Utbildningsutskottets betänkande
2001/02:UBU3
Asylsökande barns skolgång m.m.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition
2000/01:115 Asylsökande barns skolgång m.m. och en
folkpartimotion som väckts med anledning av
propositionen.
I propositionen föreslår regeringen en ändring i
skollagen som innebär att nuvarande bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter om mottagande i
det offentliga skolväsendet av barn som inte räknas
som bosatta i landet utvidgas till att omfatta även
mottagande av dessa barn i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg.
Regeringen avser att med stöd av bemyndigandet i
särskilda föreskrifter ange att asylsökande barn och
barn som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd
(s.k. massflyktingar) skall ha tillgång till
utbildning inom det offentliga skolväsendet,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på i huvudsak
samma villkor som gäller för barn som är bosatta i
Sverige. Föreskrifterna bör också omfatta barn som
av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
och givits rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Den statliga ersättningen till kommunerna för nämnda
barns skolgång m.m. bör utökas.
I propositionen föreslås vidare vissa tillägg i
bestämmelserna i skollagen om bidrag till fristående
skolor, när det gäller ersättning för undervisning
av asylsökande barn m.fl.
Ändringarna i skollagen föreslås träda i kraft den
1 januari 2002.
Socialförsäkringsutskottet har avgivit yttrande
till utbildningsutskottet över propositionen och
motionen.
Utbildningsutskottet, liksom
socialförsäkringsutskottet, tillstyrker rege-ringens
förslag och avstyrker motionen.
Folkpartiet reserverar sig till förmån för sina
förslag i motionen om skyldighet för kommuner att
erbjuda barn utbildning m.m. i avvaktan på avvisning
eller utvisning samt om utredning av möjligheterna
till skolgång m.m. för gömda barn.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Tillgång till utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för
asylsökande barn m.fl.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen (1985:1100), såvitt avser 1
kap. 1 § och 15 kap. 5 §.
2. Utbildning m.m. i avvaktan på avvisning
eller utvisning
Riksdagen avslår motion 2000/01:Ub48 yrkande 1.
Reservation (fp) - delvis
3. Skolgång m.m. för gömda barn
Riksdagen avslår motion 2000/01:Ub48 yrkande 2.
Reservation (fp) - delvis
4. Statlig ersättning för kostnader för
utbildning, förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen (1985:1100), såvitt avser 2 b
kap. 10 b och 10 c §§ samt 9 kap. 6, 6 a, 8 a och
8 c §§.
5. Lagförslaget i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i skollagen (1985:1100) i den mån det inte
omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.
Stockholm den 16 oktober 2001
På utbildningsutskottets vägnar
Britt-Marie Danestig
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Britt-
Marie Danestig (v), Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Majléne Westerlund Panke (s), Tomas
Högström (m), Tomas Eneroth (s), Erling Wälivaara
(kd), Per Bill (m), Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson
(c), Ulf Nilsson (fp), Agneta Lundberg (s), Nils-
Erik Söderqvist (s) och Kalle Larsson (v).
2001/02
UbU3
Redogörelse för ärendet
Inom Utbildningsdepartementet tillsattes i november
1999 en särskild arbetsgrupp med uppdrag att utreda
frågor rörande barnomsorg och utbildning för
asylsökande barn. Arbetsgruppen redovisade i maj
2000 sina förslag i departementspromemorian
Förskola, skola och skolbarnsomsorg för asylsökande
barn (Ds 2000:26). Promemorian, som
remissbehandlats, ligger till grund för den nu
aktuella propositionen Asylsökande barns skolgång
m.m. (prop. 2000/01:115).
I propositionen föreslår regeringen en ändring i
skollagen (1985:1100) som innebär att nuvarande
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter
om mottagande i det offentliga skolväsendet av barn
som inte räknas som bosatta i landet utvidgas till
att omfatta även mottagande av dessa barn i
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Regeringen avser att med stöd av bemyndigandet i
särskilda föreskrifter ange att asylsökande barn och
barn som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (s.k.
massflyktingar) skall ha tillgång till utbildning
inom det offentliga skolväsendet, förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg på i huvudsak samma villkor som
gäller för barn som är bosatta i Sverige.
Föreskrifterna bör också omfatta barn som av andra
skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och
givits rätt att vistas här medan ansökan prövas. Den
statliga ersättningen till kommunerna för nämnda
barns skolgång m.m. bör utökas.
I propositionen föreslås vidare vissa tillägg i
bestämmelserna i skollagen om bidrag till fristående
skolor, när det gäller ersättning för undervisning
av asylsökande barn m.fl.
Med anledning av propositionen har väckts en
motion. Förslagen i propositionen och i motionen
återges i bilaga 1. Regeringens förslag till
ändringar i skollagen finns som bilaga 2.
Utbildningsutskottet har berett
socialförsäkringsutskottet - som har att bereda
ärenden om utlännings- och invandrarfrågor -
tillfälle att yttra sig över propositionen och
motionen. Socialförsäkringsutskottet har avgivit
yttrande 2000/01:SfU8y, vilket intagits som bilaga 3
till detta betänkande.
Utskottets överväganden
Tillgång till utbildning,
förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg för asylsökande barn
m.fl.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till ändring av
15 kap. 5 § skollagen (1985:1100) jämte
följdändring i 1 kap. 1 § samma lag. Den nya
lydelsen av 15 kap. 5 § innebär att
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas meddela föreskrifter om
mottagande - förutom i det offentliga
skolväsendet - även i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg av barn som inte räknas som
bosatta i Sverige. Motionsyrkanden om
skyldighet för kommuner att erbjuda barn
utbildning m.m. i avvaktan på avvisning eller
utvisning samt om möjlighet till skolgång
m.m. för gömda barn bör avslås.
Jämför reservation (fp).
Gällande bestämmelser
Enligt skollagen (1985:1100) gäller som huvudregel
att ett barn skall vara bosatt i Sverige för att ha
rätt till förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och
utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn
och ungdom. Som bosatt i landet räknas normalt den
som rätteligen skall vara folkbokförd här.
Asylsökande barn är inte folkbokförda i Sverige.
De betraktas således inte som bosatta i landet.
Detta medför att de inte har någon generell rätt
till förskoleverksamhet. skolbarnsomsorg,
förskoleklass, grundskola respektive gymnasieskola
(och motsvarande skolformer).
Genom en bestämmelse i 15 kap. 5 § skollagen har
regeringen, eller den myndighet som regeringen
bestämmer, bemyndigats att meddela föreskrifter om
mottagande i det offentliga skolväsendet av elever
som inte räknas som bosatta i riket.
Med stöd av bemyndigandet har regeringen i 6 kap.
2 § första stycket grundskoleförordningen
(1994:1194) föreskrivit att barn som vistas i
Sverige i avvaktan på beslut i ett ärende om
uppehållstillstånd eller under liknande
omständigheter har rätt till grundskoleundervisning.
Enligt förordningen om undervisning av asylsökande
barn (SKOLFS 1993:21) skall de få undervisning i
vissa ämnen under minst 15 schemalagda veckotimmar
under det första läsåret. Efter det första läsåret
skall en successiv ökning ske av antalet veckotimmar
och ämnen. Utöver dessa timmar skall undervisning i
skapande verksamhet och idrott anordnas under minst
5 schemalagda veckotimmar.
Propositionen
I propositionen lämnas inledningsvis en redogörelse
för innehållet i FN:s konvention om barnets
rättigheter, den s.k. barnkonventionen.
Konventionens bestämmelser omfattar även barn som
vistas inom en konventionsstats gränser i avvaktan
på beslut om uppehållstillstånd. Bestämmelserna
innebär bl.a. att staterna skall tillhandahålla
kostnadsfri grundutbildning till flyktingbarn och
successivt tillhandahålla utbildning utöver
grundutbildning. Regeringen anför att svensk
lagstiftning i huvudsak stämmer överens med de
åtaganden Sverige gjort genom ratificeringen av
konventionen. Vissa förändringar behöver dock göras
såvitt gäller rätten till utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Enligt
regeringen är det en viktig uppgift att uppmärksamma
de barn som av olika skäl har ett särskilt behov av
skydd och stöd, t.ex. asylsökande barn. Ett led i
regeringens reformarbete för att förbättra dessa
barns situation är att stärka rätten till
utbildning.
Regeringen föreslår i propositionen en sådan
ändring av 15 kap. 5 § skollagen (1985:1100) att
regeringen i förordning kan meddela föreskrifter om
mottagande - förutom i det offentliga skolväsendet -
även i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg av
barn som inte räknas som bosatta i Sverige. Därtill
skall en hänvisning till att denna bestämmelse
gäller för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
tas in i 1 kap. 1 § skollagen.
Enligt regeringens bedömning bör de barn som
omfattas av 1 § första stycket 1-3 lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) ha tillgång
till utbildning inom det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom samt till förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg på i huvudsak samma villkor som
gäller för barn som är bosatta i Sverige. Därmed
avses asylsökande barn och barn som beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.
4 a § utlänningslagen (s.k. massflyktingar) liksom
barn som av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd
i Sverige och givits rätt att vistas här medan
ansökan prövas.
Rätten till utbildning inom grundskolan och
motsvarande skolformer bör inte medföra någon
skolplikt. Barnen bör tas emot i det offentliga
skolväsendet så snart det är lämpligt med hänsyn
till det enskilda barnets personliga förhållanden.
Mottagandet bör dock ske senast en månad efter
barnets ankomst till Sverige. Rätten till
gymnasieutbildning bör gälla om studierna påbörjas
före 18 års ålder. Barnen kan också mottas i en
fristående skola för att där få motsvarande
utbildning.
Den kommun där barnet vistas bör svara för att
utbildningen kommer till stånd. Undervisningen bör
bedrivas med hänsyn till det enskilda barnets behov
och förutsättningar.
Regeringen bedömer att förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg bör erbjudas asylsökande barn m.fl.
på samma villkor som gäller för barn bosatta i
Sverige. Detta innebär att om föräldrarna
förvärvsarbetar, är arbetssökande eller studerar
eller om barnet har ett eget behov skall barn i
åldern 1-6 år erbjudas förskoleverksamhet (förskola
eller familjedaghem) och barn i åldern 6-12 år
erbjudas skolbarnsomsorg (fritidshem eller
familjedaghem). Asylsökande barn m.fl. bör också tas
emot i den allmänna förskolan som införs den 1
januari 2003 för barn i åldern 4-5 år.
Motionen
I motion 2000/01:Ub48 välkomnar Folkpartiet propositionen om
att asylsökande barn skall ges rätt till skolgång,
förskola samt skolbarnsomsorg på samma villkor som
gäller för barn bosatta i Sverige. Dock anser
motionärerna att det av propositionen tydligt borde
ha framgått att också de barn som fått avslag på sin
asylansökan skall få en rätt till skolgång i väntan
på utvisning. Motionärerna påpekar att väntetiden i
många fall kan bli mycket lång, bl.a. i de fall då
mottagarlandet inte är berett att ta emot de
hemvändande medborgarna. De vill ha ett
tillkännagivande till regeringen om att kommuner
skall vara skyldiga att erbjuda utbildning inom det
offentliga skolväsendet samt förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg även till de barn som väntar på
utvisning (yrk. 1).
Vidare understryker Folkpartiet i motionen att
barn som hålls gömda inför verkställighet av ett
avvisningsbeslut befinner sig i en mycket utsatt
situation. På vissa håll i landet har skolor redan
på olika sätt erbjudit gömda barn skolgång. Det bör
därför utredas vilka olika möjligheter som kan
finnas att erbjuda gömda barn skolgång,
förskoleverksamhet samt skolbarnsomsorg. Riksdagen
bör enligt motionärerna göra ett tillkännagivande
till regeringen om detta (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till ändrad lydelse av 15 kap. 5 §
skollagen, vilket innebär att det tidigare
bemyndigandet för regeringen att utfärda
föreskrifter om mottagande i det offentliga
skolväsendet av barn som inte är bosatta i riket
utvidgas till att omfatta mottagande av sådana barn
även i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.
Riksdagen bör också anta följdändringen i 1 kap. 1 §
skollagen.
Enligt redogörelsen i propositionen avser
regeringen att med stöd av det nämnda bemyndigandet
i särskilda föreskrifter ange att barn som ansöker
om asyl eller skydd i Sverige enligt 3 kap.
utlänningslagen (1989:529) och barn som har
beviljats uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §
utlänningslagen (s.k. massflyktingar) skall ha
tillgång till förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg
och utbildning inom det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom på i huvudsak samma villkor som
gäller för barn som är bosatta i Sverige.
Föreskrifterna bör också omfatta barn som av andra
skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och
givits rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Föreskrifterna bör finnas i en särskild förordning.
Socialförsäkringsutskottet skriver i sitt yttrande
i ärendet att regeringens förslag får sägas ligga i
linje med vad utskottet tidigare anfört i frågan om
asylsökande barns och ungdomars rätt till
skolundervisning (bet. 1998/99:
SfU5). Utbildning är en grundläggande förutsättning
för att de barn och ungdomar som kommer till Sverige
som asylsökande och som senare eventuellt erhåller
uppehållstillstånd här på ett bra sätt skall kunna
integreras i det svenska samhället. Även om de inte
får uppehållstillstånd här är utbildning under tiden
de vistas i Sverige av stor betydelse för dem när de
återvänder till hemlandet. Utskottet ser därför
positivt på regeringens förslag och bedömning i
propositionen.
Utbildningsutskottet instämmer i vad
socialförsäkringsutskottet anför i yttrandet.
Utbildningsutskottet vill betona att barnets bästa
skall komma i första rummet, vilket slås fast i FN:s
barnkonvention. Barn som kommer till Sverige från
andra länder har mycket skiftande kunskaper,
erfarenheter och behov. Vissa barn kommer från
tidigare välfungerande skolor i hemlandet medan
andra aldrig har haft möjlighet att gå i skolan.
Innehållet och uppläggningen av skolverksamheten
måste därför utformas utifrån en bedömning av varje
enskilt barns behov och förutsättningar. För vissa
barn är kanske skolgången ett stöd för att finna en
struktur i tillvaron medan andra kanske inte orkar
delta i undervisning lika många timmar som andra
barn. Även när det gäller mottagande i förskola och
skolbarnsomsorg måste en individuell bedömning
utifrån barnets bästa göras i varje särskilt fall.
Såväl förskolan som skolbarnsomsorgen kan bidra till
att ge de asylsökande barnen kontinuitet och
trygghet. Barnen får också möjlighet till social
kontakt med andra barn och vuxna samt stimulans till
personlig utveckling.
När det gäller förslaget i motion 2000/01:Ub48
yrkande 1 om införande av skyldighet för kommuner
att erbjuda utbildning m.m. för barn som väntar på
avvisning eller utvisning citerar utskottet först
vad socialförsäkringsutskottet anför i frågan.
Vad gäller barn som väntar på avvisning eller
utvisning har utskottet erfarit att barn som
redan går i skolan får fortsätta med det även i
avvaktan på verkställighet. Någon formell
skyldighet för kommunen att låta barnet gå kvar i
skolan föreligger dock inte. Såvitt gäller
asylsökande barn har det hittills inte funnits
någon skyldighet för kommunerna att ta emot dessa
barn i den kommunala förskolan eller
skolbarnsomsorgen. I vissa kommuner har dessa
barn ändå tagits emot i förskolan. Utskottet
anser det naturligt att i dessa fall jämföra med
vad som föreskrivs i LMA om rätten till bistånd.
Enligt 11 § LMA upphör rätten till bistånd (t.ex.
dagersättning och särskilt bidrag) när
utlänningen lämnar landet. Den som håller sig
undan så att ett beslut om avvisning eller
utvisning inte kan verkställas har enligt 12 §
däremot inte rätt till bistånd. Enligt utskottets
mening är det närmast självklart att barnen under
motsvarande förutsättningar skall få gå kvar i
skolan och skolbarnsomsorgen liksom i förskolan
till dess att de lämnar landet. Utskottet
förutsätter att så kommer att bli fallet.
Utbildningsutskottet vill framhålla att fortsatt
skolgång m.m. för barn som väntar på avvisning eller
utvisning kan ha stor betydelse för barnens
utveckling och psykiska hälsa. Det är därför enligt
utskottets bestämda uppfattning viktigt - och i
enlighet med intentionerna i FN:s barnkonvention om
att barnets bästa alltid skall iakttas - att barnen
får fortsätta i skolan, förskolan och
skolbarnsomsorgen så länge de är kvar i landet.
Liksom socialförsäkringsutskottet förutsätter
utbildningsutskottet att så kommer att bli fallet.
Med hänvisning till vad som här har anförts
föreslår utskottet avslag på motionsyrkandet.
Beträffande den i motionens yrkande 2 väckta frågan
om gömda barns möjligheter till bl.a. skolgång
hänvisar socialförsäkringsutskottet i sitt yttrande
till sin tidigare redovisade principiella hållning i
fråga om personer som håller sig undan
verkställigheten av ett avlägsnandebeslut (bet.
1996/97:SfU5,
s. 96 f.). Utskottet anförde bl.a. att
utlänningslagstiftningen bygger på tanken att den
som har fått ett beslut om att lämna landet gör det
självmant. Enligt utskottet var det ett allvarligt
problem, att många personer kunde antas hålla sig
gömda i Sverige kanske under långa tider. Särskilt
allvarligt ansåg utskottet det vara när barn finns
med i bilden med hänsyn till riskerna för att barnet
skadas i sin hälsa och utveckling.
I yttrandet redogör socialförsäkringsutskottet för
Migrationsverkets arbete med att uppmärksamma och ge
stöd till barnfamiljer som verkar vara i riskzonen
för att gömma sig. Det är enligt utskottet givet att
barn i familjer som saknar tillstånd att vistas i
Sverige och som håller sig undan myndigheterna
regelmässigt lever under svåra förhållanden. Därför
är det av stor vikt att olika åtgärder vidtas liksom
att projekt initieras och utvecklas i syfte att
förhindra att barnfamiljer gömmer sig. Utskottet
konstaterar att möjligheten till utbildning är av
stor betydelse även för barn som inte har rätt att
vistas i Sverige. Utskottet är dock inte berett att
förorda att även gruppen gömda barn skall ges en
uttrycklig rätt till utbildning m.m. utan föreslår
att utbildningsutskottet avstyrker motionsyrkandet.
Utbildningsutskottet ställer sig bakom vad
socialförsäkringsutskottet anför i frågan. Rätten
till utbildning bör inte gälla barn som hålls gömda
inför verkställighet av ett beslut om avvisning
eller utvisning. Som regeringen påpekar i
propositionen (s. 19) får dock en kommun ta emot en
elev som inte räknas som bosatt i Sverige, såväl i
grundskolan som i gymnasieskolan. Utskottet
konstaterar också att det i en del kommuner fungerar
så i praktiken, varför en utredning inte torde vara
nödvändig.
Utskottet avstyrker motion 2000/01:Ub48 yrkande 2.
Statlig ersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
ändringar i skollagen (1985:1100) såvitt
avser 2 b kap. 10 b och 10 c §§ samt 9 kap.
6,
6 a, 8 a och 8 c §§. Ändringarna innebär att
en kommun är skyldig att lämna bidrag till en
fristående skola som tar emot asylsökande
barn m.fl. med samma belopp som kommunen får
i ersättning enligt förordningen om statlig
ersättning för flyktingmottagande m.m.
Gällande bestämmelser
Enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning
för flyktingmottagande m.m. utgår ersättning till
kommuner för kostnader avseende
grundskoleundervisning för barn till utlänningar som
avses i 1 § första stycket 1 och 2 samt 8 § andra
och tredje styckena lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl. Ersättningen beslutas och
betalas av Migrationsverket.
Propositionen
Asylsökande barn m.fl. och deras föräldrar skall
enligt propositionen kunna välja en fristående skola
för utbildning i förskoleklass, grundskola
respektive gymnasieskola. I propositionen föreslår
regeringen tillägg i de bestämmelser i skollagen som
reglerar en kommuns skyldighet att för en elevs
utbildning i en fristående skola lämna bidrag till
den fristående skolan, nämligen i 2 b kap. 10 b och
10 c §§ samt 9 kap. 6, 6 a, 8 a och 8 c §§. Av de
föreslagna nya bestämmelserna framgår att
bidragsbeloppet till fristående skolor som tar emot
asylsökande barn och ungdomar m.fl. skall vara
detsamma som det belopp som kommunen kan få i
statlig ersättning för en sådan elev.
I anslutning till förslaget till skollagsändringar
lämnar regeringen en redogörelse för sin bedömning
om den kommande statliga ersättningen till
kommunerna för undervisning m.m. av asylsökande barn
och ungdomar. Enligt regeringen bör den statliga
ersättningen till kommunerna för kostnader avseende
undervisning i grundskolan för asylsökande barn
m.fl. höjas. Samma ersättning bör lämnas för
undervisning i skolformer motsvarande grundskolan.
Vidare bör det införas en statlig ersättning till
kommuner avseende allmän förskola för asylsökande
barn m.fl. i åldern 4-5 år, en ersättning till
kommuner avseende förskoleklass för dessa barn samt
en ersättning till kommuner avseende
gymnasieutbildning för asylsökande ungdomar m.fl.
Regeringen anger vilka belopp som är tänkta att utgå
i de olika fallen (prop. s. 24).
Enligt redovisningen i propositionen för
förslagens ekonomiska konse-kvenser beräknas
reformen öka de statliga kostnaderna för mottagande
av asylsökande barn m.fl. med ca 40 miljoner kronor
fr.o.m. 2002 och ca
50 miljoner kronor fr.o.m. 2003. Medel för den
föreslagna reformen beräknades i 2001 års ekonomiska
vårproposition under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar (prop. 2000/01:100, yttr. SfU5y, bet.
FiU20, rskr. 288). I budgetpropositionen för 2002
finns ifrågavarande medel anvisade under anslaget
Mottagande av asylsökande (prop. 2001/02:1, utg.omr.
8). Budgetförslaget i denna del behandlas av
socialförsäkringsutskottet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet föreslår att riksdagen antar föreslagna
ändringar i skollagens bestämmelser om bidrag till
fristående skolor. Därigenom föreskrivs skyldighet
för en kommun att till en fristående skola som tar
emot en asylsökande elev, eller en elev som vistas i
Sverige under liknande omständigheter, lämna bidrag
för eleven med samma belopp som kommunen får i
ersättning enligt förordningen om statlig ersättning
för flyktingmottagande m.m.
Utskottet föreslår att riksdagen även antar
förslaget i övrigt till ändring i skollagen. I detta
ligger att samtliga i propositionen föreslagna
ändringar i skollagen kan träda i kraft den 1
januari 2002.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
Utbildning m.m. i avvaktan på
avvisning eller utvisning, m.m.
(punkterna 2 och 3) - fp
av Ulf Nilsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkterna 2
och 3 borde ha följande lydelse:
2. Utbildning m.m. i avvaktan på avvisning
eller utvisning
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservationen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Ub48 yrkan-de
1.
3. Skolgång m.m. för gömda barn
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservationen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:Ub48 yrkan-de
2.
Ställningstagande
Enligt min uppfattning bör också de barn som fått
avslag på sin asylansökan ges rätt till utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i avvaktan på
att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
verkställs. Väntan på verkställighet kan i många
fall bli mycket lång. Ofta handlar det om flera
månader, ibland t.o.m. om år. Detta kan bero på att
mottagarlandet inte är berett att ta emot de
hemvändande medborgarna eller att en familjemedlem
på grund av sjukdom tvingas stanna i Sverige.
Oavsett vad orsaken är måste dessa barn ges en
dräglig tillvaro under tiden fram till
verkställighet, och därför är t.ex. skolgång under
väntetiden en viktig rättighet. Jag anser i enlighet
med yrkande 1 i motion 2000/01:Ub48 att kommunerna
skall åläggas en skyldighet att erbjuda utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg till barn som
väntar på avvisning eller utvisning. Detta bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening
och därmed bifalla motionsyrkandet.
Det är inte svårt att inse att barn som hålls
gömda inför verkställighet av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut befinner sig i en mycket utsatt
situation. Barnen, som inte själva har valt att
befinna sig gömda i annat land, kan inte lastas för
den situation de befinner sig i. Skolan är för dessa
barn betydelsefull och skulle kunna bidra till att
ge vardagen ett innehåll samtidigt som barnen kan få
den kunskap som de så väl behöver. Det omgivande
samhället har alltid ett ansvar för att barn som
hamnat i en svår situation får det stöd de behöver.
Därför måste, enligt min mening, skolan och
förskolan på olika sätt försöka ta ansvar för barn
som hålls gömda. På vissa håll i Sverige har skolor
redan erbjudit gömda barn skolgång. Det borde därför
utredas vilka olika möjligheter som kan finnas att
mer generellt erbjuda även de gömda barnen skolgång.
Skolverket bör ges i uppdrag att, i samarbete med
övriga berörda myndigheter, utreda denna fråga. Vad
jag här har anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening och därmed bifalla motion
2000/01:Ub48 yrkande 2.
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Regeringen har i proposition 2000/01:115 Asylsökande
barns skolgång m.m. föreslagit att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100).
Lagförslaget finns som bilaga 2 till detta
betänkande.
Motionen
I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade
motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
2000/01:Ub48 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommuner skall
vara skyldiga att erbjuda utbildning inom det
offentliga skolväsendet, förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg även till de barn som väntar på
utvisning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gömda barns
möjlighet till skolgång, förskoleverksamhet samt
skolbarnsomsorg.
BILAGA 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100)
BILAGA 3
Socialförsäkringsutskottets yttrande
2000/01:SfU8y
Asylsökande barns skolgång
Till utbildningsutskottet
Utbildningsutskottet har den 26 april 2001 berett
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 2000/01:115 Asylsökande barns
skolgång m.m. jämte eventuella motioner i de delar
som berör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde. En motion har därefter väckts med
anledning av propositionen, nämligen motion
2000/01:Ub48 av Ulf Nilsson m.fl. (fp).
Propositionen
I propositionen föreslås att skollagen (1985:1100)
ändras så att regeringen i förordning kan meddela
föreskrifter om mottagande i förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg av barn som inte räknas som bosatta
i Sverige. De barn som omfattas av 1 § första
stycket 1-3 lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. (LMA) bör enligt regeringens
bedömning ha tillgång till utbildning inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom samt
till förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på i
huvudsak samma villkor som gäller för barn som är
bosatta i Sverige. Förslaget omfattar därmed
asylsökande barn och barn som beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.
4 a § utlänningslagen (s.k. massflyktingar) liksom
barn som av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd
i Sverige och getts rätt att vistas här medan
ansökan prövas. Rätten till utbildning inom
grundskolan och motsvarande skolformer bör inte
medföra någon skolplikt och barnen bör tas emot i
det offentliga skolväsendet så snart det är lämpligt
med hänsyn till barnets personliga förhållanden.
Mottagandet bör dock ske senast en månad efter
barnets ankomst till Sverige. Rätten till
gymnasieutbildning bör gälla om studierna påbörjas
före 18 års ålder.
I propositionen görs vidare bedömningen att den
statliga ersättningen till kommunerna för kostnader
avseende undervisning i grundskolan för asylsökande
barn m.fl. bör höjas och en statlig ersättning till
kommuner avseende allmän förskola för asylsökande
barn m.fl. i åldern 4-5 år införas. En ersättning
till kommuner avseende förskoleklass för dessa barn
bör också införas, liksom ersättning till kommuner
avseende gymnasieutbildning för asylsökande ungdomar
m.fl.
Motionen
Ulf Nilsson m.fl. (fp) begär i motion Ub48 yrkande 1
ett tillkännagivande om att kommuner skall vara
skyldiga att erbjuda utbildning inom det offentliga
skolväsendet, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
även till de barn som väntar på utvisning.
Motionärerna anser att det av propositionen tydligt
borde framgå att också de barn som fått avslag på
sin asylansökan skall få rätt till skolgång i väntan
på utvisning, som i många fall kan bli mycket lång.
En orsak kan enligt motionärerna vara att
mottagarlandet inte är berett att ta emot de
hemvändande medborgarna.
I yrkande 2 begär motionärerna ett
tillkännagivande om gömda barns möjlighet till
skolgång, förskoleverksamhet samt skolbarnsomsorg.
Barn som hålls gömda inför verkställighet befinner
sig enligt motionärerna i en mycket utsatt
situation. På vissa håll har skolor redan på olika
sätt erbjudit gömda barn skolgång. Det bör därför
utredas vilka olika möjligheter som kan finnas att
erbjuda dessa barn t.ex. skolgång och förskola.
Utskottets bedömning
I betänkande 1998/99:SfU5 (s. 43 och 44) framhöll
utskottet att utbildning är en grundläggande
förutsättning för att de barn och ungdomar som
kommer till Sverige som asylsökande och som senare
eventuellt erhåller uppehållstillstånd här på ett
bra sätt skall kunna integreras i det svenska
samhället. Även om de inte får uppehållstillstånd
här är utbildning under tiden de vistas i Sverige av
stor betydelse för dem när de återvänder till
hemlandet. Av naturliga skäl föreligger vissa
speciella svårigheter med de asylsökande barnens och
ungdomarnas skolgång. Det tar tid att lära sig ett
nytt språk, och många har svåra traumatiska
upplevelser bakom sig som kräver särskilda insatser.
Utskottet, som påpekade att asylsökande barn och
ungdomar har rätt till grundskoleundervisning men
inte till gymnasieundervisning, föreslog en
kartläggning av hur många asylsökande ungdomar som
utnyttjar den svenska undervisningen, vilka resurser
som krävs för att de skall kunna tillgodogöra sig en
gymnasial undervisning samt kostnaderna härför.
Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna (rskr. 1998/99:162).
Regeringens förslag får sägas ligga i linje med
vad utskottet tidigare anfört i frågan. Utskottet
ser därför positivt på förslaget om att införa en
rätt för asylsökande barn m.fl. att få tillgång till
utbildning, förskola och skolbarnsomsorg på i
huvudsak samma villkor som gäller för barn som är
bosatta i Sverige.
Beträffande rätten till utbildning delar utskottet
regeringens bedömning att en individuell bedömning
utifrån barnets bästa måste göras i varje särskilt
fall. Barn som kommer till Sverige från andra länder
har mycket skiftande kunskaper, erfarenheter och
behov. Vissa barn kommer från tidigare välfungerande
skolor i hemlandet medan andra aldrig haft möjlighet
att gå i skolan. Innehållet och uppläggningen av
skolverksamheten måste därför utformas utifrån en
bedömning av varje enskilt barns behov och
förutsättningar. För vissa barn är kanske skolgången
ett stöd för att finna en struktur i tillvaron medan
andra kanske inte orkar delta i undervisning lika
många timmar som andra barn. Även om det i praktiken
innebär att barnens undervisning tidsmässigt måste
anpassas efter barnets behov är det dock inte
aktuellt med någon begränsning i bestämmelserna för
rätt till utbildning.
Såvitt gäller förskola och skolbarnsomsorg innebär
förslaget att asylsökande barn m.fl. i åldern 1-6 år
skall erbjudas förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg om föräldrarna förvärvsarbetar eller
studerar eller om barnet har ett eget behov.
Utskottet anser att en individuell prövning utifrån
barnets egna behov och möjligheter även skall gälla
förskolan och skolbarnsomsorgen. Som framhålls i
propositionen är den svenska förskolan emellertid
viktig också genom att den kan bidra till att ge de
asylsökande barnen kontinuitet och trygghet. Enligt
utskottets mening gäller detta i lika hög grad
skolbarnsomsorgen. Barnen i fråga har skilts från
släktingar och vänner och lämnat det språk de delade
med sin omgivning. Vissa barn har upplevt våld av
olika slag. Både förskolan och skolbarnsomsorgen kan
vidare ge barnen möjlighet till social kontakt med
andra barn och vuxna samt stimulans till personlig
utveckling.
Vad gäller barn som väntar på avvisning eller
utvisning har utskottet erfarit att barn som redan
går i skolan får fortsätta med det även i avvaktan
på verkställighet. Någon formell skyldighet för
kommunen att låta barnet gå kvar i skolan föreligger
dock inte. Såvitt gäller asylsökande barn har det
hittills inte funnits någon skyldighet för
kommunerna att ta emot dessa barn i den kommunala
förskolan eller skolbarnsomsorgen. I vissa kommuner
har dessa barn ändå tagits emot i förskolan.
Utskottet anser det naturligt att i dessa fall
jämföra med vad som föreskrivs i LMA om rätten till
bistånd. Enligt 11 § LMA upphör rätten till bistånd
(t.ex. dagersättning och särskilt bidrag) när
utlänningen lämnar landet. Den som håller sig undan
så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte
kan verkställas har enligt 12 § däremot inte rätt
till bistånd. Enligt utskottets mening är det
närmast självklart att barnen under motsvarande
förutsättningar skall få gå kvar i skolan och
skolbarnsomsorgen liksom i förskolan till dess att
de lämnar landet. Utskottet förutsätter att så
kommer att bli fallet.
Beträffande frågan om gömda barns möjligheter till
bl.a. skolgång vill utskottet hänvisa till sitt av
riksdagen godkända betänkande 1996/97:SfU5 (s. 96
och 97), vari utskottet redovisade sin principiella
hållning i fråga om personer som håller sig undan
verkställigheten av ett avlägsnandebeslut. Utskottet
anförde bl.a. att utlänningslagstiftningen bygger på
tanken att den som har fått ett beslut om att lämna
landet gör det självmant. Enligt utskottet var det
ett allvarligt problem, att många personer kunde
antas hålla sig gömda i Sverige kanske långa tider.
Särskilt allvarligt ansåg utskottet det vara när
barn finns med i bilden med hänsyn till riskerna för
att barnet skadas i sin hälsa och utveckling.
Utskottet underströk betydelsen av väl motiverade
beslut för att skapa förståelse för att ansökningar
om uppehållstillstånd avslås, när sökandena inte har
tillräckliga skäl att stanna i landet.
Socialstyrelsen och Migrationsverket har på
uppdrag av regeringen gjort en kartläggning av barn
som lever gömda i syfte att undgå att ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs. Av
rapporten När barn lever gömda (SoS-rapport 1999:5)
framgår bl.a. att de frågor som utretts är hur många
barn det är som lever gömda, varför de är gömda och
hur de påverkas under den tid de lever gömda på kort
och lång sikt. Enligt rapporten var det vid
årsskiftet 1998/99 ca 300 barn med slutligt
avlägsnandebeslut som var efterlysta. Bland dem
fanns troligen en del som lämnat landet utan att
polisen fått kännedom om det.
Frivilligorganisationerna kände till 150 barn som
levde gömda. De sammanställningar som gjorts och
annat material som inhämtats av utredningen tydde på
att det innebär stora risker för ett barns
hälsotillstånd att leva gömt. Avgörande för hur
barnen psykiskt klarar tiden som gömda är i vilken
utsträckning deras föräldrar sviktar i sin
omsorgsförmåga under denna tid. Möjligheten att få
gå kvar i skolan är också enligt rapporten av stor
betydelse.
Härefter har regeringen i enlighet med en
överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet i mars 2000 beslutat att barn
som hålls gömda inför verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut skall
tillförsäkras hälso- och sjukvård samt tandvård på
samma grunder som asylsökande barn. Landstingen får
därmed en statlig ersättning för denna vård.
Frivilligorganisationerna har framfört att de avser
att medverka till att dessa barn kommer till lämplig
vårdgivare.
I regeringens skrivelse Barn - här och nu (skr.
1999/2000:137, s. 68 och 69) finns en redogörelse
för Migrationsverkets s.k. barnprojekt. En del av
projektet syftar till att förbättra
förutsättningarna för att de som får ett
avlägsnandebeslut förstår och accepterar beslutet. I
barnskrivelsen anges att detta är en viktig del i
arbetet med att förhindra att barnfamiljer gömmer
sig. Det avslutade s.k. språkvårdsprojektet har
medfört att besluten nu motiveras på ett för
familjerna mer förståeligt sätt. Även
Migrationsverkets återvändandearbete skall enligt
barnskrivelsen utvecklas ytterligare eftersom det är
väsentligt att återvändandeperspektivet hålls öppet
under hela asylprocessen genom att t.ex. alternativa
lösningar för familjens, såväl föräldrarnas som
barnens, framtid diskuteras. Migrationsverket
utvecklar vidare ett s.k. early warning system för
att uppmärksamma och ge stöd till barnfamiljer som
verkar vara i riskzonen för att gömma sig. Ett nära
samarbete mellan Migrationsverkets mottagnings- och
asylenheter, men också med Utlänningsnämnden, skall
därför enligt barnskrivelsen utvecklas. Syftet är
att få ett underlag för en systematisk uppföljning
av vilka familjer som valt att gömma sig och vilka
omständigheter som förelegat i dessa fall.
Det är enligt utskottet givet att barn i familjer
som saknar tillstånd att vistas i Sverige och som
håller sig undan myndigheterna regelmässigt lever
under svåra förhållanden. Det är därför av stor vikt
att olika åtgärder vidtas liksom att projekt
initieras och utvecklas i syfte att förhindra att
barnfamiljer gömmer sig. Utskottet konstaterar att
möjligheten till utbildning är av stor betydelse
även för barn som inte har rätt att vistas i
Sverige. Utskottet är dock inte berett att förorda
att även gruppen gömda barn skall ges en uttrycklig
rätt till utbildning m.m.
Med det anförda föreslår utskottet att
utbildningsutskottet tillstyrker regeringens förslag
och avstyrker motion Ub48.
Stockholm den 31 maj 2001
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),
Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla
Hoffmann (v), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad
(m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Fanny
Rizell (kd), Cecilia Magnusson (m), Kerstin-Maria
Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Margareta
Cederfelt (m), Magda Ayoub (kd) och Kalle Larsson
(v).
Avvikande meningar
1. Utbildning m.m. i avvaktan på avvisning
eller utvisning
av Bo Könberg (fp), Fanny Rizell (kd) och Magda
Ayoub (kd).
Enligt vår uppfattning bör också de barn som
fått avslag på sin asylansökan ges rätt till
skolgång, skolbarnsomsorg och förskola i
avvaktan på att ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut verkställs. Väntan på
verkställighet kan i många fall bli mycket
lång. Ofta handlar det om flera månader, ibland
t.o.m. år. En orsak kan vara att mottagarlandet
inte är berett att ta emot de hemvändande
medborgarna eller att en familjemedlem på grund
av sjukdom tvingas stanna i Sverige. Oavsett
vad orsaken är måste dessa barn ges en dräglig
tillvaro under tiden fram till verkställighet,
och därför är t.ex. skolgång under väntetiden
en viktig rättighet. Vi anser att kommunerna
skall vara skyldiga att erbjuda skolgång,
förskola och skolbarnsomsorg till barn som
väntar på avvisning eller utvisning och att
detta bör ges regeringen till känna. Med det
anförda föreslår vi att utbildningsutskottet
tillstyrker motion Ub48 yrkande 1.
2. Gömda barn
av Bo Könberg (fp).
Det är inte svårt att inse att barn som hålls
gömda inför verkställighet av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut befinner sig i en mycket utsatt
situation. Barnen, som inte själva har valt att
befinna sig gömda i annat land, kan inte lastas för
den situation de befinner sig i. Skolan är för dessa
barn betydelsefull och skulle kunna bidra till att
ge vardagen ett innehåll samtidigt som barnen kan få
den kunskap som de så väl behöver. Det omgivande
samhället har alltid ett ansvar för att barn som
hamnat i en svår situation får det stöd de behöver.
Därför måste, enligt min mening, skolan och
förskolan på olika sätt försöka ta ansvar för barn
som hålls gömda. På vissa håll i Sverige har skolor
redan erbjudit gömda barn skolgång. Det borde därför
utredas vilka olika möjligheter som kan finnas att
mer generellt erbjuda även de gömda barnen skolgång.
Skolverket bör ges i uppdrag att, i samarbete med
övriga berörda myndigheter, utreda denna fråga.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Med det anförda anser jag att
utbildningsutskottet bör tillstyrka motion Ub48
yrkande 2.