Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande
2001/02:UFÖU3
Fortsatt svenskt deltagande i en internationellsäkerhetsstyrka i Afghanistan
Sammanfattning
Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
behandlar i detta betänkande regeringens proposition
2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande i en
internationell styrka i Afghanistan vari regeringen
föreslår att riksdagen återigen beslutar att
bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka om
högst 45 personer till den internationella styrkans
(ISAF:s) förfogande under förutsättning att Förenta
nationernas säkerhetsråd ger fortsatt mandat för
styrkan och längst t.o.m. december månad 2002.
Utskottet understryker i betänkandet vikten av att
regeringen håller riksdagen fortlöpande informerad
om hur ett fortsatt svenskt truppbidrag kan komma
att utformas.
Utskottet konstaterar i betänkandet att FN:s
säkerhetsråd i resolution 1413 av den 23 maj 2002
beslutat att ge den internationella säkerhetsstyrkan
i Afghanistan fortsatt mandat under sex månader inom
de ramar som lades fast i resolution 1386 från den
20 december 2001. Styrkans uppgift förblir densamma
som utskottet tidigare noterat, dvs. att bistå den
afghanska interimsmyndigheten, och senare
övergångsregeringen, med att upprätthålla säkerheten
i Kabul med omgivande områden. Insatsen utgör därmed
en direkt uppföljning av FN:s tidigare beslut. I
betänkandet understryker utskottet att den
internationella säkerhetsstyrkan finns på plats på
grundval av ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Det
innebär även att det land som åtar sig
ledningsansvaret, för närvarande Storbritannien och
senare Turkiet, agerar på FN:s uppdrag och inom de
ramar som FN beslutar. Utskottet noterar vidare att
ingen ändring av styrkans uppgifter har skett i
jämförelse med vad som gällde vid riksdagens
tidigare beslut i januari 2002 (bet. 2001/02:UFöU2)
om att bemyndiga regeringen att bidra med svensk
väpnad trupp till den internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan.
Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen
bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om
högst 45 personer till förfogande som ett svenskt
bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan i
Afghanistan, dock längst t.o.m. den 20 december
2002.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar med anledning av proposition
2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande i en
internationell styrka i Afghanistan att bemyndiga
regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45
personer till förfogande som ett svenskt bidrag till
den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan,
dock längst t.o.m. den 20 december 2002.
Stockholm den 4 juni 2002
På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets
vägnar
Henrik Landerholm
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik
Landerholm (m), Berndt Ekholm (s), Håkan Juholt (s),
Lars Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Bertil
Persson (m), Christer Skoog (s), Olle Lindström (m),
Karin Wegestål (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta
Viklund (kd), Sten Tolgfors (m), Lars Ångström (mp),
Marianne Andersson (c), Runar Patriksson (fp) och
Agneta Brendt (s).
2001/02
UFöU3
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Förenta nationerna arrangerade under senhösten år
2001 en konferens i Bonn om Afghanistans politiska
framtid. Deltagarna i Bonnkonferensen, olika
afghanska grupper, enades den 5 december 2001 om att
anmoda FN:s säkerhetsråd att överväga en snabb
insats av en FN-auktoriserad styrka (Annex 1,
artikel 3 i Bonnavtalet). Den 20 december 2001 antog
FN:s säkerhetsråd resolution 1386 vilken ger
bemyndigande för upprättandet av en internationell
säkerhetsstyrka (International Security Assistance
Force, ISAF) under sex månader, dvs. till och med
den 20 juni 2002, med uppgift att bistå den
afghanska interimsmyndigheten med att upprätthålla
säkerheten i Kabul med omgivningar. I resolutionen
uppmanar FN:s säkerhetsråd medlemsstaterna att bidra
med personal, utrustning och andra resurser till den
internationella säkerhetsstyrkan.
Regeringen överlämnade den 28 december 2001
propositionen Svenskt deltagande i en multinationell
säkerhetsstyrka i Afghanistan (prop. 2001/02:60)
till riksdagen. Riksdagen beslutade den 18 januari
2002 (bet. 2001/02:UFöU2, rskr. 2001/02:140) att
bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka om
högst 45 personer till förfogande under högst sex
månader som ett svenskt bidrag till en
multinationell styrka i Afghanistan på grundval av
mandatet från FN:s säkerhetsråd.
Regeringen beslutade den 14 mars att insatsen
skulle förlängas till den 31 augusti 2002 under
förutsättning att FN:s säkerhetsråd ger förnyat
mandat till den internationella styrkan samt att
riksdagen godkänner en förlängning av det svenska
truppbidraget.
Regeringen har mot denna bakgrund beslutat att i
proposition 2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande
i en internationell styrka i Afghanistan föreslå att
riksdagen återigen bemyndigar regeringen att ställa
en väpnad styrka om högst 45 personer till den
internationella styrkans (ISAF:s) förfogande under
förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd
ger fortsatt mandat för styrkan och längst t.o.m.
december månad 2002.
Den föreliggande propositionen har remitterats
till utrikesutskottet. Utrikes- och
försvarsutskotten har därefter beslutat med stöd
av 4 kap. 8 § riksdagsordningen att genom
deputerade bereda propositionen i ett sammansatt
utrikes- och försvarsutskott (UFöU).
En föredragning har ägt rum inför de församlade
utrikes- och försvarsutskotten den 10 april med
deltagande av representanter för
Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och
Försvarsmakten, inklusive chefen för den svenska
styrkan i Afghanistan. Föredragningen behandlade den
afghanska interimsmyndighetens verksamhet, den
politiska processen i landet samt den
internationella styrkans och särskilt den svenska
underrättelseplutonens dittillsvarande erfarenheter.
Vidare redogjordes för de dåvarande diskussionerna
om en fortsättning av den internationella styrkans
närvaro i Afghanistan samt den möjliga utformningen
av en eventuell fortsatt svensk insats.
Vidare har det sammansatta utrikes- och
försvarsutskottet vid sitt sammanträde den 30 maj
erhållit en föredragning av representanter för
Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet och
Försvarsmakten. Vid föredragningen redovisades
innehållet i säkerhetsrådets resolution 1413 från
den 23 maj 2002 i vilken säkerhetsrådet ger
bemyndigande för en fortsättning av den
internationella säkerhetsstyrkan ISAF under sex
månader efter den 20 juni 2002. Redovisningen
omfattade även den senaste politiska utvecklingen i
Afghanistan liksom planerna för en fortsatt svensk
insats efter den 31 augusti 2001.
Bakgrund
Deltagarna i de ovan nämnda förhandlingarna i Bonn
beslutade, förutom att anmoda FN:s säkerhetsråd att
överväga en snabb insats av en FN-auktoriserad
styrka, även att en interimsmyndighet skall styra
Afghanistan under sex månader. Samtidigt skall en
oberoende kommission inleda arbetet med att
sammankalla ett traditionellt rådslag (Loya Jirga),
som i sin tur skall utse en övergångsregering som
skall styra landet i två år varefter val skall
hållas. Parterna enades i avtalet om att en
internationell styrka skall bidra till att
upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivning.
Den i avtalet förutsedda interimsadministrationen
tillträdde den 22 december 2001 under ledning av
ordförande Hamid Karzai. Enligt riktlinjerna i Bonn-
avtalet har arbetet med att utse delegater till det
traditionella rådslaget (Loya Jirga) fortskridit.
Rådslaget förväntas inledas den 10 juni med
tillträde av övergångsregeringen den 22 juni 2002.
Den 28 mars 2002 beslutade säkerhetsrådet i
resolution 1401 att godkänna etableringen av United
Nations Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA)
under en 12 månaders period. UNAMA skall samla
existerande FN-närvaro i Afghanistan till en
mission. Dess uppgifter är att fullfölja det uppdrag
FN tilldelats i Bonnavtalet vad avser mänskliga
rättigheter, genderfrågor samt rättsstatsprincipen,
bidra till nationell försoning samt att organisera
FN:s humanitära bistånd och
återuppbyggnadsverksamhet. UNAMA inkluderar inga
militära komponenter förutom ett begränsat antal
militärrådgivare. Sverige deltar med en militär
rådgivare i UNAMA.
Som framhållits tidigare i detta betänkande
beslutade regeringen den 14 mars 2002 om ett
fortsatt svenskt truppbidrag till den
internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan
t.o.m. den 31 augusti 2002. För tiden efter den 20
juni 2002 gäller regeringens beslut under
förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd
ger förlängt mandat till den internationella styrkan
samt att riksdagen godkänner en förlängning av det
svenska truppbidraget. Truppbidraget omfattar en
underrättelsepluton om högst 45 personer av det slag
som reger-ingen föreslog i proposition 2001/2002:60
och som riksdagen beslutade om den 18 januari 2002.
Försvarsdepartementet anmodade den 18 april 2002
Försvarsmakten att senast den 4 maj redovisa förslag
till ett fortsatt svenskt bidrag till den
internationella styrkan i Afghanistan för tiden
efter den 31 augusti 2002 samt förslag till andra
insatser, exempelvis utbildningsinsatser, som kan
stödja en positiv utveckling i Afghanistan.
Regeringen redovisar i propositionen att
Försvarsmakten kan bidra med personal inom följande
specialistområden:
· Utbildning i minkunskap (s.k. Mine Education
Team),
·
· Civil-militär samverkan (CIMIC),
·
· Flygledare,
·
· Stabspersonal.
·
Därtill skulle militärinstruktörer kunna ställas
till förfogande för utbildning av de afghanska
säkerhetsstrukturerna. Regeringen konstaterar i
propositionen att de av Försvarsmakten redovisade
förslagen till fortsatt truppbidrag är av mindre
omfattning personellt och ekonomiskt i jämförelse
med nuvarande svenskt bidrag. Försvarsmakten
redovisar att kostnaderna för de föreslagna enskilda
enheterna under tiden fram till 31 december 2002
uppgår till mellan 8 och 30 miljoner kronor beroende
av insatsens karaktär.
Vad avser finansieringen framhåller regeringen i
propositionen att utgifterna för ett svenskt
truppbidrag avses finansieras från sjätte
utgiftsområdets anslag 6:1 Förbandsverksamhet,
beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.
Med resolutionen 1413 av den 23 maj 2002 har FN:s
säkerhetsråd beslutat att ge den internationella
säkerhetsstyrkan ISAF fortsatt mandat under sex
månader inom de ramar som lades fast i resolutionen
1386 från den 20 december 2001.
När det gäller ledningen av den internationella
styrkan har Turkiets utrikesminister i ett brev till
FN:s generalsekreterare den 9 maj gjort ett åtagande
om att efter Storbritannien ta över ledningsansvaret
för styrkan under en sexmånadersperiod. Datum för
övertagandet av ledningsansvaret kommer att
fastställas i kommande konsultationer mellan de
berörda länderna.
Den turkiske utrikesministern uttrycker i brevet
att den fortsatta insatsen bör ske inom de ramar som
angavs i resolution 1386 och i Bonnavtalet. Vidare
kommer styrkan under turkisk ledning att arbeta i
nära kontakt med övergångsmyndigheten och med den
särskilde representanten för FN:s
generalsekreterare, att vara rådgivare till
övergångsmyndigheten och till FN och dess personal i
Kabulområdet i säkerhetsfrågor samt att bistå i
uppbyggnad och utbildning av afghanska säkerhets-
och väpnade styrkor.
Vidare framhåller den turkiske utrikesministern
att den internationella säkerhetsstyrkan ISAF kommer
att ha ett uppdrag som är grundat på ett beslut från
FN:s säkerhetsråd och som skiljer sig från Operation
Enduring Freedom, dvs. den insats som för närvarande
sker i Afghanistan under USA:s ledning och med
medverkan från flera länder. I sammanhanget
understryker utrikesministern behovet av nära
samordning mellan ledningen för den internationella
styrkan ISAF och det amerikanska centralkommandot US
CENTCOM med ansvar för bland annat operationen i
Afghanistan, för att säkerställa att den ena
gruppens aktiviteter i Afghanistan inte lägger
hinder i vägen för den andras. Utrikesministern ger
uttryck för Turkiets avsikt att vidmakthålla det
gemensamma samordningsorgan som upprättats mellan
det amerikanska centralkommandot US CENTCOM, den
afghanska interimsmyndigheten och ledningen för den
internationella säkerhetsstyrkan.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i proposition 2001/02:179
Fortsatt svenskt deltagande i en internationell
styrka i Afghanistan att riksdagen bemyndigar
regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45
personer till förfogande som ett svenskt bidrag
under förutsättning att Förenta nationernas
säkerhetsråd ger fortsatt mandat för styrkan och
längst t.o.m. december månad 2002.
I propositionen redogör regeringen för bakgrunden
till utvecklingen i Afghanistan, utvecklingen vad
gäller FN:s och det internationella samfundets
engagemang i landet samt vad gäller
säkerhetssituationen samt förutsättningarna för ett
fortsatt svenskt deltagande i en internationell
styrka och regeringens bedömningar kring detta.
Vad gäller den internationella styrkans
omfattning, sammansättning och organisation
framhåller regeringen i propositionen att den
omfattar omkring 4 500 man. De deltagande länderna
uppgår till 19 varav 13 är EU-länder. Under den
första sexmånadersperioden från december 2001 till
juni år 2002 har den letts av Storbritannien.
Regeringen framhåller att ledningsansvar innebär att
landet, utifrån det givna FN-mandatet, planerar
styrkans sammansättning, uppgifter och därefter
leder det praktiska genomförandet. Häri ingår även
att ta ställning till de samordningsbehov som
föreligger gentemot Operation Enduring Freedom.
Denna militära insats genomförs bl.a. i områden som
geografiskt ligger nära den internationella
säkerhetsstyrkans insatsområde och innebär
omfattande rörelser både i luften och på marken,
framhåller regeringen i propositionen. I ett brev
som den brittiske försvarsministern tillställde FN:s
generalsekreterare inför antagande av resolution
1386 den 20 december 2001 föreslogs en gemensam
koordineringsenhet bestående av representanter från
det amerikanska centralkommandot US CENTCOM, den
afghanska interimsadministrationen och ISAF, vilken
också etablerades. Regeringen betonar att
samordningen mellan de två insatserna ytterst syftar
till att undvika vådabeskjutning. Detta underlättas
av att en operativ stab för Operation Enduring
Freedom är grupperad inom ISAF:s område, på
flygplatsen Bagram.
Regeringen framhåller vidare i propositionen att
på ett strategiskt plan sker samordning även av
internationell militär verksamhet i Afghanistan vid
den amerikanska staben US CENTCOM i Florida.
Regeringen beslutade den 14 mars att två svenska
officerare skall vara placerade vid denna stab
t.o.m. den 30 september 2002 som ett led i det
svenska engagemanget i den internationella kampen
mot terrorism.
Sveriges deltagande i en internationell styrka
förutsätts regleras genom ett avtal om deltagande
mellan Sverige och den stat som leder styrkan,
framhåller regeringen vidare. Detta avtal reglerar
bl.a. det interna förhållandet mellan den svenska
truppen och den stat som leder styrkan samt
förhållandet till övriga deltagare. Även den
rättsliga statusen för styrkans personal regleras i
detta avtal.
I propositionen redogör regeringen även för vilka
svenska insatser som i övrigt har genomförts i
Afghanistan, främst på det humanitära området.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis framhålla att
Bonnavtalet, tillsättandet av en
interimsadministration, genomförandet av ett
traditionellt rådslag samt inrättandet av en
övergångsregering och hållande av allmänna val utgör
väsentliga delar av en freds- och försoningsprocess
som med nödvändighet kommer att bli utdragen på
grund av den långvariga oron i landet, de många
militära konflikterna och den instabilitet som har
präglat landet under många år. Det är nödvändigt
menar utskottet att situationen i landet utvecklas i
en stabiliserande riktning och att människornas
säkerhet ges prioritet. En förutsättning för detta
är att både de offentliga institutionerna och det
civila samhällets olika strukturer byggs upp igen
från grunden. De första stegen i den processen har
tagits och genomförandet av det traditionella
rådslaget och inrättandet av en övergångsregering
står närmast på den inrikespolitiska dagordningen. I
det perspektivet är det enligt utskottets
uppfattning av särskild vikt att säkerheten i Kabul
med omgivningar även fortsättningsvis kan
upprätthållas.
Utskottet kan liksom regeringen i propositionen
konstatera att säkerhetssituationen framför allt i
Kabul har förbättrats sedan den internationella
säkerhetsstyrkan ISAF etablerades i området. Det
förekommer dock fortfarande oroligheter på flera
platser i landet, framför allt i de sydliga och
östliga delarna. Utskottet konstaterar dock att
dessa områden inte ingår i ISAF:s operationsområde.
Regeringen bedömer att säkerhetsläget kan
försämras när det traditionella rådslaget (Loya
Jirga) närmar sig, och olika afghanska aktörer kan
komma att försöka stärka sina maktpositioner.
Regeringen pekar vidare på att det förekommit
protester ute i landet mot interimsadministrationens
försök att förstöra opiumskördar samt att det pågår
en maktkamp mellan centralmakten och grupperingar
ute i regionerna.
Utskottet noterar att Sverige är en betydande
biståndsgivare till Afghanistan. År 2001 uppgick det
svenska humanitära biståndet till ca 250 miljoner
kronor. I januari 2002 fattade regeringen beslut om
att inom ramen för en ny landstrategi avsätta mellan
750 miljoner och en miljard kronor under tre år för
humanitärt bistånd till och utvecklingssamarbete med
Afghanistan. Av landstrategin framgår att en av
målsättningarna med det svenska
utvecklingssamarbetet med Afghanistan är att stärka
kvinnans position i det afghanska samhället. Detta
manifesteras främst genom att jämställdhet
integreras i alla biståndsinsatser. Ett projekt som
särskilt gynnar flickor och kvinnors situation i
Afghanistan är FN:s barnfonds (Unicef) Tillbaka till
skolan-kampanj, som Sverige har stött med 25
miljoner kronor. Projektet syftade till att ge 1,7
miljoner afghanska barn möjlighet till gemensam
skolstart den 22 mars 2002. Utskottet delar
regeringens bedömning att humanitärt bistånd kommer
att vara nödvändigt i landet under överskådlig
framtid med rehabilitering och återuppbyggnad som
parallella processer.
Utskottet kan konstatera att de diplomatiska
förbindelserna med Afghanistan har återupptagits
sedan Sverige ambassadör i Islamabad
sidoackrediterats till Kabul.
Som utskottet ovan framhållit är ett ytterligare
förbättrat säkerhetsläge grundläggande för att den
afghanska politiska processen fortsatt skall kunna
utvecklas i en positiv riktning och för att skapa
förutsättningar för långsiktig säkerhet. På sikt
måste dock säkerhet, stabilitet och ordning
upprätthållas av en afghansk regering. Utskottet
vill betona att ett stabilt Afghanistan bidrar till
en långsiktig regional säkerhet.
Som framgått tidigare i detta betänkande har FN:s
säkerhetsråd i resolution 1413 av den 23 maj 2002
beslutat att ge den internationella säkerhetsstyrkan
fortsatt mandat under sex månader inom de ramar som
lades fast i resolution 1386 från den 20 december
2001. Det betyder att styrkans uppgift förblir
densamma som tidigare, dvs. att bistå den afghanska
interimsmyndigheten, och senare övergångsregeringen,
med att upprätthålla säkerheten i Kabul med
omgivningar. Insatsen utgör således en direkt
uppföljning av FN:s tidigare beslut. Det förtjänar
att understrykas, menar utskottet, att den
internationella säkerhetsstyrkan finns på plats på
grundval av ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Det
innebär även att det land som tar på sig
ledningsansvaret, för närvarande Storbritannien och
senare Turkiet, agerar på FN:s uppdrag. Utskottet
noterar att ingen ändring av styrkans uppgifter har
skett i jämförelse med det som gällde vid riksdagens
tidigare beslut i januari 2002 om att bemyndiga
regeringen att bidra med svensk väpnad trupp till
den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan.
Utskottet noterar vidare i sammanhanget att en
viss samordning sker mellan ISAF:s ledning och det
amerikanska centralkommandot US CENTCOM för att
undvika vådabeskjutning mellan personal som ingår i
Operation Enduring Freedom och personal som ingår i
ISAF och för att säkerställa att den ena gruppens
aktiviteter i Afghanistan inte lägger hinder i vägen
för den andras. Utskottet har i samband med
föredragning i utskottet av företrädare för Utrikes-
och Försvarsdepartementen erfarit att detta inte
innebär att det amerikanska centralkommandot US
CENTCOM har någon instruktions- eller befälsrätt
gentemot ISAF:s ledning.
Utskottet välkomnar beslutet från säkerhetsrådet
och konstaterar att den internationella
säkerhetsstyrkan ISAF utför en framgångsrik
fredsinsats som nu förlängs. Det är även utskottets
mening att det är av särskild vikt att beslutet har
tagits i god tid innan det nuvarande mandatet för
den internationella säkerhetsstyrkan löper ut.
Beslutet innebär på så sätt en stark signal om det
internationella samfundets fortsatta engagemang i
freds- och försoningsprocessen i Afghanistan och
utgör samtidigt ett stöd till det rådslag (Loya
Jirga) som skall äga rum i början av juni månad i
Kabul inför tillsättandet av en övergångsregering.
Säkerhetsrådet uppmanar i resolution 1413 FN:s
medlemsstater att bidra bl.a. med personal,
utrustning och andra resurser till den
internationella styrkan.
Regeringen har förelagt riksdagen proposition
2001/02:179 om fortsatt svenskt deltagande i en
internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan.
När det gäller tjänstgöring av svensk väpnad
styrka utomlands får reger-ingen enligt 1 § lagen
(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring
utomlands utan riksdagens hörande ställa väpnad
styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet
utomlands på begäran av Förenta nationerna (FN)
eller enligt beslut som fattas av Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
I resolution 1413 hänvisar säkerhetsrådet till
kap. VII i FN:s stadga. Innebörden av detta är att
styrkan, om behov föreligger, även tillåts använda
tvångsmedel för att utföra de av världssamfundet
angivna uppgifterna i Afghanistan. Eftersom
fredsframtvingande åtgärder inte kan uteslutas
ligger en sådan insats inte inom ramen för det
mandat som regeringen givits enligt lagen
(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring
utomlands.
Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk
väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen
medger det, om det är medgivet i lag som anger
förutsättningarna för åtgärden eller om
skyldighet att vidta åtgärden följer av
internationell överenskommelse eller förpliktelse
som har godkänts av riksdagen. Ett medgivande
från riksdagen är således i detta fall en
förutsättning för svenskt deltagande i den
internationella säkerhetsstyrkan för Afghanistan.
Utskottet framhöll i sitt tidigare betänkande
(2001/02:UFöU2) om en svensk väpnad styrka i
Afghanistan följande:
Sverige har av tradition varit en konstruktiv och
nyskapande aktör i internationellt samarbete för
fred. Det svenska engagemanget i Mellanöstern och
på Balkan är långvarigt, senast med en omfattande
säkerhetsskapande insats i Kosovo inom KFOR
(prop. 1998/99:112, bet. 1998/99: UFöU2 samt bet.
2000/01:UU12 och yttr. 2000/01:FöU4y).
Utskottet har vid ett flertal tillfällen,
senast i betänkande 2001/02:UFöU1, framhållit att
internationell fred och säkerhet är ett
övergripande mål för den svenska
säkerhetspolitiken. Utskottet framhöll även som
ett grundläggande mål för säkerhets- och
försvarspolitiken att solidariskt bidra till en
fredlig utveckling i omvärlden. Vidare betonade
utskottet i betänkandet att när det gäller den
internationella delen av säkerhetspolitiken skall
Sverige i samverkan med andra stater aktivt verka
för fred och ökad säkerhet, därigenom bidragande
till ökad säkerhet i omvärlden och för oss
själva. Dessa utskottets uttalanden har riksdagen
sedermera ställt sig bakom. Att bidra till
internationell fred och säkerhet är också en av
Försvarsmaktens huvuduppgifter.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det är
naturligt för Sverige att delta i en multinationell
säkerhetsstyrka i Afghanistan. Det internationella
samfundet måste engagera sig både kort- och
långsiktigt för att bygga fred, säkerhet och
utveckling i Afghanistan.
Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet menar
att dessa bedömningar äger fortsatt giltighet.
Utskottet välkomnar på grundval av vad som ovan
anförts regeringens förslag om ett fortsatt svenskt
deltagande med väpnad trupp inom ramen för den av
FN:s säkerhetsråd beslutade internationella
säkerhetsstyrkan.
Utskottet konstaterar att det nuvarande svenska
bidraget till ISAF till största delen består av en
underrättelsepluton. Dess uppgift är att genom
underrättelseverksamhet bidra till en säker miljö,
samverka med politiska ledare och lokalbefolkning
och skydda särskilda objekt. Två tolkar ingår i
styrkan. Förutom underrättelseplutonen arbetar sex
svenska officerare vid ISAF:s stab med uppgifter
inom områdena civil-militär samverkan, ammunitions-
och minröjning samt underrättelseverksamhet.
Dessutom finns samverkanspersonal vid
operationsledningen i London.
Enligt vad utskottet erfarit har ISAF:s samarbete
med interimsadministrationen fungerat väl och
styrkans närvaro uppskattas av civilbefolkningen.
Förutom den reguljära verksamheten har personal från
ISAF även arbetat med s.k. quick impact-projekt som
t.ex. renovering av skolor.
Utskottet har noterat att regeringen den 14 mars
2002 har fattat beslut om en fortsättning av den
nuvarande svenska insatsen under förutsättning av
ett nytt FN-mandat och riksdagens godkännande.
Enligt regeringens bedömning kan styrkan fortsätta
att verka i Afghanistan till slutet av augusti år
2002 och därefter ersättas av insatser på andra
områden.
Det pågående svenska bidraget till ISAF bestående
av en underrättelsepluton avslutas därför till den
31 augusti 2002.
Försvarsmakten har redovisat vissa alternativ för
fortsatta svenska insatser vilka återges i
propositionen och som utskottet redogjort för
tidigare i detta betänkande (se avsnittet Bakgrund
ovan).
Efter propositionens avlämnande har regeringens
företrädare presenterat regeringens intentioner vad
gäller den fortsatta svenska insatsen i Afghanistan
inför utskottet. Regeringen utgår i sin planläggning
från att den svenska insatsen efter den 31 augusti
skall uppgå till 32 personer som skall vara
verksamma inom civil-militär samverkan (CIMIC).
Detta innefattar även officerare från väg- och
vattenbyggnadskåren samt i stabs- och
logistikbefattningar.
Utskottet kan konstatera att antalet personer som
är engagerade i en svensk insats inom ramen för den
internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan
kommer att minska efter den 31 augusti 2002 jämfört
med första halvåret 2002, då styrkan har uppgått
till drygt 40 personer. Utskottet understryker
vikten av att, som anges i propositionen, regeringen
håller riksdagen fortlöpande informerad om hur ett
fortsatt svenskt truppbidrag kan komma att utformas.
Regeringen har i propositionen föreslagit att
riksdagens bemyndigande för den fortsatta svenska
truppinsatsen skall gälla längst t.o.m. december
månad 2002. FN:s säkerhetsråd har sedermera fattat
beslut om att förlänga mandatet för den
internationella säkerhetsstyrkans närvaro i
Afghanistan t.o.m. den 20 december 2002. Utskottet
vill därför framhålla att den bortre tidsgränsen för
den svenska militära styrkans närvaro i Afghanistan
inte kan inträffa senare i tiden än utgången av det
mandat som givits av FN i resolution 1413, dvs. den
20 december 2002, utan att riksdagen bemyndigar en
fortsatt insats av svensk väpnad trupp i landet.
Liksom vid riksdagens tidigare beslut (grundat på
bet. 2001/02:UFöU2) om en insats av svensk väpnad
trupp i Afghanistan är det utskottets sammantagna
bedömning att ett svenskt truppbidrag till den
internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan är av
stort värde samt att det ligger i linje med Sveriges
redan mycket omfattande engagemang i landet och med
Sveriges övergripande internationella åtaganden när
det gäller att främja fred och säkerhet.
Utskottet kan med tillfredsställelse konstaterar
att det liksom vid det tidigare beslutet, råder
enighet mellan riksdagspartierna om att Sverige bör
delta i en väpnad internationell säkerhetsstyrka i
Afghanistan. FN har i den tidigare nämnda
resolutionen givit den internationella styrkan ett
mandat som tillåter fredsframtvingande åtgärder. Att
riksdagen ger regeringen bemyndigande att sända
svensk väpnad trupp på uppdrag i annat land på denna
grund är ett beslut som innebär ett betydande
ansvar. Som tragiska erfarenheter har visat kan
förluster i människoliv i samband med fredsfrämjande
uppdrag inte uteslutas. Vid ett ställningstagande av
detta slag är det således en styrka att samtliga
partier ställer sig bakom riksdagens beslut.
Även vid tidigare tillfällen, bl.a. vid besluten
att delta med trupp i IFOR/SFOR-operationen i
Bosnien-Hercegovina och i KFOR-operationen i Kosovo
liksom när det första svenska bidraget till styrkan
i Afghanistan beslutades i januari år 2002, har det
funnits en samsyn bland riksdagens partier till stöd
för de svenska insatserna. Utskottet vill därför än
en gång understryka att denna politiska enighet är
en styrka för Sverige som internationell aktör och
stärker trovärdigheten i vår utrikes- och
säkerhetspolitik.
Regeringen framhåller i propositionen att
kostnaderna för de fortsatta svenska insatserna av
Försvarsmakten beräknats till mellan 8 och 30
miljoner kronor samt att de finansieras från sjätte
utgiftsområdet anslag 6:1 Förbandsverksamhet,
beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.
Utskottet har från regeringens företrädare erfarit
att den insats som genomförs från den 1 september
kommer att belasta det nämnda anslaget med 24
miljoner kronor till slutet av december 2002.
Utskottet noterar därvid att regeringens bedömning
är att utgifterna för det svenska truppbidraget kan
finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag.
Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att
riksdagen med anledning av proposition 2001/02:179
ger regeringen bemyndigande att ställa en väpnad
styrka om högst 45 personer till förfogande som ett
svenskt bidrag till den internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan, dock längst t.o.m.
den 20 december 2002.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande.
Av Lars Ohly och Berit Jòhannesson (båda v).
Vänsterpartiet står bakom sammansatta utrikes- och
försvarsutskottets förslag i betänkande UFöU3 att
riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en väpnad
styrka om högst 45 personer till förfogande som ett
svenskt bidrag till den internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan. Vi anser det vara av
stor vikt att FN genom den internationella
säkerhetsstyrkans närvaro i landet tar ansvar för
att skapa förutsättningar för en fredlig och
demokratisk utveckling i landet. Av betydelse för
vårt ställningstagande har också de garantier som
getts varit, vilket innebär att ISAF på intet sätt
är instruktions- eller befälsmässigt underställd det
amerikanska centralkommandot och därmed inte skall
sammanblandas med USA:s pågående krig i landet.
USA:s krig har nu pågått i åtta månader. Enligt
amerikanska uppgifter har kriget hittills kostat ca.
4 000 människor livet. Bombningarna har totalt
slagit ut stora delar av infrastrukturen i ett av
världens fattigaste länder.
USA:s krig sades från början vara ett sätt att
bekämpa terrorismen efter de avskyvärda
terrorattackerna i New York och Pentagon den 11
september 2001. Vi menar att det i stället till stor
del handlar om vedergällning i syfte att förstärka
USA:s egen ställning i området. Hämnden har använts
för att etablera en världsordning i vilken USA ges
rätten att bedriva krig efter eget gottfinnande utan
begränsning i tid. Detta är inte ett krig mot
terrorismen. Den borde och skall besegras med andra
medel.
USA har rätt till självförsvar, så långt är FN-
stadgan fullkomligt entydig. De givna slutsatserna
av detta är att USA och dess allierade hade rätt att
angripa terroristernas nätverk och gripa de skyldiga
efter terrorattackerna i september förra året. USA
har tolkat uppdraget och villkoren mer långtgående.
FN-stadgan är mycket restriktiv när det gäller att
tillåta staters militära våldsanvändning och
erbjuder endast två undantag: Säkerhetsrådet kan
besluta om väpnade sanktioner för att upprätthålla
internationell fred och säkerhet, och stater kan
enskilt eller kollektivt utöva självförsvarsrätten
vid ett väpnat angrepp enligt artikel 51. Det senare
fallet utgör enda gången då stater på eget initiativ
får besluta om militärt våld. Självförsvarsrätten
har hittills ställt krav på förekomsten av ett
väpnat angrepp. Dessutom skall självförsvaret vara
nödvändigt för att avvärja ett pågående angrepp,
vilket är svårt att hävda om USA:s bombningar av
Afghanistan. Denna tolkning av artikel 51 har
riksdagens partier tidigare varit överens om.
För att kunna åberopa självförsvar har alltså en
nytolkning av FN-stadgans artikel 51 krävts.
Konsekvenserna av en sådan nytolkning är att stater
som utsatts för terrordåd ges rätt att med militära
medel gå in i andra stater där terrorister
uppehåller sig. Då befinner sig många stater under
ett potentiellt hot om väpnad attack.
Vänsterpartiets kritik mot det pågående kriget
kvarstår därför.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:179 Fortsatt svenskt
deltagande i en internationell styrka i Afghanistan
föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar
regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45
personer till förfogande som ett svenskt bidrag till
den internationella styrkan i Afghanistan under
förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd
ger fortsatt mandat för styrkan och längst till och
med december månad 2002.
Bilaga 2
FN:s resolution 1413
Elanders Gotab, Stockholm 2002