Utrikesutskottets betänkande

2001/02:UU5

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionenunder 2000

---

Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2001/02:30 Berättelse om verksamheten inom
Europeiska unionen under 2000. Med anledning av det
svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001
överlämnades skrivelsen till riksdagen först i
oktober 2001 och inga motioner väcktes då med
anledning av skrivelsen. Utskottet har därför valt
att bereda skrivelsen utan sedvanligt förfarande med
yttranden från andra utskott. EU-nämnden har dock
beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen.
Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till
handlingarna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Regeringens skrivelse 2001/02:30
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 2000

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2001/02:30 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 2000 till handlingarna.

Stockholm den 27 november 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören Lekberg
(s), Lars Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Bertil
Persson (m), Carina Hägg (s), Liselotte Wågö (m),
Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin
(v), Jan-Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m),
Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c),
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Birgitta Ahlqvist (s).

2001/02

UU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen är enligt 10 kap. 1§ riksdagsordningen
ålagd att varje år till riksdagen lämna en skrivelse
med berättelse över verksamheten i Europeiska
unionen. Denna brukar vanligtvis inkomma till
riksdagen i mars månad. Utrikesutskottet anförde i
betänkande 1999/2000:UU10 (sid. 44) som sin mening
att inget hinder förelåg att verksamhetsberättelsen
avseende år 2000 överlämnades först under hösten
2001. Detta med anledning av de arbetsförhållanden
som kunde förutses råda i Regeringskansliet under
det första halvåret 2001 på grund av det svenska
ordförandeskapet i EU.

Den årliga skrivelsen om verksamheten i EU fyller
en rad funktioner i riksdagen. Bland annat utgör den
underlag för utskottens kontrollverksamhet och för
EU-nämndens uppföljning av det gångna årets samråd
med regeringen. Den utgör, som referensverk, också
ett betydelsefullt underlag för annat EU-arbete i
riksdagen.
Den nu aktuella skrivelsen (skr. 2001/02:30) har
inte föranlett några följdmotioner. Utrikesutskottet
har mot bakgrund härav inte funnit sig föranlåtet
att inhämta yttranden från övriga utskott. Beaktande
att den period skrivelsen avser ligger tämligen
långt tillbaka i tiden och att en ny skrivelse om
verksamheten inom EU är att förvänta inom ett par
månader ser utskottet heller inget behov av att i
detalj kommentera skrivelsens innehåll. De
synpunkter av mera övergripande och principiell
natur som utskottet har kommer att framföras i ett
senare betänkande i vilket EU-frågorna kommer att
beredas mera ingående. I det betänkandet, vilket
kommer att avlämnas våren 2002, kommer - förutom den
då aktuella EU-skrivelsen jämte följdmotioner - även
motioner från den allmänna motionstiden 2001/02 och
yttranden från andra utskott att behandlas.
Som nämnts utgör EU-skrivelsen ett betydelsefullt
underlag för EU-nämndens uppföljning av samrådet med
regeringen. Oberoende av vad som ovan anförts gäller
detta även beträffande år 2000. Utskottet har därför
berett EU-nämnden tillfälle att yttra sig över den
nu aktuella skrivelsen.
Mot bakgrund av det anförda väljer utskottet att
huvudsakligen uppehålla sig vid de synpunkter EU-
nämnden framför i sitt yttrande. Yttrandet återges i
sin helhet sist i betänkandet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen behandlar den övergripande utvecklingen i
Europeiska unionen, det ekonomiska och sociala
samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden,
samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt
unionens institutioner. Verksamhetsberättelsen är
omfattande och täcker även andra delar av
unionssamarbetet.

Regeringen framhåller i skrivelsen att EU-arbetet
under år 2000 präglades av att förbereda unionen
inför den kommande utvidgningen. En
regeringskonferens med denna uppgift inleddes i
februari och avslutades vid Europeiska rådets möte i
Nice i december. Då fattades beslut om det s.k.
Nicefördraget, vilket innebär en genomgripande
institutionell översyn av fördelningen av platser i
Europaparlamentet, rådets nya röstviktning och
kommissionens sammansättning. Fördraget innebär
tillika att beslut i större utsträckning än tidigare
skall kunna fattas med kvalificerad majoritet.
Nicefördraget träder i kraft efter ratificering av
medlemsstaterna. Genom Nicefördraget gjordes således
de nödvändiga institutionella förändringarna för
utvidgningen och stora ansträngningar gjordes även
under året i anslutningsförhandlingarna med
kandidatländerna. Kommissionen presenterade i
november 2000 sina översynsrapporter om vilka
framsteg som uppnåtts i kandidatländerna samt en
strategi för de kommande förhandlingarna med en plan
för arbetet under de tre nästkommande
ordförandeskapen. Vid mötet i Nice gavs stöd för
arbetsplanen, som bl.a. angav vilka kapitel som
skulle ges prioritet under det svenska
ordförandeskapet. Då fastställdes även att
differentieringsprincipen skall vara gällande, dvs.
varje kandidatland skall bedömas utifrån sina egna
meriter, och att unionen skall vara redo att ta emot
nya medlemmar från slutet av 2002.
Vid mötet i Nice presenterades också en stadga om
grundläggande rättigheter, vars syfte är att
synliggöra vilka rättigheter unionens medborgare
har. Frågan om stadgans framtida status - om den
skall göras rättsligt bindande och vilken plats den
i så fall får inom gällande EG-fördrag - är föremål
för diskussion i förberedelsearbetet inför nästa
regeringskonferens år 2004.

På toppmötet i december antog stats- och
regeringscheferna även en social agenda med
handlingsplan för unionens socialpolitik, vilken
omfattar bl.a. sysselsättning, jämställdhet,
arbetsrätt, arbetsmiljö, fri rörlighet för
arbetstagare och vissa sociala trygghetsfrågor.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars
beslutades att ett nytt strategiskt mål för unionen
skall vara att inom loppet av 10 år bli världens
mest konkurrenskraftiga och dynamiska
kunskapsbaserade ekonomi. Detta skall bidra till
hållbar ekonomisk tillväxt med fler arbetstillfällen
och social sammanhållning. För att uppnå målet
betonades betydelsen av bl.a. informationsteknik,
utbildning och forskning. Ytterligare en viktig
aspekt i sammanhanget är att fortsätta arbetet med
att modernisera den inre marknaden. För att skapa
bättre överensstämmelse i rådsarbetet sammanfördes i
enlighet med principöverenskommelsen i Helsingfors
inremarknads-, konsument- och turistfrågorna till
behandling i ett och samma råd. Under år 2000 ägde
det första mötet rum med den nya rådsformationen.
Under året fortsatte arbetet med att harmonisera
unionens asyl- och flyktingpolitik, vilket bl.a. gav
till resultat att en europeisk flyktingfond
inrättades som i första hand skall stödja projekt i
medlemsstaterna för mottagande av asylsökande. I
slutet av 2000 fattade rådet beslut om att
Schengenregelverket skulle träda i kraft för de
nordiska länderna i mars 2001, vilket bl.a. innebar
hävande av gränskontroller mellan de nordiska
länderna och övriga Schengenstater. Utvärderings-
och förberedelsearbetet för detta pågick under hela
året.
I syfte att förebygga och bekämpa organiserad
brottslighet antogs i mars Europeiska unionens
strategi inför det nya årtusendet, den s.k.
millenniestrategin. Denna innehöll politiska
riktlinjer samt 39 detaljerade rekommendationer, som
utgör en precisering och vidareutveckling av
medlemsstaternas tidigare åtaganden.
Den tredje etappen av den ekonomiska och monetära
unionen (EMU) hade redan inletts i januari 1999 då
den gemensamma valutan, euron, infördes i elva
medlemsstater; Belgien, Finland, Frankrike, Irland,
Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,
Spanien, Tyskland och Österrike. I Danmark hölls i
september 2000 en folkomröstning, vari en majoritet
av väljarna (53,1 % mot 46,9 %) röstade nej till att
införa euron. Sveriges andra konvergensprogram
antogs av regeringen och överlämnades därefter till
kommissionen och rådet under senare delen av året.
En omfattande översyn av hur miljöskyddskrav och
hållbar utveckling kan integreras i övriga
politikområden initierades under året och beslut
fattades om att en strategi för hållbar utveckling
skulle antas av Europeiska rådet i Göteborg 2001.
Året präglades även av att förbereda för EU:s
ratificering av Kyotoprotokollet och för det sjätte
partsmötet, COP6, inom ramen för klimatkonventionen.
I januari 2000 presenterade kommissionen en vitbok
om livsmedelssäkerhet, vars syfte var att ta ett
helhetsgrepp på frågor som rör säkra livsmedel.
Förslagen behandlade hela livsmedelskedjan från
djurfoder till färdig produkt. I detta sammanhang
föreslogs även inrättandet av en europeisk livsme-
delsmyndighet. På hösten 2000 konstaterades fall av
den s.k. galna ko-sjukan, BSE, i ett flertal
medlemsländer. Som en följd av detta beslutade
kommissionen om en rad nya gemenskapsåtgärder, bl.a.
ett utökat testprogram.
Inom EU finns ett väl etablerat samarbete för
bekämpning av utsläpp till sjöss. Under 1999
förliste oljefartyget Erika utanför Frankrike,
vilket bidrog till att sjösäkerhetsfrågor än mer
uppmärksammades under år 2000. Således kom flera
initiativ på sjötransportområdet under året. I
december 2000 beslutades om ett nytt ramverk som
täcker in både oavsiktliga och avsiktliga
föroreningar av havet, inklusive utsläpp från
offshoreanläggningar.
Bland annat mot bakgrund av krisen på Balkan
fortsatte under året utvecklingen av den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) samt EU:s
säkerhets- och försvarspolitik (ESDP). För att följa
beslutet från Helsingfors 1999 inrättades tre nya
provisoriska organ för krishantering: Kommittén för
utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP),
Militärkommittén (EUMC) och Militära staben (EUMS).
Utöver detta upprättades en särskild kommitté för de
civila aspekterna av krishantering. EU:s externa
relationer krävde engagemang i olika delar av
världen. Vid ett toppmöte i Zagreb, i november 2000,
bekräftades ett närmande mellan länderna på västra
Balkan och EU genom den s.k. stabiliserings- och
associationspakten. EU:s strävan att stödja
fredsprocessen i Mellanöstern, såväl politiskt som
ekonomiskt, fortsatte under året och i december
antogs en deklaration om fredsprocessen, som tog upp
palestiniernas rätt till en suverän, demokratisk,
livskraftig och fredlig pale-stinsk stat. Insatser
gjordes även för att stödja försoningsprocessen på
Koreahalvön och utvecklingen i länderna inom
Oberoende staters samvälde, OSS. Vad gäller den
nordliga dimensionen antog Europeiska rådet en
handlingsplan vid mötet i Feira i juni 2000.
Det s.k. Cotonouavtalet mellan EU och 77 AVS-
länder (Afrika, Västindien och Stilla havet)
undertecknades i juni 2000. När det trätt i kraft
kommer det att ersätta Loméavtalet. För att bemöta
den kritik som riktats mot gemenskapens bistånd,
förbereddes en effektivisering av EG:s
utvecklingssamarbete med bättre samordning mellan
medlemsstaterna och internationella organisationer.
Samtidigt gjordes fattigdomsbekämpning till en
överordnad målsättning i den nya
utvecklingspolitiken.
Regeringen understryker i skrivelsen att
den dominerande uppgiften för Sveriges
del under år 2000 var att förbereda det
svenska EU-ordförandeskapet våren 2001.
Sverige presenterade i december 2000 sitt
ordförandeskapsprogram där utvidgningen,
sysselsättningen och miljön angavs bli
prioriterade områden.

Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det
sätter stort värde på den information som regeringen
ger i den årliga skrivelsen. Det är därför av stor
vikt att berättelsen om verksamheten i Europeiska
unionen i vedertagen ordning inkommer till riksdagen
i början av varje år. Det senarelagda överlämnandet
av den skrivelse som nu föreligger och som har sin
bakgrund i vad utskottet anförde i bet.
1999/2000:UU10 skall därför ses som ett
undantagsfall betingat av de speciella
omständigheter som ordförandeskapet i EU föranledde.
Så som framgått ovan i avsnittet Ärendet och dess
beredning avser utskottet ej i detalj kommentera
skrivelsens innehåll, utan väljer att invänta
verksamhetsberättelsen för 2001, som inkommer i mars
2002. Utskottet noterar i det följande några av de
aspekter som EU-nämnden uppmärksammar i sitt
yttrande 2001/02:EUN1y.
Vid tidigare års behandling av regeringens
skrivelse om verksamheten inom Europeiska unionen
har ett antal synpunkter och önskemål framförts från
riksdagens sida angående innehållet i skrivelsen.
Utskottet kan konstatera att i stort sett samtliga
önskemål har hörsammats av regeringen. Även EU-
nämnden uppmärksammar detta i sitt yttrande:

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över
skrivelsen för första gången våren 1999. EU-
nämnden framförde då ett antal synpunkter på
redogörelsen i skrivelsen, vilka i stort sett
beaktades i påföljande års skrivelse
(1999/2000:60). I sitt yttrande över den
skrivelsen (yttr. 1999/2000:EUN1y) anförde EU-
nämnden bl.a. att viktiga förslag till bindande
rättsakter borde finnas redovisade i bilaga till
skrivelsen. Utrikesutskottet delade denna
bedömning (bet. 1999/2000:UU10 s. 44). Nämnden
kan konstatera att även detta önskemål nu i stort
sett har uppfyllts.

Vidare framhåller EU-nämnden en annan aspekt vad
gäller skrivelsens innehåll:

Riksdagen gör varje år ett antal tillkännagivanden med krav på
hur regeringen skall agera i frågor i EU. I EU-
nämndens samråd med regeringen kan nämnden ha
anledning att hänvisa till de ståndpunkter som
riksdagen har framfört i dessa tillkännagivanden.
EU-nämnden anser att det vore värdefullt om
skrivelsen kunde vara mer utförlig i de frågor
som riksdagen genom tillkännagivanden explicit
har uttryckt en ståndpunkt kring (det gäller
t.ex. riksdagens tillkännagivande i bet.
1998/99:KU15 angående direktiv 95/46/EG om skydd
för enskilda med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och bet. 2000/01:SkU6 angående skadlig
skattekonkurrens). Redogörelsen bör inbegripa
både hur frågan har utvecklats på EU-nivå och hur
regeringen har agerat i syfte att uppnå det som
riksdagen ansett vara önskvärt.

Även utskottet skulle värdesätta om riksdagens
tillkännagivanden reflekteras i den årliga
skrivelsen om verksamheten i EU. Regeringen redogör
årligen, i en separat skrivelse, för behandlingen av
riksdagens skrivelser och därigenom
tillkännagivanden. Den redogörelsen fyller främst en
kontroll- och uppföljningsfunktion som ej närmare
beskriver agerandet i respektive ärende. Till följd
av detta skulle det vara angeläget för riksdagen att
i skrivelsen få en återrapportering om utvecklingen
i de EU-relaterade frågor som naturligen anknyter
till skrivelsen och där riksdagen genom
tillkännagivande uttryckt sin ståndpunkt.

EU-nämnden redovisar sina synpunkter på det
samrådsförfarande som genomfördes med regeringen
under år 2000. I detta sammanhang berörs frågan om
samrådsskyldighet när beslut fattas med skriftligt
förfarande. EU-nämnden uppmärksammar bl.a. ett
rådsbeslut som innebar att vissa kategorier av
handlingar skulle undantas från 1993 års beslut om
handlingars offentlighet. Nämnden konstaterar att
någon information till och samråd med EU-nämnden ej
skett i samband med att beslutet fattades. EU-
nämnden anför följande:

Det aktuella rådsbeslutet antogs i augusti 2000
genom skriftligt förfarande. Denna procedur
regleras i rådets arbetsordning (artikel 12) och
kan tillämpas om rådet eller Coreper enhälligt
beslutar det. EU-nämnden vill i detta sammanhang
erinra om innehållet i en av Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet) utgiven cirkulärsamling
med riktlinjer för handläggningen av EU-frågor. I
Cirkulär 4 ges riktlinjer för bl.a. skriftliga
beslutsförfaranden i EU-frågor. Där sägs att
flertalet skriftliga beslutsförfaranden inte har
sådan karaktär att information och samråd behöver
ske med EU-nämnden. Om frågan bedöms som
betydelsefull skall dock information och samråd
med nämnden ske skyndsamt, vilket kan ske genom
skriftligt förfarande eller genom
telefonkonferens.

Frågor som gäller allmänhetens tillgång till
handlingar måste anses vara betydelsefulla.
Information och samråd i sådana frågor bör
normalt ske. I ett ärende som det nyssnämnda har
dock regeringen haft anledning att utgå från ett
brett parlamentariskt stöd för sin ståndpunkt.

Utrikesutskottet noterar dessa synpunkter och
instämmer i nämndens uppfattning vad gäller vikten
av att iakttaga informations- och samrådsplikten
gent-emot riksdagen. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att riksdagen den 13 juni 2001
antog förslag till lag om ändring av
riksdagsordningen (bet. 2000/01:KU23, rskr.
2000/01:273-276), vilket innebär ett tillägg till
riksdagsordningens 10 kap. 1 § att regeringen för
riksdagen skall redovisa sitt agerande i Europeiska
unionen.

I regeringens skrivelse (kap. 43.1) framhålls att
det svenska språkets ställning i EU, som ett av de
elva officiella språken, är av stor principiell
betydelse för Sverige. Regeringen anför följande:

En viktig utgångspunkt är att enskilda har god
möjlighet till kommunikation med EU:s
institutioner på det egna språket, och folkvalda
representanter i Europaparlamentet och
ministerrådet måste ha möjlighet att använda
svenska. Demokratiskt valda representanter får
inte utestängas på grund av sina språkkunskaper.

Eftersom språkfrågan är en del i regeringens
strävanden efter större öppenhet och demokratisk
förankring av EU-arbetet är svenska språkets
ställning inom EU mycket betydelsefull.
Regeringens ambition är att förbättra situationen
för svenskan ytterligare.

EU-nämnden har i tidigare yttranden erinrat om
betydelsen av det svenska språket i EU och upprepar
i yttrande 2001/02:EUN1y att underlagsdokument inför
beslut i ministerrådet i så stor utsträckning som
möjligt måste föreligga på svenska, och nämnden
utgår ifrån att regeringen verkar för detta.

Utskottet har vid flera tillfällen berört frågan
om svenskans ställning i EU-arbetet. I bet.
1998/99:UU10 framfördes följande:

Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att
riktlinjer för att främja svenska språkets
ställning i EU-arbetet fastställdes redan 1996.
Den policy som gäller är formulerad i ett antal
riktlinjer. Dessa är stadfästa i cirkulär 6 från
Utrikesdepartementet (EU-sekretariatet) och utgör
en stående instruktion till svenska offentligt
anställda som deltar i möten inom ramen för
unionssamarbetet. Instruktionen är mycket
ingående och heltäckande. Den syftar till att de
politiska åtgärder för att främja svenska
språkets ställning inom EU-arbetet som vidtas
skall stödjas av ett konsekvent agerande av alla
som företräder Sverige på övriga nivåer i
unionens olika forum. Utskottet har inhämtat att
regeringen lägger vikt vid att den etablerade
språkpolicyn följs och att svenska representanter
hävdar kravet på tolkning.

Icke desto mindre har det observerats att det
svenska språkets ställning inte är vad den borde
vara inom EU-samarbetet. Det har dels att göra
med brist på kvalificerade tolkar och
översättare, dels bristande kvalitet vad gäller
översättningen av dokument och tolkning vid
möten.
Svenska språknämnden har på uppdrag av
regeringen utarbetat ett handlingsprogram för att
främja det svenska språket med mål för svensk
språkvård samt förslag till framtida strategier
och konkreta åtgärder för bevarandet av ett
nationellt språk. En rapport överlämnades till
regeringen i mars 1998.
Svenska språknämndens förslag till
handlingsprogram omfattar ett stort antal
åtgärder på kort och lång sikt inom ett flertal
områden, däribland EU. Bl.a. föreslås att Sverige
inom EU-arbetet bör verka för att EU-texterna
görs mer lättillgängliga och vidta åtgärder för
att stödja de svenska översättarna. Svenska
språknämnden menar att det är rimligt att
stadfästa det svenska språkets ställning som
huvudspråk i Sverige och att målet skall vara att
svenska skall fortsätta att vara det
samhällsbärande språket utan inskränkningar i
Sverige samt ett officiellt språk i EU.

Mot denna bakgrund delar utskottet nämndens
uppfattning samt konstaterar att regeringen hösten
2000 tillsatte en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att se över svenskans ställning i EU.
Resultatet av kommitténs uppdrag, som bl.a. innebär
att utarbeta ett handlingsprogram som främjar
svenska språkets ställning, skall redovisas i slutet
av år 2001.

Vidare redogör regeringen i skrivelsen för två
domar från EG-domstolen som har betydelse för den
svenska jämställdhetslagstiftningen. EU-nämnden
påtalar följande:

I synnerhet beträffande den ena domen, som gällde
tillämpningen av den svenska förordningen
(1995:936) om vissa anställningar som professor
och forskarassistent i jämställdhetssyfte, hade
det varit värdefullt om regeringen även hade
redovisat vilka åtgärder den vidtagit eller avser
att vidta med anledning av domstolens dom.

Mot bakgrund av att även Riksdagskommittén (förs.
2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23, rskr.
2000/01:273-276) uttryckt önskemål om en dylik
redovisning vill också utskottet betona vikten av
att regeringen till riksdagen redogör för de
åtgärder som EG-domstolens domar föranleder.

I regeringens skrivelse framhålls avslutningsvis
att den dominerande uppgiften för Sveriges del under
år 2000 var att förbereda det svenska EU-
ordförandeskapet våren 2001. Utskottet har erfarit
att regeringen avser att redogöra för det svenska
ordförandeskapet i en separat skrivelse som kommer
att överlämnas till riksdagen i början av år 2002.
Utskottet får därmed anledning att återkomma till de
frågor som rör Sveriges ordförandeskap i EU.
Med det anförda föreslår utrikesutskottet att
riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/01:30
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 2000 till handlingarna.
Bilaga

EU-nämndens yttrande
2001/02:EUN1y

Verksamheten i Europeiska
unionen under 2000
(skr. 2001/02:30)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 13 november 2001 beslutat
att ge EU-nämnden tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 2001/02:30 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 2000. Enligt
10 kap. 4 § riksdagsordningen är EU-nämnden
riksdagens organ för samråd med regeringen i frågor
som gäller Europeiska unionen. Regeringen skall,
enligt 10 kap. 5 § riksdagsordningen, informera och
samråda med nämnden om frågor som skall bli
behandlade i Europeiska unionens råd och i andra
frågor som EU-nämnden bestämmer.

EU-nämnden behandlar i sitt yttrande både vissa
övergripande frågor som gäller skrivelsens innehåll
och regeringens samråd med riksdagen i vissa av de
frågor som redovisas i skrivelsen. Nämnden tar
vidare upp vissa frågor på olika sakområden som
nämnden funnit särskild anledning att uppmärksamma.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redogör regeringen
för verksamheten i Europeiska
unionen under 2000. Skrivelsen
behandlar Europeiska unionens
övergripande utveckling, det
ekonomiska och sociala
samarbetet, unionens
förbindelser med omvärlden,
samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor samt unionens
institutioner m.m. Vidare
redovisas förberedelserna för
Sveriges ordförandeskap i EU:s
ministerråd första halvåret
2001.

EU-nämnden

Allmänna synpunkter på innehållet i skrivelsen

Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall
regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska
unionen samt varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Sedan den 1 september 2001 anges
dessutom explicit i riksdagsordningen att regeringen
skall redovisa sitt agerande i EU för riksdagen (10
kap. 1 §, SFS 2001:581). Den första skrivelsen
lämnades i mars 1996, och detta är således den
sjätte skrivelsen som överlämnats till riksdagen.

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över
skrivelsen för första gången våren 1999. EU-nämnden
framförde då ett antal synpunkter på redogörelsen i
skrivelsen, vilka i stort sett beaktades i
påföljande års skrivelse (1999/2000:60). I sitt
yttrande över den skrivelsen (yttr. 1999/2000:EUN1y)
anförde EU-nämnden bl.a. att viktiga förslag till
bindande rättsakter borde finnas redovisade i bilaga
till skrivelsen. Utrikesutskottet delade denna
bedömning (bet. 1999/2000:UU10 s. 44). Nämnden kan
konstatera att även detta önskemål nu i stort sett
har uppfyllts.
Efter önskemål från bl.a. EU-nämnden redovisar
regeringen numera i skrivelsen hur Sverige har
röstat i rådet när rättsakter antagits. I skrivelsen
anges att "enligt rådets redovisning av antagna
rättsakter under 2000 röstade Sverige nej två
gånger" (s. 326). Det gällde dels beslutet om
prispaketet för socker, dels beslutet om ändring av
marknadsordningarna för frukt och grönsaker. Som
framgår av skrivelsen röstade Sverige emellertid nej
vid ytterligare ett tillfälle, nämligen då rådet
beslutade om att vissa handlingar om unionens
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skulle
undantas från tillämpningen av 1993 års beslut om
handlingars offentlighet (s. 316). Detta beslut
kommenteras ytterligare nedan.
Riksdagen gör varje år ett antal tillkännagivanden
med krav på hur regeringen skall agera i frågor i
EU. I EU-nämndens samråd med regeringen kan nämnden
ha anledning att hänvisa till de ståndpunkter som
riksdagen har framfört i dessa tillkännagivanden.
EU-nämnden anser att det vore värdefullt om
skrivelsen kunde vara mer utförlig i de frågor som
riksdagen genom tillkännagivanden explicit har
uttryckt en ståndpunkt kring (det gäller t.ex.
riksdagens tillkännagivande i bet. 1998/99:KU15
angående direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda
personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och bet. 2000/01:SkU6 angående skadlig
skattekonkurrens i EU). Redogörelsen bör inbegripa
både hur frågan har utvecklats på EU-nivå och hur
regeringen har agerat i syfte att uppnå det som
riksdagen ansett vara önskvärt.

Den övergripande utvecklingen i Europeiska
unionen (del 1)

I skrivelsen redovisar regeringen bl.a. resultaten
av Europeiska rådets möten under året,
förhandlingarna om EU:s utvidgning,
regeringskonferensen som ledde fram till
Nicefördraget och arbetet med stadgan om de
grundläggande rättigheterna.

Liksom under tidigare år har EU-nämnden engagerat
sig mycket i dessa frågor, bl.a. genom besök och
resor samt deltagande i den s.k. COSAC-konferensen
(Conférence des Organes Spécialisés dans les
Affaires Communautaires), som anordnas varje halvår
med deltagare från Europautskott i EU:s
medlemsländer och kandidatländer samt från
Europaparlamentet.
En informell beredningsgrupp inom EU-nämnden med
företrädare för varje riksdagsparti har regelbundet
erhållit fördjupad information från företrädare för
Regeringskansliet om bl.a.
utvidgningsförhandlingarna och om förhandlingarna om
det nya fördraget. Under slutskedet vid Europeiska
rådets möte i Nice hade EU-nämnden också vid ett
antal telefonsammanträden tillfälle att vid samrådet
med regeringen ge sin syn på regeringens
ställningstaganden i fråga om förhandlingarna om
fördragsändringarna. Detta redovisas också i
regeringens skrivelse.
I fråga om arbetet med stadgan om de grundläggande
rättigheterna har EU-nämnden haft särskilda
möjligheter att på nära håll följa detta arbete
genom att tre av nämndens ledamöter har ingått som
ledamöter respektive suppleant i det s.k. konvent
som utarbetade stadgan. I skrivelsen sägs (s. 48)
att konventets procedurer och arbetsformer kan sägas
ha varit en blandning av mellanstatliga
fördragsförhandlingar och parlamentariska
traditioner. Samtidigt sägs att det inte företogs
några omröstningar och att slutresultatet bygger på
ordförandens och de tre viceordförandenas
uppfattning om vad ledamöterna kunnat godta.
I detta sammanhang vill EU-nämnden erinra om vad
som sägs i det sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande om EU:s framtidsfrågor
(bet. 2000/01:KUU1, s. 62) om erfarenheterna från
konventsarbetet. Utskottet påpekar att arbetet på
sitt sätt präglades av stor öppenhet men samtidigt
av stor snabbhet vilket medförde stora svårigheter
för nationella parlamentariker att hinna medverka i
arbetet på ett sätt som hade varit önskvärt. Enligt
utskottet var också balansen mellan olika
företrädare ojämn och oklarhet rådde om mandat och
således om vem som företrädde olika "företrädare".

Det ekonomiska och sociala samarbetsområdet
(del 2)

Som vanligt finns här en mycket fyllig och
omfattande redogörelse för arbetet inom EU:s första
pelare. Beträffande EU:s sysselsättningsstrategi
(avsnitt 7.2) kan EU-nämnden för sin del konstatera
att detta område har kommit att bli en av de frågor
som regelbundet återkommer till nämnden. Nämnden får
varje vår information om innehållet i den svenska
handlingsplanen för sysselsättning innan denna
överlämnas till kommissionen och rådet. Därefter
återkommer frågan i samband med att det s.k.
sysselsättningspaketet (sysselsättningsrapporten,
rekommendationerna till medlemsstaterna samt
sysselsättningsriktlinjerna) behandlas av flera
olika ministerråd samt Europeiska rådet under
hösten.

I kapitel 14 om jämställdhet finns en utmärkt
redogörelse för två domar från EG-domstolen som har
betydelse för den svenska
jämställdhetslagstiftningen. I synnerhet beträffande
den ena domen, som gällde tillämpningen av den
svenska förordningen (1995:936) om vissa
anställningar som professor och forskarassistent
vilka inrättas i jämställdhetssyfte, hade det varit
värdefullt om regeringen även hade redovisat vilka
åtgärder den vidtagit eller avser att vidta med
anledning av domstolens dom. Nämnden vill erinra om
att även Riksdagskommittén har framhållit värdet av
en sådan redovisning från regeringens sida (förs.
2000/01:RS1 s. 140, bet. 2000/01:KU23, rskr.
2000/01:273-276).
I skrivelsen framhåller regeringen (kapitel 24
Livsmedel) betydelsen av kommissionens vitbok om
livsmedelssäkerhet som presenterades i januari 2000.
I detta sammanhang kan nämnas att EU-nämnden mottog
ett yttrande från miljö- och jordbruksutskottet i
mars 2000 angående vitboken om livsmedelssäkerhet
(1999/2000:MJU1y). Yttrandet överlämnades till
regeringen vid nämndens sammanträde den 14 april
2000.
I skrivelsen (kapitel 26) redovisar regeringen
miljöarbetet under år 2000. I redovisningen ingår
bl.a. hållbar utveckling och integration av miljö i
andra politikområden, kretsloppsanpassning och
ramdirektiv för vatten. I EU-nämndens yttrande över
föregående års skrivelse framhölls att redovisningen
gav en mycket bra bild av det miljöarbete som skett
under året, såväl inom EU som internationellt. EU-
nämnden anser att det även i år ges en mycket bra
och värdefull information över EG:s miljöpolitik och
hur det svenska arbetet har kunnat påverka
utvecklingen inom olika miljöområden.
Regeringen redovisar i skrivelsen arbetet med
utbildningsfrågorna under år 2000 (kapitel 28). I
detta sammanhang vill EU-nämnden redogöra för
samrådet med regeringen den 3 november inför
ministerrådets (utbildning och ungdomsfrågor) möte
den 9 november då ministerrådet antog bl.a. två
yttranden om medlemsstaternas sysselsättningspolitik
för år 2001 respektive den nya socialpolitiska
dagordningen. Efter votering konstaterade nämndens
ordförande att det förelåg en majoritet mot
regeringens ståndpunkt beträffande förslagen till de
aktuella yttrandena. Den 7 november hade nämnden
ytterligare ett sammanträde inför ministerrådsmötet
den 9 november. Vid detta möte redogjorde
utbildningsministern för regeringens, med anledning
av nämndens synpunkter, reviderade ståndpunkter
inför rådsmötet. Bland annat framhöll
utbildningsministern vikten av att
utbildningspolitiken är en nationell fråga.
Regeringen fick då stöd för sina reviderade
ståndpunkter.

Rättsligt samarbete samt polis- och
tullsamarbete (del 4)

Detta område har kommit att bli ett av de områden
inom EU där det mest omfattande lagstiftningsarbetet
pågår just nu. Besluten utformas ofta som
konventioner eller rambeslut, vilka måste godkännas
av riksdagen. Det är därför mycket värdefullt att
regeringen i skrivelsen, på sätt som förekommer
t.ex. på s. 293 beträffande penningtvätt samt
bedrägeri och förfalskning, redovisar inte bara
samrådet i EU-nämnden utan även vilka övriga
åtgärder, i form av skrivelser eller propositioner
till riksdagen, som regeringen vidtagit med
anledning av besluten.

EU:s institutioner m.m. (del 5)

I skrivelsen redogörs för de olika institutionernas
funktion och verksamhet, svenska språket och
rekryteringen av svenskar samt för förberedelser för
Sveriges ordförandeskap i EU.

När det gäller rådets arbetsformer vill EU-nämnden
erinra om att nämnden den 15 december 2000 beslutade
att överlämna en skrivelse till regeringen angående
genomförandet av Europeiska rådets rekommendationer.
I skrivelsen hemställde nämnden att regeringen tar
sådana initiativ att de av Europeiska rådet antagna
rekommendationerna om bl.a. införande av en
tidsfrist mellan Corepers möten och ministerrådets
möten kan genomföras så snart som möjligt. I sitt
svar på skrivelsen erinrade Regeringskansliet om att
rådets arbetsordning ändrats till följd av
Europeiska rådets rekommendationer.
EU-nämnden kan konstatera att den nya
arbetsordningen, som trädde i kraft den 6 juni 2000
(EGT L 149, 23.6.2000, s. 21) innehåller en
bestämmelse om att ordförandeskapet skall från den
preliminära dagordningen avföra de
lagstiftningsärenden som Coreper inte har
färdigbehandlat senast i slutet av den vecka som
föregår veckan före sammanträdet (artikel 3 punkt 6
andra stycket). Denna bestämmelse gäller när rådet
handlar i sin egenskap av lagstiftare, dvs. enligt
vad som sägs i arbetsordningen (artikel 7) när det
antar regler som är rättsligt bindande i eller för
medlemsstaterna genom förordningar, direktiv,
rambeslut eller beslut på grundval av relevanta
bestämmelser i fördragen. Undantag görs dock för
ärenden av brådskande natur och för rättsakter som
avser interinstitutionella eller internationella
förbindelser eller icke-bindande rättsakter (såsom
slutsatser, rekommendationer eller resolutioner).
EU-nämnden, som i samrådet med regeringen
behandlar ett stort antal rättsakter på det
internationella området liksom icke-bindande
rättsakter av olika slag, finner det angeläget att
den nyssnämnda bestämmelsen i rådets arbetsordning
om en tidsfrist kan komma att omfatta även sådana
rättsakter. Möjligheten att undanta ärenden som är
brådskande, t.ex. på grund av händelser i omvärlden,
är redan tillgodosedd i arbetsordningen och bör
givetvis kunna tillämpas också på sådana rättsakter
som inte är lagstiftningsärenden.
Beträffande öppenhet och insyn redogör regeringen
(s. 315) för förhandlingarna om en ny rättsakt om
handlingsoffentlighet i Europaparlamentet, rådet och
kommissionen. Regeringen informerade och samrådde
med EU-nämnden regelbundet om denna viktiga
rättsakt. EU-nämnden hade också tillfälle att den 15
december 2000 besluta att till regeringen för
beaktande i det fortsatta förhandlingsarbetet
överlämna ett till EU-nämnden ställt yttrande från
konstitutionsutskottet (2000/01:KU3y) angående
kommissionens förslag om allmänhetens tillgång till
EU-institutioners handlingar.
Vad gäller det rådsbeslut som nämnts inledningsvis
i detta yttrande och i skrivelsen (s. 316), och som
innebar att vissa kategorier av handlingar skulle
undantas från 1993 års beslut om allmänhetens
tillgång till rådets handlingar kan EU-nämnden
konstatera att någon information till och samråd med
EU-nämnden ej skett.
Det aktuella rådsbeslutet antogs i augusti 2000
genom skriftligt förfarande. Denna procedur
regleras i rådets arbetsordning (artikel 12) och kan
tillämpas om rådet eller Coreper enhälligt beslutar
det. EU-nämnden vill i detta sammanhang erinra om
innehållet i en av Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet) utgiven cirkulärsamling med
riktlinjer för handläggningen av EU-frågor. I
Cirkulär 4 ges riktlinjer för bl.a. skriftliga
beslutsförfaranden i EU-frågor. Där sägs att
flertalet skriftliga beslutsförfaranden inte har
sådan karaktär att information och samråd behöver
ske med EU-nämnden. Om frågan bedöms som
betydelsefull skall dock information och samråd med
nämnden ske skyndsamt, vilket kan ske genom
skriftligt förfarande eller genom telefonkonferens.
Frågor som gäller allmänhetens tillgång till
handlingar måste anses vara betydelsefulla.
Information och samråd i sådana frågor bör normalt
ske. I ett ärende som det nyssnämnda har dock
regeringen haft anledning att utgå från ett brett
parlamentariskt stöd för sin ståndpunkt.
Svenska språket i EU behandlas också i skrivelsen
(kapitel 43). Som framhålls i skrivelsen måste
folkvalda representanter ha möjligheter att använda
svenska. I yttrande över regeringens skrivelse om
verksamheten i EU under 1998 (yttr. 1998/99:EUN1y)
erinrade EU-nämnden om betydelsen av svenska språket
i EU. EU-nämnden finner det alltjämt angeläget
påpeka att underlagsdokument inför beslut i
ministerrådet i så stor utsträckning som möjligt
måste föreligga på svenska språket och utgår från
att regeringen verkar för detta.

Stockholm den 23 november 2001

På EU-nämndens vägnar

Sören Lekberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sören
Lekberg (s), Lars Tobisson (m), Göran Lennmarker
(m), Willy Söderdahl (v), Mats Odell (kd), Carl G
Nilsson (m), Lennart Daléus (c), Paavo Vallius (s),
Majléne Westerlund Panke (s), Per-Olof Svensson (s),
Susanne Eberstein (s), Carl Erik Hedlund (m), Martin
Nilsson (s), Ulf Björklund (kd), Sven-Erik Sjöstrand
(v) och Harald Nordlund (fp).