen att fortsätta
stödja Indonesiens demokratiska reformer. EU och
Indonesien för sedan 2000 en politisk dialog på
ministernivå med fortsatta demokratiska reformer som
huvudtema.
Sverige bistod under 2001 Indonesien med 34 miljoner
kronor. I Landstrategin 20002004 planeras stöd till
demokratiska reformer, med särskilt fokus på MR, som
ett av två mål. Stöd ges sedan länge till den kanske
viktigaste enskilda organisationen på MR-området,
Legal Aid Foundation. Sverige stöder även Community
Recovery Programme, ett fattigdomsbekämpande
fristående nationellt program som också syftar till
att stärka det civila samhället, liksom
Internationalla IDEA:s verksamhet i Indonesien.
Institutets verksamhet har omfattat rådgivning till
de olika parterna i regering och politiska partier
speciellt med inriktning på valsystem och
valadministration. Institutet har också stött
initiativ som syftat till att stärka kvinnors
situation i parlamentet.
EG bistår Indonesien med 20,2 miljoner euro under
20002001 till demokratiska reformer. De flesta av
EU:s medlemmar ger också omfattande bilateralt stöd
till sektorerna demokrati, samhällsstyrning, det
civila samhället och mänskliga rättigheter.
Informationsutbytet om detta stöd och i viss mån
koordineringen av det sker på plats i Jakarta.
EU och Sverige stöder Indonesiens territoriella
integritet men manar regeringen och parterna att
söka dialog. Representanter för EU:s ambassader har
också under 2001 deltagit i faktasökande missioner
till provinser med svåra konflikter. I februari
deltog ambassaderna i en av regeringen arrangerad
mission till Moluckerna, i oktober till Aceh och i
november till Centrala Kalimantan. Ett besök i Irian
Jaya/Papua planeras för mars 2002.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkandena 33 och 34 kan besvaras.
Acehprovinsen
Aceh, som utgör den norra och bl.a. oljerika spetsen av den
indonesiska ön Sumatra, var den del som sist uppgick
i dagens Indonesien. Under senare år har en
omfattande självständighetsrörelse vuxit fram som en
reaktion på förtryck och massiva övergrepp från de
indonesiska säkerhetsstyrkorna. Detta har lett till
våldsamma militära attacker på civilbefolkningen. I
motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 36 krävs att
Sverige inom ramen för EU måste utöva starka
påtryckningar på regeringen i Indonesien för att
stoppa övergreppen mot befolkningen i Aceh och för
att områdets framtid skall kunna avgöras i fredliga
och folkrättsligt acceptabla former.
Västra Papua och Moluckerna
1969 annekterades Västra Papua av indonesisk militär. Liksom sju
år senare på Östtimor skedde det utan att
befolkningen fått säga sin mening. Västra Papua
(Irian Yaya) har, liksom andra från Java avlägsna
och mindre tättbefolkade territorier, utsatts för en
omfattande indonesisk invandring. Västra Papuas
naturtillgångar är en viktig förklaring till den
betydelse som Indonesien tillmäter territoriet. Även
i västra Papua har en inhemsk rörelse för
territoriets självständighet utvecklats. I motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 37 krävs att Sverige, inom
ramen för EU, måste utöva starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen
mot befolkningen i västra Papua och för att områdets
framtid skall kunna avgöras i fredliga och
folkrättsligt acceptabla former. I yrkande 38 krävs
att det internationella samfundet måste ställa krav
på de indonesiska myndigheterna att återställa
fredliga förhållanden under full respekt för
mänskliga fri- och rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det i Indonesien pågår ett flertal
svårlösta regionala konflikter. I Aceh och Irian
Jaya/Papua gäller konflikten strävanden efter
självständighet. I andra konflikter, t.ex. i
Moluckerna, Kalimantan och Centrala Sulawesi, har de
många gånger våldsamma motsättningarna mellan olika
grupper etniska, kulturella, religiösa, ekonomiska
och historiska orsaker. EU underströk i
rådsslutsatser i maj 2001 sin oro för utvecklingen i
Moluckerna och i Irian Jaya/Papua och sitt stöd för
en fredlig lösning av konflikterna.
Sverige och EU har uttalat sitt stöd för en fredlig
lösning av konflikten i Aceh och har i flera
uttalanden uppmanat Indonesien att rättsligt pröva
brott mot mänskliga rättigheter i Aceh. Dessa
budskap förs därutöver kontinuerligt till samtliga
parter, bilateralt såväl som inom ramarna för EU.
Vid givarmötet för Indonesien tryckte Sverige på
vikten av en fredlig lösning och att brotten mot de
mänskliga rättigheterna måste upphöra. EG bistod med
285 000 euro till humanitära insatser i Aceh under
1999 och 2000.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkandena 3638 kan besvaras.
26 Östtimor
I motion 2001/02:U252 yrkande 1 framhålls att ingen
har åtalats för de brott mot de mänskliga
rättigheterna som begicks i Östtimor under 1999.
Övergrepp och massakrer inträffade såväl före som
efter folkomröstningen om Östtimors självständighet.
Amnesty International hävdar att ett grundläggande
villkor för återskapandet av ett rättssamhälle i
Östtimor är att förövarna till dessa brott ställs
inför rätta. Motionärerna anser att Sverige bör
verka för att de som före och efter folkomröstningen
på Östtimor begick brott mot mänskliga rättigheter
ställs inför rätta.
I motion 2001/02:U254 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkande
1 framhålls att försoning och rättvisa i Östtimor
även förutsätter att de 50 000100 000 flyktingar
som är kvar i Västtimor tillåts återvända. Enligt
motionärerna har Sverige en skyldighet att agera för
försoning och rättvisa i Östtimor, eftersom den
indonesiska regeringen har visat sig vara oförmögen
att ta itu med dessa uppgifter under de två år som
gått sedan folkomröstningen. I yrkande 2 krävs att
Sverige skall agera för att en opartisk
internationell domstol upprättas för att ställa
förövare inom den indonesiska militären och den pro-
indonesiska milisen inför rätta för övergrepp som
begåtts gentemot Östtimors befolkning. Den olösta
flyktingfrågan visar att påtryckningarna från
omvärlden på Indonesien att repatriera flyktingarna
har varit för svaga. Det står också klart att den
indonesiska regeringen trots många löften varit
oförmögen att lösa problemet, vilket tyder på att
regeringen har bristfällig kontroll över militären.
Sverige måste därför ställa krav på Indonesiens
regering att den skall lösa flyktingfrågan och
respektera Östtimors frihet, så att länderna kan
försonas (yrkande 3).
I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 40 framhålls
vikten av att det internationella samfundet
medverkar till ett fredligt och frivilligt
återvändande av det stora antalet flyktingar som nu
vistas i flyktingläger i Västtimor sedan sommaren
1999. I yrkande 41 krävs att ansträngningar görs för
att tillse att de ansvariga för våldsamheterna
sommaren 1999 ställs till rättsligt ansvar.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att processen som avses leda till åtal
inför nationella domstolar i Östtimor och Indonesien
är i gång. FN:s övergångsadministration i Östtimor
(UNTAET) genomför utredningar av över 800 brott och
10 allvarliga brott under den aktuella perioden.
Under 2001 ledde det till flera åtal och fällande
domar, bl.a. dömdes 7 milismän i december 2001 för
massakern i Los Palos. FN räknar med att kunna
slutföra utredningarna av de allvarligaste brotten
och överlåta åt det självständiga Östtimor att
genomföra åtalen under 2002 och 2003.
Sverige har gemensamt med EU på flera sätt verkat
för att de misstänkta skall ställas inför rätta.
Sverige har också i FN pläderat för Indonesiens
ansvar att genomföra rättegångar.
Indonesien har ensidigt åtagit sig att lagföra de
ansvariga för MR-övergreppen i Östtimor. Den
indonesiske riksåklagaren genomförde också snabbt en
utredning som ledde till en lista på 23 misstänkta,
sedermera 19, personer, inklusive chefen för det
militärkommando som omfattade Östtimor, två
brigadgeneraler, polischefen i Östtimor och
guvernören i Östtimor. Domarna till ad hoc-
domstolarna har utsetts och godkänts av president
Megawati.
Amnesty International uppmanar i en ny rapport (East
Timor: Building a new country based on human rights)
FN att upprätthålla högsta tänkbara normer för de
mänskliga rättigheterna i Östtimor och ger ingående
rekommendationer om hur en rättsstat skall kunna ta
form i Östtimor. Amnesty fäster särskild vikt vid
kampen mot straffriheten, repatriering av
flyktingar, minoriteternas situation, utbildning av
polis och militär samt hur skyddet för kvinnornas
och barnens mänskliga rättigheter skall stärkas.
Att domstolarna i Indonesien nu tycks vara redo att
inleda åtalen mot de misstänkta välkomnas. Sverige,
liksom övriga EU, kommer att följa utvecklingen och
för indonesiska myndigheter understryka vikten av
att processerna drivs på ett juridiskt riktigt och
transparent sätt och, där så krävs, i samarbete med
östtimoresiska myndigheter. Sverige har i flera
sammanhang, senast vid givarmötet för Östtimor i
Oslo, understrukit vikten av att utredningarna och
rättegångarna ges nödvändiga resurser. Efter de
grova brott mot mänskligheten som begicks under 1999
är behovet av försoning fortsatt stort i Östtimor
för att landet skall kunna gå vidare. Kommissionen
för sanning och försoning kommer under 2002 att
inleda sitt arbete. Sverige stöder
försoningsprocessen genom projekt som drivs
tillsammans med Uppsala universitet och finansieras
via Sida.
Enligt FN finns fortfarande mellan 60 000 och 80 000
östtimoresiska flyktingar i västra Timor. Sverige
har, bilateralt och genom EU, vid ett flertal
tillfällen uttalat sin oro för situationen i västra
Timor för den indonesiska regeringen, samt krävt att
Indonesien löser flyktingkrisen, återställer
säkerheten samt avväpnar och upplöser milisen.
Utöver politiskt stöd har Sverige beslutat om 49
miljoner SEK i humanitär hjälp 19992002 för både
Östtimor och västra Timor och bereder för närvarande
ett bidrag till FN:s appell för de östtimoresiska
flyktingarna. EG har bistått med 8,3 miljoner euro
under 1999 och 2000, och håller väsentliga medel
tillgängliga för en lösning av flyktingfrågan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande
1, 2001/02:U254 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 13
samt 2001/02:U345 (fp) yrkandena 40 och 41 kan
besvaras.
27 Nordkorea
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att Nordkorea
under senare år har utökat sina diplomatiska och
handelsrelaterade kontakter med omvärlden. I en
serie möten mellan regeringsföreträdare från Nord-
respektive Sydkorea kom man överens om att försöka
lätta på den militära spänningen och skapa
förutsättningar för en stabil fred på den koreanska
halvön. Landet står inför det sjätte året i följd av
hungersnöd och allvarligt bristande förmåga att
livnära befolkningen. Situationen förvärras av att
förhållandena för hjälporganisationer är mycket
svåra. Hungersnöden har också tvingat hundratals,
möjligen tusentals, människor på flykt, inom landet
såväl som över gränsen till Kina. I yrkande 58 krävs
att Sverige bistår med nödvändig katastrofhjälp.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige sedan 1995 genom Sida har
lämnat drygt 184 miljoner kronor i humanitärt
bistånd till Nordkorea. Bedömningen är att FN-
organisationerna och de enskilda organisationerna
utför ett gott arbete i en komplicerad miljö. God
samordning och regelbundet informationsutbyte sker
mellan samtliga biståndsorganisationer vilket
minskar risken för överlappning och ökar möjligheten
att erhålla en samlad och tillförlitlig bild av den
humanitära situationen.
FN har nyligen presenterat sin sjunde samlade appell
för Nordkorea. Totalt omfattar appellen 258 miljoner
US dollar, främst för mat/matsäkerhet (90 %), men
även hälsoinsatser, vatten och sanitet samt i någon
mån utbildningsinsatser finns med i programmet.
Sverige har såväl bilateralt som genom EU påtalat
problemen avseende hjälporganisationernas
möjligheter att verka i landet.
Statsminister Göran Persson besökte som förste
västlige regeringschef Nordkorea under våren 2002.
Besöket genomfördes tillsammans med en EU-delegation
bl.a. för att diskutera ett återupptagande av
försoningsprocessen med Sydkorea.
Sverige inbjuder sedan juni 2001 nordkoreanska
experter att delta i de internationella
människorättsseminarer som regelbundet anordnas av
Raoul Wallenberginstitutet i Lund. Nordkoreanerna
har uttryckt intresse för fortsatt deltagande och
även för att deltaga i kurser inom en rad andra
områden som organiseras inom ramen för Sidas
biståndsverksamhet. Detta ligger väl i linje med den
trend som kan skönjas där det humanitära biståndet
alltmer får en karaktär av utvecklingsbistånd som
förutom att syfta till en rehabilitering av olika
sektorer i det nordkoreanska samhället även bidrar
till kapacitets- och institutionsbyggande
verksamhet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 58 kan besvaras.
28 Algeriet
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att den
algeriska befolkningen hålls som gisslan i vad som
kan beskrivas som ett utdraget och ovanligt
hänsynslöst krig. Mer än 2 500 människor, varav
många kvinnor och barn, dödades under år 2000 av
beväpnade säkerhetsstyrkor och paramilitära
gerillastyrkor. Det finns rapporterat att
säkerhetsstyrkorna torterar och misshandlar
misstänkta brottslingar, och att människor
arresteras på grund av misstanke att de har
anknytning till eller kontakt med väpnade grupper.
Människorättsgrupper som kritiserat eller gjort
motstånd mot regeringen har bemötts med hårda
restriktioner. Motionärerna kräver i yrkande 59 att
Sverige verkar för tydligare påtryckningar på
algeriska myndigheter att motverka och försöka hejda
våldet i landet.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att terroristvåldet i Algeriet var mindre
i början av år 2001 än tidigare med ca 4050 offer i
månaden. Under senare delen av 2001 ökade dock
mördandet markant. Det är delvis oklart vilka
grupper som står bakom dåden. Denna utveckling skall
ses mot bakgrund av regeringens klart uttalade
intentioner att komma tillrätta med terrorismen och
förbättra säkerhetssituationen.
Algeriet har inlett en omfattande rättsreform som
sträcker sig över fem år. Den avser bl.a. en
fördjupad omarbetning av straff- och
civilrättslagstiftningen, domstolsreformer,
utbildning samt en fängelsereform. EU kommer att ge
stöd till utbildningsinsatser. Förhållandena i
fängelserna är mycket dåliga och Algeriet har sökt
stöd från EU och direkt från Sverige för att få
hjälp med förbättringar. Internationella
rödakorskommittén (ICRC) har besökt fängelser och
samarbetar med justitieministeriet. ICRC har dock ej
fått tillåtelse att besöka arrestlokaler och
militärfängelser.
EU har sedan 1997 en politisk dialog med Algeriet
med fokus på MR-frågorna. Under år 2001 slutfördes
förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU
och Algeriet, och när avtalet om några år träder i
kraft kommer det att finnas en ännu starkare ram
inom vilken MR-frågorna kan tas upp. I Algeriet har
det funnits en stark politisk vilja att slutföra
avtalet och närma sig EU. Under toppmötet i Göteborg
antog EU en deklaration där man manade den algeriska
regeringen till en fortsatt inrikespolitisk dialog.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 59 kan besvaras.
29 Västsahara
I motion 2001/02:U329 (v, m, kd, c, fp, mp)
framhålls att Sverige under många år aktivt har
stött FN:s arbete, både vad gäller konkreta uppdrag
med minröjning, civilpoliser, humanitära insatser i
flyktingläger och politiskt för att förverkliga
fredsplanen. Frågan om genomförandet av
folkomröstningen har varit föremål för upprepade
diskussioner i riksdagen. Motionärerna understryker
att utskottet i betänkande 2000/01:UU10 uttryckt:
Utskottet understryker att det är viktigt att
Sverige insisterar på att parterna håller sig till
de överenskommelser som träffats och att
folkomröstningen genomförs på det sätt som
planerats. Motionärerna understryker i yrkande 1
att Sverige skall hålla fast vid sitt stöd till
Polisario och sitt erkännande av Västsaharas
befolknings rätt till självbestämmande. I yrkande 2
krävs att Sverige även fortsättningsvis är berett
att sända observatörer i samband med
folkomröstningen. Den nuvarande situationen med hård
press på Polisario har också inneburit viss
strypning av den humanitära hjälpen till
flyktinglägren på algerisk mark och hårdare
repressiva åtgärder mot den västsahariska
befolkningen inom det ockuperade området. I yrkande
3 krävs att Sverige därför i ökad utsträckning bör
bidra med katastrofbistånd, och i yrkande 4 krävs
insatser för att bevaka att de mänskliga
rättigheterna respekteras inom det ockuperade
området.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att enligt FN:s fredsplan för Västsahara
skall en folkomröstning om områdets framtida status
genomföras. Skälet till att den ännu inte har ägt
rum är djupgående meningsmotsättningar mellan
parterna kring röstlängden. Särskilt den stora
mängden överklaganden har skapat problem. Av detta
skäl föreslog FN:s generalsekreterare i början av år
2000 att man också borde undersöka andra vägar att
lösa konflikten. Generalsekreterarens personliga
sändebud, James Baker, började under våren 2000 föra
samtal med parterna i syfte att nå en snar och
varaktig lösning av konflikten. Under försommaren
2001 presenterades ett utkast till
ramöverenskommelse som diskuterats under hösten.
Polisario och Algeriet har emellertid kategoriskt
tagit avstånd från förslaget och den enda lösning
som de säger sig kunna acceptera är fullföljande av
fredsplanen. Polisario har lämnat förslag till hur
man skulle kunna lösa upp blockeringarna vad gäller
folkomröstningen och förslagen har tagits upp i
James Bakers samtal med parterna. I den senaste
rapporten från FN:s generalsekreterare, som var en
interimsrapport daterad den 10 januari 2002,
konstaterades att läget förblivit låst även vad
gällde folkomröstningen eftersom Polisarios förslag
krävde att Marocko var införstått. En utförligare
rapport från FN:s generalsekreterare om Västsahara
kom den 19 februari och i samband med det togs
Västsaharafrågan upp till fortsatt debatt. Minursos
mandat har nyligen förlängts och gäller för
närvarande till den 30 april 2002. Sverige stöder
fullt ut FN:s roll och fredsplanen liksom James
Bakers pågående medlingsansträngningar i syfte att
nå en snar och varaktig lösning. I detta känsliga
läge när parterna fortfarande står långt ifrån
varandra är det, enligt utskottets uppfattning, av
största vikt att dialogen i FN:s regi fortsätter och
att Houstonöverenskommelsen ligger fast. Utskottet
understryker att principen om avkolonialisering och
rätt till självbetsämmande gäller också för
Västsaharas folk.
Sverige har hittills beviljat FN:s önskemål om
bidrag och hjälp och har bidragit med 10
civilpoliser till Minurso. Under 2000 drogs dock
antalet poliser ner på grund av bristande
arbetsuppgifter. För närvarande finns en svensk
civilpolis på plats. FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR) förbereder inom ramen för
Houstonöverenskommelsen ett framtida återvändande av
flyktingarna. Sverige är en av de största
bidragsgivarna till UNHCR och har beredskap att
bidra om det blir aktuellt med ett återvändande. Ett
ställningstagande i fråga om valobservatörer har
ännu inte tagits eftersom folkomröstningen framstår
som oförändrat avlägsen.
De humanitära frågorna (flyktingar, krigsfångar,
försvunna) utgör en viktig aspekt av
Västsaharakonflikten, och Sverige arbetar för att
dessa frågor skall få en lösning. Sverige är av
tradition en viktig bidragsgivare till de
västsahariska flyktingarna och har länge bidragit
med humanitär hjälp via enskilda organisationer.
Sedan 1989 har totalt 103 miljoner kronor utgått i
stöd till de västsahariska flyktingarna från svensk
sida. Sida tog i november 2001 ett beslut om knappt
15 miljoner kronor i stöd till Caritas för fortsatt
leverans och distribution av vällingpulver till
flyktinglägren. Tidigare under året hade ca 2,5
miljoner kronor lämnats i bidrag. Utskottet anser
att det är viktigt att Sverige verkar för ökad
humanitär hjälp från andra länder och
internationella organisationer för de västsahariska
flyktingarna, eftersom tillgången på mat har minskat
i lägren.
Av det svenska stödet till UNHCR för år 2002 kommer
3 miljoner kronor att avsättas för insatser i
Nordafrika, inklusive för de västsahariska
flyktingarna. Av årsbidraget 2001 på 210 miljoner
kronor till World Food Programme (WFP) har 1 miljon
US dollar avsatts för de västsahariska flyktingarna.
Enligt gällande överenskommelse är det WFP som
föreslår hur bidraget skall användas.
MR-situationen i Marocko påverkar situationen i
Västsahara. Under de senaste åren har den
förbättrats efter en rad åtgärder av kungen och
regeringen. Bland annat har en
ombudsmannainstitution inrättats. Det finns dock
fortfarande stora brister exempelvis vad gäller
hantering av de försvinnanden som rapporterats,
överfulla fängelser med disciplinära och sanitära
problem, maktmissbruk, godtyckliga domar,
förfalskning av valsedlar och inskränkningar i
pressfriheten. Samtidigt finns generellt en
lyhördhet i samhället för MR-relaterade frågor.
Förra våren invigdes ett internationellt centrum för
MR-frågor i Rabat, vilket är avsett att bedriva
utbildning i MR-relaterade frågor för bl.a.
jurister, poliser, journalister och företrädare för
enskilda organisationer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U329 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 14 kan
besvaras.
30 Sudan
I motion 2001/02:U292 (kd) framhålls att
inbördeskriget i Sudan pågått sedan 1955. Det är
Afrikas längst pågående konflikt. Sedan 1983
beräknas drygt två miljoner människor ha dött till
följd av kriget och antalet internflyktingar är
mycket högt. Under våren 2001 uppstod en intensiv
debatt i Sverige om svenska bolags investeringar
utomlands, och viktiga frågor ställdes om vilket
moraliskt ansvar man kan kräva att svenska bolag
lever upp till. För att nå en bestående fred krävs
att fredsprocessen går hand i hand med en
demokratisk utveckling. Om freden skall bli rättvis,
accepterad och möjlig att implementera måste
samtalen mellan parterna föras utifrån demokratiska
mandat. På lokal nivå krävs en mobilisering från det
civila samhället. Ett uttryck för det civila
samhället är kyrkorna i Sudan. De har fördelen av
att kunna verka för fred på lokal nivå och kunna
fungera som en länk mellan gräsrötter och officiella
företrädare. Motionärerna kräver att Sverige, via
organisationer och samfund, verkar för att bistå
Sudan i den demokratiska utvecklingen.
Även i motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att
inbördeskriget i Sudan fortsätter att lägga
oräkneliga människors liv i ruiner. De värst
drabbade är människor som bor nära oljefälten, där
regeringsvänliga styrkor och väpnade
oppositionsgrupper strider om kontrollen över
oljeproduktionen och territorier. Alla parter i
konflikten begår kraftiga övergrepp mot civila.
Flera rapporter tyder på att barn rekryteras som
soldater av olika parter i kriget. Även om
regeringen förnekar det tros tusentals människor
utsättas för tvångsarbete eller hållas såsom slavar.
Domare, journalister, studenter och
människorättskämpar har förföljts och trakasserats.
Motionärerna kräver i yrkande 64 att Sverige bör
verka för internationella påtryckningar på Sudan för
att de håller människor som slavar.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att en bestående fred är en förutsättning för en
positiv utveckling och en reell demokratisering i
Sudan. Civilbefolkningen har drabbats hårt av det
utdragna kriget, som lett till att omkring två
miljoner sudaneser dött och drygt fyra miljoner
människor blivit flyktingar i sitt eget land.
Det internationella samfundet söker på en rad sätt öka
förutsättningarna för en fredlig lösning, men
kompromissviljan hos parterna har hittills framstått
som otillräcklig. Den östafrikanska regionala
samarbetsorganisationen IGAD (Inter-Governmental
Authority on Development) i vilket Djibouti,
Eritrea, Ethiopia, Kenya Somalia, Sudan, och Uganda
ingår har fått mandat att leda fredsförhandlingarna
mellan Sudans regering och den sydsudanesiska
rebellrörelsen SPLM/A. Sverige, EU, FN och andra
aktörer i det internationella samfundet stöder detta
regionala fredsarbete materiellt såväl som politiskt
och har sökt öka takten i fredsförhandlingarna inom
ramen för IPF:s Sudankommitté (IGAD Partners Forum
Sudankommitté). Sverige, EU och IPF har riktat
starka uppmaningar till IGAD-länderna att stärka
engagemanget på högsta politiska nivå och få till
fredsförhandlingar. Ett fortsatt aktivt engagemang
på hög politisk nivå inom IGAD är avgörande för att
nå väsentliga framsteg mot ett slut på kriget. Än
viktigare är emellertid en fast politisk
beslutsamhet, både inom Sudans regering och SPLM/A,
att finna en fredlig lösning på konflikten.
I avsikt att stödja fredsprocessen, öka respekten
för mänskliga rättigheter och uppmuntra en
demokratisering återupptog EU i slutet av 1999 den
politiska dialogen med Sudan, vilket ger möjlighet
till ett ökat meningsutbyte, inte bara med
regeringen utan också med andra grupper i det
sudanesiska samhället. Det finns återkommande
uppgifter om summariska avrättningar, bombning av
civila mål, försvinnanden, tvångsförflyttningar,
tvångsarbete och tvångsrekrytering. Vid FN:s
kommission för mänskliga rättigheter lade Sverige
som ordförandeland i EU fram resolutionsutkastet för
Sudan och ledde de komplicerade förhandlingarna med
Sudans regering. I resolutionen uttrycks oro över
bortförandet av kvinnor och barn för tvångsarbete.
Sverige ger ett omfattande humanitärt bistånd till
Sudan. Stödet kanaliseras via FN-organisationer samt
svenska och internationella enskilda organisationer.
År 2000 utbetalades ca 95 miljoner kronor. Det
svenska biståndet styrs av en humanitär strategi,
vilken inriktas på att hjälpa de mest utsatta
grupperna internflyktingar, kvinnor och barn.
Genom strategin ges också möjlighet att främja
försoning och konfliktlösning på lokal nivå,
inklusive stöd till lokal kapacitetsuppbyggnad
inriktad på, bl.a. mänskliga rättigheter och
demokrati.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U292 (kd) samt 2001/02:U345 (fp)
yrkande 64 kan besvaras.
31 Eritrea
I motion 2001/02:U208 (v) framhålls att varje land
som undertecknat FN:s konvention om mänskliga
rättigheter också har till uppgift att följa den.
Eritrea har undertecknat denna konvention. I artikel
19 förklaras att varje människa åtnjuter
medborgerliga och politiska rättigheter, rätt till
åsiktsfrihet och yttrandefrihet. I enlighet med
artikel 20 stadgas också om mötes- och
organisationsfrihet. I yrkande 1 krävs att Sverige
som enskilt land och som medlem i EU bör stödja en
demokratisk utveckling, förstärka respekten för
mänskliga rättigheter och medverka till att bygga
upp ett rättssamhälle i Eritrea. 1996 skapades efter
ett presidentdekret en specialdomstol i Eritrea.
Dess tillkomst orsakade oro och förvirring bland
jurister och juridiska instanser i landet. De som
insåg konsekvenserna av bildandet av domstolen
varnade för den och menade att syftet med
specialdomstolen inte var förenlig med någon
konstitutionell princip och att den skulle bli ett
hinder i den process som syftade till att ge landet
en demokratisk författning. Regimen försäkrade att
specialdomstolens existens skulle vara av kortvarig
karaktär och att när författningen väl var klar så
skulle domstolen avskaffas. I yrkande 2 krävs att
Sverige som enskild nation och i internationella
forum som EU och FN bör verka för att den
rättsvidriga eritreanska specialdomstolen avskaffas.
Den 31 juli arresterades ordföranden för den
eritreanska studentorganisationen. Hans brott bestod
i att han riktat kritik mot regeringens politik när
det gällde studenternas feriearbeten. Några dagar
efter det att han gripits demonstrerade 400500
studenter mot arresteringen. I yrkande 3 krävs att
Sverige bör verka för att de studenter som
arresterades i samband studentdemonstrationerna
friges. I juli arresterades chefredaktören för en av
de största tidningarna. I yrkande 4 krävs att de
tidningar som stängts av regeringen i Eritrea öppnas
och att journalisterna som arresterats friges. I
september genomfördes en kraftig inskränkning av de
demokratiska fri- och rättigheterna i Eritrea. Då
arresterade myndigheterna flera företrädare för
landets politiska reformrörelse. I yrkande 5 krävs
att Sverige bör verka för att regeringstjänstemän i
den eritreanska administrationen och andra politiska
fångar omedelbart friges.
I yrkande 6 uppmärksammas att kvinnornas situation
är besvärlig i många avseenden i Eritrea.
Arbetslöshet bland kvinnor har medfört att det
uppstått en illegal export av kvinnlig arbetskraft,
framför allt till länder i Mellanöstern. De kvinnor
som på illegala vägar fått arbete utomlands hamnar i
ett rättslöst förhållande i det land dit de
importerats och där de tvingas att arbeta under
slavliknande förhållanden. Motionärerna kräver att
särskild uppmärksamhet bör riktas på kvinnornas
situation och deras demokratiska och mänskliga
rättigheter.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige på flera sätt söker stödja en
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Eritrea. Sverige och EU har under
hösten 2001 reagerat starkt på rättsövergrepp som
ägt rum.
Förhoppningar att ett öppnare politiskt klimat
skulle uppstå efter kriget med Etiopien har ännu
inte infriats. Någon verklig demokratisering har
inte ägt rum. Snarare har det skett en
centralisering av makten. Under hösten 2001 framstod
den eritreanska regeringens tidigare tal om ökad
öppenhet och demokratisering som helt övergivna.
Höga samhällsföreträdare arresterades, oberoende
tidningar stängdes, studenter fängslades och
protester från det internationella samfundet innebar
att relationerna, inte minst mellan EU och Eritrea
blev mycket ansträngda. EU diskuterar nu hur man
skall gå vidare då Eritrea, med hänvisning till
interna angelägenheter, tycks obenäget att diskutera
demokratifrågor. Det är därför viktigt att EU gör
sitt yttersta för att undvika att Eritrea väljer att
isolera sig. Från svensk sida har en särskild
emissarie för Eritrea utsetts. Denne skall genom
återupptagen bilateral dialog, med regeringen och i
görligaste mån även med andra, bidra till att
motverka Eritreas internationella isolering.
Biståndet till Eritrea befinner sig ännu i början
och avsikten är att efter konflikten med Etiopien
utveckla och utvidga samarbetet. Sida har tidigare
fått i uppdrag att utarbeta en landstrategi för det
fortsatta utvecklingssamarbetet. Landstrategiarbetet
har emellertid tillfälligt fått skjutas på
framtiden. Under år 2002 kommer en översyn av det
framtida svenska utvecklingssamarbetet att göras.
Utskottet menar att det är av största vikt att
kvinnors rättigheter och situation blir ett viktigt
område för framtida samarbete.
Frågan om specialdomstolar i Eritrea utgör en viktig
komponent i dialogen om mänskliga rättigheter och
demokrati och vid en givarkonferens i september 2001
uttrycktes allvarlig kritik mot dessa domstolar. Av
de 2000 studenter som arresterades i samband med
demonstrationer vid universitetet i augusti har
samtliga utom studentledaren Semere Tekeste
frigivits. Frågan om hans frisläppande och
domstolsförhandlingar utgör en del av dialogen om
mänskliga rättigheter och demokrati, och dessutom
har Sveriges utrikesminister och EU gjort skarpa
uttalanden i samband med arresteringarna av
journalister och stängningen av tidningar.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U208
(v) yrkandena 16 kan besvaras.
32 Etiopien
I motion 2001/02:U211 (v) konstateras att Etiopien
är ett gammalt land med en tvåtusenårig historia.
Bortsett från åren 19361941, då Italien ockuperade
landet, har Etiopien inte varit kolonialiserat.
Trots torkkatastrofer, krig och diktatur och trots
att Etiopien utgör ett av världens fattigaste länder
har landet ofta framstått som förebild för andra
afrikanska stater som sökt ett ökat oberoende. I
Etiopien finns över 100 olika etniska grupper, och
lika många olika språk talas i landet. De fyra
dominerande grupperna är oromo, amhara, tigreaner
och somalier.
Oromofolket vilket är den största befolkningsgruppen
i Etiopien utgör 40 miljoner av Etiopiens 65
miljoner innevånare och är ett av de få folkslag på
den afrikanska kontinenten som är kulturellt,
språkligt och historiskt sammanhållet. Det rimliga
förhållningssättet när det gäller konflikten mellan
oromofolket och den nuvarande regeringen i Addis
Abeba är, enligt yrkande 1, att Sverige ställer krav
på att den etiopiska regeringen respekterar landets
författning och oromofolkets nationella
självbestämmanderätt. I yrkande 2 krävs att
regeringen i Addis Abeba respekterar oromofolkets
och andra minoritetsgruppers mänskliga rättigheter i
Etiopien.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige är aktivt på flera plan för
att främja demokratisering och respekten för
mänskliga rättigheter i Etiopien. Bilateralt och
genom EU förs en kontinuerlig politisk dialog med
landet om MR-frågor, inklusive kvinnors, barns,
minoriteters, flyktingars, krigsfångars, och olika
befolkningsgruppers rättigheter och vad gäller
godtyckliga frihetsberövanden som ofta drabbar
oromofolket. Författningen från 1994 tillgodoser
flertalet krav vad gäller respekt för de mänskliga
rättigheterna, men lagstiftningen har i många fall
inte anpassats till vad som sägs i författningen.
Till problemen hör också att domstolarna är svaga
och överbelastade. Genom Raoul Wallenberginstitutet
ges bistånd för att stärka kapaciteten inom
Etiopiens rättssystem. Stöd utgår också till
enskilda MR-organisationers verksamhet, för
upplysning, rådgivning och utbildning.
Sverige avser att ytterligare stärka engagemanget
för att främja respekten för de mänskliga
rättigheterna. I arbete med att utforma en ny
landstrategi för utvecklingssamarbetet kommer stor
vikt att fästas vid frågor om demokrati och
mänskliga rättigheter. Problemet med den begränsade
kapaciteten inom rättssektorn kommer att behandlas.
FN arbetar tillsammans med andra givare, däribland
Sverige, för att stärka parlamentet och stödja
inrättande av en MR-kommission och en MR-ombudsman.
Bilden är inte entydig, men pluralismen har
tilltagit och flera enskilda organisationer,
oppositionspartier och oberoende tidningar verkar i
Etiopien. Varken demokratisering eller
decentralisering är emellertid problemfria. Trots
uttalade ambitioner från statsmakterna förekommer
allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna,
vilket utskottet anser oacceptabelt.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U211 (v) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
33 Kenya
I motion 2001/02:U246 (v) konstateras att efter
många års befrielsekamp blev Kenya självständigt år
1963. Landet har bara haft två presidenter:
befrielseledaren Jomo Kenyatta och den nuvarande
Daniel Arap Moi. Kenyatta strävade efter att ena
Kenyas många olika folk, men hans västvänliga
politik verkade provocerande på starka krafter inom
hans parti, Kenya African National Union (KANU),
vilket kom att splittras. 1992 hölls de första valen
där flera partier kunde ställa upp. Oppositionens
splittring medförde dock att KANU med Arap Moi vann
valet. Moi återvaldes 1997 för ytterligare en
femårsperiod. Lagstiftningen ger kenyanska arbetare
alla grundläggande fackliga fri- och rättigheter. I
praktiken sker dock många grova kränkningar, och
många offentliganställda tillåts inte att organisera
sig. Även lantarbetarfacket har problem att få
representera sina medlemmar i kontakter med
arbetsgivarna.
Demokratiaktivister och människorättsförsvarare,
politiker, journalister och andra blir föremål för
trakasserier och misshandel. Människor har blivit
utomrättsligt avrättade. Minst 55 människor dömdes
till döden och mer än 1 000 människor satt i
dödscell vid slutet av år 1999. Motionärerna kräver
i yrkande 1 att Sverige i EU, FN och andra
internationella forum verkar för att demokratiska
fri- och rättigheter införs i Kenya och, i yrkande
2, att driva frågan om fackliga rättigheter och den
kenyanska fackliga rörelsens rätt att själv välja
sina ledare utan statlig inblandning. Vidare krävs i
yrkande 3 att Sverige i EU, FN och andra
internationella sammanhang skall verka för att
dödsstraffet avskaffas i Kenya.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Sverige under ordförandeskapet i EU
tog initiativ till en politisk dialog med Kenya.
Syftet var att försöka åstadkomma en informell men
regelbunden dialog med regeringen och andra
intressenter för att öka samförståndet och öka EU:s
möjligheter att fungera mer effektivt i
utvecklingssamarbetet med Kenya. Efter vissa
inledande svårigheter är förhoppningen att dialogen
nu skall inledas och fokusera på de viktigaste
frågorna inför valet, dvs. MR- och
demokratifrågorna, inklusive valprocessen och
konstitutionsreformen.
En demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter främjas inom alla former av
utvecklingssamarbetet med Kenya sedan 1990. En del
av det svenska stödet sker genom samarbete med 15
enskilda organisationer, men samarbetet med Kenyas
regering planeras att öka. Särskild tonvikt läggs
vid att stärka den fattiga majoritetens, kvinnors
och barns rättigheter. Under senare år har ett rikt
civilt samhälle vuxit fram i Kenya och respekten för
de mänskliga rättigheterna granskas av en rad
organisationer.
De fackliga rättigheterna kränks i praktiken ofta i
dagens Kenya. Den centrala fackliga organisationen
COTU (Central Organization of Trade Unions) står
regeringspartiet, KANU, mycket nära. Fackliga
organisationer måste ansöka om registrering, vilken
måste godkännas av regeringen. Endast 4 eller 5 av
de totalt ca 35 fackliga organisationerna står
utanför COTU. En kommitté bestående av 18 fackliga
organisationer har bildats i syfte att skapa ett
alternativ till COTU. Arbetarna är generellt mycket
okunniga om sina rättigheter och det finns ett stort
behov av utbildning. De fackliga ledarna på central
nivå företräder sina fackliga medlemmar på ett
bristfälligt sätt och är i stor utsträckning tysta
om befintliga kränkningar.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya
innefattar ett långsiktigt stöd till det civila
samhället, inklusive flera lokala MR-organisationer.
Dessa organisationers arbete har i några fall direkt
betydelse för främjandet av fackliga rättigheter. En
viktig samtalspartner på MR-området är Kenya Human
Rights Commission som bl.a. arbetar med frågan om
fackliga rättigheter i Kenya.
Dödsstraff utdöms regelmässigt, men inga
avrättningar har verkställts sedan 1985. Under 2000
genomfördes, på EU:s vägnar, en uppvaktning i flera
afrikanska länder, bl.a. Kenya, om dödsstraffets
avskaffande.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U246 (v) yrkandena 13 kan besvaras.
34 Tanzania
I motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att Tanzania
har tagit emot ett stort antal flyktingar från till
exempel Burundi och Rwanda. Dessa flyktingar
behandlas i många fall på ett omänskligt sätt. Bland
annat har ett stort antal kvinnor och unga flickor
blivit utsatta för sexuellt våld.
Domstolarna i Kenya fortsätter att utdöma dödsstraff
men under de senaste sex åren har inget verkställts.
Motionärerna kräver i yrkande 63 dels att det
internationella samfundet uppmärksammar och fördömer
förföljelserna av flyktingarna, dels att landet
upphör med att utföra dödsdomar.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Tanzania under senare år har utsatts
för betydande påfrestningar på grund av att landet
tagit emot stora flyktingströmmar. Samtidigt har
många internationella organisationer konstaterat att
flyktinghanteringen måste förbättras. Total finns i
Tanzania omkring en miljon flyktingar, varav hälften
befinner sig i flyktingläger i landets västra delar.
Den andra hälften finns utanför lägren och är delvis
assimilerad i det tanzaniska samhället. Kvinnor i
flyktinglägren är en särskilt utsatt grupp och
speciella insatser bör göras för att stödja dem och
underlätta deras möjligheter att återvända till sina
hemländer. Som ett led i detta arbete stöder Sverige
freds- och konsolideringsansträngningarna i Burundi
och Rwanda samt i Demokratiska Republiken Kongo.
Sverige ger stöd till UNHCR för insatserna i
Tanzania. Sverige ger också stöd till insatser för
att utbilda militär och fängelsepersonal i hur man
bemöter och behandlar flyktingar och fångar. Mycket
av detta utvecklingsarbete sköts av Raul
Wallenberginstitutet i Lund men även av svensk
polis. Sverige deltar också i och ger stöd till
arbetet med att reformera domstols- och
polisväsendet i demokratisk riktning så att
försvaret av de mänskliga rättigheterna stärks.
Utskottet anser, i enlighet med FN:s resolution
1325, att det är speciellt viktigt att följa och
bevaka kvinnors situation i konflikt- och
flyktingsituationer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 63 kan besvaras.
35 Södra Afrika
I motion 2001/02:U225 (m) framhålls att genom
avvecklingen av apartheid i Sydafrika samt freden
och försoningen i Moçambique är situationen i södra
Afrika gynnsam för framväxt och stabilisering av
demokratin. Situationen i Kongo, Angola och Zimbabwe
inger emellertid stor oro. Bristen på ekonomisk och
social utveckling i kombination med utbredd
korruption är allvarliga hinder för en positiv
utveckling. För att respekten för mänskliga
rättigheter och demokrati skall bli bestående i
denna del av Afrika är det av största vikt att
bekämpa korruption och bygga strukturer och
rättssystem som främjar och kontrollerar att
utvecklingen går åt rätt håll. I yrkande 1 krävs att
Sverige och EU i dialogen med länderna i södra
Afrika verkar för stöd till regionala strukturer som
främjar och kontrollerar respekten för mänskliga
rättigheter och demokrati i södra Afrika.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det inom EU-samarbetet råder stor
enighet om vikten av mänskliga rättigheter och
demokrati i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken vad gäller Afrika. Detta
innefattar även biståndet, såväl de enskilda
medlemsstaternas som EU:s bistånd. I den interna EU-
diskussionen är Sverige aktivt och drivande i att
främja utvecklingen av mänskliga rättigheter och
demokrati.
Efter undertecknandet år 2000 av det nya
partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna
(Cotonouavtalet), har den politiska dimensionen av
detta avtal kommit alltmer i fokus och bidragit till
att ytterligare stärka EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik i förhållande till Afrika.
Cotonouavtalet lägger fast principerna för den
gemensamma grundsyn, särskilt vad gäller mänskliga
rättigheter och demokrati, som måste finnas mellan
EU och ett AVS-land. Ett utrikesministermöte mellan
EU och Afrika hölls i oktober 2001. Vid mötet
gjordes en utvärdering av samarbetet inom de åtta
prioriterade ämnesområdena mänskliga rättigheter och
demokrati, konfliktförebyggande verksamhet, regional
integration och integrering av Afrika i
världsekonomin, miljö, hiv/aids, livsmedelssäkerhet,
skuldfrågan samt återbördande av stulna
kulturföremål. Vid mötet antogs även en gemensam
deklaration om terrorism.
I rådsarbetsgruppen för Afrika och rådsarbetsgruppen
för mänskliga rättigheter arbetar Sverige aktivt för
att föra upp principerna för demokrati och mänskliga
rättigheter i alla relevanta frågor. EU håller en
hög profil vad gäller Afrika i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U225 (m) yrkande 1 kan besvaras.
36 Zimbabwe
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att vid en folkomröstning
angående en ny konstitution blev regeringspartiet i
Zimbabwe, ZANU-PF, för första gången sedan
självständigheten, besegrat. Kort efter
folkomröstningen började en våldsam kampanj mot
misstänkta opponenter till partiet.
Regeringsanhängare och människor betalda av ZANU-PF
invaderade farmer och misshandlade misstänkta
regeringsmotståndare. Yttrandefriheten har starkt
begränsats och medierna möter en mycket svår
situation. Journalister har på flera sätt
förhindrats att utföra sitt arbete. Över hela landet
har politiska möten avbrutits eller förhindrats,
många gånger med våldsamma medel. Motionärerna
kräver i yrkande 60 att Sverige och det
internationella samfundet uppmärksammar och fördömer
behandlingen av oppositionspartierna i Zimbabwe och,
i yrkande 61, att inte vidareutveckla något bistånd
till Zimbabwe innan verkliga steg mot demokrati i
landet har tagits.
Utskottet
Utskottet menar att Sverige tydligt har uttalat sin kritik mot
utvecklingen i Zimbabwe. I början av år 2001 tog
Sverige som första EU-land beslutet om att inställa
det bilaterala utvecklingssamarbetet med Zimbabwes
regering.
Bilateralt och genom EU har Sverige hävdat
betydelsen av dialog kring frågor som rör demokrati
och mänskliga rättigheter. Betydelsen av sådan
dialog framstår som särskilt angelägen i ett skede
när landet förbereder sig för allmänna val. EU:s
allmänna råd beslutade i slutet av oktober att
inleda konsultationer med Zimbabwe i enlighet med
Cotonouavtalets föreskrifter. Zimbabwes regering
hade då inte uppfyllt sina åtaganden vad gäller
respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratiska
principer och rättsstaten, vilka enligt
Cotonouavtalet skall utgöra stommen i samarbetet
mellan EU:s länder och Zimbabwe. Om inte läget
förbättras kommer biståndet att upphöra och
eventuellt kan sanktionsåtgärder införas.
Utskottet anser att de angränsande länderna i södra
Afrika har en utomordentligt viktig roll att spela
för att vända utvecklingen i Zimbabwe i positiv
riktning och att EU bör försöka påverka SADC-
länderna att ta sitt ansvar för utvecklingen i
Zimbabwe.
När ordföranden för EU:s valobservatörer inte fick
ackreditering av regeringen i Zimbabwe drog unionen
tillbaka alla valobservatörer och införde riktade
sanktioner mot den zimbabwiska ledningen. Beslutet
innebär bl.a. visumrestriktioner för ett 20-tal
zimbabwier. Förutom att de förbjuds att resa till
EU-länderna kommer de tillgångar som de eventuellt
har i unionens medlemsländer att frysas. Ett
vapenembargo införs också mot Zimbabwe. Även USA har
tagit ett beslut om visumrestriktioner och frysning
av tillgångar.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U345 (fp) yrkandena 60 och 61 kan besvaras.
37 Colombia
I motion 2001/02:U281 (v, c, fp, m, kd, mp)
framhålls att det i Colombia sedan decennier råder
en väpnad kamp som skördat hundratusentals offer.
Regelrätta stridigheter förekommer i olika delar av
landet mellan gerilla, paramilitära grupper och den
colombianska armén. Respekten för mänskliga
rättigheter och demokratins institutioner är svag.
Brott mot internationell humanitär rätt förekommer
från både militären och gerillarörelser. Den så
kallade Plan Colombia har utarbetats av den
colombianska regeringen tillsammans med USA med det
uttalade syftet att utrota kokaodlingar. Sverige
stöder olika biståndsprojekt men har också aktivt
deltagit i och organiserat fredssamtal. Motionärerna
föreslår ett fortsatt ökat svenskt engagemang i
fredsförhandlingarna och i kontaktskapande
aktiviteter. Sverige bör inom EU verka för att EU
fortsätter ett alternativt program för Colombia och
utarbeta en sammanhållen strategi för sitt arbete
för Colombia samt främja insatser inom EU och FN
till stöd för mänskliga rättigheter, demokrati,
social rättvisa och fredsförhandlingar.
Utskottets överväganden
Utskottet anser att utvecklingen i Colombia påverkar såväl
landets demokrati som den regionala stabiliteten.
Den mångåriga väpnade konflikten fortsätter att
skörda offer bland civilbefolkningen. Behovet av
stöd utifrån för att landet skall uppnå fred och en
hållbar demokratisk samhällsutveckling är alltmer
uppenbart. Bristen på förtroende mellan konfliktens
parter är så djup att den sköra fredsprocessen
bryter samman om inte medverkan från tredje part
äger rum. Insikten om att allt större ansträngningar
och resurser utifrån måste sättas in i Colombia har
ökat. Sverige deltar aktivt i detta engagemang och
arbete.
Det internationella samfundets medverkan genom FN
och med deltagande av flera EU-länder har varit
viktig för fredsprocessens bevarande och utveckling.
Den senaste utvecklingen innebär inte att den
väpnade konflikten i Colombia är över utan kommer
att kräva fortsatt aktivt och nära stöd av det
internationella samfundet. Utan denna
internationella medverkan finns det risker för att
konflikten förvärras.
Sverige har en klar policy beträffande Colombia. En
svensk biståndsstrategi för Colombia för perioden
20012002 finns. Den svenska Sydamerika-strategin
för det svenska biståndet 20032007 håller på att
utarbetas och skall innehålla ett särskilt
preciserat och operativt avsnitt om Colombia. Det
ökade svenska engagemanget i fredsbiståndet och i
fredsförhandlingarna i Colombia konkretiseras i
olika insatser och projekt, som till övervägande
delen går via enskilda organisationer.
Sverige verkar inom EU för att EU skall fortsätta
biståndsinsatserna till Colombia. Under det svenska
EU-ordförandeskapet gjordes ett särskilt uttalande
om fredsprocessen och Europaparlamentet en särskild
resolution om Colombia. Även inom FN agerar Sverige
fortsatt för fredsförhandlingarna i Colombia,
mänskliga rättigheter, demokrati och social
rättvisa. Sverige vill ge FN en starkare konkret
roll i Colombia.
Det nya inslaget i den senaste fasen av
fredsprocessen har varit aktiv medverkan av det
internationella samfundet genom FN och den s.k.
tiogruppen, där fyra EU-länder ingår och där svenska
diplomater spelat en framträdande roll. Utskottet
konstaterar dock att fredsprocessen ställer krav på
ett fortsatt nära och aktivt stöd från det
internationella samfundets sida. Konflikten, med
upptrappat våld, militära sammandrabbningar och
omfattande massakrer på civila har visat att bristen
på förtroende mellan konfliktens parter är djup men
också att medverkan från en tredje part på ett
positivt sätt kan bidra till att minska
spänningarna. Utskottet ser med djup oro på
situationen för mänskliga rättigheter i Colombia och
ser det som synnerligen angeläget med starkt svenskt
engagemang såväl bilateralt som inom EU och FN.
Tillsammans med regeringens insatser spelar också
stödet från enskilda organisationer, fackliga
organisationer och näringslivet en viktig roll.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tagit emot
representanter för parterna i konflikten.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U281 (v, c, fp, m, kd, mp) kan besvaras.
38 Kuba
I motion 2001/02:U328 (fp) framhålls att Sverige är
i ett dilemma vad gäller biståndet till Kuba. Å ena
sidan vill Sverige inte bidra med stöd till den
kubanska staten om denna inte förbättrar situationen
gällande mänskliga rättigheter, å andra sidan vill
Sverige inte öppet bidra med stöd till dem som
faktiskt arbetar för demokrati. I yrkande 10 krävs
att Sverige med utgångspunkt i erfarenheterna från
Vitrysslandsprogrammet och med samma typ av
riktlinjer utarbeta ett nytt Kubaprogram. Programmet
bör ha som främsta mål att stärka demokratirörelsen
i Kuba för att möjliggöra demokratisering i
framtiden. Även i motion 2001/02:U345 fp) yrkande 55
framförs liknande synpunkter och vikten av att
Sverige aktivt verkar för ökad respekt för de
mänskliga rättigheterna i Kuba understryks.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid
demokratirörelsen i Kuba. Sverige har kontakt med
såväl myndigheter som organisationer och enskilda.
Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt
sätt, bland annat genom att främja dialog om bl.a.
mänskliga fri- och rättigheter liksom yttrande- och
pressfrihet med olika delar av det kubanska
samhället. Värdefulla erfarenheter från demokrati-
och MR-insatser i Vitryssland kan tas till vara i
den mån de är relevanta i den kubanska kontexten.
Utskottet har inhämtat att det svenska
utvecklingssamarbetet med Kuba, under de närmaste
åren, planeras behålla nuvarande inriktningen och
ungefär samma omfattning.
Sverige har aktivt stött ett bevarande av EU:s
gemensamma ståndpunkt om Kuba. Utifrån den
gemensamma ståndpunkten har EU genom förklaringar,
demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid
upprepade tillfällen framhållit vikten av att Kuba
respekterar de mänskliga rättigheterna. Även FN:s
kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt
forum för att verka för respekt för mänskliga
rättigheter i Kuba. Samtidigt vill utskottet
understryka att den amerikanska blockaden av Kuba
inte gagnar ett öppnare och mer demokratiskt
samhälle.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U328 (fp) yrkande 10 samt
2001/02:U345 (fp) yrkande 55 kan besvaras.
39 USA
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 3
konstateras att i USA dömer man även minderåriga
till långvariga fängelsestraff och till och med till
dödsstraff. Många av dem som dömts till döden och
avrättats i USA har varit oskyldiga till de brott de
dömdes för. Motionärerna anser att Sverige, både
bilateralt och som medlem av EU bör verka för att
USA avskaffar dödsstraffet.
I motion 2001/02:U294 (mp) framhålls att den
pågående tvångsförflyttningen av Navajo- (även
benämnda Dineh) och Hopifamiljer i Arizonas
nordöstra del är en fortsättning på århundraden av
förtryck av Amerikas ursprungsfolk. Brott mot de
mänskliga rättigheterna och mot ursprungsfolkens
rättigheter begås dagligen. Miljön är svårt sargad
till följd av en långvarig exploatering av uran och
kol. För människor och djur som bebor området har
det fått ödesdigra konsekvenser. Motionärerna kräver
att Sverige i relevanta forum protestera mot
behandlingen av de traditionella Navajo- (Dineh-)
och Hopiindianerna på Big Mountain i Arizona.
Utskottets överväganden
Arbetet mot dödsstraffet är en prioriterad fråga för EU:s
gemensamma utrikespolitik inom området mänskliga
rättigheter och även en profilfråga i Sveriges
bilaterala kontakter med andra länder. Utskottet
utgår från att dialogen med USA i denna fråga
fortsätter och att Sverige och EU uppmanar USA att
avskaffa dödsstraffet. Sverige har tagit initiativ
till ett totalförbud mot dödsstraff inom ramen för
Europarådet. Beslut tas förhoppningsvis redan i vår.
Alltfler länder avskaffar dödsstraffet, men tyvärr
fortsätter en rad stater att använda detta
omänskliga straff. Hit hör bl.a. USA. Det är
oacceptabelt. Dödsstraff kränker rätten till liv och
hör inte hemma i en modern rättsordning.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 3 kan
besvaras.
Utskottet konstaterar att området Big Mountain i den
amerikanska delstaten Arizona i mer än hundra år har
varit föremål för konflikter såväl mellan som inom
två indianstammar Hopi och Dineh. Konflikterna har
gett upphov till ett flertal mångfacetterade
frågeställningar om rätten till fri
religionsutövning, om rivalitet mellan två
indianstammar, om spänningar inom en urbefolkning
och om minoriteters rättigheter gentemot
övergripande samhällsintressen och om respekt för
lagar och domar. Vid Big Mountain finns en av USA:s
största kolfyndigheter och konflikten inbegriper
därmed även viktiga ekonomiska och miljömässiga
aspekter.
Europaparlamentet har tagit en resolution om
situationen på Big Mountain. Frågan har tidigare
också uppmärksammats inom FN och FN:s dåvarande
Underkommission för skydd av minoriteter (nuvarande
Underkommissionen för främjande och skydd av de
mänskliga rättigheterna) antog resolutioner om
situationen på Big Mountain 1989, 1990 och 1994. Den
svenska regeringen verkar för att personer som
tillhör urbefolkningar och nationella eller etniska,
språkliga och religiösa minoriteter i alla länder
ges möjlighet att på lika villkor med
majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de
mänskliga rättigheterna. Sverige har aktivt stött
etablerandet av FN:s Permanenta forum för
urbefolkningsfrågor och fortsätter arbeta för att
detta forum skall skapas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U294 (mp) kan besvaras.
40 FN och andra internationella
organisationer
Allmänt om FN
I motion 2001/02:U225 (m) framhålls att det internationella
regelsystem som syftar till att värna den enskilda
människans rätt är relativt väl utbyggt. Ett problem
är emellertid att länder inte ansluter sig till
internationella konventioner eller, vilket är
vanligare, att förpliktelserna enligt dessa inte
uppfylls. Det finns en rad ideella organisationer
som gör ett mycket värdefullt arbete när det gäller
övervakningen och redovisar läget vad avser
respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. I
yrkande 3 krävs att Sverige tar initiativ till att
FN:s generalförsamling får en utförlig rapport och
redovisning om läget beträffande de principer som
organisationen själv är grundad på.
Barnkonventionens uppföljningmekanismer kan tjäna
som föredöme. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 5
konstateras en besvikelse över världssamfundets
passivitet i samband med några av vår tids värsta
förbrytelser. Detta får inte dölja de framgångar som
ändå vunnits i den internationella rätten under
1990-talet, inte heller det faktum att FN-systemets
handlingsförlamning till en del minskat efter murens
fall. Motionärerna anser att det är positivt att det
har växt fram andra aktörer med mer eller mindre
stor internationell prestige, som ibland kan
komplettera FN. Det gäller till exempel OSSE och
Europarådet. Även icke regeringsanknutna organ, som
Helsingforskommittén och liknande sammanslutningar,
kan spela en betydelsefull roll.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas syn på att en huvudfråga i
diskussionen om folkrätten rör frågor om vad som
skall ske i de fall då det centrala FN-systemet är
blockerat. Därför är det positivt att det har växt
fram andra internationella organ. Arbetet med att
förnya folkrätten och stärka de mänskliga
rättigheterna måste intensifieras. Sverige har
drivit på denna förnyelseprocess. Bland annat var
Sverige mycket aktivt vad gäller inrättandet av den
permanenta internationella brottmålsdomstolen.
Utskottet konstaterar att inom ramen för FN
debatteras årligen situationen beträffande de
mänskliga rättigheterna i världen. Diskussionerna
sker i generalförsamlingens tredje utskott på hösten
och i FN:s kommission för mänskliga rättigheter på
våren. Både generalförsamlingen och kommissionen
tillställs rapporter som närmare beskriver
situationen i ett specifikt land eller vad gäller
ett specifikt tema, såsom tortyr.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U225 (m) yrkande 3 samt
2001/02:U345 (fp) yrkande 5 kan besvaras.
Internationella brottmålsdomstolen
Vid en FN-konferens i Rom i juli 1998 undertecknade 120 länder
ett avtal om att inrätta en oberoende internationell
brottmålsdomstol (ICC). Beslutet att inrätta
domstolen är ett av de senaste årens största
framsteg på området för mänskliga rättigheter.
Domstolen kommer att inleda sin verksamhet efter det
att 60 länder har ratificerat den s.k. Romstadgan.
I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) framhålls
att frågan om en domstol för internationella
brottmål fått ökad aktualitet i flera länder. Den
senaste tidens händelser, vilka klargjort
nödvändigheten av att bekämpa terrorismen, gör
frågan om en internationell brottmålsdomstol alltmer
aktuell. Kampen mot terrorismen är en kamp som måste
föras av flera stater och i många länder.
Brottslingarna bör sålunda inte bara dömas av ett
land utan av flera. Alltför få stater har hittills
stött kravet på en internationell brottmålsdomstol.
Visserligen har över 100 stater undertecknat stadgar
för en sådan, men långt ifrån alla har ratificerat
den. I yrkande 7 krävs att den svenska regeringen
aktivt bör arbeta för att Sverige i internationella
sammanhang verkar för att stadgan för den
internationella brottmålsdomstolen ratificeras också
av andra länder. Även i motion 2001/02:U345 (fp)
yrkande 6 ställs liknande krav på att Sverige skall
vara pådrivande i arbetet med att få fler stater att
ratificera Romstadgan.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige var mycket aktivt under
förhandlingsprocessen och som 36:e stat ratificerade
stadgan för ICC. Till dags dato har ett 50-tal
stater ratificerat stadgan. Den träder i kraft efter
det att 60 ratifikationer inkommit, vilket förväntas
ske i mitten av 2002.
I juni 2000 antog EU:s ministerråd under svenskt
ordförandeskap en gemensam ståndpunkt, som omfattar
en rad åtgärder som unionen skall vidta för att
stödja domstolen. Bland annat skall unionen ge stöd
och hjälp till andra stater att ratificera och
implementera stadgan samt stödja ansträngningarna
att etablera själva domstolen. Vidare skall EU ta
upp frågan om ratifikation av stadgan till ICC i
bilaterala kontakter med andra stater och
organisationer. Sverige har på olika sätt försökt
påverka USA, som för närvarande intar en negativ
attityd till Romstadgan, vilket har en negativ
inverkan på ratifikationsprocessen i vissa länder.
Under det svenska ordförandeskapet togs en rad
kontakter för att följa upp denna fråga.
Riksdagen behandlar under våren 2002 ett förslag om
lagstiftning som skall reglera Sveriges samarbete
med ICC (prop. 2001/02:88 Sveriges samarbete med
internationella brottmålsdomstolen).
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 7
samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 6 kan besvaras.
FN:s reformering
I motion 2001/02:U284 (v) framhålls att Sverige inte längre
talar med en självständig röst i FN, utan har
anpassats till EU:s perspektiv, vilket inte sällan
underordnas USA:s synsätt på vad som sker i världen.
Den slutsats man kan dra av det senaste decenniets
utveckling är att Förenta nationerna måste stärkas
och omorganiseras. För flera år sedan, 1996,
presenterades den s.k. Carlsson-Ramphal-rapporten
som handlade om hur FN skulle kunna göras
effektivare och anpassas till förändrade
internationella förhållanden. USA:s ovilja att sköta
sina förpliktelser gentemot världsorganisationen,
har inte underlättat arbetet. I yrkande 1 krävs att
svenska regeringen i alla internationella sammanhang
aktivt bör arbeta för att påskynda reformeringen av
FN så att organisationen anpassas till vår tids
internationella förhållanden. Motionärerna anser att
säkerhetsrådets nuvarande sammansättning måste
förändras. För att förhindra att en supermakt eller
en militärallians tillåts dominera världspolitiken
är det angeläget att aldrig acceptera militära
insatser som inte beslutats av FN-systemet eller som
i övrigt inte har stöd i FN-stadgan. I yrkande 2
krävs att världens fattigaste länder måste få en mer
framträdande ställning i FN:s säkerhetsråd.
I motion 2001/02:U300 (m) yrkande 17 framhålls att
det finns tillfällen då den internationella
diplomatin inte räcker till för att förhindra
regimer från att begå folkmord, stödja terrorism
eller starta angreppskrig. Som en åtgärd kan man
tvingas till att vidta sanktioner. Endast FN kan då
ge moralisk legitimitet åt ett sanktionsbeslut och
skapa effektiva sanktioner. För att sanktioner skall
ge rätt effekt är det dock viktigt att de i första
hand påverkar regimen och inte befolkningen. I
yrkande 18 krävs att Sverige inom ramen för EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skall
betona kravet på mänskliga rättigheter och
demokrati. I Afrika skall Sverige och EU verka för
att etablera kraftfulla samarbetsorganisationer som
stöder och hjälper medlemsländerna att efterleva
internationella konventioner. FN och även
Europarådet bör kunna tjäna som förebilder. Sverige
bör kräva att man i FN:s generalförsamling årligen
får en rapport och genomför en årlig debatt om läget
beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna (yrkande 21). I yrkande 24 framhålls
att FN:s säkerhetsråd har ett ansvar för att verka
för internationell fred och säkerhet och att FN bör
fokusera på de uppgifter som organisationen bäst kan
lösa. FN:s byråkrati måste minskas och
effektiviteten stärkas till gagn framför allt för u-
länderna. Organisationer som UNHCR, Unicef och vissa
andra organ måste förbättra samordningen vid
humanitära insatser. WHO bör få en betydligt
starkare roll för att gemensamt bekämpa smittsamma
sjukdomar. Mer än någonsin behövs ett FN som är
relevant och effektivt.
I motion 2001/02:U322 (mp) framhålls att frågor som
den ekologiska krisen, färre mellanstatliga krig,
men ökande antal konflikter inom länder, ställer nya
krav på FN-systemet. Det globala civila samhället
söker sin plats inom FN-systemet. I yrkande 1 krävs
att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna
ett partnerskap som omfattar rätten till
information, medbestämmande och koordinering. I
yrkande 2 framhålls att institutioner som FN:s
säkerhetsråd är föråldrade, ineffektiva och
odemokratiska. FN måste demokratiseras och en
diskussion måste föras med FN om säkerhetsrådets
sammansättning och befogenheter. I yrkande 3 krävs
att det totala ansvaret inom FN för
medlemskapsprocessen, inklusive inval och
uteslutning, bör ligga helt hos FN:s
generalförsamling.
I motion 2001/02:U323 (mp) konstateras att FN:s miljöprogram
UNEP (United Nations Environment Progamme) skapades
redan vid FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. I
stället för att skapa en helt ny global
miljöorganisation som underorganisation inom FN:s
ram valde då regeringarna att kanalisera
miljöåtgärder via UNEP genom FN-systemet. UNEP
inrättade en miljöfond, men regeringarna visade sig
inte särskilt entusiastiska till att bidra med
resurser. Trots reformsteg inom UNEP menar de flesta
observatörer att detta är helt otillräckligt om
dagens negativa miljötrend skall kunna vändas. I
stället bör UNEP, enligt yrkande 8, omvandlas till
en världsmiljöorganisation, WEO (World Environment
Organization).
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4 En säkerhetsordning för
2000-talet) framhållit att det finns behov av
reformer inom FN på ett flertal områden. En viktig
del är förbättrade ledningsstrukturer där utskottet
anser att det är av största betydelse att FN
besitter personal med hög kompetens inom sina
ansvarsområden.
Utskottet kan konstatera att under lång tid kunde
inte FN:s stadga användas som det var tänkt då
låsningar mellan stormakterna i hög grad präglade
rådets arbete under det kalla kriget. Efter det
kalla krigets slut har emellertid förhållandena
förändrats. Utskottet anser att FN nu har stora
möjligheter att agera om stadgan och det befintliga
regelverket används på rätt sätt. Det som krävs är i
första hand att politisk vilja manifesteras från
medlemsländernas sida och att de permanenta
medlemmarna i säkerhetsrådet är villiga att axla
sitt ansvar. Utskottet anser att det är av största
vikt att FN:s medlemsstater uppfyller sina
skyldigheter gentemot världsorganisationen bl.a. när
det gäller finansieringen.
Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor
vikt vid den pågående processen med att stärka och
revitalisera FN, som fått ytterligare momentum genom
antagandet av millenniedeklarationen. Regeringen
stöder aktivt generalsekreterarens ansträngningar
att genomföra reformer på en rad områden för att
stärka FN, säkerhetsrådets sammansättning och
arbetsmetoder, säkerställa att FN erhåller
tillräckliga ekonomiska resurser i tid samt att
uppnå bättre intern samordning. Under det svenska
ordförandeskapet i EU var frågan om uppföljning av
millenniedeklarationen också en av dem som stod
högst på dagordningen.
Sverige har även inom EU verkat för att stärka och
rationalisera FN-systemet, inklusive dess operativa
fonder och program. Regeringen arbetar för att
tillförsäkra en effektiv kontroll och översyn av FN-
organen och FN-processerna. Det är även viktigt att
sträva efter en förbättrad transparens och
koordinering mellan de olika FN-organen, Bretton
Woods-institutionerna, WTO och de regionala
utvecklingsbankerna.
Utskottet delar åsikten att en reform av säkerhetsrådet måste
innebära en ökad representation av
utvecklingsländerna samt en bättre balans i den
geografiska spridningen bland säkerhetsrådets
medlemsstater. Alla FN:s medlemsstater har att vinna
på en reform som kan leda till ett mer
representativt säkerhetsråd. En sådan bör också
lämna utrymme för en periodisk översyn i lämplig
form, så att säkerhetsrådet fortsättningsvis lättare
kan anpassas till en föränderlig värld. Sverige
förespråkar även begränsningar av vetorätten och
skulle gärna se en överenskommelse mellan de
permanenta medlemmarna om en självpåtagen
begränsning av denna. Om de permanenta medlemmarna
trots allt skulle välja att använda sig av vetot
borde dock en fullständig förklaring ges. På senare
år har emellertid vetot de facto använts alltmer
sällan. Dessa åsikter har framförts och framförs i
forum som FN:s arbetsgrupp för reform av
säkerhetsrådet, där Sverige spelar en aktiv roll,
inom EU-kretsen och i bilaterala samtal.
Diskussioner pågår även inom den nordiska kretsen.
Utskottet kan vidare konstatera att de sanktioner
som förs av FN är föremål för beslut i FN:s
säkerhetsråd. Det innebär att det är säkerhetsrådet
som i varje enskilt fall beslutar om hur
sanktionerna skall vara utformade och hur de skall
gälla. Regeringen stöder FN:s arbete och verkar för
att relevanta säkerhetsrådsresolutioner genomförs.
Erfarenheterna visar att breda ekonomiska sanktioner
inte alltid får genomslag eller avsedd effekt när
det gäller att påverka regeringar eller andra
ansvariga aktörer. Utgångspunkten för all
sanktionspolitik måste vara att utöva så stor press
som möjligt mot landets beslutsfattare och att
effekterna på civilbefolkningen minimeras. I syfte
att utveckla sanktionsinstrumentet till ett mer
verkningsfullt, ändamålsenligt och humant verktyg
deltar Sverige aktivt i FN:s diskussioner kring
dessa frågor.
Sverige kommer under 2002 att leda en internationell
arbetsgrupp om riktade sanktioner, den så kallade
Stockholmsprocessen om genomförande och övervakning
av riktade sanktioner. Regeringens initiativ är ett
led i arbetet att utveckla sanktioner att bli mer
effektiva och humana.
Konsekvenserna för individens rättssäkerhet kopplat
till sanktioner är avgörande för
sanktionsinstrumentets legitimitet och en fråga som
Sverige aktivt drivet. Ett beslut att sätta upp
någon på den spärrlista som hör till förordningen
skall grundas på klara fakta och bevis. EU:s modell
kan utgöra ett exempel på hur rättssäkerheten kan
stärkas. Sverige har också inlett en dialog med
företrädare för FN och FN:s medlemsstater.
Regeringen har uttalat att FN måste utveckla ett
system som bättre tillvaratar individers
rättssäkerhet i de fall enskilda personer omfattas
av sanktioner. Sanktioner och konsekvenserna för
individens rättssäkerhet kommer även att utgöra en
del av Stockholmsprocessen.
Frågor som rör UNEP:s organisation och finansiella
bas är centrala teman i diskussionerna inom ramen
för den ministergrupp om internationell
miljöförvaltning som tillsatts av UNEP:s styrelse.
Möjligheten att ombilda UNEP till ett fackorgan
eller en världsmiljöorganisation har också
diskuterats. Den svenska regeringen delar synen att
UNEP måste få en kraftfull förstärkning, och att
miljödelen av det internationella systemet måste ges
en högre status. Samtidigt menar regeringen att en
förhandling som förmodligen skulle ta mycket lång
tid om förändrad formell status för UNEP inte
garanterar ett kraftfullt resultat när det gäller
UNEP:s politiska och finansiella förstärkning. Innan
det står klart att länder som förespråkar bildandet
av en världsmiljöorganisation är redo att också ta
ett reellt finansiellt ansvar för dess
förverkligande, har Sverige en fortsatt avvaktande
syn. I UNEP:s ministergrupp råder i detta skede
enighet om värdet i att bygga på befintliga
strukturer i förstärkningen av den internationella
miljöförvaltningen.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U284 (v) yrkandena 1 och 2,
2001/02:U300 (m) yrkandena 17 och 18, 21 och 24,
2001/02:U322 (mp) yrkandena 13 samt 2001/02:U323
(mp) yrkande 8 kan besvaras.
FN och konventioner
I motion 2001/02:U305 (kd) framhålls att mycket återstår att
göra för att garantera mänskliga fri- och
rättigheter även i Sverige. Motionärerna framhåller
att det norska Stortinget bl.a. antagit en
handlingsplan för mänskliga rättigheter som
innehåller 300 konkreta krav. Norge har också
förvandlat tre MR-konventionerna till norsk lag med
företräde framför andra norska lagar. Sverige har
endast givit Europarådets konvention om skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna
en sådan status. Sverige är aktivt när det gäller
att arbeta fram nya konventioner för mänskliga
rättigheter och i regel också att ratificera dem.
Men när det kommer till att förverkliga dem går det
trögare. Motionärerna kräver i yrkande 4 att
regeringen redovisar vilka internationella
konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige inte
har ratificerat och återkommer med tydliga
förklaringar om anledningen till detta. Den
utveckling som sker inom folkrätten handlar i
grunden om att uppvärdera folkrättsliga principer om
mänskliga rättigheter, på bekostnad av t.ex.
statssuveränitetsprinciper. I yrkande 5 krävs att
Sverige aktivt måste driva frågan om en förnyad
folkrätt med människan i centrum och där mänskliga
rättigheter förs upp högt på agendan.
Lika viktigt som det är att främja mänskliga
rättigheter är det att öka förståelsen för andra
kulturer och religioner. Det finns en risk för att
FN-konventionerna uppfattas som enbart
västerländska. Det behövs en ödmjukhet inför andra
människors kulturella seder och bruk, vilket bör
genomsyra den globala utrikespolitiken. I yrkande 6
krävs att FN bör anordna en FN-konferens om ökad
förståelse mellan världens olika kulturer och
religioner. I yrkande 8 krävs en förstärkning av
internationella övervakningsmekanismer för att
kontrollera hur mänskliga rättigheter efterlevs.
I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att alla
människor är födda fria och lika i värde och
rättigheter. Varje människas frihet och lika värde
omfattar alla människor och således varje individ i
världen utan åtskillnad av något slag. Att alla
människor är lika värda betyder att ingen människa
får diskrimineras av någon anledning. Trots det
självklara i detta sker dagligen kränkningar av de
mänskliga fri- och rättigheterna. Motionärerna
kräver i yrkande 1 att Sverige bör intensifiera sitt
arbete med att dels försvara, dels förbättra skyddet
för de mänskliga rättigheterna, såväl genom
internationella organisationer som i bilateralt
samarbete. I yrkande 2 framhålls FN som den enda
organisation som med någon auktoritet kan tala på
hela mänsklighetens vägnar.
Vidare framhålls i motionen 2001/02:U345 (fp) att
inom den del av folkrätten som syftar till att
skydda offer för väpnade konflikter sjuka, sårade,
civilbefolkning och krigsfångar har man sedan
Haagkonferensen 1907 arbetat med en generalklausul
(Martensklausulen), som ersätter många konkreta
regler, omöjliga att förutse, med en allmän
hänvisning till principer om medmänsklighet och det
allmänna rättsmedvetandet. Det anses att Nato
tillämpade just denna Martensklausul när
medlemsländerna ingrep till värn för de förföljda
kosovoalbanerna i Kosovo. Det är inte otänkbart att
detta kan bilda mönster vid framtida humanitära
katastrofer av liknande slag. Om så skulle ske bör
Sverige, enligt yrkande 8, stå berett att ge sitt
bidrag. I yrkande 9 framhålls att ett
internationellt ingripande med maktmedel självfallet
alltid skall underställas principerna om
nödvändighet och proportionalitet. De åtgärder som
vidtas får inte vara starkare än nödvändigt. Men
världssamfundet måste vara berett att agera när
grova kränkningar av mänskliga rättigheter sker.
I motion 2001/02:U351 (kd) framhålls att
människovärdet bör sättas i centrum för svensk
utrikespolitik och internationell samverkan under
2000-talet. Detta bör genomsyra såväl multilateral
samverkan inom Förenta nationerna, Europeiska
unionen och andra internationella organ som
bilaterala relationer med andra enskilda länder. I
yrkande 1 krävs en kontinuerlig granskning av den
förda utrikespolitiken gentemot FN:s konventioner
och konferenser. I yrkande 2 understryks vikten av
att återkommande bjuda in representanter från
folkrörelser, näringsliv och akademiker för att
diskutera olika aspekter på Sveriges utrikespolitik
och åtaganden gentemot FN:s konventioner och
konferenser. Sverige bör föra en tydligare
utrikespolitik för mänskliga rättigheter. Det
innebär t.ex. att sociala och ekonomiska rättigheter
är lika viktiga som civila och politiska
rättigheter. Sverige bör aktivt arbeta för detta
långsiktiga mål. I yrkande 4 framhålls vikten av att
upprätta ett forum med näringslivet och
internationella organisationer för att diskutera och
utveckla strategier för främjandet av mänskliga
rättigheter och i yrkande 5 att Sverige verkar för
ökad samordning på global nivå mellan olika
internationella organisationer.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att en identifiering av internationella
(globala, regionala) konventioner och avtal som
Sverige tillträtt eller skulle kunna tillträda
skulle bli omfattande. Det kan noteras att enbart FN
registrerat ungefär
10 000 internationella avtal och (som jämförelse)
att UD:s eget traktatregister över avtal som Sverige
ingått omfattar omkring 5 000 avtal, ungefär lika
fördelat på bilaterala och multilaterala avtal. Bara
en redogörelse för potentiella avtal på MR-området
skulle kräva en omfattande utredning. Som bilaga
till detta betänkande läggs en förteckning över
länder, inklusive Sverige, som ratificerat FN:s
konventioner på MR-området.
Sverige arbetar för att stärka de instrument som
finns att använda för att förhindra grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland
att stärka den politiska viljan att agera
kraftfullt, även i interna konflikter, att skapa en
vetofri kultur i säkerhetsrådet samt att se till att
tillräckliga resurser finns tillgängliga för
fredsbevarande insatser.
De humanitärrättsliga principer som kommer till
uttryck i Maartensklausulen anses vara sedvanerätt
och därför är alla stater inklusive Sverige skyldiga
att respektera dessa mycket grundläggande och
viktiga regler. Maartensklausulen som sådan kan dock
knappast utgöra grund för ingripanden vid framtida
humanitära katastrofer av liknande slag som de i
Kosovo.
År 2001 var FN:s år för dialog mellan
civilisationer. I december debatterade
generalförsamlingen vikten av dialog mellan
civilisationer och en resolution antogs med Sverige
(och EU) som medförslagsställare. Sverige fäster
stor vikt vid ett fungerande system för
internationell uppföljning vad avser staters
efterlevnad av mänskliga rättigheter. Härvid avses
såväl de kommittéer som är knutna till de olika
konventionerna rörande mänskliga rättigheter som de
olika tema- och landinriktade rapportörer som
erhåller sina mandat av FN:s kommission för
mänskliga rättigheter. Under det senaste årtiondet
har ett mycket stort antal stater anslutit sig till
de olika konventionerna, varvid de bl.a. förpliktat
sig att inkomma med rapporter till
övervakningskommittéerna. Arbetsbördan för dessa
konventionsknutna kommittéer har därvid ökat
kraftigt och erforderliga resurser har hittills inte
ställts till förfogande. Olika reformer har
diskuterats och sådana behövs men klart är också
att en ökad resurstilldelning till högkommissariens
kontor för mänskliga rättigheter, som svarar för
service åt kommittéerna, är påkallad. Sådana
resurser bör tilldelas över den reguljära FN-
budgeten vilket Sverige aktivt arbetar för. Det är
också motiverat med utökade resurser åt den
verksamhet som bedrivs av land- och temarapportören.
Sverige stöder med frivilliga bidrag
högkommissariens kontor.
Utskottet konstaterar vidare att det för Sverige är
en självklarhet att uppfylla sina
konventionsåtaganden liksom åtaganden i enlighet med
deklarationer och handlingsplanen antagna vid
internationella FN-konferenser. Uttryck härför är
den nationella handlingsplanen för mänskliga
rättigheter liksom den nationella handlingsplanen
mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering. Vikten av ansträngningar för ökad
samordning kom till uttryck vid millennietoppmötet.
En kontinuerlig dialog förs i Sverige med enskilda
organisationer, akademiker, näringsliv vad avser
arbete med mänskliga rättigheter. Exempel härpå är
de årligen återkommande sammanträffandena med
enskilda organisationer inför arbetet med FN:s
kommission för mänskliga rättigheter och FN:s
kvinnokommission. Regeringen är pådrivande
nationellt och internationellt för mänskliga
rättigheter och en bättre miljö. Regeringen vill
komplettera det samarbetet med ett direkt samarbete
med företag kring internationellt socialt ansvar.
Utskottet har inhämtat att regeringen kommer att
inbjuda svenskt näringsliv till ett samarbete, som
skall bli en gemensam ansträngning för att få
svenska företag att bli ambassadörer för mänskliga
rättigheter, drägliga ekonomiska och sociala villkor
samt en god miljö.
De grundläggande förväntningarna på svenska företags
agerande på den globala marknaden, och särskilt i
utvecklingsländer, uttrycks i OECD:s riktlinjer och
FN:s Global Compact. Dessa baseras i sin tur på
internationella överenskommelser i t.ex. ILO. Inom
EU har kommissionen tagit fram förslag om hur EU kan
främja företagens sociala ansvarstagande på
europeisk och internationell nivå. Regeringen kommer
i rådet för sysselsättnings- och socialpolitik att
aktivt ta del i det fortsatta arbetet. Sedan 1979
har Sverige haft en kontinuerlig dialog med
arbetsmarknadens parter om företags sociala ansvar
enligt OECD:s riktlinjer för multinationella
företag. Regeringen har sedan dess, oavsett parti,
främjat OECD:s riktlinjer, vilka nu vinner allt
bredare internationellt stöd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att
motionerna 2001/02:U305 (kd) yrkandena 46 och 8,
2001/02:U345 (fp) yrkandena 1 och 2, 8 och 9, samt
2001/02:U351 (kd) yrkandena 1 och 2, 4 och 5 kan
besvaras.
FN-konferens om mansrollen
I motion 2001/02:A393 (mp) framhålls att män liksom kvinnor
underställs föreskrivna normer för hur de skall bete
sig som man respektive kvinna. Därför är det av
största vikt att männens roll undersöks, analyseras
och förändras. En tvärpolitisk utredning bör
tillsättas för att analysera den nya mansrollen och
avgöra hur resultatet skall föras ut till
allmänheten. För att även mannens roll i ett
internationellt perspektiv skall belysas och kunna
jämföras krävs i yrkande 2 att Sverige offensivt tar
initiativ i FN för att hålla en världskonferens om
mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets
alla områden.
Utskottets överväganden
Inom ramen för regeringens jämställdhetsarbete genomförs en rad
aktiviteter för att främja utveckling av mansrollen.
Under år 1998 anordnades exempelvis tre konferenser
med sådan inriktning. På svenskt initiativ anordnade
Europarådet en konferens i Strasbourg om männens
roll i jämställdhetsarbetet. På det nordiska planet
sker ett intensivt samarbete i jämställdhetsfrågor.
En tjänst som koordinator för mansforskning har
inrättats inom Nordiska institutet för kvinno- och
könsforskning. Utskottet anser att det är angeläget
att regeringen i olika nationella, nordiska och
internationella sammanhang stimulerar diskussionen
om mansrollsfrågor. Utskottet kan vidare konstatera
att FN:s kvinnokommission, efter förslag från bl.a.
Sverige, beslutat att mäns och pojkars situation
skall utgöra ett av två teman vid
Kvinnokommissionens reguljära möte 2004.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:A393 (mp) yrkande 2 kan besvaras.
41 Övrigt
I motion 2001/02:U339 (v) framhålls att det efter
hand har uppmärksammats att det under andra
världskriget fanns läger av olika sorter, för olika
ändamål och med olika internerade. Det har funnits
ryssläger där regeringen placerade sovjetryska
soldater. Alla arkiv kring dessa läger är inte öppna
för personer som vill forska. Den svenska regeringen
har genom projektet Levande historia och
Förintelsekonferensen visat en strävan att klarlägga
och levandegöra vad som hände i Europa under andra
världskriget. De som blev internerade i svenska
läger har rätt att få en officiell förklaring till
varför de placerades i läger. De vars fäder satt i
rysslägren och skickades tillbaka har rätt att få
veta vad som hänt dem och varför de inte fick stanna
i Sverige. De ryska krigsfångar, som fortfarande
lever i Sverige, har rätt till en officiell
förklaring varför de tvingades att under lång tid
leva internerade i Sverige. Vid ett flertal
tillfällen har de internerade krävt upprättelse
likasom att barnen till de ryska krigsfångarna har
krävt att få veta vad som hänt med deras fäder.
Motionärerna kräver i yrkande 1 att arkiven måste
öppnas för dem som vill forska om interneringslägren
och rysslägren. I yrkande 2 krävs att Sverige ger
officiell upprättelse och förklaring till de
internerade och barnen till ryska krigsfångar.
I motion 1999/2000:U901 (kd) framhålls att av trafiksäkerhets-
och andra skäl borde samtliga trafikanter i vårt
land vara skyldiga att åtfölja de nationella
trafikbestämmelserna. Sverige har i realiteten två
lagrum, där den diplomatiska immuniteten står över
de nationella bestämmelserna. Enligt
Wienkonventionen åtnjuter medlemmar av främmande
stats beskickningar, deras familjer och betjäning
immunitet och privilegier, vilket bl.a. innebär att
de här i landet inte kan ställas till ansvar för
brott. I praktiken innebär detta
bl.a. att Sverige tolererar ett rättsvidrigt
trafikbeteende som i värsta fall kan förorsaka svåra
olyckor. Motionären kräver en ändring av detta
förhållande. Alla trafikanter i Sverige bör tvingas
följa de nationella trafikreglerna.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att ungefär 4 000 sovjetiska medborgare
flydde till Sverige under andra världskriget. De
flesta hade tidigare varit krigsfångar i tyska
fångläger, bl.a. i Norge och Finland. Av dessa
återsände svenska myndigheter ungefär 2 000 personer
till hemlandet, efter begäran från Sovjetunionen.
Att gå vidare och söka utröna vad som hände
krigsfångarna efter hemkomsten till Sovjetunionen är
i första hand en fråga för den historiska
forskningen. Sveriges utlandsmyndigheter i Ryssland
ambassaden i Moskva och generalkonsulatet i S:t
Petersburg kan, såsom skett vid flera tillfällen,
hjälpa svenska forskare att identifiera relevanta
ryska arkiv. Återsändandet av de sovjetiska
medborgarna till Sovjetunionen efter kriget skedde i
enlighet med då gällande rätt.
Sveriges agerande under och efter andra världskriget
har under senare år varit föremål för ett ökande
intresse. Ju mer som blir känt om historiska fakta
och de förhållanden som då rådde desto bättre
förutsättningar har vi att skapa en bra framtid. För
att uppmärksamma vår nutidshistoria och göra den mer
levande har den svenska regeringen tagit initiativ
till och avsatt särskilda anslag för att främja
forskning kring illgärningar begångna under nazismen
och kommunismen. Det finns förvisso ett antal
ytterligare exempel på händelser och företeelser i
vår nutidshistoria som inte har fått den
uppmärksamhet de förtjänar. Det är framför allt
forskningens uppgift att kasta ljus över dessa
frågor. Utskottet har inhämtat att de arkiv som rör
denna fråga är öppna för forskare att använda.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion
2001/02:U339 (v) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.
Utskottet kan konstatera att alla som i Sverige
åtnjuter privilegier och immunitet har en skyldighet
att följa landets lagar, så länge det inte inkräktar
på privilegierna och immuniteten. Utgångspunkten är
alltså att utländska diplomater och andra
beskickningsmedlemmar skall följa svenska regler.
Kravet på att iaktta gällande trafikregler anses
inte vara ett intrång i privilegierna och
immuniteten. Den svenska regeringen påtalar
regelmässigt hur allvarligt den ser på
trafikförseelser. Utrikesdepartementets protokoll
går regelbundet ut med cirkulärbrev till utländska
beskickningar och påpekar vikten av att gällande
trafikbestämmelser följs.
Med vad ovan anförts anser utskottet att motion 1999/2000:U901
(kd) kan besvaras.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Bistånd och mänskliga rättigheter (punkt 2)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m) och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U225 yrkande 2.
Motionerna 2001/02:U328 yrkandena 35 och 1922 samt
2001/02:U237 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Sverige arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati genom
FN-systemet, EU och bilateralt. För ett litet land
som Sverige kan det vara svårt att bilateralt utöva
inflytande i sådana frågor. En genomförbar uppgift
är emellertid att få flera länder att inse att det
är inom ett demokratiskt styrelseskick som
medborgarna har de bästa möjligheterna att forma ett
samhälle som värnar om rättsstaten och där
yttrandefrihet, politisk pluralism och
flerpartisystem kan utvecklas. I de länder som tar
emot betydande svenskt bistånd har Sverige ett
särskilt ansvar för att respekten för mänskliga
rättigheter och demokrati stärks och att etablerade
regler och principer efterlevs. Sverige måste på ett
aktivare och tydligare sätt än hitintills ställa
krav på och driva på utvecklingen mot demokrati i
våra samarbetsländer. Riksdagen borde också inför
budgetarbetet varje år ha en utförlig debatt inför
beslut om framtida svenska biståndsinsatser.
Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant
följer och värderar utvecklingen av mänskliga
rättigheter och demokrati skulle vara en viktig
signal till mottagarländerna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U225
yrkande 2.
2. Bistånd och mänskliga rättigheter
(punkt 2)
av Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U328 yrkande 5.
Motionerna 2001/02:U225 yrkande 2, 2001/02:U237,
2001/02:U238 yrkandena 34 samt 1922 besvaras med
vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Utskottet anser att demokratimålet skall vara det överordnade
bland målen för utvecklingssamarbetet.
Utgångspunkten är att varje människa har rätt att
leva ett liv i fred och frihet. Därför är demokrati
det enda styrelseskick som är människan värdigt. Ett
demokratiskt styrelseskick är det enda som gör det
möjligt att förverkliga de mänskliga rättigheterna.
Det är genom sitt folkliga deltagande i val, och
öppenhet att framföra kritik och alternativ det enda
styrelseskick som kan bemästra de mekanismer som i
dag håller miljarder människor i fattigdom och
mänsklig förnedring. Demokrati medför positiva
effekter som gynnar utvecklingen i landet.
Makthavare som vill bli omvalda har ett intresse av
att genomföra samhälleliga förändringar.
Utskottet menar att demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter också har ett egenvärde. De är
alltså inte endast ett medel att skapa utveckling
utan en förutsättning för och en del av själva
utvecklingsbegreppet. Det handlar om att skapa
anständiga samhällssystem utan förtryck. Sådana
system är i längden utvecklingsbefrämjande också i
ekonomisk mening.
I slutbetänkandet från den parlamentariska
kommittén för en samlad politik för global
utveckling (GLOBKOM) råder en bred enighet om att
demokrati och mänskliga rättigheter skall utgöra
grundläggande krav i svenskt utvecklingssamarbete.
Utskottet menar att en logisk följd härav vore att
göra införandet av demokrati till överordnat mål för
svenskt utvecklingssamarbete.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U328
yrkande 5.
3. Internationella konventioner (punkt 3)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U205. Motionerna
2000/01:U661 yrkandena 811, 2001/02:U234 yrkande 4
samt 2001/02:U333 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Det nuvarande diskrimineringsförbudet i artikel 14 i
Europakonventionen om mänskliga rättigheter gäller
endast rättigheter vilka omfattas av konventionen.
För att eliminera denna allvarliga begränsning av
skyddet för de mänskliga rättigheterna har ett
tilläggsprotokoll 12 till konventionen förhandlats
fram. Sverige har inte undertecknat eller
ratificerat protokollet. Vi menar att det är
synnerligen angeläget att Sverige undertecknar
protokollet och att det skyndsamt föreläggs
riksdagen för godkännande.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U205.
4. Diskriminering på grund av kön eller sexuell
läggning (punkt 5)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Marianne Andersson (c),
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Marianne Samuelsson
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U209 yrkande 1.
Motionerna 2000/01:U661 yrkandena 1215,
2001/02:U345 yrkande 18, 2001/02:L367 yrkandena 19
och 20 samt 2001/02:L371 yrkande 46 och 47 besvaras
med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Att i dessa sammanhang hänvisa till att principen om icke-
diskriminering även värnar om homo- och bisexuellas
rättigheter anser utskottet inte vara tillräckligt.
Sverige bör vara pådrivande i FN för att öka
respekten för homosexuellas mänskliga rättigheter.
Det är i detta sammanhang viktigt att Sverige
arbetar för att också FN:s konvention om mänskliga
rättigheter utsträcks till att gälla förföljelse på
grund av sexuell läggning och könsidentitet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U209
yrkande 1.
1.
Kvinnors situation i krig och andra utsatta
situationer (punkt 6)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Holger
Gustafsson och Jan Erik Ågren (båda kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U349 yrkande 21.
Motionerna 2001/02:U209 yrkandena 1012 samt
2001/02:U277 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Att kvinnor är speciellt utsatta i krig uppmärksammades särskilt
under kriget i Bosnien-Hercegovina. Kvinnor får som
regel inte tillräckligt skydd mot det sexuella våld
som används som vapen för underkastelse av länder
och folk. Vi anser att kvinnor måste få ökat skydd
vid krig.
Enligt Human Rights Watch (HRW) har kvinnor i
exempelvis Sierra Leone inte fått tillräckligt skydd
mot det sexuella våldet, som utövats av alla sidor i
den råa och hänsynslösa konflikten.
Varken FN-trupperna i Unamsil eller
regeringsstyrkorna har gjort tillräckligt för att
skydda kvinnorna från angreppen av unga män inom
rebellrörelser som RUF, AFRC och de s.k. West Side
Boys. Unamsil utbildar nu polisen i Sierra Leone i
mänskliga rättigheter, medan den brittiska armén
utbildar soldater i krigslagar och hur barn skall
skyddas i kriget. Men det förekommer ingen särskild
utbildning av vare sig militär eller polis för att
slå vakt om kvinnorätt eller skydd av kvinnor.
Vi anser att kvinnors utsatta situation i krig
måste uppmärksammas än mer av FN och andra
internationella organ.
Regeringen i Burundi skyller kriget och den svåra
ekonomiska krisen på de ringa framstegen när det
gäller uppfyllandet av konventionen mot
diskriminering av kvinnor. Kvinnor är en av de mest
utsatta grupperna när det gäller diskriminering. En
ytterligare orsak är att få kvinnor tillåts inta
ledande ställningar i samhället och att det
traditionella samhället kräver mer av flickor än av
pojkar.
Utomstående experter instämmer i att kriget är det
största hindret för att arbetet med konventionen
skall kunna genomföras. Särskilt behöver man bevaka
kvinnors ställning i läger för internflyktingar
(displaced persons). Vi anser att regeringen, i
bilaterala och multilaterala kontakter, skall verka
för att traditionella lagar som diskriminerar
kvinnor avskaffas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U349
yrkande 21.
6. Prenatal könsdiskriminering (punkt 7)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Holger Gustafsson,
Jan Erik Ågren (båda kd) och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U327 yrkande
11 samt 2001/02:U349 yrkande 13. Motionerna
2001/02:U204 yrkande 2, 2001/02:U209 yrkande 18,
2001/02:U222 yrkande 6 samt 2001/02:U349 yrkandena
11, 12 och 14 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien
sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt
vissa beräkningar saknas det 60 miljoner kvinnor i
den världsdelen. Orsakerna är aborter av
flickfoster, undernäring och överarbete bland
kvinnor. I exempelvis Indien är spädbarnsdödligheten
högre bland flickor. Flickor får sämre vård och
behandling redan som spädbarn.
Att könsselektiv abort skulle vara hela
förklaringen till de förlorade flickebarnen i Kina
är inte klarlagt. Det går inte att utesluta att det
förekommer barnamord lokalt i det vidsträckta Kina.
Klart är att Kinas ettbarnspolitik, dvs. försöket
att hålla befolkningstillväxten nere genom att bara
tillåta ett barn per par, som infördes 1979, har
bidragit till problemet. Men det finns också andra
förklaringar: Många flickor adopteras bort till
familjer som redan har en son. I otillgängliga
områden föder kvinnorna barn i hemmet. Om det är en
dotter låter de bli att registrera barnet men
behåller och uppfostrar det ändå. Men ett gömt barn
har inga samhälleliga rättigheter. Det finns inte
med i statistiken.
Könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien
och Kina utan också i Sydkorea, på Taiwan, i
Singapore och i Malaysia.
Kvinnor över hela världen är på många olika sätt
utsatta för könsdiskriminering. Behandlingen av
flickor och kvinnor i Indien, Kina och i många andra
av världens länder är att anse som grova brott mot
mänskliga rättigheter. Vi anser att Sverige har ett
ansvar att i det multi- och bilaterala
biståndsarbetet och i andra internationella
sammanhang uppmärksamma kvinnans och flickans
situation i Indien och Kina.
Hitintills har det i internationella och
nationella sammanhang varit ganska tyst om den
prenatala könsdiskrimineringen. Vi anser att det
finns all anledning för Sverige som ett
föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga
rättigheter att målinriktat arbeta för att frågan om
prenatal könsdiskriminering behandlas seriöst i FN.
Vi anser också att det, vid förhandlingar om
bistånd och vid annan kommunikation med
mottagarländer, finns all anledning för Sverige att
kräva att flickor och pojkar skall ha samma rätt att
födas, äta sig mätta, utbildas och ha samma tillgång
till medicinsk vård och behandling.
Inom utvecklingsarbetets ram anser vi att stöd
också kan ges till kvinnoorganisationer, läkare,
jurister och vetenskapsmän som förenats i kampen mot
könsbestämning av foster. I exempelvis Indien finns
sådana organisationer. Stöd bör också ges och
initiativ tas till allmän utbildning och
upplysningskampanjer för att ändra attityder till
flickors och kvinnors människovärde och mänskliga
rättigheter.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U327 yrkande 11 samt 2001/02:U349 yrkande
13.
7. Tilläggsprotokoll till konventionen om
avskaffande av diskriminering av kvinnor
(punkt 8)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande
lydelse:
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U242. Motionerna
2001/20:U345 yrkande 15, 2001/02:U252 yrkandena 5
och 6 samt 2001/02:U349 yrkande 22 besvaras med vad
utskottet anfört.
Ställningstagande
Konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av
kvinnor, CEDAW, är en internationell
människorättskonvention som antogs av FN:s
generalförsamling 1979 och trädde i kraft den 3 maj
1981. Den har nu ratificerats av 168 stater,
däribland Sverige.
Den 10 december 1999 öppnades ett
tilläggsprotokoll (the Optional Protocol) till
konventionen för undertecknande. De stater som
undertecknat och ratificerat protokollet godkänner
en individuell klagorätt till den kommitté som
övervakar konventionens tillämpning. En sådan
individuell klagorätt, som Sverige accepterat
beträffande exempelvis den internationella
konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, FN-konventionen mot tortyr och den
europeiska konventionen om mänskliga rättigheter,
gör en konvention till ett betydligt mer levande och
användbart redskap för att effektivt genomföra dess
syften. Sverige undertecknade omgående
tilläggsprotokollet, men har ännu inte ratificerat
det. Vi kräver därför att Sverige omedelbart
förelägger riksdagen förslag om ratificering av
tilläggsprotokollet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U242.
8. Rasism och slavhandel (punkt 11)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande
lydelse:
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U220 yrkandena 1
och 2. Motionerna 2001/02:U209 yrkande 20,
2001/02:U345 yrkande 13 samt 2001/02:U347 yrkandena
1, 3, 5 och 8 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Det har av flera arbeten framgått att även Sverige och Danmark
bland de nordiska länderna varit inblandade i
slavhandeln över Atlanten. Utskottet menar att det
är viktigt att Sveriges delaktighet i denna
slavhandel noggrant utforskas och klarläggs. Det är
också klart att svenska ämbetsmän inte svävat i
okunnighet vad som försiggick inte bara på den
svenska besittningen St Bartholemy i Karibien.
Sverige och svenska ämbetsmän var även inblandade i
annan verksamhet knuten till slavhandeln. Svenska
forskare har bl.a. konstaterat: Den fråga vi bör
ställa oss i relation till dessa preliminära
slutsatser av Sveriges roll i slavhandeln, slaveriet
och kolonialismen hör samman med den i dag
synnerligen viktiga debatten om globaliseringen av
världsekonomin. Och olika länders deltagande i
denna, om än på olika premisser: Kan vi utifrån den
ovan förda argumenteringen hävda att även Sverige
skall ställas till ansvar för den skrämmande
tragedin i mänsklighetens historia som slavhandeln,
slaveriet och kolonialismen utgjorde? Sannolikt bör
man svara ja på den frågan speciellt som det är
ställt utom allt tvivel att ledande företrädare för
den svenska järnhanteringen, som ämbetsmän på
Bergskollegium och brukspatroner, visste att deras
järn användes som bytesmedel mot slavar, till att
kedja fast dessa slavar samt att utrusta dem med
redskap på plantagerna.
Vi menar att en närmare undersökning av svensk
inblandning i slavhandeln över Atlanten därför torde
vara på sin plats liksom en offentlig ursäkt i linje
med Durbankonferensens intentioner för den svenska
handeln med slavar eller med slavhandeln närstående
näringsgrenar.
Kunskap om historien är viktig inte minst för att
förstå vad som händer i dag och för att förhindra
att liknande tragedier kan inträffa igen. Skolan har
härvid en viktig roll att spela.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U220
yrkandena 1 och 2.
9. Förhållandena i Ryssland (punkt 17)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin
Enström (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde ha följande
lydelse:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 9. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U312 yrkandena 14
(delvis) och 15.
Ställningstagande
Stödet till Central- och Östeuropa bör i första hand ske genom
EU och andra multilaterala organ, som Nordiska
rådet, som särskilt på miljöområdet gör betydande
insatser.
Det svenska stödet måste fungera som ett
komplement främst till EU:s insatser för att stödja
demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins
utveckling i kandidatländerna samt ländernas förmåga
att hantera EU:s gemensamma regelverk.
Svenskt stöd har hittills främst gått till Polen
och de baltiska staterna. I takt med våra
grannländers framsteg bör stödet nu börja flyttas
österut till de åtta regionerna i nordvästra
Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad samt
till Vitryssland. Stödet till diktaturen Vitryssland
skall fokuseras på demokratistöd och kanaliseras
genom oberoende organisationer. Det senaste
odemokratiska presidentvalet understryker vikten av
demokratistöd till Vitryssland. På områden med
speciell svensk kompetens skall dock möjligheten
till svenskt stöd inte vara geografiskt begränsat
utan även kunna omfatta länder som t.ex. Ukraina
eller södra Kaukasus och Centralasien.
Det är av central betydelse att västvärldens
samarbete med Ryssland utvecklas och intensifieras.
Det ligger både i Rysslands och vårt eget intresse
att så sker. Långsiktigt borde det vara naturligt
att se Ryssland som en av våra större handelspartner
och som ett stort svenskt turistland.
Ryssland får inte avvisas och lämnas att ensamt
möta framtiden. Risken för sämre ekonomisk och
politisk utveckling är då uppenbar, vilket skulle ge
grogrund för social oro, med mänskliga och politiska
risker som följd.
Samtidigt måste de politiska kraven på Ryssland vara
tydliga. Kränkningar av mänskliga fri- och
rättigheter är fortfarande vanligt förekommande och
för detta har den ryska regeringen ett eget ansvar.
Det får inte skapas egna regler för bedömningen av
utvecklingen i Ryssland. Den svenska regeringens
kritik av kränkningar av mänskliga fri- och
rättigheter skall inte vara mildare än den som förs
fram från Europarådet och OSSE.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U312
yrkandena 14 (delvis) och 15.
10.Massakrer på assyrier/syrianer och kaldéer
(punkt 22)
av Murad Artin, Eva Zetterberg (båda v), Holger Gustafsson och
Jan Erik Ågren (båda kd) och Marianne Samuelsson
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande
lydelse:
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 10. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U219 yrkandena
13. Motion 2001/02:U271 besvaras med vad utskottet
anfört.
Ställningstagande
Omfattande historisk dokumentation visar att de massakrer och
folkfördrivningar som drabbade armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer under det ottomanska
riket i början av 1900-talet stämmer väl överens med
den definition på folkmord som finns i 1948 års
folkmordskonvention. Folkmord blev ett juridiskt
rättsbegrepp i samband med Nürnbergrättegångarna
efter andra världskriget. Genom dessa rättegångar
skapades ett prejudikat som banade väg för FN:s
konvention om folkmord.
Folkmordskonventionen anger två mekanismer för att
komma tillrätta med folkmord att vända sig till
FN:s säkerhetsråd eller att stämma den stat som
anses ansvarig inför Internationella domstolen i
Haag. I övrigt kan en stat som anser att en annan
stat ägnar sig åt folkmord aktualisera frågan i FN:s
MR-kommission, som dock inte har någon möjlighet att
införa sanktioner. Även enskilda stater, eller
grupper av stater, kan införa sanktioner för att
stoppa folkmord. Alla dessa åtgärder är dock
aktuella endast för pågående eller förestående
folkmord. Någon motsvarande procedur för att
aktualisera folkmord av historisk art finns inte.
Frågan om huruvida ett brott begåtts är en fråga
för juridiska instanser. Riksdagen är ingen domstol.
Det ankommer sålunda inte på den svenska riksdagen
att, i juridisk mening, göra något ställningstagande
rörande folkmord. Det skall framhållas att det som
drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
under det ottomanska rikets tid skall betraktas som
folkmord enligt Artikel II i 1948 års konvention, om
den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten.
Att i strikt juridisk mening benämna de massmord och
folkfördrivningar som inträffat före
folkmordskonventionens ikraftträdande, för folkmord
låter sig svårligen göras. Det skulle innebära att
man ägnade sig åt retroaktiv lagstiftning. Detta
motsäger dock inte att det som drabbade armenier,
assyrier/syrianer och kaldéer var ett historiskt
faktum och som sådant ett folkmord. Det är viktigt
att slå fast detta, då det tillhör varje folks rätt
att få känna till och utforska sina kulturella och
historiska rötter. Det måste för övrigt även för
dåtiden ha varit uppenbart att det inträffade rent
moraliskt var ett folkmord.
I motion 2001/02:U219 står dock att folkmordet är
det största under 1900-talet, vilket självfallet
är felaktigt.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U219
yrkande 13.
11. Sanktionerna mot Irak (punkt 30)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följande
lydelse:
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 11. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U337 yrkande 5.
Motionerna 2001/02:U262 yrkande 4, 2001/02:U278,
2001/02:U282 yrkandena 2, 4 och 5 samt 2001/02:U325
yrkande 4 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
De sanktioner som FN:s säkerhetsråd riktat mot Irak har inte
haft avsedd effekt. Den effekt som FN antog att
sanktionerna skulle ha var att dessa skulle påverka
den irakiska regeringen att tillåta FN:s
vapeninspektörer att undersöka förekomsten av
resterande massförstörelsevapen i Irak. Genom
sanktionerna skulle regimen känna sig försvagad.
Regimen skulle uppleva sig som hotad av
sanktionerna, varefter den skulle falla till föga
och tillåta nya inspektioner. Denna effekt har
uteblivit. De som fått bära bördan av sanktionerna
har inte varit regimen utan folket som drabbats av
hungersnöd, sjukdomar, medicinbrist, förorenade
vattendrag m.m. FN-organet Unicef har fastslagit att
1,5 miljoner människor dött till följd av
sanktionerna, varav en halv miljon varit barn. I
stället för medgörlighet har FN:s sanktioner mötts
av ett allt halstarrigare motstånd. Man har hamnat i
ett låst läge. Denna låsning har förvärrats genom
USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga
bombningar av såväl militära mål som civil
infrastruktur, vilka går utanför det rättmätiga
uppdraget att upprätthålla flygförbudszonerna i
norra Irak till skydd för den kurdiska befolkningen
och i söder till skydd för den shiamuslimska
minoriteten. Sverige bör därför i FN arbeta för att
sanktionerna hävs eller ges en sådan inriktning att
de drabbar regimen och inte miljoner oskyldiga
civila,
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U337
yrkande 5.
12.Kurdernas situation (punkt 32)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde ha följande
lydelse:
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 12. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U210 yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige erkänner Iraks suveränitet över de kurdiska områdena i
norra Irak. Utskottet konstaterar dock att Sverige
tidigare stött den begränsade autonomi som beslutats
mellan å ena sidan den irakiska centralregeringen
och å andra sidan de kurdiska grupper Kurdistans
demokratiska parti (KDP) och Kurdistans patriotiska
union (PUK) vilka företräder kurderna i det
aktuella området. Denna autonomi har dock inte
respekterats av den irakiska centralregeringen under
Saddam Husseins tid vid makten. Efter Gulfkriget har
skyddszoner för kurdernas säkerhet i Norra Irak
upprättats och ett regionalt parlament och en
regional regering upprättats i Norra Irak/Irakiska
Kurdistan. Den provisoriska kurdiska
regionalregeringen och de båda kurdiska grupperna
(KDP och PUK) förespråkar alla i dag en annan
ordning än den tidigare autonomin. Man förespråkar i
stället en framtida federation mellan irakiska
Kurdistan och den irakiska centralregeringen. Den
kurdiska regionala regeringen har i dag utarbetade
förslag till hur en sådan framtida federation skulle
kunna se ut, vilka vore värda att beakta den dag då
frågan om hela Iraks framtid åter kan diskuteras.
För att förverkliga detta projekt krävs dock ett
demokratiskt styrelseskick i hela Irak, men ett
viktigt steg på vägen dit är ökad respekt för
mänskliga rättigheter och utvecklandet av ett
demokratiskt styrelseskick i Norra Irak/ Irakiska
Kurdistan. En sådan politik samt ett stöd till
kurdernas krav på federation med övriga Irak bör
ligga till grund för Sveriges agerande i FN, EU och
andra internationella organ.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U210
yrkande 2.
13.Taiwans representationskontor i Sverige och
svensk representation i Taiwan (punkt 38)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde ha följande
lydelse:
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 13. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U202 yrkande
3, 2001/02:U236, 2001/02:U299 yrkande 2 samt
2001/02:U345 yrkande 48. Motion 2001/02:U345
yrkandena 4950 besvaras med vad utskottet anfört.
Ställningstagande
Taiwan är en av de högst utvecklade demokratierna i Asien och en
modern industristat. Den ekonomiska utvecklingen har
varit mycket snabb. Från att ha varit en utarmad
japansk koloni till andra världskrigets slut har
Taiwan utvecklats till en av världens rikare
nationer.
Taiwan är en av Sveriges viktigaste
handelspartner. Även på andra områden som kultur,
utbildning och forskning sker ett livligt utbyte
mellan våra båda länder. Ett omfattande utbyte av
industri- och handelsdelegationer äger rum liksom
besök på riksdags- och myndighetsnivå.
Även om formella diplomatiska relationer inte
finns mellan Taiwan och Sverige har det inte minst
av praktiska skäl varit nödvändigt att ha permanenta
kontakter mellan våra två länder. Exportrådets
kontor i Taipei har en status på hög nivå med
skattefrihet och viseringsrätt likvärdig
diplomatiska representationer. Motsvarande uppgifter
fullgörs i Sverige av Taiwans representationskontor
i Stockholm.
Med tanke på de omfattande förbindelserna mellan
Sverige och Taiwan bör Sverige ge Taiwans kontor i
Stockholm samma behandling som kommer vårt
exportkontor i Taipei till del, på samma sätt som
sker för Taipeis kontor i andra EU-länder. Det finns
ingen anledning att Sverige skulle behandla Taiwans
representation och dess personal annorlunda än vad
andra EU-stater gör. Det torde främst gälla att i
fråga om mervärdesskatt och punktskatter jämställa
Taiwans representation med andra utländska
beskickningar. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U202 yrkande 3, 2001/02:U236, 2001/02:U299
yrkande 2 samt 2001/02:U345 yrkande 48.
14.Det officella utbytet med Taiwan (punkt 39)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m), Holger Gustafsson och Jan Erik Ågren
(båda kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde ha följande
lydelse:
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 14. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U217 samt
2001/02:U345 yrkande 51.
Ställningstagande
Det finns en EU-praxis innebärande att Taiwans fem högsta
befattningshavare inte skall beviljas visum. Det
sänder en synnerligen underlig signal när EU inte
accepterar besök av demokrater, samtidigt som
representanter för diktaturen i Peking hälsas
välkomna.
Sverige skall alltid driva värdet av demokrati och
mänskliga rättigheter. Att stänga ute Taiwans ledare
både i kapacitet av politiker och som privatpersoner
står i strid med en sådan linje. Det är en sak att
inte officiella besök kan förekomma, en annan om
privata besök utestängs.
Sverige bör verka för att dagens EU-praxis
gällande dessa visumfrågor ändras. Detta bör ges
regeringen till känna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U217 samt 2001/02:U345 yrkande 51.
15.Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning
(punkt 44)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m) och Marianne Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde ha följande
lydelse:
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 15. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U214 yrkande 2.
Ställningstagande
Folkrepubliken Kina har under de senaste åren ökat sin
kärnvapenkapacitet, utan att det har uppmärksammats
tillräckligt av Sverige.
Kina har utvecklat sina möjligheter att utsträcka
militär förmåga utanför det egna området. Ett
exempel är ny missilteknik som kan förändra den
strategiska balansen i regionen.
Folkrepubliken Kina har tillsammans med USA och
Ryssland full nukleär förmåga och kan avlossa
robotar både från marken, luften och havet. Kina har
både land- och sjöbaserade liksom ubåtsbaserade
långdistansrobotar med kärnvapenkapacitet. Hot kan
med de nya långdistansrobotarna utsträckas inte bara
till närområdet och regionen, utan också till t.ex.
USA.
Enligt uppgift har Folkrepubliken Kina möjligen
också neutronbomskapacitet.
Kina har testat en ny generations stridsspetsar
som är små, lätta och som gör det möjligt att
utrusta en långdistansrobot med ett antal styrbara
stridsspetsar. På så vis kan flera mål, på längre
avstånd hotas.
Det finns andra länder som har större
kärnvapenarsenaler än vad Folkrepubliken Kina har.
Men Kinas ambition är intressant. Landet arbetar
aktivt för att skaffa sig ny kapacitet både vad
gäller stridsspetsar och kärnvapenbärare.
Sverige har inte varit tillräckligt observant på
Folkrepubliken Kinas kärnvapenkapacitet. Det är nu
vi kan medverka till att begränsa rustningarna. Om
vi väntar med eller avstår från att reagera kan
problemet växa.
Den bristande tydligheten mot Folkrepubliken Kina
om landets kärnvapen- och missilpolitik är
långsiktigt riskabel. Tystnaden riskerar att sända
en signal att omvärlden accepterar landets nukleära
rustningar, att det är fritt fram och
okontroversiellt för Kina att fortsätta rusta.
Sverige måste återkommande markera att Kinas
kärnvapenrustningar är oacceptabla. Frågan måste
också tas upp inom ramen för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U214
yrkande 2.
16.Sveriges och Europeiska unionens Kinapolitik
(punkt 46)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m) Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde ha följande
lydelse:
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 16. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U214 yrkande 6.
Ställningstagande
Folkrepubliken Kina bryter flagrant, konsekvent och
hänsynslöst mot grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter. Bara under 1990-talet dömdes mer än 27
000 människor till döden i Kina, varav 18 000 också
dödades. Oppositionella och religiösa personer
förtrycks, förföljs och interneras. Människor som
engagerar sig för mänskliga rättigheter och
demokrati eller mot korruption grips, fängslas och
torteras. Fångar nekas läkarvård, mat och medicin.
Folkrepubliken Kina har vid upprepade tillfällen
hotat Taiwan med militärt våld och invasion, bl.a.
genom att avfyra ett hundratal missiler i
Formosasundet, och har genom militärövningar försökt
att påverka utgången av fria val i Taiwan.
Sverige, EU och det internationella samfundet
stödjer principen om ett Kina. En återförening måste
dock ske på demokratiska grunder och med respekt för
mänskliga fri- och rättigheter. Våld eller hot om
våld från Folkrepubliken Kina är oacceptabelt.
Sverige och EU skall tydligt fördöma kränkningar
av mänskliga rättigheter i Kina, lyfta fram den
kinesiska kärnvapenupprustningens negativa inverkan
på den asiatiska och globala säkerheten samt värna
om Taiwans rätt till fria val och säkerhet.
Än återstår för regeringen att åstadkomma en ökad
tydlighet i förhållningssättet till Folkrepubliken
Kina. Ökad tydlighet förutsätter också en konsekvent
och sammanhållen Kinapolitik.
Sverige måste alltid stå på demokratins sida, mot
diktatur och aggression.
Sverige måste stödja de demokratiska krafterna i
Kina.
Sverige måste uppmärksamma och stödja de
oppositionella som löpande förtrycks.
Sverige måste kräva respekt för mänskliga fri- och
rättigheter för alla i Folkrepubliken Kina.
Sverige måste kritisera Kinas konventionella och
nukleära upprustningar, som hotar stabiliteten i
regionen.
Sverige måste avvisa Kinas aggression mot grannar.
Sverige måste använda den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken för ett gemensamt agerande och
förhållningssätt.
Sverige måste kräva att Folkrepubliken Kina brukar
ansvar i användningen av vetorätten i FN:s
säkerhetsråd.
Sverige måste uppmuntra ökad handel, som skapar
välstånd, underblåser uppbyggnaden av
marknadsekonomi och öppnar Kina för kontakter som
stärker kraven på demokrati.
Sverige måste stöda och uppmuntra samtal mellan
Folkrepubliken Kina och Taiwan.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framfört. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U214
yrkande 6.
17.Förhållandena i Kuba (punkt 69)
av Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda kd), Marianne
Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde ha följande
lydelse:
69. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 17. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U328 yrkande
10 samt 2001/02:U345 yrkande 55.
Ställningstagande
Vi konstaterar att den kubanska regeringens konsekventa förtryck
av de mänskliga rättigheterna fortsätter precis på
samma sätt som det alltid har gjort sedan Fidel
Castro tog makten i början av 1959. Hittills har
inga generella förbättringar åstadkommits, däremot
förändras strategin för förtrycket. Antalet
politiska fångar har minskat mycket tack vare den
internationella uppmärksamheten men antalet
tillfälliga arresteringar, trakasserier och
smutskastningar av dissidenter i statliga massmedier
har ökat.
Vi menar att Sverige befinner sig i ett dilemma
vad gäller biståndet till Kuba. Å ena sidan vill
regeringen inte bidra med stöd till den kubanska
staten om denna inte förbättrar situationen gällande
mänskliga rättigheter, å andra sidan vill regeringen
inte öppet bidra med stöd till dem som faktiskt
arbetar för demokrati.
Sveriges politik gentemot Kuba tar sin
utgångspunkt i EU:s gemensamma ståndpunkt gällande
Kuba från 1996, vars mål bl.a. är att bidra till en
övergång till pluralistisk demokrati och främja
respekten för de mänskliga rättigheterna. Men
tveksamheten om hur dessa mål skall nås i praktiken
är slående.
Det svenska biståndet till Kuba har sedan det
återupptogs 1995 uppgått till drygt 10 miljoner
kronor per år. Det viktigaste projektet är att
tillsammans med ett universitet i Montevideo,
Uruguay, utbilda höga kubanska tjänstemän i
nationalekonomi. En strategi för att stärka den
kubanska demokratirörelsen så att kubanerna själva
skall kunna arbeta för demokrati finns dock inte,
trots att regeringen vid flera tillfällen erkänt
demokratirörelsens betydelse.
Vi konstaterar att det demokratibistånd som går
till att stärka demokratin och respekten för de
mänskliga rättigheterna i Vitryssland, alltsedan det
infördes 1998, varit mycket lyckat.
Vitrysslandsprogrammet är och har varit en radikal
föregångare för framtidens demokratibistånd. Vi
anser att regeringen, med utgångspunkt i
erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet och med
samma typ av riktlinjer, bör utarbeta ett
Kubaprogram. Programmet bör ha som främsta mål att
stärka demokratirörelsen i Kuba för att möjliggöra
demokratisering i landet i framtiden.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U328 yrkande 10 samt 2001/02:U345 yrkande
55.
18.FN:s reformering (punkt 74)
av Marianne Samuelsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 74 borde ha
följande lydelse:
74. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 17. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U323 yrkande 8.
Motionerna 2001/02:U284 yrkandena 1 och 2,
2001/02:U300 yrkandena 17-18, 21 och 24 samt
2001/02:U322 yrkandena 1-3 besvaras med van
utskottet anfört.
Ställningstagande
FN:s miljöprogram UNEP (United Nations Environment Programme)
skapades vid FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. I
stället för att skapa en ny global miljöorgnisation
som underorganisation inom FN:s ram valde de
deltagande regeringarna att kanalisera miljöåtgärder
via UNEP genom FN-systemet. UNEP inrättade en
miljöfond men regeringen visade sig inte särskilt
entusiastiska till att bidra med resurser. Trots
reformsteg inom UNEP menar de flesta observatörer
att detta är helt otillräckligt om dagens negativa
miljötrend skall kunna vändas. I stället bör UNEP
omvandlas till en världsmiljöorganisation, WEO
(World Environment Organization).
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framfört. Mitt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U323
yrkande 8.
19. Interneringsläger under andra världskriget
(punkt 77)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 77 borde ha följande
lydelse:
77. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 17. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U339 yrkanden 12.
Ställningstagande
Vi anser att det är forskningens uppgift att kasta ljus över de
frågor som rör interneringsläger under andra
världskriget. Detta skall ske utan att delar av
materialet, som nu sker, censureras genom att delar
av texten överlämnas i fotokopierat skick med vita
luckor. Sådant material kan inte anses
tillfredsställande ut forskningssynpunkt.
Det är särskilt viktigt att material för forskning
överlämnas i fullständigt skick, i all synnerhet när
det handlar om svåra och känsliga frågor som
exempelvis flyktingpolitik, där internering i läger
vilket exempelvis drabbade ryska flyktingar i
Sverige eller deportationer av flyktingar ingår.
Historien inrymmer även i dessa frågor mycket viktig
lärdom för framtiden. Med tanke på att asyl- och
flyktingfrågorna även i dag är svåra och känsliga
frågor är det viktigt att erfarenheter i det
förgångna redovisas öppet och ocensurerat på det att
vi skulle kunna lära oss något av misstag begångna i
det förflutna.
En annan oklarhet i svensk historia och där
forskarnas tillträde till arkiven tillämpas på
likartat sätt är de s.k. interneringslägren, där
oliktänkande svenska medborgare under andra
världskriget internerades för sina politiska
åsikters skull.
Allt detta är av stor vikt även i ett annat
hänseende. Människor och grupper av personer, som
drabbats av misstag i det förgångna, och anhöriga
till dessa har rätt att få veta vad som verkligen en
gång inträffade och få någon form av upprättelse
eller ett erkännande av vad som verkligen hände.
Vi menar att de arkiv som rör dessa frågor bör
lämnas ut för forskning i full öppenhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U339 yrkandena 12.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
(punkt 22)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Marianne
Samuelsson (mp).
Vi anser att det är angeläget att kunskap om
Förintelsen, folkmord och andra brott mot
mänskligheten sprids och att diskussionen om
demokrati och mänskliga rättigheter främjas.
Formen för sådan verksamhet är inte en fråga för
utrikesutskottet, men i likhet med våra
partikolleger i kulturutskottet menar vi att
verksamheten skulle kunna organiseras som en ideell
förening innefattande staten, näringslivet och de
stora folkrörelserna eller involveras i någon eller
några av de befintliga instanser som redan arbetar
med dessa frågor, såsom något av universitetens
centrum för förintelseforskning.
Oavsett vilken organisationsform som väljs anser
vi att det uppdrag som skall utföras skall vara
brett formulerat och inbegripa, förutom Förintelsen,
även andra brott mot mänskligheten, såsom folkmord.
Det bör t.ex. tydligt framgå att uppdraget även
skall innefatta de illdåd som begåtts i kommunismens
namn. Likaledes bör religiös intolerans, som många
gånger resulterat i massmord och etnisk rensning,
uppmärksammas i detta sammanhang.
2. Armenier, assyrier/syrianer och kaldéer
(punkt 22)
av Marianne Andersson (c) och Karl-Göran Biörsmark (fp).
Vi vill understryka att de massakrer som drabbade
armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under det
ottomanska riket med största sannolikhet skulle ha
fastställts som folkmord enligt 1948 års konvention
om denna hade varit i kraft vid den aktuella
tidpunkten. Ur ett moraliskt perspektiv måste det
även för dåtiden ha varit uppenbart att det
inträffade var ett folkmord.
3. Bombningarna och flygförbudszonerna i Irak
(punkt 29)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m), Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Flygförbudszonerna i Irak kom till efter Gulfkriget
för att skydda civilpersoner från kränkningar av de
mänskliga rättigheterna från den irakiska
regeringens sida, samt för att hindra militär
aktivitet i norra respektive södra Irak. Den norra
zonen är ett skydd och en förutsättning för den
kurdiska befolkningens säkerhet.
Om skyddszonen i norra Irak skulle upphöra skulle
mer än 4 miljoner kurder stå inför en akut risk för
mord och övergrepp. Förutsättningen för att
upprätthålla skyddszonen är att amerikanska och
brittiska stridsflyg kan förhindra regimen att
utnyttja luftrummet. Detta kräver i sin tur att
piloterna erbjuds skydd. Det bästa vore om FN:s
säkerhetsråd kunde ge mandat för skyddet. Denna
beklagansvärda brist på mandat får dock inte
innebära att skyddet upphör. FN:s medlemsstater
måste respektera både FN-stadgan och FN:s
folkmordskonvention.
4. Det officiella utbytet med Taiwan (punkt 39)
av Marianne Samuelsson (mp).
Jag konstaterar att Sverige och EU följer Ett- Kina
politiken vilket innebär att det inte idag är
möjligt att upprätthålla diplomatiska förbindelser
med Taiwan.
Officiella besök blir därför inte möjliga. Jag ser
det som viktigt att regeringen aktivt arbetar för
att kontakterna med Taiwan ska kunna underlättas på
alla plan.
5. Tvångsaborter i Folkrepubliken Kina (punkt
50)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m), Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Eftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina
har landets ettbarnspolitik lett till att blivande
föräldrar aborterat flickfoster för att de skall få
en pojke som enda barn. Detta har lett till att det
per 100 flickor föds 111,3 pojkar i Kina. Politiken
har dessutom lett till tvångsaborter, barnamord och
att föräldrarna överger sina flickebarn.
Kina offentliggjorde tidigare i fjol en vitbok om
sin befolkningspolitik. Fortfarande gäller
ettbarnsnormen, men tvånget skall betonas mindre och
belöningarna mer. Respekten för ettbarnspolitiken
ska höjas genom förbättrad ekonomisk trygghet i form
av pensionsfonder och andra former av bidrag.
Speciellt skall bönderna få fördelar, eftersom de
är särskilt angelägna om att få söner och därför
föder fler barn. Bland annat skall de få mark till
husbyggen och större möjligheter till jobb.
Det är naturligtvis bra att Kina uppger att
tvånget skall minskas, men i grunden handlar frågan
om att respekt för människors lika värde måste
upprättas. Att hundratusentals, kanske miljoner
flickor försvinner i Kina är en oacceptabel
konsekvens av ettbarnspolitiken och synen på mäns
och kvinnors olika värde.
6. Främjande av regionala strukturer i södra
Afrika (punkt 66)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m), Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Situationen i södra Afrika är långtifrån
tillfredsställande. Avvecklingen av apartheid i
Sydafrika och freden och försoningen i Moçambique är
de undantag som varit gynnsamma för framväxt och
stabilisering av demokratin. De första trevande
försöken tas nu i Kongo genom den nationella
dialogen. Försiktiga steg framåt tas också i Angola.
Huvudproblemet för södra Afrika är korruption,
avsaknaden av demokrati och brist på respekt för
mänskliga rättigheter.
Vi anser att den utbredda korruptionen är ett
allvarligt hinder för en utveckling i positiv
riktning. Sverige och EU bör därför i dialogen med
länderna i södra Afrika agera kraftfullt så att
regionala strukturer för mänskliga rättigheter och
demokrati skapas. Europarådet kan här vara en
förebild.
7. Förhållandena i Zimbabwe (punkt 67)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors, Karin Enström
(alla m), Holger Gustafsson, Jan Erik Ågren (båda
kd), Marianne Andersson (c) och Karl-Göran
Biörsmark (fp).
Bristen på ekonomisk och social utveckling och
respekt för mänskliga rättigheter samt korruption,
våld och övergrepp är vad som kännetecknar Zimbabwe
i dag. Zimbabwe är ett land i sönderfall. Vi anser
att Sverige måste bli ännu tydligare i sin kritik
mot utvecklingen i landet. Det framväxande
parlamentariska samarbetet inom SADC måste ges
fastare strukturer när det gäller att övervaka
efterlevandet av mänskliga rättigheter och
demokrati. Europarådets mekanismer och konventioner
skulle här kunna tjäna som en förebild. Vi anser
också att verksamheten skulle kunna finansieras
genom EU-biståndet då det handlar om regional
integration. Vi anser att Sverige bör agera
kraftfullt för detta i EU. Vi delar
utskottsmajoritetens uppfattning att det är av
utomordentligt stor vikt att angränsande länder i
södra Afrika måste ta på sig rollen att försöka
vända utvecklingen i Zimbabwe.
8. Förhållandena i Colombia (punkt 68)
av Murad Artin och Eva Zetterberg (båda v).
Utskottet har kunnat konstatera att våldet skördat
tusentals offer varje år. Vänsterpartiet har i
kontakter med företrädare för organisationer för
mänskliga rättigheter, fackliga organisationer,
vänstern och indiangrupper sett hur förföljelsen
ökat.
Presidentens beslut att avbryta försöket med den
demilitariserade zonen har ytterligare försvårat
fredsprocessen. Bekämpningen av kokaodlingar genom
den s.k. Plan Colombia med besprutningar och
militära medel har knappast minskat narkotikans
betydelse. Däremot har den haft negativa
konsekvenser vad gäller både hälsoläget och den
sociala situationen. Vänsterpartiet hävdar därför
att Sverige såväl bilateralt som i EU och FN till
Colombia måste påtala att vare sig våldet eller den
destruktiva narkotikaproduktionen kan stoppas med
militära åtgärder. Den colombianska regeringen och
gerillan måste förmås att respektera internationell
humanitär rätt, vilket innebär stopp för
kidnappningar, tortyr och repressalier av oskyldig
civilbefolkning. Enligt FN:s kontor för mänskliga
rättigheter i Colombia är det klarlagt att militär
inte ingripit vid massaker från paramilitär sida.
Ett stort ansvar åvilar den nuvarande och kommande
colombianska regeringen och presidenten att få ett
slut på dessa paramilitära grupper.
9. Allmänt om FN (punkt 72)
av Bertil Persson, Liselotte Wågö, Sten Tolgfors och Karin
Enström (alla m) .
Vi anser det inte tillfredsställande att FN:s
generalförsamling och kommissionen endast får
rapporten om hur mänskliga rättigheter respekteras
och inte respekteras för kännedom Vi har i många
år krävt att FN:s generalförsamling får en utförlig
rapport och redovisning av läget beträffande de
principer som organisationen själv är grundad på.
Granskningen bör enligt vår uppfattning ske direkt i
generalförsamlingen. Vi vidhåller denna vår
uppfattning.
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden
1999/2000
1999/2000:U901 av Inger Strömbom (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att alla trafikanter
i vårt land åtföljer de nationella trafikreglerna.
Motion från allmänna motionstiden
2000/01
2000/01:U661 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det måste
införas ett starkare diskrimineringsskydd i EG:s
fördrag.
9. Riksdagen begär att regeringen verkar för att
Europaparlamentet ges medbeslutanderätt vid beslut
om åtgärder enligt artikel 13 i Romfördraget.
10. Riksdagen begär att regeringen verkar för att
beslut om åtgärder enligt artikel 13 i
Romfördraget skall kunna fattas genom kvalificerad
majoritet i stället för genom enhällighet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
diskrimineringsfrågorna i EU måste föras in under
unionens första pelare och därmed få s.k. direkt
effekt.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige med
stöd av artikel 13 i Romfördraget bör ta initiativ
till att det utarbetas ett förslag på en
handlingsplan mot diskriminering på grund av
sexuell läggning.
13. Riksdagen begär att regeringen i EU:s
ministerråd arbetar för att homosexuella
partnerskap och äktenskap och homosexuellas barn
jämställs med heterosexuella i EG-rätten.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
institutioner bör utarbeta tjänsteinstruktioner
där homosexuella jämställs med heterosexuella.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
arbeta för att homo- och bisexuellas och
transpersoners mänskliga rättigheter uppmärksammas
i kraven på EU:s ansökarländer.
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges arbete
inom internationella organisationer för
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
rättigheter.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges
bilaterala biståndssamarbete.
2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,
mp):
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
samband med biståndsgivning med berört land bör
diskutera HBT-personers grundläggande mänskliga
rättigheter i den anda som FN:s konvention om de
mänskliga rättigheterna står för.
47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
internationella forum skall verka mot
diskriminering av homosexuella, bisexuella och
transpersoner.
2001/02:U202 av Margareta Cederfelt (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att FN accepterar Taiwan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att WHO accepterar Taiwan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige
betraktar Taiwans representationskontor i
Stockholm som likvärdigt övriga utländska
beskickningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Taiwan.
2001/02:U204 av Sten Tolgfors och Catharina
Elmsäter-Svärd (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
skall verka för att FN-deklarationen från 1994,
där alla länders regeringar uppmanas att förbjuda
könsstympning, skall förverkligas.
2001/02:U205 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om undertecknande och ratificering
av tilläggsprotokoll 12 till Europeiska konventionen
om mänskliga rättigheter.
2001/02:U206 av Björn Leivik (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om svenskt agerande för stärkande av
de mänskliga rättigheterna i Kina.
2001/02:U208 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som enskilt land och som medlem
i EU bör understödja en demokratisk utveckling,
förstärka respekten för mänskliga rättigheter och
medverka till uppkomsten av ett rättssamhälle i
Eritrea.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som enskild nation och i
internationella forum som EU och FN bör verka för
att den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen,
vilken underminerar respekten för mänskliga
rättigheter, avskaffas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att de studenter
som arresterades i samband med
studentdemonstrationerna friges.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att de tidningar
som stängts av regeringen i Eritrea öppnas och att
de journalister som arresterats friges.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att
regeringstjänstemän i den eritreanska
administrationen och f.d. regeringsmedlemmar som
arresterades den 18 september 2001 och andra
politiska fångar omedelbart friges.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den när det gäller bistånd och annat
stöd till utvecklingen i Eritrea bör rikta
särskild uppmärksamhet på kvinnornas situation och
deras demokratiska och mänskliga rättigheter.
2001/02:U209 av Marianne Andersson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN:s
konvention om mänskliga rättigheter bör
kompletteras med diskriminering på grund av
sexuell läggning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar
handling i hela världen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
sträva mot att kvinnors rätt till utbildning
fullföljs.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i alla
internationella sammanhang bör verka för att alla
länder inför en lagstiftning som stärker kvinnors
ekonomiska rättigheter.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvinnors rätt till
sin egen kropp.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN-soldaters
agerande bör utredas och att de följer FN:s etiska
regler.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i
internationella sammanhang bör verka för att
stoppa handeln med kvinnor och barn, stödja offren
och införa hårdare sanktioner mot dem som handlar
med kvinnor och barn.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
intensifiera arbetet för att få till stånd ett
förbud mot könsstympning i alla länder.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dödsstraffets
avskaffande.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i allt
internationell arbete måste göra sitt yttersta för
att öka förståelse och tolerans samt minska rasism
och diskriminering.
2001/02:U210 av Murad Artin m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att väl
genomförda demokratiska val kommer till stånd i
norra Irak/irakiska Kurdistan, i syfte att stärka
det regionala kurdiska parlamentets och den
regionala regeringens legitimitet, nationellt och
internationellt.
2001/02:U211 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den bör verka för att EPRDF-regeringen
i Addis Abeba respekterar landets författning och
oromofolkets nationella självbestämmanderätt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den verkar för att EPRDF-regeringen i
Addis Abeba respekterar oromofolkets och andra
minoritetsgruppers mänskliga rättigheter i
Etiopien.
2001/02:U212 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att de tamiler
som arresterats och hållits fängslade utan
rannsakning och dom antingen friges eller att
deras fall underkastas en snar korrekt rättslig
prövning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen inom EU och
andra internationella organisationer verkar för
att tortyr och misshandel av arresterade personer
och politiska fångar och andra brott mot mänskliga
rättigheter i Sri Lanka upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som enskilt land och som medlem
av EU och andra internationella organisationer bör
arbeta aktivt för en fredlig lösning av konflikten
mellan de etniska grupperna i Sri Lanka och aktivt
stödja de fredsinitiativ som har tagits av den
norska regeringen.
2001/02:U213 av Nils Fredrik Aurelius och Ola
Karlsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör
verka för att Taiwan skall kunna delta i arbetet i
WHO som observatör.
2001/02:U214 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Taiwans
demokratiseringsprocess som ett gott exempel för
demokratisering av Folkrepubliken Kina.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken
Kinas kärnvapenupprustning samt missilprogram.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken
Kinas hot om våld mot Taiwan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Folkrepubliken
Kinas försök att påverka utfallet av fria och
demokratiska val i Taiwan.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om samtal mellan
Folkrepubliken Kina och Taiwan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en tydlig
svensk Kinapolitik.
2001/02:U215 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
måste verka för att användningen av dödsstraffet i
Folkrepubliken Kina upphör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
måste verka för att tortyren i Folkrepubliken Kina
upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken
Kina avpolitiseras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
måste verka för att politiska fångar i
Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av
oppositionella samt religiösa personer upphör.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de mänskliga
rättigheternas universalitet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
försvinnandet av hundratusentals flickor är en
oacceptabel konsekvens av ettbarnspolitiken i Kina
och synen på mäns och kvinnors olika värde.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att
avskaffa dödsstraffet.
2001/02:U217 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör verka för att
EU:s inofficiella praxis gällande visumfrågor för
vissa personer från Taiwan ändras.
2001/02:U219 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen bör verka för att och visa på det
angelägna och nödvändiga i en officiell
redovisning och ett erkännande av att det folkmord
som drabbade armenierna i Ottomanska riket också
omfattade assyrier/syrianer och kaldéer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den bör verka
för att Turkiet som ett led i att stärka sin
demokratiska identitet och trovärdighet öppnar
sina arkiv för oberoende internationell forskning
om folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och
kaldéer i Ottomanska riket.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den bör verka
för att Turkiet bevarar arkivmaterial om
folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och
kaldéer på ett tillfredsställande sätt så att
forskare kan ta del av det.
2001/02:U220 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen bör utreda i vilken utsträckning
Sverige bedrev eller deltog i slavhandeln över
Atlanten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den på
grundval av resultatet av undersökningen av den
svenska slavhandeln förbereder en ursäkt för de
handlingar som begåtts.
2001/02:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
utrikes- och biståndspolitiken bör markera att
könsstympning inte kan accepteras.
2001/02:U225 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i den
bilaterala dialogen inom EU bör verka för en
struktur som främjar och kontrollerar respekten
för mänskliga rättigheter och demokrati i södra
Afrika.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svenskt
bistånd inte bör ges till regimer som grovt och
systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
det internationella samarbetet inom FN bör föreslå
att dess generalförsamling får en utförlig rapport
och genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna.
2001/02:U230 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i FN, EU, OSSE och andra
internationella organisationer skall verka för att
förmå Ryssland att minska sina militära insatser i
Tjetjenien.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i FN, EU, OSSE och andra
internationella organisationer skall verka för det
tjetjenska folkets rätt till självbestämmande inom
Ryska federationen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i FN, EU, OSSE och andra
internationella organisationer aktivt skall arbeta
för att tvinga parterna till förhandlingsbordet.
2001/02:U234 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka den
internationella arbetsrätten genom positiva
instrument.
2001/02:U235 av Inger Lundberg och Yilmaz Kerimo
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att morden på assyrier/syrianer
bör behandlas på en kommande förintelsekonferens.
2001/02:U236 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om våra relationer med Taiwan.
2001/02:U237 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
i alla olika internationella samarbetssituationer
väsentligt bör öka inslaget av krav på mänskliga
rättigheter.
2001/02:U242 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ratificering av
tilläggsprotokollet (the Optional Protocol) till
konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor.
2001/02:U246 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i EU, FN och
andra internationella forum bör verka för att
demokratiska fri- och rättigheter införs i Kenya.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i EU, FN och
andra internationella forum bör ta upp och driva
frågan om fackliga rättigheter och den kenyanska
fackliga rörelsens rätt att själv välja sina
ledare utan statlig inblandning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i EU, FN och
andra internationella sammanhang skall verka för
dödsstraffets avskaffande i Kenya.
2001/02:U247 av Murad Artin m.fl. (v, m, kd, c, fp,
mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige som stat och inom EU bör arbeta
för att Turkiet avstår från att införa s.k. F-
typfängelser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige inom EU bör verka för att den
turkiska staten upphör med trakasserier mot
kurdiska politiska partier och organisationer och
i stället inleder en dialog med dessa.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige inom EU bör verka för att
människor som utvandrat från Turkiet till andra
länder skall ha rätt att söka sina historiska
rötter och fritt besöka de områden i landet
varifrån de ursprungligen kommer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att
undantagstillståndet i sydöstra Turkiet hävs.
2001/02:U252 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen bör verka för
att de som före och efter folkomröstningen på
Östtimor begick brott mot mänskliga rättigheter
ställs inför rätta.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige inom EU och i andra
internationella sammanhang bör verka för att EU
intar en kritisk och vaksam hållning när det
gäller mänskliga rättigheter i Kina och därvid
riktar särskild uppmärksamhet på angreppen på
falungongrörelsen, situationen i Tibet och
tillämpningen av dödsstraff.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall verka för att USA
avskaffar dödsstraffet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen som stat och
medlem av EU verkar för att EU i den kritiska
dialogen med Iran intensifierar sin kritik av
iranska myndigheters flitiga tillämpning av
dödsstraffet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen skall verka för
att alla länder som ratificerat FN:s konvention om
kvinnans rättigheter också lever upp till den.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen skall verka för
att de länder som på olika punkter reserverat sig
mot FN:s konvention om kvinnans rättigheter förmås
att avstå från dessa.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i
internationella sammanhang skall verka för att
stadgan för den internationella brottmålsdomstol
som antogs i Rom ratificeras också av andra
länder.
2001/02:U254 av Berit Jóhannesson m.fl. (v, m, kd,
c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall medverka i
försoningsprocessen i Östtimor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall agera för att en opartisk
internationell domstol upprättas för att ställa
förövare inom den indonesiska militären och den
proindonesiska milisen inför rätta för övergrepp
som begåtts gentemot Östtimors befolkning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige skall medverka till en lösning
av flyktingfrågan.
2001/02:U255 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen i EU, FN och i
andra internationella sammanhang verkar för att
staden Hasankeyf i sydöstra Turkiet förklaras ingå
i mänsklighetens kulturella världsarv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i EU, FN och i andra
internationella sammanhang bör verka för att
Turkiet följer FN:s konventioner och Världsbankens
riktlinjer.
2001/02:U256 av Per Lager m.fl. (mp, m, v, kd, c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
Sverige i sina kontakter med Israel kräver
efterlevnad av konventionen om de mänskliga
rättigheterna i fallet Mordechai Vanunu.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
ifall inte situationen för Vanunu klart förbättras
bör föra upp frågan på FN:s agenda för brott mot
de mänskliga rättigheterna.
2001/02:U257 av Kia Andreasson och Yvonne Ruwaida
(mp):
1. Riksdagen begär att regeringen verkar för att
olika former av sanktioner tillgrips för att få
Israel att följa de internationella
konventionerna.
2. Riksdagen begär att regeringen agerar i EU och FN
så att en internationell observatörsstyrka sänds
till Gaza, Västbanken och östra Jerusalem.
2001/02:U262 av Margareta Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
arbeta för att den etiska diskrimineringen av
assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och
EU:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige
erkänner assyrierna som ett folk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det våld och
förtryck, den laglöshet och förföljelse som
förekommer i norra Irak och speciellt riktas mot
assyrier uppmärksammas framför allt av FN.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sanktionerna i
Irak riktas mot regimen och inte mot folket.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
exproprieringen av assyrisk egendom i norra Irak
och andra länder uppmärksammas av FN och andra
internationella organ för mänskliga rättigheter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
särskild zon i det av FN skyddade området i norra
Irak som en fristad för assyrier.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det assyriska
kulturarvet, som också är kristenhetens kulturarv,
bevaras.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föra upp
frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ
Unesco.
2001/02:U265 av Margareta Viklund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen i såväl FN, EU som
vid kontakter med representanter från Östeuropa och
i andra sammanhang verkar för att parlamentarikerna
och medlemmarna i den s.k. Ilascugruppen, Andrei
Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrev-Popa,
släpps fria från fängelset i
Transnistrien/Moldavien.
2001/02:U270 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, s, m, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i den kritiska
dialogen med Iran med kraft skall hävda det
iranska folkets rätt att fritt organisera sig i
partier och fackföreningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i olika
internationella organ skall verka för att
omständigheterna kring flera författares samt en
rad politiskt och religiöst oliktänkande
människors död närmare granskas av en opartisk
internationell humanitär organisation.
3. Riksdagen begär att regeringen skall verka för
att FN:s speciella sändebud när det gäller
mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet
att besöka landet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen bör verka för att ett FN-
kontor upprättas i Iran.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i den kritiska dialogen bör
lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det
gäller deras ställning inom rättssystemet, när det
gäller deras rätt till arbete och deras
möjligheter att delta i samhällsdebatten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen inom EU skall verka för att
politiska, diplomatiska och ekonomiska
punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en del
av den kritiska dialogen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen i sina direkta relationer
med den iranska regeringen samt i EU- och FN-
sammanhang bör verka för yttrandefrihet för alla
och för att t.ex. alla författare och journalister
ges möjlighet att fritt ge ut sina verk,
tidskrifter och tidningar.
9. Riksdagen begär att regeringen verkar för att
alla som fängslats på grund av sin politiska eller
religiösa uppfattning försätts på fri fot.
2001/02:U271 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att arkivmaterialet
beträffande assyrier/syrianer sammanställs och görs
tillgängligt.
2001/02:U274 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att Taiwan ges möjlighet att ansluta sig
till FN och WHO.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
Sverige tydligt deklarerar hållningen att Taiwan,
liksom andra suveräna, fria och demokratiska
stater, fritt och självständigt avgör sitt lands
framtid.
2001/02:U275 av Nalin Pekgul (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av åtgärder i syfte att ge
federativ status för irakiska Kurdistan.
2001/02:U277 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om kvinnors situation i världen.
2001/02:U278 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om stöd till de
demokratiska krafterna som arbetar för ett fritt
demokratiskt Irak.
2001/02:U280 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i EU och andra internationella
sammanhang skall verka för att internationell rätt
och FN:s resolutioner efterlevs när det gäller
palestiniernas rätt till självbestämmande och
suveränitet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i EU och andra internationella
sammanhang skall verka för att den illegala
israeliska bosättningspolitiken på ockuperat
palestinskt område stoppas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i EU och andra internationella
sammanhang skall motsätta sig bantustaniseringen
av de ockuperade palestinska områdena.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att palestinierna har rätt att utropa en
egen suverän stat, dvs. en stat som har kontroll
över det egna territoriet, sina gränser och handel
och andra relationer med andra länder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att de flyktingar som önskar återvända till
sina hem skall tillåtas göra detta.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att kompensation för förlust av egendom i
enlighet med internationell lag och sedvanerätt
skall utbetalas av den israeliska regeringen eller
ansvarig myndighet till de palestinier som väljer
att inte återvända.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i EU och andra internationella
sammanhang skall verka för palestiniernas rätt
till hela östra Jerusalem som huvudstad.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att en internationell övervakningstyrka bör
sändas till Israel/Palestina.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i EU skall verka för att EU av
Israel inkräver ersättning för uppkommen skuld för
de palestinska skattemedel som Israel vägrat
utbetala till palestinierna, men som i stället
utbetalats av EU till palestinierna.
2001/02:U281 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, c, fp, m, kd, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den
svenska regeringen bör offentliggöra en skriftlig
strategi för svenskt engagemang i fredsprocessen i
Colombia och däri inkludera förslag i enlighet med
vad som anförs i denna motion.
2001/02:U282 av Murad Artin m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i FN måste verka för att USA:s
och Storbritanniens bombningar av Irak upphör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige till följd av att sanktionerna
mot Irak inte alls får den effekt som avses i FN
skall verka för att sanktionerna hävs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen inom FN och EU verkar för
att den kurdiska befolkningens och norra
Iraks/irakiska Kurdistans autonomi i folkrättsligt
avseende stärks och skyddas genom att de kurdiska
delarna ingår i en federation med övriga Irak.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att eftersom det s.k. Food for Oil-
programmet inte fungerar måste den svenska
regeringen i FN verka för att den irakiska
befolkningen ges snabb och effektiv hjälp med
livsmedel och mediciner så snart sanktionerna har
hävts och bombningarna har upphört.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen skall verka för
att FN utarbetar andra metoder och typer av
sanktioner mot stater som begår brott mot
folkrätten eller mot mänskliga rättigheter än de
som vi sett i bl.a. Irak, vilka drabbar oskyldiga
i stället för de för brotten ansvariga.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i FN bör arbeta
för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot
Irak förbunden med krav på säkerhet och
möjligheter för kurderna i norra Irak/irakiska
Kurdistan att utveckla sitt regionala självstyre
och i framtiden ingå i en federation med övriga
Irak.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i FN bör arbeta
för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot
Irak förbunden med krav på säkerhet för
shiamuslimerna i södra Irak.
2001/02:U284 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den svenska regeringen i alla
internationella sammanhang aktivt bör arbeta för
att påskynda reformeringen av FN så att
organisationen anpassas till vår tids
internationella förhållanden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att tredje världens länder måste få en mer
framträdande ställning i FN:s säkerhetsråd.
2001/02:U285 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att parterna i
Mellanösternkonflikten uppmanas att uppfylla sina
åtaganden i enlighet med tidigare ingångna avtal.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alla nationers
rätt till trygghet inom fasta och erkända gränser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbeta för
försoning och ökad respekt mellan israeler och
araber.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör
fortsätta att stödja de multilaterala processer
som finns och hårdare driva frågan om att
institutionalisera vattensamarbetet, bl.a. genom
att upprätta gemensam data för vattenströmmar och
vattentillgångar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att främja ett
utökat utbyte mellan israeliska och arabiska
historiker för att arbeta fram gemensamma
riktlinjer för historieskrivningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att främja den
judisk-muslimsk-kristna dialogen för att utveckla
det som är gemensamt av värderingar inom de tre
världsreligionerna.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör uppmana Syrien att inleda sin del av
fredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör uppmana Egypten och Jordanien att fortsätta
att bidra till regional fred och stabilitet genom
diplomatiskt stöd och stimulans till en fortsatt
fredsprocess.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
EU skall bidra till en lösning av konflikten som
en s.k. facilitator.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det politiska
och ekonomiska stödet från Sverige och EU måste
vara kopplat till en respekt för mänskliga
rättigheter och relateras till en vilja att uppnå
fred i regionen.
2001/02:U289 av Siw Wittgren-Ahl (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om ett aktivt
deltagande av Sverige genom FN och EU avseende de
mänskliga rättigheterna i Iran.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
särskilt genom FN och EU bör lyfta fram kvinnornas
situation i Iran.
2001/02:U290 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att Sverige verkar för
att bistå Kina i den demokratiska utvecklingen.
2001/02:U291 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige inom EU verkar för
att internationellt bistånd till Palestina av
mottagaren inte används så att uppnåendet av en
hållbar fred i området försvåras.
2001/02:U292 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att Sverige verkar för
att bistå Sudan i den demokratiska utvecklingen.
2001/02:U293 av Annelie Enochson och Margareta
Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Turkiet, med
anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta sitt
kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och
kloster som finns inom landets gränser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Turkiet
uppmanas att stoppa dammbygget i Ilusi.
2001/02:U294 av Per Lager (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att i relevanta forum
protestera mot behandlingen av de traditionella
Navajo- (Dineh-) och Hopiindianerna på Big Mountain
i Arizona.
2001/02:U297 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om religionsfriheten i Europa och
dess närhet.
2001/02:U299 av Inger René m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN
bör verka för ett inlemmande av Taiwan i det
internationella samarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
bereda Taiwans representationskontor i Stockholm
villkor som är likvärdiga dem som kommer andra
utländska beskickningar till del.
2001/02:U300 av Bo Lundgren m.fl. (m):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om FN:s roll för att
ge sanktioner effektivitet och moralisk
legitimitet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
framhävande av de mänskliga rättigheternas
universalitet måste vara en hörnsten i svensk
utrikespolitik.
21. Riksdagen begär att regeringen i det
internationella samarbetet inom FN föreslår att
dess generalförsamling får en utförlig rapport och
genomför en årlig debatt om läget beträffande
mänskliga rättigheter och demokrati i
medlemsländerna.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen i övrigt anförs om FN.
2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att redovisa vilka
internationella konventioner och tilläggsprotokoll
som Sverige inte har ratificerat och återkomma med
tydliga förklaringar om anledningen till detta.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
mänskliga rättigheter i folkrättsliga sammanhang
och driva en förnyad folkrätt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en FN-konferens om
ökad förståelse mellan världens olika kulturer och
religioner.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förstärka
internationella övervakningsmekanismer för att
kontrollera hur mänskliga rättigheter efterlevs.
2001/02:U307 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, c,
fp, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om
att Taiwan skall kunna delta i arbetet inom WHO som
observatör.
2001/02:U308 av Désirée Pethrus Engström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
nolltolerans mot sexuell exploatering och
sexslavhandel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
FN skall arbeta för att motverka legalisering av
prostitution i FN:s medlemsländer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
uppmärksamma frågan om kvinnors utsatthet och risk
för sexuell exploatering i biståndsarbetet.
2001/02:U312 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om demokratistöd i
Vitryssland.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
regeringens ansvar att kritisera kränkningar av
mänskliga fri- och rättigheter i Ryssland.
2001/02:U313 av Lars Hjertén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av legitimitet och ökad
demokrati.
2001/02:U317 av Sten Tolgfors (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
flygförbudszonerna i Irak.
2001/02:U320 av Lennart Kollmats (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
villkorslösa förhandlingar inleds mellan den
tibetanska exilregeringen och Kinas regering för
en lösning av Tibetfrågan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en av FN utsedd
särskild representant för sådana förhandlingar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att erkänna den
tibetanska exilregeringen om inte en
överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan
parterna åstadkommits inom tre år i enlighet med
Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2000.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige
kraftfullt bör kritisera Kina för brott mot de
mänskliga rättigheterna i den bilaterala dialogen
med Kina och i FN:s 58:e kommission för mänskliga
rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i sina
kontakter med Kina ställer krav på att Gedhun
Choekyi Nyima släpps omedelbart tillsammans med
sin familj och övriga som fängslats i samband med
erkännandet av honom som den 11:e Panchen lama.
2001/02:U322 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN skall
erbjuda de frivilliga organisationerna ett
partnerskap som omfattar rätten till information,
medbestämmande och koordinering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en diskussion
måste föras med FN om säkerhetsrådets
sammansättning och befogenheter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det totala
ansvaret inom FN för medlemskapsprocessen
(inklusive inval och uteslutning) bör ligga helt
hos FN:s generalförsamling.
2001/02:U323 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att UNEP borde uppgraderas till att bli
en världsmiljöorganisation (WEO) och att det är
både nödvändigt och önskvärt att WEO inrättas på
Johannesburgkonferensen.
2001/02:U325 av Yvonne Ruwaida och Lars Ångström
(mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om garantier för
säkerhet och skydd för kurderna i irakiska
Kurdistan även efter ett borttagande av
sanktionerna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen bör fördöma denna etniska rensning samt
förmå FN att fördöma densamma och kräva rätten
till återinflyttning av den kurdiska befolkningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sveriges
regering bör uppmärksamma detta systematiska
folkmord, fördöma den irakiska regimen för dessa
dåd och arbeta för att ställa de ansvariga inför
Haagdomstolen för brott mot mänskligheten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen skall arbeta för att förmå FN att
garantera kurderna i irakiska Kurdistan 13 % av
Iraks oljeinkomster även efter ett upphävande av
sanktionerna mot Irak.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om erkännande av
federalismen som utgångspunkt för relationerna
mellan styret i irakiska Kurdistan och
centralmakten i Irak.
2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU och FN skall arbeta mot kvinnlig könsstympning
i vårt eget land och i övriga världen.
2001/02:U328 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om demokratins
betydelse för utveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att varje år
redovisa läget beträffande demokrati och mänskliga
rättigheter i våra mottagarländer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att demokratimålet
skall vara överordnat målen för
utvecklingssamarbetet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att använda
erfarenheterna av Vitrysslandsprogrammet som en
grund för ett mycket mer omfattande
folkrörelseinriktat demokratibiståndsprogram.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta ett
Kubaprogram med utgångspunkt i erfarenheterna från
Vitrysslandsprogrammet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kränkningar av
de mänskliga rättigheterna alltid måste påtalas,
kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige såväl
bilateralt som multilateralt bör intensifiera
arbetet med att försvara och förbättra skyddet för
de mänskliga rättigheterna.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättsstatens
betydelse för utveckling.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det bistånd
som främjar fria massmedier bör utvecklas.
2001/02:U329 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
hålla fast vid sitt stöd till Polisario och sitt
erkännande av västsahariernas rätt till
självbestämmande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige är
berett att sända observatörer i samband med
folkomröstningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat bistånd till
flyktinglägren.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bevakningen av de
mänskliga rättigheterna i det ockuperade området.
2001/02:U333 av Lars U Granberg och Lennart Klockare
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tilläggsprotokoll för de
ekonomiska och sociala rättigheterna.
2001/02:U335 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp för att
utreda frågan om ett utvidgat säkerhetsbegrepp,
där bl.a. hiv/aids och andra sjukdomar av
epidemisk karaktär ingår.
2001/02:U336 av Kent Olsson m.fl. (m, v, kd, c, fp,
mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
Tibetfrågan löses med fredliga medel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
skall verka för att en dialog inleds mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska
exilregeringen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN bör ha en
beredskap att stödja och underlätta en dialog
mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den
tibetanska exilregeringen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör verka för att FN:s kommission för mänskliga
rättigheter gör en noggrann granskning av
situationen för mänskliga rättigheter i Tibet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar för
att Gedhun Choekyi Nyima tillsammans med sin
familj samt de övriga som greps vid erkännandet av
denne som den elfte Panchen lama omedelbart
släpps.
2001/02:U337 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, v,
kd, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
världssamfundet stöder folket i irakiska Kurdistan
i dess strävan för demokrati.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
myndigheterna i irakiska Kurdistan i deras kamp
mot terrorism och för ökad säkerhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges ansvar
för bistånd till uppbyggnad av landet både fysiskt
och kunskapsmässigt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om upprätthållande av
flygförbudszonen och en skyddsplan för
befolkningen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fördelningen
av oljeinkomsterna måste bibehållas efter det att
sanktionerna hävts.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undersöka
möjligheterna att bryta isoleringen.
2001/02:U339 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öppna arkiven
för forskarna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en officiell
upprättelse och förklaring till de internerade och
barnen till ryska krigsfångar.
2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör intensifiera sitt arbete
med att dels försvara, dels förbättra skyddet för
de mänskliga rättigheterna såväl genom
internationella organisationer som i bilateralt
samarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om FN som den enda
organisation som med någon auktoritet kan tala på
hela mänsklighetens vägnar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är
positivt att det har växt fram andra aktörer med
mer eller mindre stor internationell prestige, som
ibland kan komplettera FN.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
vara pådrivande i arbetet med att verka för att
fler stater ratificerar Romstadgan, med anledning
av den permanenta internationella
brottmålsdomstolen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
stå berett att ge sitt bidrag vid eventuellt
tillämpande av den s.k. Martensklausulen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
världssamfundet måste vara berett att agera när
grova kränkningar av mänskliga rättigheter sker.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i olika internationella
sammanhang bör verka för dödsstraffets
avskaffande.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör arbeta för att förebygga tortyr och för att
hjälpa tortyrens offer.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla slag av
trakasserier eller våldsbrott med rasistiska eller
antisemitiska förtecken i grunden har sin udd
riktad mot det demokratiska styrelseskicket och
den grundläggande uppfattningen om alla människors
lika värde.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella sammanhang
kraftfullt bör verka för krav på att
religionsfriheten i alla sammanhang accepteras.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör verka för att CEDAW
(deklarationen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor) implementeras i alla
berörda länder.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige i internationella sammanhang
bör uppmärksamma att det finns större möjlighet
för enskilda länder och det internationella
samfundet att utöva påtryckningar för att stoppa
hedersmord i de länder där detta sker.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
ställa högre krav på grundläggande rättigheter för
bi- och homosexuella och könsöverskridande
individer.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör agera mer och tydligare
till stöd för funktionshindrade i fattiga länder.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att alla som gjort sig skyldiga till
krigsförbrytelser eller brott mot mänskliga
rättigheter skall ställas till rättsligt ansvar.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att alla stater på Balkan skall göra allt
för att medverka till att de som åtalas vid
Haagtribunalen skall utlämnas för att prövas
rättsligt.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
och kan genom olika kanaler mer kraftfullt verka
för att Turkiet skall vidta åtgärder för att
förbättra minoriteters ställning och visa respekt
för de mänskliga rättigheterna.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige verkar
för att EU och det internationella samfundet
fortsätter att stödja den demokratiska
oppositionen att utöva starkast möjliga
påtryckningar på regimen i Burma för att
åstadkomma en demokratisk utveckling i landet.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU verkar för att Indonesien i olika multilaterala
sammanhang förmås att fortsätta den påbörjade
demokratiska utvecklingen av landet.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU verkar för fredliga lösningar av Indonesiens
många territoriella och etniska konflikter.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
ramen för EU utövar starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen
mot befolkningen i Aceh och för att områdets
framtid kan avgöras i fredliga och folkrättsligt
acceptabla former.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
ramen för EU utövar starka påtryckningar på
regeringen i Indonesien för att stoppa övergreppen
mot befolkningen i västra Papua och för att
områdets framtid kan avgöras i fredliga och
folkrättsligt acceptabla former.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att situationen på
bl.a. Moluckerna kräver internationell
uppmärksamhet och bör ingå i de krav som ställs på
de indonesiska myndigheterna att återställa
fredliga förhållanden under full respekt för
mänskliga fri- och rättigheter.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
flyktingsituationen i västra Timor får en lösning
som möjliggör för flyktingarna att återvända hem.
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN tillser att
övergreppen i Östtimor får en rättslig prövning.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sverige, EU och
brotten mot mänskliga fri- och rättigheter i Kina.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en konsekvent,
sammanhållen och uthållig strategi för stöd till
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Folkrepubliken Kina.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges och EU:s
behandling av brott mot mänskliga fri- och
rättigheter i Kina inom ramen för
granskningsarbetet i FN:s kommission för mänskliga
fri- och rättigheter.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
fortsatt stöder arbetet på en fullständig
demokratisering av Hongkong med ett fullt
direktvalt parlament inför vilket de styrande är
direkt ansvariga.
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen i
Tibet och i Xinjiang.
47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att klart och
tydligt fördöma all kinesisk maktpolitik och hot
om väpnat våld mot Taiwan.
48. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge Taiwans
representationskontor i Stockholm skattefrihet.
49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förstärka den
svenska representationen i Taipei.
50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
EU upprättar ett informationskontor i Taipei.
51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om besöksvisering för
taiwanesiska medborgare till Sverige och EU.
52. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Kina, Taiwan och
WTO.
53. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Kina, Taiwan och
FN.
54. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Taiwans
representation i FN:s underorgan.
55. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör verka för ökad respekt för de mänskliga
rättigheterna på Kuba.
56. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten att
bistå afghanska flyktingar.
58. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av svenskt
bidrag till katastrofhjälp till Nordkorea.
59. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för tydligare påtryckningar på algeriska
myndigheter att motverka och försöka hejda det
våld som håller landet som gisslan.
60. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att Sverige och det internationella samfundet i
övrigt uppmärksammar och fördömer den behandling
av MDC (främsta oppositionspartiet i Zimbabwe) som
tillåts äga rum i Zimbabwe.
61. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte
vidareutveckla något bistånd till Zimbabwe innan
reella steg mot demokrati tas i landet.
62. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
Sverige utökar sitt stöd till folkrörelsebiståndet
i Vitryssland.
63. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det
internationella samfundet i högre grad bör
uppmärksamma och fördöma att förföljelse och
avrättningar, på grund av bl.a. misstankar om
häxeri, äger rum i Tanzania.
64. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för internationella påtryckningar på Sudan
avseende att de håller människor såsom slavar.
2001/02:U346 av Johan Pehrson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen i
Mellanöstern.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges roll för
att få i gång fredsprocessen i Mellanöstern.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om antisionism och
antisemitism.
2001/02:U347 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omarbetning av
FN:s konvention mot rasdiskriminering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om internationell
bekämpning av all politik som bygger på hat och
våldsromantik.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s gemensamma
aktioner för bekämpning av segregation, utslagning
och passivitet och om en förstärkning av de
utsatta gruppernas möjlighet att agera för att
hävda sina intressen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det
internationella juridiska skyddet för civila.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetet för
förbättringar i de fattiga länderna.
2001/02:U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föra upp
hedersmorden högt upp på FN:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att frågan om hedersmord skall
ingå i EU:s förhandlingar om Turkiets medlemskap i
Europeiska unionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall verka för att det dokument som FN antagit om
trafficking snarast implementeras i
medlemsländernas lagstiftning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
och i andra internationella sammanhang skall verka
för att prostitution förbjuds.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
stödja organisationer som i olika u-länder arbetar
mot kvinnlig könsstympning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att via biståndet
verka för utbildning av inhemska barnmorskor så
att de inser skadligheten med könsstympning och
upphör med denna verksamhet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att frågan om prenatal
könsdiskriminering förs upp på dagordningen för
FN:s generalförsamling.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
skall verka för att kvinnlig könsstympning erkänns
som ett brott mot mänskliga rättigheter.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN
och andra internationella organ bör arbeta för att
kvinnors utsatta situation i krig uppmärksammas i
större omfattning.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för att traditionella lagar som
diskriminerar kvinnor skall avskaffas.
2001/02:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kontinuerligt
granska den förda utrikespolitiken gentemot FN:s
konventioner och konferenser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återkommande
bjuda in representanter från folkrörelser,
näringsliv samt akademiker för att diskutera olika
aspekter på Sveriges utrikespolitik och åtaganden
gentemot FN:s konventioner och konferenser.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upprätta ett
forum med näringslivet och internationella
organisationer för att diskutera och utveckla
strategier för främjandet av mänskliga
rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för ökad
samordning på global nivå mellan olika
internationella organisationer.
2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):
2. Riksdagen beslutar att ta initiativ till en FN-
konferens om mansrollen.
Bilaga 2