Utrikesutskottets betänkande

2001/02:UU11

Krigsmaterielexporten år 2001

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2001/02:114 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2001, vilken föreslås bli lagd till
handlingarna. Utskottet behandlar också de motioner
som väckts med anledning av skrivelsen samt ett
antal andra motioner från den allmänna motionstiden
2001/02. Motionerna rör främst förslag om striktare
regler för krigsmaterielexporten, men förslag finns
också om att Sverige skall arbeta för gemensamma
bindande EU-regler på området.

Samtliga motioner avstyrks eller besvaras av
utskottet. Till betänkandet har fogats 9
reservationer och 4 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredning av nuvarande regelverk

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 (mp)
yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet anfört.

2. Demokratikriterium

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 3 och
motion 2001/02:U8 yrkande 8.

Reservation 1 (v, mp)

3. Mänskliga rättigheter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf398 yrkande 1.

4. Följdleveranser

Riksdagen avslår motion 201/02:U7 yrkande 4 och
motion 2001/02:U8 yrkande 11 samt förklarar motion
2001/02:U8 yrkandena 12 och 13 besvarad med vad
utskottet anfört.

Reservation 2 (v, mp)

5. Slutanvändarkontroll

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 8
besvarad med vad utskottet anfört.

6. FN:s vapenhandelsregister

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 9
besvarad med vad utskottet anfört.

7. Tolkning av nuvarande regelverk

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 1.

8. Export av övrig krigsmateriel

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 3.

Reservation 3 (v,mp)

9. Redovisningen av krigsmaterielexport

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 5
och motion 2001/02:U279 yrkandena 1 och 2
samt förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 7
besvarad med vad utskottet anfört.

10. Exportkontrollrådets verksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 6.

11. Offentlig redovisning av
avslagsbeslut

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 4.

Reservation 4 (v, mp)

12. Lätta vapen

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U7 yrkande 11
besvarad med vad utskottet anfört.

13. Krigsmaterielexport till enskilda
stater och områden

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkandena 5,
6, 14-26 samt motion 2001/02:U345 yrkande 35.
Reservation 5 (v, mp)

14. Internationella konventioner

Riksdagen avslår motion 2001/02:U7 yrkande 10.

Reservation 6 (mp)

15. Försvarsmaterielsamarbetet inom EU

Riksdagen avslår motion 2001/02:U315 yrkande 5.

Reservation 7 (mp)

16. EU-gemensamma regler för
krigsmaterielexport

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U226 yrkandena
1 och 2 och 2001/02:U300 yrkande 16.

Reservation 8 (m)

17. EU:s uppförandekod

Riksdagen förklarar motion 2001/02:U8 yrkande 9
besvarad med vad utskottet anfört.

18. Samarbete mellan svenska företag och
företag i andra EU-länder

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkande 10.

19. Försvarsindustrins inriktning

Riksdagen avslår motion 2001/02:U8 yrkandena 2 och
7.

Reservation 9 (v)

20. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2001/02:114 Redogörelse
för den svenska krigsmaterielexporten år 2001 till
handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Bertil Persson (m), Sven Hulterström (s),
Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v), Holger Gustafsson
(kd), Göran Lennmarker (m), Liselotte Wågö (m),
Agneta Brendt (s), Marianne Jönsson (s), Murad Artin
(v), Jan Erik Ågren (kd), Karin Enström (m),
Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c),
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Birgitta Ahlqvist (s).

2001/02

UU11

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2001/02:114 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2001 samt ett antal motioner som
väckts med anledning av skrivelsen och under den
allmänna motionstiden 2001/02.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Inledning

Regeringen har sedan 1985 årligen lämnat riksdagen
en skrivelse med en redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten. Med utgångspunkt från de
villkor som gäller för exporten av krigsmateriel och
produkter med dubbla användningsområden är syftet
att dels på ett öppet sätt redovisa det gångna årets
export, dels att bidra med underlag till en bredare
diskussion kring frågor relaterade till ämnet.

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för
den svenska exportkontrollpolitiken och den svenska
exporten av krigsmateriel under år 2001. Där
redovisas även viktigare skeenden på
exportkontrollområdet. Skrivelsen beskriver i
korthet samarbetet inom olika internationella forum,
däribland EU, kring frågor rörande såväl
krigsmateriel som produkter med dubbla
användningsområden samt det internationella
regelverk som tillämpas på området. Beträffande
exportkontroll av produkter med dubbla
användningsområden innehåller skrivelsen en
redogörelse för den svenska lagstiftningen, som
trädde i kraft den 1 januari 2001 för att
komplettera den EG-förordning som antogs året
dessförinnan.
Skrivelsen innehåller ett omfattande informations-
och statistikmaterial.

Krigsmaterielexporten år 2001

I skrivelsen påpekas att exporten av krigsmateriel
från Sverige är begränsad, varför enstaka
försäljningar av större system vilka orsakar
kraftiga svängningar i den årliga statistiken som
inte kan förknippas med någon långsiktig trend.

Värdet av den totala fakturerade försäljningen av
krigsmateriel (inom och utom riket) under år 2001
uppgick till 10 011,1 miljoner kronor, motsvarande
en minskning med ca 10 % jämfört med år 2000. Värdet
av exportleveranserna av krigsmateriel under år 2001
var 3 060 miljoner kronor, en minskning med 30 %
jämfört med föregående år räknat i löpande priser.
Exporten svarade således för drygt 30 % av
försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av
krigsmateriel under året. Krigsmaterielexportens
andel av den totala varuexporten har under år 2001
minskat från 0,55 % till 0,4 %.
Värdet av de utförseltillstånd som beviljats har
under år 2001 ökat från föregående års 4 640
miljoner kronor till årets 23 900 miljoner kronor
(en ökning med 415 %). Förklaringen till den
kraftiga ökningen är de utförseltillstånd som
beviljats för exporten av stridsflygplan JAS 39
Gripen till Sydafrika samt exporten av Stridsfordon
90 till Schweiz.

Lagen om krigsmateriel

Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras
genom lagen (1992:1300) om krigsmateriel (ändrad
senast genom SFS 2000:1248) och förordningen
(1992:1303) om krigsmateriel (ändrad senast genom
SFS 2000:64).

Den nuvarande lagen bygger i allt väsentligt på
den tidigare lagstiftningen liksom på tidigare
praxis. Jämfört med denna innehåller den emellertid
en vidgning av krigsmaterielbegreppet samt
förenklingar, förtydliganden och moderniseringar av
de bestämmelser som gäller för kontrollen över
tillverkning och för utlandssamverkan avseende
krigsmateriel.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel
inte får tillverkas utan tillstånd. Även
försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter
tillstånd. Med utlandssamverkan förstås
exportförsäljning eller annat tillhandahållande
(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av
krigsmateriel.
Enligt lagen indelas krigsmateriel i två
kategorier, krigsmateriel för strid (KS) och övrig
krigsmateriel (ÖK). Bestämmelser om vilken materiel
som innefattas i de två kategorierna återfinns i
krigsmaterielförordningen.

Riktlinjerna för krigsmaterielexport

Enligt 1 § andra stycket lagen (1992:1300) om
krigsmateriel får tillstånd enligt lagen lämnas
endast om det finns säkerhets- eller
försvarspolitiska skäl för det och det inte strider
mot Sveriges utrikespolitik. De närmare principerna
för prövningen har lagts fast i regeringens praxis
och har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer
för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan
som riksdagen också ställt sig bakom.

Riktlinjerna är vägledande för Inspektionen för
strategiska produkter (ISP) vid prövningen av
ärenden om tillstånd enligt lagen och förordningen
om krigsmateriel.
Riktlinjerna är försedda med två övergripande
kriterier för när tillstånd enligt lagen kan lämnas,
nämligen dels att utlandssamverkan behövs för att
tillgodose det svenska försvarets behov av materiel
eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt
önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med
principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Dessa övergripande kriterier kan anses utgöra en
precisering av 1 § andra stycket lagen om
krigsmateriel.
I riktlinjerna preciseras också de faktorer som
bör beaktas i samband med prövningen av ett enskilt
ärende. Sverige är ett av få EU-länder som har en
lagstiftning som även omfattar förmedling av
krigsmateriel (arms brokerage). Riktlinjerna
framhåller särskilt den vikt som vid den
utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende
skall fästas vid respekten för mänskliga rättigheter
i mottagarlandet. Situationen i mottagarlandet vad
gäller mänskliga rättigheter skall alltid vägas in,
även i de fall då det är fråga om utförsel av
materiel som i sig inte kan användas för att kränka
mänskliga rättigheter.
Riktlinjerna anger tre typer av ovillkorliga
hinder som, om de föreligger, anses omöjliggöra
export. De tre är: beslut av FN:s säkerhetsråd,
internationella överenskommelser som Sverige biträtt
(t.ex. EU-sanktioner) samt exportstopp som påbjuds
enligt de folkrättsliga reglerna om export från
neutral stat under krig.
För kategorin krigsmateriel för strid (KS) gäller
att tillstånd till export inte bör ges till en stat
som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,
en stat som är invecklad i internationell konflikt
som kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat
som har inre väpnade oroligheter eller en stat där
det förekommer omfattande och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter.
För utförsel av övrig krigsmateriel (ÖK) gäller
att utförseltillstånd bör beviljas till länder som
inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan
stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller
där det inte förekommer omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter. Risk för
väpnad konflikt utgör således inte ett särskilt
kriterium i bedömningen avseende utförsel av övrig
krigsmateriel.
När det gäller följdleveranser anger riktlinjerna
att tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar
till tidigare med vederbörligt tillstånd exporterad
krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter.
Detsamma bör gälla andra leveranser t.ex. av
ammunition, som har samband med tidigare utförsel
eller där det annars vore oskäligt att inte ge
tillstånd.
När det gäller samarbete med utländsk part gäller
att export till tredje land bör bedömas i enlighet
med de svenska riktlinjerna om produkten har
övervägande svensk identitet. Om produkten har
övervägande utländsk identitet, eller om det
föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt
intresse av samarbetet, kan samarbetslandets regler
om utförsel tillämpas för export därifrån.

Inspektionen för strategiska produkter

Inspektionen för strategiska produkter (ISP)
inrättades den 1 februari 1996, med ansvar för den
kontroll som föreskrivs i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel och tillhörande förordning.
Inspektionen övertog därmed ansvaret för merparten
av de ärenden som tidigare beslutades av regeringen
efter beredning i Krigsmaterielinspektionen (KMI)
och den enhet inom Utrikesdepartementet som svarade
för strategisk exportkontroll. ISP fick även ansvar
för kontroll enligt lagen (2000:1064) om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden och av
tekniskt bistånd samt tillhörande förordning.

ISP:s verksamhetsområde har blivit allt bredare
till att, utöver exportkontroll av krigsmateriel, i
ökande utsträckning inkludera exportkontroll av
produkter med dubbla användningsområden samt
uppgifter relaterade till ISP:s funktion som
ansvarig nationell myndighet för konventionen om
förbud mot kemiska vapen.
ISP ansvarar således för tillstånds- och
utförselfrågor avseende såväl krigsmateriel som
produkter med både civil och militär användning
(produkter med dubbla användningsområden, s.k.
”dual-use produkter”).
Med syfte att uppnå ökad insyn och samråd i frågor
som rör krigs-
materielexport beslutade riksdagen år 1984 att
inrätta en rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor.
Nämnden ombildades den 1 februari 1996 till
Exportkontrollrådet i samband med skapandet av
Inspektionen för strategiska produkter (ISP).
Samtidigt breddades dess sammansättning för att
återspegla den bredare sammansättning som
Utrikesnämnden i dag har. I Exportkontrollrådet är
därför samtliga riksdagspartier representerade.
Rådet har 10 ledamöter. En aktuell lista på rådets
ledamöter finns på ISP:s webbplats (www.isp.se).

Informationsverksamhet avseende exportkontroll

Sverige verkar internationellt för en ökad öppenhet
kring handeln med krigsmateriel. Även nationellt
görs ansträngningar för att sprida kunskap inom
detta område. Regeringens offentligt redovisade
årliga skrivelse om den svenska exporten är ett led
i dess ansträngningar för ökad öppenhet. Den årliga
skrivelsen publiceras på svenska och engelska och
finns tillgänglig på webbplatserna www.ud.se,
www.lagrummet.gov.se; www.regeringen.se samt i
Rixlex (www.riksdagen.se).

Den årsrapport som upprättas inom ramen för EU:s
uppförandekod för vapenexport utgör ett viktigt
instrument för att öka insynen på europeisk nivå.
Sverige verkar för att denna rapport kontinuerligt
skall förbättras och utökas. Som ytterligare en
åtgärd för att främja informationstillgången på
detta område internationellt har regeringen fortsatt
att bidra ekonomiskt till SIPRI:s Internet–databas
(www.sipri.se) som innehåller information om
nationella och internationella exportkontrollsystem
samt viss statistik över innehav och export.
Att verka nationellt för spridning av kunskap om
exportkontrollen, både till allmänheten och till de
företag som berörs, är en viktig uppgift för
Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

FN-registret och annan internationell
rapportering om vapenöverföringar

Förenta nationernas generalförsamling antog i
december 1991 en resolution som anmodar
medlemsländerna att till ett register årligen
redovisa såväl sin import som sin export av tyngre
konventionella vapen. Handeln med följande sju
vapenkategorier rapporteras: stridsvagnar, pansrade
stridsfordon,
grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikoptrar,
stridsfartyg och robotar/robotlavetter. I samråd med
försvarets myndigheter och Inspektionen för
strategiska produkter (ISP) sammanställer
Utrikesdepartementet aktuella uppgifter som i
enlighet med den ovannämnda resolutionen överlämnas
till FN.

Drygt 90 procent av den legala världshandeln med
angivna vapen omfattas av registret. Sverige deltar
endast i begränsad omfattning i världshandeln med
aktuella tyngre vapensystem. För år 2000, som är det
senaste rapportåret, redovisade Sverige export av 40
stridsfordon CV 9030 till Norge samt ett
stridsfartyg, ubåten Sjöormen, till Singapore. På
importsidan rapporterade Sverige ingen införsel i
någon av de sju vapenkategorierna.

Sverige fortsätter att verka aktivt för ökad
rapportering till FN-registret. Dessa ansträngningar
ingår som ett led i Sveriges strävan att öka den
allmänna öppenheten på detta område för att därmed
öka förtroendet länder emellan och förbättra
informationsunderlaget för en ansvarsfull
exportkontroll. I
OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa) säkerhetsforum har de deltagande 55 länderna
enats om att iaktta vissa principer vid
transfereringar av krigsmateriel, bl.a. att i olika
former årligen utbyta information om handeln med
krigsmateriel inom OSSE och att lämna uppgifter till
FN-registret.
Samråd om rapporteringen till FN-registret sker
sedan 1995 med övriga medlemmar av EU. I en
skrivelse till FN:s generalsekreterare har EU
uppmanat övriga FN-medlemmar att lämna uppgifter
även om innehav och egen produktion av den
krigsmateriel som omfattas av registret i syfte att
göra detta mera användbart. Sverige lämnade denna
typ av uppgifter till registret första gången 1997.
Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet
internationellt har sedan 1990 regeringens
redogörelse till riksdagen över
krigsmaterielexporten överlämnats till FN i engelsk
översättning. Sedan 1996 finns uppgifter lämnade
till FN-registret tillgängliga på FN:s webbplats
(www.un.org).

Samarbetet inom EU på exportkontrollområdet

Krigsmaterielområdet har identifierats som ett
område för samarbete inom ramen för EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).

I rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Party
on Conventional Arms Exports) diskuterar de femton
medlemsstaterna regelbundet olika frågor med
anknytning till handeln med krigsmateriel. Det kan
exempelvis vara fråga om att utbyta information om
synen på enskilda exportdestinationer, eller
gemensamt diskutera hur nationella regelsystem kan
vidareutvecklas för att ta hänsyn till nya
förhållanden. Utöver denna arbetsgrupp finns även ad
hoc-gruppen POLARM (ad hoc Working Party on a
European Armaments Policy), som enligt sitt mandat
från 1995 bl.a. har till uppgift att analysera
alternativen för en europeisk
försvarsindustripolitik och föreslå fortsatta
åtgärder inom ramen för gemenskapsrätten eller EU:s
regelverk.
Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som
EU:s ministerråd antog den 8 juni 1998 utgår från
och preciserar ytterligare de gemensamma kriterier
för krigsmaterielexport som beslutades av Europeiska
rådet i Luxemburg år 1991 och i Lissabon år 1992. I
koden anges ett antal kriterier som skall tillämpas
vid den nationella prövningen av exportansökningar.
Dessa kriterier överensstämmer i allt väsentligt med
de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport.
Koden representerar en minsta gemensam nämnare på
exportkontrollområdet och hindrar inte enskilda
medlemsstater från att vara mer restriktiva.
Enligt uppförandekoden skall en årlig rapport
sammanställas i COARM. Varje medlemsstat upprättar
en rapport över sin export av krigsmateriel samt
över tillämpningen av koden för året som gått.
Rapporterna sammanställs av ordförandeskapet och
diskuteras och antas av COARM. Enligt
uppförandekodens tillämpningsbestämmelser skall EU:s
medlemsstater uppmuntra andra vapenexporterande
länder att ansluta sig till kodens principer.
Hittills har merparten av EU:s grannländer anslutit
sig till dessa, och EU och USA har genom att
underteckna en gemensam deklaration år 2000 kommit
överens om att i det internationella arbetet verka
för ökad öppenhet och en ansvarsfull
exportkontrollpolitik.
Under det första halvåret 2001 innehade Sverige
ordförandeskapet i EU. Relationen med EU:s
kandidatländer var en viktig fråga under det svenska
ordförandeskapet. En serie möten genomfördes med
dessa länder i syfte att identifiera områden där EU
kan medverka till att stärka den nationella
exportkontrollkapaciteten. Detta arbete resulterade
bl.a. i en fortsättning på de expertseminarier som
tidigare genomförts. Arbetet kommer att fortsätta
under 2002.
På en rad områden fortsätter EU:s ansträngningar
att söka samsyn kring exportkontrollpolitiken. Detta
gäller inte minst frågan om kontroll av
vapenförmedling (arms brokerage) och harmonisering
av utformandet av slutanvändarintyg. Medlemsstaterna
har exempelvis nu enats om ett antal riktlinjer, som
den nationella lagstiftningen kan ha som
utgångspunkt, för att nå en ökad kontroll av
vapenförmedlingen. En målsättning med arbetet på
detta område är att säkerställa att personer och
organ inom EU inte skall kunna kringgå vare sig
nationella embargon eller embargon fastställda av
FN, EU eller OSSE.
En lista över civil materiel som kan användas för
att kränka mänskliga rättigheter sammanställdes
under 2000, och Europeiska kommissionen har i
uppdrag att utarbeta en kontrollmekanism för denna
inom ramen för första pelaren.

Internationella vapenembargon

EU:s medlemsstater iakttar fullt ut FN:s
säkerhetsråds bindande beslut om vapenembargon.
Säkerhetsrådets rekommendationer om restriktivitet
har inte samma bindande karaktär och tillämpningen
prövas därför från fall till fall. Inom ramen för
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU
beslutas med enhällighet om vissa vapenembargon som
går utöver vad FN:s säkerhetsråd har beslutat. Dessa
är ett utslag av medlemsstaternas vilja att reagera
gemensamt i olika säkerhetspolitiska
frågeställningar. Ett vapenembargo beslutat av EU
genomförs genom tillämpning av respektive
medlemsstats nationella exportkontrollregelverk. EU
upprätthöll under hela eller delar av år 2001
embargon mot Afghanistan, Bosnien och Hercegovina,
Burma/Myanmar, Demokratiska Republiken Kongo,
Eritrea, Etiopien, Förbundsrepubliken Jugoslavien,
Irak, Kina, Liberia, Libyen, Sierra Leone och Sudan.

EU:s medlemsstater iakttog vidare även under år
2001 ett vapenembargo mot Nagorno-Karabach som 1992
beslutades av Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE).

Lätta vapen

Begreppet lätta vapen omfattar i princip
handeldvapen och andra vapen som är avsedda att
bäras och användas av en eller ett par personer, men
någon enhetlig definition har ännu inte fastställts.

Arbetet med att förebygga och bekämpa
destabiliserande ansamlingar, okontrollerad
spridning och illegal handel pågår sedan flera år i
olika internationella forum. Sverige verkar för att
varje land skall bedriva en ansvarsfull
exportpolitik på grundval av heltäckande lagar och
regler, samt inrätta effektiva kontrollsystem och
upprätthålla en väl fungerande administration för
att kontrollera tillverkare, köpare och säljare,
agenter och mellanhänder.
Sverige fäster särskild vikt vid kontrollen av
vapenhandlare och vid ökad öppenhet och transparens
i vapenhandeln. Den svenska lagstiftningen utgör ett
av de exempel som framhålls i det internationella
arbetet.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) antog i november 2000 ett dokument om lätta
vapen, som innehåller normer, principer och åtgärder
avseende bl.a. tillverkning och märkning av lätta
vapen, registerhållning, exportkontroll och
exportkriterier, transparens, säker förvaring samt
överskottsmateriel.
Sverige kommer att underteckna det av FN:s
generalförsamling i maj 2001 antagna juridiskt
bindande FN-protokollet mot illegal tillverkning av
och handel med skjutvapen m.m. (vapenprotokollet),
som är det tredje tilläggsprotokollet till FN-
konventionen mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet.
I juli 2001 antog FN:s konferens om illegal handel
med lätta vapen ett politiskt bindande
handlingsprogram för att bekämpa den illegala
handeln med lätta vapen. En nationell handlingsplan
för lätta vapen kommer att utarbetas under våren
2002. Denna skall ligga till grund för regeringens
arbete med frågor rörande lätta vapen under de
närmaste åren.
Viktiga instrument i det internationella arbetet
är också EU:s program för att förebygga och bekämpa
olaglig handel med konventionella vapen (1997), EU:s
gemensamma åtgärd för att bekämpa destabiliserande
anhopning och spridning av handeldvapen och lätta
vapen (1998) samt EU:s uppförandekod för vapenexport
(1998).

Försvarsindustrin, exportstöd och
internationellt samarbete på
krigsmaterielområdet

Ett väsentligt utökat internationellt samarbete är,
enligt skrivelsen, en förutsättning för den svenska
försvarsindustrins överlevnad och för
Försvarsmaktens anpassningsförmåga.

Det finns flera motiv för staten att engagera sig
i exportstödjande verksamhet. Således bidrar
exporten till att långsiktigt säkerställa en
teknologisk och industriell bas för nyutveckling,
men också till att vidmakthålla och vidareutveckla
befintliga materielsystem. Exporten är vidare en
viktig förutsättning för att stärka den inhemska
industrins internationella konkurrenskraft. Det
finns också ett värde i att kundbasen för materiel
som används i
Försvarsmakten breddas, varigenom möjligheter
uppstår att dela kostnaderna för vidareutveckling,
samordna utbildning och underhåll samt att utbyta
erfarenheter om materielens användning. En
grundläggande utgångspunkt för statens exportstöd
är, självfallet, att de aktuella materielobjekten är
godkända ur exportkontrollsynpunkt.
Regeringen anser i denna del, sammanfattningsvis,
att exporten av väsentliga och större svenska
materielsystem har fortsatt stor försvarspolitisk
betydelse för Sverige. Exporten bidrar till att
upprätthålla och utveckla inhemsk kompetens och
kapacitet och medför vidare att den svenska
försvarsindustrin uppfattas som en intressant
partner i internationella samarbetsprojekt på
området.
Ett ramavtal har ingåtts mellan Frankrike,
Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och
Tyskland rörande åtgärder för att underlätta
omstruktureringen och driften av den europeiska
försvarsindustrin. Under 2001 ratificerades detta
avtal av fem av de sex staterna, med Italien som
återstående stat.
I propositionen Fortsatt förnyelse av
totalförsvaret (prop. 2001/02:10) underställde
regeringen för riksdagens godkännande ett den 9 juni
2001 undertecknat generellt avtal mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige om stöd för
industrisamarbete på försvarsmaterielområdet.
Ett alltmer tilltagande amerikanskt intresse har
noterats för att underlätta förutsättningarna för
ett ökat internationellt och transatlantiskt
försvarsindustriellt samarbete.

Utvecklingen av internationell handel med
krigsmateriel

Enligt senast tillgängliga uppgifter från SIPRI
vände den tidigare nedgången i överföringarna av
tyngre konventionella vapen till en liten ökning år
2001, från 15 168 miljoner US-dollar år 2000 till
16 231 miljoner US-dollar år 2001. I den lista som
SIPRI årligen publicerar över exportländer avseende
tyngre konventionella vapen (flygplan, krigsfartyg,
artilleri, pansarfordon, missiler samt målsöknings-
och radarsystem) ligger Sverige för perioden
1997–2001 på elfte plats med 1,12 % av världens
totala export, som för denna period uppgick till
100 734 miljoner US-dollar. Största exportland är
USA, som under samma period svarade för ca 44 % av
den totala exporten, närmast följt av Ryssland
(17 %), Frankrike (10 %), Storbritannien (6,7 %) och
Tyskland (4,8 %).

Korruption inom internationell handel med
krigsmateriel

Sverige arbetar aktivt för att bekämpa korruption
inom den internationella vapenhandeln. Som ett led i
detta arbete initierade Sverige sommaren 1999 ett
samarbete med den brittiska avdelningen av den
internationella organisationen Transparency
International. Samarbetet med bl.a. Transparency
International fick under våren 2001 det officiella
namnet Corruption in the Official Arms Trade (COAT).
Sverige kommer att fortsätta att arbeta aktivt med
denna fråga, och resultatet av detta arbete
redovisas i nästa års skrivelse.

Exportkontroll av produkter med dubbla
användningsområden

Samarbete inom multilaterala
exportkontrollarrangemang

I syfte att underlätta det internationella
samarbetet för icke-spridning av
massförstörelsevapen har ett trettiotal länder
slutit sig samman i ett antal multilaterala
exportkontrollarrangemang: Zanggerkommittén (ZC),
Nuclear Suppliers’ Group (NSG), Australiengruppen
(AG), Missilteknologikontrollregimen (MTCR) samt
Wassenaar-arrangemanget (WA). Syftet med
arrangemangen är att mellan medlemmarna främja
informationsutbyte angående spridningsrisker samt
att identifiera varor och tekniker som kan användas
för framställning av massförstörelsevapen och vars
utförsel således bör kontrolleras på ett samordnat
sätt.

Terroristattackerna i New York och Washington den
11 september 2001 förorsakade massförstörelse utan
att massförstörelsevapen i traditionell bemärkelse
kom till användning. Spridningen av
mjältbrandsbakterier i USA under hösten 2001 visade
att biologiskt material som kan användas som
biologiskt stridsmedel hade kommit i orätta händer.
I ljuset av dessa händelser har samarbetet inom de
multilaterala exportkontrollarrangemangen kommit att
fokusera på frågan hur samarbetet skall utvecklas så
att det blir än mera effektivt som instrument mot
internationell terrorism.
Ett första steg i detta arbete är att explicit
ange i arrangemangens grunddokument att ett av deras
syften är just att bekämpa spridning av produkter
med dubbla användningsområden till terrorister.
Europeiska unionens råd antog år 2000 en ny
rådsförordning, (EG) nr 1334/2000 om upprättandet av
en ny gemenskapsordning för kontroll av produkter
och teknik med dubbla användningsområden. Till
skillnad från de multilaterala
exportkontrollarrangemang som tidigare nämnts, är
förordningen juridiskt bindande för Sverige. Syftet
har varit att så långt möjligt etablera fri
rörlighet för kontrollerade produkter inom den inre
marknaden samtidigt som de olika nationella systemen
för kontroll av export till tredje land stärks och
harmoniseras.
Förordningen förenar medlemsstaternas åtaganden
inom ramen för de multilaterala
exportkontrollarrangemangen med friast möjliga
handel inom den inre marknaden. Med den nya
förordningen infördes ett generellt
gemenskapstillstånd för export av vissa produkter
till vissa tredje länder. Generella tillstånd
lämnades emellertid på nationell nivå redan före den
nya EG-förordningens ikraftträdande. Den nya
tillståndstypen har förenklat arbetet för de
exporterande företagen genom att ett och samma
tillstånd kan åberopas oavsett var utförseln från EU
äger rum. Det nya gemenskapstillståndet är samtidigt
ett uttryck för den samsyn som råder mellan
medlemsstaterna beträffande export till vissa tredje
länder.
Grunden för tillståndsgivningen har underlättats
genom att den nya förordningen även inkluderar
gemensamma kriterier som medlemsstaterna har att
beakta vid sin prövning. En gemensam
kriterieuppsättning har inneburit ytterligare ett
steg mot en mer harmoniserad politik på detta område
och en stabilare exportkontroll i EU som helhet.

Svensk lagstiftning

Export och överföring av produkter med dubbla
användningsområden är föremål för tillståndsgivning,
och tillståndsgivande myndighet är Inspektionen för
strategiska produkter (ISP).

Till skillnad från vad som gäller under
krigsmateriellagstiftningen – där utförseltillstånd
utgör undantag från ett generellt exportförbud – är
förhållandet det omvända under regelverket för
kontroll av produkter med dubbla användningsområden.
Här är utgångspunkten den att utförseltillstånd
skall ges såvida det inte strider mot utrikes- eller
säkerhetsintressen såsom dessa beskrivs i EG-
förordningen.
Regeringen anser att det finns fortsatta
säkerhetspolitiska skäl att förhindra spridning av
viss kryptoteknik till olämpliga mottagare i vissa
länder. Friast möjliga handel med kryptoprodukter
bör eftersträvas på EU:s inre marknad för att främja
elektronisk handel och förvaltning samt IT-
utvecklingen i Sverige och övriga EU.
Händelserna den 11 september 2001 har föranlett
flera länder att börja granska sin politik vad
gäller kryptografi. Kraven har bl.a. stärkts på att
ett lands rättsvårdande organ och säkerhetsorgan
skall ha möjlighet att vid brottsundersökning få
tillgång till överförd information i klartext, t.ex.
genom att få tillgång till använda kryptonycklar.
Regeringen har tagit initiativ till att
kommissionen och medlemsstaterna skall
arbeta gemensamt med frågan om
elektronisk överföring och export, i
syfte att främja en utveckling av
nationella och likartade
kontrollmekanismer. Ett viktigt skäl är
att en viss grad av harmonisering minskar
risken att lättrörlig elektronisk export
söker sig den ”lättaste” vägen ut ur EU:s
inre marknad till tredje land.

Utskottets överväganden

Regelverket och dess tillämpning

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 1 begärs att
regelverket för krigs-materielexport bör utredas i
form av en bred och en grundlig offentlig utredning.
Utskottet har inhämtat att regeringen avser att
tillsätta en utredning med uppgift att se över
exportkontrollregelverket och dess tillämpning mot
bakgrund av den ökade internationaliseringen av
frågor rörande krigsmateriel och
krigsmaterielexport. Det gäller exempelvis frågor om
den gränsöverskridande konsolideringen av
försvarsindustrin och EU:s gemensamma uppförandekod
för vapenexport. Ramarna för den förestående
översynen är ännu inte satta och inget beslut har
fattats om tidpunkten för när utredningen kommer att
tillsättas.

Motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 1 kan besvaras med
vad som ovan anförts.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 2 föreslås
en utredning om hur riktlinjerna för
krigsmaterielexport kan göras lagligt bindande.

Utskottet framhåller att beslut som rör export av
krigsmateriel är politiska beslut, där utrikes- och
säkerhetspolitiska avvägningar – som är svåra att
reglera genom lagstiftning – måste göras. Den
flexibilitet som det nuvarande systemet ger är,
enligt utskottets mening, nödvändig för att en
restriktiv politik skall kunna föras i balansgången
mellan behovet av export och ett totalt förbud.
Något behov av den föreslagna utredningen kan därför
inte anses föreligga, enligt utskottets mening.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp)
yrkande 2.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 3 och i
partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 8 föreslås att
det i riktlinjerna införs ett särskilt
demokratikriterium.

Utskottet noterar att det i betänkande
2000/01:UU14 haft anledning att behandla ett
likalydande yrkande och därvid anfört följande:

Utskottet konstaterar att huvudregeln vad gäller
riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport är att
en helhetsbedömning skall göras som omfattar alla
relevanta faktorer. I underlaget för denna
helhetsbedömning ingår alltid en redovisning av
den politiska situationen i mottagarlandet, bl.a.
styrelseskick men också situationen vad gäller
pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska
oppositionens ställning och andra faktorer.
Eftersom dessa faktorer vägs in i den totala
bedömningen är sannolikheten liten att tillstånd
för export av krigsmateriel till diktaturer
beviljas.

Utskottet anser att frågan om huruvida ett
demokratikriterium bör införas vad avser
riktlinjerna för krigsmaterielexport bör behandlas
vid en framtida utvärdering av regelverket för
svensk krigsmaterielexport. Regeringen har
aviserat att den kommer att ta initiativ till en
sådan översyn.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)
yrkande 5.

Utskottet håller fast vid denna uppfattning av
avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 3
och motion 2001/02:U8 (v) yrkande 8.

Sverige bidrar mycket aktivt till att människor
tvingas fly genom att exportera vapen till länder
som kränker grundläggande mänskliga rättigheter.
Sådan vapenexport måste omedelbart upphöra, krävs
det i partimotion 2001/02:Sf398 (v) yrkande 1.

Utskottet konstaterar att enligt lagen om
krigsmateriel får tillstånd för utlandssamverkan
(däribland export) endast beviljas om det finns
säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och
det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De
närmare principerna för tillståndsgivningen har
lagts fast i regeringens riktlinjer, som riksdagen
också ställt sig bakom. Riktlinjerna uttolkas med
brett parlamentariskt stöd och är vägledande för ISP
vid prövning av tillståndsärenden. Det har ansetts
viktigt att nå en bred parlamentarisk uppslutning
kring den svenska krigsmaterielexporten genom att ge
riksdagspartierna insyn och medinflytande i de
beslut som fattas. Detta främjar kontinuitet och
långsiktighet i den förda politiken. I
Exportkontrollrådet, med representanter för samtliga
riksdagspartier, ges ledamöterna full insyn i
handläggningen av utförselärenden och medinflytande
innan viktigare beslut fattas.
Vid varje tillståndsärende skall en
helhetsbedömning göras och alla för ärendet
betydelsefulla omständigheter beaktas. Riktlinjerna
framhåller den särskilda vikt som vid bedömningen av
varje utförselärende skall fästas vid respekten för
mänskliga rättigheter i mottagarlandet.
Utförseltillstånd för nya leveranser bör enligt
riktlinjerna inte lämnas om det avser en stat där
omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter förekommer.
Riktlinjernas skrivningar om respekten för de
mänskliga rättigheterna fick en mer framträdande
plats än tidigare i och med 1992 års lagstiftning.
Detta visar den vikt statsmakterna lägger vid just
detta kriterium. Även internationellt, i den
europeiska uppförandekoden, intar kriteriet om de
mänskliga rättigheterna en framträdande plats.
Varje utförselärende prövas individuellt med
utgångspunkt i överenskomna riktlinjer. Riktlinjerna
är till sin karaktär ett balansinstrument där också
faktorer som talar för export vägs in (exempelvis
försvarets behov och Sveriges trovärdighet som
leverantör). Inget av kriterierna, förutom de tre
s.k. ovillkorliga hindren: beslut av FN:s
säkerhetsråd, internationella överenskommelser som
Sverige biträtt samt de neutralrättsliga reglerna i
Haagkonventionerna, har en direkt förbudseffekt.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:Sf398 (v)
yrkande 1.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 4 och i
partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 11 krävs att
samma regler för krigsmaterielexport som finns för
nya leveranser också skall gälla för
följdleveranser.

Utskottet erinrar om att likalydande yrkande
besvarats med följande i betänkande 2000/01:UU14:

Beslut om utförseltillstånd fattas alltid i
enlighet med en strikt tillämpning av de svenska
riktlinjerna för krigsmaterielexport. Enligt
dessa riktlinjer bör dock tillstånd ges till
utförsel av materiel som har samband med
tidigare exportaffärer, s.k. följdleveranser.
Reglerna om följdleveranser har sin grund i att
Sverige, för att export över huvud taget skall
vara möjlig, måste värna om sin trovärdighet som
leverantör.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16
(v) yrkande 10.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 4 och motion
2001/02:U8 (v) yrkande 11.

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 12 krävs att
det i riktlinjerna också införs en särskild paragraf
eller formulering om att det inte finns någon given
rätt för en köpare av svensk krigsmateriel att
erhålla följdleveranser.

Utskottet konstaterar att ett med yrkande 12
likalydande yrkande besvarats med följande i
betänkande 2000/01:UU14:

Utskottet menar att det är av stor vikt att den
politik som bedrivs avseende krigsmaterielexport
präglas av långsiktighet. Reglerna om
följdleveranser är en naturlig del i denna
politik. Det innebär att en särskilt noggrann
prövning sker av export till länder dit export
av svensk krigsmateriel tidigare inte har ägt
rum, men att en stat som har köpt ett större
system av en svensk leverantör måste kunna lita
på att det kommer att vara möjligt att i
framtiden erhålla erforderliga följdleveranser.
Detta krav ställer även den svenska
försvarsmakten vid import av utländsk
krigsmateriel. Det framgår dock klart av
riktlinjerna att ingen export skall ske, inte
heller följdleveranser, då ett s.k. ovillkorligt
hinder har inträtt. Ett sådant hinder är beslut
i FN:s säkerhetsråd om vapenembargo. Det finns
således ingen given rätt för en köpare av svensk
krigsmateriel att erhålla följdleveranser.
Utskottet anser därför att den föreslagna
särskilda paragrafen knappast är motiverad,
givet riktlinjernas huvudinriktning.

Endast materiel som har samband med tidigare
leveranser faller under de särskilda reglerna om
följdleveranser. Detta samband prövas
omsorgsfullt från fall till fall. Hela system
kan betraktas som följdleveranser om det kan
visas att särskilda omständigheter föreligger
som medför att kraven på långsiktighet får anses
väga särskilt tungt. Bedömningen görs dock i en
restriktiv anda.

Motion 2000/01:U16 (v) yrkande 11 kan besvaras
med vad utskottet anfört.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och besvarar
därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 12.

Förutsatt att ovannämnda yrkande 12 skulle avslås
föreslås i motion 2001/02:U8 (v) yrkande 13 en
återgång till den tidigare definitionen av begreppet
följdleveranser, som inte medför så vida
tolkningsmöjligheter som den nuvarande definitionen.

Utskottet har i betänkande 2000/01:UU14 även
besvarat ett med yrkande 13 likalydande yrkande med
följande:

Utskottet konstaterar att det varken i dag eller
tidigare ges någon definition av begreppet
följdleveranser i riktlinjerna. Det är genom den
fortlöpande bedömningen av enskilda
exportärenden som begreppet konkretiserats.
Grundläggande är i samtliga fall dock
leveransens organiska samband med tidigare
medgiven leverans.

I det betänkande om följdleveranser som avgavs
av Utredningen om följdleveranser vid
krigsmaterielexport (SOU 1999:38) konstateras
att begreppet inte täcker en tydligt avgränsad
kategori ärenden samt att en absolut avgränsning
av följdleveransbegreppet inte var möjlig till
följd av den mångfald situationer som alla
bedömdes ha ett samband med syftet med
följdleveransbegreppet.

Motion 2000/01:U16 (v) yrkande 12 kan besvaras
med vad utskottet anfört.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och besvarar
därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 13.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 8 framhålls
att den svenska slutanvändarkontrollen bör göras mer
långtgående och omfattande. Svenska myndigheter bör
löpande inkräva bevis från mottagarländer att
krigsmateriel ej otillbörligen har
vidareexporterats.

Utskottet finner att Sverige har ett mycket väl
utvecklat system när det gäller krav på
slutanvändarintyg. Regeringen verkar även
internationellt, bl.a. inom EU, för att öka
användningen av detta och andra instrument som ger
en bättre kontroll över krigsmaterielexporten. ISP
gör i varje enskilt ärende en bedömning av vilken
typ av slutanvändarintyg som är lämpligt att använda
i det aktuella fallet.

Därmed anser utskottet att motion 2001/02:U7 yrkande
8 kan besvaras.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 9 anses att
rapportering till FN:s vapenhandelsregister skall
vara ett krav för att få importera krigsmateriel
från Sverige.

Utskottet har inhämtat att varje ärende avseende
export av krigsmateriel prövas individuellt av
Inspektionen för strategiska produkter i enlighet
med den svenska krigsmateriellagstiftningen och
riktlinjerna för krigsmaterielexporten.
Riktlinjerna, som riksdagen ställt sig bakom, har
lagts fast av regeringen.
Varje utförselärende prövas individuellt med
utgångspunkt i överenskomna riktlinjer. Vid varje
tillståndsärende skall en helhetsbedömning göras och
alla för ärendet betydelsefulla omständigheter
beaktas. Enligt riktlinjerna finns det endast tre
s.k. ovillkorliga hinder, som omöjliggör svensk
export, nämligen beslut av FN:s säkerhetsråd,
internationella överenskommelser som Sverige biträtt
samt de neutralrättsliga reglerna i
Haagkonventionerna.

Därmed anser utskottet att motion 2001/02:U7 (mp)
yrkande 9 kan besvaras.

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 1 pläderas för
att den nuvarande lagstiftningen för
krigsmaterielexport bör tolkas korrekt och därmed
mer restriktivt än vad som hittills varit fallet.

Utskottet hänvisar till vad det anfört med
anledning av en motion med samma ordalydelse i
betänkande 2000/01:UU14:

Utskottet konstaterar att bedömningsgrunderna för
exportbeslut återfinns i de parlamentariskt
förankrade riktlinjerna för krigsmaterielexport.
Tillämpningen av dessa riktlinjer sker under
former som ger riksdagspartierna insyn och ett
centralt inflytande genom deras representanter i
det parlamentariskt sammansatta
Exportkontrollrådet. Utskottet anser att denna
modell är lämplig för att uppnå en ansvarsfull och
långsiktig politik på exportkontrollområdet och
fäster stor vikt vid att denna arbetsform
bibehålls. Utskottet anser att det inte här finns
anledning att ha synpunkter på tillämpningen av
regelverket.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)
yrkande 1.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 1.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 3 krävs att samma
riktlinjer som gäller för krigsmateriel för strid
(KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel
(ÖK).

Utskottet har behandlat ett likalydande yrkande i
betänkande 2000/01:UU14 och därvid anfört:

Utskottet konstaterar att en stor del av den
materiel som i dag klassas som övrig krigsmateriel
(ÖK) inte betraktades som krigsmateriel i Sverige
innan den nuvarande lagen om krigsmateriel trädde
i kraft 1992 och omfattades således tidigare inte
av exportkontroll. Begreppet övrig krigsmateriel
omfattar materiel som minröjningsutrustning,
radar, spaningsutrustning, skyddsmateriel,
bärgningsfordon och programvara. Inom kategorin
krigsmateriel för strid (KS) faller vapen med
förstörelsebringande verkan, bl.a. automatkarbiner
och kulsprutor, haubitsar och granatkastare,
missiler, stridsfordon m.m.

Breddningen av krigsmaterielbegreppet var så
omfattande att exporten i värdetermer
fördubblades. För att undvika en alltför kraftig
påverkan på tidigare civil handel omfattas ÖK-
kategorin, som även har civila
användningsområden, av något mindre restriktiva
regler jämfört med ”traditionell” krigsmateriel.
Breddningen innebar att tidigare civil handel
stoppades i inte oväsentlig omfattning, t.ex.
till länder som inte uppfyllde riktlinjernas MR-
krav.
Kontrollen över exporten av krigsmateriel från
Sverige omfattar ett mycket brett spektrum av
materiel med sinsemellan vitt skilda egenskaper.
Utskottet anser att det är relevant att i
prövningen av enskilda exportaffärer kunna göra
skilda bedömningar beroende på vilka egenskaper
materielen har. Riktlinjerna ger uttryck för
detta synsätt genom att uppställa delvis skilda
kriterier för export av KS respektive ÖK.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)
yrkande 3.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U8 yrkande 3.

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 5 krävs en öppnare
redovisning av regeringen om svensk
krigsmaterielexport. Det gäller särskilt
redovisningen av företag, statistik för
följdleveranser och information om vad slags köpare
varje affär avser. I samma motion, yrkande 7,
föreslås en utredning om hur information om
krigsmaterielexport och utförseltillstånd skall
kunna redovisas mer löpande. Beviljade
utförseltillstånd skulle exempelvis kunna redovisas
på Internet omgående efter beslut.

Utskottet konstaterar att krigsmaterielområdet
omfattas av viss sekretess av hänsyn dels till att
vår export är mottagarlandets försvarshemligheter,
dels till sekretesslagens bestämmelser om
kommersiell respektive utrikes sekretess. Regeringen
har enligt utskottets mening verkat för stor grad av
öppenhet kring den svenska krigsmaterielexporten
genom inrättandet av Exportkontrollrådet, den årliga
skrivelsen till riksdagen och andra allmänna
informationsinsatser. Regeringen prövar
kontinuerligt tidigare ställningstaganden för att
avgöra huruvida nya uppgifter kan offentliggöras
bl.a. mot bakgrund av den ökade internationella
öppenheten på området.
Öppenheten kring den svenska krigsmaterielexporten
är stor. Utöver den offentliga rapportering som ges
i den årliga skrivelsen ges i Exportkontrollrådet
representanter för samtliga riksdagspartier full
insyn i handläggningen av utförselärenden för
exportförsäljning och medinflytande innan viktigare
beslut fattas. Exportkontrollrådet utgör vid en
internationell jämförelse ett unikt inslag genom
vilket parlamentariskt inflytande och kontinuitet i
den förda politiken tillförsäkras.
I regeringens årliga skrivelse till riksdagen
redovisas statistik om de tillstånd som beviljats
för framtida utförsel av krigsmateriel. Detta
innebär att riksdag och allmänhet ges kännedom om
till vilka destinationer krigsmateriel av olika slag
har beviljats innan de faktiska leveranserna äger
rum. Därtill ges ledamöterna i Exportkontrollrådet
full insyn i samtliga utförselärenden och erhåller
sålunda information i god tid innan den faktiska
exporten äger rum.
Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att
kontinuerligt se över den offentliga redovisning som
ges av den svenska krigsmaterielexporten i syfte att
ta ställning till hur denna kan förbättras mot
bakgrund av bl.a. den internationella utvecklingen
på området samt den tekniska utvecklingen och med
hänsyn tagen till befintliga resurser.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp)
yrkande 5 och anser att motion 2001/02:U7 (mp)
yrkande 7 kan besvaras med vad som ovan anförts.

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 6 ges förslag om
hur Exportkontrollrådets verksamhet kan göras mer
offentlig. Bland annat föreslås att det i en
regeringsskrivelse redovisas hur ledamöterna röstat.
Adressuppgifter om ledamöterna bör också finnas lätt
tillgängliga liksom datum för kommande möten och
sekretessrensade ärendeförteckningar. Därutöver bör
rådets protokoll offentliggöras.

Utskottet framhåller att krigsmaterielområdet
omfattas av viss sekretess av hänsyn dels till
mottagarlandets försvarsintressen, dels till
sekretesslagens bestämmelser om kommersiell
respektive utrikes sekretess. Med beaktande av detta
har statsmakterna sökt åstadkomma så mycket öppenhet
som möjligt kring den svenska krigsmaterielexporten,
inte minst genom Exportkontrollrådet, som vid en
internationell jämförelse utgör ett unikt inslag för
parlamentarisk insyn och medinflytande.
Beträffande motionärernas förslag i syfte att öka
öppenheten kring Exportkontrollrådets verksamhet
konstaterar utskottet att det på ISP:s websida finns
uppgifter om namnen på Exportkontrollrådets
ledamöter, tillsammans med partitillhörighet och
notering om ledamoten är medlem av riksdagen.
Ledamöterna i rådet är underkastade samma
sekretessbestämmelser som ISP:s tjänstemän.
Ledamöterna i rådet har i uppgift att vägleda ISP:s
generaldirektör så att myndigheten kan fatta beslut
som står i samklang med de av riksdagen fastlagda
riktlinjerna.
Det finns redan i dag möjlighet att begära ut
sekretessrensade handlingar från EKR:s möten. Rådets
ärendeförteckningar och protokoll är allmänna
handlingar och kan således begäras ut av allmänhet
och övriga intressenter. Innan dokumenten lämnas ut
sekretessprövas de. Då krigsmaterielområdet och
EKR:s diskussioner berör kommersiellt känslig
information, försvarshemligheter och utrikes- och
säkerhetspolitiska spörsmål som omfattas av
sekretess, blir den information som efter
sekretessprövning kan lämnas ut emellertid
begränsad.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U7 (mp)
yrkande 6.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige i likhet
med Nederländerna och Storbritannien offentligt – i
enlighet med EU:s uppförandekod bör redovisa vilka
utförseltillstånd som avslagits.

Utskottet har behandlat ett liknande yrkande i
betänkande 2001/02:U14 och då anfört följande:

Avslagsbesluten på licensansökningar skall enligt
EU:s uppförandekod meddelas till regeringarna i de
andra medlemsländerna, men besluten behöver inte
offentliggöras. Formella avslagsbeslut fattas
praktiskt taget aldrig i Sverige, eftersom
negativa besked normalt meddelas till företagen
och Exportkontrollrådet på ett mycket tidigare
stadium, genom informella s.k. förhandsbesked,
eller muntligt i kontakten mellan
licensmyndigheten och företaget.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)
yrkande 4.

Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 4.

I den enskilda motionen 2001/02:U279 (mp) krävs att
Inspektionen för strategiska produkter skall
redovisa beviljade utförseltillstånd snarast möjligt
efter beslut (yrkande 1) och faktisk export av
krigsmateriel snarast möjligt efter det att exporten
har skett (yrkande 2).

Utskottet konstaterar att Sverige år 1985 blev
första land – och länge också var ensamt – i Europa
om att regelbundet offentliggöra uppgifter om
krigsmaterielexporten. Många länder har nu följt det
svenska exemplet och rapporterar årligen om landets
export. Utskottet noterar även att regeringen har
som mål att visa största möjliga öppenhet i
redovisningen av krigsmaterielexporten. Enligt vad
utskottet inhämtat vill regeringen söka förbättra
redogörelsen om den svenska krigsmaterielexporten
och har kontinuerligt prövat tidigare
ställningstaganden för att avgöra huruvida nya
uppgifter kan offentliggöras. Mot bakgrund av den
ökade internationella öppenheten har regeringen
bedömt det möjligt att utvidga redovisningen i den
årliga skrivelsen; i år redovisas t.ex. för första
gången det samlade värdet av de beviljade
utförseltillstånden per mottagarland.
Öppenheten kring den svenska krigsmaterielexporten
är enligt utskottets mening stor. Utöver den
offentliga rapportering som ges i den årliga
skrivelsen ges i Exportkontrollrådet representanter
för samtliga riksdagspartier full insyn i
handläggningen av utförselärenden för
exportförsäljning och medinflytande innan viktigare
beslut fattas. Exportkontrollrådet utgör vid en
internationell jämförelse ett unikt inslag genom
vilket parlamentariskt inflytande och kontinuitet i
den förda politiken tillförsäkras.
I regeringens årliga skrivelse till riksdagen
redovisas statistik om de tillstånd som beviljats
för framtida utförsel av krigsmateriel. Detta
innebär att riksdag och allmänhet ges kännedom om
till vilka destinationer krigsmateriel av olika slag
har beviljats innan de faktiska leveranserna äger
rum. Därtill ges ledamöterna i Exportkontrollrådet
full insyn i samtliga utförselärenden och erhåller
sålunda information i god tid innan den faktiska
exporten äger rum.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen avser
att kontinuerligt se över den offentliga redovisning
som ges av den svenska krigsmaterielexporten i syfte
att ta ställning till hur denna kan förbättras mot
bakgrund av bl.a. den internationella utvecklingen
på området samt den tekniska utvecklingen.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
2001/02:U279 (mp) yrkandena 1 och 2.

Lätta vapen

Vid FN:s konferens mot illegal handel med lätta
vapen i juli 2001 antogs ett handlingsprogram för
att förhindra och bekämpa den illegala handeln med
lätta vapen. Tillsammans med EU och i kraft av EU-
ordförandeskapet spelade Sverige en mycket aktiv
roll i förhandlingarna om detta handlingsprogram.

Syftet med programmet är att försöka etablera
konkreta åtaganden avseende bl.a. kontroll av import
och export av vapen, reduktion av antalet
överskottsvapen, förbättrade system för märkning,
förvaring, registrering och spårning av lätta vapen,
ökad kontroll över vapenhandlare, internationellt
samarbete och bistånd till insatser i utsatta länder
i deras kamp mot lätta vapen.
I januari 2002 genomfördes i Tokyo den första
uppföljningskonferensen på internationell nivå, där
syftet var att diskutera resultatet av FN-
konferensen år 2001 och implementeringen av
handlingsprogrammet. Under de närmaste åren kommer
frågan att diskuteras vid flera ytterligare möten,
och en ny uppföljningskonferens i FN:s regi skall
äga rum år 2006.
Såväl Sverige som EU avsätter resurser till
konkreta projekt som bl.a. syftar till insamling och
förstöring av lätta vapen, kapacitetsuppbyggnad för
lagstiftning, gränskontroll m.m.

Utskottet fäster stor vikt vid uppföljningen av
handlingsprogrammet, som även uppmärksammats inom
riksdagen. Exempelvis har ett samarbete inletts
mellan parlamentariker från Sverige, Spanien och
Centralamerika, regeringsrepresentanter, Kristna
Fredsrörelsen och FN. Ett särskilt projekt har
startats med ekonomiskt stöd från Sida. Seminarier
med deltagare från bl.a. riksdagen har hållits i
Stockholm i november 2000, Nicaragua i april 2001
och Costa Rica i maj 2002. Till september 2002
planeras en fortsättning i Spanien. Syftet är att på
regional nivå i Centralamerika försöka uppnå
konkreta resultat i enlighet med FN:s målsättning.
Genom utbyte av erfarenheter och idéer länder
emellan finns förhoppningar om att såväl kunna
begränsa innehavet och illegal handel som att minska
våldet relaterat till dessa vapen.

I kommittémotion 2001/02:U7 (mp) yrkande 11 föreslås
en utredning om hur den svenska exporten av lätta
vapen kan göras mer restriktiv samt hur
informationen om sådan export kan göras mer
tillgänglig.

Utskottet konstaterar att det av skrivelsen (s.
48) framgår att finkalibriga militära eldhandvapen
– den i sammanhanget viktigaste delen av begreppet
lätta vapen – spelar en mycket begränsad roll i den
svenska krigsmaterielexporten. Värdet av exporten av
KS1 –finkalibriga eldrörsvapen – var förra året,
liksom år 2000 och år 1999, 0 kr. Värdet av exporten
av ÖK21 – finkalibriga eldrörsvapen – minskade till
endast 5 miljoner kronor förra året. Dessa
leveranser gällde jakt- och sportskyttevapen. Även
utförsel av sådana vapen är tillståndspliktig i
syfte att minska risken för att sådana vapen används
för militära ändamål.
Utskottet konstaterar att Sverige fäster stor vikt
vid kontrollen av vapenhandlare och vid ökad
öppenhet och transparens i vapenhandeln. Den svenska
lagstiftningen kontrollerar när personer och företag
agerar som förmedlare i vapentransaktioner och utgör
ett exempel som framhålls i det internationella
arbetet för att förhindra okontrollerad spridning av
lätta vapen.
Sverige deltar aktivt i de internationella
ansträngningar som görs beträffande ökad transparens
kring handeln med lätta vapen (inom bl.a. OSSE och
FN).
Genom att arbeta för ökad internationell öppenhet
på området ökar möjligheterna för Sverige att
offentliggöra mer detaljerad information om den egna
handeln med lätta vapen. Frågan om detaljnivån på
redovisningen av exporten av lätta vapen är en av de
frågor som kommer att ses över i arbetet med
kommande skrivelser till riksdagen för att avgöra om
ytterligare information kan lämnas ut.
Mer detaljerade former av redovisning måste dock
noga övervägas. Hittills har kommersiella och
utrikespolitiska överväganden gjort att någon mer
detaljerad information än den som finns i skrivelsen
till riksdagen inte har offentliggjorts.

Därmed anser utskottet att motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 11
kan besvaras.

Krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkandena 14–26
föreslås att krigsmaterielexporten upphör till
Mellanöstern, Saudiarabien, Oman, Bahrein, Förenade
Arabemiraten, Turkiet, Indien, Pakistan, Brasilien,
Singapore, Malaysia, Kroatien och Slovenien. I
kommittémotion 2001/02:U345 (fp) yrkande 35 krävs
att EU skall upprätthålla sitt förbud från september
1999 mot vapenexport till Indonesien.

Utskottet erinrar om att det i betänkande
2000/01:UU14 framhållit bl.a. följande med anledning
av ett antal liknande yrkanden:

Utskottet gör med anledning av dessa
motionsyrkanden följande bedömning. Det gällande
regelsystemet avseende utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet syftar till att så långt
möjligt uppnå politiskt samförstånd i dessa,
många gånger svåra, avvägningsfrågor. Alla
principiellt viktiga ärenden föreläggs
Exportkontrollrådet och kan också bli föremål för
diskussion i Utrikesnämnden. Enligt gällande lag
och riktlinjer är det i sista hand regeringen som
har att ta ställning till frågor rörande
tillstånd för export av krigsmateriel. Regeringen
har också det politiska ansvaret för
tillämpningen av riktlinjerna.

För prövning av ansökningar om
utförseltillstånd tillämpas det restriktiva
svenska regelverket på området. Den senaste lagen
om krigsmateriel trädde i kraft den 1 januari
1993 (1992:1300 och senaste omtryck i SFS
1997:689 med nu gällande lagtext efter
organisationsförändringar) efter beslut av
riksdagen hösten 1992 och bildar, tillsammans med
de riktlinjer som finns på området, ramen för
regelverket. Varje ansökan prövas individuellt.
En uttalad preferens för tillstånd finns för
leveranser till övriga Norden och alliansfria
länder i Europa. Någon formell uppdelning i
tillåtna eller förbjudna länder finns inte.
Förbud mot utförsel gäller däremot när
ovillkorliga hinder, i första hand i form av FN-
sanktioner eller EU-embargon, föreligger.
Utskottet menar att en internationellt samordnad
restriktivitet vad gäller vapenexport är en
effektiv fredsfrämjande åtgärd och konstaterar
att regeringen sedan lång tid arbetar inom EU och
andra internationella forum för att åstadkomma en
ökad restriktivitet vad gäller
krigsmaterielexport.
Mottagarländernas respekt för de mänskliga
rättigheterna är ett viktigt rekvisit vid
bedömningen av tillståndsgivningen för svensk
krigsmaterielexport. Utförseltillstånd för nya
leveranser av krigsmateriel bör enligt
riktlinjerna inte lämnas avseende stater där
omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter förekommer. Utskottet har tidigare
uttalat, senast i betänkande 1999/2000:UU12, att
regeringen vid en utvärdering och översyn av
krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt
tillämpningen av desamma skall fästa särskilt
stor vikt vid MR-frågorna. Utskottet vidhåller
denna uppfattning. Utskottet har i tidigare
betänkanden ansett att riksdagen inte bör fatta
beslut i förvaltningsangelägenheter som enligt
författning ankommer på regeringen, domstolar
eller andra myndigheter.
Utskottet har, i betänkande 1999/2000:UU12,
kommit till slutsatsen att riksdagen inte bör
göra något särskilt tillkännagivande beträffande
ett vapenembargo gentemot enskilda länder. Denna
utskottets bedömning kvarstår. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla vikten av utskottets
årligen återkommande betänkanden med
landspecifika bedömningar rörande respekten för
de mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår från
att regeringen vid sina ställningstaganden
rörande utförseltillstånd och annan
tillståndspliktig utlandssamverkan noga beaktar
vad utskottet därvid anför.
Varje ärende avseende export av krigsmateriel
skall prövas individuellt av Inspektionen för
strategiska produkter i enlighet med det svenska
regelverket och de sedan länge tillämpade och av
riksdagen fastlagda riktlinjerna för
krigsmaterielexport. Principiellt viktiga ärenden
behandlas också i Exportkontrollrådet där
samtliga riksdagspartier är representerade. Den
parlamentariska insynen i arbetet är därmed väl
tillgodosedd. Det svenska regelsystemet syftar
också till att så långt möjligt uppnå politiskt
samförstånd när det gäller exportärenden.
Förbud mot utförsel gäller när s.k.
ovillkorliga hinder föreligger, exempelvis ett
beslut om vapenembargo i FN. I det svenska
regelverket finns inte utrymme för någon annan
formell uppdelning i tillåtna eller förbjudna
länder.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 2000/01:U16
(v) yrkandena 13 och 14, 2000/01:U616 (v)
yrkandena 1 och 2 och 2000/01:U633 (fp) yrkande
2.

Utskottet finner det ovan anförda tillämpligt också
på de nu aktuella yrkandena och avstyrker därmed
motion 2001/02:U8 (v) yrkandena 14–26 samt motion
2001/02:U345 (fp) yrkande 35.

I motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 10 krävs att
krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat
viktiga internationella konventioner bör behandlas i
mycket restriktiv anda.

Utskottet konstaterar att varje ärende avseende
export av krigsmateriel prövas individuellt av
Inspektionen för strategiska produkter i enlighet
med den svenska krigsmateriellagstiftningen och
riktlinjerna för krigsmaterielexporten.
Riktlinjerna, som riksdagen ställt sig bakom, har
lagts fast av regeringen.
Varje utförselärende prövas individuellt med
utgångspunkt i överenskomna riktlinjer. Vid varje
tillståndsärende skall en helhetsbedömning göras och
alla för ärendet betydelsefulla omständigheter
beaktas. Enligt riktlinjerna finns det endast tre
s.k. ovillkorliga hinder som omöjliggör svensk
export, nämligen beslut av FN:s säkerhetsråd,
internationella överenskommelser som Sverige biträtt
samt de neutralrättsliga reglerna i
Haagkonventionerna. Riktlinjerna framhåller den
särskilda vikt som vid bedömningen av varje utförsel
ärende skall fästas vid respekten för mänskliga
rättigheter i mottagarlandet.

Därmed avstyrks motion 2001/02:U7 (mp) yrkande 10.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 5 begärs en
kompletterande regeringsskrivelse angående
lastbilsexporten till Israel. Lastbilarna borde,
enligt motionen, rimligen klassas som produkter med
dubbla användningsområden och som sådana redovisas i
redogörelsen för beviljade utförseltillstånd. I
samma motion, yrkande 6, krävs också att
leveranserna av dessa lastbilar till Israel
omedelbart avbryts.

Utskottet har inhämtat att de lastbilshytter som
tillverkas vid Volvo Lastvagnar i Umeå och
exporteras för montage på chassi till USA för vidare
levererans till bl.a. Israel utgör civila produkter.
Efter att ISP på förfrågan erhållit en teknisk
specifikation av hytterna från Volvo har myndigheten
kunnat konstatera att det inte rör sig om
krigsmateriel utan om civilt materiel. Volvo är inte
skyldigt att ansöka om tillstånd för att få
exportera de civila produkterna (hytterna) från
Sverige.

Därmed avstyrks motion 2001/02:U8 (v) yrkandena 5
och 6.

EU:s uppförandekod och internationellt
samarbete

I partimotion 2001/02:U315 (mp) yrkande 5 framhålls
att det parallellt med EU:s militarisering pågår
samarbete på krigsmaterielområdet som påvekar
Sveriges självständiga beslutsfattande och militära
alliansfrihet. Den utvecklingen är farlig, enligt
Miljöpartiet, som anser att den svenska
vapenexporten bör inskränkas i stället för att
luckras upp.

Utskottet konstaterar med hänvisning till vad som
sägs i skrivelsen under kapitel 13
Försvarsindustrin, exportstöd och internationellt
samarbete på krigsmaterielområdet att ett väsentligt
utökat internationellt samarbete är en viktig
förutsättning för den svenska försvarsindustrins
överlevnad och för Försvarsmaktens
anpassningsförmåga. Även om en inhemsk
försvarsindustri inte längre kan upprätthållas på
samma sätt som tidigare är det, enligt utskottets
mening, av stor vikt för Sverige att bibehålla
kvalificerad teknisk kompetens på området och att
säkerställa en betryggande materielförsörjning som
en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla
vår militära alliansfrihet. En omstrukturering på
europeisk nivå underlättar en minskning av rådande
överkapacitet inom europeisk försvarsindustri,
vilket i sin tur minskar trycket att exportera för
att kompensera bortfallet av lokala beställningar.
Detta måste enligt utskottets mening anses vara en i
sig eftersträvansvärd effekt.
Sverige deltar i det s.k. Letter of Intent (LOI)-
initiativet som ratificerats i Frankrike, Spanien,
Storbritannien, Sverige och Tyskland. Italien
förväntas ratificera avtalet i år. Detta arbete
syftar till att identifiera och vidta åtgärder för
att underlätta försvarsindustriellt samarbete över
gränserna. Bland de områden som diskuteras återfinns
exportkontrollprocedurer. Vidare fortsätter Sverige
att aktivt delta i arbetet inom ramen för den
gemensamma uppförandekod för vapenexport som
Europeiska unionen antog den 8 juni 1998. Båda dessa
aktiviteter är exempel på processer som över tiden
kommer att leda till ett gradvis närmande mellan EU-
ländernas politik på exportkontrollområdet och en
ökad grad av restriktivitet och ansvarstagande i
Europa som helhet.
Enligt vad utskottet inhämtat är det en
utgångspunkt för Sveriges fortsatta arbete på detta
område att det ökade internationella samarbetet
skall rymmas inom ramen för gällande svenska
riktlinjer. Samtidigt fäster utskottet också stor
vikt vid att en samsyn avseende exportpolitiken
växer fram i Europa. En sådan samsyn borde, enligt
utskottets mening, kunna befrämja en europeisk
vapenexportpolitik som i stor utsträckning baseras
på ett restriktivt synsätt av det slag som Sverige
redan har.

Utskottet avstyrker därmed motion 2001/02:U315 (mp)
yrkande 5.

I kommittémotion 2001/02:U226 (m) yrkandena 1 och 2
samt partimotion 2001/02:U300 (m) yrkande 16
framhålls att Sverige bör verka för att det inom EU
tas fram gemensamma och bindande exportregler för
krigsmateriel. För att övervaka gemensamma regler
bör det också etableras en gemensam EU-myndighet för
kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och
strategiska produkter.

Utskottet konstaterar att likalydande yrkanden
behandlats av utskottet i betänkande 2000/01:UU14
enligt följande:

Utskottet fäster största vikt vid att kunna
vidmakthålla en restriktiv nationell
exportpolitik. Det är därför angeläget att den
nationella beslutanderätten på detta område
består. I samarbetet kring EU:s uppförandekod och
i den dialog som uppstår till följd av
försvarsindustrins europeiska omstrukturering
anser utskottet att det från svensk sida är av
vikt att verka för att en hög nivå av
restriktivitet tillämpas även av andra EU-länder.

En ökad transparens mellan EU:s medlemsstater
inom ramen för samarbetet kring den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken är synnerligen
viktig. Detta syftar till att öka insynen i det
nationella beslutsfattande som i dag gäller. En
gemensam EU-myndighet torde bli aktuell först om
och när gemensamma exportregler blir en konkret
möjlighet.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U15 (m)
yrkandena 1 och 2 och motion 2000/01:U411 (m)
yrkandena 1 och 2.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U226 (m) yrkandena 1 och 2 och
motionerna 2001/02:U300 (m) yrkande 16.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 9 krävs att
regeringen skall verka för att EU:s uppförandekod
för krigsmaterielexporten blir mer restriktiv och
bindande.

Utskottet hänvisar till att det i betänkande
2000/01:UU14 besvarat ett likalydande yrkande med
följande:

Utskottet bedömer att tonvikten i nuläget bör
läggas vid att arbeta för en restriktiv uttolkning
av den nuvarande uppförandekoden. Koden
representerar en kompromiss mellan olika
medlemsstaters exportpolitiska syn. Det är inte
givet att en omförhandling av texten skulle
resultera i mer restriktiva skrivningar. Förslaget
att göra koden juridiskt bindande bedöms inte vara
förenligt med Sveriges strävan att tills vidare
behålla beslutsfattandet på detta område som ett
nationellt ansvar, i syfte att säkerställa
möjligheten att föra en restriktiv nationell
politik.

Motion 2000/01:U16 (v) yrkande 7 kan besvaras med
vad utskottet anfört.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motion
2001/02:U8 (v) yrkande 9 kan besvaras med vad
utskottet anfört.

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 10 begärs att
svenska regler skall gälla vid samarbete mellan
svenska företag och företag i andra EU-länder när
det gäller export av krigsmateriel.

Utskottet konstaterar att ett likalydande yrkande
behandlats i betänkande 2000/01:UU14, varvid
utskottet framhållit följande:

Utskottet konstaterar att riktlinjerna anger att
export av en samarbetsprodukt skall bedömas i
enlighet med de svenska riktlinjerna, även om
exporten verkställs från samarbetslandet, om
produkten har en övervägande svensk identitet. Om
produkten har en övervägande utländsk identitet
kan export från samarbetslandet ske enligt det
landets regler. Om det föreligger ett starkt
svenskt försvarspolitiskt intresse av ett
samarbete, och det är en förutsättning att viss
utförsel får ske från samarbetslandet, kan efter
omständigheterna export medges efter det landets
regler. Någon anledning att göra avkall på dessa
bestämmelser föreligger enligt utskottets mening
inte.

I det särskilt nära samarbete som
överenskommits med de fem största
försvarsindustrinationerna inom EU bestäms vilka
exportdestinationer som skall vara tillåtna med
konsensus. Denna överenskommelse, som förelades
för riksdagen i proposition 2000/01:49, ger enligt
regeringens mening en stark kontroll som väl
uppfyller riktlinjernas krav. En särskild fördel
med konsensus kring möjliga exportdestinationer är
att det undanröjer incitamentet för företagen att
omlokalisera till utlandet i syfte att dra fördel
av en annorlunda exportpolitik i ett annat land.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v) yrkande 8.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 10.

Försvarsindustrins inriktning

I motion 2001/02:U8 (v) yrkande 2 anses att svensk
krigsmateriel på kort sikt skall underkastas en mer
restriktiv lagstiftning som på längre sikt syftar
till att denna export upphör.

Utskottet har besvarat ett likalydande yrkande i
sitt betänkande 2000/01:UU14 med följande:

Utskottet konstaterar att det finns en bred
politisk enighet om att Sverige skall ha en egen
produktion av krigsmateriel och att en viss export
behövs av svenska säkerhets- och försvarspolitiska
skäl. Denna sedan länge rådande ståndpunkt har sin
grund i Sveriges behov som militärt alliansfritt
land att bibehålla kvalificerad teknisk kompetens
på området och att säkerställa en betryggande
materielförsörjning och Försvarsmaktens förmåga
till återtagande. Utskottet anser att den
inriktning som kommer till uttryck i riktlinjerna
för krigsmaterielexport är relevant och bör
bibehållas.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16
(v) yrkande 2.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 2.

I partimotion 2001/02:U8 (v) yrkande 7 föreslås en
successiv avveckling av exporten och att ett
omställningsprogram utarbetas för industrin med
syfte att ersätta krigsmaterielexporten med annan
produktion.

Utskottet har behandlat ett likalydande yrkande i
sitt betänkande 2000/01:UU14 och därvid framhållit:

Utskottet konstaterar att de förändrade
betingelser för försvarsindustrins verksamhet som
vuxit fram efter det kalla krigets slut medför ett
anpassningsbehov. Ansvaret för denna anpassning av
försvarsindustrins omfattning och inriktning måste
enligt utskottets mening i första hand vila på
industrin själv. Ett växande civilt inslag i
försvarsindustrins produktion har också förmärkts
under senare år.

Utskottet avstyrker därmed motion 2000/01:U16 (v)
yrkande 6.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker därmed motion 2001/02:U8 (v) yrkande 7.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Demokratikriterium (punkt 2)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:U7 yrkande 3 och
2001/02:U8 yrkande 8.

Ställningstagande

Restriktioner i de svenska riktlinjerna för
krigsmaterielexport omfattar endast brott mot
mänskliga rättigheter, konfliktsituationer där
freden hotas eller krig pågår. Ett utmärkande drag i
svensk utrikespolitik som blivit alltmer
framträdande under senare år är att Sverige på olika
sätt sökt understödja demokratiska krafter och en
demokratisk utveckling i olika delar av världen. I
konse-
kvens med en sådan politik borde Sverige inte
bedriva en politik för krigsmaterielexport som
innebär att man exporterar krigsmateriel till
diktaturer. Ett demokratikriterium och ett krav på
ett visst mått av folkstyre bör sålunda införas som
ett krav när det gäller de länder till vilka Sverige
exporterar krigsmateriel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U7 (mp) yrkande 3 och 2001/02:U8 (v) yrkande
8.

2. Följdleveranser (punkt 4)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:U7 yrkande 4 och
2001/02:U8 yrkande 11. Riksdagen förklarar motion
2001/02:U8 yrkandena 12 och 13 besvarade med vad
utskottet anfört.

Ställningstagande

Vi menar att hela krigsmaterielsystem aldrig får
betraktas och exporteras som följdleveranser och
kräver stopp av all export av ammunition och
reservdelar till stater som kommer i krig eller som
av andra orsaker inte uppfyller riktlinjerna för
svensk krigsmaterielexport.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motionerna
2001/02:U7 (mp) yrkande 4 och 2001/02:U8 (v) yrkande
11.

3. Export av övrig krigsmateriel (punkt 8)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:U8 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att den uppdelning som görs i regelverket
mellan krigsmateriel för strid (KS) och övrig
krigsmateriel (ÖK) är både olämplig och
vilseledande. Den är vilseledande såtillvida att den
ger intryck av att den sistnämnda kategorin
krigsmateriel inte är lika farlig eller lika hotfull
som krigsmateriel för strid (KS). Därigenom skapar
den felaktiga föreställningar om den svenska
krigsmaterielexportens beskaffenhet. Ofta är s.k.
övrig krigsmateriel helt nödvändig för att
krigsmateriel för strid skall kunna användas.
Eftersom denna uppdelning inte har något att göra
med de effekter krigsmaterielen har när det gäller
att åstadkomma mänskliga lidanden skall inte skilda
regler för dem gälla. De regler som gäller för
krigsmateriel för strid (KS) skall även tillämpas
för övrig krigsmateriel (ÖK).

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8
(v) yrkande 3.

4. Offentlig redovisning av avslagsbeslut
(punkt 11)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:U8 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport skall
medlemsländerna redovisa för varandra vilka licenser
man har avslagit. Nederländerna och Storbritannien
har föregått med gott exempel och redovisar dessa i
sina årliga rapporter, något som Sverige bör ta
efter. Att rena avslag är sällsynta förstärker
argumentationen för att dessa bör offentliggöras.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8
(v) yrkande 4.

5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden (punkt 13)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:U8 yrkandena 5 och 6.
Riksdagen förklarar motionerna 2001/02:U8 yrkandena
14–26 samt 2001/02:U345 yrkande 35 besvarade med vad
utskottet anfört.

Ställningstagande

Utrikesministern har inte velat beskriva konflikten
mellan Israel och Palestina som väpnad konflikt.
Motiveringen var att i en väpnad konflikt har båda
parter rätt att anfalla allt som kan betecknas som
militära mål, vilket kan gälla även civila byggnader
med ett strategiskt läge. Nu begränsar sig
konflikten inte till denna beskrivning. Konflikten
mellan Israel och Palestina är så som den i dag
gestaltat sig i så fall något ännu värre än en
väpnad konflikt när attackhelikoptrar, bombflyg och
stridsvagnar uppenbarligen inte riktar sig mot
militära mål utan direkt mot en civil befolkning.
Det har rapporterats om massakrer genomförda av
israelisk militär på palestinska civila i bl.a.
Jenin. I TV-sändningar har vi också kunnat se hur
stridsvagnar transporterats av stora lastfordon.

Det har förklarats vid Volvo Lastvagnar att de
lastbilshytter som tillverkas för montage på chassin
i USA för vidare leverans av färdiga lastfordon till
Israel utgör civila produkter. ISP har erhållit
teknisk specifikation av hytterna från Volvo och
kunnat konstatera att det inte rör sig om
krigsmateriel utan om civil materiel. Detta hindrar
inte att de fordon som utgör slutprodukten inte alls
kan användas som krigsmateriel. Detta kan sannolikt
ske antingen direkt eller efter vissa förändringar
av den produkt som anländer till Israel.

Det är väl känt att fordon som leverats till Irak
som civila produkter efter vissa tekniska
förändringar kunnat omvandlas till transportabla
avskjutningsramper för missiler. Hänvisningar till
att vissa tekniska detaljer hos vissa produkter
skulle gör dem mindre lämpliga som krigsmateriel
utgör endast ett kryphål genom vilket dubbelmoralen
i frågan om svensk krigsmateriel kan passera.

Alla vet att krig från en social synpunkt är ett
patologiskt tillstånd där alla normala regler som
respekten för mänskliga rättigheter, folkrätt, avtal
och löften när det kommer till konkret handlande
degraderas eller åsidosätts.

Att Sverige har ett regelverk när det gäller den
svenska krigsmaterielexporten är bra även om många
anser att det borde vara än mer restriktivt än vad
det är i dag. Detta torde dock inte utgöra den enda
utgångspunkten för ställningstaganden i den typ av
konflikter som uppstått mellan Israel och Palestina.
Här handlar det inte bara om att Sverige skall följa
sitt regelverk utan även ta ansvar för den politiska
utvecklingen i Mellanöstern och understödja en
fredlig utveckling. Detta sker inte genom att man
underlättar för den aggressiva israeliska staten att
skaffa sig krigsmateriel och fortsätta sina brott
mot mänskliga rättigheter och folkrätten.

Vi anser därför att regeringen omedelbart skall
avbryta leveranserna av lastbilshytter till USA för
vidareleverans till Israel.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8
(v) yrkandena 5 och 6.

6. Internationella konventioner (punkt 14)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U7 yrkande 10.

Ställningstagande

Under 1990-talet exporterade Sverige krigsmateriel
till 14 av de 69 länder som ännu inte ratificerat
konventionen mot tortyr och annan omänsklig och
förnedrande behandling. Internationella konventioner
har fått en större betydelse och effekt efter det
kalla krigets slut. Detta är bra och bör
understödjas. Detta kan exempelvis göras genom att
Sverige visar större restriktivitet vid
krigsmaterielexport till länder som ej ratificerat
viktiga internationella konventioner.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför.
Mitt förslag lämnas med anledning av motion
2001/02:U7 (mp) yrkande 10.

7. Försvarsmaterielsamarbetet inom EU
(punkt 15)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:U315 yrkande 5.

Ställningstagande

Parallellt med EU:s militarisering pågår samarbeten
på krigsmaterielområdet som påverkar Sveriges
självständiga beslutsfattande och militära
alliansfrihet. WEAG (Western European Armaments
Group) är en organisation för samarbete på
krigsmaterielområdet som skapades 1993 inom ramen
för VEU. WEAG har i dag 19 medlemsstater – däribland
Sverige. Inom WEAG diskuteras skapandet av en
europeisk vapenagentur (European Armaments Agency)
som skall sjösättas 2002. Den skall samordna
upphandlingsfrågor och forskning på
krigsmaterielområdet.

Ett annat exempel är ramavtalet för
krigsmaterielsamarbete, vilket undertecknats av de
sex största vapenproducenterna inom EU, däribland
Sverige, utanför både EU:s och VEU:s ramar. Svenska
Freds fruktar att detta samarbete kommer att leda
till en liberalisering av svenska vapenexportregler.
Avtalet innebär bl.a. att Sverige kan bli pressat
att tillhandahålla krigsmateriel till en krigförande
EU-part. Artiklarna 10 och 11 i ramavtalet tar upp
de så kallade leveranssäkerhetsfrågorna. I artikel
10 står det: ”Om en part begär försvarsmateriel
eller försvarsmaterieltjänster i händelse av
nödläge, kris eller väpnad konflikt åtar sig
parterna att omedelbart samråda i en anda av
samarbete och med sikte på att möjliggöra att den
begärande parten prioriteras vid beställning eller
omfördelning av tillgång till försvarsmateriel eller
försvarsmaterieltjänster.” I artikel 11 står det att
man skall försöka tillhandahålla försvarsmateriel,
”huvudsakligen mot ersättning, ur varje parts egna
förråd”. Det skulle alltså kunna bli fråga om att
låna ut eller ge bort vapen.

Även om detta avtal är ett multilateralt avtal
utanför EU skulle man kunna se det som ett exempel
på det ”fördjupade samarbete” som Nicefördraget
öppnar för. Denna ”flexibla integration” mellan de
länder som står för cirka 90 % av EU:s vapenexport
skulle mycket väl kunna dra med resten av
medlemsländerna, vilket skulle innebära att
ramavtalet så småningom blir EU-standard. Detta får
naturligtvis effekter på den svenska vapenexporten
och de lagar som gäller för denna. Redan i dag är
dessa regler urholkade, och de lär ytterligare
luckras upp på grund av EU. Den utvecklingen är
farlig. Miljöpartiet anser att den svenska
vapenexporten bör inskränkas i stället för att
luckras upp.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen vad jag framför. Mitt förslag lämnas med
anledning av motion 2001/02:U315 (mp) yrkande 5.

8. EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport
(punkt 16)

av Bertil Persson, Göran Lennmarker, Liselotte
Wågö och Sten Tolgfors (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:U226 yrkandena 1 och 2
samt 2001/02:U300 yrkande 16.

Ställningstagande

Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som
antagits av EU är ett steg på vägen mot verkligt
gemensamma exportregler på krigsmaterielområdet.
Denna process kommer att ta åtskilliga år. Vi anser
att arbetet redan nu måste inledas för att ta fram
dessa regler samt för att bygga upp en gemensam
myndighet för tillsyn och export av krigsmateriel
och strategiska produkter.

Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till känna
vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av
motionerna 2001/02:U226 (m) yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:U300 (m) yrkande 16.

9. Försvarsindustrins inriktning (punkt 19)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:U8 yrkandena 2 och 7.

Ställningstagande

Vi anser att en än mer restriktiv lagstiftning än
den nuvarande när det gäller svensk
krigsmaterielexport bör införas. Hårdare krav på
dispenser bör införas. Syftet med den nya
lagstiftningen bör vara att vårt lands
krigsmaterielexport på lång sikt successivt skall
upphöra och ersättas med ett program för övergång
till annan produktion.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt
förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U8
(v) yrkandena 2 och 7.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tolkning av nuvarande regelverk (punkt 7)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v).

Enligt svensk lag är export av krigsmateriel
förbjuden, men dispenser kan dock beviljas.
Grundtanken med ett generellt förbud är att den
svenska krigsmaterielexporten skall vara restriktiv.
Dispenserna får dock inte bli så många eller
reglerna för undantag så vaga och oklara att själva
grundtanken med det generella förbudet undergrävs.
Flera exempel ur den svenska krigsmateriel-exportens
historia visar att svenska företag beviljats
exporttillstånd till länder som rimligen inte borde
ha fått köpa krigsmateriel från Sverige. Detta
riskerar att urholka det förbud mot export av
krigsmateriel som enligt svensk lag är grundregel.
Vi anser att den nuvarande lagstiftningen när det
gäller krigsmaterielexporten bör tolkas korrekt och
därmed mer restriktivt.

2. Krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden (punkt 13)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v).

Utskottsmajoriteten säger sig inte kunna ta
ställning till förhållandena i enskilda länder utan
lastar helt och hållet över denna uppgift på ISP och
Exportkontrollrådet, som båda utför viktigt och
omfattande granskningsarbete. Men riksdagen har även
rätt till insyn och kontroll när det gäller dessa
frågor och även en skyldighet att kontrollera hur
det regelverk man antagit i praktiken fungerar. Ett
sådant ställningstagande kompletterar de
övergripande riktlinjer som riksdagen genom
lagstiftning ger granskande och beslutande
myndigheter.

3. Krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden (punkt 13)

av Karl-Göran Biörsmark (fp).

Det är viktigt att Sverige inom ramen för EU
och andra mulitlaterala sammanhang verkar
för att Indonesien förmås att påbörja en
demokratisk utveckling av landet och
genomföra fredliga lösningar av landets
många territoriella och etniska konflikter.
EU bör tills detta har skett upprätthålla
sitt förbud mot vapenexport till Indonesien.

4. EU:s uppförandekod (punkt 17)

av Lars Ohly och Murad Artin (båda v) och
Marianne Samuelsson (mp).

Vi anser att denna uppförandekod är ett framsteg.
Den är dock inte bindande utan har karaktären av
rekommendation. Ett land som bryter mot
uppförandekoden drabbas inte heller av några
repressalier. Följaktligen anser vi att den
uppförandekod som gäller för EU-länderna inte bör
stanna vid en rekommendation. Man måste fortsätta
arbetet med uppförandekoden, så att den blir mer
restriktiv och bindande.

BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
2001/02:114 Redogörelse för den svenska
exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2001.

Följdmotioner

2001/02:U7 av Lars Ångström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regelverket
för krigsmaterielexport bör utredas i form av en
bred och grundlig offentlig utredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur
riktlinjerna för krigsmaterielexport kan göras
lagligt bindande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
demokratikriterium i riktlinjerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillstånd till
följdleveranser skall ske med tillämpning av samma
riktlinjer som för nya leveranser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ytterligare
öka öppenheten om svensk krigsmaterielexport genom
att göra kommande års regeringsskrivelser mer
informativa, särskilt gällande redovisning av
företag, statistik för följdleveranser och
information om vad slags köpare varje affär avser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur
Exportkontrollrådets verksamhet kan göras mer
offentlig.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur
information om krigsmaterielexport och
utförseltillstånd för denna skall kunna redovisas
mer löpande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
slutanvändarkontrollen bör göras mer långtgående
och omfattande.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rapportering
till FN:s vapenhandelsregister skall vara ett krav
för att få importera krigsmateriel från Sverige.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ärenden
gällande krigsmaterielexport till länder som ej
ratificerat viktiga internationella konventioner
bör behandlas i mycket restriktiv anda.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur den
svenska exporten av lätta vapen kan göras mer
restriktiv samt hur informationen om sådan export
kan göras mer tillgänglig.

2001/02:U8 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den nuvarande
lagstiftningen när det gäller den svenska
krigsmaterielexporten tolkas korrekt och därmed
restriktivt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svensk
krigsmateriel på kort sikt skall underkastas en
mer restriktiv lagstiftning syftande till att på
längre sikt medföra den svenska
krigsmaterielexportens upphörande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samma
riktlinjer som gäller för krigsmateriel för strid
(KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel
(ÖK).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öppenheten när
det gäller den svenska krigsmaterielexporten
utvidgas ytterligare så att Sverige i likhet med
Nederländerna och Storbritannien – i enlighet med
EU:s uppförandekod – offentligt bör redovisa vilka
utförseltillstånd som avslagits.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma med en kompletterande skrivelse till
riksdagen när det gäller lastbilsexporten till
Israel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att leveranserna
av lastbilar till Israel omedelbart avbryts.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
omställningsprogram för industrin utformas med
syfte att ersätta krigsmaterielexporten med annan
produktion.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
demokratikriterium införs när det gäller
restriktionerna för den svenska
krigsmaterielexporten.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
sitt fortsatta arbete med EU:s uppförandekod för
krigsmaterielexporten verkar för att denna blir
mer restriktiv och bindande.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
verkar för att svenska regler skall gälla vid
samarbete mellan svenska företag och företag i
andra EU-länder när det gäller export av
krigsmateriel.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att någon
åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av
krigsmateriel och följdleveranser inte görs, utan
att samma regler som gäller för nya leveranser
även skall gälla för följdleveranser.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det i
riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport skall
införas en särskild paragraf eller formulering som
anger att det inte finns någon given rätt för en
köpare av svensk krigsmateriel att erhålla
följdleveranser.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige, ifall
föregående yrkande avslås av riksdagen, återgår
till den ursprungliga definitionen av begreppet
följdleveranser, vilken inte medger så vida
tolkningsmöjligheter som den nuvarande
definitionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till
Mellanöstern åter skall upphöra.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till
Saudiarabien skall upphöra.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Oman skall
upphöra.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Bahrain
skall upphöra.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Förenade
Arabemiraten skall upphöra.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Turkiet
skall upphöra.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Indien
skall upphöra.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Pakistan
skall upphöra.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Brasilien
skall upphöra.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Singapore
skall upphöra.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Malaysia
skall upphöra.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Kroatien
skall upphöra.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att krigsmateriel-exporten till Slovenien
skall upphöra.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:U226 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-gemensamma
regler för krigsmaterielexport.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny, gemensam
EU-myndighet.

2001/02:U279 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Inspektionen
för strategiska produkter skall redovisa beviljade
utförseltillstånd snarast möjligt efter beslut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Inspektionen
för strategiska produkter skall redovisa faktisk
export av krigsmateriel snarast möjligt efter det
att exporten har skett.

2001/02:U300 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
krigsmaterielexport.

2001/02:U315 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vapensamarbetet
inom EU.

2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör
upprätthålla förbud mot vapenexport till
Indonesien.

2001/02:Sf398 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
vapenexporten.