Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande
2001/02:UFÖU3

Fortsatt svenskt deltagande i en internationellsäkerhetsstyrka i Afghanistan


Sammanfattning

Det   sammansatta   utrikes-  och  försvarsutskottet
behandlar i detta betänkande regeringens proposition
2001/02:179  Fortsatt   svenskt   deltagande   i  en
internationell  styrka i Afghanistan vari regeringen
föreslår  att  riksdagen   återigen   beslutar   att
bemyndiga  regeringen att ställa en väpnad styrka om
högst 45 personer  till den internationella styrkans
(ISAF:s) förfogande  under förutsättning att Förenta
nationernas säkerhetsråd  ger  fortsatt  mandat  för
styrkan  och  längst  t.o.m.  december  månad  2002.
Utskottet  understryker  i betänkandet vikten av att
regeringen håller riksdagen  fortlöpande  informerad
om  hur  ett fortsatt svenskt truppbidrag kan  komma
att utformas.

Utskottet   konstaterar  i  betänkandet  att  FN:s
säkerhetsråd i  resolution  1413  av den 23 maj 2002
beslutat att ge den internationella säkerhetsstyrkan
i Afghanistan fortsatt mandat under sex månader inom
de ramar som lades fast i resolution  1386  från den
20  december 2001. Styrkans uppgift förblir densamma
som utskottet  tidigare  noterat, dvs. att bistå den
afghanska    interimsmyndigheten,     och     senare
övergångsregeringen, med att upprätthålla säkerheten
i Kabul med omgivande områden. Insatsen utgör därmed
en  direkt  uppföljning  av FN:s tidigare beslut.  I
betänkandet   understryker   utskottet    att    den
internationella  säkerhetsstyrkan  finns på plats på
grundval  av ett mandat från FN:s säkerhetsråd.  Det
innebär   även   att   det   land   som   åtar   sig
ledningsansvaret,  för närvarande Storbritannien och
senare Turkiet, agerar  på  FN:s uppdrag och inom de
ramar som FN beslutar. Utskottet  noterar vidare att
ingen  ändring  av styrkans uppgifter  har  skett  i
jämförelse  med  vad   som   gällde  vid  riksdagens
tidigare beslut i januari 2002  (bet. 2001/02:UFöU2)
om  att  bemyndiga regeringen att bidra  med  svensk
väpnad    trupp     till     den     internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan.
Utskottet  föreslår  i  betänkandet att  riksdagen
bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om
högst 45 personer till förfogande  som  ett  svenskt
bidrag  till den internationella säkerhetsstyrkan  i
Afghanistan,  dock  längst  t.o.m.  den  20 december
2002.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


Riksdagen  beslutar  med  anledning av proposition
2001/02:179  Fortsatt  svenskt   deltagande   i   en
internationell  styrka  i  Afghanistan att bemyndiga
regeringen att ställa en väpnad  styrka  om högst 45
personer till förfogande som ett svenskt bidrag till
den  internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan,
dock längst t.o.m. den 20 december 2002.

Stockholm den 4 juni 2002

På  sammansatta   utrikes-   och  försvarsutskottets
vägnar


Henrik Landerholm


Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet: Henrik
Landerholm (m), Berndt Ekholm (s), Håkan Juholt (s),
Lars  Ohly  (v),  Holger  Gustafsson  (kd),   Bertil
Persson (m), Christer Skoog (s), Olle Lindström (m),
Karin Wegestål (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta
Viklund (kd), Sten Tolgfors (m), Lars Ångström (mp),
Marianne  Andersson  (c),  Runar Patriksson (fp) och
Agneta Brendt (s).

2001/02

UFöU3


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

Förenta nationerna arrangerade  under  senhösten  år
2001  en  konferens i Bonn om Afghanistans politiska
framtid.   Deltagarna   i   Bonnkonferensen,   olika
afghanska grupper, enades den 5 december 2001 om att
anmoda  FN:s  säkerhetsråd  att  överväga  en  snabb
insats  av   en  FN-auktoriserad  styrka  (Annex  1,
artikel 3 i Bonnavtalet). Den 20 december 2001 antog
FN:s  säkerhetsråd   resolution   1386   vilken  ger
bemyndigande  för  upprättandet av en internationell
säkerhetsstyrka (International  Security  Assistance
Force,  ISAF)  under sex månader, dvs. till och  med
den  20  juni  2002,   med  uppgift  att  bistå  den
afghanska interimsmyndigheten  med  att upprätthålla
säkerheten  i Kabul med omgivningar. I  resolutionen
uppmanar FN:s säkerhetsråd medlemsstaterna att bidra
med personal, utrustning och andra resurser till den
internationella säkerhetsstyrkan.
Regeringen   överlämnade   den  28  december  2001
propositionen Svenskt deltagande i en multinationell
säkerhetsstyrka  i  Afghanistan  (prop.  2001/02:60)
till riksdagen. Riksdagen  beslutade  den 18 januari
2002  (bet.  2001/02:UFöU2,  rskr. 2001/02:140)  att
bemyndiga regeringen att ställa  en väpnad styrka om
högst 45 personer till förfogande  under  högst  sex
månader    som    ett   svenskt   bidrag   till   en
multinationell styrka  i  Afghanistan på grundval av
mandatet från FN:s säkerhetsråd.
Regeringen  beslutade den  14  mars  att  insatsen
skulle förlängas  till  den  31  augusti  2002 under
förutsättning  att  FN:s  säkerhetsråd  ger  förnyat
mandat  till  den  internationella  styrkan samt att
riksdagen  godkänner en förlängning av  det  svenska
truppbidraget.
Regeringen  har  mot denna bakgrund beslutat att i
proposition 2001/02:179  Fortsatt svenskt deltagande
i en internationell styrka i Afghanistan föreslå att
riksdagen återigen bemyndigar  regeringen att ställa
en  väpnad  styrka  om  högst 45 personer  till  den
internationella styrkans  (ISAF:s)  förfogande under
förutsättning  att Förenta nationernas  säkerhetsråd
ger fortsatt mandat  för  styrkan  och längst t.o.m.
december månad 2002.
Den  föreliggande  propositionen  har  remitterats
till       utrikesutskottet.       Utrikes-      och
försvarsutskotten har därefter beslutat  –  med stöd
av   4  kap.  8  §  riksdagsordningen  –  att  genom
deputerade  bereda  propositionen  i  ett sammansatt
utrikes- och försvarsutskott (UFöU).
En  föredragning  har ägt rum inför de  församlade
utrikes-  och försvarsutskotten  den  10  april  med
deltagande        av        representanter       för
Utrikesdepartementet,   Försvarsdepartementet    och
Försvarsmakten,  inklusive  chefen  för  den svenska
styrkan i Afghanistan. Föredragningen behandlade den
afghanska   interimsmyndighetens   verksamhet,   den
politiska    processen    i    landet    samt    den
internationella  styrkans  och  särskilt den svenska
underrättelseplutonens dittillsvarande erfarenheter.
Vidare  redogjordes för de dåvarande  diskussionerna
om en fortsättning  av  den internationella styrkans
närvaro i Afghanistan samt  den möjliga utformningen
av en eventuell fortsatt svensk insats.
Vidare   har   det   sammansatta    utrikes-   och
försvarsutskottet vid sitt sammanträde  den  30  maj
erhållit   en  föredragning  av  representanter  för
Utrikesdepartementet,    Försvarsdepartementet   och
Försvarsmakten.   Vid   föredragningen   redovisades
innehållet i säkerhetsrådets  resolution  1413  från
den   23   maj  2002  i  vilken  säkerhetsrådet  ger
bemyndigande    för    en    fortsättning   av   den
internationella  säkerhetsstyrkan   ISAF  under  sex
månader   efter  den  20  juni  2002.  Redovisningen
omfattade även  den senaste politiska utvecklingen i
Afghanistan liksom  planerna  för en fortsatt svensk
insats efter den 31 augusti 2001.

Bakgrund


Deltagarna i de ovan nämnda förhandlingarna  i  Bonn
beslutade,  förutom att anmoda FN:s säkerhetsråd att
överväga  en  snabb  insats  av  en  FN-auktoriserad
styrka, även att  en  interimsmyndighet  skall styra
Afghanistan  under  sex månader. Samtidigt skall  en
oberoende  kommission   inleda   arbetet   med   att
sammankalla  ett traditionellt rådslag (Loya Jirga),
som i sin tur  skall  utse  en övergångsregering som
skall  styra  landet  i  två år varefter  val  skall
hållas.  Parterna  enades  i   avtalet   om  att  en
internationell   styrka   skall   bidra   till   att
upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivning.

Den  i avtalet förutsedda interimsadministrationen
tillträdde  den  22  december  2001 under ledning av
ordförande Hamid Karzai. Enligt riktlinjerna i Bonn-
avtalet har arbetet med att utse  delegater till det
traditionella  rådslaget  (Loya Jirga)  fortskridit.
Rådslaget  förväntas  inledas   den   10   juni  med
tillträde av övergångsregeringen den 22 juni 2002.
Den  28  mars  2002  beslutade  säkerhetsrådet   i
resolution  1401 att godkänna etableringen av United
Nations Assistance  Mission  in  Afghanistan (UNAMA)
under  en  12  månaders  period. UNAMA  skall  samla
existerande   FN-närvaro  i  Afghanistan   till   en
mission. Dess uppgifter är att fullfölja det uppdrag
FN  tilldelats i  Bonnavtalet  vad  avser  mänskliga
rättigheter,  genderfrågor samt rättsstatsprincipen,
bidra till nationell  försoning  samt att organisera
FN:s          humanitära         bistånd         och
återuppbyggnadsverksamhet.   UNAMA  inkluderar  inga
militära  komponenter  förutom ett  begränsat  antal
militärrådgivare.  Sverige  deltar  med  en  militär
rådgivare i UNAMA.
Som  framhållits  tidigare   i   detta  betänkande
beslutade  regeringen  den  14  mars  2002   om  ett
fortsatt     svenskt     truppbidrag     till    den
internationella   säkerhetsstyrkan   i   Afghanistan
t.o.m. den 31 augusti 2002. För tiden efter  den  20
juni    2002   gäller   regeringens   beslut   under
förutsättning  att  Förenta nationernas säkerhetsråd
ger förlängt mandat till den internationella styrkan
samt att riksdagen godkänner  en  förlängning av det
svenska  truppbidraget.  Truppbidraget  omfattar  en
underrättelsepluton om högst 45 personer av det slag
som reger-ingen föreslog i  proposition 2001/2002:60
och som riksdagen beslutade om den 18 januari 2002.
Försvarsdepartementet anmodade  den  18 april 2002
Försvarsmakten att senast den 4 maj redovisa förslag
till   ett   fortsatt   svenskt   bidrag   till  den
internationella  styrkan  i  Afghanistan  för  tiden
efter  den  31  augusti 2002 samt förslag till andra
insatser, exempelvis  utbildningsinsatser,  som  kan
stödja en positiv utveckling i Afghanistan.
Regeringen    redovisar    i   propositionen   att
Försvarsmakten kan bidra med personal  inom följande
specialistområden:

·  Utbildning  i  minkunskap  (s.k.  Mine  Education
Team),
·
·  Civil-militär samverkan (CIMIC),
·
·  Flygledare,
·
·  Stabspersonal.
·
Därtill  skulle  militärinstruktörer  kunna  ställas
till  förfogande  för  utbildning  av  de  afghanska
säkerhetsstrukturerna.   Regeringen  konstaterar   i
propositionen  att  de av Försvarsmakten  redovisade
förslagen till fortsatt  truppbidrag  är  av  mindre
omfattning  personellt  och  ekonomiskt i jämförelse
med   nuvarande   svenskt   bidrag.   Försvarsmakten
redovisar att kostnaderna för de föreslagna enskilda
enheterna  under tiden fram till  31  december  2002
uppgår till mellan 8 och 30 miljoner kronor beroende
av insatsens karaktär.

Vad avser  finansieringen  framhåller regeringen i
propositionen   att  utgifterna  för   ett   svenskt
truppbidrag   avses    finansieras    från    sjätte
utgiftsområdets   anslag   6:1   Förbandsverksamhet,
beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.
Med resolutionen 1413 av den 23  maj 2002 har FN:s
säkerhetsråd  beslutat  att  ge  den internationella
säkerhetsstyrkan  ISAF  fortsatt  mandat  under  sex
månader inom de ramar som lades fast  i resolutionen
1386 från den 20 december 2001.
När  det  gäller  ledningen av den internationella
styrkan har Turkiets utrikesminister i ett brev till
FN:s generalsekreterare den 9 maj gjort ett åtagande
om att efter Storbritannien ta över ledningsansvaret
för styrkan under en  sexmånadersperiod.  Datum  för
övertagandet    av   ledningsansvaret   kommer   att
fastställas  i  kommande  konsultationer  mellan  de
berörda länderna.
Den turkiske utrikesministern  uttrycker  i brevet
att den fortsatta insatsen bör ske inom de ramar som
angavs  i  resolution 1386 och i Bonnavtalet. Vidare
kommer styrkan  under  turkisk  ledning att arbeta i
nära kontakt med övergångsmyndigheten  och  med  den
särskilde        representanten       för       FN:s
generalsekreterare,    att   vara   rådgivare   till
övergångsmyndigheten och till FN och dess personal i
Kabulområdet  i säkerhetsfrågor  samt  att  bistå  i
uppbyggnad och  utbildning  av  afghanska säkerhets-
och väpnade styrkor.
Vidare  framhåller  den turkiske  utrikesministern
att den internationella säkerhetsstyrkan ISAF kommer
att ha ett uppdrag som är grundat på ett beslut från
FN:s säkerhetsråd och som skiljer sig från Operation
Enduring Freedom, dvs. den insats som för närvarande
sker  i  Afghanistan under  USA:s  ledning  och  med
medverkan   från   flera   länder.   I  sammanhanget
understryker   utrikesministern  behovet   av   nära
samordning mellan  ledningen för den internationella
styrkan ISAF och det amerikanska centralkommandot US
CENTCOM med ansvar för  bland  annat  operationen  i
Afghanistan,   för   att  säkerställa  att  den  ena
gruppens  aktiviteter  i   Afghanistan  inte  lägger
hinder i vägen för den andras.  Utrikesministern ger
uttryck  för  Turkiets  avsikt att vidmakthålla  det
gemensamma samordningsorgan  som  upprättats  mellan
det  amerikanska  centralkommandot  US  CENTCOM, den
afghanska interimsmyndigheten och ledningen  för den
internationella säkerhetsstyrkan.

Propositionens huvudsakliga innehåll



Regeringen   föreslår   i   proposition  2001/02:179
Fortsatt  svenskt  deltagande  i  en  internationell
styrka   i  Afghanistan  att  riksdagen   bemyndigar
regeringen  att  ställa en väpnad styrka om högst 45
personer  till förfogande  som  ett  svenskt  bidrag
under   förutsättning    att   Förenta   nationernas
säkerhetsråd ger fortsatt  mandat  för  styrkan  och
längst t.o.m. december månad 2002.
I  propositionen redogör regeringen för bakgrunden
till utvecklingen  i  Afghanistan,  utvecklingen vad
gäller   FN:s  och  det  internationella  samfundets
engagemang     i     landet    samt    vad    gäller
säkerhetssituationen samt  förutsättningarna för ett
fortsatt  svenskt  deltagande  i  en  internationell
styrka och regeringens bedömningar kring detta.
Vad    gäller    den   internationella    styrkans
omfattning,    sammansättning    och    organisation
framhåller  regeringen   i   propositionen  att  den
omfattar omkring 4 500 man. De  deltagande  länderna
uppgår  till  19  varav  13  är EU-länder. Under den
första sexmånadersperioden från  december  2001 till
juni  år  2002  har  den  letts  av  Storbritannien.
Regeringen framhåller att ledningsansvar innebär att
landet,  utifrån  det  givna  FN-mandatet,  planerar
styrkans  sammansättning,  uppgifter   och  därefter
leder det praktiska genomförandet. Häri  ingår  även
att   ta  ställning  till  de  samordningsbehov  som
föreligger   gentemot  Operation  Enduring  Freedom.
Denna militära  insats genomförs bl.a. i områden som
geografiskt   ligger    nära   den   internationella
säkerhetsstyrkans    insatsområde     och    innebär
omfattande  rörelser  både  i luften och på  marken,
framhåller regeringen i propositionen.  I  ett  brev
som den brittiske försvarsministern tillställde FN:s
generalsekreterare  inför  antagande  av  resolution
1386  den  20  december  2001  föreslogs en gemensam
koordineringsenhet bestående av  representanter från
det  amerikanska  centralkommandot US  CENTCOM,  den
afghanska interimsadministrationen  och ISAF, vilken
också    etablerades.    Regeringen   betonar    att
samordningen mellan de två insatserna ytterst syftar
till att undvika vådabeskjutning.  Detta underlättas
av  att  en  operativ  stab  för Operation  Enduring
Freedom   är  grupperad  inom  ISAF:s   område,   på
flygplatsen Bagram.
Regeringen  framhåller  vidare i propositionen att
på  ett  strategiskt plan sker  samordning  även  av
internationell  militär verksamhet i Afghanistan vid
den  amerikanska  staben   US   CENTCOM  i  Florida.
Regeringen  beslutade den 14 mars  att  två  svenska
officerare  skall  vara  placerade  vid  denna  stab
t.o.m. den 30  september  2002  som  ett  led  i det
svenska  engagemanget  i  den internationella kampen
mot terrorism.
Sveriges  deltagande  i en  internationell  styrka
förutsätts regleras genom  ett  avtal  om deltagande
mellan  Sverige  och  den  stat  som  leder styrkan,
framhåller  regeringen vidare. Detta avtal  reglerar
bl.a. det interna  förhållandet  mellan  den svenska
truppen   och   den  stat  som  leder  styrkan  samt
förhållandet  till   övriga   deltagare.   Även  den
rättsliga statusen för styrkans personal regleras  i
detta avtal.
I  propositionen redogör regeringen även för vilka
svenska  insatser  som  i  övrigt  har  genomförts i
Afghanistan, främst på det humanitära området.
Utskottets överväganden


Utskottet    vill    inledningsvis   framhålla   att
Bonnavtalet,       tillsättandet        av        en
interimsadministration,    genomförandet    av   ett
traditionellt   rådslag   samt   inrättandet  av  en
övergångsregering och hållande av allmänna val utgör
väsentliga delar av en freds- och  försoningsprocess
som  med  nödvändighet  kommer att bli  utdragen  på
grund  av den långvariga oron  i  landet,  de  många
militära  konflikterna  och den instabilitet som har
präglat landet under många  år.  Det  är  nödvändigt
menar utskottet att situationen i landet utvecklas i
en  stabiliserande  riktning  och  att  människornas
säkerhet ges prioritet. En förutsättning  för  detta
är  att  både  de offentliga institutionerna och det
civila samhällets  olika  strukturer  byggs upp igen
från  grunden. De första stegen i den processen  har
tagits   och   genomförandet  av  det  traditionella
rådslaget och inrättandet  av  en  övergångsregering
står närmast på den inrikespolitiska dagordningen. I
det    perspektivet   är   det   enligt   utskottets
uppfattning  av särskild vikt att säkerheten i Kabul
med   omgivningar    även    fortsättningsvis    kan
upprätthållas.
Utskottet  kan  liksom  regeringen i propositionen
konstatera att säkerhetssituationen  framför  allt i
Kabul  har  förbättrats  sedan  den  internationella
säkerhetsstyrkan  ISAF  etablerades  i området.  Det
förekommer  dock  fortfarande oroligheter  på  flera
platser i landet, framför  allt  i  de  sydliga  och
östliga  delarna.  Utskottet  konstaterar  dock  att
dessa områden inte ingår i ISAF:s operationsområde.
Regeringen    bedömer   att   säkerhetsläget   kan
försämras  när  det  traditionella  rådslaget  (Loya
Jirga) närmar sig,  och  olika afghanska aktörer kan
komma   att  försöka  stärka  sina   maktpositioner.
Regeringen   pekar  vidare  på  att  det  förekommit
protester ute i landet mot interimsadministrationens
försök att förstöra  opiumskördar samt att det pågår
en  maktkamp mellan centralmakten  och  grupperingar
ute i regionerna.
Utskottet  noterar  att  Sverige  är  en betydande
biståndsgivare till Afghanistan. År 2001 uppgick det
svenska  humanitära  biståndet till ca 250  miljoner
kronor. I januari 2002  fattade regeringen beslut om
att inom ramen för en ny landstrategi avsätta mellan
750 miljoner och en miljard  kronor under tre år för
humanitärt bistånd till och utvecklingssamarbete med
Afghanistan.  Av landstrategin  framgår  att  en  av
målsättningarna        med        det        svenska
utvecklingssamarbetet  med Afghanistan är att stärka
kvinnans position i det  afghanska  samhället. Detta
manifesteras    främst    genom   att   jämställdhet
integreras i alla biståndsinsatser.  Ett projekt som
särskilt  gynnar  flickor  och kvinnors situation  i
Afghanistan är FN:s barnfonds (Unicef) Tillbaka till
skolan-kampanj,  som  Sverige   har   stött  med  25
miljoner kronor. Projektet syftade till  att  ge 1,7
miljoner  afghanska  barn  möjlighet  till  gemensam
skolstart   den   22   mars  2002.  Utskottet  delar
regeringens bedömning att  humanitärt bistånd kommer
att  vara  nödvändigt  i  landet  under  överskådlig
framtid med rehabilitering  och  återuppbyggnad  som
parallella processer.
Utskottet   kan  konstatera  att  de  diplomatiska
förbindelserna  med  Afghanistan  har  återupptagits
sedan     Sverige     ambassadör     i     Islamabad
sidoackrediterats till Kabul.
Som  utskottet  ovan framhållit är ett ytterligare
förbättrat säkerhetsläge  grundläggande  för att den
afghanska  politiska processen fortsatt skall  kunna
utvecklas i  en  positiv  riktning och för att skapa
förutsättningar  för långsiktig  säkerhet.  På  sikt
måste   dock  säkerhet,   stabilitet   och   ordning
upprätthållas  av  en  afghansk  regering. Utskottet
vill betona att ett stabilt Afghanistan  bidrar till
en långsiktig regional säkerhet.
Som framgått tidigare i detta betänkande  har FN:s
säkerhetsråd  i  resolution 1413 av den 23 maj  2002
beslutat att ge den internationella säkerhetsstyrkan
fortsatt mandat under  sex månader inom de ramar som
lades fast i resolution  1386  från  den 20 december
2001.  Det  betyder  att  styrkans  uppgift  förblir
densamma som tidigare, dvs. att bistå  den afghanska
interimsmyndigheten, och senare övergångsregeringen,
med   att   upprätthålla  säkerheten  i  Kabul   med
omgivningar.   Insatsen   utgör  således  en  direkt
uppföljning av FN:s tidigare  beslut.  Det förtjänar
att   understrykas,   menar   utskottet,   att   den
internationella  säkerhetsstyrkan  finns på plats på
grundval  av ett mandat från FN:s säkerhetsråd.  Det
innebär  även   att   det   land   som  tar  på  sig
ledningsansvaret, för närvarande Storbritannien  och
senare  Turkiet,  agerar  på FN:s uppdrag. Utskottet
noterar att ingen ändring av  styrkans uppgifter har
skett i jämförelse med det som gällde vid riksdagens
tidigare  beslut  i januari 2002  om  att  bemyndiga
regeringen att bidra  med  svensk  väpnad trupp till
den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan.
Utskottet  noterar  vidare i sammanhanget  att  en
viss samordning sker mellan  ISAF:s  ledning och det
amerikanska  centralkommandot  US  CENTCOM  för  att
undvika vådabeskjutning mellan personal  som ingår i
Operation Enduring Freedom och personal som  ingår i
ISAF  och  för  att säkerställa att den ena gruppens
aktiviteter i Afghanistan inte lägger hinder i vägen
för  den  andras.  Utskottet   har   i  samband  med
föredragning i utskottet av företrädare för Utrikes-
och  Försvarsdepartementen  erfarit att  detta  inte
innebär  att  det  amerikanska  centralkommandot  US
CENTCOM  har  någon  instruktions- eller  befälsrätt
gentemot ISAF:s ledning.
Utskottet välkomnar  beslutet  från säkerhetsrådet
och     konstaterar    att    den    internationella
säkerhetsstyrkan    ISAF   utför   en   framgångsrik
fredsinsats som nu förlängs.  Det är även utskottets
mening att det är av särskild vikt  att beslutet har
tagits  i god tid innan det nuvarande  mandatet  för
den  internationella   säkerhetsstyrkan   löper  ut.
Beslutet innebär på så sätt en stark signal  om  det
internationella  samfundets  fortsatta  engagemang i
freds-  och  försoningsprocessen  i Afghanistan  och
utgör  samtidigt  ett  stöd  till det rådslag  (Loya
Jirga) som skall äga rum i början  av  juni  månad i
Kabul inför tillsättandet av en övergångsregering.
Säkerhetsrådet  uppmanar  i  resolution  1413 FN:s
medlemsstater   att   bidra   bl.a.   med  personal,
utrustning    och    andra    resurser    till   den
internationella styrkan.
Regeringen   har  förelagt  riksdagen  proposition
2001/02:179  om fortsatt  svenskt  deltagande  i  en
internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan.
När  det  gäller  tjänstgöring  av  svensk  väpnad
styrka utomlands  får  reger-ingen  enligt 1 § lagen
(1992:1153)   om   väpnad  styrka  för  tjänstgöring
utomlands  utan  riksdagens  hörande  ställa  väpnad
styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet
utomlands  på begäran  av  Förenta  nationerna  (FN)
eller enligt beslut som fattas av Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
I resolution  1413  hänvisar  säkerhetsrådet  till
kap.  VII  i FN:s stadga. Innebörden av detta är att
styrkan, om  behov  föreligger, även tillåts använda
tvångsmedel  för att utföra  de  av  världssamfundet
angivna   uppgifterna    i   Afghanistan.   Eftersom
fredsframtvingande  åtgärder   inte   kan  uteslutas
ligger  en  sådan  insats  inte inom ramen  för  det
mandat   som   regeringen   givits    enligt   lagen
(1992:1153)   om   väpnad  styrka  för  tjänstgöring
utomlands.
Enligt 10 kap. 9  §  regeringsformen  får  svensk
väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen
medger  det,  om  det är medgivet i lag som anger
förutsättningarna   för    åtgärden    eller   om
skyldighet   att   vidta   åtgärden   följer   av
internationell överenskommelse eller förpliktelse
som  har  godkänts  av  riksdagen. Ett medgivande
från  riksdagen  är  således   i  detta  fall  en
förutsättning  för  svenskt  deltagande   i   den
internationella säkerhetsstyrkan för Afghanistan.
Utskottet  framhöll  i  sitt  tidigare betänkande
(2001/02:UFöU2)  om  en  svensk väpnad  styrka  i
Afghanistan följande:
Sverige har av tradition varit en konstruktiv och
nyskapande aktör i internationellt  samarbete för
fred. Det svenska engagemanget i Mellanöstern och
på Balkan är långvarigt, senast med en omfattande
säkerhetsskapande  insats  i  Kosovo  inom   KFOR
(prop. 1998/99:112, bet. 1998/99: UFöU2 samt bet.
2000/01:UU12 och yttr. 2000/01:FöU4y).
Utskottet   har  vid  ett  flertal  tillfällen,
senast i betänkande 2001/02:UFöU1, framhållit att
internationell   fred   och   säkerhet   är   ett
övergripande      mål     för     den     svenska
säkerhetspolitiken.  Utskottet  framhöll även som
ett   grundläggande   mål   för  säkerhets-   och
försvarspolitiken att solidariskt  bidra  till en
fredlig  utveckling  i omvärlden. Vidare betonade
utskottet i betänkandet  att  när  det gäller den
internationella delen av säkerhetspolitiken skall
Sverige i samverkan med andra stater aktivt verka
för fred och ökad säkerhet, därigenom  bidragande
till  ökad  säkerhet  i  omvärlden  och  för  oss
själva. Dessa utskottets uttalanden har riksdagen
sedermera   ställt  sig  bakom.  Att  bidra  till
internationell  fred  och säkerhet är också en av
Försvarsmaktens huvuduppgifter.

Utskottet  anser,  liksom  regeringen,  att  det  är
naturligt för Sverige att delta  i en multinationell
säkerhetsstyrka  i Afghanistan. Det  internationella
samfundet  måste  engagera   sig   både   kort-  och
långsiktigt   för   att  bygga  fred,  säkerhet  och
utveckling i Afghanistan.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet menar
att dessa bedömningar äger fortsatt giltighet.

Utskottet välkomnar  på  grundval  av vad som ovan
anförts regeringens förslag om ett fortsatt  svenskt
deltagande  med  väpnad trupp inom ramen för den  av
FN:s    säkerhetsråd    beslutade    internationella
säkerhetsstyrkan.
Utskottet  konstaterar  att  det nuvarande svenska
bidraget till ISAF till största  delen  består av en
underrättelsepluton.  Dess  uppgift  är  att   genom
underrättelseverksamhet  bidra  till en säker miljö,
samverka  med  politiska ledare och  lokalbefolkning
och skydda särskilda  objekt.  Två  tolkar  ingår  i
styrkan.  Förutom  underrättelseplutonen arbetar sex
svenska officerare vid  ISAF:s  stab  med  uppgifter
inom  områdena civil-militär samverkan, ammunitions-
och   minröjning    samt    underrättelseverksamhet.
Dessutom      finns      samverkanspersonal      vid
operationsledningen i London.
Enligt vad utskottet erfarit  har ISAF:s samarbete
med   interimsadministrationen  fungerat   väl   och
styrkans  närvaro  uppskattas  av civilbefolkningen.
Förutom den reguljära verksamheten har personal från
ISAF även arbetat med s.k. quick  impact-projekt som
t.ex. renovering av skolor.
Utskottet har noterat att regeringen  den  14 mars
2002  har  fattat  beslut  om en fortsättning av den
nuvarande  svenska insatsen under  förutsättning  av
ett  nytt  FN-mandat   och  riksdagens  godkännande.
Enligt regeringens bedömning  kan  styrkan fortsätta
att verka i Afghanistan till slutet  av  augusti  år
2002  och  därefter  ersättas  av  insatser på andra
områden.
Det pågående svenska bidraget till  ISAF bestående
av en underrättelsepluton avslutas därför  till  den
31 augusti 2002.
Försvarsmakten  har redovisat vissa alternativ för
fortsatta   svenska   insatser   vilka   återges   i
propositionen  och  som  utskottet   redogjort   för
tidigare  i  detta betänkande (se avsnittet Bakgrund
ovan).
Efter propositionens  avlämnande  har  regeringens
företrädare presenterat regeringens intentioner  vad
gäller  den fortsatta svenska insatsen i Afghanistan
inför utskottet. Regeringen utgår i sin planläggning
från att  den  svenska insatsen efter den 31 augusti
skall  uppgå  till   32   personer  som  skall  vara
verksamma  inom  civil-militär   samverkan  (CIMIC).
Detta  innefattar  även  officerare  från  väg-  och
vattenbyggnadskåren     samt     i     stabs-    och
logistikbefattningar.
Utskottet kan konstatera att antalet personer  som
är  engagerade i en svensk insats inom ramen för den
internationella   säkerhetsstyrkan   i   Afghanistan
kommer att minska efter den 31 augusti 2002  jämfört
med  första  halvåret  2002,  då styrkan har uppgått
till  drygt  40  personer.  Utskottet   understryker
vikten av att, som anges i propositionen, regeringen
håller riksdagen fortlöpande informerad om  hur  ett
fortsatt svenskt truppbidrag kan komma att utformas.
Regeringen  har  i  propositionen  föreslagit  att
riksdagens  bemyndigande  för  den fortsatta svenska
truppinsatsen  skall  gälla längst  t.o.m.  december
månad 2002. FN:s säkerhetsråd  har  sedermera fattat
beslut    om   att   förlänga   mandatet   för   den
internationella    säkerhetsstyrkans    närvaro    i
Afghanistan  t.o.m.  den 20 december 2002. Utskottet
vill därför framhålla att den bortre tidsgränsen för
den svenska militära styrkans  närvaro i Afghanistan
inte kan inträffa senare i tiden  än utgången av det
mandat som givits av FN i resolution  1413, dvs. den
20  december 2002, utan att riksdagen bemyndigar  en
fortsatt insats av svensk väpnad trupp i landet.
Liksom  vid riksdagens tidigare beslut (grundat på
bet. 2001/02:UFöU2)  om  en  insats av svensk väpnad
trupp  i  Afghanistan är det utskottets  sammantagna
bedömning  att  ett  svenskt  truppbidrag  till  den
internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan är av
stort värde samt att det ligger i linje med Sveriges
redan mycket  omfattande engagemang i landet och med
Sveriges övergripande  internationella åtaganden när
det gäller att främja fred och säkerhet.
Utskottet  kan med tillfredsställelse  konstaterar
att det liksom  vid  det  tidigare  beslutet,  råder
enighet mellan riksdagspartierna om att Sverige  bör
delta  i  en väpnad internationell säkerhetsstyrka i
Afghanistan.   FN   har   i   den   tidigare  nämnda
resolutionen givit den internationella  styrkan  ett
mandat som tillåter fredsframtvingande åtgärder. Att
riksdagen  ger  regeringen  bemyndigande  att  sända
svensk väpnad trupp på uppdrag i annat land på denna
grund  är  ett  beslut  som  innebär  ett  betydande
ansvar.  Som  tragiska  erfarenheter  har visat  kan
förluster i människoliv i samband med fredsfrämjande
uppdrag inte uteslutas. Vid ett ställningstagande av
detta  slag  är  det således en styrka att  samtliga
partier ställer sig bakom riksdagens beslut.
Även vid tidigare  tillfällen,  bl.a. vid besluten
att  delta  med  trupp  i  IFOR/SFOR-operationen   i
Bosnien-Hercegovina  och i KFOR-operationen i Kosovo
liksom när det första  svenska bidraget till styrkan
i Afghanistan beslutades  i januari år 2002, har det
funnits en samsyn bland riksdagens partier till stöd
för de svenska insatserna.  Utskottet vill därför än
en gång understryka att denna  politiska  enighet är
en  styrka för Sverige som internationell aktör  och
stärker    trovärdigheten   i   vår   utrikes-   och
säkerhetspolitik.
Regeringen    framhåller   i   propositionen   att
kostnaderna för de  fortsatta  svenska insatserna av
Försvarsmakten  beräknats  till  mellan   8  och  30
miljoner kronor samt att de finansieras från  sjätte
utgiftsområdet    anslag   6:1   Förbandsverksamhet,
beredskap  och  fredsfrämjande   truppinsatser  m.m.
Utskottet  har från regeringens företrädare  erfarit
att den insats  som  genomförs  från den 1 september
kommer  att  belasta  det  nämnda  anslaget  med  24
miljoner  kronor  till  slutet  av  december   2002.
Utskottet  noterar  därvid att regeringens bedömning
är att utgifterna för  det svenska truppbidraget kan
finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag.
Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att
riksdagen med anledning  av  proposition 2001/02:179
ger  regeringen bemyndigande att  ställa  en  väpnad
styrka  om högst 45 personer till förfogande som ett
svenskt    bidrag     till    den    internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan,  dock  längst t.o.m.
den 20 december 2002.

Särskilt yttrande



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttrande.

Av Lars Ohly och Berit Jòhannesson (båda v).

Vänsterpartiet står bakom  sammansatta  utrikes- och
försvarsutskottets  förslag  i betänkande UFöU3  att
riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en väpnad
styrka om högst 45 personer till  förfogande som ett
svenskt     bidrag    till    den    internationella
säkerhetsstyrkan i Afghanistan. Vi anser det vara av
stor  vikt  att   FN   genom   den   internationella
säkerhetsstyrkans  närvaro i landet tar  ansvar  för
att  skapa  förutsättningar   för   en  fredlig  och
demokratisk  utveckling  i landet. Av betydelse  för
vårt ställningstagande har  också  de  garantier som
getts varit, vilket innebär att ISAF på  intet  sätt
är instruktions- eller befälsmässigt underställd det
amerikanska  centralkommandot  och därmed inte skall
sammanblandas med USA:s pågående krig i landet.

USA:s  krig har nu pågått i åtta  månader.  Enligt
amerikanska uppgifter har kriget hittills kostat ca.
4  000  människor  livet.  Bombningarna  har  totalt
slagit ut  stora  delar  av infrastrukturen i ett av
världens fattigaste länder.
USA:s krig sades från början  vara  ett  sätt  att
bekämpa     terrorismen    efter    de    avskyvärda
terrorattackerna  i  New  York  och  Pentagon den 11
september 2001. Vi menar att det i stället till stor
del  handlar om vedergällning i syfte att  förstärka
USA:s  egen ställning i området. Hämnden har använts
för att  etablera  en världsordning i vilken USA ges
rätten att bedriva krig efter eget gottfinnande utan
begränsning  i  tid. Detta  är  inte  ett  krig  mot
terrorismen. Den  borde och skall besegras med andra
medel.
USA har rätt till  självförsvar,  så  långt är FN-
stadgan  fullkomligt  entydig. De givna slutsatserna
av detta är att USA och dess allierade hade rätt att
angripa terroristernas nätverk och gripa de skyldiga
efter terrorattackerna  i  september förra året. USA
har tolkat uppdraget och villkoren mer långtgående.
FN-stadgan är mycket restriktiv när det gäller att
tillåta   staters   militära   våldsanvändning   och
erbjuder  endast  två  undantag: Säkerhetsrådet  kan
besluta om väpnade sanktioner  för  att upprätthålla
internationell  fred  och säkerhet, och  stater  kan
enskilt eller kollektivt  utöva  självförsvarsrätten
vid ett väpnat angrepp enligt artikel 51. Det senare
fallet utgör enda gången då stater på eget initiativ
får  besluta  om  militärt våld. Självförsvarsrätten
har  hittills ställt  krav  på  förekomsten  av  ett
väpnat  angrepp.  Dessutom skall självförsvaret vara
nödvändigt för att  avvärja  ett  pågående  angrepp,
vilket  är  svårt  att hävda om USA:s bombningar  av
Afghanistan.  Denna  tolkning   av  artikel  51  har
riksdagens partier tidigare varit överens om.
För att kunna åberopa självförsvar  har  alltså en
nytolkning   av   FN-stadgans   artikel  51  krävts.
Konsekvenserna av en sådan nytolkning  är att stater
som utsatts för terrordåd ges rätt att med  militära
medel   gå   in   i  andra  stater  där  terrorister
uppehåller sig. Då  befinner  sig många stater under
ett potentiellt hot om väpnad attack.
Vänsterpartiets  kritik  mot det  pågående  kriget
kvarstår därför.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen

I    proposition   2001/02:179   Fortsatt    svenskt
deltagande  i en internationell styrka i Afghanistan
föreslår   regeringen   att   riksdagen   bemyndigar
regeringen att  ställa  en väpnad styrka om högst 45
personer till förfogande som ett svenskt bidrag till
den  internationella  styrkan  i  Afghanistan  under
förutsättning att Förenta  nationernas  säkerhetsråd
ger fortsatt mandat för styrkan och längst  till och
med december månad 2002.


Bilaga 2

FN:s resolution 1413




Elanders Gotab, Stockholm  2002