Trafikutskottets betänkande
2001/02:TU1
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet
merparten av regeringens förslag i
budgetpropositionen för 2002
utgiftsområde 22 Kommunikationer (prop.
2001/02:1). Övriga förslag i
budgetpropositionen behandlar utskottet i
sitt betänkande Infrastruktur för ett
långsiktigt hållbart transportsystem
(bet. 2001/02:TU2). Vidare behandlar
utskottet i detta betänkande proposition
2001/02:34 Grundläggande kassaservice
samt 126 motioner.
Till betänkandet har fogats 33
reservationer och 11 särskilda yttranden.
De frågor som reservationerna och de
särskilda yttrandena avser samt de
partier som har avgett dem framgår av
innehållsförteckningen (s. 8 och 9).
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet liberalerna har avgivit
budgetalternativ som redovisas i de
särskilda yttrandena 1-4 (s. 159-165).
Anslag inom utgiftsområde 22
Riksdagen beslutade den 21 november 2001
att ställa sig bakom regeringens förslag
till ram för utgiftsområde 22
Kommunikationer. Ramen omfattar 24,5
miljarder kronor för budgetåret 2002. I
budgetpropositionen redovisar regeringen
hur den anser att detta belopp bör
fördelas mellan olika anslag. Den största
delen av beloppet, 22,2 miljarder kronor,
föreslås gå till vägar och järnvägar och
då främst infrastrukturåtgärder i form av
investeringar och underhåll. Utskottet
ställer sig bakom regeringens samtliga
förslag till medelsanvisningar.
Vägar och järnvägar
Utskottet föreslår att riksdagen för
nästa budgetår anvisar 13,4 miljarder
kronor till anslaget Väghållning och
statsbidrag och 7,0 miljarder kronor till
anslaget Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter. Dessa anslag samt de
föreslagna möjligheterna till
lånefinansiering gör det möjligt att
genomföra en nödvändig ambitionshöjning
inom väghållning och banhållning.
Sjöfart och luftfart
Riksdagen beslutade den 24 oktober 2001
att införa ett nytt sjöfartsstöd.
Riksdagsbeslutet innebär främst att det
gamla rederistödet, omfattande lastfartyg
i internationell trafik, ersatts med ett
nytt stöd som gäller såväl lastfartyg som
passagerarfartyg i internationell trafik.
Eftersom utbetalningar enligt det gamla
systemet kommer att göras även nästa år
föreslår utskottet en medelsanvisning på
212,5 miljoner kronor.
Utskottet anser att riksdagen bör ge
regeringen till känna att en översyn av
sjöfartens farledsavgifter snarast bör
genomföras i syfte att skapa ett
avgiftssystem som ger ett
konkurrensneutralt förhållande mellan
transportslagen och som motsvarar de
marginalkostnadsprinciper som redovisas i
EU:s vitbok om transportpolitiken.
Riksdagen föreslås anvisa 99,5 miljoner
kronor i driftbidrag till kommunala
flygplatser.
Rikstrafiken
Utskottet föreslår att 786 miljoner
kronor anvisas till anslaget
Rikstrafiken: Trafikupphandling. Anslaget
bekostar bl.a. statens upphandling av
interregional persontrafik på järnväg och
transportstöd till Gotland.
IT, tele, post och grundläggande
kassatjänst
Utskottet anser, i likhet med regeringen,
att det bör slås fast i lag att det skall
finnas en kassaservice i hela landet.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
förslag till lag om grundläggande
kassaservice i proposition 2001/02:34.
Innebörden av förslaget är att det är
Posten AB som skall tillhandahålla denna
tjänst. Som ersättning för detta föreslås
riksdagen anvisa 400 miljoner kronor till
Posten AB.
Utskottet ställer sig också bakom ett
lagförslag i budgetpropositionen som
innebär att möjligheten att ge kommuner
stöd till lokala telenät genom att deras
skattekonto krediteras förlängs med ett
år så att perioden omfattar den 1 juli
2000-den 31 december 2005.
Riksdagen föreslås anvisa 153 miljoner
kronor i syfte att trygga
funktionshindrades behov av
telekommunikationer och posttjänster.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Anslagsfrågor
1. Anslag inom utgiftsområde
22 Kommunikationer
Riksdagen anvisar anslag för budgetåret
2002 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt utskottets förslag
i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:1 utgiftsområde 22
Kommunikationer i denna del och avslår
motionerna 2001/02:T392, 2001/02:T450
yrkande 26, 2001/02:T454 yrkandena 2-11,
2001/02:T463 yrkande 23 och 2001/02:Fi294
yrkande 22.
Vägar
2. Låneram för byggande av
broar som ersätter färjor
Riksdagen godkänner att regeringen
år 2002 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 250 000 000
kr för Vägverket för byggande av broar
som ersätter färjor. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2001/02:1 i denna del.
3. Statlig borgen inom ramen
för Göteborgsöverenskommelsen
Riksdagen bemyndigar regeringen att
låta Riksgäldskontoret inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen teckna
statlig borgen för de lån som
Göteborgsleder AB tar upp inom en
total ram om högst 4 600 000 000 kr.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
denna del.
4. Ekonomiska förpliktelser
för långsiktiga avtal
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2002, i fråga om ramanslaget
36:2 Väghållning och statsbidrag, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 28 500 000
000 kr efter år 2002. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2001/02:1 i denna del.
5.Enskilda vägar
Riksdagen avslår motionerna
1999/2000:T209 yrkande 15, 1999/2000:
T213 yrkande 8, 1999/2000:T320 yrkande
2, 1999/2000:T340, 1999/2000:N214
yrkande 26, 2000/01:Sk1025 yrkande 9,
2001/02:T15 yrkande 17, 2001/02:T238
yrkandena 1-5, 2001/02:T257,
2001/02:T267, 2001/02:T317,
2001/02:T321, 2001/02:T380,
2001/02:T447 yrkande 2, 2001/02:T450
yrkande 3, 2001/02:T463 yrkande 19,
2001/02:MJ338 yrkandena 12 och 14,
2001/02:Sk288 yrkande 11 samt
2001/02:Sk433 yrkande 9.
Reservation 1 (m, kd, c, fp)
6. Färjetrafik m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T43, 2001/02:T225, 2001/02:
T237, 2001/02:T238 yrkande 6,
2001/02:T325 och 2001/02:MJ220 yrkande
2.
7. Vägmärken och vägskyltar
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T245, 2001/02:T248, 2001/02:
T322, 2001/02:T383, 2001/02:T408,
2001/02:T448 och 2001/02:Sk433 yrkande
10.
Reservation 2 (m, kd, c, fp)
8. Vägsalt
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T211 och 2001/02:T426.
Reservation 3 (c)
Järnvägar och Öresundsförbindelsen
9. Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar
Riksdagen godkänner att regeringen
år 2002 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 8 200 000
000 kr för Banverket för investeringar
i eldrift- och teleanläggningar,
telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital
samt för statens andel av lån avseende
vissa investeringar i
Stockholmsområdet enligt
överenskommelse år 1983 mellan Statens
järnvägar, Stockholms läns landsting
och staten. Därmed bifaller riksdagen
regeringens förslag i proposition
2001/02:1 i denna del.
10. Ekonomiska förpliktelser
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2002, i fråga om ramanslaget
36:4 Banhållning och sektorsuppgifter,
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 6 300 000 000 kr
efter år 2002. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2001/02:1 i denna del.
11. Arlandabanan
Riksdagen godkänner
a) att regeringen fr.o.m. år 2002 tar
ut en garantiavgift för statens
garantiåtaganden till Arlandabanan
Projekt AB,
b) att regeringen får besluta om att
ett infriande av
kapitaltäckningsgarantierna till
Arlandabanan Projekt AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som
i sin tur får belasta Luftfartsverket
och tilldelade medel på Banverkets
anslag till lika delar.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
dessa delar.
12. Banavgifter
Riksdagen avslår motion
2001/02:T239 yrkande 11.
Reservation 4 (m)
13. Banverkets
produktionsverksamhet
Riksdagen avslår motion 2001/02:T239
yrkande 6.
14. Järnvägssäkerhet
Riksdagen avslår motion
2001/02:T424.
15. Finansiella befogenheter
för Statens järnvägar m.m.
Riksdagen bemyndigar regeringen att
ge Statens järnvägar samt de nya SJ-
bolagen finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
denna del.
16. Ägarstrategi för SJ AB och
Green Cargo AB
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T15 yrkande 22, 2001/02:T351
och 2001/02:T435.
Reservation 5 (c)
17. Kapitaltillskott till
SVEDAB AB
Riksdagen godkänner att regeringen
under år 2002 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret om högst
310 000 000 kr för Vägverket och
Banverket tillsammans för att
finansiera ett kapitaltillskott till
SVEDAB AB samt räntan för detta lån.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
denna del.
18. Järnvägstrafikens
kostnadsansvar för Öresundsbron
Riksdagen avslår motion 2001/02:T239
yrkande 7.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)
19. Öresundsbrons prissättning
m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T223, 2001/02:T259, 2001/02:
T382, 2001/02:N218 yrkandena 3-5,
2001/02:N229 yrkandena 1-3 och
2001/02:N258 yrkande 4.
Sjöfart
20. Sjöfartsstödet - den
svenska rederinäringens
internationella konkurrenskraft
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T253 yrkandena 1 och 9,
2001/02: T400 och 2001/02:T446.
Reservation 7 (m)
21. Sjöfartsstöd för fartyg som
inte är svenskregistrerade
Riksdagen avslår motion
2001/02:T451.
22. Översyn av
farledsavgifterna
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad utskottet an-för om
en översyn av farledsavgifterna.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:T253 yrkande 7 och
2001/02:T467 yrkande 4.
23. Övriga frågor om
handelssjöfartens kostnadsansvar
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T246, 2001/02:T253 yrkandena
5, 8, 12, 14 och 15, 2001/02:T444
yrkandena 1-4 samt 2001/02:T467
yrkandena 5 och 10.
Reservation 8 (m, kd)
24. Ekonomiska mål och
investeringsplan m.m. för
Sjöfartsverket
Riksdagen
a) godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket
för perioden 2002-2004 i enlighet med
vad regeringen förordar,
b) bemyndigar regeringen att
fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket
i enlighet med vad regeringen
förordar,
c) bemyndigar regeringen att för 2002
ge Sjöfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
dessa delar.
25. Statens garantiåtagande
till Svenskt Isbrytarkonsortium
Riksdagen godkänner att regeringen
vidtar åtgärder för att den avgift som
debiteras för statens garantiåtagande
till Svenskt Isbrytarkonsortium
fr.o.m. 2002 skall kunna vara
riskavspeglande. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2001/02:1 i denna del.
26. Handelsflottans kultur- och
fritidsråd
Riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om Handelsflottans kultur-
och fritidsråd. Därmed bifaller
riksdagen regeringens förslag i
proposition 2001/02:1 i denna del.
27. Vänersjöfart m.m.
Riksdagen avslår motionerna
1999/2000:T237 yrkande 3, 2001/02:T15
yrkande 31, 2001/02:T46 yrkande 9,
2001/02:T219, 2001/02:T247,
2001/02:T253 yrkande 6, 2001/02:T277,
2001/02:T289 yrkande 2, 2001/02:T294,
2001/02:T323, 2001/02:T390,
2001/02:T443, 2001/02: T463 yrkande 15
samt 2001/02:T467 yrkandena 2 och 3.
Reservation 9 (m, kd, c, fp)
28. Miljö- och
säkerhetsfrågor
Riksdagen avslår motionerna
1999/2000:T615, 2001/02:T46 yrkande 8,
2001/02:T444 yrkande 5, 2001/02:T463
yrkande 17 samt 2001/02:T467 yrkandena
6, 8 och 9.
Reservation 10 (kd)
29. Återinförande av ett
obligatoriskt fritidsbåtsregister
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T253 yrkande 13 och 2001/02:
T339.
Reservation 11 (m, kd, fp)
Reservation 12 (v, mp)
30. Förarbevis m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T276 och 2001/02:T354.
Reservation 13 (mp)
31. Åtgärder mot buller
Riksdagen avslår motion
2001/02:T210.
32. Avreglering och
privatisering av hamnväsendet
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:T201 yrkande 18, 2000/01:T642
yrkandena 1 och 2 och 2001/02:T253
yrkande 2.
Reservation 14 (m)
33. Samlat grepp om
hamnfrågorna
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:T637 och 2001/02:T417.
34. Vissa kostnader med
anledning av M/S Estonias förlisning
Riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om kostnader med anledning av
M/S Estonias förlisning. Därmed
bifaller rikdagen regeringens förslag
i proposition 2001/02:1 i denna del.
35. Ny utredning av M/S
Estonias förlisning
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:T622, 2000/01:T631, 2000/01:
T647, 2001/02:T374 och 2001/02:T458.
Reservation 15 (kd, mp, m)
36. Medel till marin
forskning
Riksdagen avslår motion 2001/02:T467
yrkande 7.
37. Horstensleden
Riksdagen avslår motion
2001/02:T255.
38. Återbemanning av Vinga
lotsutkik
Riksdagen avslår motion
2001/02:T271.
39. Sjöräddningssällskapets
roll
Riksdagen avslår motion
2001/02:T367.
40. Tonnageskatt
Riksdagen avslår motion 2001/02:T15
yrkande 30.
Reservation 16 (c)
Luftfart
41. Ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket
Riksdagen
a) godkänner att regeringen fr.o.m.
2002 tar ut en garantiavgift för
statens åtagande till LFV
AirportCenter AB,
b) godkänner att regeringen får
besluta om att ett infriande av
kapitaltäckningsgarantierna till LFV
AirportCenter AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som
i sin tur får belasta Luftfartsverket,
c) godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket
för perioden 2002-2004 i enlighet med
vad regeringen förordar,
d) bemyndigar regeringen att
fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket
i enlighet med vad regeringen
förordar,
e) bemyndigar regeringen att för år
2002 ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
dessa delar.
42. Uppdelning av
Luftfartsverket
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T15 yrkande 34, 2001/02:T419
yrkande 8 och 2001/02:T450 yrkande 16.
Reservation 17 (m, kd, c, fp)
43. Bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T419 yrkande 9 och 2001/02:
T463 yrkande 3.
Reservation 18 (m, kd, c, fp)
44. Privatisering av statliga
flygplatser
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T15 yrkande 35, 2001/02:T272
yrkande 2, 2001/02:T419 yrkande 6 och
2001/02:T463 yrkande 14.
Reservation 19 (m, c, fp)
45. Luftfartsverkets avgifter
Riksdagen avslår motion
2001/02:T203.
Reservation 20 (m)
46. EG:s regelsystem för
slottider
Riksdagen avslår motion 2001/02:T419
yrkande 1.
47. Slottider för
inrikesflyget
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T8 yrkande 4 och 2001/02:T428.
48. Sveriges agerande i WTO-
förhandlingarna
Riksdagen avslår motion 2001/02:T419
yrkande 3.
Reservation 21 (m, fp)
49. Konkurrensen på
flygmarknaden
Riksdagen avslår motion 2001/02:T463
yrkande 13.
Reservation 22 (m, kd, c, fp)
50. Nationella flygbolag
Riksdagen avslår motion 2001/02:T419
yrkande 2.
Reservation 23 (m)
51. Statens ägande i SAS
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T15 yrkande 36, 2001/02:T450
yrkande 17 och 2001/02:T463 yrkande 2.
Reservation 24 (m, kd, c, fp)
52. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T8 yrkande 3, 2001/02:T229,
2001/02:T331, 2001/02:T338,
2001/02:T376, 2001/02:T399 och
2001/02:T419 yrkande 7.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (v, c, mp)
53. Senareläggningar av
investeringar
Riksdagen avslår motion 2001/02:T419
yrkande 4.
Reservation 27 (m)
54. En fjärde bana på Arlanda
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T355 yrkande 5 och
2001/02:T450 yrkande 14.
Reservation 28 (m, kd)
55. Landvetters flygplats
Riksdagen avslår motion
2001/02:T378.
56. Skydd mot brottsliga
handlingar
Riksdagen avslår motion 2001/02:T450
yrkande 15.
Reservation 29 (kd)
Kollektivtrafik
57. Lokal och regional
kollektivtrafik
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T305, 2001/02:T329, 2001/02:
T450 yrkande 23 och 2001/02:T457.
58. Anslaget för
trafikupphandling
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2002, i fråga om ramanslaget
36:13 Rikstrafiken: Trafikupphandling,
ingå ekonomiska förpliktelser som,
inklusive tidigare åtaganden under
åren 2002-2008, innebär utgifter på
högst 3 200 000 000 kr. Därmed
bifaller riksdagen regeringens förslag
i proposition 2001/02:1 i denna del.
59. Vissa upphandlingsfrågor
m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T215, 2001/02:T221, 2001/02:
T239 yrkandena 3 och 16, 2001/02:T284
samt 2001/02:T460.
Gotlandstrafiken
60. Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:T8
yrkande 1, 2001/02:T15 yrkandena 32 och
33, 2001/02:T336, 2001/02:T468 yrkandena
1-3 och 2001/02:K321 yrkande 4.
Reservation 30 (m, kd, c, fp)
61. Nya färjeförbindelser
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T320, 2001/02:T349, 2001/02: T387
och 2001/02:T388.
Färdtjänst
62. Färdtjänst
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T217, 2001/02:T299, 2001/02:
T327, 2001/02:T348, 2001/02:T361,
2001/02:T373, 2001/02:T394, 2001/02:T402,
2001/02:Sf402 yrkande 8, 2001/02:So500
yrkandena 4-6, 2001/02:So618 yrkande 13,
2001/02:So619 yrkande 9 och 2001/02:
So630 yrkande 14.
Statens haverikommission
63. Statens haverikommission
Riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om Statens haverikommission.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i denna
del.
IT, tele, post och grundläggande
kassatjänst
64. Kommunalt IT-stöd
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på
skattekonto av stöd till kommuner för
anläggande av lokala telenät. Därmed
bifaller riksdagen regeringens förslag
i proposition 2001/02:1 i denna del
och avslår motion 2001/02:T454 yrkande
12.
Reservation 31 (m)
65. Samhällsupphandling
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 2002, i fråga om ramanslaget
37:2 Upphandling av samhällsåtaganden,
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 200 000 000 kr under
åren 2003-2004. Därmed bifaller
riksdagen rege- ringens förslag i
proposition 2001/02:1 i denna del.
66. Garantiåtaganden till SOS
Alarm Sverige AB
Riksdagen godkänner att regeringen
fr.o.m. år 2002 tidsbegränsar statens
garantiåtagande till SOS Alarm Sverige
AB med upp till 10 års löptid och
debiterar garantitagaren
riskavspeglande avgift för garantin.
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:1 i
denna del.
67. Privatisering av Posten
AB
Riksdagen avslår motion 2001/02:T438
yrkande 1.
Reservation 32 (m)
68. Postservice
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:T359, 2001/02:T438 yrkande 2,
2001/02:T445, 2001/02:T463 yrkande 22
och 2001/02:T466 yrkande 1.
69. Grundläggande
kassaservice
Riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om grundläggande kassaservice,
2. lag om ändring i postlagen
(1993:1684).
Därmed bifaller riksdagen regeringens
förslag i proposition 2001/02:34 och
avslår motionerna 2001/02:T55,
2001/02:T56 yrkandena 1 och 2,
2001/02:T57, 2001/02:T58 och
2001/02:T466 yrkande 2.
Reservation 33 (m, kd, fp)
Stockholm den 27 november 2001
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Monica Öhman (s), Sven
Bergström¹ (c), Per-Richard Molén¹ (m),
Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Karin
Svensson Smith (v), Johnny Gylling¹ (kd),
Tom Heyman¹ (m), Krister Örnfjäder (s),
Lars Björkman¹ (m), Monica Green (s),
Inger Segelström (s), Stig Eriksson (v),
Tuve Skånberg¹ (kd), Mikael Johansson
(mp), Kenth Skårvik¹ (fp) och Jan-Evert
Rådhström¹ (m).
¹Ledamoten har ej deltagit i beslutet
under punkt 1.
2001/02
TU1
Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlar utskottet
merparten av regeringens förslag i
budgetpropositionen för 2002
utgiftsområde 22 Kommunikationer (prop.
2001/02:1). Övriga förslag i
budgetpropositionen behandlar utskottet i
sitt betänkande Infrastruktur för ett
långsiktigt hållbart transportsystem
(bet. 2001/02:TU2). Vidare behandlar
utskottet i detta betänkande proposition
2001/02:34 Grundläggande kassaservice
samt 126 motioner.
Betänkandet är disponerat på följande
sätt. I avsnitt 1 Anslagsfrågor inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer
behandlas regeringens och motionernas
förslag till medelsanvisningar för
budgetåret 2002. I avsnitten 2-10
behandlar utskottet övriga frågor.
Under varje avsnitt anges de
propositions- och motionsyrkanden som
behandlas i respektive avsnitt.
I bilaga 1 finns tre lagförslag.
Regeringen föreslår i proposition
2001/02:1 utgiftsområde 22 att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala
telenät.
Regeringen föreslår i proposition
2001/02:34 att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag
om grundläggande kassaservice,
dels antar regeringens förslag till lag
om ändring i postlagen (1993:1684).
I bilaga 2 redovisas utskottets förslag
till beslut om anslag för budgetåret 2002
inom utgiftsområdet.
I bilaga 3 redovisas regeringens och
partiernas förslag till medelsanvisningar
för nästa budgetår inom utgiftsområdet.
I bilaga 4 redovisas en förteckning över
regeringens förslag till riksdagsbeslut
och de motioner som behandlas i
betänkandet. Efter varje yrkande anges i
vilket avsnitt yrkandet behandlas.
Utskottets överväganden
1 Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22
Kommunikationer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen för
budgetåret 2002 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer anvisar anslag enligt
regeringens förslag. Ställningstagandet
innebär att samtliga motionsförslag (m,
kd, c, fp) om alternativ anslagsberäkning
avstyrks.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet
regeringens och motionärernas förslag
till medelsanvisningar m.m. för
budgetåret 2002 inom utgiftsområde 22
Kommunikationer. De yrkanden som
behandlas är:
dels budgetpropositionen för 2002 (prop.
2001/02:1 utg.omr. 22, punkt 31) enligt
vilket föreslås
31. att riksdagen för budgetåret 2002
anvisar anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt propositionens
uppställning (s. 13).
dels motionerna
- 2001/02:T392 av Sven Bergström m.fl.
(c),
- 2001/02:T450 yrkande 26 av Johnny
Gylling m.fl. (kd),
- 2001/02:T454 yrkandena 2-11 av Per-
Richard Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T463 yrkande 23 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp),
- 2001/02:Fi294 yrkande 22 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp).
1.1 Utgiftsområdets omfattning
Utgiftsområde 22 Kommunikationer omfattar
två politikområden, Transportpolitik samt
delar av politikområdet IT, tele och
post. Det förstnämnda poli-tikområdet
består i sin tur av sex
verksamhetsområden, nämligen Väg,
Järnväg, Sjöfart, Luftfart, Interregional
kollektiv persontrafik samt Forskning och
analys.
1.2 Riksdagens beslut om ram för
utgiftsområdet
Den 14 juni 2001 beslutade riksdagen
(prop. 2000/01:100, bet. 2000/01: FiU20,
rskr. 2000/01:288) att - som riktlinje
för regeringens budgetarbete - fastställa
den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för åren
2002-2004. För utgiftsområde 22
Kommunikationer beräknades 24 967
miljoner kronor för budgetåret 2002. I
budgetpropositionen för år 2002 föreslås
att utgiftsområdet tillförs 24 469
miljoner kronor, dvs. ca en halv miljard
kronor mindre än enligt den ekonomiska
vårpropositionen. Den 21 november 2001
har riksdagen fastställt ramen för
utgiftsområde 22 i enlighet med förslaget
i budgetpropositionen.
1.3 Mål för verksamheten inom
utgiftsområdet
Det transportpolitiska målet
Det övergripande målet för
transportpolitiken är enligt 1998 års
transportpolitiska beslut (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr.
1997/98:266) att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet i hela
landet. Detta övergripande mål har
preciserats i fem delmål:
· ett tillgängligt transportsystem
·
· en hög transportkvalitet
·
· en säker trafik
·
· en god miljö
·
· en positiv regional utveckling.
·
I den infrastrukturproposition
(2001/02:20) som regeringen lagt fram för
riksdagen i oktober 2001 föreslås att
delmålet om hög transportkvalitet
utvidgas så att det omfattar såväl
medborgarna som näringslivet. Dessutom
föreslås en nytt sjätte delmål om ett
jämställt transportsystem. Dessa förslag
har tillstyrkts av utskottet (bet.
2001/02:TU2).
För vissa delmål har regeringen utarbetat
s.k. verksamhetsgrensmål. Så har t.ex.
Vägverket för innevarande budgetår ålagts
att bidra till att antalet dödade och
svårt skadade till följd av
vägtrafikolyckor minskar och att antalet
dödade i vägtrafikolyckor år 2007
understiger 270. För år 2001 gäller målet
att antalet dödade per fordonskilometer
till följd av vägtrafikolyckor år 2001
skall minska jämfört med år 2000.
Mål för politikområdet IT, tele och post
Det övergripande målet för politikområdet
är att alla skall ha tillgång till en
samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar infrastruktur och
därtill hörande samhällstjänster. Målet
har för var och en av verksamheterna
preciserats på följande sätt.
Målet för IT-politiken
Inom ramen för den nationella IT-strategi
som riksdagen beslutade om år 1996 lades
bl.a. följande mål fast:
- IT:s möjligheter skall utnyttjas så att
de bidrar till att skapa tillväxt och
sysselsättning och stärker Sveriges
konkurrenskraft,
- allas lika möjligheter skall värnas så
att IT kan bli ett medel för ökad
kunskap, demokrati och rättvisa.
Ett mer ambitiöst övergripande mål för IT-
politiken formulerades i samband med
behandlingen våren 2000 av proposition
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för
alla (bet. 1999/2000:TU9, rskr.
1999/2000:256). Enligt detta mål skall
Sverige som första nation bli ett
informationssamhälle för alla.
Målet för telepolitiken
För telepolitiken gäller att enskilda och
myndigheter i landets olika delar skall
ha tillgång till effektiva
telekommunikationer. Var och en skall ha
möjlighet att från sin stadigvarande
bostad eller sitt fasta verksamhetsställe
till ett rimligt pris utnyttja
telefonitjänst inom ett allmänt
tillgängligt telenät.
Det postpolitiska målet
I hela landet skall det finnas en
posttjänst som är av god kvalitet och som
innebär att alla kan ta emot brev och
andra adresserade försändelser som väger
högst 20 kg. Alla skall kunna få sådana
försändelser befordrade till enhetliga
priser. Det skall finnas möjlighet att
försäkra försändelser och att få kvitto
från mottagaren på att en försändelse har
tagits emot.
Enligt postlagen svarar staten för att
det skall finnas en grundläggande
kassaservice som innebär att alla i hela
landet har möjlighet att verkställa och
ta emot betalningar till enhetliga
priser. På annan plats i detta betänkande
tillstyrker utskottet regeringens förslag
(prop. 2001/02:34) om att detta statliga
ansvar skall regleras i särskild lag.
1.4 Politikområde Transportpolitik
Politikområdets omfattning
Politikområdet omfattar
verksamhetsområdena Väg, Järnväg,
Sjöfart, Luftfart, Interregional
kollektiv persontrafik samt Forskning och
analys.
Regeringen bedömer att en
ambitionshöjning inom väghållning och
banhållning är nödvändig för att möta
utvecklingen. Därför föreslår regeringen
(punkt 3) att återstående amorteringar
avseende vissa lånefinansierade
vägprojekt skall skjutas upp två år samt
(punkt 4) att en tidigareläggning av väg-
och banåtgärder möjliggörs genom
lånefinansiering till ett belopp av ca 2
miljarder kronor under år 2002. Dessa
förslag jämte ett motionsyrkande (kd) om
lånefinansiering behandlar utskottet i
sitt infrastrukturbetänkande (bet.
2001/02:TU2).
Anslag inom verksamhetsområde Väg
Vägverkets administrationsanslag
Anslaget 36:1 Vägverket: Administration
används för finansiering av verkets
kostnader för ledning,
ekonomiadministration,
personaladministration, planering och
uppföljning, internt expertstöd, intern
utveckling samt viss
utredningsverksamhet. I förra årets
budgetproposition beräknades anslaget
till 1 030 miljoner kronor. I
samband med behandlingen av
tilläggsbudgeten våren 2001 minskades, på
förslag av regeringen, anslaget med 257
miljoner kronor, till 787 miljoner
kronor. Detta skulle enligt regeringen
ses som ett uttryck för regeringens
förväntningar på en fortsatt minskning av
Vägverkets administrationskostnader,
vilka ökat mellan 1996 och 1999 men
minskat mellan 1999 och 2000. För nästa
budgetår föreslår regeringen en
anslagsnivå på 1 030 miljoner kronor. Av
ökningen om totalt 243 miljoner kronor
motsvarar 218 miljoner kronor
anslagsöverföringar medan 25 miljoner
kronor utgör pris- och löneomräkning.
Samtliga partier som motionerat om
alternativ anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22 anser att
administrationsanslaget kan minskas i
förhållande till regeringens förslag.
Längst går Folkpartiet som föreslår en
nedräkning med 75 miljoner kronor.
Moderaterna respektive Centerpartiet vill
minska anslaget med 60 miljoner kronor
och 55 miljoner kronor medan
Kristdemokraterna redovisar det minst
långtgående besparingsförslaget, 20
miljoner kronor.
Väghållningsanslaget
Av budgetpropositionen framgår att
anslagets ändamål föreslås utvidgat
fr.o.m. år 2002. Det skall sålunda
bekosta en rad sektorsuppgifter, t.ex.
insatser inom trafiksäkerhet och miljö,
kollektivtrafik, handikappfrågor,
forskning och utveckling samt bidrag till
ideella organisationer. Vidare skall
anslaget finansiera myndighetsutövning,
statlig väghållning och bidrag till
kollektivtrafik, enskilda vägar,
förbättring av miljö och trafiksäkerhet
på kommunala vägar samt kompensation för
kommunerna för lokal och regional
busstrafik. För innevarande budgetår har
totalt anvisats 13 905 miljoner kronor.
För nästa budgetår föreslås en minskning
om drygt en halv miljard kronor, till 13
370 miljoner kronor. Förändringen sägs
innebära en ambitionsminskning i samma
storleksordning. Av
infrastrukturpropositionen (prop.
2001/02:20) framgår hur regeringen avser
att använda anslaget. Särskilt angeläget
sägs där vara att det befintliga vägnätet
säkerställs och bevaras. Detta kräver en
fortsatt satsning på drift och underhåll
samt på ökad tjälsäkring, bärighet och
rekonstruktion i det regionala vägnätet.
I enlighet härmed avser regeringen att
räkna upp anslagsposterna för
investeringar och bidrag i regionala
planer, med 612 miljoner kronor
respektive 145 miljoner kronor. Vidare
skall det s.k. 11-punktprogrammet
fullföljas genom omprioritering från
byggande av stamvägar till riktade
trafiksäkerhetsåtgärder på stamvägnätet.
För fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på
det statliga vägnätet beräknas sålunda ca
415 miljoner kronor, dvs. 14 miljoner
kronor mer än under innevarande budgetår.
Samtliga motionärer föreslår högre
belopp till väghållningen än regeringen.
Centerpartiet vill höja anslaget med 2,75
miljarder kronor för att det
eftersläpande underhållet skall kunna tas
igen och för att angelägna investeringar
skall bli möjliga. Moderata
samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna föreslår 2 miljarder kronor
mer än regeringen medan
Kristdemokraternas förslag innebär en
höjning med 1,4 miljarder kronor, jämfört
med regeringens förslag. Sistnämnda
alternativ bör ses mot bakgrunden av att
Kristdemokraterna avstyrker regeringens
förslag om upptagande av nya lån i
Riksgäldskontoret om totalt 2 miljarder
kronor, av vilka medel drygt hälften
enligt regeringen skall användas för
väginvesteringar.
Anslag inom verksamhetsområde Järnväg
Banverkets administrationsanslag
Med anslaget 36:3 Banverket:
Administration finansieras kostnader för
ledning, ekonomiadministration,
personaladministration, planering och
uppföljning, viss utredningsverksamhet
m.m. Medelsbehovet beräknas av regeringen
till 740 miljoner kronor, dvs. 162
miljoner kronor mer än för innevarande
budgetår, sedan hänsyn har tagits till
förändringarna i samband med
tilläggsbudgetarna våren 2001 och hösten
2002. Den föreslagna höjningen motsvarar
ingen ambitionshöjning utan är resultatet
av pris- och löneomräkning samt vissa
överföringar, bl.a. med anledning av de
statliga avtalsförsäkringarna. Regeringen
redovisar i sammanhanget att Banverket
har inlett ett arbete för att definiera
vilka verksamheter som bör hänföras till
administration respektive till
banhållning och sektorsuppgifter. På sikt
kan det bli aktuellt att justera
anslagsnivåerna som en följd av detta
arbete.
I samtliga motioner som nu behandlas
förordas en minskning av
administrationsanslaget. Föreslagna
besparingar varierar mellan 5 miljoner
kronor (kd) och 75 miljoner kronor (fp).
Banhållningsanslaget
Från anslaget 36:4 Banverket: Banhållning
och sektorsuppgifter finansieras
investeringar i nationella och regionala
stomjärnvägar samt drift och underhåll av
det statliga järnvägsnätet. Härutöver
finansieras bl.a. viss
myndighetsutövning, nämligen
Järnvägsinspektionen samt
tidtabellsläggning och banupplåtelse,
sektorsuppgifter samt bidrag till t.ex.
Inlandsbanan, Øresundsbro Konsortiet och
anläggningar i det kapillära bannätet.
För år 2002 föreslår regeringen att
anslaget beräknas till 7 046 miljoner
kronor, dvs. ungefär samma belopp som för
innevarande budgetår, sedan hänsyn tagits
till höjningar i samband med
tilläggsbudgetarna detta år.
Regeringens anslagsberäkning godtas av
Centerpartiet. Två partier anser att
anslaget skall minskas. Folkpartiet anser
att Banverkets investeringar kan bedrivas
i långsammare takt och föreslår därför en
minskning med 1,6 miljarder kronor,
jämfört med regeringens förslag.
Moderaterna förordar en motsvarande
besparing i storleksordningen 690
miljoner kronor. Kristdemokraterna, som
hävdar att investeringsnivåerna inom
såväl väg- som järnvägssektorn måste
höjas, vill för treårsperioden 2002-2004
lägga ytterligare 2,1 miljarder kronor på
järnvägsinvesteringar, därav 900 miljoner
kronor för nästa budgetår.
Ersättning till Statens järnvägar
Anslaget 36:10 Ersättning till Statens
järnvägar i samband med utdelning från AB
Swedcarrier har tidigare använts för att
kompensera det dåvarande affärsverket
Statens järnvägar för att verket inte
skall kunna åtnjuta obeskattade
koncernbidrag i samband med försäljning
av dotterbolag i AB Swedcarrier. Vid
årsskiftet 2000/01 överfördes större
delen av verksamheten vid Statens
järnvägar till ett antal aktiebolag. Mot
den bakgrunden föreslår regeringen i
tilläggsbudget för år 2001 att anslaget
också bör få användas för andra ändamål
än det ursprungliga, nämligen för att
finansiera engångskostnader för
arkivering av visst material, kostnader
för Sveriges Järnvägsmuseum samt
tillfälliga kostnader för ett
vagnregister. Dessutom bör anslaget få
finansiera kostnader för den stämpelskatt
som uppkommer när fastighetstillgångar
förs över från staten till aktiebolag.
Regeringen bedömer anslagsbehovet för år
2002 till 25 miljoner kronor.
EU-bidrag till Transeuropeiska nätverk
Med Sveriges EU-medlemskap följer
möjligheter att ansöka om finansiellt
stöd inom området för transeuropeiska
nätverk. Erhållna bidrag bruttoredovisas
på statsbudgeten. Detta innebär att
bidragsinkomsterna redovisas på
statsbudgetens inkomstsida medan
beviljade bidrag avräknas från
statsbudgetens utgiftssida. I enlighet
med detta, numera gängse,
redovisningssystem har inom utgiftsområde
22 Kommunikationer inrättats ett anslag,
36:6 Från EG-budgeten finansierade stöd
till Transeuropeiska nätverk. Regeringen
föreslår att anslaget för år 2002 tas upp
med 180 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom verksamhetsområdena
Väg och Järnväg
Utskottet bedömer att regeringens förslag
till anslag inom verksamhetsområdena Väg
och Järnväg totalt sett ligger på en
rimlig nivå. Tillsammans med övriga
finansiella dispositioner - dels den
upplåning om ca 2 miljarder kronor som
regeringen föreslagit för år 2002 och som
utskottet har tillstyrkt i sitt
infrastrukturbetänkande (bet.
2001/02:TU2), dels den av utskottet i
samma betänkande tillstyrkta
senareläggningen av Vägverkets
låneamorteringar - torde den föreslagna
resurstilldelningen skapa förutsättningar
för en tillfredsställande underhålls- och
investeringsverksamhet under nästa år.
Utskottet har heller ingen erinran mot
den fördelning av resurser på väg-
respektive järnvägssektorn som
regeringens förslag innebär.
Vad gäller väghållningsanslaget
instämmer utskottet i regeringens
bedömning att säkerställande och
bevarande av vägnätet är en angelägen
uppgift. Av särskild vikt är att
satsningen på drift och underhåll samt på
tjälsäkring, ökad bärighet och
rekonstruktion i det regionala vägnätet
fortsätter. Regeringens ambitioner
härvidlag återspeglas i den beräkning av
anslagsposter som regeringen redovisar i
infrastrukturpropositionen (prop.
2001/02:20 s. 85). Av redovisningen
framgår att regeringen avser att öka
investeringsutrymmet i regionala planer
från 2,3 miljarder kronor innevarande år
till 2,9 miljarder kronor år 2002.
Dessutom noterar utskottet med
tillfredsställelse att regeringen tänker
fullfölja det s.k. 11-punktsprogrammet
för ökad trafiksäkerhet genom att satsa
ca 415 miljoner kronor på investeringar i
fysiska trafiksäkerhetsåtgärder på det
statliga vägnätet.
Också när det gäller
banhållningsanslaget delar utskottet
regeringens uppfattning att en satsning
på drift och underhåll är särskilt
angelägen för år 2002. Samtidigt skapas
genom regeringens förslag till upplåning
om totalt 865 miljoner kronor och
senareläggning av vissa amorteringar ökat
utrymme för angelägna investeringar.
Av det anförda följer att utskottet
inte kan biträda motionärernas förslag
till väg- och banhållningsanslag för
nästa budgetår. Utskottet är heller inte
berett att tillstyrka motionärernas krav
på administrativa besparingar inom
Vägverket och Banverket.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet
regeringens samtliga förslag till
anslagsberäkningar inom
verksamhetsområdena Väg och Järnväg.
Därav följer att motionerna i motsvarande
delar avstyrks.
Anslag inom verksamhetsområde Sjöfart
Ersättning för fritidsbåtsändamål
Anslaget 36:7 Ersättning för
fritidsbåtsändamål m.m. finansierar
sådana tjänster inom Sjöfartsverkets
ansvarsområde, bl.a. för
fritidsbåtssektorn, som inte täcks genom
inkomster från handelssjöfarten. Det
gäller t.ex. Sjöfartsverkets kostnader
för informationsinsatser inom
sjösäkerhetsområdet, vissa kostnader för
sjöräddning, farledsverksamhet och
bemanning av fyrar. Anslaget får också
användas till utredningar med anknytning
till fritidsbåtsverksamheten.
Som regeringen redovisar har
Sjöfartsverket under lång tid hävdat att
anslaget inte täcker de kostnader som
fritidsbåtssektorn åsamkar verket. Detta
har medfört att underskottet har fått
täckas genom intäkter från
farledsavgifter. De verkliga kostnaderna
beräknas uppgå till ca 123 miljoner
kronor. Enligt regeringens uppfattning är
det angeläget att den infrastruktur som
utnyttjas av skärgårdsbor och
fritidsbåtsägare håller en god standard.
Därför har anslaget i ett första steg
fr.o.m. budgetåret 2000 räknats upp med
17 miljoner. Nu föreslår regeringen en
ytterligare uppräkning, från 61 miljoner
kronor för innevarande budgetår till 71
miljoner kronor. I den moderata motionen
yrkas att anslaget i stället skall
minskas, med 30 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag. Anslaget är,
menar motionärerna, egentligen en
restpost i Sjöfartsverkets verksamhet och
har bara i ringa mån koppling till
fritidsbåtar. Vidare hävdas att
Sjöfartsverkets kostnader generellt bör
kunna minskas genom fortsatt
rationalisering och en förändrad
organisation, inte minst inom
sjöräddningsverksamheten.
Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
Ändamålet med anslaget 36:8 Ersättning
till viss kanaltrafik m.m. är att dels
täcka underskott i driften av Trollhätte
och Säffle kanaler, dels finansiera
ersättning till Vänerns
Seglationsstyrelse för utmärkning av
fritidsbåtsleder m.m. Anslaget för år
2002 föreslås tas upp till oförändrat
belopp, 62,7 miljoner kronor.
Bidrag till sjöfarten
Riksdagen har hösten 2001 beslutat om en
ny utformning av stödet till svensk
sjöfart (prop. 2000/01:127, bet.
2001/02:TU3, rskr. 2001/02:2). Enligt de
nya reglerna, som träder i kraft den 1
december 2001 och som tillämpas
retroaktivt fr.o.m. den 1 oktober 2001,
omfattar sjöfartsstödet såväl lastfartyg
som passagerarfartyg i internationell
fart. Genom stödet krediteras
arbetsgivarens skattekonto ett belopp som
motsvarar skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter på sjöinkomst.
Systemet är således ett s.k. nettosystem
som inte föranleder någon belastning på
statsbudgetens utgiftssida. Men, som
regeringen anför, till följd av tidigare
bidragsregler kommer ett anslag att
behövas även för år 2002. Regeringen
beräknar anslagsbehovet under nästa år
till 212,5 miljoner kronor. Moderaterna
motsätter sig statligt stöd till
sjöfarten. I enlighet härmed föreslås i
motion 2001/02:T454 (m) att anslaget
avskaffas.
Rederinämndens administration
För Rederinämndens kostnader för
administration, arvoden m.m. föreslår
regeringen att ett nytt anslag inrättas,
benämnt 36:10 Rederinämnden:
Administration. Medelsbehovet för år 2002
beräknas till 2,5 miljoner kronor. I sin
motion föreslår Moderata samlingspartiet
att anslaget avskaffas.
Utskottets ställningstagande till
förslagen om anslag inom
verksamhetsområde Sjöfart
Utskottet anser för sin del att staten
måste fullfölja det ansvar som riksdagen
genom 1996 års sjöfartspolitiska beslut
har iklätt sig. Med den eftersläpning som
följer av det tidigare bidragssystemets
konstruktion krävs, som regeringen anför,
utbetalningar även under år 2002. Det
moderata förslaget om avskaffande av
bidragsanslaget kan alltså inte biträdas.
Den 1 oktober 2001 har ett nytt,
utvidgat, system för stöd till den
svenska sjöfarten införts. Även om detta
stöd är mer lättadministrerat krävs även
framdeles resurser för administration.
Med hänvisning härtill avstyrks Moderata
samlingspartiets förslag om en
nedläggning av Rederinämnden. Utskottet
är heller inte berett att tillstyrka
Moderaternas förslag om en minskning av
ersättningen till fritidsbåtssektorn.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet
regeringens samtliga förslag till
anslagsberäkningar inom verksamhetsområde
Sjöfart och avstyrker därmed motionen i
motsvarande delar.
Anslag inom verksamhetsområde Luftfart
Driftbidrag till kommunala flygplatser
Inom verksamhetsområdet finns endast ett
anslag, 36:11 Driftbidrag till kommunala
flygplatser. Anslaget infördes budgetåret
1999. Ursprungligen uppgick det totala
flygplatsbidraget till 115 miljoner,
varav 105 miljoner finansierades från
anslaget medan 10 miljoner kronor
betalades av Luftfartsverket. I beslutet
om bidraget förutskickades att stödet
skulle trappas ned i takt med en antagen
produktivitetsökning om 2 % per år.
Bidragsnivån har för innevarande budgetår
beräknats till totalt 111 miljoner
kronor, varav 101 miljoner kronor täcks
av anslag medan Luftfartsverket svarar
för återstoden. För nästa budgetår anser
regeringen att det totala bidraget bör
uppgå till 109 miljoner kronor. Av detta
belopp bör 99,5 miljoner kronor
anslagsfinansieras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot den
redovisade anslagsberäkningen.
Anslag inom verksamhetsområde
Interregional kollektiv persontrafik
Rikstrafikens administration och
trafikupphandling
Rikstrafiken inrättades den 1 januari
2000. Den nya myndigheten övertog tre
anslag för statligt stöd till
kollektivtrafik, nämligen Transportstöd
till Gotland, Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m. samt
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp
av viss kollektivtrafik. Dessa anslag
adderades och omvandlades till ett
anslag, Trafikupphandling.
Med anslaget 36:12 Rikstrafiken:
Administration finansieras kostnader för
myndighetens ledning,
ekonomiadministration,
personaladministration och andra interna
kostnader. Regeringen anser att anslaget
inte bör ändras med mer än vad som följer
av pris- och löneomräkning och andra
justeringar av teknisk natur. För
budgetåret 2002 föreslås sålunda 11,1
miljoner kronor till ändamålet. I
Kristdemokraternas motion föreslås en
besparing om en halv miljon kronor på
anslaget. Utskottet för sin del förordar
regeringens anslagsberäkning och
avstyrker följaktligen motionen i
motsvarande del.
Vidare anser regeringen att anslaget
36:13 Trafikupphandling skall räknas upp
till den nivå som föreslogs i
budgetpropositionen för år 2001, vilket
skulle motsvara 790 miljoner kronor.
Samtidigt föreslås dock för år 2002 en
överföring om 4 miljoner kronor till
anslaget 7:1 Kustbevakningen. Anslaget
bör sålunda beräknas till 786 miljoner
kronor för nästa budgetår, anser
regeringen. Moderaterna anser att
upphandlingsanslaget bör minskas med 100
miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag. En effektivisering av
upphandlingsorganisationen och ett ökat
samarbete med trafikhuvudmännen torde
möjliggöra en rimlig trafikstandard till
lägre kostnad, menar motionärerna.
Utskottet för sin del välkomnar den av
regeringen föreslagna
anslagsförstärkningen och avstyrker
följaktligen motionsyrkandet.
Anslag inom verksamhetsområde Forskning
och analys
Viss internationell verksamhet
För Regeringskansliets kostnader för
bl.a. medlemsavgifter och resor i samband
med Sveriges deltagande i vissa
internationella organisationer har
inrättats ett särskilt anslag, 36:14 Viss
internationell verksamhet. Regeringen
beräknar medelsbehovet till 7,5 miljoner
kronor, dvs. samma belopp som för
innevarande budgetår. Kristdemokraterna
föreslår i sin motion en besparing på 1
miljon kronor, jämfört med regeringens
förslag.
Statens väg- och
transportforskningsinstitut
Verksamheten vid Statens väg- och
transportforskningsinstitut (VTI)
finansieras huvudsakligen genom avgifter,
vilka för innevarande budgetår beräknas
uppgå till 114 miljoner kronor. För
myndighetens kostnader för
kompetensutveckling, lokaler, särskild
utrustning och administration utgår
emellertid statliga medel som anvisas
över anslaget 36:15 Statens väg- och
transportforskningsinstitut. Regeringen
föreslår ingen förändring av anslagsnivån
utöver vad som följer av pris- och
löneomräkning och vissa andra tekniska
justeringar. För år 2002 beräknas i
enlighet härmed 32,7 miljoner kronor till
VTI.
Statens institut för kommunikationsanalys
Statens institut för kommunikationsanalys
(SIKA) är huvudansvarig myndighet för
transportstatistik. Myndigheten har till
regeringen anmält behov av en
anslagsuppräkning med 1,5 miljoner kronor
för år 2002, sammanhängande med utökade
uppgifter i samband med ett nytt system
för järnvägsstatistik inom EU och en ny
och förbättrad statistik över
kollektivtrafikresande. Regeringen
hänvisar emellertid till SIKA:s
möjligheter att utnyttja sin
anslagskredit och anser att anslaget inte
bör räknas upp med mer än vad som
motsvarar pris- och löneutvecklingen.
Sålunda bör anslaget 36:16 Statens
institut för kommunikationsanalys för
nästa budgetår beräknas till 45,6
miljoner kronor. Enligt Kristdemokraterna
bör anslaget i jämförelse med regeringens
förslag minskas med 5,5 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom verksamhetsområdet
Forskning och analys
Utskottet motsätter sig
Kristdemokraternas besparingsförslag vad
gäller såväl internationell verksamhet
som SIKA. Enligt utskottets mening bör
riksdagen beräkna anslagen inom
verksamhetsområdet i enlighet med
regeringens förslag. Följaktligen
avstyrks Kristdemokraternas motion i
motsvarande delar.
1.5 Politikområde IT, tele och post
Politikområdets omfattning
Politikområdet omfattar post- och
telekommunikation, informationsteknik
samt grundläggande kassaservice. Inom
politikområdet finns fem anslag.
Anslag inom politikområdet
Post- och telestyrelsen
Post- och telestyrelsen (PTS) är numera
till största delen en avgiftsfinansierad
myndighet. Det innebär att PTS själv
förfogar över de avgifter som tas ut av
operatörerna. Emellertid har för
finansiering av bl.a. styrelsens
förvaltningskostnader för upphandling av
samhällsåtaganden (handikappåtgärder och
uppgifter inom totalförsvaret) inrättats
ett anslag, 37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter. För nästa budgetår
föreslår regeringen att anslaget
engångsvis förstärks med 10,9 miljoner
kronor. Dessa medel skall användas till
projekt och stöd till IT-infrastruktur.
Efter pris- och löneomräkning samt vissa
tekniska justeringar beräknas anslaget
till 22,7 miljoner kronor.
Två partier, Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna, anser att anslaget
bör minskas, med 10 miljoner kronor
respektive 2 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Upphandling av samhällsåtaganden
Anslaget 37:2 Upphandling av
samhällsåtaganden disponeras av Post- och
telestyrelsen samt av regeringen. Syftet
med anslaget är att trygga
funktionshindrades tillgång till
effektiva telekommunikationer,
posttjänster samt grundläggande
kassaservice. Anslaget får också användas
för att tillgodose funktionshindrades
tillgång till sådana produkter och
tjänster inom telekommunikationsområdet
som kräver hög överföringshastighet.
Riksdagen har i samband med behandlingen
av tilläggsbudgeten i budgetpropositionen
för innevarande år beslutat att
engångsvis 3 miljoner kronor av anslaget
skall föras över till annat ändamål. Nu
föreslår regeringen att
upphandlingsanslaget för nästa budgetår
återställs till sin ursprungsnivå, dvs.
153 miljoner kronor.
Grundläggande kassaservice
Staten ansvarar för att det skall finnas
en grundläggande kassaservice i hela
landet, innebärande att alla kan
verkställa och ta emot betalningar till
enhetliga priser. Till och med den 31
mars 2001 säkerställdes detta ansvar
genom ett avtal med Posten AB (publ) -
Posten -, som mot särskild ersättning har
tillhandahållit kassaservice där
alternativ saknats och där det inte
funnits kommersiella motiv för
verksamheten. På annan plats i detta
betänkande tillstyrks regeringens förslag
i proposition 2001/02:34 om att statens -
och Postens - ansvar skall regleras i
särskild lag.
Regeringen bedömer att den ersättning
som hittills utgått till Posten - 200
miljoner kronor per år - inte inneburit
full kostnadstäckning. Därför föreslår
regeringen att ersättningen fördubblas.
Sålunda föreslås att anslaget 37:3
Ersättning till Posten AB (publ) för
grundläggande kassaservice år 2002
bestäms till 400 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet motsätter sig
förslaget och kräver att kraven på postal
kassaservice definieras till omfattning
och innehåll, att korrekta
anbudshandlingar upprättas och att
upphandling genomförs med iakttagande av
de regler som gäller för offentlig
upphandling. Anslaget till kassaservice
bör alltså upphöra i sin nuvarande form,
enligt motionärerna.
Ersättning till SOS Alarm Sverige AB
Anslaget 37:4 Ersättning till SOS Alarm
Sverige AB för alarmeringstjänst enligt
avtal har i enlighet med förslag i
tilläggsbudget 2 för innevarande budgetår
höjts med 3 miljoner kronor till 147
miljoner kronor. Enligt vad regeringen
redovisar har anslaget visat sig vara
otillräckligt. En förstärkning har
bedömts nödvändig för att alarmfunktionen
i samhället skall fungera
tillfredsställande. I årets
budgetproposition föreslås att anslaget
tas upp till 144 miljoner kronor för
nästa budgetår.
Viss informationsteknik
Anslaget 37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m. används bl.a. för
att finansiera IT-kommissionens
verksamhet. Under treårsperioden
1999-2001 förstärktes anslaget med 25
miljoner kronor. För nästa budgetår
beräknar regeringen medelsbehovet till 25
miljoner kronor. Kristdemo-kraterna
föreslår i sin motion en besparing om 5
miljoner kronor på anslaget, jämfört med
regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande till
anslagsförslagen inom politikområde IT,
tele och post
I motsats till Moderata samlingspartiet
hävdar utskottet att ansvaret för
grundläggande postal kassaservice även
fortsättningsvis skall vara statligt och
fullgöras av Posten. Vidare delar
utskottet regeringens bedömning att den
hittillsvarande ersättningen inte täckt
Postens merkostnader för verksamheten.
Anslaget bör således höjas i enlighet med
regeringens förslag.
Inte heller i övrigt har utskottet
några invändningar mot regeringens
anslagsberäkningar inom politikområde IT,
tele och post. Av ställningstagandet
följer att utskottet avstyrker
Moderaternas och Kristdemokraternas
motioner i motsvarande delar.
1.6 Sammanfattning av utskottets
ställningstaganden till anslagsförslagen
Utskottet anser att riksdagen för
budgetåret 2002 bör anvisa anslag under
utgiftsområde 22 Kommunikationer i
enlighet med regeringens förslag.
Utskottets förslag till medelsanvisningar
redovisas i bilaga 2. Med de motiveringar
som redovisats i det föregående avstyrker
utskottet motionerna 2001/02:T392 (c),
2001/02:T450 (kd) yrkande 26,
2001/02:T454 (m) yrkandena 2-11,
2001/02:T463 (fp) yrkande 23 och
2001/02:Fi294 (fp) yrkande 22.
2 Vägar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag
- att regeringen för år 2002 får
besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 250 miljoner
kronor för byggande av broar som
ersätter färjor,
- att bemyndiga regeringen att låta
Riksgäldskontoret inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen teckna
statlig borgen för de lån som
Göteborgsleder AB tar upp inom en total
ram om högst 4 600 miljoner kronor,
- att regeringen bemyndigas att under
år 2002, i fråga om ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 28 500 miljoner kronor
efter år 2002.
Utskottet behandlar i detta avsnitt
också motioner om enskilda vägar,
färjetrafik, vägmärken och vägskyltar
samt vägsalt.
Utskottet framhåller att betydelsen av
de enskilda vägarna i det svenska
transportsystemet är stor. Frågan om
enskilda vägar behöver ges en
långsiktigt tillfredsställande lösning
så att riksdagens transportpolitiska
mål tillgodoses i hela landet.
Utskottet är inte berett att i nuläget
vidta någon åtgärd i denna fråga utan
förutsätter att regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen när
remissbehandlingen av Utredningen om
bidrag och regler för enskilda vägar
(SOU 2001:67) och regeringens
ställningstaganden med anledning av
utredningen är klara. Detsamma gäller
frågorna om färjetrafik som också
behandlats av utredningen.
Med hänsyn till bl.a. den pågående
beredningen av de aktuella frågorna inom
Regeringskansliet avstyrker utskottet
motionerna. Jämför reservationerna 1 (m,
kd, c, fp), 2 (m, kd, c, fp) och 3 (c).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet tre
regeringsförslag från budgetpropositionen
2002 som gäller väghållningsområdet
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 22, punkterna
2, 5 och 7). Regeringen föreslår att
riksdagen
2. godkänner att regeringen år 2002 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om högst 250 000 000 kr för Vägverket för
byggande av broar som ersätter färjor,
5. bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen teckna statlig
borgen för de lån som Göteborgsleder AB
tar upp inom en total ram om högst 4 600
000 000 kr,
7. bemyndigar regeringen att under år
2002, i fråga om ramanslaget 36:2
Väghållning och statsbidrag, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 28 500 000 000 kr efter år 2002,
Vidare behandlar utskottet 32 motioner:
- 1999/2000:T209 yrkande 15 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp),
- 1999/2000:T213 yrkande 8 av Bo Lundgren
m.fl. (m),
- 1999/2000:T320 yrkande 2 av Olle
Lindström (m),
- 1999/2000:T340 av Per-Richard Molén
m.fl. (m),
- 1999/2000:N214 yrkande 26 av Lennart
Daléus m.fl. (c),
- 2000/01:Sk1025 yrkande 9 av Catharina
Elmsäter-Svärd m.fl. (m),
- 2001/02:T15 yrkande 17 av Agne Hansson
m.fl. (c),
- 2001/02:T43 av Elver Jonsson (fp),
- 2001/02:T211 av Kenneth Johansson (c),
- 2001/02:T225 av Gunnel Wallin (c),
- 2001/02:T237 av Åsa Torstensson (c),
- 2001/02:T238 av Per-Richard Molén m.fl.
(m),
- 2001/02:T245 av Jan Backman och Ingvar
Eriksson (båda m),
- 2001/02:T248 av Anders G Högmark och
Elizabeth Nyström (båda m),
- 2001/02:T257 av Göte Jonsson och Ingvar
Eriksson (båda m),
- 2001/02:T267 av Margareta Andersson
m.fl. (c),
- 2001/02:T317 av Åke Sandström och
Kenneth Johansson (båda c),
- 2001/02:T321 av Lars Elinderson och
Lars Hjertén (båda m),
- 2001/02:T322 av Dan Kihlström (kd),
- 2001/02:T325 av Gunilla Tjernberg (kd),
- 2001/02:T380 av Göran Norlander
och Kerstin Kristiansson Karlstedt
(båda s),
- 2001/02:T383 av Leif Jakobsson (s),
- 2001/02:T408 av Inger René och Berit
Adolfsson (båda m),
- 2001/02:T426 av Birgitta Sellén och Åke
Sandström (båda c),
- 2001/02:T447 yrkande 2 av Birgitta
Carlsson (c),
- 2001/02:T448 av Birgitta Carlsson och
Marianne Andersson (båda c),
- 2001/02:T450 yrkande 3 av Johnny
Gylling m.fl. (kd),
- 2001/02:T463 yrkande 19 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp),
- 2001/02:MJ220 yrkande 2 av Åke
Sandström m.fl. (c),
- 2001/02:MJ338 yrkandena 12 och 14 av
Agne Hansson m.fl. (c),
- 2001/02:Sk288 yrkande 11 av Bo Lundgren
m.fl. (m) samt
- 2001/02:Sk433 yrkandena 9 och 10 av
Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m).
2.1 Låneram för byggande av broar som
ersätter färjor
Regeringens förslag
Vägverket tar i dag upp lån i
Riksgäldskontoret för att bygga broar som
ersätter färjor på statens vägnät utan
att öka Vägverkets anslagsförbrukning.
För att betala lånekostnaderna för sådana
objekt använder Vägverket inbesparade
driftmedel från färjetrafiken. Vid
utgången av år 2000 var Vägverkets skuld
för broar 182 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att regeringen år 2002 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om högst 250 miljoner kronor för
Vägverket för byggande av broar som
ersätter färjor. Regeringen bedömer att
Vägverkets skuld för broinvesteringarna
kommer att vara ca 114 miljoner kronor
vid utgången av år 2009.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
att regeringen för år 2002 får besluta om
en låneram i Riksgäldskontoret om högst
250 miljoner kronor för Vägverket för
byggande av broar som ersätter färjor.
2.2 Statlig borgen inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen
Regeringens förslag
Inom ramen för de s.k. storstadspaketen
har vissa väginvesteringar i Stockholm
och Göteborg lånefinansierats.
Vid utgången av år 2000 var 390
miljoner kronor upplånade för
Göteborgspaketet.
Regeringen bedömer att låneramen och
garantiramen för Göteborgspaketet kommer
att behöva utökas för de lån som avser de
statliga projekten i överenskommelsen,
från 2 300 miljoner kronor till 2 600
miljoner kronor samt att låneramen och
garantiramen för de lån som avser de
kommunala projekten i överenskommelsen
behöver utökas från 1 500 miljoner kronor
till 2 000 miljoner kronor. Utökningen är
enligt regeringen en följd av att den
ursprungliga ramen inte innefattar
prisökningar (index) och räntor.
Regeringen föreslår således att låneramen
och garantiramen för
Göteborgsöverenskommelsen sammantaget
ökas från 3 800 miljoner kronor till 4
600 miljoner kronor.
Regeringen bedömer att skulden för
Göteborgspaketet kommer att uppgå till 4
265 miljoner kronor vid utgången av år
2009.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om att riksdagen bemyndigar regeringen
att låta Riksgäldskontoret inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen teckna statlig
borgen för de lån som Göteborgsleder AB
tar upp inom en total ram om högst 4 600
000 000 kr.
2.3 Ekonomiska förpliktelser för
långsiktiga avtal
Regeringens förslag
Den verksamhet som Vägverket bedriver
innebär ofta att Vägverket ingår
långsiktiga avtal med externa parter om
ekonomiska förpliktelser för flera år
framåt i tiden. Det gäller t.ex. avtal om
investeringar och avtal om drift och
underhåll av vägnätet. Regeringen vill
därför få ett bemyndigande av riksdagen
att ingå sådana ekonomiska förpliktelser.
Regeringen anser att ett sådant
bemyndigande bör avse all upphandlad
verksamhet och bidrag där fleråriga avtal
sluts, som inte faller under 13 § lagen
(1996:1059) om statsbudgeten, oavsett om
avtalen avser Vägverkets interna
resultatenheter eller externa
leverantörer. Regeringen föreslår att
bemyndigandet avser det totalbelopp som
regeringen får ha bundit upp i avtal vid
budgetårets utgång.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2002,
i fråga om ramanslaget 36:2 Väghållning
och statsbidrag, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 28
500 miljoner kronor efter år 2002.
Närmare information om ingående, nya,
infriade respektive utestående
bemyndiganden samt den föreslagna totala
ramen för bemyndigandet redovisas av
regeringen i tabell 5:24 (s. 50) i
budgetpropositionen för 2002,
utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Utskottets ställningstagande
Den verksamhet som Vägverket bedriver
innebär ofta att Vägverket ingår
långsiktiga avtal om ekonomiska
förpliktelser för flera år framåt i
tiden. Det gäller såväl avtal om
investeringar som avtal gällande drift
och underhåll av vägnätet. Vägverket har
även i uppdrag att ge ut bidrag för olika
ändamål. När det gäller dessa bidrag
måste bidragsmottagaren ofta veta att
bidraget kommer att betalas ut under
flera år för att kunna planera sin
verksamhet.
Utskottet tillstyrker att regeringen
bemyndigas att under år 2002, i fråga om
ramanslaget 36:2 Väghållning och
statsbidrag, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 28,5
miljarder kronor efter år 2002.
2.4 Enskilda vägar
Bakgrund
Det svenska vägnätet består av allmänna
vägar för vilka staten eller kommunerna
är väghållare och enskilda vägar som de
fastigheter som har nytta av vägarna
ansvarar för. I tätorterna finns förutom
allmänna vägar också gator upplåtna för
allmänt nyttjande. Kommunerna ansvarar
för gatuhållningen. I de fall enskilda
fastighetsägare ombesörjer väghållningen
sker detta oftast i någon organiserad
form.
Statsbidrag kan lämnas för såväl
byggande som drift av enskilda vägar.
Vägnätet består i dag av:
- 9 800 mil statliga vägar
- 3 700 mil kommunala gator och vägar
- 28 400 mil enskilda vägar
(inklusive 15 000 mil skogsbilvägar)
varav 7 400 mil får statsbidrag.
Den rättsliga regleringen av det enskilda
vägnätet återfinns i flera författningar,
bl.a. väglagen (1971:948), vägkungörelsen
(1971:954), plan- och bygglagen
(1987:10), lagen (1997:620) om upphävande
av lagen (1939:608) om enskilda vägar,
anläggningslagen (1973:1149) och
förordningen (1989:891) om statsbidrag
till enskild väghållning. Dessutom finns
bestämmelser i myndigheternas
föreskrifter.
Delar av de regelverk som reglerar
enskilda vägar har utretts under de
senaste åren. 1986 års
väghållningsutredning Ökat kommunalt
väghållningsansvar och nya
finansieringsmöjligheter (SOU 1987:25)
behandlade i huvudsak frågor om statlig,
kommunal och enskild väghållning i
tätorter, men även andra frågor om
enskilda vägar i en särskild del,
Enskilda vägar (SOU 1987:26).
Väghållningsutredningens förslag ledde
inte till några lagstiftningsåtgärder.
1996 års utredning Enskilda vägar (SOU
1996:46) innehöll främst en översyn av
lagstiftningen om enskilda vägar i syfte
att rensa och förenkla i flera parallellt
gällande regelverk. Utredningen ledde
till att lagen om enskilda vägar
upphävdes och de regler som behövdes
införlivades i anläggningslagen. Plan-
och byggutredningens slutbetänkande
Översyn av PBL och va-lagen (SOU
1996:168) berörde bl.a. frågan om
huvudmannaskap för mark som i detaljplan
har redovisats som allmän plats, t.ex.
gator och vägar. Regeringen har inte
tagit ställning till utredningsförslaget.
Tidigare utredningar har således
behandlat vissa frågor om enskilda vägar.
Både det allmänna och det enskilda
vägnätets funktion förändras dock i takt
med samhället i övrigt, och regeringen
har funnit anledning att mera grundligt
se över vissa bestämmelser och
tillämpningen av dem. Gränsen för
samhällets engagemang i det lokala
vägnätet har utvecklats genom en framväxt
av mångårig praxis. Ibland har denna
praxis lett till orättvisor i någon eller
flera aspekter. Regeringen beslutade
därför i november 1999 att tillsätta en
utredning (dir. 1999:93) med uppdrag att
analysera och överväga ändringar av vissa
bestämmelser som berör enskilda vägar.
Utredningen antog namnet Utredningen om
bidrag och regler för enskilda vägar
(BREV). I juli 2001 överlämnade BREV-
utredningen sitt slutbetänkande Enskild
eller allmän väg? (SOU 2001:67) till
Näringsdepartementet. Syftet med BREV-
utredningens förslag är enligt
utredningen att valet av väghållare på
det lågtrafikerade vägnätet skall ske med
samhällsekonomisk effektivitet som grund.
Dessutom skall valet av väghållare främja
en rationell väghållning. BREV-
utredningen föreslår bl.a.:
Den samhällsekonomiska vinsten
av att överföra delar av det
lågtrafikerade vägnätet till enskild
väghållning bör tas till vara och
användas för bättre väghållning på detta
vägnät.
Vägverket skall utreda om en
överföring av en väg till enskild
väghållning ger samhällsekonomisk vinst.
För allmänna vägar med mindre trafik än
125 fordon per årsmedeldygn (i glesbygd
50 fordon per årsmedeldygn) föreslås att
Vägverket gör en sådan utredning.
Överföring av kostnader på
enskilda fastighetsägare bör så långt
möjligt begränsas till vad som är
nödvändigt för att uppnå en rationell
väghållning.
Den ekonomiska ersättningen till
enskilda väghållare bör beräknas på ett
kostnadsunderlag som speglar de kostnader
som belastar de enskilda väghållarna och
som enkelt kan jämföras med motsvarande
kostnadsunderlag för de lågtrafikerade
allmänna vägarna.
Tekniskt komplicerade
anläggningar bör i allmänhet inte
överföras till enskilda väghållare.
Särskilda regler bör gälla för
statsbidrag till vägar respektive färjor.
Statsbidraget till enskilda
färjor skall avse vägfärjor.
För annan trafiklösning med
färjetrafik än vägfärja bör bidrag kunna
lämnas efter en förhandling.
Statsbidrag till en enskild väg
bör kunna lämnas även om det införs
begränsningar för viss trafik på denna
väg.
Beslut om förändrad väghållning
bör underlättas.
Samordningen av beslut om
indragning av allmän väg och prövning av
statsbidrag bör kunna förbättras.
Utredningen anger att förslagen innebär
en samhällsekonomisk vinst på mellan 120
och 180 miljoner kronor per år. Vidare
innebär de föreslagna kriterierna att ca
1 600 mil väg kan komma att övergå till
enskild väghållning och att 500 mil
enskild väg kan komma att bli allmän väg.
Motionsförslag
Frågor om enskilda vägar har väckts i 26
motionsyrkanden som behandlas i detta
avsnitt. Flera motioner handlar om
behovet av ökade anslag till upprustning
av de enskilda vägarna, t.ex. för
bärighetshöjande åtgärder. I flera
motioner framförs också kritik mot BREV-
utredningens förslag. Några
motionsyrkanden handlar om behovet av att
inventera standarden på det enskilda
vägnätet.
Motionsförslag om de enskilda vägarnas
behov av upprustning, höjda anslag m.m.
Enligt motion 2001/02:Sk288 av Bo
Lundgren m.fl. (m) yrkande 11 är en väl
utbyggd och underhållen väginfrastruktur
en förutsättning för att Sverige skall
kunna växa och utvecklas. I motionen
betonas att även det enskilda vägnätet
behöver en ordentlig upprustning.
Kraftigt höjda anslag till det enskilda
vägnätet föreslås i motionen, varav en
betydande andel bör avsättas till
bärighetshöjningar.
I motion 2001/02:T238 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) yrkande 1 föreslås att
statsbidragen till enskilda vägar höjs
och återställs så att förordningens
bidragsnivåer skall kunna gälla. I
yrkande 2 betonas att neddragningarna av
statsbidragen under 1990-talet har
medfört att underhållet på det enskilda
vägnätet har eftersatts samtidigt som de
enskilda fastighetsägarna med egna medel
tvingas att i allt större omfattning
finansiera underhållet. För att förhindra
att de enskilda vägarna försämras
ytterligare krävs i motionen att
särskilda bärighetsmedel anslås. I
motionen föreslås att 100 miljoner kronor
per år under tio år i särskilda
bärighetsmedel anslås för det enskilda
vägnätet.
Enligt motion 1999/2000:T340 av Per-
Richard Molén m.fl. (m) yrkande 2 bör
Vägverket se över det regelverk som
gäller för det enskilda vägnätet. Vissa
smärre justeringar har gjorts, men det är
snart 20 år sedan man gjorde en
genomgripande översyn. I motionen
framhålls att det är uppenbart att de
nuvarande reglerna för bidrag till
enskilda vägar inte är utformade för att
svara mot de trafikpolitiska mål som
riksdagen antog våren 1998.
I motion 1999/2000:T340 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) yrkande 3 anges att det
tidigare bärighetshöjande anslaget bör
återinföras och redovisas separat. Vidare
betonas att denna separata redovisning
även gäller det administrativa anslaget
som i dag har vävts in i Vägverkets
totala ramanslag för administration.
Enligt motionerna 2001/02:Sk433 yrkande
9 och 2000/01:Sk1025 yrkande 9 båda av
Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
framhålls att anslaget för drift och
underhåll till enskilda vägar bör öka
till 640 miljoner kronor per år. I
motionerna framhålls att ett särskilt
anslag till ökad bärighet på enskilda
vägar bör utgå med 100 miljoner kronor
per år.
I motion 1999/2000:T320 av Olle
Lindström (m) yrkande 2 framhålls att
statsbidragen till de enskilda vägarna
bör uppräknas. Enligt motionen bör en
översyn av det enskilda vägnätet göras
omgående. Dessutom bör statsbidraget
räknas upp kraftfullt.
I motion 2001/02:MJ338 av Agne Hansson
m.fl. (c) yrkande 14 betonas att det är
utomordentligt viktigt att det enskilda
vägnätet tillförsäkras de resurser som
behövs för att ta igen eftersatt
underhåll och för att framöver hålla en
god standard. Anslagen till de enskilda
vägarna måste därför höjas enligt
motionen.
Enligt motion 1999/2000:N214 av Lennart
Daléus m.fl. (c) yrkande 26 bör bidraget
till de enskilda vägarna höjas. Enskilda
vägar bör återfå möjligheten att få del
av medel avsatta för bärighetshöjande
åtgärder. Dessutom föreslås att
regeringen ser över hur man kan lösa
problemen med kostnaderna för de nya
förrättningarna, eftersom flera
vägföreningar i dag får dryga kostnader
för detta som en följd av lagen för
enskilda vägar.
I motion 2001/02:T267 av Margareta
Andersson m.fl. (c) yrkande 1 framhåller
motionärerna att bidragen till enskilda
vägar behöver förstärkas för att inte
fastighetsägare skall få en orimlig
kostnad för vägar som används även för
annan trafik än den som alstras av
fastigheten. En översyn av reglerna bör
därför göras.
I motion 1999/2000:T209 av Kenth
Skårvik och Elver Jonsson (båda fp)
yrkande 15 betonas att de enskilda
vägarna är av stor betydelse för
näringslivet, människors möjlighet till
bosättning, friluftsliv, rekreation m.m.
Minskade resurser till det enskilda
vägnätet får enligt motionen snabbt
betydande negativa konsekvenser, inte
bara för glesbygden utan även för landet
i dess helhet.
I motion 2001/02:T380 av Göran
Norlander och Kerstin Kristiansson
Karlstedt (båda s) framhåller
motionärerna att det inte är rimligt att
en del av befolkningen skall betala för
nyttan av vägen, medan de allmänna
vägarna finansieras av skattemedel.
Enligt motionärerna är detta orättvist.
Staten bör därför ta ett större ansvar
för det enskilda vägnätet.
Motionsförslag om behov av inventering av
standarden på det enskilda vägnätet
Enligt motionerna 1999/2000:T213 av Bo
Lundgren m.fl. (m) yrkande 8 och
1999/2000:T340 av Per-Richard Molén m.fl.
(m) yrkande 1 bör Vägverket inventera
standarden på det enskilda vägnätet. En
sådan inventering har inte genomförts
sedan 1984, och mot bakgrund av det
enskilda vägnätets betydelse bör en sådan
inventering genomföras snarast.
Även i motion 2001/02:T238 av Per-
Richard Molén m.fl. (m) yrkande 3
framhålls att en ordentlig inventering av
standarden på de enskilda vägarna bör
genomföras för att få en riktig bild av
bl.a. åtgärdsbehov.
Motionsförslag om förrättningar
I motion 2001/02:T238 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) yrkande 4 vill
motionärerna underlätta förrättningar med
anledning av lagen (1997:620) om
upphävande av enskilda vägar. Det
framhålls att kostnaderna för
förrättningar är avsevärda för de
inblandade. Dessutom har ärendena kommit
att bli långdragna och besvärliga.
Motionärerna förutsätter därför att
regeringens anslag på 25 miljoner kronor
till omprövningsförrättningar innebär att
andelsägarna hålls skadeslösa.
Motionsförslag om överföring av allmänna
vägar till enskilda vägar, bl.a.
synpunkter på förslagen från Utredningen
om bidrag och regler för enskilda vägar
(BREV) i betänkandet SOU 2001:67
I motion 2001/02:T15 av Agne Hansson
m.fl. (c) yrkande 17 framhålls att
förslagen i BREV-utredningen om att
omvandla statliga vägar till enskilda
vägar bör avvisas. Motionärerna betonar
de enskilda vägarnas vikt för fast- och
fritidsboende, turister, det rörliga
friluftslivet, företag och hela
näringsgrenar. Enligt motionärerna kan
BREV-utredningens förslag bli förödande
för berörda bygder, företag och
människor.
I motion 2001/02:T238 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) yrkande 5 framhålls att
det i betänkandet från BREV-utredningen
finns förslag som enligt motionärerna är
oacceptabla. Att minska statens utgifter
genom att föra över såväl det ekonomiska
ansvaret som driftsansvaret på de boende
kring glesbygdens vägar är fel.
Regeringen bör avstå från att i detta
avseende lägga fram förslag baserade på
BREV:s slutsatser. Ett generellt sett
högre anslag till det enskilda vägnätet
krävs för att återställa den standard som
är nödvändig för boende och verksamma
längs det enskilda vägnätet. BREV
föreslår också att bidrag till
väghållning inom detaljplanelagda områden
tas bort från förordningen. Motionärerna
understryker att ett beslut om en sådan
ändring kräver analys av konsekvenserna
för såväl medlemmarna som för kommunerna.
I motion 2001/02:T321 av Lars
Elinderson och Lars Hjertén (båda m)
betonas vikten av att inte överföra delar
av det statliga vägnätet till det
enskilda vägnätet och att bidragen till
enskilda vägar höjs. Förslaget från BREV-
utredningen är enligt motionärerna
orimligt.
I motion 2001/02:T257 av Göte Jonsson
och Ingvar Eriksson (båda m) behandlas
också frågan om överförande av allmän väg
till privat väg. Förslaget från BREV-
utredningen om att föra över allmän väg
till enskild väg innebär enligt
motionärerna ökade kostnader för många
enskilda medborgare och
landsbygdsföretag. I många mindre
kommuner skulle effekten bli omfattande.
Motionärerna anser att förslaget därför
bör stoppas.
I motion 2001/02:T450 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) yrkande 3 framhålls att
regeringen måste garantera att staten
inte avsäger sig det slutliga ekonomiska
ansvaret för underhållet av de
landsbygdsvägar som är öppna för allmän
trafik. Enligt motionen kan regeringen
komma att avsäga sig det ekonomiska
ansvaret för vägunderhållet i de områden
där människor är som allra mest utlämnade
till fungerande bilvägar, detta bl.a. mot
bakgrund av de förslag som lämnas i BREV-
utredningen om att föra över allmän väg
till enskild väg. Det finns enligt
motionärerna i stället
effektivitetsvinster att göra genom en
mer lokalt anpassad drift. Motionärerna
understryker att det därför behöver
utvecklas former för detta, utan att
staten för den skull släpper det
ekonomiska ansvaret. Grundläggande är
enligt motionärerna att underhållet
förbättras genom höjda anslag, oavsett om
det sker genom ökade bidrag till enskilda
vägar eller ökade resurser till
Vägverket.
I motion 2001/02:MJ338 av Agne Hansson
m.fl. (c) yrkande 12 betonas att tankarna
på att omvandla statliga vägar till
enskilda måste avvisas. En sådan
omvandling från statliga vägar till
enskilda vägar som föreslås av BREV-
utredningen kan enligt motionärerna bli
förödande för berörda bygder, företag och
människor. Motionärerna anser att
förslaget därför bör avvisas. Enligt
motionärerna kan en vettigare förändring
i stället vara att staten behåller
ägandet av de enskilda vägarna, men i
ökad utsträckning köper skötselansvaret
från närliggande enskilda
vägföreningar/vägsamfälligheter.
I motion 2001/02:T267 av Margareta
Andersson m.fl. (c) yrkande 2 framhåller
motionärerna att tanken på att omvandla
statliga vägar till enskilda bör avvisas
i sin helhet. Förslaget från BREV-
utredningen om att föra över allmän väg
till enskild väg skulle, enligt
motionärerna, få förödande konsekvenser
för flera näringar om den genomfördes.
Dessutom framhåller motionärerna att det
skulle bli svåra spänningar i de
vägsamfälligheter som skulle bildas på
detta tvångsmässiga sätt.
I motion 2001/02:T317 av Åke Sandström
och Kenneth Johansson (båda c) framhålls
att förslaget från BREV-utredningen om
att föra över allmän väg till enskild väg
inte bör genomföras. Längs många av de
enskilda vägarna bor få människor, ofta
äldre, som inte kan förväntas ta ett
stort ansvar för vägnätet. Dessutom
kommer förslaget att gälla de redan
sämsta vägarna, vilka redan har ett
mycket eftersatt underhåll. En möjlighet
att hålla nere kostnaderna är, enligt
motionärerna, i stället att överlåta
skötseln av lämpliga delar av det
allmänna vägnätet på lokala
entreprenörer.
Enligt motion 2001/02:T447 av Birgitta
Carlsson (c) yrkande 2 skulle förslaget
från BREV-utredningen om att föra över
allmän väg till enskild väg innebära att
staten sparar pengar men att kostnaden i
stället skulle föras över till enskilda
och företag på landsbygden. Motionärerna
framhåller att det inte är så företag och
personer boende på landsbygden skall
behandlas utan anser att förslaget från
BREV inte får bli verklighet.
I motion 2001/02:T463 av Kenth Skårvik
m.fl. (fp) yrkande 19 betonas de enskilda
vägarnas betydelse för näringslivet,
människors möjlighet till bosättning,
möjlighet till friluftsliv m.m. Av
motionen framgår att Folkpartiet inte
delar inställningen i de förslag som
lämnas i BREV-utredningen om att
lågtrafikerade vägar som i dag är
statliga skall föras över till det
enskilda vägnätet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att de enskilda
vägarna svarar för en betydande andel av
det svenska vägnätet räknat i antalet
mil. De enskilda vägarna spelar en viktig
roll för tillgängligheten för såväl
enskilda medborgare som näringslivet.
Utskottet vill framhålla att betydelsen
av de enskilda vägarna i det svenska
transportsystemet är stor även om deras
andel av det totala trafikarbetet endast
är ca 4 %. De enskilda vägarna har också
stor betydelse för glesbygdens
utvecklingsmöjligheter. Det är enligt
utskottet därför viktigt att frågan om
enskilda vägar ges en långsiktigt
tillfredsställande lösning så att
riksdagens trafikpolitiska mål om ett
tillgängligt transportsystem, en hög
transportkvalitet och en positiv regional
utveckling tillgodoses i hela landet.
Detta bör vara utgångspunkten för den
framtida hanteringen av de enskilda
vägarna. Vidare bör också samhällets
engagemang präglas av tydlighet och
rättvisa samt främja effektiva
trafiklösningar.
Utskottet betonar vidare vikten av att
bidrag och regler för enskilda vägar i
framtiden blir klarare och mer rättvisa.
Vid en eventuell överföring från en
allmän väg till en enskild bör det ske på
ekonomiskt rimliga villkor för
fastighetsägarna. Mot bakgrund av de
enskilda vägarnas betydelse i det svenska
transportsystemet torde detta inte
innebära att det i någon större
utsträckning blir aktuellt att föra över
allmänna vägar till enskilda vägar.
Den utredning som regeringen tillsatte
hösten 1999 om bidrag och regler för
enskilda vägar överlämnade i juli 2001
sitt slutbetänkande. Betänkandet Enskild
eller allmän väg? (SOU 2001:67) är för
närvarande föremål för ett brett
remissförfarande. Betänkandet har
remitterats till 149 remissinstanser,
bl.a. till länsstyrelserna och till ett
stort antal kommuner. Remissvaren skall
ha kommit in till Näringsdepartementet
den 7 januari 2002.
I de nu aktuella motionerna tas en rad
viktiga frågor upp om den enskilda
väghållningen och om BREV-utredningens
förslag. Utskottet anser att
remissbehandlingen samt regeringens
ställningstagande till BREV-utredningens
förslag måste avvaktas innan utskottet
kan ta ställning till förändringar i
reglerna för enskilda vägar. Enligt
utskottets mening kan det dock inte blir
aktuellt att föra över allmänna vägar
till enskilda vägar på det mycket
omfattande sätt som föreslås i
utredningen. Utskottet förutsätter att
regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen i denna fråga när
remissbehandlingen och regeringens
ställningstaganden är klara. I avvaktan
på detta är utskottet inte berett att
förorda någon riksdagens åtgärd med
anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena. Motionerna
1999/2000:T209 (fp) yrkande 15,
1999/2000:T213 (m) yrkande 8,
1999/2000:T320 (m) yrkande 2,
1999/2000:T340 (m), 1999/2000:N214 (c)
yrkande 26, 2001/02:T15 (c) yrkande 17,
2001/02:T238 (m) yrkandena 1-5,
2001/02:T257 (m), 2001/02:T267(c),
2001/02:T317 (c), 2001/02:T321 (m),
2001/02:T380 (s), 2001/02:T447 (c)
yrkande 2, 2001/02: T450 (kd) yrkande 3,
2001/02:T463 (fp) yrkande 19, 2001/02:
MJ338 (c) yrkandena 12 och 14,
2001/02:Sk288 (m) yrkande 11,
2001/02:Sk433 (m) yrkande 9 och
2000/01:Sk1025 (m) yrkande 9 avstyrks
följaktligen.
2.5 Färjetrafik m.m.
Motionsförslag
I motion 2001/02:T43 av Elver Jonsson
(fp) framhålls (yrkande 1) bl.a. de höga
kostnaderna för att upprätthålla
färjetrafik och därmed behovet av att
bygga fler broar som ersätter färjor. En
plan för att reducera samhällets
kostnader för färjetrafiken bör också tas
fram enligt motionären. Motionärerna
avvisar förslaget i BREV-utredningen att
kommuner och enskilda skall åläggas ett
större ekonomiskt ansvar för enskilda
vägar inklusive färjeleder. I motionen
(yrkande 3) framhålls bl.a. att den s.k.
PPP-principen (Public and Private
Partnership) kan vara en
finansieringslösning som innebär att
byggandet av fasta förbindelser i stället
för färjelinjer kan snabbas på.
I motion 2001/02:T238 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) yrkande 6 begärs att
regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen med förslag om utformningen av
ansvaret och regelverket för
färjetrafiken mellan öar och fastland. I
motionen framhålls att färjetrafiken är
en livlina mellan fastlandet och de öar
som saknar fast förbindelse. På det
allmänna vägnätet har Vägverket normalt
ansvaret, medan det i vissa fall kan vara
en kommun, en trafikhuvudman eller
enskilda väghållare som har ansvaret.
Motionärerna framhåller att det i dag
saknas en klar gränsdragning som anger
vem som skall vara huvudman för
färjetrafiken. Enligt motionärerna är det
därför angeläget att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag som
kan tydliggöra det framtida ansvaret för
dessa färjeförbindelser.
Enligt motion 2001/02:T325 av Gunilla
Tjernberg (kd) framhålls nödvändigheten
av ett skyndsamt klarläggande av vem som
skall vara huvudman för
trafikförbindelsen mellan Holmön och
fastlandet. Hon framhåller att Holmön är
självklar som utvecklingsort i Umeå
kommun. I dag har Holmön omkring 90
åretruntboende. Trafikförbindelserna
mellan Holmön och fastlandet är enligt
motionären i dag långt i från
tillfredsställande. Motionären framhåller
att det saknas beslut om huvudman för
färjetrafiken. Vägverket har gjort en
framställan till Näringsdepartementet med
frågan om klassificering av vägen samt
vem som skall vara huvudman för
trafikförbindelsen. I motionen framhålls
att Vägverkets formella skyldighet att
driva trafiken upphörde redan år 1951,
men att Vägverket trots detta har
fortsatt att driva trafiken under de
isfria årstiderna. Vägen till färjeläget
på fastlandssidan samt vägen från hamnen
på Holmön är i dag allmän väg. Färjan som
trafikerar Holmön är ingen reguljär
bilfärja, men man kan ta över enstaka
bilar och servicefordon. Av miljöskäl och
beroende på att ön inte kan hantera en
stor mängd bilar finns inga önskemål om
bilfärja till ön. Enligt motionären har
näringsministern i två år hänvisat till
att ärendet bereds i Regeringskansliet.
Hon kräver att regeringen snarast fattar
beslut om huvudmannaskapet för
förbindelsen mellan Holmön och
fastlandet.
Enligt motion 2001/02:MJ220 av Åke
Sandström m.fl. (c) yrkande 2 bör statens
förhållningssätt till färjetrafiken i
skärgården utredas ingående och en
strategi utformas för att säkra och
utveckla färjetrafiken i skärgården i
framtiden. Motionärerna betonar att ett
väl utbyggt och underhållet vägnät i alla
delar av landet är ett statligt ansvar.
För skärgårdsbefolkningen är färjorna
motsvarigheten till vägnätet. Det är
således, enligt motionärerna, ett
statligt ansvar att en fungerande
färjetrafik finns i de delar av
skärgården där detta är en nödvändighet
för de boende.
I motion 2001/02:T225 av Gunnel Wallin
(c) framhålls dels att Vägverket bör få
till uppgift att ge den fasta
befolkningen samt nödvändiga transporter
förtursbevis till färjorna till och från
fastlandet, dels att ansvariga på färjan
bör få befogenhet att ge dem med
förtursbevis förtur på färjeturen.
Motionären framhåller att det blir stora
olägenheter för de mantalsskrivna på
öarna under turistsäsong. De som kanske
har sitt arbete på fastlandet får under
denna tid vänta länge vid färjelägena.
Tidigare har Vägverket utfärdat
förtursbevis för den fasta befolkningen
och även för nödvändiga transporter till
ön. Detta system har enligt motionären
fungerat bra, men det är borttaget sedan
en tid tillbaka. Enligt motionären bör
förtursbevis återinföras för fast boende
och för nödvändiga transporter.
I motion 2001/02:T237 av Åsa
Torstensson (c) yrkande 1 bör
förutsättningarna för ett nationellt stöd
för person- och godstrafiken i skärgården
utredas. Motionären framhåller att färje-
och fartygstrafik mellan öar och mellan
öar och fastland är en del av en större
kommunikations- och transportkedja som
måste ses utifrån ett helhetsperspektiv
där anslutande vägar, hamnar,
parkeringsplatser, järnväg och bussar hör
samman. Motionären anser att
förutsättningarna för ett nationellt stöd
för person- och godstrafiken i skärgården
därför bör utredas. I yrkande 2 i samma
motion anförs att hänsyn måste tas till
öars specifika trafiksituation.
Realistiska regler måste därför finnas
för vägansvar och kriterier för allmän
och enskild väg. Motionären understryker
att övärldens situation inte kan jämföras
med glesbygd på fastlandet. Därför är det
orimligt från statens sida att överföra
ansvar för allmänna vägar till dem som
bor i åretruntboende på öarna längs den
svenska kusten. Enligt motionären är det
också orimligt att använda samma
kriterier för allmän respektive enskild
väg på land som på en ö.
Utskottets ställningstagande
Färjelinjer är en väsenligt del av
vägnätet, dels för att överbrygga
vattendrag, dels för att förbinda öar med
fastlandet. Utskottet konstaterar att
det, när vägtrafiken för ett antal
decennier sedan började öka, ställdes
allt större krav på de färjeleder som
fanns. Färjelederna blev delar av det
allmänna vägnätet. Där det har varit
möjligt har många av de ursprungliga
färjelederna ersatts med broar, vilket är
en process som fortfarande pågår. Nya
färjeleder har tillkommit, ibland som
allmänna färjeleder, ibland som enskilda
färjeleder. Successivt har olika
transportlösningar utvecklats beroende på
de olika förutsättningar som funnits i de
enskilda fallen. Utvecklingen gick i en
del fall mot vägfärjor och ett utbyggt
vägnät på öarna, i andra fall mot
linjetrafik med båtar och en mycket
begränsad fordonstrafik på själva ön.
Utskottet kan konstatera att de
historiska skälen till hur transporterna
kom att lösas har gjort att vi i dag har
en flora av olika lösningar. Det finns
statliga allmänna färjeleder och enskilda
färjelinjer med eller utan statsbidrag.
De kan drivas av samfälligheter, kommuner
eller av trafikhuvudmän. Det finns också
båtlinjer som drivs av Vägverket eller av
en kommun vilka får statsbidrag som
enskild färja. Dessutom finns färjelinjer
och båtlinjer som drivs av kommuner eller
trafikhuvudmän utan statsbidrag. Statens
engagemang i och stöd till de olika
transportformerna varierar alltså, vilket
medför att förutsättningarna för boendet
och näringslivet kan variera mellan
områden med olika transportlösningar.
Utskottet ser därför positivt på att
regeringen har låtit se över regler och
bidrag för färjeverksamheten i landet.
Den utredning som regeringen tillsatte
hösten 1999 om bidrag och regler för
enskilda vägar (BREV) överlämnade i juli
2001 sitt slutbetänkande till
näringsministern. I slutbetänkandet
Enskild eller allmän väg? (SOU 2001:67)
lämnas förslag till lösningar av problem
som gäller färjeverksamhet, bl.a.
behandlas val av ansvarig för
färjeverksamhet, gränsdragning mellan
allmän och enskild färja samt
förändringar av bidrag och regler för
färjor. När det gäller färjeverksamhet
föreslår utredningen bl.a. att:
valet av ansvarig för
färjeverksamhet skall ske med
samhällsekonomisk effektivitet som grund,
valet av färjeansvarig skall
främja en rationell drift av färjeleden,
beslut om en färjeled skall vara
allmän bör fattas utifrån kriterierna
trafikmängd och trafikens sammansättning,
Vägverket bör ges rätt att ta ut
avgifter på färjor,
Rikstrafiken ges i uppdrag att
förhandla med kommun eller trafikhuvudman
om huvudmannaskap och lämplig ersättning
för att upprätthålla sådan trafik som i
dag är statlig eller statsunderstödd men
som inte uppfyller
vägfärjedefinitionerna,
bidragsreglerna för färjor bör
förtydligas,
en särskild anslagspost för
bidrag till drift av färjor bör inrättas,
investeringar i enskilda
färjeleder bör planeras i länsplanerna
för regional transportinfrastruktur,
Rikstrafiken ges i uppdrag att
förhandla om de integrerade
trafiklösningarna.
Utskottet konstaterar att BREV-
utredningen för närvarande är föremål för
ett brett remissförfarande. Betänkandet
har remitterats till 149 remissinstanser,
bl.a. till länsstyrelserna och till ett
stort antal kommuner. Remissvaren skall
ha kommit in till Näringsdepartementet
den 7 januari 2002. Regeringen anger i
propositionen Infrastruktur för ett
långsiktigt hållbart transportsystem
(prop. 2001:02:20) att den avser att ta
ställning till utredningens förslag när
det har remissbehandlats.
Utskottet anser att de nu aktuella
motionerna tar upp en rad viktiga frågor
om färjeverksamheten i landet. Utskottet
har också tidigare (bet. 2000/01:TU1)
framhållit att den praxis som utvecklats
när det gäller samhällets engagemang i
färjetrafiken kan upplevas som orättvis
och oklar. Enligt utskottets mening har
kommunikationerna stor betydelse för
skärgårdens utvecklingsmöjligheter. Det
är därför viktigt att färjefrågorna ges
en tillfredsställande lösning så att
riksdagens transportpolitiska mål om ett
tillgängligt transportsystem, en hög
transportkvalitet och en positiv regional
utveckling tillgodoses även i
skärgårdsområden. Samhällets engagemang
bör därför präglas av tydlighet och
rättvisa samt främja effektiva
trafiklösningar. Vidare bör enligt
utskottets mening remissbehandlingen samt
regeringens ställningstagande till BREV-
utredningens förslag avvaktas innan
utskottet kan ta ställning till
förändringar i reglerna för
färjeverksamhet. Utskottet förutsätter
att regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen i denna fråga när
remissbehandlingen och regeringens
ställningstaganden är klara. I avvaktan
på detta är utskottet inte berett att
förorda någon riksdagens åtgärd med
anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena. Motionerna 2001/02:T43
(fp), 2001/02:T225 (c), 2001/02:T237 (c),
2001/02:T238 (m) yrkande 6, 2001/02:T325
(kd) och 2001/02:MJ220 (c) yrkande 2
avstyrks följaktligen.
2.6 Vägmärken och vägskyltar
Motionsförslag
I motion 2001/02:T408 av Inger René och
Berit Adolfsson (båda m) framhåller
motionärerna nödvändigheten av att
småföretagare på landsbygden kan
uppmärksamma presumtiva kunder på sin
existens. Det är enligt motionärerna
därför nödvändigt att dessa näringsidkare
tillåts sätta upp skyltar utmed vägarna.
Motionärerna framhåller att Vägverket i
dag synes inta en så restriktiv hållning
till skyltning att det motverkar de
insatser som görs när det gäller att
starta och stödja företagande. Vägverket
bör i stället underlätta för företagen.
I motion 2001/02:Sk433 av Catharina
Elmsäter-Svärd m.fl. (m) yrkande 10 anser
motionärerna att det bör antas en
skyltningspolicy med likartade regler för
skyltning på landsbygden och att
skyltning till turistmål skall få
förekomma.
I motion 2001/02:T245 av Jan Backman
och Ingvar Eriksson (båda m) framhålls
behovet av en ny vägmärkesförordning. I
motionen framhålls också att
länsstyrelsen och vägmyndigheterna bör
underlätta för småföretagen att hitta bra
skyltplatser i stället för att vägra
tillstånd för skyltar. Dessutom pekar
motionärerna på att det är ytterst
angeläget att vägmärken utformas så att
de avspeglar den verklighet som råder.
Det gäller exempelvis vägmärket för
industriområde. Symbolvärdet i att ge
industriområden en modernare vägvisning
skall inte underskattas enligt
motionärerna.
Enligt motion 2001/02:T248 av Anders G
Högmark och Elizabeth Nyström (båda m)
måste reglerna för skyltning beakta de
små företagens villkor. Motionärerna
framhåller att turistföretag på
landsbygden i första hand har behov av
att marknadsföra sin verksamhet gentemot
bilister. En generösare
vägmärkesförordning skulle enligt
motionärerna förmodligen vara mer
verkningsfull för småföretagarna på
landsbygden än många andra åtgärder.
I motion 2001/02:T322 av Dan Kihlström
(kd) yrkande 1 pekar motionären på att
det finns problem i samband med
vägskyltning, inte minst när det gäller
småföretagarna på landsbygden.
Småföretagarna, t.ex. konsthantverkare,
gårdsbutiker, lanthandlare m.fl., har
behov av att upplysa om sin verksamhet
till trafikanterna. Många exempel finns
på att företagare på landsbygden nekats
skyltning. Reglerna för skyltning
tillämpas dessutom olika av Vägverkets
olika regioner påpekar motionären. Han
anser att det är av största vikt att en
mer enhetlig tillämpning sker i hela
landet. Det är också viktigt att
regeringen snabbt ser över
skyltningsfrågorna samt förenklar
regelverket i syfte att förstärka det
lokala inflytandet och öka
hänsynstagandet till företagen samt
turistintressen och kulturella intressen.
Motionären anser (yrkande 2) att det
behövs en ny enhetlig och mer
företagarvänlig skyltningspolitik.
I motion 2001/02:T448 av Birgitta
Carlsson och Marianne Andersson (båda c)
framhålls behovet av generösare bedömning
av skyltningsregler vid allmänna vägar.
Motionärerna pekar på att det fortfarande
är svårt att få tillstånd att sätta upp
skyltar längs allmänna vägar. Många
mindre företag är mycket beroende av att
kunderna hittar deras företag, det gäller
t.ex. företag som "bo på lantgård",
hemslöjdsföretag, olika serviceföretag
och mindre turistanläggningar.
Motionärerna framhåller att regeringen på
detta område kan visa handlingskraft
genom att se till att det verkligen blir
lättare för företag att få skylta om sitt
företag vid allmänna vägar.
I motion 2001/02:T383 av Leif Jakobsson
(s) anförs att informationsskyltar om
bensinstationer eller restauranger längs
våra motorvägar, som bl.a. inkluderar
exponering av företagets logotyp, innebär
ett mycket stort reklamvärde som är
kostnadsfritt för dessa företag. På andra
vägar varierar dock praxis om vad som
tillåts liksom även kostnaderna för
företagen. Effekten av dessa skillnader
blir enligt motionären att små eller
ideella verksamheter tvingas betala
mycket för att få en hänvisningsskylt,
medan stora kedjor får detta fritt, och
dessutom får dessa större kedjor också
sin logotyp exponerad. Motionären anser
att det borde vara rimligt att
skyltningen på motorvägar avgiftsbeläggs
och att företagen får betala för det
reklamvärde exponeringen innebär.
Utskottets ställningstagande
Frågor som gäller vägmärken och
vägskyltar för reklam regleras främst i
vägmärkesförordningen (1978:1001) och
väglagen (1971:948). Som en allmän
princip gäller att vägmärkena skall tjäna
trafikanternas intressen. Till grund för
dessa bestämmelser ligger främst hänsynen
till trafiksäkerheten.
Vägverket redovisade sommaren 1999 en
översyn av olika vägmärkesfrågor och
lämnade ett förslag till regeringen om
ändringar i vägmärkesförordningen.
Förslaget har remissbehandlats och en
beredning av förslaget pågår inom
Regeringskansliet.
Utskottet har åren 1998, 1999 och 2000
behandlat frågor om vägskyltning och har
i detta sammanhang sett positivt på
inriktningen av det översynsarbete som
pågår. Utskottet har förutsatt att
ändrade regler får en så enhetlig
tillämpning som möjligt och att
näringslivetes intressen beaktas (bet.
1998/99:TU1, bet. 1999/2000:TU1, bet.
2000/01:TU1). Utskottet har också
förutsatt att det pågående
beredningsarbetet kan slutföras snarast.
Utskottet har inte ändrat uppfattning.
Utskottet förutsätter att flertalet av de
frågor som uppmärksammas i de nu aktuella
motionerna kommer att behandlas i samband
med det pågående beredningsarbetet inom
Regeringskansliet. Det gäller bl.a.
önskemålen om ett förstärkt lokalt
inflytande, ökat hänsynstagande till
företag och till turistintressen och
kulturella intressen samt sänkta
skyltningskostnader. Utskottet anser även
i år att den pågående beredningen och
regeringens ställningstagande bör
avvaktas och att riksdagen inte nu bör
vidta någon åtgärd med anledning av
motionerna. Utskottet vill dock betona
vikten av att det pågående
beredningsarbetet kan slutföras snarast.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2001/02:T245 (m),
2001/02: T248 (m), 2001/02:T322 (kd),
2001/02:T383 (s), 2001/02:T448 (c),
2001/02: T408 (m) och 2001/02:Sk433 (m)
yrkande 10.
2.7 Vägsalt
Motionsförslag
I motion 2001/02:T211 av Kenneth
Johansson (c) betonas att mer resurser
behövs till forskning och
utvecklingsarbete för att få fram bra och
miljövänliga ersättningspreparat till
vägsalt. Motionären pekar på att drygt
200 000 ton vägsalt sprids varje år på
våra vägar och att växter och
vattentäkter påverkas av detta.
Motionären framhåller också att vägsaltet
bidrar till att korrosionsproblem uppstår
samt att saltet vid ogynnsamma
förhållanden kan nå grundvattnet.
Vägverket måste minska användningen av
vägsalt utan att försämra
trafiksäkerheten enligt motionären.
Motionären anser att en rad åtgärder
behövs, bl.a. behöver regeringen satsa
betydligt mer resurser på forskning och
utvecklingsarbete för att hitta bra och
miljövänliga ersättningspreparat till
vägsaltet.
I motion 2001/02:T426 av Birgitta
Sellén och Åke Sandström (båda c)
framhåller motionärerna att vägsaltet
medför flera nackdelar, bl.a. negativ
påverkan på naturen och på bilarna.
Motionärerna framhåller att enkäter i
Västernorrland och Västerbotten visar att
bilister och yrkeschaufförer önskar få
bort salt som halkbekämpningsmedel.
Motionärerna pekar också på att det finns
andra halkbekämpningsmedel, t.ex.
kalciummagnesiumacetat (CMA) som är lika
bra som salt ur halkbekämpningssynpunkt,
men bättre ur miljösynpunkt. CMA är dock
dyrare än salt. Enligt motionärerna bör
regeringen titta på möjligheterna att
övergå från salt till miljövänligare
halkbekämpningsmedel. Dessutom anser
motionärerna att rekommendationer bör gå
ut om att halkbekämpning med salt skall
vara mer restriktiv.
Utskottets ställningstagande
Ett långsiktigt hållbart transportsystem
måste klara de krav som både människan
och naturen ställer. Flera stora problem
återstår att lösa på trafikens område,
inte minst utsläppen av olika
luftföroreningar som skadar hälsa och
miljö. Även andra problem kan av
miljöskäl behöva uppmärksammas på
vägtrafikens område. Många av våra vägar
behöver exempelvis saltas under vintern
för att motverka halka. Salt
(natriumklorid) är visserligen en
kemikalie som i mindre doser är
förhållandevis harmlös ur miljösynpunkt,
men när det rör sig om tusentals ton kan
det lokalt i vissa känsliga områden
finnas skäl att se över hanteringen,
t.ex. i närheten av vattentäkter och i
närheten av särskilt värdefulla sjöar och
vattendrag, dvs. sötvattenmiljöer.
Saltning av vägar kan också försämra
grundvattnets kvalitet. Förutom risken
för påverkan på vattentäkter i vägarnas
närhet kan också dricksvattenbrunnar bli
otjänliga. Salt i brunnarna skyndar
dessutom på korrosionen av pumpar, rör,
värmepannor och hushållsmaskiner.
Dessutom konstaterar utskottet att salt
kan skada växter och hämma tillväxten av
träd. Några skador på trädens rötter på
grund av salt förekommer dock, enligt vad
utskottet känner till, bara i mycket
utsatta stadsmiljöer.
Vägverkets användning av vägsalt (i
ton/vintersäsong):
1990/91ca 230 000 ton
1991/92ca 210 000 ton
1992/93ca 330 000 ton
1993/94 ca 420 000 ton
1994/95ca 296 000 ton
1995/96ca 294 000 ton
1996/97ca 224 000 ton
1997/98ca 240 000 ton
1998/99ca 335 000 ton
1999/2000 ca 280 000 ton
2000/01ca 210 000 ton
Som redovisas i tabellen ovan varierar
användningen av vägsalt kraftigt över
åren. Det beror främst på hur stort
behovet av att motverka halka som har
funnits och hur lång vintern har varit.
Enligt Vägverket är målsättningen att
minska förbrukningen till mindre än 1992
års nivå (se Vägverkets hemsida:
www.vv.se). Vägverket bedömer att vägsalt
är svårt att ersätta i stora delar av
landet om vinterväghållningen skall kunna
klaras. De alternativa kemiska
halkbekämpningsmedel som finns är
betydligt dyrare.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att EG:s ramdirektiv för vatten
(2000/60/EG) innebär att det senast år
2009 skall finnas åtgärdsprogram för
vatten som bl.a. anger hur god
grundvattenstatus skall uppnås. I det
sammanhanget kan även vägsaltanvändningen
i vissa områden behöva ses över. I
regeringens proposition Svenska miljömål
- delmål och åtgärdsstrategier (prop.
2000/01:130) anges att regeringen snarast
avser att vidta åtgärder för att
genomföra direktivet i Sverige.
Slutligen konstaterar utskottet att det
är Vägverket som har det övergripande
ansvaret för vägtransportsystemets
miljöpåverkan. Utskottet förutsätter
därför att Vägverket arbetar för att
bl.a. vägsaltanvändningen minimeras utan
att kraven på hög trafiksäkerhet sänks
samt att insatser görs för att undersöka
alternativ till vägsalt. Något initiativ
från riksdagens sida med anledning av
motionerna är enligt utskottet inte
motiverat. Utskottet avstyrker därför
motionerna 2001/02:T211 (c) och
2001/02:T426 (c).
3 Järnvägar och Öresundsförbindelsen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag
att Banverket får låna högst 8 200
miljoner kronor i Riksgäldskontoret
samt ingå ekonomiska förpliktelser på
högst 6 300 miljoner kronor. För
Arlandabanan tillstyrker utskottet
regeringens förslag om garantiavgift
och kapitaltäckningsgaranti. SJ och de
nya SJ-bolagen föreslås ges finansiella
befogenheter i enlighet med regeringens
förslag. För Öresundsförbindelsen
godkänner utskottet en låneram om högst
310 miljoner kronor för att finansiera
ett kapitaltillskott till SVEDAB AB.
Utskottet avstyrker samtliga
motionsförslag. Jämför reservationerna
4 (m), 5 (c) och 6 (m, kd, c, fp).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet sex
regeringsförslag som gäller
järnvägsområdet samt Svensk-Danska
Broförbindelsen AB, SVEDAB AB (prop.
2001/02:1 utg.omr. 22, punkterna 6, 8, 9,
13-15). Regeringen föreslår att riksdagen
6. godkänner att regeringen under år
2002 får besluta om en låneram i
Riksgäldskontoret om högst 310 000 000 kr
för Vägverket och Banverket tillsammans,
för att finansiera ett kapitaltillskott
till SVEDAB AB samt räntan för detta lån,
8. godkänner att regeringen år 2002 får
besluta om en låneram i Riksgäldskontoret
om högst 8 200 000 000 kr för Banverket
för investeringar i eldrift- och
teleanläggningar, telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital samt
för statens andel av lån avseende vissa
investeringar i Stockholmsområdet år 1983
mellan Statens järnvägar, Stockholms läns
landsting och staten,
9. bemyndigar regeringen att under
2002, i fråga om ramanslaget 36:4
Banhållning och sektorsuppgifter, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 6 300 000 000 kr efter år 2002,
13. godkänner att regeringen fr.o.m. år
2002 tar ut en garantiavgift för statens
garantiåtaganden till Arlandabanan
Projekt AB,
14. godkänner att regeringen får
besluta om att ett infriande av
kapitaltäckningsgarantierna till
Arlandabanan Projekt AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som i
sin tur får belasta Luftfartsverket och
tilldelade medel på Banverkets anslag
till lika delar,
15. bemyndigar regeringen att ge
Statens järnvägar samt de nya SJ-bolagen
finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar.
Vidare behandlar utskottet följande elva
motioner:
- 2001/02:T15 yrkande 22 av Agne Hansson
m.fl. (c),
- 2001/02:T223 av Anna Åkerhielm och Jan
Backman (båda m),
- 2001/02:T239 yrkandena 6, 7 och 11 av
Per-Richard Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T259 av Bertil Persson (m),
- 2001/02:T351 av Camilla Sköld Jansson
m.fl. (v),
- 2001/02:T382 av Leif Jakobsson (s),
- 2001/02:T424 av Lars Lilja och Rinaldo
Karlsson (båda s),
- 2001/02:T435 av Berit Andnor och Rune
Berglund (båda s),
- 2001/02:N218 yrkandena 3-5 av Ulf
Nilsson (fp),
- 2001/02:N229 yrkandena 1-3 av Kenneth
Lantz (kd),
- 2001/02:N258 yrkande 4 av Margareta
Viklund (kd).
3.1 Låneram för vissa
järnvägsinvesteringar m.m.
Banverket har möjlighet att låna i
Riksgäldskontoret för att finansiera in-
vesteringar i eldrift- och
teleanläggningar, telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital samt
för statens andel av lån avseende vissa
investeringar i Stockholmsområdet år 1983
mellan Statens järnvägar, Stockholms läns
landsting och staten.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att riksdagen godkänner en
låneram för dessa ändamål år 2002 om
högst 8, 2 miljarder kronor.
3.2 Ekonomiska förpliktelser
Den verksamhet som Banverket bedriver
innebär att Banverket ingår långsiktiga
avtal som medför ekonomiska förpliktelser
för flera år framåt i tiden. Detta gäller
både avtal om investeringar och avtal
rörande drift och underhåll. Banverket
har också regeringens uppdrag att dela ut
bidrag för olika ändamål. För att kunna
planera sin verksamhet måste
bidragstagaren normalt veta i förväg att
bidraget kommer att betalas ut.
Utskottet tillstyrker att regeringen
bemyndigas att under 2002, i fråga om
ramanslaget 36:4 Banhållning och
sektorsuppgifter, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 6,3
miljarder kronor efter år 2002.
3.3 Arlandabanan
Bakgrund
A-banan Projekt AB är ett statligt bolag
vars aktier till lika delar förvaltas av
Banverket och Luftfartsverket. Bolaget
har till uppgift att bevaka statens
rättigheter och skyldigheter enligt de
s.k. Arlandabaneavtalen som reglerar
byggande och drift av järnvägen till
Arlanda flygplats. A-banan Projekt AB
skall vidare övervaka driften av
Arlandabanan och den del av anläggningen
som byggts för intercitytrafik samt följa
återbetalningen av det statliga
villkorslånet.
Arlandabanan har uppförts av ett
konsortium bestående av Alstom, John
Mowlem Construction och NCC. Konsortiet
har bildat ett särskilt bolag, A-Train
AB, för att genomföra och driva
anläggningen. Vid färdigställandet
överlämnades anläggningen till A-Banan
Projekt AB som i sin tur hyr ut den till
A-Train AB. A-Train AB har som ersättning
erhållit rätt att fram till år 2040
bedriva flygpendeltrafik mellan
Stockholms central och Arlanda flygplats.
A-Train AB är under koncessionsperioden
spårinnehavare på järnvägssträckan
Rosersberg-Arlanda flygplats-Odensala
samt har rätt att bedriva persontrafik på
sträckan Stockholms central-Rosersberg. A-
Train AB bedriver trafiken under namnet
Arlanda Express.
För att täcka de kostnader som kan
uppkomma i A-Banan Projekt AB till följd
av statens åtaganden i projektet har
Banverket och Luftfartsverket givits rätt
att disponera en obegränsad likviditets-
och kapitaltäckningsgaranti.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att Luftfartsverket
och Banverket debiteras en administrativ
avgift för statens garantiåtagande.
Regeringen föreslår vidare att ett
infriande av garantin i ett första led
får belasta Riksgäldskontorets
garantireserv och, i ett andra led, till
lika delar Luftfartsverket och tilldelade
medel på Banverkets anslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag.
3.4 Banavgifter
Motionsförslag
Per-Richard Molén m.fl. (m) erinrar i
motion 2001/02:T239 om att banavgifterna
ursprungligen var tänkta som en kostnad
avsedd att svara mot järnvägsföretagens
nytta av nätet. Genom riksdagens
transportpolitiska beslut år 1998 har
dock avgifterna sänkts så att i dag
endast en fjärdedel av banhållningens
kostnader täcks genom banavgifter. Enligt
motionärerna är det angeläget att drifts-
och underhållskostnaderna på
järnvägsområdet i ökad grad täcks av
trafikavgifter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att ekonomiska styrmedel
är ett viktigt medel i arbetet med att
uppnå ett långsiktigt hållbart
transportsystem. Enligt 1998 års
transportpolitiska beslut gäller också
att en utgångspunkt vid beräkningen av
banavgifterna skall vara de
samhällsekonomiska marginalkostnader som
tågtrafiken ger upphov till. I jämförelse
med tidigare avgiftssystem har därmed
banavgifterna reducerats med cirka två
tredjedelar.
Enligt vad utskottet erfarit har
Banverket och SIKA nyligen fått
regeringens uppdrag att analysera och
föreslå en justering av dagens
banavgiftssystem. Förslaget skall vara
utformat så att det bättre speglar
järnvägstrafikens kortsiktiga
marginalkostnader på en nivå som är
praktiskt lämplig, samtidigt som
operatörerna stimuleras att göra
önskvärda anpassningar av verksamheten.
Förslaget skall vidare vara utformat så
att det uppfyller den nya EG-
lagstiftningens villkor. Det innebär att
marginalkostnadsprissättning skall vara
huvudprincipen men att påslag för vissa
kostnader skall kunna tillåtas. Uppdraget
skall redovisas till regeringen senast
den 2 april 2002.
Utskottet anser att det är viktigt att
järnvägen ges goda förutsättningar att
spela en viktig roll som ett effektivt,
miljövänligt och energisnålt
transportmedel. Ett viktigt
transportpolitiskt styrmedel är en
utvecklad tillämpning av kostnadsansvaret
på såväl nationell som internationell
nivå. Utskottet är inte berett att
kraftigt försämra järnvägstrafikens
konkurrenskraft genom att återgå till
tidigare principer för att beräkna
banavgifterna. Av detta följer att
utskottet avstyrker motion 2001/02:T239
(m) yrkande 11.
3.5 Banverkets produktionsverksamhet
Bakgrund
Banverkets organisation är uppdelad
mellan beställare (förvaltare) och
utförare (producent). Banverket
Produktions verksamhet är inriktad på
drift och underhåll samt ny- och
ombyggnad av spåranläggningar. Den
dominerande marknaden är uppdrag från
Banverkets banregioner, kommuner, hamnar,
industrier och andra som äger
järnvägsanläggningar.
Motionsförslag
I motion 2001/02:T239 redovisar Per-
Richard Molén m.fl. (m) att nya
operatörer på det privata bannätet har
visat att ny teknik och högre
lönsamhetskrav leder till lägre
underhållskostnader. Rationalisering och
teknikutveckling inom befintliga
verksamheter och en omprövning av gamla
projekteringsmodeller kan öka
effektiviteten och sänka Banverkets
underhållskostnader. Enligt motionärerna
bör mot denna bakgrund hela Banverkets
produktion upphandlas och staten uppträda
som en kompetent upphandlare av tjänster.
Det betyder att såväl projektering som
byggande på järnvägsområdet bör ske i
konkurrens mellan marknadens olika
aktörer.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning
om att rationalisering, teknikutveckling
och omprövning av arbetsmodeller i en
marknadsmässig miljö kan sänka
kostnaderna för att vidmakthålla och
utveckla järnvägsnätet. Banverkets
styrelse har också mot denna bakgrund
beslutat att konkurrensutsätta sin
produktionsverksamhet. Som ett led i
omställningen till en arbetsmiljö i
konkurrens har ett omfattande
förändringsarbete inletts inom Banverket
som innebär bl.a. att
produktionsverksamheten koncentreras till
färre orter och att personalstyrkan
minskar.
Utskottet anser det viktigt att drift
och underhåll samt nybyggnation av
järnvägsnätet sker effektivt. Samtidigt
krävs att kraven i lagen om
järnvägssäkerheten efterlevs och att
kvaliteten inte försämras. Utskottet
konstaterar att Banverkets pågående
reformarbete överensstämmer väl med
motionärernas förslag om att
produktionsverksamheten på
järnvägsområdet bör upphandlas i
konkurrens. Med hänvisning till det
anförda anser utskottet att någon åtgärd
med anledning av det aktuella
motionsyrkandet inte bör vidtas av
riksdagen. Följaktligen avstyrks motion
2001/02:T239 (m) yrkande 6.
3.6 Järnvägssäkerhet
Motionsförslag
Lars Lilja och Rinaldo Karlsson (båda s)
begär i motion 2001/02:T424 att
Järnvägsinspektionen utarbetar tydliga
och skärpta regler för säkerheten inom
järnvägstrafiken. Som motiv för en
regelförändring anges att alltfler
tågvärdar utan säkerhetsutbildning på
senare tid har börjat tjänstgöra på
tågen. Det betyder att det på ett över
300 meter långt tåg med upp till 500
passagerare ibland bara finns en
tågmästare med säkerhetsutbildning.
Enligt motionärerna bör det vara tågets
storlek som avgör hur mycket personal med
säkerhetsutbildning som skall finnas
ombord. Vidare framhålls att det i vagnar
med bara utgång i en ända behövs bättre
utmärkning av utrymningsvägar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är mycket viktigt
att ha en hög säkerhet i
järnvägstrafiken. Järnvägsinspektionen är
en myndighetsutövande fristående enhet
inom Banverket som har överinseendet över
säkerheten i svensk spårtrafik - järnväg,
spårväg och tunnelbana - med inriktningen
att förebygga olyckor. Till inspektionens
uppgifter hör bl.a. att utarbeta regler
för järnväg, spårväg och tunnelbana,
tillståndspröva trafikutövning,
spårinnehav och trafikledningsverksamhet
samt godkänna fordon, spåranläggningar,
utbildningsplaner och
trafiksäkerhetsinstruktioner.
Utskottet förutsätter att de av
motionärerna påtalade säkerhetsfrågorna
övervägs av Järnvägsinspektionen. Något
initiativ från riksdagens sida är inte
erforderligt. Motionen avstyrks därför.
3.7 Finansiella befogenheter för Statens
järnvägar m.m.
Bakgrund
Vid årsskiftet 2000/01 ombildades
verksamheten i affärsverket Statens
järnvägar till tre fristående
aktiebolagskoncerner. Person- och
godstågstrafiken bedrivs sedan den 1
januari 2001 i SJ AB respektive SJ Green
Cargo AB. Dessa bolag är direktägda av
staten medan övriga nybildade bolag ägs
av staten genom holdingbolaget AB
Swedcarrier. Affärsverket Statens
järnvägar finns kvar även efter
årsskiftet, dock utan att driva någon
egen verksamhet av nämnvärd omfattning.
Regeringens förslag
Av propositionen framgår att affärsverket
Statens järnvägar har i uppdrag att
förvalta den egendom och ansvara för den
verksamhet som före utgången av 2000
ingick i Statens järnvägars verksamhet
men som inte överfördes till aktiebolag
vid årsskiftet 2000/01. Affärsverket
skall i möjligaste mån inte ingå några
nya åtaganden, och verksamheten skall
inriktas mot att avveckla affärsverkets
åtaganden affärsmässigt på ett snabbt och
effektivt sätt.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att ge affärsverket
Statens järnvägar följande finansiella
befogenheter för år 2002:
· besluta om
överföring/försäljning av staten
tillhörig fast egendom till Banverket,
det av staten helägda bolaget Jernhusen
AB eller dess helägda dotterbolag
Jernhusen Fastigheter AB och Jernhusen
Lager & Distribu-tion AB,
·
· besluta om övrig försäljning av
staten tillhörig fast egendom som Statens
järnvägar förvaltar när taxerings- eller
saluvärdet ej överstiger 20 miljoner
kronor,
·
· teckna underuthyrningsavtal
avseende leasingkontrakt,
·
· placera medel enligt gällande
finanspolicy,
·
· överföra uppkomna reavinster
från fastighetsförsäljning till Jernhusen
AB.
·
Regeringen anser vidare att en långsiktig
upplåning för de nya bolagen i princip
helt bör ske på den öppna kreditmarknaden
efter omvandlingen till aktiebolag. Med
tanke på den komplexa
bolagiseringsprocessen konstaterar dock
regeringen att en total omedelbar
upplåning på den öppna kreditmarknaden
skulle innebära en finansiell belastning
och en ökad risk. Regeringen anser därför
att en treårig övergångsperiod fr.o.m.
innevarande år bör tillämpas för
affärsverkets och de nya bolagens
befintliga och nya riksgäldslån. Under
denna period bör nuvarande riksgäldslån
kunna stå kvar och såväl affärsverket
Statens järnvägar som de nya SJ-bolagen
inom en låneram om totalt 16 miljarder
kronor kunna ta upp nya lån i
Riksgäldskontoret under treårsperioden
2001-2003. Regeringen framhåller vidare
att samtliga riksgäldslån skall vara
återbetalda efter treårsperioden. I
budgetpropositionen aviseras att
regeringen under hösten 2001 kommer att
lämna en skrivelse till riksdagen som
redogör för bolagiseringen av Statens
järnvägar.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag om finansiella
befogenheter har inte givit upphov till
några motioner. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag.
3.8 Ägarstrategi för SJ AB och Green
Cargo AB
Motionsförslag
Agne Hansson m.fl. (c) framhåller i
motion 2001/02:T15 att det statliga
bolaget för godstransporter på järnväg
Green Cargo AB har slutat trafikera stora
delar av landet. Det visar att företaget
inte tar något samhällsansvar. Även
persontrafikbolaget SJ har en prispolitik
som hämmar en god resandeutveckling.
Motionärerna efterlyser mot denna
bakgrund en översyn av SJ:s och Green
Cargos ägardirektiv i syfte att
tydliggöra företagens samhällsansvar.
Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) säger i
motion 2001/02:T351 att det statliga
bolaget för godstransporter på järnväg,
Green Cargo AB, har höjt sina priser
kraftigt och slutat trafikera en del
sträckor. Enligt motionärerna är de
riktlinjer som bolaget arbetar efter inte
förenliga med målet att hela landet skall
ha tillgång till godstransport på järnväg
och en framåtsyftande miljöpolitik.
Enligt motionärerna bör därför bolagets
ägarstrategi kompletteras med
målsättningar om att leva upp till ett
särskilt samhällsintresse.
Berit Andnor och Rune Berglund (båda s)
säger i motion 2001/02:T435 att skapandet
av Green Cargo har lett till försämrad
och fördyrad transportservice. Enligt
motionärerna bör godstransporter på
järnväg även fortsättningsvis kunna ske i
mer glest befolkade delar av landet. Det
kan ske genom Green Cargos
fraktorganisation men också genom att
staten stödjer utvecklingen av s.k.
shortlineföretag som har till uppgift att
samla järnvägsvagnar till terminaler för
vidare transport med tidtabellsgående
heltåg. Staten bör även ta ansvaret för
att företag på mindre orter kan utföra
sina järnvägsfrakter till priser som
motsvarar den allmänna prisutvecklingen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är viktigt att
åstadkomma ett effektivt och långsiktigt
hållbart transportsystem. Detta
förutsätter bl.a. en konkurrenskraftig
järnvägstrafik, både person- och
godstrafik. Järnvägens infrastruktur
måste därför utvecklas. Järnvägstrafiken
måste också anpassas till kundernas behov
och vara företagsekonomiskt lönsam för
järnvägsoperatörerna.
Affärsverket Statens järnvägar delades
vid årsskiftet 2000/01 upp i sex
fristående företag. Syftet med
bolagiseringen var att skapa effektiva
och lönsamma järnvägsföretag som kan
konkurrera på samma villkor som övriga
intressenter på marknaden och som kan
garantera kunderna en bra och prisvärd
service.
Järnvägsföretaget Green Cargo AB svarar
för godstransporter över hela landet och
har som en uttalad målsättning att under
affärsmässiga förutsättningar bidra till
att andelen gods som transporteras på
järnväg ökar. För första halvåret 2001
redovisar företaget ett positivt
resultat. Resultatförbättringen har
kunnat ske med en i stort sett oförändrad
produktionsvolym. Enligt vad utskottet
erfarit arbetar Green Cargo AB med att
utveckla effektiva och mer kundanpassade
transportlösningar i syfte att på ett
affärsmässigt sätt öka godstransporterna
på järnväg. Motsvarande arbete pågår även
hos andra tågoperatörer. Utskottet vill
vidare framhålla att Green Cargo AB
agerar på en avreglerad marknad för
godstransporter. Kunderna kan förhandla
med andra operatörer i syfte att
åstadkomma effektiva och prisvärda
transporter.
SJ AB utvecklar och säljer tågresor. SJ
är huvudsakligen verksamt på marknaderna
för interregionala eller långväga resor.
På järnvägsmarknaden är SJ:s
marknadsandel ca 70 %. SJ agerar på
affärsmässiga villkor på en
konkurrensutsatt marknad och finansieras
inte av skattebetalarna utan genom
kundernas köp av transporter. Att besluta
om tjänsteutbud och prissättning ligger
helt inom SJ:s ansvarsområde.
Utskottet förutsätter att de nya SJ-
bolagen arbetar för att utveckla och
förbättra sina tjänster så att
järnvägstrafiken kan spela en betydande
roll i samhällets transportförsörjning.
Utskottet finner mot denna bakgrund ingen
anledning för riksdagen att vidta några
åtgärder i frågan. Motionerna 2001/02:T15
(c) yrkande 22, 2001/02:T351 (v) och
2001/02:T435 (s) avstyrks därför.
3.9 Kapitaltillskott till SVEDAB AB
Bakgrund
Beslutet om en fast förbindelse över
Öresund fattades år 1991 på grundval av
ett avtal mellan Sveriges och Danmarks
regeringar. Avtalet godkändes av
riksdagen den 12 juni 1991. Samtidigt
beslutade riksdagen om de ekonomiska
åtaganden som avtalet förutsatte (prop.
1990/91:158, bet. 1990/91:TU31, rskr.
1990/91:379). Enligt beslutet skall
Öresundsförbindelsen finansieras med
avgifter från trafikanterna så att ingen
belastning uppstår på statsbudgeten.
Vidare angavs att anslutningarna på den
svenska sidan skulle finansieras med det
överskott Öresundsförbindelsen beräknades
ge.
Med anledning av regeringsavtalet
bildades två helstatliga bolag, ett
svenskt (Svensk-Danska Broförbindelsen
AB, SVEDAB AB) och ett danskt (A/S
Øresundsforbindelsen) som tillsammans
bildat Öresundsbrokonsortiet som svarat
för planering, projektering, byggande,
drift, underhåll och finansiering av kust-
till-kust-förbindelsen. Sedan
Öresundsförbindelsen öppnades för trafik
den 1 juli 2000 har konsortiet ändrat
namn till Øresundsbro Konsortiet och
koncentrerat sin verksamheten till drift,
kundservice och marknadsföring.
SVEDAB AB äger 50 % av Øresundsbro
Konsortiet och förvaltar de svenska
landanslutningarna till Öresundsbron.
Bolagets verksamhet är huvudsakligen
koncentrerad till ekonomisk koncern- och
bolagsförvaltning samt drifts- och
underhållsförvaltning av de svenska
landanslutningarna till Öresundsbron.
Bolaget ägs av den svenska staten genom
Banverket (50 %) och Vägverket (50 %).
I och med att Öresundsförbindelsen togs
i drift i juni 2000 påbörjades
avskrivningen (värdeminskningen) av
anläggningen, vilket har lett till ett
negativt resultat i SVEDAB AB:s ekonomi
som inte kan tillgodoses med SVEDAB AB:s
eget kapital. Förhållandet med negativt
kapital har enligt tidigare
riksdagsbeslut beräknats bestå under
flera år. Utdelning från Øresundsbro
Konsortiet till ägarbolaget SVEDAB AB
beräknas i dag till att första gången ske
år 2018. Kust-till-kust-förbindelsen av
Öresundsförbindelsen bedöms vara
återbetald på 30 år.
Riksdagen har mot denna bakgrund
bemyndigat regeringen att dels låta
Banverket och Vägverket oåterkalleligen
förbinda sig att vid behov lämna
aktieägartillskott för att SVEDAB AB:s
egna kapital vid varje tillfälle skall
uppgå till det registrerade
aktiekapitalet, dels låta Banverket och
Vägverket årligen lämna erforderliga
villkorade aktieägartillskott till SVEDAB
AB jämte ränta i form av
betalningsutfästelser (prop. 2000/01:100,
bet. 2000/01:FiU27, rskr. 2000/01:36).
Bemyndigandet gavs med det villkoret
att regeringen noggrant följer
utvecklingen. En fördjupad prövning av
betalningsutfästelsernas storlek samt
SVEDAB AB:s och Øresundsbro Konsortiets
ekonomiska utveckling skall göras efter
fem år. Regeringen skall vidare för
riksdagen årligen redovisa hur stora
belopp betalningsutfästelserna sammanlagt
uppgår till. Vidare förutsattes att
regeringen i budgetpropositionen
fortsättningsvis redovisar Øresunds-bro
Konsortiets och SVEDAB AB:s ekonomi.
Regeringens förslag
I propositionen föreslås att regeringen,
med hänvisning till riksdagsbeslutet
tidigare i år under år 2002, får besluta
om en låneram i Riksgäldskontoret om
högst 310 miljoner kronor för Vägverket
och Banverket tillsammans, för att
finansiera ett kapitaltillskott till
SVEDAB AB samt räntan för detta lån.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag. Utskottet erinrar samtidigt om
riksdagens beslut tidigare i år om att
utvecklingen kring Öresundsförbindelsens
ekonomi noga skall följas och redovisas
för riksdagen.
3.10 Järnvägstrafikens kostnadsansvar för
Öresundsbron
Motionsförslag
Per-Richard Molén m.fl. (m) konstaterar i
motion 2001/02:T239 att järnvägens
ekonomiska kostnadsansvar för
Öresundsbron har överförts till
Banverket. Budgetmässigt täcks Banverkets
kostnader främst genom ett anslag i
statsbudgeten och genom att Banverket
fått höja banavgifterna på hela det
svenska bannätet. Denna åtgärd innebär
att betalningsansvaret indirekt överförs
till resenärerna på hela det svenska
järnvägsnätet vilka via trafikutövarna
drabbas av de höjda banavgifterna. Det
betyder att kostnadsansvaret för
Öresundsbrons järnvägstrafik debiteras
resenärer som aldrig har eller ens haft
för avsikt att nyttja spåren över.
Motionärerna efterlyser mot denna
bakgrund ett nytt förslag till
finansiering av Öresundsbroavgifterna där
trafikanter som nyttjar förbindelsen i
första hand skall bära de kostnader som
är förknippade med trafiken.
Utskottets ställningstagande
Det beslut som riksdagen fattat om
Öresundsbron utgick från att
finansieringen skulle ske med
trafikantavgifter. Vad gäller järnvägen
skulle avgifterna erläggas av
järnvägsföretagen. De nationella
järnvägsföretagen har emellertid fått en
dndrad ställning i dag jämfört med när
avtalet ingicks år 1991. I Danmark har en
uppdelning skett mellan järnvägsföretag
och infrastrukturförvaltare (DSB
respektive Banestyrelsen). I Sverige har
Statens järnvägar, som redan tidigare
skilts från Banverket, utsatts för ökade
krav på affärsmässighet, och verksamheten
har delats upp i olika bolag.
Järnvägsmarknaden har vidare öppnats för
konkurrens vilket har lett till att flera
företag bedriver trafik på det svenska
järnvägsnätet.
Utskottet vill också erinra om vissa
övergripande utgångspunkter för
avgiftssättningen. Järnvägsavgifterna bör
hållas på en sådan nivå att
järnvägstrafiken framgångsrikt kan
konkurrera med vägtrafiken över Öresund
och bron komma till avsedd användning.
Det innebär att avgifterna inte får
sättas alltför högt. I sammanhanget kan
vidare nämnas det reformarbete som
nyligen startat om banavgifterna i syfte
att få ett bättre system som avspeglar
järnvägstrafikens kortsiktiga
marginalkostnader på en nivå som är
praktiskt lämplig, samtidigt som
operatörerna stimuleras att göra
önskvärda anpassningar av verksamheten.
Utskottet anser mot denna bakgrund att
något initiativ från riksdagens sida inte
är motiverat. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion T239 (m) yrkande
7.
3.11 Öresundsbrons prissättning m.m.
Motionsförslag
Jan Backman och Anna Åkerhielm (båda m)
hävdar i motion 2001/02:T223 att det är
bra med så många förbindelser som möjligt
för Öresundsområdets integration. De nu
befintliga förbindelserna - bron och
färjeförbindelserna Helsingborg-Helsingör
- måste därför säkerställas och utvecklas
(yrkande 1).
Enligt motionärerna är det vidare
viktigt att ingen osund
utslagningstävling uppstår mellan de två
olika transportlederna över sundet. Med
flera ekonomiskt hållbara alternativa
transportvägar erbjuds ett robust och
tillförlitligt transportsystem. Det är
därför oroande och beklagligt om staten
inte står för gjorda uppgörelser och ser
till att det finns stabila spelregler
(yrkande 2).
Bertil Persson (m) uttalar i motion
2001/02:T259 att den nuvarande
prissättningen på Öresundsbron är för
hög. Taxan på Öresundsbron är ett
allvarligt hot mot de integrationsvinster
som skulle kunna uppnås i den samlade
Öresundsregionen, och som i form av
tillväxt skulle kunna komma hela landet
till godo. Enligt motionen kan en
halvering av taxorna leda till att
trafiken fyrdubblas och att brons
återbetalningstid halveras.
Kenneth Lantz (kd) uttalar i motion
2001/02:N229 att för Öresundsregionens
fortsatta utveckling är det viktigt att
hela regionen utvecklas, såväl i den
södra som norra delen av sundet.
Sammanhållna transportleder är därför av
yttersta vikt och båda förbindelserna
över sundet bör ges goda förutsättningar
att utvecklas. Med flera ekonomiskt
hållbara alternativa transportvägar
skapas ett robust och tillförlitligt
transportsystem. Det är på så sätt
integrationen påskyndas (yrkande 1).
Kenneth Lantz understryker vidare
behovet av stabila spelregler. Om det
förs en avgiftspolitik som leder till
konkurrenssnedvridningar hotas
transportnäringen. Öresundsbroavtalets
lydelse om paritet mellan färjetaxor och
broavgifter tillkom inte av en slump. Den
var resultatet av en strävan från såväl
svensk som dansk sida att bibehålla flera
transportvägar över Öresund och att inte
föröda möjligheterna till en integration
av hela Öresundsregionen. Att gå ifrån
gällande broavtal skulle få förödande
konsekvenser för statsmakternas
trovärdighet (yrkande 2).
Motionären uppmärksammar slutligen att
färjelinjerna mellan Helsingborg och
Helsingör påläggs en farledsavgift som
trafiken på bron slipper. Alla fördelar
som tilldelas bron bör enligt motionen
motsvaras av likvärdiga fördelar för
andra trafikalternativ (yrkande 3).
Margareta Viklund (kd) konstaterar i
motion 2001/02:N258 att många drar sig
för att köra bil över Öresundsbron på
grund av de höga avgifterna, trots
Öresundsbrons många fördelar. För att
stärka Öresundsregionens integration och
förbättra brons ekonomiska resultat bör
broavgiften sänkas.
Ulf Nilsson (fp) framhåller i motion
2001/02:N218 att avgifterna för bilresor
på bron är orimligt höga och ligger högt
över vad en vanlig inkomsttagare är
beredd att betala. Höga avgifter riskerar
dessutom att urholka brons ekonomi,
eftersom intäkterna blir för låga när få
bilresenärer utnyttjar bron.
Förhandlingar bör därför föras med syfte
att åstadkomma kraftigt sänkta
broavgifter (yrkande 3).
Tågtrafiken på Öresundsbron har enligt
motionären överträffat förväntningarna
trots problem med bl.a. förseningar. För
att skapa bättre möjligheter till
miljövänlig kollektivtrafik behövs dock
fler direkta tågförbindelser. Det gäller
bl.a. direktförbindelser
Lund-Malmö-Roskilde och Sturup-Kastrup
(yrkande 4).
Ulf Nilsson bedömer vidare det som
tänkbart att en del av den danska
flygtrafiken på grund av kapacitetsbrist
på Kastrup måste dirigeras till en annan
flygplats. För att inte regionens
dynamiska utveckling skall hejdas behövs
en medveten planering från svensk sida
som syftar till att bygga ut Sturups
flygplats i samarbete med Danmark. Därför
bör samtal omedelbart inledas om en
framtida samplanering av den svensk-
danska flygtrafiken (yrkande 5).
Leif Jakobsson (s) hävdar i motion
2001/02:T382 att priserna på Öresundsbron
hämmar det naturliga resandet mellan
Sverige och Danmark. Avgiftsnivån på
Öresundsbron gör det exempelvis ofta
lönsammare för en malmöbo att köra via
Helsingborg till Köpenhamn. Region Skåne,
som ansvarar för länets kollektivtrafik,
tar vidare ut en högre kilometerkostnad
för Öresundstrafiken än för motsvarande
sträcka i Sverige. Enligt motionen bör
staten påverka prispolitiken och medverka
till en sänkning av bilavgifterna liksom
till en granskning av Region Skånes
taxepolitik för tågtrafiken.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av motionerna om
broavgifternas storlek och behovet av
stabila spelregler för det fortsatta
integrationsarbetet i Öresundsområdet
vill utskottet erinra om gällande
transportpolitiska utgångspunkter för
Öresundsbron.
I det avtal med Danmark som riksdagen
beslutade om år 1991 (bet. 1990/91:TU31
bil. 3, artikel 15) fastställdes att
kostnaderna för Öresundsförbindelsen i
sin helhet skall täckas av konsortiet
genom särskilda trafikantavgifter. Som en
övergripande utgångspunkt gäller att
Öresundsbron syftar till att skapa
förbättrade trafikförbindelser mellan
Sverige och Danmark och därmed åstadkomma
förutsättningar för ett förstärkt och
utbyggt kulturellt och ekonomiskt
samarbete samt för utvecklingen av en
gemensam arbets- och bostadsmarknad i
Öresundsregionen till gagn för båda
stater. Tillkomsten av Öresundsbron
syftar vidare till att främja en
rationell och ändamålsenlig
järnvägstrafik mellan länderna. Enligt
avtalet gäller att trafikantavgifterna
för Öresundsbron skall bestämmas
självständigt av Øresundsbro Konsortiet.
I det ursprungliga avtalet mellan
Sveriges och Danmarks regeringar om en
fast förbindelse över Öresund ingår
vidare ett tilläggsprotokoll enligt
vilket nivån för färjetaxorna vid
Helsingborg-Helsingör skall vara
utgångspunkt för taxorna för vägtrafiken
på bron (punkt 3 i tilläggsprotokollet).
Utskottet konstaterar att avgifterna
skall utformas med beaktande av de
riktlinjer som gemensamt lagts fast av
Danmark och Sverige. För en förändring av
dessa grundläggande förutsättningar för
prissättningen krävs ett nytt avtal med
Danmark. Utskottet utgår från att
Xresundsbro Konsortiet noga kommer att
följa utvecklingen av trafikvolymen och
intäkterna av broavgifterna. Om det visar
sig att det finns skäl till förändringar
är det konsortiet som tar initiativ till
sådana. Utskottet finner mot denna
bakgrund ingen anledning för riksdagen
att vidta några åtgärder med anledning av
motionerna 2001/02:T223 (m), 2001/02:T259
(m), 2001/02:N218 (fp), 2001/02:N229 (kd)
och 2001/02:N258 (kd) i nu behandlad del.
Beträffande motionsförslagen om fler
direkta tågförbindelser mellan Sverige
och Danmark samt biljettpriset för
tågresor vill utskottet erinra om att
tillkomsten av Öresundsbron bl.a. syftar
till att främja en rationell och
ändamålsenlig järnvägstrafik mellan
länderna. De avgifter som
järnvägsföretagen betalar för att använda
bron har utformats mot denna bakgrund.
Trots vissa tekniska trafikproblem har
tågresandet ökat kraftigt. Efter ett års
trafik har drygt 4 miljoner resor skett
med Öresundstågen, vilket är 40 % över
den ursprungliga trafikprognosen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning
att det är angeläget att
kollektivtrafiken över Öresundsbron kan
vidareutvecklas. Enligt gällande
transportpolitiska principer är det inte
statens uppgift att bestämma
trafikuppläggningen av olika
tågförbindelser eller biljettpriserna.
Trafikbeslut bör så långt möjligt fattas
genom ett decentraliserat
beslutsfattande. Utskottet är inte berett
att föreslå något initiativ från
riksdagens sida med anledning av
motionerna 2001/02:T382 (s) och
2001/02:N218 (fp) yrkande 4.
När det gäller motion 2001/02:N218 (fp)
och frågan om en samplanering av
flygtrafiken i Öresundsregionen har
utskottet inhämtat att Luftfartsverket
bedömer att en järnvägsanslutning som
binder samman Sturup med Kastrup är en
strategisk investering av stor betydelse.
En sådan investering skulle enligt verket
på ett avgörande sätt kunna stärka
regionens utvecklingsbetingelser. För
närvarande pågår, med bidrag från EU, en
förstudie av en järnvägsförbindelse till
Sturups flygplats.
Utskottet anser mot denna bakgrund att
riksdagen inte bör ta något initiativ när
det gäller de aktuella prissättnings- och
trafikfrågor som motionärerna
aktualiserat. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna 2001/02:T223
(m), 2001/02:T259 (m), 2001/02:T382 (s),
2001/02:N218 (fp), 2001/02:N229 (kd) och
2001/02:N258 (kd) i nu behandlad del.
4 Sjöfart
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet sex
regeringsförslag inom delområde Sjöfart
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 22, punkterna
16-21). Regeringen föreslår att riksdagen
16. godkänner att regeringen vidtar
åtgärder för att den avgift som debiteras
för statens garantiåtagande till Svenskt
Isbrytarkonsortium fr.o.m. 2002 skall
kunna vara riskavspeglande,
17. godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket för
perioden 2002-2004 i enlighet med vad
regeringen förordar,
18. bemyndigar regeringen att
fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
19. bemyndigar regeringen att för 2002
ge Sjöfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar,
20. godkänner vad regeringen förordar
om Handelsflottans kultur- och
fritidsråd,
21. godkänner vad regeringen förordar
om kostnader med anledning av M/S
Estonias förlisning.
I detta avsnitt behandlar utskottet
vidare 80 av de motionsyrkanden som anges
i bilaga 4 till detta betänkande. De
yrkanden det gäller anges i berörda
underavsnitt.
4.1 Sjöfartsstödet - den svenska
rederinäringens internationella
konkurrenskraft
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om
avveckling av sjöfartsstödet (jämför
reservation 7 (m) och om att regeringen
bör ta initiativ inom EU i syfte att
avskaffa medlemsstaternas subventioner
till sina sjöfartsnäringar. Utskottets
förslag skall ses mot bakgrund av att
riksdagen nyligen beslutade att ersätta
det gamla rederistödet, som omfattar
lastfartyg i internationell trafik, med
ett sjöfartsstöd som gäller både
lastfartyg och passagerarfartyg i
internationell trafik. Av beslutet
framgår att ett stöd till vår
internationella färjesjöfart som
bedrivs i konkurrens med andra
europeiska länder tills vidare inte kan
undvaras med hänsyn till statens
åtagande att tillförsäkra den svenska
handelsflottan rimliga
konkurrensvillkor. Regeringen avser
emellertid - framgår det av
riksdagsbeslutet - att ta upp
diskussioner med i första hand de
nordiska grannländerna och Tyskland i
syfte att avskaffa statligt stöd till
passagerar- och färjetrafik som bedrivs
i konkurrens med annan europeisk trafik
inom EU/EES-området.
Inledning
Utskottet har i avsnitt 1 behandlat
regeringens förslag om en medelsanvisning
på 212,5 miljoner kronor under anslaget
Bidrag till sjöfarten. I det följande
behandlar utskottet ett antal
motionsförslag om det statliga ekonomiska
stödet till sjöfartsnäringen, vilka inte
omedelbart berör den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen. Yrkandena
skall ses mot bakgrund närmast av ett
riksdagsbeslut om sjöfartsstöd den 24
oktober innevarande år (prop.
2000/01:127, bet. 2001/02:TU3, rskr.
2001/02:2).
Det nämnda riksdagsbeslutet innebär
främst att det gamla rederistödet, som
omfattar lastfartyg i internationell
trafik, ersätts med ett nytt
sjöfartsstöd, som gäller såväl lastfartyg
som passagerarfartyg i internationell
trafik. Syftet med det nya stödet är att
ge svensk sjöfartsnäring
konkurrensvillkor som är likvärdiga med
dem som gäller för andra EU-länders
handelsflottor. Det nya stödet ges i form
av att arbetsgivarens skattekonto
krediteras ett belopp motsvarande
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på
sjöinkomst. Det betecknas därför som ett
nettostöd.
Ett komplement till det statliga stödet
utgör det avtal om tillfälligt anställd
personal, det s.k. TAP-avtalet, som
sjöarbetsmarknadens parter ingått. Detta
avtal reglerar rätten för svenska redare
att ersätta högst hälften av en
fartygsbesättning med utländsk personal.
Varje tillfälligt anställd får vara
anställd under högst sex månader per år.
Den tillfälligt anställda personalen
omfattas också av de bestämmelser som
gäller för rederistödet och det nya
sjöfartsstödet.
Motionsförslag
I motion 2001/02:T253 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) framhålls att de
ekonomiska fördelarna för Sverige av att
bibehålla svenskregistrerade skepp med
helt skattebefriade besättningar, delvis
från lågkostnadsländer, kan ifrågasättas.
Vi anser därför - säger motionärerna -
att det nuvarande svenska stödet bör
avvecklas på så sätt att inga nya skepp
blir stödberättigade och att en successiv
avveckling därmed kan ske.
För stödberättigade svenska skepp bör
vidare, enligt m-motionen, systemet
ändras så att de TAP-anställda, som nu
betalar svenska skatter och avgifter och
som förses med svenska personnummer, i
stället erhåller nettolöner.
I motion 2001/02:T400 av Kent Olsson och
Cecilia Magnusson (båda m) framhåller
motionärerna att de är starkt kritiska
till att den svenska regeringen inte
arbetat hårdare för att få bort stödet
till sjöfartsnäringen inom EU. Det är
emellertid ett verkligt problem - betonas
det i motionen - att den svenska
sjöfartsnäringen har en konkurrensnackdel
i jämförelse med andra länder inom EU.
Svenska rederier har kostnader som är 30
à 40 % högre än konkurrenternas i andra
länder, på grund av dessa länders
subventioner till sjöfarten. Sverige kan
inte nu avvika från resten av länderna
inom EU. Men vad rege-ringen borde göra
är att ta initiativ inom EU till att
avskaffa subventionerna och till att låta
medlemsstaternas sjöfartsnäringar få
konkurrera på lika villkor.
I motion 2001/02:T446 av Kent Härstedt
och Annika Nilsson (båda s) framhåller
motionärerna att det finns skäl att vara
orolig för en skattedumpningsspiral i
Europa och att Sverige därför bör agera
med kraft inom ramen för EU för att få
till stånd konkurrensneutralitet på
sjöfartsområdet.
Motion 2001/02:T451 av Bengt
Silfverstrand (s) gäller sjöfartsstöd
omfattande svensk personal på en
danskregistrerad färja. Motionären
framhåller att han inser att
grundprincipen för att erhålla svenskt
sjöfartsstöd måste vara att fartyget har
svensk flagg. Vissa förhållanden i fråga
om den Öresundsfärja det gäller - och för
vilka det finns en närmare redogörelse i
motionen - är emellertid av sådan art att
det rimligen borde kunna utformas någon
form av tidsbegränsad dispens eller
undantagsregel för just det fartyget,
säger motionären.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har den 24 oktober 2001 med
bred majoritet ställt sig bakom
regeringens av utskottet biträdda förslag
om sjöfartsstöd. Utskottet anser inte att
beslutet bör omprövas och avstyrker
därför yrkandet i motion 2001/02:T253
(m) om avveckling av stödet.
Det nya stödet innebär, som nämnts, ett
nettostöd i den meningen att
arbetsgivaren krediteras ett belopp som
motsvarar skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter. Den enskilde
sjömannen har kvar sin normala bruttolön,
som beskattas på vanligt sätt och som
även ligger till grund för beräkning av
de sociala förmånerna. Netto, sett från
arbetsgivarens synpunkt, är lönekostnaden
efter avdrag för skatt och sociala
avgifter. Genom sådant avdrag uppnås de
förbättrade konkurrensvillkor som stödet
syftar till. Vad de motionärer som står
bakom motion 2001/02:T253 (m) synes
sträva efter är däremot nettolöner i den
meningen att den anställde inte betalar
någon skatt på sin lön och arbetsgivaren
inte några sociala avgifter. En sådan
ordning kan utskottet för sin del inte
förorda och avstyrker därför
motionsyrkandet därom.
I sitt av riksdagen godkända betänkande
2000/01:TU1 erinrade utskottet om att
staten genom ett riksdagsbeslut år 1996
hade åtagit sig att tillförsäkra den
svenska handelsflottan rimliga
konkurrensvillkor. Vidare erinrade
utskottet om att Europeiska kommissionen
er 1997 hade fattat beslut om nya
riktlinjer för statsstöd till
sjöfartsnäringen. Till följd härav hade
flera EU-länder vidtagit åtgärder som
avsevärt försvagade den svenska
handelsflottans konkurrenskraft. Till
sådana åtgärder hörde olika typer av
skattebefrielser för sjömän.
Utskottet välkomnade mot den angivna
bakgrunden det förslag till rederistöd
som regeringen aviserade i
budgetpropositionen för år 2001 och som
riksdagen nu - den 24 oktober 2001 -
ställt sig bakom genom att bifalla
proposition 2000/01:127 Sjöfartsstöd.
Utskottet framhöll emellertid också i det
nämnda fjolårsbetänkandet att
konkurrensförhållandena hade snedvridits
till följd av skattebefrielserna och
betonade att den uppkomna situationen var
olycklig. Utskottet sade sig därför
förutsätta att regeringen inom EU skulle
verka för en ordning som säkerställer
största möjliga konkurrensneutralitet.
Utskottet, som vidhåller sin sålunda
uttalade uppfattning, noterar med
tillfredsställelse vad regeringen säger
om färjetrafiken i Nordeuropa i den
nämnda propositionen 2000/01:127
Sjöfartsstöd. Efter att ha konstaterat
att denna omfattas av olika former av
statsstöd framhåller regeringen att den
avser att ta upp långsiktiga diskussioner
med i första hand de nordiska
grannländerna och Tyskland och därvid
undersöka om man kan nå fram till en
gemensam syn på behovet av
näringspolitiskt stöd till den
intraeuropeiska färjesjöfarten. Sveriges
linje bör vara, säger regeringen, att
passagerar- och färjetrafik som i
huvudsak bedrivs i konkurrens med annan
europeisk trafik inom EU/EES-området inte
skall ges statligt stöd. I avvaktan på en
sådan ordning kan dock det sjöfartsstöd
som regeringen föreslår inte undvaras för
att den svenska sjöfartsnäringen skall nå
i huvudsak likvärdiga konkurrensvillkor.
I sammanhanget förtjänar nämnas att
regeringen den 11 oktober 2001 beslutat
att en särskild utredare närmare skall
undersöka förutsättningarna för att skapa
en gemensam nordisk uppfattning i de
sjöfartspolitiska frågor som omfattas av
kommissionens år 1997 antagna riktlinjer
för statligt stöd till sjötransport.
Vad regeringen anför om färjetrafiken i
Nordeuropa och det nämnda
utredningsuppdraget synes utskottet ägnat
att tillgodose syftet med motionerna
2001/02:T400 av Kent Olsson och Cecilia
Magnusson (båda m) och 2001/02:T446 av
Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda
s). I m-motionen framhålls att regeringen
bör ta initiativ inom EU till att
avskaffa subventionerna till
sjöfartsnäringen inom EU. Enligt s-
motionen bör Sverige agera kraftfullt
inom ramen för EU för att få till stånd
konkurrensneutralitet mellan länder på
sjöfartsområdet. De båda motionerna torde
med det sagda kunna lämnas utan åtgärd
från riksdagens sida. De avstyrks därför.
Utskottet kan för sin del inte finna skäl
för något sjöfartsstöd för fartyg som
inte är svenskregistrerade. Motion
2001/02:T451 (s), med önskemål om att
svensk personal på en danskregistrerad
Öresundsfärja skall omfattas av ett
temporärt stöd, avstyrks därför.
4.2 Handelssjöfartens kostnadsansvar
Utskottets förslag i korthet
Ett m-yrkande och ett kd-yrkande om en
översyn av farledsavgifterna
tillstyrks. Utskottet föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen
att en sådan översyn bör genomföras i
syfte att skapa ett avgiftssystem som
ger ett konkurrensneutralt förhållande
mellan transportslagen och som
motsvarar de marginalkostnadsprinciper
som redovisas i en av kommissionen
nyligen presenterad transportpolitisk
vitbok.
Övriga motionsyrkanden, som bl.a. rör
kostnadsansvaret för isbryt-ning och
sjöräddning, avstyrks. Jämför
reservation 8 (m, kd).
Inledning
Tillsyn över sjösäkerheten, lotsning,
utmärkning av farleder, sjöräddning,
isbrytning, skydd av miljön mot
förorening från fartyg och
sjökartläggning är för handelssjöfarten
angelägna uppgifter som det åligger
Sjöfartsverket att svara för.
Verksamheten omfattas av
handelssjöfartens kostnadsansvar genom
avgifter som läggs på denna sjöfart.
Sedan den 1 januari 1998 tillämpas ett
nytt system för sjöfartsavgifter (prop.
1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97: TU1,
rskr. 1996/97:115). I det nya systemet
har fyravgiften och farledsvaruavgiften
enligt det gamla systemet slagits samman
till en avgift benämnd farledsavgift.
Lotsavgiften utgjorde, framgick det av
det nämnda riksdagsbeslutet, till
skillnad från fyravgiften och
farledsvaruavgiften en betalning för en
individuellt utpekad tjänst i form av
lotsning. Lotsavgiften skulle därför inte
ingå i den mer generella farledsavgiften,
och dess konstruktion skulle kvarstå
oförändrad i det nya systemet.
Farledsavgiften och lotsavgiften kallas
tillsammans de allmänna
sjöfartsavgifterna. Den nya ordningen har
följande huvudsakliga innebörd.
· Inrikes sjötransporter, som
enligt den gamla ordningen var undantagna
från fyravgift och farledsvaruavgift, har
belagts med farledsavgift och härigenom
likställts med det stora flertalet
utrikes sjötransporter.
·
· Även den transoceana
linjetrafiken, som enligt den gamla
ordningen var undantagen från fyravgift
och farledsvaruavgift, har belagts med
farleds- avgift.
·
· Farledsavgiften har
miljödifferentierats.
·
Sjötransporter inom Vänerområdet - varmed
avses sträckan från Göteborgsområdet upp
till Vänern och hela Vänern - är
emellertid befriade från farledsavgift
och undantas således från den nya regeln
om att den inrikes sjöfarten jämställs
med den utrikes sjöfarten i
avgiftshänseende. Utskottet återkommer i
det följande till Vänersjöfarten.
Motionsförslag
Utskottet behandlar i det följande 15
motionsyrkanden som berör
handelssjöfartens kostnadsansvar. I
motionerna framhålls genomgående att
handelssjöfartens utveckling bör främjas,
särskilt genom att kostnadsansvaret
utformas på ett mer konkurrensneutralt
sätt i förhållande till andra
transportslag än för närvarande.
Härigenom uppnås, framhålls det i flera
motioner, betydande miljö- och
energieffektivitetsvinster. I vissa
motioner framhålls att betalningsansvaret
inte motiverar nuvarande avgiftsuttag och
därför bör bortfalla eller i vart fall
reduceras. Krav på översyn och förändring
av avgiftssystemet framställs också i det
övergripande syftet att minska
betalningsansvarets omfattning.
I motion 2001/02:T253 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) begärs en utredning om
kostnadsansvaret för isbrytarflottan
(yrkande 5). Kostnadsansvaret bör enligt
motionärerna inte vila på
handelssjöfarten utan ingå i statens
generella regionalpolitiska åtagande.
Vidare begärs i yrkande 7 en utredning av
sjöfartens konkurrenssituation i syfte
att skapa en ökad konkurrensneutralitet
mellan transportslagen. Sjöfartsverkets
taxa bör också, enligt m-motionens
yrkande 8, anpassas till den
samhällsekonomiska marginalkostnaden.
Enligt yrkande 12 bör investeringsmedel
som sjöfartsnäringen genom
sjöfartsavgifter tidigare inbetalt till
Sjöfartsverket, och som indragits av
regeringen, återföras till verket så att
kommande kraftiga höjningar av
farledsavgifterna kan undvikas. I m-
motionens yrkande 14 framhålls att en
fortsatt rationalisering inom
Sjöfartsverket är angelägen. Därigenom
minskar behovet av medel under ett anslag
för fritidsbåtsändamål som
handelssjöfarten genom onödigt höga
sjöfartsavgifter orättmätigt tvingas
bidra till. Enligt yrkande 15, slutligen,
i motion 2001/02:T253 (m) bär
handelssjöfarten en alltför stor kostnad
för livräddningen med hänsyn till t.ex.
att helikopterberedskapen upprätthålls
även för andra ändamål i samhället än
sjöfart.
I motion 2001/02:467 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) begärs en översyn av dagens
avgiftssystem i syfte att skapa ett mer
konkurrensneutralt förhållande mellan
båt, bil och järnväg ( yrkande 4). Enligt
kd-motionens yrkande 5 bör regeringen
pröva att finansiera isbrytningen med
hjälp av EU-medel. I kd-motionen
framhålls slutligen (yrkande 10) att
Sjöfartsverkets investeringar i farleder
finansieras genom höjda sjöfartsavgifter
och att det ytterst innebär att
exportindustrin får betala högre frakter.
En sådan ordning är inte rimlig, hävdas
det, och regeringen bör därför återkomma
med förslag om hur sjöfartens
investeringsbehov kan finansieras på
samma sätt som övrig infrastruktur.
I två motioner, 2001/02:T246 av Inga
Berggren (m) och 2001/02:T444 av
Catherine Persson (s), behandlas de
effekter handelssjöfartens kostnadsansvar
har för sjöfarten i södra Sverige och
särskilt dess konkurrenskraft i
förhållande till järnvägstransporter över
Öresundsbron. I båda dessa motioner
framhålls att avgiftssystemet för
transporter missgynnar sjöfarten på
sydsvenska hamnar i förhållande till
godstransporter över Öresundsbron.
Motionärerna vill ha ett
konkurrensneutralt avgiftssystem. Enligt
motionerna har vidare farledsavgifterna
en regionalpolitisk profil som missgynnar
sjöfarten på södra Sverige och som därför
bör ändras. I s-motionen framhålls också
att en annan finansiering än den
nuvarande av Sjöfartsverket bör
övervägas, att sjöfartens totala
konkurrenssituation i förhållande till
andra transportslag bör ses över och att
regeringen tillsammans med övriga länder
i Europa bör verka för konkurrensneutrala
regler för Europas sjöfart.
Godstransportdelegationens slutbetänkande
och kommissionens vitbok om den
gemensamma transportpolitiken fram till
2010
Utskottet kan konstatera att merparten av
de frågor om handelssjöfartens
kostnadsansvar och
konkurrensförutsättningar som tas upp i
motionerna har behandlats av
Godstransportdelegationen i dess nyligen
framlagda slutbetänkande Godstransporter
för tillväxt - en hållbar strategi (SOU
2001:61). Delegationen, som bestått av
företrädare för stat och näringsliv inom
hela transportområdet, påtalar bl.a. att
nuvarande farledsavgifter innebär ett
avsteg från marginalkostnadsprincipen,
som eljest dominerar kostnadsansvarets
utformning inom transportsektorn.
Delegationen föreslår att regeringen
skall ge en utredare i uppdrag att i
samverkan med Sjöfartsverket och berörda
parter analysera möjligheterna att
utveckla farledsavgifter som bidrar till
effektiva och hållbara godstransporter.
Slutbetänkandet remissbehandlas under
hösten.
Europeiska kommissionen har nyligen
presenterat en vitbok, COM (2001) 370 Den
gemensamma transportpolitiken fram till
2010: Vägval inför framtiden. Där
behandlas bl.a., liksom i nu aktuella
motioner, principerna för avgiftssättning
av transportinfrastrukturen samt vikten
av att förbättra förutsättningarna för
sjöfarten i Europa och åstadkomma ett
hållbart transportsystem.
Utskottets ställningstagande
I proposition 2001/02:20 Infrastruktur
för ett långsiktigt hållbart transportsy-
stem framhåller regeringen att det kan
finnas skäl att se över farledsavgifterna
och att den kommer att ta ställning till
behovet av en översyn efter avslutad
remissbehandling av
Godstransportdelegationens slutbetänkande
och annat aktuellt utredningsmaterial.
Mot bakgrund inte minst av de
motionsyrkanden som nu redovisats anser
utskottet att den aviserade översynen
snarast bör komma till stånd. Vidare
förutsätter utskottet att regeringen vid
den kommande behandlingen av
kommissionens vitbok verkar för rättvisa
konkurrensvillkor för sjöfart i Europa
och därmed också i Sverige inom ramen för
ett hållbart transportsystem.
Med hänvisning till det anförda och
till det fortsatta EU-arbetet bör
riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening att en översyn av
farledsavgifterna snarast bör genomföras
i syfte att skapa ett avgiftssystem som
ger ett konkurrensneutralt förhållande
mellan transportslagen och som motsvarar
de marginalkostnadsprinciper som
redovisas i EU:s vitbok.
Utskottets ställningstagande medför att
motionerna 2001/02:T253 (m) yrkande 7 och
2001/02:T467 (kd) yrkande 4 tillstyrks.
Vad gäller övriga frågor om
handelssjöfartens kostnadsansvar, som
behandlas i de nu aktuella motionerna, är
utskottet inte berett att förorda någon
riksdagens åtgärd. Resultatet av
regeringens översyn av sjöfartsavgifterna
bör enligt utskottets mening avvaktas.
Motionerna 2001/02:T246 (m), 2001/02:
T253 (m) yrkandena 5, 8, 12, 14 och 15,
2001/02:T444 (s) yrkandena 1-4 och
2001/02:T467 (kd) yrkandena 5 och 10
avstyrks följaktligen.
4.3 Ekonomiska mål och investeringsplan
m.m. för Sjöfartsverket
Regeringens förslag
Regeringen föreslår ekonomiska mål för
Sjöfartsverket under perioden 2002-2004
enligt följande. Målet för räntabilitet
är att resultatet efter
skattemotsvarighet skall uppgå till 7 %
av eget kapital. Det långsiktiga målet
för soliditeten är att den skall uppgå
till lägst 30 %. Utdelningskravet bör
enligt regeringen omfatta en tredjedel av
vinsten, räknat som resultatet efter
skattemotsvarighet. Utdelning och
skattemotsvarighet bör även
fortsättningsvis fastställas slutligt av
regeringen i samband med bokslutet.
Regeringen föreslår vidare att
riksdagen godkänner Sjöfartsverkets inves-
teringsplan för perioden 2002-2004. Den
innebär investeringar inom en ram som
sammanlagt omfattar 910,6 miljoner
kronor. Beloppet omfattar bl.a. 500
miljoner kronor i investering i farleder
till Göteborgs hamn (prop. 2000/01:1,
utg.omr. 22, bet. 2000/01:TU1 s. 77-78)
och innebär, även bortsett från den
investeringen, en kraftig ökning jämfört
med investeringsplanen för perioden
2001-2003, som omfattade ca 380 miljoner
kronor. Förutom farleder avser de största
investeringarna en förnyelse av
lotsbåtflottan för ca 136 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår också att
Sjöfartsverket får bemyndigande att ta
upp lång- och kortfristiga lån inom en
total ram av 350 miljoner kronor. Verket
bör också få sätta in kassamässigt
överskott på räntebärande konto i
Riksgäldskontoret eller affärsbank.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot vad
regeringen sålunda anför om ekonomiska
mål och investeringsplan m.m. för
Sjöfartsverket. Det innebär att riksdagen
bör
- godkänna ekonomiska mål och
investeringsplan för Sjöfartsverket för
perioden 2002-2004 i enlighet med vad
regeringen förordar,
- bemyndiga regeringen att fastställa
utdelning och skattemotsvarighet för
Sjöfartsverket i enlighet med vad
regeringen förordar,
- bemyndiga regeringen att för år 2002 ge
Sjöfartsverket finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar.
4.4 Statens garantiåtagande till Svenskt
Isbrytarkonsortium
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att regeringen vidtar åtgärder
för att den avgift som debiteras för
statens garantiåtagande till Svenskt
Isbrytarkonsortium fr.o.m. år 2002 skall
kunna vara riskavspeglande.
Förslaget skall ses mot bakgrund av
riksdagens beslut om att den 1 januari
1998 införa ett nytt sätt att hantera
garantier i staten - den s.k.
garantimodellen (prop. 1996/97:1
finansplan m.m. s. 82-92, bet.
1996/97:FiU1 s. 228-231, rskr.
1996/97:53).
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
4.5 Handelsflottans kultur- och
fritidsråd (HKF)
Regeringens förslag
Regeringen erinrar om att HKF:s
verksamhet finansieras genom en avräkning
på Sjöfartsverkets farledsavgifter samt
genom egna avgiftsintäkter. Avräkningen
på farledsavgifterna för år 2001 är 18,5
miljoner kronor. Regeringen anser i
likhet med HKF att 18,5 miljoner kronor
av rådets totala kostnader skall
finansieras genom avräkning av
farledsavgifterna år 2002. Enligt rådets
beräkning uppgår de egna
avgiftsintäkterna till 9,4 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Handelsflottans
kultur- och fritidsråd.
4.6 Vänersjöfart m.m.
Utskottets förslag i korthet
En rad motionsyrkanden gäller
främjande av Vänersjöfart och
inrikessjöfart. Utskottet understryker
den stora betydelsen av denna sjöfart
och betonar det angelägna i att
regeringen för riksdagen redovisar sitt
ställningstagande till förslag om Väner-
och Mälarsjöfarten i
Godstransportdelegationens nyligen
framlagda slutbetänkande. I avvaktan på
denna redovisning avstyrks
motionsyrkandena. Jämför reservation 9
(m, kd, c, fp).
Inledning
Utskottet har i avsnitt 1 behandlat
regeringens förslag om en medelsanvisning
på 62,7 miljoner kronor under anslaget
Ersättning till viss kanaltrafik. Från
anslaget utgår bidrag till täckande av
underskott för drift av Trollhätte och
Säffle kanaler samt ersättning till
Vänerns seglationsstyrelse. I det
föregående har också nämnts att
sjötransporter inom Vänerområdet inte
omfattas av den farledsavgift som numera
gäller för annan inrikes sjötrafik. Sådan
avgift utgår emellertid för
sjötransporter som antingen börjar eller
slutar utanför Vänerområdet.
Olika åtgärder har enligt propositionen
vidtagits för att skapa förutsättningar
för en fortsatt utveckling av
handelssjöfarten på Vänern. Regeringen
har således beviljat Länsstyrelsen i
Värmlands län och Västra
Götalandsregionen 5 miljoner kronor under
en treårsperiod för Vänerrådets
disposition. Rådet, som bildades i
januari 2000, är ett samrådsorgan som
skall ta initiativ till olika åtgärder
som stärker Vänersjöfartens
konkurrenskraft och som skall vara en
allmän företrädare för Vänerregionen, med
tyngdpunkten lagd på sjöfartsfrågor och
den regionalekonomiska utvecklingen.
Berörda länsorgan har också tillsammans
avsatt 5 miljoner kronor för detta
utvecklingsarbete.
I propositionen framhålls bl.a. att den
i avsnitt 14.2.4 ovan nämnda
Godstransportdelegationen behandlat
Vänersjöfarten i sitt slutbetänkande och
att detta nu behandlas i
Regeringskansliet.
Motionsförslag
Vänersjöfart och inrikes sjöfart
behandlas i följande 14 motioner.
- 1999/2000:T237 yrkande 3 av Åke
Carnerö och Rosita Runegrund (båda
kd),
- 2001/02:T15 yrkande 31 av Agne Hansson
m.fl. (c),
- 2001/02:T46 yrkande 9 av Kenth Skårvik
m.fl. (fp),
- 2001/02:T219 av Margareta Cederfelt
(m),
- 2001/02:T247 av Runar Patriksson och
Kenth Skårvik (båda fp),
- 2001/02:T253 yrkande 6 av Per-Richard
Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T277 av Per-Samuel Nisser (m),
- 2001/02:T289 yrkande 2 av Holger
Gustafsson och Ulla-Britt Hagström
(båda kd),
- 2001/02:T294 av Ingemar Vänerlöv (kd),
- 2001/02:T323 av Dan Kihlström och Ulla-
Britt Hagström (båda kd),
- 2001/02:T390 av Carina Ohlsson och
Urban Ahlin (båda s),
- 2001/02:T443 av Viviann Gerdin (c),
- 2001/02:T463 yrkande 15 av Kenth
Skårvik m.fl.,
- 2001/02:T467 yrkandena 2 och 3 av
Johnny Gylling m.fl. (kd).
Genomgående i alla dessa motioner
framhålls att transporter på Vänern eller
Mälaren eller längs kusterna innebär
fördelar från miljö-, trafiksäkerhets-
och energieffektivitetssynpunkt i
förhållande till väg- och
järnvägstransporter och att dessa
fördelar motiverar stöd eller andra
åtgärder från bl.a. statens sida. Ett
vanligt önskemål är eliminerade eller
reducerade farleds- och lotsavgifter. I
flera motioner betonas också att man inom
EU satsar på de inre vattenvägarna.
Vänern och Mälaren bör - menar
motionärerna - enligt kontinentalt
mönster betraktas som en del av
landtransportsystemet och som sådana
finansieras via anslag på samma sätt som
vägar och järnvägar.
Utskottets ställningstagande
I sitt av riksdagen godkända betänkande
2000/01:TU1 framhöll utskottet att
Vänersjöfarten kan bidra till uppnåendet
av de transportpolitiska målen enligt
1998 års riksdagsbeslut vad beträffar ett
tillgängligt transportsystem, en hög
transportkvalitet, en säker trafik, en
god miljö och en positiv regional
utveckling. Utskottet vidhåller den
uppfattningen och är också alltjämt
övertygat om att man bör söka utnyttja de
goda möjligheter som finns att frakta
stora lastkvantiteter direkt via hamnar i
Vänern, Mälaren och utmed våra kuster.
Därigenom kan en väsentlig avlastning av
väg- och järnvägsnäten uppnås. Nuvarande
utveckling kan på sikt innebära faror för
sjöfartens fortbestånd i de nämnda
vattenområdena.
I det nämnda betänkandet betonade
utskottet också vikten av att frågan om
Vänersjöfarten - och om sjötransporterna
på Mälaren och utmed våra kuster - får en
skyndsam lösning. Utskottet vidhåller
även den uppfattningen och vill
understryka det angelägna i att
regeringen för riksdagen redovisar sitt
ställningstagande till
Godstransportdelegationens slutbetänkande
så snart det pågående beredningsarbetet
avslutats.
I avvaktan på att så sker anser
utskottet att de nu aktuella
motionsyrkandena inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd. De avstyrks
följaktligen.
4.7 Miljö- och säkerhetsfrågor
Utskottets förslag i korthet
I en rad motionsyrkanden ställs krav på
svenskt agerande i internationella
sammanhang för att främja sjösäkerheten
och värna havsmiljön. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår yrkandena
med hänvisning till uttalanden av
regeringen om att dessa frågor har hög
prioritet och till aktuellt
internationellt arbete. Utskottet
fäster också uppmärksamheten på en
proposition om åtgärder mot förorening
från fartyg, som beretts av miljö- och
jordbruksutskottet. Jämför reservation
10 (kd) som behandlar frågor om
obligatorisk återvinning av flyktiga
organiska ämnen i hamnar.
Inledning
Sjöfartens internationella karaktär
medför att åtgärder på säkerhets- och
miljöområdena som regel måste vidtas i
internationellt samarbete för att bli
verkningsfulla. FN:s sjöfartsorganisation
International Maritime Organization (IMO)
har sjösäkerheten och skyddet av den
marina miljön som övergripande mål för
sin verksamhet. Organisationen har den
världsomfattande inriktning och krets av
medlemsstater som är nödvändig för att
bestämmelser om bl.a. fartygs
konstruktion och utrustning skall få den
i princip lika nödvändiga globala
anslutningen och tillämpningen. Inom IMO
bedrivs också arbete med ökade
kvalitetskrav på flaggstaters
sjöfartsadministrationer. I propositionen
betonas vikten av det arbetet.
Inom EU, framhålls det vidare i
propositionen, dominerar frågor om
säkrare oljetransporter till sjöss,
sjötrafikövervakning och inrättandet av
en europeisk sjösäkerhetsbyrå, de s.k.
Erikapaketen. Genomförandet av
Östersjöstrategin för mottagning av
fartygsgenererat avfall pågår inom ramen
för samarbetet enligt
Helsingforskonventionen om skydd av
Östersjöns marina miljö. Strategin är
betydelsefull, understryker regeringen,
för att minska föroreningen av
Östersjön. En utvärdering av systemet med
miljödifferentierade farledsavgifter har
visat att systemet är ett effektivt
verktyg för att påskynda arbetet med att
vidta åtgärder mot luftföroreningar från
fartyg.
Regeringen framhåller också att det
pågår en snabb teknisk utveckling på det
maritima området, speciellt där IT och
telekommunikationsteknik kan utnyttjas.
Den utvecklingen bidrar till säkrare och
effektivare sjötransporter.
Motionsförslag
Internationellt miljö- och
säkerhetsarbete på sjöfartsområdet
behandlas i motionerna 2001/02:T467 av
Johnny Gylling m.fl. (kd), 1999/2000:T615
av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda
s) samt 2001/02:T444 av Catherine
Persson (s).
I kd-motionen framhålls att oljeutsläppen
i Östersjön fortfarande är ett stort
problem och att det alltjämt är mycket
svårt att få till stånd en fällande dom
mot de miljöbovar som gör sig skyldiga
till föroreningarna. Motionärerna betonar
att Sverige måste vara pådrivande i dessa
frågor inom EU samt i internationella
organ för sjösäkerhet och havsmiljö.
Vidare bör regeringen enligt kd-motionen
snarast komma med förslag till hur
miljöåtgärder inom sjöfarten skall
stimuleras vad avser de
miljödifferentierade farledsavgifterna
samt kampen mot oljeutsläppen i
Östersjön.
I motion 1999/2000:T615 (s) framhålls
att Sverige i EU bör driva frågan om
katalytisk avgasrening för fartyg inom
hela unionen.
Enligt motion 2001/02:T444 (s) bör
Sverige inom EU verka för en enhetlig och
strängare lagstiftning i fråga om
sjösäkerhet.
Vidare framhålls i motion 2001/02:T467
(kd) att regeringen bör arbeta för att
obligatorisk återvinning av VOC (Volatile
Organic Compunds, flyktiga organiska
ämnen) införs i alla hamnar
internationellt samt kortsiktigt se till
att upprätthålla konkurrenssituationen
för berörda hamnar.
I motionerna 2001/02:T46 yrkande 8 och
2001/02:T463 yrkande 17, båda av Kenth
Skårvik m.fl. (fp), framhålls att Sverige
bör verka för en internationell
överenskommelse om miljölots på fartyg
som trafikerar Östersjön. Miljölotsens
roll är - säger motionärerna - att se
till att miljöfarlig last transporteras
på ett fartyg endast då miljösäkerheten
kan garanteras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inledningsvis framhållit
att sjöfartens internationella karaktär
ger en särskild betydelse åt det
internationella samarbetet på säkerhets-
och miljöområdena och erinrat om att
samarbetet bedrivs på såväl global som
regional nivå. I propositionen betonas
att arbetet med miljö- och
sjösäkerhetsfrågor alltjämt har hög
prioritet och att det förutsätter både
nationella och internationella åtgärder.
Utskottet delar självfallet den
uppfattningen. En hög prioritet
förutsätter lika självklart att vi deltar
aktivt och drivande i arbetet i fråga,
antingen det sker här hemma eller utanför
våra gränser. Utskottet har ingen
anledning att utgå från annat än att så
sker.
I proposition 2001/02:20 Infrastruktur
för ett långsiktigt hållbart
transportsystem
(infrastrukturpropositionen), som
utskottet återkommer till i sitt
betänkande 2001/02:TU2, framhåller
regeringen att Sverige i internationella
sammanhang bör driva frågan om
miljödifferentierade farleds- respektive
hamnavgifter. Syftet med
differentieringen är ju att motverka
luftföroreningar från fartyg, t.ex. genom
att dessa använder avgasrening och
lågsvavlig bunkerolja. Utskottet
förutsätter att regeringen inom EU verkar
för att lågsvavlig bunkerolja kan
tillhandahållas i alla hamnar inom EU där
bunkring sker.
Proposition 2000/01:137 Åtgärder mot
förorening från fartyg, som beretts av
miljö- och jordbruksutskottet, innehåller
förslag som syftar till att minska
föroreningar från fartyg, bl.a. genom att
möjligheterna att beivra olagliga utsläpp
till sjöss av olja och andra skadliga
ämnen förbättras. Miljö- och
jordbruksutskottets betänkande med
anledning av propositionen, 2001/02:
MJU4, väntas bli behandlat i kammaren den
4 december 2001.
Med hänvisning till det anförda finner
utskottet syftet med motionerna
2001/02:T467 (kd) yrkandena 6 och 8,
1999/2000:T615 (s) och 2001/02:T444 (s)
yrkande 5 till väsentlig del
tillgodosett. Yrkandena i fråga behöver
därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd och avstyrks följaktligen.
I Sjöfartsverket bereds för närvarande -
har utskottet erfarit - en framställning
från Sveriges Redareförening om att
verket avgiftsvägen skall jämna ut en
skillnad i konkurrenssituation som
uppstått till följd av att en hamn haft
kostnader för att följa bestämmelser om
installation av utrustning för
återvinning av VOC, medan en annan fått
dispens från bestämmelserna. I avvaktan
på Sjöfartsverkets beslut i frågan
avstyrker utskottet motion 2001/02:T467
(kd) yrkande 9.
Sverige bör, som nämnts, enligt de båda
fp-motionerna 2001/02:T46 och
2001/02:T463 verka för en internationell
överenskommelse om miljölots på fartyg
som trafikerar Östersön. Utskottet har
erfarit att frågan om lotsar på fartyg
som trafikerar Östersjöns internationella
vatten behandlades på ett ministermöte i
september 2001 inom ramen för det nämnda
samarbetet om skydd av Östersjöns marina
miljö. Ministrarna antog en deklaration
enligt vilken man bör överväga åtgärder i
syfte att öka sjösäkerheten genom
användning av lotsar i Östersjön, Öresund
och Bälten. I avvaktan på resultatet av
dessa överväganden är utskottet inte
berett att förorda någon riksdagens
etgärd med anledning av de båda fp-
motionsyrkandena. Dessa avstyrks därför.
4.8 Fritidsbåtar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
två motionsyrkanden, varav det ena är
för och det andra är mot ett
återinförande av ett obligatoriskt
fritidsbåtsregister. Därvid hänvisar
utskottet till uttalanden av regeringen
om att ett befintligt frivilligt
register bör ligga till grund för ett
allmänt register samt om att en
särskild utredare bör belysa
möjligheterna att införa en
obligatorisk ansvarsförsäkring för
ägare av fritidsbåtar och hur ett
allmänt fritidsbåtsregister bör vara
utformat. Jämför reservationerna 11 (m,
kd, fp) och 12 (v, mp). Jämför också
reservation 13 (mp) om förarbevis m.m.
Återinförande av ett obligatoriskt
fritidsbåtsregister
Motionsförslag
I motion 2001/02:T339 av Per Lager m.fl.
(mp) framhålls att ett obligatoriskt
fritidsbåtregister bör återinföras. I
motion 2001/02:T253 av Per-Richard Molén
m.fl. (m) hävdas en motsatt uppfattning.
Utskottet vill med anledning av dessa
yrkanden erinra om regeringens uttalanden
i propositionen. Regeringen framhåller
att den i fjolårets budgetproposition
framhöll att ett allmänt register borde
baseras på det frivilliga
fritidsbåtsregister som administreras av
Stöldskyddsföreningen. Regeringen har,
sägs det nu, fortsatt den dialog med
försäkringsbranschen som inleddes under
år 1999 och är av den uppfattningen att
det frivilliga registret bör ligga till
grund för ett allmänt
fritidsbåtsregister. I syfte att
förbättra ersättningsmöjligheterna för
skadelidande vid olyckor säger sig
regeringen ha för avsikt att ge en
särskild utredare i uppdrag att bl.a.
belysa möjligheterna att införa en
obligatorisk ansvarsförsäkring för ägare
av fritidsbåtar och hur ett allmänt
fritidsbåtsregister bör vara utformat.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att resultatet av det
aviserade utredningsarbetet bör avvaktas
och är inte berett att föreslå någon
riksdagens åtgärd med anledning av de
motionsyrkanden som nu är i fråga. Dessa
avstyrks följaktligen.
Förarbevis m.m.
Motionsförslag
I motion 2001/02:T276 av Kia Andreasson
och Per Lager (båda mp) framhålls att
förarbevis för förare av motorbåtar med
större motorer bör införas liksom en
lägsta åldersgräns för förande av
motordrivna båtar.
I motion 2001/02:T354 av Majléne
Westerlund Panke (s) framhålls att
antalet båtolyckor på senare år har ökat
markant. Därmed aktualiseras enligt
motionären frågor om sjökörkort och om
skyldighet att bära flytväst vid färd med
fritidsbåtar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1997/98:TU1 lämnat en
utförlig redogörelse för de kompetenskrav
i form av skepparexamen som finns för
förare av större fritidsbåtar och för den
verksamhet som Sjöfartsverket driver i
samarbete med fritidsbåtsorganisationerna
i syfte att stimulera fritidsbåtförare
att frivilligt lära sig navigation och
sjövägsregler. Bevis om förvärvade
kunskaper och färdigheter utfärdas i form
av ett förarintyg. Utskottet avstyrkte
mot bakgrund av sin redogörelse motioner
om krav på obligatoriskt förarbevis för
förare av båtar med större motorer och en
lägsta åldersgräns för framförande av
motordrivna båtar. Utskottet gör ingen
annan bedömning nu. Utskottet är inte
heller berett att förorda bestämmelser om
att flytväst måste bäras vid färd med
fritidsbåt, utan hänvisar till de
informationskampanjer som
Sjösäkerhetsrådet bedriver. Med det sagda
avstyrks de båda nu aktuella motionerna.
Åtgärder mot buller
Motionsförslag
I motion 2001/02:T210 av Kerstin
Heinemann (fp) framhålls att alltfler
fritidsbåtar har motorer som ger upphov
till en oacceptabel bullernivå.
Motionären vill att bullerregler
motsvarande dem som finns på land skall
införas även till sjöss.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har erfarit att det inom EU
pågår arbete med ändringar i det s.k.
fritidsbåtsdirektivet. Dessa berör
avgaser och buller. Direktivet och
ändringar i detta är naturligtvis
bindande för svenskt vidkommande. I
avvaktan på att arbetet i fråga avslutas
är utskottet inte berett att förorda
någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen. Denna avstyrks därför.
4.9 Vissa övergripande hamnfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
fyra yrkanden i m-motioner om avreglering
och privatisering av hamnarna. Utskottet
framhåller att hamnväsendet redan är
avreglerat i den meningen att det inte
omgärdas av några etableringshinder. Vad
gäller det s.k. stuverimonopolet hänvisar
utskottet till arbetsmarknadsutskottet
som bereder frågor därom. Jämför
reservation 14 (m).
Motionsförslag
Vissa övergripande hamnfrågor behandlas i
tre m-motioner och två s-motioner.
De tre m-motionerna är 2000/01:T201 av Bo
Lundgren m.fl. samt 2000/01:T642 och
2001/02:T253, de båda sistnämnda av Per-
Richard Molén m.fl. Motionärerna
framhåller att det svenska hamnväsendet
bör avregleras och privatiseras och
styras av marknaden utan statlig
inblandning.
De två s-motionerna är 2000/01:T637 och
2001/02:T417 av Michael Hagberg och Inge
Carlsson (båda s). Motionärerna betonar
att våra person- och godstransporter till
sjöss betyder mycket för utvecklingen av
landet. Sammankopplingen mellan sjötrafik-
och vägnät respektive järnvägsnät måste
stärkas. Staten bör liksom i många EU-
länder ta ett samlat grepp om landets
hamnar.
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller frågan om avreglering
och privatisering av hamnarna vill
utskottet erinra om att hamnväsendet
redan är avreglerat i den meningen att
det inte omgärdas av några
etableringshinder. Som framgår av
motionerna är det ju inte bara kommuner
som äger hamnar utan även, låt vara i
begränsad utsträckning, privata
intressenter. För verksamheten, antingen
den är kommunal eller privat, gäller
samma generella konkurrenslagstiftning
som för nä-ringslivet i övrigt. Det man
ofta förknippar med monopol i
hamnverksamhet, som det talas om i
motionerna, är det s.k. stuverimonopolet,
som emellertid är en fråga mellan
parterna på arbetsmarknaden.
Motionsyrkanden i den frågan bereds i år,
liksom flera gånger tidigare, av
arbetsmarknadsutskottet.
Enligt ett kommissionsförslag till
direktiv om marknadstillträde till
hamntjänster, det s.k. hamnpaketet, skall
flera operatörer tillåtas i varje hamn
enligt vissa villkor. Detta förslag
väntas efter behandling i
Europaparlamentet komma upp i
ministerrådet under det spanska
ordförandeskapet i början på nästa år.
Med hänvisning till det anförda finner
utskottet för sin del inte någon
riksdagens åtgärd påkallad med anledning
de nu aktuella m-motionsyrkandena. Dessa
avstyrks följaktligen.
Vad gäller frågan i de båda s-motionerna
om ett mer samlat grepp om hamnfrågorna
vill utskottet fästa uppmärksamheten på
ett avsnitt med rubriken Sjöfartens
infrastruktur och roll i godsstråken (s.
137-139) i Godstransportdelegationens
slutbetänkande SOU 2000:61. Där framgår
att EU nu har beslutat att hamnar med en
godsomsättning om minst 1,5 miljoner ton
eller minst 200 000 resande skall ingå i
TEN-T-nätet (Trans European Transport
Network). 22 svenska hamnar, varav 17
godshamnar, uppfyller dessa villkor.
Utskottet vill vidare hänvisa till att
regeringen i infrastrukturpropositionen
betonar det angelägna i att
landanslutningarna till nationellt
viktiga hamnar även fortsättningsvis
beaktas i infrastrukturplaneringen. I
sammanhanget vill utskottet också
framhålla att regeringen givit
Sjöfartsverket i uppdrag att utreda
förutsättningarna för att inrätta s.k.
stomfarleder.
Med det sagda finner utskottet syftet
med de båda s-motionerna i huvudsak
tillgodosett. De bör därför inte
föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks följaktligen.
4.10 M/S Estonias förlisning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden med krav på en ny
utredning av M/S Estonias förlisning.
Utskottet hänvisar till att regeringen
i april i år avslagit framställningar
med samma krav. Därvid hade regeringen
konstaterat att det inte hade
framkommit några omständigheter som
visade att haveriförloppet på något
väsentligt sätt hade avvikit från det
som beskrivs i den för Estland, Finland
och Sverige gemensamma
haverikommissionens slutrapport om
förlisningen. Vid samma tillfälle hade
regeringen också givit Styrelsen för
psykologiskt försvar i uppdrag att
insamla och sammanställa uppgifter med
anknytning till M/S Estonias haveri
samt med utgångspunkt i en sådan
faktabank tillhandahålla allmänheten
information och besvara frågor om
förlisningen. Jämför reservation 15
(kd), (mp) och Tom Heyman (m).
Vissa kostnader med anledning av
förlisningen
Av propositionen framgår att en
överenskommelse mellan Sjöfartsverket och
ett konsortium - som ombesörjde en
påbörjad, men sedermera avbruten,
övertäckning av M/S Estonia - innebär att
Sjöfartsverket har en fordran på
konsortiet som garanterar verket en
ersättning om minst 100 miljoner kronor.
Regeringen framhåller att
Sjöfartsverket, Kustbevakningen och andra
statliga myndigheter har haft och
sannolikt även i framtiden kommer att ha
kostnader med anknytning till M/S
Estonias förlisning. Såväl kostnadernas
storlek som deras utfall i tiden är svåra
att prognostisera. Även åtgärder till
följd av förlisningen, för att stärka
sjösäkerheten för passagerarfartyg av
liknande slag, kan medföra kostnader.
I propositionen framhålls vidare att
den för Estland, Finland och Sverige
gemensamma haverikommissionen (Joint
Accident Investigation Commission, JAIC)
i sin slutrapport om förlisningen
konstaterade en rad sjösäkerhetsbrister
hos M/S Estonia. Kommissionen
rekommenderade ett antal åtgärder för att
förbättra sjösäkerheten på fartyg av
motsvarande slag. Mot bakgrund av dessa
rekommendationer beslutade regeringen den
19 april 2001 att ge Verket för
innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att
besluta om bidrag med sammanlagt högst 25
miljoner kronor för åren 2001-2003 till
forskningsprojekt som syftar till att
förbättra sjösäkerheten. Finansieringen
skall ske genom de medel som konsortiet
för övertäckande av M/S Estonia erlagt
till Sjöfartsverket. I övrigt skall dessa
medel, framhåller regeringen - efter
beslut som den själv fattar - kunna
användas för framtida kostnader
föranledda av åtgärder med anknytning
till M/S Estonias förlisning inom
treårsperioden 2002-2004.
I propositionen föreslås att riksdagen
godkänner vad regeringen sålunda förordar
om kostnader med anledning av M/S
Estonias förlisning.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
Regeringens överväganden och beslut i
fråga om en ny utredning av förlisningen
Av propositionen framgår att regeringen
den 19 april 2001 fattade fler beslut med
anknytning till M/S Estonias förlisning
än det ovan nämnda om ett uppdrag för
Vinnova. Samma dag beslöt regeringen
sålunda att avslå framställningar från
vissa intressegrupper och enskilda
personer med krav på en ny utredning av
förlisningen. I detta beslut konstaterade
regeringen att det inte hade framkommit
några omständigheter som visade att
haveriförloppet på något väsentligt sätt
hade avvikit från det som beskrivs i den
gemensamma haverikommissionens (JAIC:s)
rapport. Beslutet föregicks av ett
remissförfarande, som omfattade vissa
myndigheter och tekniska institut, samt
ett flertal informations- och
samrådsmöten med företrädare för
riksdagens samtliga partier. Hösten år
2000 hölls också ett informationsmöte med
överlevande efter och anhöriga till
avlidna i Estoniakatastrofen.
Den 19 april 2001 fattade regeringen
vidare - framhålls det i propositionen -
beslut om ett uppdrag till Styrelsen för
psykologiskt försvar (SPF). Styrelsen
hade redan i oktober 1996 fått i uppdrag
att vara statens organ för kontakter med
anhöriga till förlisningens offer. Detta
uppdrag utvidgades senare till att gälla
även överlevande efter haveriet. Nu, den
19 april 2001, utvidgades uppdraget
ytterligare. I det beslutet framhölls det
naturliga i att förlisningen hade lett
till frågor och spekulationer om dess
orsaker och följder. Det är därför
viktigt, betonades det, att god
information lämnas om haveriet och att
det finns möjlighet att få svar på olika
frågor. Informationsbehovet kunde väntas
kvarstå under lång tid. Uppgifter med
anknytning till förlisningen bör därför
sammanställas - sägs det i beslutet - på
ett ställe för att bli lättare åtkomliga
för allmänheten. Regeringen uppdrog mot
den angivna bakgrunden åt SPF att insamla
och sammanställa material med anknytning
till haveriet samt att med utgångspunkt i
en sådan faktabank tillhandahålla
allmänheten information och besvara
frågor om förlisningen.
Motionsförslag om ny utredning av
förlisningen
Krav på ny eller fortsatt utredning av
M/S Estonias förlisning framförs i
motionerna 2000/01:T622 av Tom Heyman
(m), 2000/01:T631 av Rolf Åbjörnsson och
Ulla-Britt Hagström (båda kd),
2000/01:T647 av Lars Ångström (mp),
2001/02:T374 av Henrik S Järrel (m) och
2001/02:T548 av Lars Ångström m.fl. (mp,
s, m, kd, fp). I samtliga dessa motioner
framhålls att den gemensamma
haverikommissionens (JAIC:s) slutrapport
har en rad allvarliga brister som
påtalats av nationell och internationell
expertis. Orsakerna till haveriet har
enligt dessa motioner inte klarlagts. Tom
Heyman framhåller i sin motion också att
en ny utredning bör ledas av IMO eller
någon annan internationell organisation.
I de båda motioner som Lars Ångström står
bakom, som enda respektive första namn,
understryks bl.a. att fartygets hastiga
sjunkförlopp inte fått någon förklaring
och måste studeras ytterligare. Samma
krav återfinns i Henrik S Järrels motion,
i vilken det också framhålls att en ny
utredning kan behöva omfatta dykningar i
undersökande syfte till vraket och att
sådana i sin tur förutsätter beslut från
svensk, estnisk och finsk sida om att
häva gravfriden inom haveriområdet.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av redogörelsen för
regeringens överväganden och beslut i
fråga om en ny utredning av förlisningen
har regeringen den 19 april 2001 beslutat
avslå framställningar därom. Regeringen
konstaterade i sitt beslut att det inte
hade framkommit några omständigheter som
visade att haveriförloppet på något
väsentligt sätt hade avvikit från det som
beskrevs i den för Estland, Finland och
Sverige gemensamma haverikommissionens
(JAIC:s) slutrapport. Beslutet föregicks
både av ett remissförfarande och av ett
flertal informations- och samrådsmöten
med företrädare för riksdagens samtliga
partier.
Regeringen har gett Styrelsen för
psykologiskt försvar (SPF) i uppdrag att
samla information med anknytning till M/S
Estonias förlisning. I detta uppdrag
ingår också att, med utgångspunkt i det
händelseförlopp som beskrivs i JAIC:s
slutrapport, komplettera faktamaterialet
med ett exempel på hur fartyget i
sjunkförloppets slutskede kan ha
vattenfyllts.
Vid utskottets sammanträde den 30
oktober 2001 informerade statsrådet Mona
Sahlin om regeringens beslut den 19 april
2001. Vid detta sammanträde lämnade också
generaldirektören Björn Körlof en
redogörelse för regeringens uppdrag till
SPF.
Med tanke på de många frågor som
fortfarande ställs, inte minst med
avseende på vattenfyllningen och
sjunkförloppet, förutsätter utskottet att
SPF bedriver sitt arbete skyndsamt. För
den händelse SPF finner att något
ytterligare område bör belysas, för
vilket man saknar material, utgår
utskottet från att SPF återkommer till
regeringen.
Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att motionerna inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. De
avstyrks därför.
4.11 Övrigt
Medel till marin forskning
Motionsförslag
I motion 2001/02:T467 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) framhålls att behovet av
forskning på det marina området är stort
vad gäller logistik, miljö och säkerhet.
Regeringen måste se till, betonar
motionärerna, att forskningen på dessa
områden får sin rättmätiga del av de
trafikforskningsmedel som avsätts i
budgeten.
Utskottets ställningstagande
Som utskottet framhållit i föregående
underavsnitt, om M/S Estonias förlisning,
beslutade regeringen den 29 april 2001
att ge Verket för innovationssystem
(Vinnova) i uppdrag att besluta om bidrag
med 25 miljoner kronor för åren 2001-2003
till forskningsprojekt som syftar till
att förbättra sjösäkerheten. Vidare pågår
för närvarande, enligt vad utskottet
erfarit, diskussioner mellan företrädare
för berörda intressenter inom hela
transportsektorn och för Vinnova om den
framtida inriktningen av
transportforskningen. Det kan tilläggas
att Sjöfartsverket har tagit fram en egen
budget om ca 4 miljoner kronor för
forskning inom sjöfartsområdet.
Med det anförda finner utskottet goda
förutsättningar föreligga för att syftet
med motionsyrkandet skall kunna
tillgodoses. Detta kan därför lämnas utan
åtgärd och avstyrks följaktligen.
Horstensleden
Motionsförslag
I motion 2001/02:T255 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) framhålls att frågan
om anläggande av Horstensleden med all
säkerhet kommer att hamna på regeringens
bord för en prövning enligt miljöbalken.
Regeringen har då möjlighet, säger
motionären, att säga ja till en
genomtänkt utveckling av färjetrafiken i
Stockholms skärgård. Det finns nämligen
fullgoda hamnalternativ till Stockholm i
Nynäshamn och Kapellskär.
Utskottets ställningstagande
Av propositionen framgår att
Sjöfartsverket och Stockholms hamn är
engagerade i ett projekt för att från
sjösäkerhets- och miljösynpunkt utreda
farlederna in till Stockholm, dvs.
Furusundsleden, Sandhamnsleden och
Dalaröleden. Horstensleden ingår som en
del i denna analys. För närvarande pågår,
har utskottet inhämtat, en
miljökonsekvensbedömning i enlighet med
miljöbalkens föreskrifter. Om större
förändringar av farlederna skulle komma
att aktualiseras, blir tillåtligheten en
fråga för regeringen och miljödomstolen.
Utskottet kan mot bakgrund av det
anförda inte finna någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av motion
2001/02:T255 (m). Denna avstyrks därför.
Återbemanning av Vinga lotsutkik
Motionsförslag
I motion 2001/02:T271 av Eva Flyborg (fp)
beklagar motionären att Sjöfartsverket
avbemannat Vinga fyr. En återbemanning är
enligt motionären av stor betydelse för
sjösäkerheten.
Utskottets ställningstagande
Som utskottet framhållit i tidigare av
riksdagen godkända betänkanden, senast
2000/01:TU1, är avbemanningen av Vinga
fyr enligt Sjöfartsverket en följd av den
tekniska utvecklingen som lett till att
verket nu kan fullgöra sina uppgifter i
fråga om sjösäkerheten i Göteborgsområdet
på ett kostnadseffektivare sätt än förr.
Verket finner inte en återbemanning av
Vinga motiverad av säkerhetsskäl.
Utskottet, för sin del, ifrågasätter inte
den bedömningen och avstyrker motionen.
Sjöräddningssällskapets roll
Motionsförslag
I motion 2001/02:T367 av Annelie Enochson
(kd) framhålls att det är viktigt att
Sjöräddningssällskapets roll får bestå
och att kärnverksamheten med att rädda
liv vid räddningsaktioner till sjöss får
vara prioriterad utan att andra uppgifter
läggs på denna funktion.
Utskottets ställningstagande
Sjöräddningssällskapet biträder -
framhåller man på Sjöfartsverket -
sjöräddningsorganisationen utan kostnader
för staten och är en av verkets
viktigaste samarbetspartner på
sjöräddningsområdet. Inom verket känner
man inte till några planer på att
förändra Sjöräddningssällskapets
uppgifter. Man betonar också att
sällskapet, som är en
frivilligorganisation, självt prioriterar
sina uppgifter och att dessa inte kan
bestämmas av staten.
Utskottet finner mot bakgrund av det
anförda inte någon riksdagens åtgärd
erforderlig med anledning av motionen,
varför denna avstyrks.
Tonnageskatt
Motionsförslag
I motion 2001/02:T15 yrkande 30 av Agne
Hansson m.fl. (c), som väckts med
anledning av proposition 2001/02:20
Infrastruktur för ett långsiktigt
hållbart transportsystem, framhålls att
möjligheten att införa tonnageskatt bör
utredas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill för sin del framhålla att
den sålunda aktualiserade frågan ligger
inom skatteutskottets beredningsområde.
Skatteutskottet avser att under våren
2002, i ett betänkande om
företagsbeskattning, behandla motion T467
yrkande 1 av Johnny Gylling m.fl. (kd) om
att regeringen bör förelägga riksdagen
förslag om tonnageskatt för sjöfarten. I
avvaktan på skatteutskottets
ställningstagande avstyrker
trafikutskottet det nu aktuella yrkandet
i motion 2001/02:T15 (c).
5 Luftfart
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag i fråga
om ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket. Vidare förordas att
regeringen ges begärda bemyndiganden.
Motionsförslag om Luftfartsverkets
roller och uppgifter avstyrks med
hänvisning till regeringens aviserade
avsikt att återkomma i frågan. Förslag
i motioner om flygplatskapaciteten i
Storstockholm avstyrks mot bakgrund av
att frågorna övervägs i den pågående
Stockholmsberedningen. Även övriga
motioner bör avslås, anser utskottet
som också hänvisar till den nyligen
presenterade rapporten Inrikesflygets
marknadsförutsättningar - åtgärder för
att förbättra konkurrensen. Jämför
reservationerna 17-29 (m, v, kd, c, fp,
mp).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet fem
förslag i proposition 2001/02:1
utgiftsområde 22 Kommunikationer inom
delområde Luftfart (punkterna 22-26).
Regeringen föreslår att riksdagen
22. godkänner att regeringen fr.o.m.
2002 tar ut en garantiavgift för statens
åtagande till LFV AirportCenter AB,
23. godkänner att regeringen får
besluta om att ett infriande av
kapitaltäckningsgarantierna till LFV
AirportCenter AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som i
sin tur får belasta Luftfartsverket,
24. godkänner ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket för
perioden 2002-2004 i enlighet med vad
regeringen förordar,
25. bemyndigar regeringen att
fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar,
26. bemyndigar regeringen att för år
2002 ge Luftfartsverket finansiella
befogenheter i enlighet med vad
regeringen förordar.
Vidare behandlar utskottet
dels följande tretton motioner från
allmänna motionstiden:
- 2001/02:T203 av Rolf Gunnarsson (m),
- 2001/02:T229 av Lennart Daléus (c),
- 2001/02:T272 yrkande 2 av Carl-Axel
Johansson (m),
- 2001/02:T331 av Catharina Elmsäter-
Svärd (m),
- 2001/02:T338 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp),
- 2001/02:T355 yrkande 5 av Inger
Strömbom m.fl. (kd),
- 2001/02:T376 av Désirée Pethrus
Engström (kd),
- 2001/02:T378 av Åsa Torstensson och
Marianne Andersson (båda c),
- 2001/02:T399 av Sylvia Lindgren m.fl.
(s),
- 2001/02:T419 yrkandena 1-4 och 6-9 av
Per-Richard Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T428 av Lilian Virgin (s),
- 2001/02:T450 yrkandena 14-17 av Johnny
Gylling (kd),
- 2001/02:T463 yrkandena 2, 3, 13 och 14
av Kenth Skårvik m.fl. (fp),
dels följande två motioner med anledning
av proposition 2001/02:20:
- 2001/02:T8 yrkandena 3 och 4 av Roy
Hansson (m),
- 2001/02:T15 yrkandena 34-36 av Agne
Hansson m.fl. (c).
5.1 Ekonomiska mål m.m. för
Luftfartsverket
Regeringens förslag
I budgetpropositionen lägger regeringen
fram förslag som rör Luftfartsverkets
ekonomiska förhållanden.
Inledningsvis lämnas en redovisning av
vissa åtaganden som Luftfartsverket har
gjort till förmån för sitt dotterbolag
LFV AirportCenter AB, som förvaltar Sky
City-anläggningen på Arlanda. Regeringen
föreslår att riksdagen godkänner att
regeringen dels fr.o.m. 2002 tar ut en
garantiavgift för statens åtagande till
förmån för LFV AirportCenter AB, dels får
besluta om att ett infriande av
kapitaltäckningsgarantierna till LFV
AirportCenter AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som i
sin tur får belasta Luftfartsverket.
När det gäller Luftfartsverkets
ekonomiska mål för perioden 2001-2003
föreslås inga ändringar. Sålunda bör,
enligt regeringen, soliditeten
långsiktigt ligga fast på 25 % och
räntabiliteten även för de kommande tre
åren vara 8 % av eget kapital efter
skatt. Vidare anförs att
prisrestriktionen för Luftfartsverkets
trafikavgifter bör vara oförändrad.
I propositionen redogörs också för
Luftfartsverkets investeringsplan för
treårsperioden 2002-2004.
Investeringsvolymen beräknas till 6,3
miljarder kronor. Bland större objekt
nämns Arlanda - med dess tredje bana och
vissa ombyggnader av terminaler,
inklusive åtgärder med anledning av
Schengenavtalet. Vidare ingår
flygtrafikledningssystemet (MATS) och
vissa satsningar på Landvetter.
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner Luftfartsverkets
investeringsplan.
Regeringen begär härutöver
bemyndiganden att dels fastställa
utdelning och skattemotsvarighet för
Luftfartsverket, dels för år 2002 ge
Luftfartsverket finansiella befogenheter
i enlighet med vad som förordas i
propositionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag beträffande statens
garantiåtagande och föreslår att
riksdagen godkänner dels att regeringen
fr.o.m. 2002 tar ut en garantiavgift för
statens åtagande till LFV AirportCenter
AB, dels att regeringen får besluta om
att ett infriande av
kapitaltäckningsgarantierna till LFV
AirportCenter AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som i
sin tur får belasta Luftfartsverket.
Inte heller har utskottet något att
invända mot vad som i budgetpropositionen
anförs rörande ekonomiska mål och
investeringsplan för Luftfartsverket.
Riksdagen bör således godkänna dessa.
Någon erinran har utskottet inte heller
beträffande vad som förordas om utdelning
och skattemotsvarighet för
Luftfartsverket eller Luftfartsverkets
finansiella befogenheter. Utskottet
finner att riksdagen bör ge regeringen de
föreslagna bemyndigandena.
5.2 Luftfartsverkets roller och
organisationsstruktur, m.m.
Motionsförslag
Fyra motioner innehåller förslag om
Luftfartsverkets roller och
organisationsstruktur.
I motion 2001/02:T419 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) framförs synpunkten att
statens enda roll i fråga om civil
luftfart borde vara att fungera som
statens expertorgan för att främja ett
säkert, konkurrenskraftigt och
miljöanpassat flyg. Motionärerna förordar
i enlighet härmed en uppdelning av
Luftfartsverket med avseende på
produktionsuppgiften respektive
myndighetsrollen. Motionärerna går också
ett steg vidare genom att föreslå att den
del av Luftfartsverket som har
produktionsuppgiften skall bolagiseras
och därefter privatiseras. Härigenom
skulle förutsättningarna för svenskt
flygs internationella utveckling
förbättras, menar de.
Genom att skilja Luftfartsinspektionen
från Luftfartsverket skulle konkurrensen
inom flygbranschen stärkas samtidigt som
statens kontrollmöjligheter skulle ökas,
menar Johnny Gylling m.fl. (kd) i motion
2001/02:T450.
Även i motion 2001/02:T15 av Agne
Hansson m.fl. (c) förordas en delning av
Luftfartsverket i en myndighetsdel och en
produktionsdel.
En utförsäljning av Luftfartsverket bör
genomföras, anser Kenth Skårvik m.fl.
(fp) i motion 2001/02:T463. Statliga verk
med monopolställning, varav
Luftfartsverket är ett exempel, kan
kritiseras för att inte i tillräckligt
hög grad bejaka konkurrens, anser
motionärerna.
Privatisering - helt eller delvis - av
statligt ägda flygplatser förespråkas i
fyra motioner.
I motion 2001/02:T419 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) föreslås att en
privatisering görs inte bara av Arlanda
flygplats utan även av Landvetters och
Sturups flygplatser.
Sturup förordas som
privatiseringsobjekt i motion
2001/02:T272 av Carl-Axel Johansson (m).
De tre flygplatserna Arlanda,
Landvetter och Sturup bör
delprivatiseras, sägs i motion
2001/02:T15 av Agne Hansson m.fl. (c).
Dessa är alla vinstgivande och genom den
föreslagna åtgärden skulle man få in
kapital till infrastrukturprojekt runt om
i landet, lyder motiveringen.
Enligt vad som sägs i motion
2001/02:T463 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)
är det vissa större flygplatser som bör
delprivatiseras. Förslaget skall ses som
ett första steg till en utförsäljning av
Luftfartsverket.
Utskottets ställningstagande
Uppdelning av Luftfartsverket
Luftfartsverket är ett affärsdrivande
statligt verk med uppgift att främja
utvecklingen av den civila luftfarten,
ansvara för drift och utveckling av
statens flygplatser för civil luftfart,
utfärda föreskrifter för och utöva
tillsyn över flygsäkerheten för den
civila luftfarten, svara för skyddet av
miljön mot föroreningar från den civila
luftfarten, ansvara för flygtrafiktjänst
i fred för civil och militär luftfart,
ombesörja beredskapsplanering för civila
flygtransporter samt verka för att hänsyn
tas till funktionshindrade personers
behov inom den civila luftfarten.
Utskottet har vid ett flertal
tillfällen behandlat frågan om en
uppdelning av Luftfartsverket, senast
hösten 2000 (bet. 2000/01:TU1). Såsom då
redovisades gjorde Regeringskansliet
våren 1997 en översyn av Luftfartsverkets
roller och organisationsstruktur. I
budgetpropositionen för år 1998
redovisade regeringen för riksdagen att
den vid en samlad bedömning inte hade
funnit tillräckliga skäl att ändra
strukturen, exempelvis genom att bilda en
myndighet för flygsäkerhetstjänst och
sektorsuppgifter och ett affärsverk med
ansvar för infrastruktur och kommersiella
tjänster. Översynen ledde ändå till en
viss omorganisation inom Luftfartsverket
syftande till ett förtydligande av
verkets olika roller, nämligen
sektorsrollen (luftfart och samhälle),
säkerhetsrollen (normer och tillsyn) och
produktionsrollen.
Regeringen aktualiserade frågan på nytt
i juni 1999 genom att uppdra åt ett
konsultföretag att se över
Luftfartsverkets verksamhet. Avsikten var
att på grundval av en sådan översyn kunna
redovisa ett förslag till riksdagen under
våren 2000. Något sådant förslag lämnades
emellertid inte.
Utskottet noterar att regeringen i
budgetpropositionen för år 2002 uppger
att Luftfartsverket i en skrivelse i
september 2000 har hemställt om vissa
ändringar i verkets befogenheter när det
gäller bolagsbildning, förvärv av aktier
m.m. Regeringen anmäler sin avsikt att
återkomma till dessa frågor.
Vid utskottets tidigare befattning med
ämnet har motioner om uppdelning av
Luftfartsverket avstyrkts med hänvisning
till att resultatet av regeringens
beredning borde avvaktas. Det finns inga
skäl att nu frångå denna ståndpunkt.
Utskottet föreslår alltså att motionerna
2001/02:T15 (c), 2001/02:T419 (m) och
2001/02:T450 (kd) avslås av riksdagen
såvitt de gäller en uppdelning av
Luftfartsverket.
Bolagisering och privatisering av
Luftfartsverkets produktionsdel
Utskottet har i det föregående avstyrkt
motionsförslag om en uppdelning av
Luftfartsverket. Därav följer att
utskottet inte heller är berett att
ställa sig bakom motionsvägen väckta
förslag om en bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel. Motionerna 2001/02:T419
(m) och 2001/02: T463 (fp) avstyrks
alltså i detta avseende.
Privatisering av statliga flygplatser
Vid åtskilliga tillfällen har utskottet
avvisat motionsförslag om privatisering
av statliga flygplatser. Därvid har
utskottet framhållit att luftfartens
infrastruktur måste betraktas som ett
sammanhållet system, där en flygplats
förutsätter en annan. Enligt utskottets
uppfattning har staten ett ansvar för
detta system, som innebär en
resultatutjämning mellan de få
flygplatser som ger överskott och de
många som, betraktade var och en för sig,
går med förlust. Utskottet har inte velat
förorda en förändring som innebär att de
lönsamma delarna av systemet bryts ut och
privatiseras. Vid den nu redovisade
uppfattningen står utskottet fast och
avstyrker i enlighet därmed motionerna
2001/02:T15 (c), 2001/02:T272 (m),
2001/02:T419 (m) och 2001/02:T463 (fp) i
nu berörda delar.
5.3 Luftfartsverkets avgifter
Motionsförslag
I motion 2001/02:T203 av Rolf Gunnarsson
(m) kritiseras den avgiftsstruktur som
Luftfartsverket tillämpar för att den
missgynnar de mindre flygbolagen. Detta
medför risk för ett sämre trafikutbud,
menar motionären som emellertid påpekar
att man även måste se frågan ur ett
regionalpolitiskt perspektiv.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis påminna om
att Luftfartsverket enligt sin
instruktion (1988:78) skall verka för att
de transportpolitiska målen nås. Vidare
har statsmakterna ställt upp vissa mål
för verkets verksamhet och ekonomi. Det
är Luftfartsverket som självständigt har
att bedöma och ta ställning till hur
dessa olika mål skall uppnås.
Av Luftfartsverkets årsredovisning för
år 2000 framgår att verket den 1 oktober
2000 genomförde en omstrukturering av
sina olika avgifter bl.a. för att möta
EU:s krav på likabehandling av inrikes
och utrikes landningsavgifter. Den
genomsnittliga prishöjningen uppgick till
3,4 %. Landningsavgiften förändrades så
att lika stora flygplan betalar lika
avgift, oavsett om flygning sker inrikes
eller utrikes. Detta har åstadkommits
genom att Luftfartsverket dels
likabehandlat de två typerna av
flygningar, dels sänkt de viktrelaterade
landningsavgifterna totalt. I gengäld har
passageraravgifterna höjts. Enligt
uppgift från Luftfartsverket har
omstruktureringen medfört vissa
fördyringar för mindre flygbolag i
intervallet 1 % till 17 %. Verket har
samtidigt gjort en jämförelse med det
totala avgiftsuttaget per säte och då
kommit fram till att de små flygplanen
har en lägre avgiftsnivå än de större.
Generellt ligger Luftfartsverkets
avgifter - även efter avgiftshöjningen -
relativt väl till jämfört med övriga
länder i Europa. Enligt uppgifter från
Luftfartsverket visar en jämförelse av
elva europeiska flygplatser i fråga om
passagerar- och landningsavgifter i
inrikestrafiken att Stockholm-Arlanda har
de lägsta avgifterna för de tre
undersökta flygplanstyperna.
Såsom framgår i det följande har
Luftfartsverket av regeringen getts i
uppdrag att kartlägga marknadssituationen
för inrikesflyget och hur den påverkar
målen för regionalpolitiken och
transportpolitiken. I sin nyligen
presenterade rapport tar Luftfartsverket
inte upp frågan om sina avgifter. Däremot
sägs att verket avser att utreda
möjligheterna att differentiera
Luftfartsverkets utbud av produkter och
tjänster på de statliga flygplatserna med
syfte att tillmötesgå olika flygföretags
produktionsförutsättningar och önskemål
om differentierad servicenivå.
I likhet med motionären anser utskottet
att det är angeläget med en
avgiftsstruktur som inte är
diskriminerande. Avgifter är många gånger
ett kraftfullt styrmedel och kan ha stor
betydelse, särskilt för mindre flygbolag.
Strukturen på avgiftssystemet bör formas
med utgångspunkt i de av riksdagen
fastlagda transportpolitiska målen, varav
positiv regional utveckling är ett
viktigt delmål. Utskottet utgår från att
regeringen fortlöpande följer effekterna
i olika avseenden av Luftfartsverkets
avgiftssättning, däribland när det gäller
den regionala utvecklingen. Med
hänvisning härtill och till vad som nyss
redovisats om Luftfartsverkets aviserade
fortsatta utredning avstyrker utskottet
motion 2001/02:T203 (m).
5.4 Slottidssystemet
Motionsförslag
I motion 2001/02:T419 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) påminner motionärerna om
trängsel- och förseningsproblemen på
världens flygplatser och hänvisar till
gällande system för tilldelning av start-
och landningstider, s.k. slottider, för
flyget. De önskar ett uttalande av
riksdagen om att regeringen i EU verkar
för ett förslag om ett nytt
slottidssystem.
Även i motion 2001/02:T8 av Roy Hansson
(m) framhålls att systemet för fördelning
av slottiderna bör ses över; motionärens
fokus gäller dock enbart inrikesflyget.
Regioner som är beroende av fungerande
flygtrafik till och från Stockholm borde
bli garanterade att de flygbolag som
trafikerar flyglinjen har tillgång till
slottider, säger motionären.
För att säkra både konkurrens och ytterst
garantera flygtrafik på Gotland bör det
finnas beredskap för att slottider skall
kunna styras till Gotlandstrafiken, sägs
det i motion 2001/02:T428 av Lilian
Virgin (s). Även på annat sätt bör det
finnas beredskap att stödja flyget till
och från Gotland.
Utskottets ställningstagande
EG:s regelsystem för slottider
Under högtrafik finns det ofta
trängselproblem på vissa flygplatser och
ankomst- och avgångstiderna, de s.k.
slottiderna, fördelas enligt ett särskilt
system. Detta bygger i sin tur på
bindande EG-regler genom förordning (EEG)
nr 95/93 om gemensamma regler för
fördelning av start- och landningstiderna
på gemenskapens flygplatser. I denna
fastslås att dessa slottider vid en
bristsituation skall fördelas av en
särskild samordnare på flygplatsen, som
skall agera på ett icke-diskriminerande
och opartiskt sätt. Tillgång till
attraktiva slottider är en
konkurrensfördel för flygbolagen. EG-
förordningen har emellertid kritiserats
för att den - i strid med syftet -
snarare hämmar flygbolagens
konkurrensförmåga och begränsar
tillträdet till flygplatserna för nya
flygbolag. Det råder t.ex. osäkerhet om
vem som ytterst sett disponerar
slottiderna. Formellt anses det vara
flygplatserna, men i realiteten är det
flygbolagen som har kommit att styra
fördelningen. På starkt överbelastade
flygplatser bygger fördelningen på
principen om hävdvunna rättigheter
(ibland kallad grandfather''''''''''''''''s rights).
Till följd av missförhållandena har
Europeiska kommissionen i juni 2001 lagt
fram ett förslag (KOM [2001] 335 slutlig)
till en revidering av förordningen.
Förslaget handlar bl.a. om säkerställande
i praktiken av samordnarens opartiskhet,
äganderätten till slottiderna,
fördelningskriterier samt påföljder och
kontroll av efterlevnad. Det behandlas nu
vidare inom EU:s beslutssystem.
Beredningen i Regeringskansliet går bl.a.
ut på att utarbeta en svensk ståndpunkt
för redovisning i en FaktaPM till
riksdagen.
Det kan tilläggas att kommissionen
anmält att man arbetar vidare med
problemen med överbelastningen på
flygplatserna, bl.a. hur man kan utnyttja
befintlig infrastruktur på bästa möjliga
sätt och hur man kan öka
flygplatskapaciteten.
Utskottet konstaterar att
kommissionsförslaget om slottiderna nu
bereds inom EU och i Sverige. Mot denna
bakgrund saknas skäl till åtgärd från
riksdagens sida. Motion 2001/02:T419 (m)
avstyrks därför i nu aktuell del.
Slottider för inrikesflyget
I Sverige uppträder trängselproblemen i
huvudsak endast på Storstockholms
flygplatser, dvs. Arlanda och Bromma, och
då främst under vissa högtrafikperioder
under dygnet. Utskottet erinrar om att
motionsförslag av likartat innehåll
behandlades förra hösten (bet.
2000/01:TU1). Då refererade utskottet
till Konkurrensverkets rapport om
konkurrensen i Sverige under 1990-talet;
i denna hade föreslagits en ändring av
slottidssystemet i syfte att förbättra
konkurrensen inom inrikesflyget. Som nyss
har redovisats regleras systemet med
slottiderna i en EG-förordning.
Konkurrensverket genomför för
närvarande en uppföljning av sin rapport
i detta avseende. Bland annat görs en
kartläggning av fördelningen av
slottiderna i inrikestrafiken. Verkets
grundläggande synsätt går ut på att
fördelningen skall vara baserad på i
förväg angivna effektivitetskriterier
snarare än på ett auktionsförfarande. En
rapport beräknas vara färdig före
årsskiftet 2001/2002.
Regeringen har den 31 maj 2001 gett
Luftfartsverket i uppdrag att dels
kartlägga marknadssituationen för
inrikesflyget och hur den påverkar målen
för regionalpolitiken och
transportpolitiken, dels lämna förslag på
åtgärder. I motiveringen till uppdraget
sägs att flyget är en viktig komponent
för att man skall uppnå de
transportpolitiska målen och då särskilt
delmålen om tillgänglighet och en positiv
regional utveckling. Vidare sägs att
staten spelar en viktig roll när det
gäller att kontrollera att konsumenternas
behov av tillgänglighet till flygresor
och rimliga priser inte försämras. I
vissa fall kan det bli nödvändigt med
statliga åtgärder främst på flyglinjer
som är olönsamma men transportpolitiskt
motiverade. Luftfartsverket, som i sitt
utredningsarbete samrått med
Konkurrensverket överlämnade den 19
november 2001 rapporten Inrikesflygets
marknadsförutsättningar - åtgärder för
att förbättra konkurrensen
(Luftfartsverket, Luftfart och Samhälle,
Rapport 2001:6). I denna görs bl.a. en
genomgång av inrikesflygets utveckling
efter avregleringen, en internationell
prisjämförelse, en belysning av
konkurrensen i några europeiska länder,
en beskrivning av flygföretagens
driftsekonomi samt en redovisning av
flygets legala förutsättningar. De
förslag som Luftfartsverket lägger fram
är grupperade efter de skilda syften de
är ägnade att tillgodose: att stimulera
konkurrens, att påverka den regionala
utvecklingen och att stimulera
utvecklingen av flyget. Det betonas att
hänsyn har tagits till den situation som
flygmarknaden befinner sig i efter
terrorattentaten mot World Trade Center i
september 2001 och den rådande
lågkonjunkturen.
Såvitt gäller slottider förespråkar
Luftfartsverket att Sverige - i samband
med revideringen av slotförordningen -
skall söka säkerställa att EG-rätten gör
det möjligt att man även i framtiden kan
tilldela regionalpolitiskt motiverad
flygtrafik och nytillträdande
lufttrafikföretag rimliga slottider på
för Sverige godtagbara villkor. Även
vissa andra åtgärder för att säkerställa
transportpolitiskt angelägen flygtrafik,
däribland till och från Gotland,
föreslås.
Enligt utskottets uppfattning bör
inriktningen när det gäller
slottidssystemet vara att åstadkomma ett
effektivt utnyttjande av den befintliga
infrastrukturen. Samtidigt är det
angeläget att den regionala
trafikförsörjningen tillgodoses i
tillräcklig utsträckning. Utskottet
konstaterar att frågan om slottider i
detta avseende ingår i Luftfartsverkets
åtgärdsprogram och utgår från att
regeringen går vidare på den linje som
verket har föreslagit. Med vad utskottet
nu har anfört behövs ingen åtgärd från
riksdagens sida. Motionerna 2001/02:T8
(m) och 2001/02:T428 (s) avstyrks därför
i behandlade delar.
5.5 Avreglering och konkurrens inom
flyget
Motionsförslag
Motion 2001/02:T419 av Per-Richard Molén
m.fl. (m) handlar om WTO-förhandlingarna
på tjänsteområdet, som numera även
innefattar luftfart. Enligt motionärernas
uppfattning måste dessa snarast slutföras
och de begär ett uttalande som går ut på
att liberaliseringen av luftfarten bör
påskyndas.
Även i motion 2001/02:T463 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp) tas konkurrensen på
flygmarknaden upp, men motionärerna
anvisar andra vägar för att målet skall
nås. Trots avregleringen av flygtrafiken
har konkurrensen inte blivit bättre. Det
vore bra om fler lågprisbolag etablerar
sig i Sverige och därigenom kan sätta
press på biljettpriserna. Det är också
viktigt att Luftfartsverket inte agerar
konkurrenshämmande genom att ge bättre
slots till SAS, sägs det. Handel med
slots bör införas på Arlanda.
Konkurrensverket bör fortsätta sin
granskning av flygtrafiken i Sverige.
Utskottets ställningstagande
Sveriges agerande i WTO-förhandlingarna
Världshandelsorganisationen (WTO, World
Trade Organization) bildades formellt år
1995 men har sitt ursprung i det allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT) från år
1947. WTO har ett bredare område än GATT,
genom att avtalen omfattar inte bara
handeln med varor utan även handeln med
bl.a. tjänster (GATS). Ett mål för WTO är
att avskaffa diskrimineringen i
världshandeln. Över 140 av världens
länder är medlemmar i WTO. Sverige,
liksom övriga EU-länder, är medlemmar i
WTO, men även EU som organisation är
medlem och representeras härvid av
kommissionen. Även om Sverige deltar i
WTO-mötena, är det i huvudsak genom
samordningen inom EU som Sveriges
förhandlingsarbete drivs.
I enlighet med GATS inleddes nya
förhandlingar om tjänstehandeln i början
av år 2000, men de har hittills främst
gällt procedurfrågor. I mars i år antogs
riktlinjer för de fortsatta
förhandlingarna. Vid en ministerkonferens
i november 2001 i Qatar fattades beslut
om att en ny förhandlingsrunda skall
inledas och om de områden som skall ingå
i denna. Enligt ministerdeklarationen
skall förhandlingarna vara avslutade
senast den 1 januari 2005.
Den svenska tjänstemarknaden är
relativt öppen för utländsk konkurrens.
Som ett land med stor export av tjänster
har Sverige intresse av att
handelshindren inom tjänstesektorn skall
tas bort. Enligt svensk uppfattning måste
emellertid en liberalisering ske i
samklang med andra samhällspolitiska mål,
såsom länders förmåga och möjlighet att
bedriva offentlig verksamhet, men också
möjligheten att införa och upprätthålla
statliga stödåtgärder inom t.ex.
regionalpolitiken.
I en bilaga till GATS-avtalet behandlas
lufttransporttjänster. Däri fastställs
att avtalet inte omfattar
trafikrättigheter eller därtill direkt
kopplade tjänster. Uttryckligen anges att
avtalet omfattar reparation och underhåll
av flygplan, försäljning och
marknadsföring av lufttransporttjänster
samt databokningssystem. Förhandlingar
pågår om en eventuell utvidgning av
sektorerna. Det kan förutses att
trafikrättigheter inte kommer att
omfattas av sådana förhandlingar utan
även i fortsättningen regleras genom
bilaterala avtal. Fler kringtjänster med
koppling till flygtrafiken - såsom
marktjänster - kan eventuellt komma att
ingå. Vidare görs bedömningen att hinder
som inte är direkt kopplade till
trafikrättigheterna bör kunna komma upp
till diskussion. Det råder enighet om att
säkerhets-, miljö- och konkurrensaspekter
även i fortsättningen måste styra
omfattningen av och formerna för den
internationella flygtrafiken.
Enligt vad utskottet inhämtat verkar
Sverige för att GATS lufttransportbilaga
blir mer i fas med utvecklingen på
lufttransportområdet och att
underlättande tjänster, såsom
markhantering, inkluderas i GATS.
Med hänvisning till den nu lämnade
redovisningen anser utskottet att någon
åtgärd från riksdagens sida inte är
erforderlig; motion 2001/02:T419 (m)
avstyrks följaktligen i aktuell del.
Konkurrensen på flygmarknaden
Ett syfte med avregleringen av
inrikesflyget år 1992 var att
konkurrensen skulle öka och därmed leda
till sänkta priser och ett bättre utbud.
Under dessa tio år kan emellertid den
monopolliknande marknaden knappast sägas
ha brutits upp, i vart fall inte
varaktigt. Inrikesflyget domineras av SAS
och Skyways, som tillsammans har ca 90 %
av marknaden för inrikesflyg i Sverige.
Härtill kommer att SAS äger 25 % i
Skyways och att de båda bolagen
samarbetar i viss utsträckning. Ett
resultat har blivit att intresset att
trafikera de olönsamma linjerna har
minskat, eftersom avregleringen medfört
att den tidigare resultatutjämningen
mellan flyglinjerna inte längre är
möjlig. Detta har i sin tur påverkat den
regionala balansen negativt. I många fall
har de berörda kommunerna tagit på sig
ett ansvar för att flygförbindelserna
upprätthålls.
Det bör emellertid noteras att de
konkurrensvårdande myndigheterna nyligen
ingripit mot vad som bedömts vara skadlig
konkurrensbegränsning i inrikesflyget.
Sålunda har Marknadsdomstolen vid vite
ålagt SAS att inte tillämpa
lojalitetsprogrammet EuroBonus i vissa
fall. Konkurrensverket granskar
fortlöpande flygmarknaden, inte minst mot
bakgrund av behovet av att följa
utvecklingen inom ett av de områden som
tidigare var reglerat.
I det föregående har en redogörelse
lämnats för den rapport om inrikesflygets
marknadsförutsättningar som
Luftfartsverket nyligen har färdigställt
på uppdrag av regeringen. Som framgått
har en rad åtgärder ämnade att stimulera
konkurrensen föreslagits. Bland dessa kan
nämnas åtgärder för att begränsa
inträdesbarriärer på marknaden, en
differentiering av Luftfartsverkets
flygoperativa produkter och ett
utvecklat marknadsstöd på
Luftfartsverkets flygplatser. Vidare
föreslås att en kartläggning av
etableringshinder skall genomföras.
Utskottet konstaterar att frågan om
konkurrensförhållandena inom
inrikesflyget har behandlats inom ramen
för Luftfartsverkets rapport och utgår
från att den drivs vidare av regeringen
på lämpligt sätt. Med det anförda
avstyrker utskottet även den nu
behandlade motionen, 2001/02:T463 (fp) i
nu behandlad del.
5.6 Ägande i flygbolag
Motionsförslag
Ett förslag i motion 2001/02:T419 av Per-
Richard Molén m.fl. (m) går ut på att
hinder för ägande över nationsgränserna
skall undanröjas. Sådana hinder i
kombination med globaliseringen av
luftfarten har lett till att flygbolagen
i stället har utvecklat ett samarbete i
allianser, heter det. Detta har för
flygbolagen återstått som den enda
möjligheten till expansion. Effekten på
konkurrensen är dock inte entydig,
framhåller motionärerna som föreslår att
det som ett alternativ görs möjligt för
flygbolag att överta aktiemajoriteten i
andra länders flygbolag. Detta skulle
innebära att kopplingen mellan de
nationella bolagen och den egna staten
skulle upphöra.
I tre motioner tas särskilt sikte på den
svenska statens ägande i SAS.
Det är olyckligt att staten både
beslutar om spelreglerna för marknaden
och samtidigt är ägare till en av
aktörerna, sägs det i motion 2001/02:T450
av Johnny Gylling m.fl. (kd). Staten bör
därför se över sitt ägande i SAS, anser
motionärerna.
I motion 2001/02:T15 av Agne Hansson
m.fl. (c) sägs att riksdagen bör ge
regeringen möjlighet att sälja ut statens
ägarandel i SAS när sådana
förutsättningar finns på marknaden. Medel
från försäljningen kan användas till att
amortera på statsskulden eller till
investeringar i infrastrukturen, föreslås
det vidare.
Trots avregleringen i flygbranschen har
konkurrensen inte förbättrats, sägs i
motion 2001/02:T463 av Kenth Skårvik
m.fl. (fp) med hänvisning till att SAS
fortfarande har en dominerande ställning.
Motionärerna begär att statens andel i
bolaget säljs.
Utskottets ställningstagande
Nationella flygbolag
Den internationella flygverksamheten
styrs i stor utsträckning genom
bilaterala luftfartsavtal, i vilka bl.a.
trafikrättigheterna regleras. Det är
också i sådana avtal som hinder kan
uppställas för att andra än nationellt
ägda flygbolag får trafikera ett lands
flygplatser. Det finns exempel på där ett
svenskt flygbolag nekats
trafikeringsrättighet i USA till följd av
att bolaget inte varit helägt av svenska
intressen. Systemet kan alltså innebära
konkurrenssnedvridningar men även ha
andra negativa effekter. Det förhållandet
att enskilda EU-länder har gjort sådana
överenskommelser i bilaterala avtal med
länder utanför EU begränsar alltså
möjligheten för europeiska bolag att
inneha ägarandelar i varandra. Även om EG-
reglerna är mer liberala finns vissa
bestämmelser som innebär en begränsning
av utländska intressens ägande i
nationella bolag. Hithörande frågor har
behandlats i Luftfartsverkets rapport om
marknadssituationen för inrikesflyget,
till vilken utskottet har hänvisat i det
föregående.
Enligt vad utskottet har erfarit har
försök gjorts i olika sammanhang - främst
inom FN-organet för civil luftfart, ICAO
- att komma ifrån systemet som hindrar
ägande i andra länders nationella bolag.
Utskottet förutsätter att regeringen,
bl.a. inom ICAO, verkar för att
konkurrenssnedvridningar kan elimineras i
så stor utsträckning som möjligt. Någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionsförslaget är dock inte
påkallad. Motion 2001/02:T419 (m)
avstyrks alltså i aktuell del.
Statens ägande i SAS
Utskottet erinrar om att frågan om
statens ägande i SAS behandlades av
riksdagen så sent som våren 2001. Vid
denna tidpunkt hänvisade utskottet (bet.
2000/01:TU17) till riksdagens beslut år
1997 som innebar att regeringen
bemyndigades att besluta om en minskning
av statens ägarandel i bolaget inom
ramarna för en gemensam skandinavisk
politik för ägarengagemang i SAS (prop.
1996/97:126, bet. 1996/97:TU9, rskr.
1996/97:232). Bemyndigandet begränsades
till förändringar som innebar en
minskning av statens röstetal till lägst
motsvarande 35 %. Motivet för
begränsningen var att denna andel krävdes
för att staten som ägare skulle kunna
förhindra beslut som krävde kvalificerad
majoritet, bl.a. ändringar i
bolagsordningens bestämmelser om s.k.
verksamhetsföremål.
Utskottet, som konstaterar att
bemyndigandet inte har utnyttjats, finner
inte heller nu skäl för riksdagen att
ändra sitt beslut från år 1997. Med det
anförda avstyrks berörda förslag i
motionerna 2001/02:T15 (c), 2001/02:T450
(kd) och 2001/02:T463 (fp).
5.7 Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet
Motionsförslag
I flera motioner finns yrkanden om Bromma
flygplats, som ligger i nära anslutning
till Stockholms city. Några går ut på ett
bevarande, andra på en nedläggning av
denna flygplats. Två motioner berör andra
områden, söder om Stockholm.
I motion 2001/02:T419 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) anförs att Bromma
flygplats bör finnas kvar, men med den
förändringen att företagsflyget skall
ersätta skolflyget, som till stor del
lämnat Bromma. Motionärerna hänvisar till
att det finns cityflygplatser i de flesta
av världens ledande städer.
Roy Hansson (m) konstaterar i motion
2001/02:T8 - med hänsyftning på vad som
sägs i direktiven till
Stockholmsberedningen - att det inte
längre är aktuellt med en ny flygplats i
Stockholms södra delar. Därmed återstår
endast Bromma, menar motionären som också
hävdar att denna flygplats har betydelse
för regioner utanför Stockholm.
I motion 2001/02:T376 av Désirée
Pethrus Engström (kd) framhålls att det
inte är lämpligt att öka trafiken på
Bromma med hänsyn till de boendes oro och
de säkerhetsrisker som finns vid
inflygningen. Tullinge nämns som ett
intressant alternativ, och Skavsta kan
behövas som komplement.
Även i motion 2001/02:T229 av Lennart
Daléus (c) uttrycks oro över att nu
förestående omförhandling av avtalet om
Bromma flygplats mellan Stockholms stad
och Luftfartsverket kan medföra en
fortsatt kraftigt miljöstörande
verksamhet för de 100 000-tals människor
som bor i närheten. Samtidigt skulle
resultatet bli att nya, möjliga
bostadsområden inte kan bebyggas av bl.a.
miljö- och säkerhetsskäl.
Enligt vad som framförs i motion
2001/02:T399 av Sylvia Lindgren m.fl. (s)
finns det ett behov att skyndsamt
förbereda en avveckling av
flygverksamheten vid Bromma flygplats.
Inte bara säkerhets- och miljöargument
talar för att år 2011 blir det definitiva
slutdatumet för Bromma som flygplats.
Området är samtidigt idealiskt för
bostadsbebyggelse, anför motionärerna.
Tullinge flygplats är föremål för
förslaget i motion 2001/02:T331 av
Catharina Elmsäter-Svärd (m). Hon anser
att frågan om småflygets förläggning bör
lösas inom ramen för den s.k.
Stockholmsberedningen och en alternativ
plats för verksamheten och övrig
flygkapacitet måste anvisas inom regionen
innan avtalet om Tullinge flygplats sägs
upp.
I motion 2001/02:T338 av Gudrun
Lindvall m.fl. (mp) tillbakavisas en av
Luftfartsverket framförd tanke på en
flygplats på Södertörn alternativt i
Nykvarn. En sådan placering skulle inte
bara orsaka bullerproblem för befintlig
bebyggelse utan också förstöra hela
boenderegionen genom att stoppa den
utflyttning från Stockholm som i dag sker
utmed Svealandsbanan, anförs det.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets bedömning finns det på
flertalet svenska flygplatser under
överskådlig tid förutsättningar för ökad
flygtrafik utan större problem med
trängsel. Flygplatserna i
Storstockholmsområdet har emellertid
kapacitetsbrist, till stor del som en
följd av funktionen som nav för både den
inrikes och den utrikes flygtrafiken.
Frågan om flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet har varit föremål
för överväganden och förslag i olika
sammanhang under en lång följd av år.
Regeringen bemyndigade den 14 december
2000 chefen för Näringsdepartementet att
tillkalla en kommitté med uppdrag (dir.
2000:96) att till regeringen lämna
förslag på insatser som förbättrar
transportsystemet i Stockholm och övriga
Mälardalen, övriga landet samt
internationellt. Kommittén skall föreslå
insatser för att uppnå sju angivna krav,
däribland en tillräcklig
flygplatskapacitet i Mälardalen, där
hänsyn också tas till ett väl fungerande
allmänflyg. I direktiven framhålls bl.a.
att brist på flygplatskapacitet i
Stockholmsregionen vid attraktiva tider
på dygnet bidrar till den mycket
begränsade konkurrens på flygmarknaden
som finns i Stockholm. Där sägs vidare
att en ny flygplats i de södra delarna av
Stockholms län skulle leda till betydande
ingrepp i natur- och kulturmiljön. En
sådan flygplats skulle dessutom få
negativ inverkan på Arlandas roll som nav
för inrikesflyget och för övriga
flygplatsers utvecklingsmöjligheter. Av
dessa skäl, anförs det, är en ny
flygplats i den södra delen av Stockholms
län inte möjlig. Den slutliga
redovisningen av arbetet skall göras
senast den 31 december 2003. Kommittén
har antagit namnet Stockholmsberedningen.
Regeringen beslutade den 1 mars 2001
att ge kommittén tilläggsdirektiv (dir.
2001:17) om att senast den 1 juni 2001
bl.a. lämna förslag om hur
flygplatskapaciteten i Stockholmsregionen
kan tillgodoses vid befintliga
flygplatser. En av ledamöterna i
kommittén skall ges ett särskilt uppdrag
att finna en god hantering av det
civilrättsliga avtal som ingåtts mellan
staten, genom Luftfartsverket, och
Sigtuna kommun om vidare utbyggnad av
Stockholm-Arlanda flygplats. Detta
deluppdrag skulle redovisas senast den 1
juni 2001. Stockholmsberedningen har
emellertid anmält försening och räknar
med att arbetet i fråga om
flygplatskapaciteten enligt både
ursprungsdirektivet och
tilläggsdirektivet kommer att redovisas
under år 2002.
Luftfartsverket har i sin - i det
föregående omnämnda - rapport om
inrikesflygets marknadsförutsättningar
föreslagit att regeringen i sina
fortsatta överväganden om utbyggnaden av
transportsystemet i Stockholmsregionen
skapar förutsättningar för att flygets
långsiktiga kapacitetsbehov säkerställs i
regionen.
I samband med behandlingen av tidigare
motionsförslag om Storstockholms
flygplatsfrågor har utskottet - senast
hösten 1999 (bet. 1999/2000:TU1) - pekat
på att den lösning som väljs måste
uppfylla två grundläggande
förutsättningar. För det första måste
Stockholm som landets huvudstad
tillförsäkras goda flygförbindelser. För
det andra måste Arlanda kunna fylla sin
funktion som nav i det svenska
flygplatssystemet. Utskottet står fast
vid denna bedömning. Såsom har redovisats
i det föregående har
Stockholmsberedningen i uppdrag att lämna
förslag på hur flygplatskapaciteten i
Stockholmsregionen kan tillgodoses vid
befintliga flygplatser, och - i ett
senare och slutligt skede - förslag om
insatser för att uppnå en tillräcklig
flygplatskapacitet i Mälardalen, där
också hänsyn tas till ett väl fungerande
allmänflyg. Utskottet vill för sin del
inte föregripa Stockholmsberedningen utan
anser att resultatet av dess arbete bör
avvaktas. Med hänvisning härtill avstyrks
motionsförslagen i 2001/02:T8 (m),
2001/02:T229 (c), 2001/02:T331 (m),
2001/02:T338 (mp), 2001/02:T376 (kd),
2001/02:T399 (s) och 2001/02:T419 (m).
5.8 Arlanda flygplats
Motionsförslag
I motion 2001/02:T419 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) uttalas farhågor att den
svenska flygtrafiken kommer att påverkas
av den internationella situationen till
följd av händelserna i USA i september
2001. Motionärerna kritiserar emellertid
Luftfartsverkets beslut att senarelägga
delar av investeringarna på Arlanda. De
anser att trängselproblemen på
flygplatsen kommer att kvarstå, även om
man måste räkna med att det blir en viss
förskjutning i tiden. Samtidigt
understryker de att möjligheterna för en
expansion av flyget avgörs av kapaciteten
på Arlanda och i Stockholmsområdet.
Enligt vad som sägs i motion
2001/02:T450 av Johnny Gylling m.fl. (kd)
bör Luftfartsverket ges i uppdrag att
planera för en fjärde bana på Arlanda.
Den tredje banan kommer i princip att
vara fullt utnyttjad den dag den invigs,
anser motionärerna som samtidigt anför
att förutsättningarna för en ny flygplats
i Stockholmsregionen måste undersökas
vidare.
Ett likalydande förslag framställs i
motion 2001/02:T355 av Inger Strömbom
m.fl. (kd).
Utskottets ställningstagande
Senareläggning av investeringar
Utskottet har i det föregående tagit
ställning till vad regeringen har
förordat beträffande ekonomiska mål och
investeringsplanen för Luftfartsverket.
Sedan budgetpropositionen lades fram för
riksdagen kan konstateras att både den
internationella och den inhemska
flygmarknaden har mattats av ytterligare,
och den står nu inför stora
omställningskrav.
Enligt vad utskottet har inhämtat har
Luftfartsverket utarbetat en ekonomisk
handlingsplan för hur verket skall kunna
klara av nödvändiga besparingar. En av
åtgärderna går ut på en senareläggning av
byggandet av en ny terminal på Arlanda,
terminal Syd. Utskottet vill här betona
att vad som har underställts riksdagen är
en plan av övergripande slag. När det
gäller tidpunkten för investeringarnas
realiserande och enskildheter i övrigt
måste Luftfartsverket, såsom ett
affärsdrivande verk, tillåtas göra en
avvägning med utgångspunkt i dels
marknadsmässiga bedömningar, dels
statsmakternas krav på verket i fråga om
ekonomiska mål, utdelning m.m.
Luftfartsverket har uttalat att
senareläggningen genomförs på ett sådant
sätt att arbete snabbt kan återupptas när
marknaden vänder uppåt och ger ett
tillräckligt underlag för investeringar.
Mot bakgrund av vad här har anförts
avstyrker utskottet motion 2001/02:T419
(m) i berörd del.
En fjärde bana på Arlanda
Av Luftfartsverkets årsredovisning för år
2000 framgår att verket - för att
säkerställa den långsiktiga kapaciteten -
har ett särskilt projekt för att
förbereda utbyggnaden av en fjärde bana.
Frågan om en fjärde bana på Arlanda
behandlas inom ramen för den s.k.
Stockholmsberedningens uppdrag när det
gäller flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet.
Med hänvisning till detta och till vad
utskottet nyss har uttalat om den
avvägning som Luftfartsverket har att
göra i sin ekonomiska planering avstyrks
motionerna 2001/02:T450 (kd) och
2001/02:T355 (kd) i nu aktuella delar.
5.9 Landvetters flygplats
Motionsförslag
I motion 2001/02:T378 av Åsa Torstensson
och Marianne Andersson (båda c) framhålls
att Landvetters flygplats bör finnas med
som ett alternativ i den samlade
bedömningen inför
infrastruktursatsningar. Flygplatsens
läge i landets näst största region och
med en strategisk placering mellan de två
huvudstäderna Oslo och Köpenhamn
föranleder sådana satsningar, anför
motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av motionerna konstaterar
utskottet att Luftfartsverket i sin
treårsplan för perioden 2002-2004 har
aviserat en översyn av förhållandena vid
Landvetter. Översynen är föranledd av det
faktum att Landvetter under kortare tider
på dygnet har närmat sig kapacitetstaket,
såväl inne i terminalen som på
stationsplattan och i tillfartsområdena.
Dessutom sägs en totalöversyn ingå i den
långsiktiga utvecklingsplanen.
Med hänsyn till att Luftfartsverket,
enligt vad som redovisats, följer
utvecklingen på Landvetters flygplats bör
emellertid motion 2001/02:T378 (c) inte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Den
avstyrks följaktligen.
5.10 Skydd mot brottsliga handlingar
Motionsförslag
I motion 2001/02:T450 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) framhålls att ambitionsnivån
för skyddet mot brottsliga handlingar bör
höjas, särskilt vid inrikes flygningar. I
det hittillsvarande systemet kan nämligen
presumtiva brottslingar i förväg räkna ut
om och när sådan särskild kontroll
bedrivs genom att de kan notera att
rutinerna skiljer sig då
stickprovskontroller utförs från de
tillfällen då inga sådana kontroller
görs. Rutinerna vid incheckningen bör
vara likformiga, oavsett om
säkerhetskontroll förekommer eller inte,
anser motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att
den senaste tidens händelser har gett en
dramatisk påminnelse om vikten av skydd
mot brottsliga handlingar, eller
luftfartsskydd som facktermen lyder.
Motionsförslaget har behandlats
tidigare av riksdagen. Hösten 1999 sade
sig utskottet (bet. 1999/2000:TU1) dela
motionärernas uppfattning att den
gällande ordningen inte var
tillfredsställande men avstyrkte
förslaget med hänvisning till att
resultatet av den då pågående beredningen
av Lufträttsutredningens slutbetänkande,
där frågan togs upp, borde avvaktas.
Samtidigt uttalade utskottet att det
borde ankomma på i första hand
flygplatshållarna och polisen att utforma
den stickprovsmässiga kontrollen inom
inrikesflyget så att luftfartsskyddet så
långt som möjligt kunde tillgodoses.
Vid förra årets behandling (bet.
2000/01:TU1) hade beredningen av
Lufträttsutredningens förslag emellertid
inte avslutats. Utskottet vidhöll att
resultatet av denna beredning borde
avvaktas.
Utskottet kan konstatera att
beredningen av utredningens förslag
fortfarande pågår. Emellertid har en rad
åtgärder vidtagits - internationellt,
inom EU och i Sverige - för att stärka
luftfartsskyddet.
Inom EU har arbetet getts högsta
prioritet. Vid transportministerrådet den
14 september 2001 framfördes som svenskt
förslag dels att passagerare och deras
handbagage bör kontrolleras lika noga för
inrikes- som för utrikesflyg, dels att
dagens frivilliga europeiska inspektioner
bör bli obligatoriska inom EU. Europeiska
kommissionen har presenterat ett förslag
till en förordning med planerat
ikraftträdande hösten 2002. Förslaget
innebär hårdare kontroll av passagerare
och deras bagage, ökad säkerhet ombord på
flygplan samt ökad kontroll av all
personal som kommer i närheten av bl.a.
flygplan. Vid rådets möte i december
räknar man med att det finns ett
detaljerat handlingsprogram för hur dessa
skyddsåtgärder skall kunna införas.
I Sverige har strängare regler införts
i inrikesflyget för kontroll av
passagerare och bagage, med sikte på
ytterligare skärpningar. I den tidigare
åberopade rapporten från Luftfartsverket
om inrikesflygets marknadsförutsättningar
tas även frågan om luftfartsskyddet upp.
En översyn av kostnadsansvaret för en
utökad säkerhetskontroll föreslås.
Mot bakgrund av den redovisning som här
har lämnats finner utskottet inte skäl
till något tillkännagivande av riksdagen.
Motion 2001/02:T450 (kd) avstyrks därför
i behandlad del.
6 Kollektivtrafik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag om att
bemyndiga regeringen att under 2002 i
fråga om myndigheten Rikstrafikens
trafikupphandling (ramanslaget 36:13)
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 3 200 miljoner
kronor.
Utskottet behandlar i detta avsnitt
också motioner om lokal och regional
kollektivtrafik samt interregional
kollektiv persontrafik.
Utskottet ser med allvar på att
resandet med kollektivtrafiken har
stagnerat. Om kollektivtrafikens andel
av resandet fortsätter att minska blir
det enligt utskottet svårt att uppnå de
transportpolitiska målen. En ökad andel
kollektivtrafik bidrar till att miljö-
och hälsoproblem samt trängselproblem
kan minska i tätorter.
Kollektivtrafiken har också betydelse
för tillväxt och för sysselsättning
eftersom den möjliggör större
arbetsmarknadsregioner. Dessutom är
kollektivtrafik det enda
transportalternativet för vissa
resenärer.
Det finns en rad problem och frågor
inom kollektivtrafikens område som
enligt utskottet måste belysas och
åtgärdas för att få en utveckling av
kollektivtrafiken som kan bidra till
att uppfylla de transportpolitiska
målen. Utskottet förutsätter att flera
av de frågor som tas upp av
motionärerna kommer att utredas inom
ramen för det pågående arbetet i
Kollektivtrafikkommittén och i
Stockholmsberedningen. Utskottet utgår
också från att regeringen återkommer
till riksdagen när utredningarna
slutförts.
Utskottet anser att motionerna mot
ovanstående bakgrund inte påkallar något
initiativ från riksdagens sida.
Motionerna avstyrks därför.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet ett
regeringsförslag om kollektivtrafik
(prop. 2001/02:1 utg.omr. 22 punkt 27).
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2002, i
fråga om ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling, ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive tidigare
åtaganden under åren 2002-2008 innebär
utgifter på högst 3 200 miljoner kronor.
Vidare behandlar utskottet följande
motioner:
- 2001/02:T215 av Sofia Jonsson (c),
- 2001/02:T221 av Ulla-Britt Hagström
(kd),
- 2001/02:T239 yrkandena 3 och 16 av Per-
Richard Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T284 av Maria Larsson (kd),
- 2001/02:T305 av Tommy Waidelich m.fl.
(s),
- 2001/02:T329 av Sylvia Lindgren och
Anders Ygeman (båda s),
- 2001/02:T450 yrkande 23 av Johnny
Gylling m.fl. (kd),
- 2001/02:T457 av Torgny Danielsson (s),
- 2001/02:T460 av Kerstin-Maria Stalin
(mp).
6.1 Lokal och regional kollektivtrafik
Bakgrund
Ansvaret för kollektivtrafiken
Enligt lagen (1997:734) om ansvar för
viss kollektiv persontrafik skall det i
varje län finnas länstrafikansvariga som
ansvarar för den lokala och regionala
linjetrafiken för persontransporter. De
länstrafikansvarigas uppgifter skall
handhas av en trafikhuvudman.
Huvudansvaret för den lokala och
regionala kollektivtrafiken ligger på
länets kommuner och landsting gemensamt,
vilka via sina trafikhuvudmän finansierar
och planerar trafiken. I Stockholms län
är landstinget länstrafikansvarigt och i
Gotlands län är kommunen ansvarig.
Landstinget och kommunerna i övriga län
kan dock komma överens om att antingen
landstinget eller kommunerna i länet
skall vara länstrafikansvariga. Även
regionförbund förekommer som
länstrafikansvariga.
Operatörerna ansvarar vanligtvis bara
för att ett visst trafikutbud produceras.
Statens ansvar för kollektivtrafiken
avser primärt lagstiftning och
finansiering av infrastruktur. Till detta
kan läggas det ansvar som olika
myndigheter har ålagts för delar av
kollektivtrafiken, exempelvis har
myndigheten Rikstrafiken ett
transportslagsövergripande ansvar att
verka för ett samverkande
kollektivtrafiksystem. Vägverket och
Banverket har i dag ett s.k.
sektorsansvar för kollektivtrafik på väg
respektive järnväg. Vinnova är den
myndighet som ansvarar för utredning,
utveckling av samt forskning om
kollektivtrafik.
Under första hälften av 1980-talet,
efter den s.k. trafikhuvudmannareformen
från år 1978, utvecklades den lokala och
regionala kollektivtrafiken. Under 1990-
talet har trafikhuvudmännen successivt
upphandlat alltmer av kollektivtrafiken,
vilket bl.a. har lett till en minskning
av deras kostnader för trafiken. Det
senaste decenniet har dock resandet i den
lokala och regionala kollektivtrafiken
stagnerat, framför allt med buss,
samtidigt som resandet med bil
kontinuerligt har ökat. Konkurrensen
mellan operatörerna, val av
upphandlingsmodell m.m. har bidragit till
att många operatörer i dag har stora
ekonomiska problem. Små marginaler och
hårt utnyttjande av tekniska och
personella resurser anses allmänt ha
bidragit till en ökad känslighet för
störningar vilken på sina håll har lett
till svårigheter att uppehålla
kollektivtrafikens omfattning och
kvalitet.
Regeringen har under det senaste året
tillsatt två kommittéer som för
närvarande utreder frågor med direkt
anknytning till kollektivtrafik, nämligen
Stockholmsberedningen och
Kollektivtrafikkommittén.
Kollektivtrafikkommittén
I maj 2001 tillsatte regeringen en
kommitté (dir. 2001:1) med uppgift att
utifrån ett konsument- och
helhetsperspektiv
identifiera, analysera och
beskriva kollektivtrafikens problem och
möjligheter,
formulera mål och visioner,
föreslå förändringar av
organisation, regelverk och dylikt av
betydelse för kollektivtrafikens
utveckling och ett ökat kollektivt
resande.
Vidare skall kommittén enligt direktiven
utgöra ett forum för samarbete mellan
staten och övriga aktörer på
kollektivtrafikområdet. Tyngdpunkten i
kommitténs arbete skall ligga på den
lokala och regionala kollektivtrafikens
område, och tidsramen för dess
bedömningar skall omfatta tiden fram till
år 2020. Kommittén skall enligt
direktiven redovisa ett delbetänkande
senast den 31 december 2001 samt ett
slutbetänkande senast den 31 december
2002.
Stockholmsberedningen
I december 2000 tillsatte regeringen
(dir. 2000:96) en kommitté med uppdrag
att lämna förslag på insatser som
förbättrar transportsystemet inom
Stockholms län men också
transportmöjligheterna mellan Stockholm
och övriga Mälardalen, övriga landet samt
internationellt. Kommittén kallas
Stockholmsberedningen. Kommitténs arbete
skall syfta till att utveckla
transportsystemet på ett för regionen och
hela landet miljömässigt, socialt och
samhällsekonomiskt hållbart sätt.
Kommittén skall inledningsvis också göra
en problemanalys av transportsituationen
samt utarbeta en målbild som skall ligga
till grund för en långsiktig
utvecklingsstrategi. Med utgångspunkt i
utvecklingsstrategin skall kommittén
lämna förslag till åtgärder i
transportsystemet. Enligt direktiven
skall kommittén föreslå insatser för att
uppnå
ökad samordning mellan de olika
trafikslagen och ökad effektivitet i det
befintliga transportsystemet,
en tillräcklig spårkapacitet,
ökad satsning på
kollektivtrafiken,
en tillräcklig vägkapacitet
mellan norra och södra
Stockholmsregionen,
minskning av de negativa
effekterna av biltrafiken,
förbättringar av
transportsystemet som leder till att det
skapas fler platser attraktiva för
etableringar av bostäder och
arbetsplatser,
en tillräcklig
flygplatskapacitet.
Kommitténs arbete skall redovisas
successivt i olika etapper. Den slutliga
redovisningen av uppdraget skall vara
klar senast den 31 december 2003.
Motionsförslag
Enligt motion 2001/02:T450 av Johnny
Gylling m.fl. (kd) yrkande 23 bör en
omprövning av hela systemet för regional
upphandling av kollektivtrafik ske. I
motionen betonas att övergången på
kollektivtrafikmarknaden från en
situation med utförarmonopol till en
situation med beställarmonopol har
inneburit positiva förändringar, men att
det har skapats en marknadssituation som
inte är hållbar. Inom ramen för det
utredningsarbete som pågår om
kollektivtrafiken behövs enligt
motionärerna en samlad utvärdering av
trafikhuvudmannareformen och den
nuvarande lagstiftningen utifrån behovet
av utveckling av kollektivtrafiken,
samordning över länsgränser, rimliga
konkurrensregler och förbättringar med
stöd av moderna IT-system. Hela systemet
med länstrafikbolag och regional
upphandling av kollektivtrafik bör
omprövas enligt motionen.
Enligt motion 2001/02:T305 av Tommy
Waidelich m.fl. (s) betonas vikten av att
kollektivtrafiken förbättras i
Stockholmsregionen. Motionärerna betonar
att problemen i Stockholms trafiksystem
har lett till att regionen inte närmar
sig de transportpolitiska målen utan
tvärtom rör sig bort från dem. En rad
åtgärder behövs därför för att vända
utvecklingen. Motionärerna pekar bl.a. på
att regionen har en snabb
befolkningsmässig utveckling, att
storstadsregionerna är tillväxtmotorer
för resten av landet, att människorna i
storstäderna i högre grad är beroende av
kollektivtrafiken för att komma till
arbetet och att det finns stora problem
med t.ex. trängsel och förseningar i
kollektivtrafiken. Vidare pekar
motionärerna på att en femtedel av
Sveriges befolkning bor i
Stockholmsområdet men bara en tiondel av
statsbidragen för trafiken går till
regionen. Motionärerna framhåller därför
bl.a. att staten måste investera i
storstadsregionerna och ta samma ansvar
för trafikinvesteringar i
storstadsregionerna som i andra delar av
landet. Vidare framhålls att
tunnelbanesystemet måste användas
effektivare, att bättre tvärförbindelser
behövs samt att busstrafiken måste få
särskilda busskörfält.
I motion 2001/02:T329 av Sylvia Lindgren
och Anders Ygeman (båda s) betonas vikten
av att utveckla nya, framtidsinriktade
kollektivtrafiksystem. Motionärerna
framhåller att Stockholmsregionen är en
växande region där
kollektivtrafikinsatserna och
framkomligheten på vägarna måste öka,
inte minst för miljöns skull. För att
kollektivtrafiken skall ha goda chanser
att konkurrera med bilen som färdmedel är
det enligt motionärerna nödvändigt att
utveckla nya kollektiva trafiksystem. Ett
sådant system kan enligt motionärerna
vara s.k. sky-ways (en form av spårtaxi).
Spårbilar, Internetbaserade
beställningssystem för
kollektivbilanvändning, är andra former
som enligt motionärerna bör studeras och
införas för att möta framtidens behov av
ökade persontransporter.
Enligt motion 2001/02:T457 av Torgny
Danielsson (s) bör åtgärder snarast
sättas in för att utveckla
kollektivtrafiken. I motionen lämnas en
rad olika förslag till åtgärder som bör
sättas in snarast för att utveckla
kollektivtrafiken, bl.a. betonas
följande:
· Kollektivtrafiken måste användas
för att uppnå de transportpolitiska
målen.
·
· Kollektivtrafikens
samhällsekonomiska vinster måste vägas in
vid beslut.
·
· Kollektivtrafiken måste öka
kundorienteringen.
·
· Kollektivtrafiken måste stärkas
i stads- och samhällsplaneringen.
·
· Beskattningen av
kollektivtrafiken och dess resenärer bör
förändras, t.ex. bör skattesystemet
stimulera miljöinvesteringar i
kollektivtrafiken, fordonsskatten för
bussar bör differentieras utifrån mängden
avgasutsläpp för att stimulera
miljövänlig teknik, skevheter i
beskattningen av kollektivtrafikens
resenärer bör ändras.
·
· Behovet av bussförare bör
uppmärksammas.
·
· Storstädernas problem kräver
särskilda åtgärder, t.ex. skulle
särskilda körfält och signalprioritering
för bussar kunna öka turtätheten och
korta restiderna, IT-system kan
effektivisera planering och styrning,
fler infartsparkeringar och utbyggnad av
speciella bytespunkter och terminaler
behövs liksom ett ökat dörr-till-dörr-
tänkande.
·
Utskottets ställningstagande
Den 2 juni 1998 beslutade riksdagen om en
ny transportpolitik (prop. 1997/98:56,
bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
Enligt beslutet är den övergripande
utgångspunkten att transportpolitiken
skall bidra till en socialt, kulturellt,
ekonomiskt och ekologiskt hållbar
utveckling. I beslutet betonades att
transporterna syftar till att uppnå
överordnade välfärdsmål och att
transportsystemet måste ses som en
helhet.
De transportpolitiska målen består av ett
övergripande mål och fem delmål.
Det övergripande målet är att
säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet.
Delmålen är
- ett tillgängligt transportsystem,
- en hög transportkvalitet,
- en säker trafik,
- en god miljö,
- en positiv regional utveckling.
Till dessa delmål föreslås i regeringens
infrastrukturproposition (prop.
2001/02:20) även ett nytt delmål om ett
jämställt transportsystem (se vidare i
utskottets betänkande Infrastruktur för
ett långsiktigt hållbart transportsystem,
(bet. 2001/02:TU2). Till delmålen finns
också ett antal principer och riktlinjer.
Utskottet konstaterar att den lokala
och regionala kollektivtrafiken kan ses
som en del av den grundläggande
samhällsservicen, och sådan trafik har
stor betydelse för uppfyllandet av de
transportpolitiska målen.
Kollektivtrafiken bidrar till ökad
välfärd, regional utveckling och
jämlikhet genom att ge människor
möjlighet att nå arbetsplatser, skolor,
fritidsaktiviteter och olika typer av
service. En ökad andel kollektivt resande
är därför en viktig komponent i arbetet
med att utforma ett långsiktigt hållbart
transportsystem.
Utskottet ser därför med allvar på att
resandet i den lokala och regionala
kollektivtrafiken det senaste decenniet
har stagnerat. Enligt SIKA:s senaste
prognos kommer transportarbetet med bil
att öka med 29 % perioden 1997-2010 medan
kollektivtrafiken med buss och tåg bara
kommer att öka med 14 %. Det betyder
att resandet med bil kommer att öka sin
andel medan kollektivtrafiken kommer att
minska sin, om inga åtgärder vidtas.
Enligt utskottet måste trenden brytas. Om
kollektivtrafikens andel av resandet
fortsätter att minska blir det svårt att
uppnå målet om ett långsiktigt uthålligt
transportsystem. Den ökande
personbilstrafiken och konkurrensen om
utrymmet i våra större tätorter leder
till mer avgasutsläpp och buller och även
till minskad effektivitet i näringslivet,
ökade reskostnader för resenärerna och
sämre livskvalitet för dem som bor och
verkar i dessa orter. En ökad andel
kollektivtrafik kan motverka denna
utveckling. Kollektivtrafiken bidrar till
att miljö- och hälsoproblem kan minska i
tätorter samt att de nationella
miljökvalitetsmålen kan uppnås. Utskottet
vill också framhålla kollektivtrafikens
betydelse för tillväxten och för
sysselsättningen. Goda möjligheter till
pendling med kollektivtrafik ökar
förutsättningarna för att separata och
lokala arbetsmarknader skall kunna knytas
ihop och fungera som större
arbetsmarknadsregioner. Kollektivtrafiken
måste fungera väl såväl i tätort som i
glesbygd. För många resenärer är dessutom
kollektivtrafiken det enda alternativet.
Utskottet konstaterar, i likhet med
motionärerna, att det i dag finns en rad
problem och frågor inom
kollektivtrafikens område som måste
belysas och åtgärdas för att få en
utveckling av kollektivtrafiken som kan
bidra till att uppfylla de
transportpolitiska målen. Mot den
bakgrunden ser utskottet positivt på att
regeringen har tillsatt
Kollektivtrafikkommittén och
Stockholmsberedningen. Utskottet
förutsätter att flera av de frågor som
tas upp av motionärerna kommer att
utredas av dessa kommittéer i syfte att
föreslå olika åtgärder för att utveckla
och främja kollektivtrafiken. Utskottet
utgår från att de kommande förslagen från
dessa kommittéer kommer att leda till att
kollektivtrafiken ges väsentligt bättre
förutsättningar för att utvecklas än i
dag. Utskottet utgår också från att
regeringen så snart som möjligt
återkommer till riksdagen när
utredningarna slutförts. Med hänvisning
till det anförda anser utskottet att
motionerna inte påkallar något initiativ
från riksdagens sida. Motionerna
2001/02:T305 (s), 2001/02:T329 (s),
2001/02:T450 (kd) yrkande 23 och
2001/02:T457 (s) avstyrks därför.
6.2 Rikstrafiken och interregional
kollektiv persontrafik
Myndigheten Rikstrafiken inledde sin
verksamhet den 1 juli 1999. Rikstrafiken
skall enligt sin instruktion verka för
utveckling och samordning av den
interregionala kollektiva persontrafiken
samt för att de transportpolitiska målen
uppnås. Det framgår att Rikstrafiken
skall följa kollektivtrafikens utveckling
och särskilt kartlägga brister i den
interregionala kollektiva persontrafiken.
Rikstrafiken skall vidare svara för
statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv
persontrafik som inte upprätthålls i
trafikhuvudmännens regi och där det
saknas förutsättningar för kommersiell
drift. Vidare får Rikstrafiken svara för
statens upphandling av transportpolitiskt
motiverad internationell kollektiv
persontrafik som inte upprätthålls i
trafikhuvudmännens regi.
Rikstrafiken skall också genom
överläggningar med övriga berörda parter
främja frivilliga samverkanslösningar,
verka för att information, tidtabeller
och biljettsystem för kollektiv
persontrafik samordnas, verka för att
handikappanpassningen av kollektiva
färdmedel samordnas mellan samtliga
trafikslag, verka för att
jämställdhetsaspekter beaktas inom
kollektivtrafikområdet, ansvara för
administrationen av transportstödet till
Gotland samt fastställa taxor och
turplaner för sådan linjesjöfart på
Gotland för vilken transportstöd lämnas.
Rikstrafikens trafikupphandling
finansieras med ett särskilt anslag. Med
detta anslag finansieras också bl.a. det
statliga stödet till Gotlandstrafiken. I
förra årets betänkande (bet. 2000/01:TU1
s. 41) med anledning av regeringens
budgetproposition för år 2001 framhöll
utskottet att det var angeläget att
regeringen i nästa års budgetproposition
närmare redovisar sina intentioner vad
gäller trafikupphandlingsanslagets
kommande användning. I regeringens
budgetproposition för 2002 (prop.
2001/02:1 utgiftsområde 22, s. 98-100)
finns dels en redovisning av mål och
resultat för verksamhetsområdet, dels en
redovisning av köp av interregional
kollektiv persontrafik under år 2001 samt
en bedömning av upphandlingen år 2002.
När det gäller frågor om järnvägen
beslutade regeringen i maj 2001 om
direktiv för en utredning om
järnvägssektorns organisation m.m. (dir.
2001:48). Utredaren skall enligt
direktiven göra en bred översyn av
organisationen och lagstiftningen inom
järnvägssektorn. Med utgångspunkt i
konsumentintresset skall utredaren
analysera möjliga utvecklingsvägar för
såväl person- som godstrafiken på
järnväg. Utredaren skall bl.a. analysera
olika modeller för en utvecklad
konkurrens. I uppdraget ingår även att se
över myndighetsstrukturen inom
järnvägssektorn. En viktig del av
uppdraget är dessutom att föreslå hur
genomförandet av vissa nya
internationella regler och EU-regler inom
järnvägsområdet skall ske i svensk rätt,
bl.a. direktiven inom det s.k.
järnvägspaketet och den nya konventionen
om internationell järnvägstrafik (COTIF).
Redovisningen av utredningens uppdrag
skall delvis ske i december 2001 och
slutligt i mars 2003.
6.3 Anslaget för trafikupphandling
Regeringens förslag
Ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling finansierar statens
upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv
persontrafik samt andra kostnader som går
att hänföra till Rikstrafikens uppgifter.
Anslaget får även användas för
utredningar med anknytning till kollektiv
persontrafik.
Rikstrafiken bör enligt regeringen få
sluta upp till fem år långa
trafikeringsavtal. Regeringen föreslår
därför att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2002, i fråga om
ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling, ingå ekonomiska
förpliktelser som omfattar högst fem år
och som, inklusive tidigare åtaganden,
innebär utgifter på högst 3 200 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingenting att erinra mot
regeringens förslag att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2002, i
fråga om ramanslaget 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling, ingå ekonomiska
förpliktelser som omfattar högst fem år
och som, inklusive tidigare åtaganden,
innebär utgifter på högst 3 200 miljoner
kronor. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag.
6.4 Vissa upphandlingsfrågor m.m.
Motionsförslag
Enligt motion 2001/02:T239 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) yrkande 3 framhålls att
upphandlingen av järnvägstrafik bör
omfatta minst fem år. Motionärerna
framhåller bl.a. att upphandling i
konkurrens sänker kostnaderna samtidigt
som nya tekniska lösningar kan
introduceras och nya trafikkoncept
prövas. Motionärerna framhåller att
fortsatt konkurrensutsättning av hela det
statsägda bannätet är en väg att utveckla
järnvägstrafiken såväl på godssidan som
på persontrafiksidan. För att skapa ökad
avtalstrygghet, utbilda personal och
möjliggöra långsiktigt viktiga
nyinvesteringar i lok och vagnar, krävs
enligt motionärerna att avtalstiderna för
operatörerna görs rimligt långa.
Upphandlingarna av järnvägstrafiken bör
omfatta minst fem år. I samma motion
(yrkande 16) betonas också vikten av att
skapa ett av operatörerna samägt biljett-
och informationsföretag. För att förenkla
resenärernas biljettköp och
införskaffande av information är det
enligt motionärerna mycket angeläget att
ett av operatörerna samägt biljett- och
informationsföretag etableras och
utvecklas. Detta samordningskrav bör
enligt motionärerna ställas på all
offentligfinansierad persontrafik,
oavsett om trafiken utförs i egen regi
eller av en entreprenör, och utgöra ett
krav vid upphandling av
trafikeringstjänster. Motionärerna vill
att regeringen presenterar en
lägesrapport och en tidtabell för hur en
slutlig samordning av dessa frågor kan
ske.
Enligt motion 2001/02:T221 av Ulla-Britt
Hagström (kd) framhålls vikten av
samordning av biljettsystem och
resevillkor för tågresenärer. Motionären
framhåller att Rikstrafiken i pågående
och kommande upphandlingar måste verka
för att olika operatörer skall ha en mer
utvecklad biljettsamverkan också vad
gäller att inte skapa merkostnader för
kunder som redan erlagt en grundavgift.
Operatörerna måste enligt motionären göra
stora ansträngningar för att
biljettförsäljning och biljettsamordning
skall fungera bättre.
I motion 2001/02:T284 av Maria Larsson
(kd) föreslås att ett "rikskupong-system"
för kollektivtrafikanvändning utreds.
Motionären framhåller bl.a. att för varje
bilresa som flyttas över till
kollektivtrafiken kan vägtrafikens
koldioxidutsläpp och miljöpåverkan
minskas. Ett sätt enligt motionären att
stimulera till ökad användning av
kollektivtrafik kan vara att företag får
möjlighet att subventionera resor med
kollektivtrafik för anställda. Ett system
liknande "rikskupongsystemet" som finns
för måltider, bör enligt motionären
utredas närmare. Enligt motionären bör
det ges som tilläggsdirektiv till
utredningen Utveckling av
kollektivtrafiken (N 2001/05).
Enligt motion 2001/02:T215 av Sofia
Jonsson (c) bör Rikstrafiken ges i
uppdrag att upphandla persontrafik på
TGOJ-banan mellan Nyköping/Oxelösund och
Flen. Motionären pekar på att det i dag
finns järnvägssträckor som inte
trafikeras med persontrafik.
I motion 2001/02:T460 av Kerstin-Maria
Stalin (mp) betonas att upphandlingar av
tågverksamhet skall inbegripa möjlighet
att ta med sig cykel. Motionären
framhåller att staten i sin upphandling
bör tydliggöra att det skall finnas
möjlighet att ta med sig cykel på tåg.
Motionären pekar på att man i Sverige i
dag inte får ha med sig cykel på tåg
annat än på lokaltåg under vissa tider.
Skall man åka längre sträckor är man
enligt motionären i regel tvungen att
skicka cykeln tre dagar i förväg och då
körs cykeln i lastbil. Motionären
hänvisar också till andra länder, bl.a.
England, Frankrike, Italien och Danmark,
där det är vanligt att man på de tåg som
inte är snabbgående kan ta med sig cykel.
Enligt motionären kan i dessa länder
cykel tas med utan förbeställning och
ofta till låg eller ingen kostnad.
Utskottets ställningstagande
Vikten av en väl fungerande lokal och
regional kollektivtrafik för att bidra
till att uppnå de transportpolitiska
målen betonades av utskottet i avsnitt 1
i detta betänkande. Detta gäller även den
interregionala kollektivtrafiken.
Utvecklingen av kollektivtrafiken som ett
effektivt och attraktivt alternativ till
bilen är t.ex. väsentlig om man vill
minska bilberoendet.
Staten har ett ansvar för den
interregionala kollektivtrafiken. En
viktig aktör i arbetet med att utveckla
den interregionala kollektivtrafiken är
myndigheten Rikstrafiken. Den ansvarar
bl.a. för statens upphandling av
transportpolitiskt motiverad
interregional kollektiv persontrafik som
inte upprätthålls i trafikhuvudmännens
regi och där det saknas förutsättningar
för kommersiell drift.
Enligt utskottet bör den interregionala
kollektivtrafiken så långt som möjligt
drivas på kommersiella villkor och i ökad
utsträckning samordnas med lokal och
regional kollektivtrafik. En
tillfredsställande interregional
transportförsörjning i ett sammanhängande
nätverk och transportutbud kräver dock
att samhället upphandlar sådan trafik som
ger ett väsentligt bidrag till att
åstadkomma en sådan transportförsörjning
och till uppfyllandet av de
transportpolitiska mål som inte kan
drivas på kommersiella grunder. Som
exempel upphandlade Rikstrafiken under år
2001 bl.a. nattågen på övre Norrland
inklusive Malmbanan, järnvägstrafik
mellan Östersund och Storlien, mellan
Karlstad och Göteborg, dagtåg mellan
Gävle, Borlänge och Hallsberg samt
flygtrafik mellan Östersund och Umeå.
Utskottet vill i detta sammanhang också
erinra om att, utöver Rikstrafikens
ansvar för den interregionala
kollektivtrafiken, även bl.a. Banverket,
Vägverket och Luftfartsverket har ett
ansvar för att verka för utveckling av
trafiken inom respektive ansvarsområde.
I motionerna 2001/02:T239 (m) och
2000/02:T221 (kd) framhålls bl.a. behovet
av en bättre samordning av biljett- och
informationssystem. Utskottet betonar att
ett samverkande interregionalt
kollektivtrafiksystem kräver att
biljettbokningsfunktionerna underlättas
och att resenärerna kan boka biljett för
hela resan oberoende av hur många
operatörer som finns på marknaden.
Utskottet kan konstatera att Rikstrafiken
i sin instruktion har ålagts att verka
för samordning av den interregionala
kollektiva persontrafiken och genom
överläggningar med berörda parter bl.a.
främja frivilliga samverkanslösningar
samt verka för att information,
tidtabeller och biljettsystem för
kollektiv persontrafik samordnas.
Utskottet noterar också att regeringen i
budgetpropositionen (prop. 2001/02:1
utg.omr. 22, s. 98) redovisar bl.a. att
Rikstrafikens första hela verksamhetsår
har inneburit att ett antal initiativ
tagits som förväntas ge resultat på
längre sikt. Bland annat anger regeringen
att ett branschgemensamt
kommunikationsprotokoll för
biljettbokningssystem har utvecklats. När
det gäller motion 2001/02:T239 (m) tas
också frågan upp om att upphandlingen av
järnvägstrafik bör omfatta minst fem år.
Utskottet konstaterar att riksdagen
tidigare har bemyndigat regeringen att
genomföra upphandlingar av persontrafik
med avtalstider upp till fem år (prop.
1999/2001:1, bet. 1999/2000:TU1, rskr.
1999/2000:86). Utskottet finner därför
att de två motionerna till väsentlig del
är tillgodosedda.
I motion 2001/02:T215 (c) pekas på att
det i dag finns järnvägssträckor som inte
trafikeras med persontrafik. Enligt
motionären bör Rikstrafiken ges i uppdrag
att upphandla persontrafik på banan
mellan Nyköping/Oxelösund och Flen.
Utskottet konstaterar med anledning av
motionen att Rikstrafiken i sin
instruktion har ett stående uppdrag att
kartlägga brister i den interregionala
kollektiva persontrafiken och svara för
upphandling av transportpolitiskt
motiverad interregional kollektiv
persontrafik som inte upprätthålls i
trafikhuvudmännens regi och där det
saknas förutsättningar för kommersiell
drift.
I motion 2001/02:T284 (kd) föreslås att
ett s.k. rikskupongsystem för
kollektivtrafikanvändning bör utredas
närmare. Det skulle enligt motionären
kunna innebära att företag får möjlighet
att subventionera resor med
kollektivtrafik för anställda. Utskottet
erinrar i detta sammanhang om
Kollektivtrafikkommitténs uppdrag att
bl.a. föreslå förändringar av t.ex.
regelverk för att utveckla
kollektivtrafiken och främja ett ökat
kollektivt resande. Utskottet förutsätter
att de frågor som tas upp av motionären
därför kan behandlas inom ramen för
kommitténs uppdrag. Utskottet finner
därför ingen anledning att riksdagen
vidtar någon åtgärd med anledning av
motionen.
I motion 2001/02:T460 (mp) betonas att
upphandlingar av tågtrafik skall
inbegripa möjlighet att ta med sig cykel.
Utskottet konstaterar att cyklandet som
transportslag har minskat sin andel av
transportarbetet sedan mitten av 1990-
talet. I dag sker ca 12 % av alla resor i
Sverige på cykel. I regeringens
proposition Infrastruktur för ett
långsiktigt hållbart transportsystem
(prop. 2001/02:20, s. 63) anges att
samarbetet mellan statliga myndigheter,
kommuner och frivilligorganisationer på
cykelområdet bör utvecklas och
intensifieras. Vägverket har också
tillsammans med Svenska Kommunförbundet
och andra aktörer på området tagit fram
en nationell strategi för ökad och säker
cykeltrafik (Mer cykeltrafik på säkrare
vägar, Vägverkets publikation 2000:8).
Utskottet behandlar frågor om cykeltrafik
i avsnittet Regionala planeringsfrågor
(avsnitt 8) i betänkandet Infrastruktur
för ett långsiktigt hållbart
transportsystem (bet. 2001/02:TU2). Där
framhåller utskottet att man ser med
tillfredsställelse på denna nya
nationella strategi för cykeltrafik.
Utskottet kan i detta sammanhang även
konstatera att strategin bl.a. betonar
ett "hela-resan-perspektiv", exempelvis
betonas i strategin att det är särskilt
viktigt att skapa goda möjligheter för
byte mellan tåg eller buss och cykel.
Utskottet konstaterar att det framför
allt är Vägverket som bör samordna och
samla information och kunskap inom detta
område, men också skapa en dialog mellan
inblandade aktörer samt driva på
utvecklingen av kundtillvända och
långsiktiga lösningar. Dessutom har andra
trafikverk, trafikhuvudmän och
trafikföretag också ett ansvar för
respektive trafikslag. Även Rikstrafiken
och trafikhuvudmännen har möjlighet att i
sin upphandling kunna överväga behovet av
att ta med cyklar på tåg.
Med hänvisning till vad utskottet har
anfört i detta avsnitt finner utskottet
sammanfattningsvis att något initiativ
inte är nödvändigt från riksdagens sida.
Utskottet föreslår därför att motionerna
2001/02:T215 (c), 2001/02:T221 (kd),
2001/02:T239 (m) yrkandena 3 och 16,
2001/02:T284 (kd) och 2001/02: T460 (mp)
avstyrks.
7 Gotlandstrafiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner som tar upp
frågor om en långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken med hänvisning till
pågående beredning i Regeringskansliet om
en garanterad transportstandard för
trafiken till och från Gotland. Även
motionsförslag om nya färjeförbindelser
avstyrks. Jämför reservation 30 (m, kd,
c, fp).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet
följande motioner:
- 2001/02:T8 yrkande 1 av Roy Hansson
(m),
- 2001/02:T15 yrkandena 32 och 33 av Agne
Hansson m.fl. (c),
- 2001/02:T320 av Nils Fredrik Aurelius
och Leif Carlson (båda m),
- 2001/02:T336 av Per-Richard Molén m.fl.
(m),
- 2001/02:T349 av Agneta Ringman (s),
- 2001/02:T387 av Agne Hansson m.fl. (c),
- 2001/02:T388 av Lena Ek och Agne
Hansson (båda c),
- 2001/02:T468 yrkandena 1-3 av Roy
Hansson (m),
- 2001/02:K321 yrkande 4 av Helena
Bargholtz (fp).
7.1 Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken
Bakgrund
I detta avsnitt tar utskottet upp frågor
som gäller färjetrafiken till och från
Gotland. Volymmässigt uppgick
färjetrafiken på Gotland år 2000 till
knappt 1,3 miljoner passagerare.
Godsvolymen uppgick under samma period
till 555 000 längdmeter, motsvarande ca
500 000 ton. Tillväxten per år har de
senaste åren legat på ca 4,5 % för
passagerare och ca 2,5 % för gods.
Linjesjöfarten på Gotland subventioneras
på två sätt.
Det ena är det statliga transportstödet
till färjetrafiken på Gotland, varigenom
både person- och godstrafiken
subventioneras. För detta ändamål gör
staten en upphandling av färjetrafiken.
Det rederi som sålunda har upphandlats
har också - i realiteten - getts en
monopolställning genom lagen (1996:19) om
begränsning av rätten att bedriva
linjesjöfart på Gotland med tillhörande
förordning (1997:748). Förordningen
gäller den som utför regelbundna
sjötransporter mellan Gotland och svensk
hamn belägen utanför Gotland (1 §). Den
som utför regelbundna sjötransporter
mellan Gotland och svensk fastlandshamn
måste anlöpa fastlandshamnen minst fem
gånger per vecka året runt (2 §).
Kostnaden för transportstödet, som är
avsett att täcka rederiets underskott,
uppgick för år 2000 till 228 miljoner
kronor.
Det andra är ett system som ligger
utanför den statliga budgeten och genom
vilket det enbart är godstrafiken som
subventioneras. Systemet består av en
kombination av två inslag, en
högstprisreglering och en "uppbördsrätt",
det s.k. Gotlandstillägget.
Bestämmelserna om högstprisregleringen
finns i lagen (2000:1377) med
bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter
(taxeutjämningslagen). Den innebär att
transportförmedlingsföretagens taxor för
godstransporter till och från Gotland
skall motsvara taxan för en transport av
motsvarande längd i övriga landet. Som
kompensation till
transportförmedlingsföretagen för deras
merkostnader, får de uppbära ett
frakttillägg, Gotlandstillägget. Detta
uppgår för närvarande till 0,4 % av
värdet på alla inrikes fjärrtransporter
med lastbil. En viss osäkerhet råder om
hur mycket Gotlandstillägget inbringar;
enligt en beräkning uppgår det till 35-40
miljoner kronor per år.
Riksdagen beslutade år 1996 (prop.
1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr.
1995/96:99) att Gotlandstillägget skulle
avvecklas med en tredjedel per år över en
treårsperiod, och dåvarande
taxeutjämningslagen från år 1979 skulle
upphöra att gälla vid utgången av år
1998. I avvaktan på en långsiktig lösning
av frågan om transportstöd till och från
Gotland sköts emellertid upphävandet av
taxeutjämningslagen upp år från år. Genom
den komplicerade författningsstruktur som
blev följden av upprepade ändringar,
ersattes lagen år 2000 med en ny.
Nyligen har två utredningar om
Gotlandstrafiken färdigställts och
redovisats.
I januari 2000 uppdrog regeringen åt
Sjöfartsverket och Rikstrafiken att
analysera en separation av gods- och
persontrafiken med fartyg till och från
Gotland. Myndigheterna presenterade i
juni 2000 resultatet av arbetet. I detta
framlades ett antal alternativa
trafiklösningar, baserade på ett
tvåhamnsalternativ som i dag och ett
enhamnsalternativ. Något eget
ställningstagande redovisades inte av de
utredande myndigheterna.
I december 2000 beslutade regeringen om
direktiv (dir. 2000:108) till en
kompletterande utredning om
Gotlandstrafiken. Uppdraget gick ut på
att utredaren genom förhandlingar med
berörda parter skulle söka nå en
långsiktigt hållbar totallösning för
trafiken till och från Gotland och som
även skulle omfatta en översyn av
möjligheterna att inkludera flygtrafiken.
Betänkandet Garanterad transportstandard
för Gotland (SOU 2001:66) överlämnades
till regeringen i augusti 2001. Utredaren
föreslår att staten skall besluta om och
garantera en minimistandard för
transporterna till och från Gotland.
Innebörden är att staten skall
subventionera den bastrafik året runt som
inte kommer till stånd på marknadsmässiga
villkor. Trafik därutöver, t.ex. under
sommarveckor och storhelger, bör det
upphandlade rederiet klara på
kommersiella villkor. I betänkandet anges
de kriterier som skall garanteras. Tre
dubbelturer varje dag året runt på två
fastlandshamnar, en nordlig och en
sydlig, skall tillgodose både
fraktköparnas och passagerarnas
grundläggande behov. I standarden ingår
vidare att kostnaden för godtransport
över vattnet skall vara jämförbar med
motsvarande transport på land. I detta
syfte föreslås att systemet med
högstprisförordningen och
Gotlandstillägget ersätts med att
längdmetertaxan sänks till 40 kr,
inklusive hamn- och stuveriavgifter, och
indexeras. Detta motsvarar en sänkning
med drygt 50 % jämfört med dagens taxa.
Utredaren menar att denna åtgärd
neutraliserar de merkostnader som kan
hänföras till ö-läget och att
jämförbarheten med fastlandstransporter
ökar. Som ersättning tillförs
Rikstrafiken 29 miljoner kronor. Även
vissa justeringar i avtalet med det
upphandlade rederiet som bedriver
färjetrafik på Gotland är erforderliga.
Rabatterat pris året runt för
gotlänningar ingår också i förslaget om
garanterad transportstandard. Det nya
systemet förutsätts gälla fullt ut senast
den 1 januari 2003 med successiva
anpassningar fram till dess.
Motionsförslag
I fyra motioner tar motionärerna främst
sikte på behovet av en långsiktig lösning
av transporterna till och från Gotland.
I motion 2001/02:T336 av Per-Richard
Molén m.fl. (m) sägs att det är
otillfredsställande att Gotlandstrafiken
ständigt är föremål för omprövningar; en
permanent lösning med fasta spelregler är
viktigt bl.a. för det gotländska
näringslivet. Det hänvisas till den nya
utredningen om Gotlandstrafiken och
motionärerna efterlyser konkreta förslag
i budgetpropositionen. Det gällande
trafikavtalet måste omförhandlas snarast
möjligt, och inriktningen bör vara ett
incitamentsavtal enligt vad som gäller
för många länstrafikbolag, anser de.
Vidare bör bestämmelserna som reglerar
konkurrensförutsättningarna ändras så att
alternativa trafiklösningar kan erbjudas.
En permanent lösning för
kommunikationerna till och från Gotland
efterlyses i motion 2001/02:T8 av Roy
Hansson (m). Motionären återkommer i
motion 2001/02:T468, där han hävdar
nödvändigheten av att trafiken till och
från Gotland går till två hamnar på
fastlandet. Vidare menar han att
kombifärjorna - avsedda både för gods-
och persontransporter - behöver dels
moderniseras för att få ett tonnage med
högre hastighet, dels ges en ökad
kapacitet. Rikstrafiken bör ges direktiv
som möjliggör kompletterande avtal i
detta syfte. Riksdagen bör också göra ett
uttalande om en sänkning av
längdmetertaxan, anser han.
En lösning som är på Gotlands villkor är
vad som förespråkas i motion 2001/02:T15
av Agne Hansson m.fl. (c). Motionärerna
anser att Gotland bör betraktas som en
del av fastlandet i transporthänseende.
Därutöver framhåller de att Rikstrafiken
bör ges i uppdrag att sänka
längdmetertaxan för gods i
Gotlandstrafiken till 40 kr - indexerat
inklusive hamn- och stuveriavgifter.
Ändringen bör träda i kraft den 1 januari
2003, sägs det.
I motion 2001/02:K321 av Helena Bargholtz
(fp) betonas att det inte bara är pris
och tillgänglighet för Gotlandstrafiken
som måste säkras utan även långsiktighet
och stabilitet. Motionären föreslår att
ansvaret för Gotlandstrafiken bör flyttas
över till Vägverket, som har all annan
färjetrafik. Kostnaden för den gotländska
färjetrafiken ("landsvägspriser") skall
ingå i dess budget.
Utskottets ställningstagande
Frågan om transporterna till och från
Gotland har under årens lopp varit
föremål för ett stort antal utredningar.
I den senast framlagda, från augusti
2001, har föreslagits en lösning som går
ut på att statsmakterna skall fastställa
och garantera en viss transportstandard
för såväl passagerare som gods. Utredaren
har även berört andra, hithörande frågor.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse att utredarens förslag
om avskaffande av systemet med
Gotlandstillägget m.m. ligger i linje med
vad utskottet tidigare har förordat.
Vidare välkomnar utskottet att utredaren
har tagit som en utgångspunkt för sitt
förslag ett uttalande i den
regionalpolitiska utredningens
slutbetänkande (SOU 2000:87). Där sägs
att utredningen ser det som rimligt att
bibehålla en strävan att kostnaderna för
transporter till fastlandet skall
motsvara kostnaderna för vägtransporter.
Utredarens ståndpunkt är att den
föreslagna sänkningen av längdmetertaxan
neutraliserar de merkostnader som Gotland
har till följd av ö-läget.
Utskottet finner också att förslaget om
rabatterat biljettpris året runt för
gotlänningar är av vikt för att man skall
nå en utjämning av transportnackdelen.
Utskottet ansluter sig också till
utredarens uppfattning att det måste
finnas tillräckliga incitament i avtalet
med rederiet för att både kostnadspress
och intäktsökningar skall stimuleras.
Vad gäller motionsförslaget om en
modernisering av kombifärjorna har
utskottet erfarit att beredning pågår i
Regeringskansliet av ett förslag från
Rikstrafiken med tilläggsavtal,
innefattande större och snabbare tonnage.
Bedömningen är att detta kan börja sättas
i trafik under år 2002.
Utredaren har lagt fram ett flertal
intressanta förslag som nu bereds i
Regeringskansliet. Utskottet delar
utredningens och motionärernas
uppfattning att det är angeläget att det
framtida stödet till Gotlandstrafiken nu
får en långsiktig lösning, som medger
förutsägbarhet för alla berörda. Frågan
om Gotlandstrafiken bör inte ytterligare
fördröjas, och utskottet utgår från att
den av utredaren angivna tidsramen blir
riktningsgivande för regeringen. I
avvaktan på regeringens förslag anser
utskottet att något uttalande av
riksdagen inte är erforderligt.
Motionerna 2001/02:T8 (m), 2001/02:T15
(c), 2001/02:T336 (m), 2001/02:T468 (m)
och 2001/02:K321 (fp) avstyrks därför i
nu behandlat avseende.
7.2 Nya färjeförbindelser
Motionsförslag
I fyra motioner framförs förslag om nya
färjeförbindelser med Gotland. Tre av dem
gäller en förbindelse mellan öarna Öland
och Gotland, i den fjärde handlar det om
en ny förbindelse mellan Visby och
fastlandet, nämligen med Västervik.
I motion 2001/02:T320 av Nils Fredrik
Aurelius och Leif Carlson (båda m) anförs
att en ny färjeförbindelse mellan Öland
och Gotland skulle minska trycket på
vissa vägsträckor. En sådan skulle
samtidigt lösa problemet med att det bara
finns trafik i ett led, vilket gör de
båda öarna till "återvändsgator". Om en
sådan förbindelse faller väl ut, torde
det vara möjligt att senare införliva
även Baltikum, menar motionärerna. De
utesluter dock inte behov av ett visst
statligt stöd.
En bilfärjeförbindelse sommartid mellan
Öland och Gotland skulle bli ett stort
tillskott till turismutbudet och i
väsentlig grad bidra till ökat utbyte
mellan länderna kring Östersjön, heter
det i motion 2001/02:T387 av Agne Hansson
m.fl. (c).
Även i motion 2001/02:T349 av Agneta
Ringman (s) är man inne på denna tanke.
Färjetrafik mellan de båda öarna skulle
stärka bådas position som attraktiva
resmål. Resande till och från Stockholm
skulle erbjudas en ny, intressant
förbindelse, säger motionären som önskar
en utredning i frågan.
Sträckan Västervik-Visby är med bred
marginal det kortaste avståndet mellan
fastlandet och Visby framhålls det i
motion 2001/02:T388 av Lena Ek och Agne
Hansson (båda c). Västervik är en stor
turistort och en färjelinje på denna
sträcka sommartid skulle förstärka
näringen i en viktig region, sägs det
vidare. En sådan linje skulle även utgöra
ett komplement till ett vidgat
kommunikationsnät på Östersjön.
Utskottets ställningstagande
Såsom utskottet anförde då motsvarande
motionsförslag behandlades förra hösten
(bet. 2000/01:TU1) delar utskottet
uppfattningen om turismens betydelse för
Gotland. Det kan finnas fördelar med att
öppna nya färjelinjer, menade utskottet
som emellertid även redovisade vissa
svårigheter med att förverkliga denna
tanke.
Utskottet konstaterar sålunda åter att
det här finns två motstående intressen,
nämligen intresset av att få rimliga
förutsättningar för upprätthållande av
bastrafiken året runt - som är statligt
subventionerad - och intresset av att öka
turismen genom etablering av nya
färjeförbindelser under högsäsong. I det
föregående har utskottet redovisat den
lagstiftning som ligger till grund för
inskränkningarna i rätten att bedriva
linjesjöfart på Gotland. Själva
förordningen omfattar all färjetrafik
mellan Gotland och varje annan svensk
hamn, men regeln om begränsningen avser
enbart trafiken mellan Gotland och en
svensk fastlandshamn. Det innebär att det
inte finns några legala hinder för
linjesjöfart mellan Öland och Gotland. En
annan sak är att en ny färjeförbindelse
under högsäsong kan medföra ett
inkomstbortfall för den statligt
subventionerade trafiken.
I det föregående har utskottet
redovisat utredningen om Garanterad
transportstandard för Gotland. Såsom
framgår föreslås att staten skall
garantera ett minimiutbud. Utredaren
anför (s. 13) att detta kan kompletteras
kvalitativt och volymmässigt med trafik
på rent kommersiella villkor.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts, och
i avvaktan på regeringens
ställningstagande till utredningens
förslag, föreslår utskottet att samtliga
nu berörda motioner avslås av riksdagen.
8 Färdtjänst
Utskottets förslag i korthet
Utskottet understryker ånyo vikten av att
frågorna om färdtjänst får en snar
lösning och att regeringen tar i
beaktande vad som framförts av utskottet.
Med hänvisning till regeringens
förestående beredning av frågan avstyrks
motionerna i berörda delar.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet
följande motioner:
- 2001/02:T217 av Margareta Cederfelt
(m),
- 2001/02:T299 av Bengt Silfverstrand och
Britt-Marie Lindkvist (båda s),
- 2001/02:T327 av Anders G Högmark och
Elizabeth Nyström (båda m),
- 2001/02:T348 av Lars Wegendal och
Carina Adolfsson Elgestam (båda s),
- 2001/02:T361 av Christina Nenes och
Sonja Fransson (båda s),
- 2001/02:T373 av Carina Ohlsson och
Kjell Nordström (båda s),
- 2001/02:T394 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v),
- 2001/02:T402 av Lena Sandlin-Hedman
(s),
- 2001/02:Sf402 yrkande 8 av Matz
Hammarström m.fl. (mp),
- 2001/02:So500 yrkandena 4-6 av Gudrun
Schyman m.fl. (v),
- 2001/02:So618 yrkande 13 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
- 2001/02:So619 yrkande 9 av Ester
Lindstedt-Staaf m.fl. (kd),
- 2001/02:So630 yrkande 14 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp),
Bakgrund
Tidigare låg bestämmelserna om färdtjänst
som en del av socialtjänstlagen. Enligt
ett nytt synsätt betraktas färdtjänsten
inte som ett bidrag för att uppnå skälig
levnadsstandard utan som en del av
kollektivtrafiken. För att sålunda
åstadkomma en mer tillgänglig
kollektivtrafik beslutade riksdagen
(prop. 1996/97:115, bet. 1997/98:TU3,
rskr. 1997/98:10) hösten 1997 om ett
särskilt regelverk, lagen om färdtjänst
(1997:736) och lagen om riksfärdtjänst
(1997:735). Enligt lagstiftningen är det
kommunen som svarar för att färdtjänst
och riksfärdtjänst anordnas. En nyhet är
att lagen möjliggör för kommunen att
överlåta ansvaret för färdtjänsten till
trafikhuvudmannen för kollektivtrafiken i
länet. Bestämmelserna i övrigt gäller
tillstånd till färdtjänst, avgift,
eterkallelse av tillstånd, handläggning
av ärenden och överklaganden.
Lagstiftningen trädde i kraft den 1
januari 1998.
Motionsförslag
I 13 motioner framförs förslag som gäller
färdtjänst för funktionshindrade. Det
gällande systemet kritiseras för att det
ger utrymme för en alltför olikartad
tillämpning i kommunerna och därmed för
inskränkningar av skilda slag i rätten
till färdtjänst. I följande fall föreslås
förtydliganden eller ändringar i den
nuvarande lagen.
I flertalet av motionerna tas frågan om
tillstånd att få ta med en ledsagare upp.
På flera sätt har bestämmelsen i 8 §
getts en alltför snäv tolkning, anser
motionärerna. Särskilt för
synhandikappade har en ledsagare stor
betydelse, påpekas det i några motioner.
Vidare anses att möjligheten att ta med
egna barn är viktig för föräldrarollen.
Ytterligare en aspekt är att man skall
kunna få hjälp mellan färdtjänstfordonet
och exempelvis bostaden.
Många av motionerna berör också frågan
om tolkningen av bestämmelsen i 9 §, där
det sägs att tillstånd i skälig
omfattning får förenas med föreskrifter.
Sådana kan gälla om vilket färdsätt som
får användas, hur många resor som
tillståndet omfattar och inom vilket
område som resor får göras. I vissa
kommuner har antalet resor begränsats i
den grad att möjligheterna att delta i
föreningslivet och i andra aktiviteter
har inskränkts för den
färdtjänstberättigade, anförs det i
motionerna. Vidare kan det vara svårt för
den som studerar på annan ort än i
hemkommunen att få tillstånd till
färdtjänst. Några kommuner uppställer
krav på samåkning eller på att
beställning måste göras via en
beställningscentral, vilket inskränker
friheten för den som behöver anlita
färdtjänsten.
Även avgiftens storlek är grund för
missnöje hos många färdtjänstberättigade,
framgår det av motionerna. Reglerna härom
återfinns i 10 och 11 §§, där det bl.a.
anges att avgiften skall vara skälig.
Tanken med lagen - nämligen att
färdtjänsten skall utgöra ett fullvärdigt
alternativ till kollektivtrafiken -
uppnås inte om inte även avgifterna är
jämbördiga.
Kommunerna har getts möjlighet att
lägga över på trafikhuvudmannen inte bara
utförandet av färdtjänsten utan också de
delar som innefattar myndighetsutövning,
dvs. att besluta om vem som skall ha rätt
till färdtjänst. Detta förhållande oroar
flera av motionärerna. I en motion sägs
att regleringen bör återföras till
socialtjänstlagen, där den tidigare
återfanns; ett annat förslag är att
färdtjänsten skall bedrivas i offentlig
regi.
I några av motionerna föreslås vissa
tillägg till det nuvarande systemet.
Färdtjänst är att betrakta som den
färdtjänstbeviljades ben, armar, cykel
bil, buss och tåg, sägs det i en motion;
därför kan man inte ensidigt säga att
färdtjänsten skall utformas som
kollektivtrafiken. Lagen bör inledas med
en övergripande målformulering. I denna
skall uttryckas vilken funktion som
färdtjänsten skall fylla, t.ex. att den
skall ge personer med funktionshinder
möjligheter att förflytta sig på ett
självständigt sätt efter den enskildes
behov på likvärdiga och jämlika villkor.
Regler om tillsyn och om
kvalitetssäkring efterlyses i flera av
motionerna, och man anser också att en
särskild instans borde inrättas för
sådana tillsynsuppgifter. I ett förslag
sägs att Socialstyrelsen är ett lämpligt
organ för det övergripande ansvaret för
färdtjänsten; myndigheten skulle bl.a. ha
uppgifter när det gäller möjligheten till
klagomål m.m. och övervaka att det finns
trafikförsörjningsplaner.
Ytterligare ett önskemål som gäller
kvalitetsfrågor går ut på att en
resegaranti bör införas; den
färdtjänstberättigade skall inte behöva
vänta orimligt lång tid innan det
beställda fordonet kommer, anser
motionären.
I två av motionerna tas frågor upp som
gäller genusperspektivet. Motionärerna
hänvisar till gjorda utvärderingar av
regelverket om färdtjänst, som bl.a.
visar att andelen bifall för äldre
kvinnor är påtagligt lägre än för män i
samband med överklaganden. En sådan
diskriminering av kvinnor vid
regeltillämpningen bör utredas
ytterligare, menar motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Hösten 1997 begärde riksdagen på förslag
av trafikutskottet en allsidig och
noggrann utvärdering av bl.a.
färdtjänsten (bet. 1997/98:TU3). Bland
annat borde man undersöka om reglerna för
ledsagare har fått en tillfredsställande
utformning och hur väl statsbidraget har
fungerat när det gäller att anpassa
kollektivtrafiken och den fysiska miljön
till de funktionshindrades behov.
Regeringen gav i november 1998
utvärderingsuppdrag till sex myndigheter,
nämligen Vägverket, Statens järnvägar,
Banverket,
Kommunikationsforskningsberedningen,
Sjöfartsverket och Luftfartsverket.
Utvärderingarna skall sammanställas av
Vägverket, och arbetet skall vara
avslutat den 31 december 2001. Vidare har
även Statskontoret fått ett uppdrag, som
- genom en övergripande ansats - skall
komplettera de nu nämnda myndighetsvisa
utvärderingarna. I uppdragen ingår bl.a.
att analysera omfattning och effekter av
de villkor som förenas med tillstånd för
färdtjänst och om det finns behov av en
tillsynsmyndighet för färdtjänsten.
Delar av uppdragen har nu avlämnats
till regeringen. Sålunda har
Statskontoret presenterat rapporten Hela
resan är målet - en utvärdering av
handikappolitiken inom transportområdet
(Rapport nr 2000:51). När det särskilt
gäller färdtjänsten har två rapporter
avlämnats till regeringen: Utvärdering av
ny lagstiftning för färdtjänst och
riksfärdtjänst: ett producentperspektiv
(Vägverket, Publ. Nr 2000:103) respektive
Utvärdering av ny lagstiftning för
färdtjänst och riksfärdtjänst: ett
resenärsperspektiv (Vägverket, Publ. Nr
2001:43).
Utskottet är medvetet om de problem som
finns inom färdtjänstsystemet. I
motionerna ges exempel på att man i
tillämpningen av regelsystemet tenderar
att bli okänslig för de speciella
förutsättningar som färdtjänstbehövande
har. Färdtjänsten är visserligen en
transportform bland andra, men enligt
utskottets uppfattning måste man också
beakta att verksamheten skall vara
uttryck för en social omsorg. Vad
utskottet tidigare har pekat på har bl.a.
gällt frågan om huruvida reglerna för
ledsagare har fått en tillfredsställande
utformning.
Färdtjänsten är ett prioriterat område
för utskottet, och utskottet följer
frågan noga. Det kan konstateras att de
delar av utvärderingarna om
handikappfrågor som särskilt berör
färdtjänsten nu är färdigställda. Mot
denna bakgrund utgår utskottet från att
regeringen snarast återkommer till
riksdagen med de förslag som är
föranledda av berörda utvärderingar och
av här refererade motionsyrkanden.
Med hänvisning till vad utskottet nu
har uttalat får motionerna anses
tillgodosedda. Något initiativ från
riksdagens sida är inte erforderligt.
Förslagen i motionerna 2001/02:T217
(m), 2001/02:T299 (s), 2001/02:T327
(m), 2001/02:T348 (s), 2001/02:T361
(s), 2001/02:T373 (s), 2001/02:T394
(v), 2001/02:T402 (s) 2001/02:Sf402
(mp), 2001/02:So500 (v), 2001/02:So618
(fp), 2001/02:So619 (kd) och
2001/02:So630 (fp) avstyrks alltså i nu
behandlade delar.
9 Statens haverikommission
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag om Statens
haverikommissions förvaltningskostnader.
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet ett
regeringsförslag (prop. 2001/02:1
utg.omr. 22, punkt 28). Regeringen
föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Statens
haverikommission.
Bakgrund och regeringens förslag
Statens haverikommission har inget eget
anslag, i stället beslutar regeringen om
en ram för myndighetens
förvaltningskostnader.
Förvaltningskostnaderna betalas i dag av
fem myndigheter i enlighet med
regeringens regleringsbrev för dessa
myndigheter.
För 2001 har ramen för Statens
haverikommission fastställts till
10 500 000 kr. I budgetunderlaget för
2002-2004 begär kommissionen att ramen
ökar till 11 560 000 kr till följd av
ökade löne- och lokalkostnader.
Enligt regeringens proposition har
Försvarsmakten under en längre tid begärt
att Försvarsmaktens andel av
förvaltningskostnaderna borde sänkas. Som
motiv har anförts att säkerhetsarbetet
inom Försvarsmakten har lett till att
antalet olyckor och därmed antalet
haveriutredningar har minskat.
Statens haverikommission har på uppdrag
av regeringen sett över fördelningen av
förvaltningskostnaderna mellan de
betalande myndigheterna och kommit fram
till att Försvarsmaktens andel bör sänkas
från 20 % till 10 % och att
Luftfartsverkets andel bör öka i
motsvarande grad.
Mot bakgrund av vad Statens
haverikommission har anfört i sitt
budgetunderlag anser regeringen att
förvaltningskostnaderna för budgetåret
2002 får uppgå till högst 11 560 000 kr.
Beträffande fördelningen av
förvaltningskostnaderna framgår av
propositionen att regeringen avser att i
2002 års regleringsbrev för Statens
haverikommission fastställa de fem
betalande myndigheternas andelar enligt
följande:
Luftfartsverket 60 %
Försvarsmakten 10 %
Statens räddningsverk15 %
Sjöfartsverket 10 %
Banverket 5 %
Regeringen föreslår i propositionen att
riksdagen godkänner vad regeringen
förordar om Statens haverikommission.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingenting att erinra mot
regeringens förslag om Statens
haverikommissions förvaltningskostnader.
Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag.
10 IT, tele, post och grundläggande
kassaservice
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om
grundläggande kassaservice. Förslaget
innebär att Posten AB skall
tillhandahålla en grundläggande
kassaservice i hela landet till
enhetliga priser. För utbyggnad av IT-
infrastruktur med hög
överföringskapacitet (bredband)
tillstyrker utskottet regeringens
förslag att stödet till kommuner för
anläggande av lokala telenät förlängs
med ett år till den 31 december 2005.
Utskottet tillstyrker vidare att Post-
och telestyrelsen för upphandling av
funktionshindrades behov av bl.a.
telekommunikationer och posttjänster
får ingå ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter på högst 200 miljoner
kronor under åren 2003-2004.
Utskottet avstyrker samtliga
motionsförslag. Jämför reservationerna
31 (m), 32 (m) och 33 (m, kd, fp).
Avsnittets innehåll
I detta avsnitt behandlar utskottet tre
regeringsförslag i budgetpropositionen
för 2002 inom politikområdet IT, tele och
post (prop. 2001/02:1 utg.omr. 22,
punkterna 1, 29 och 30). Regeringen
föreslår
1. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät,
29. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under år 2002, i fråga om ramanslaget
37:2 Upphandling av samhällsåtaganden,
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 200 000 000 kr under
åren 2003-2004,
30. att riksdagen godkänner att
regeringen fr.o.m. år 2002 tidsbegränsar
statens garantiåtagande till SOS Alarm
Sverige AB med upp till 10 års löptid och
debiterar garantitagaren riskavspeglande
avgift för garantin.
Vidare behandlas proposition 2001/02:34
Grundläggande kassaservice där regeringen
föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag
om grundläggande kassaservice,
2. antar regeringens förslag till lag
om ändring i postlagen (1993:1684).
I avsnittet behandlar utskottet följande
sex motioner från den allmänna
motionstiden hösten 2001:
- 2001/02:T359 av Ulla-Britt Hagström
(kd),
- 2001/02:T438 av Per Bill och Gunnar
Axén (båda m),
- 2001/02:T445 av Anders Bengtsson och
Kenth Högström (båda s),
- 2001/02:T454 yrkande 12 av Per-Richard
Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T463 yrkande 22 av Kenth
Skårvik m.fl. (fp),
- 2001/02:T466 yrkandena 1 och 2 av
Johnny Gylling m.fl. (kd).
Utskottet behandlar även följande fyra
följdmotioner med anledning av
proposition 2001/02:34 Grundläggande
kassaservice:
- 2001/02:T55 av Sven Bergström m.fl.
(c),
- 2001/02:T56 yrkandena 1 och 2 av Per-
Richard Molén m.fl. (m),
- 2001/02:T57 av Tuve Skånberg m.fl.
(kd),
- 2001/02:T58 av Kenth Skårvik m.fl.
(fp).
10.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät
Bakgrund
Bredbandsutredningen föreslog i
delbetänkandet Kommunstöd till lokal IT-
infrastruktur (SOU 2000:68) att kommuner
skulle kunna ges stöd till anläggande av
lokala telenät. Betänkandet
remissbehandlades och efter förslag av
regeringen i bugetpropositionen för 2001
antog riksdagen lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd till
kommuner för anläggande av lokala
telenät. Lagen innebär att ekonomiskt
stöd lämnas till åtgärder som har utförts
under perioden 1 juli 2000-31 december
2004. Bredbandsutredningen lämnade i sitt
slutbetänkande IT-infrastruktur för stad
och land (SOU 2000:11) förslag till stöd
till kommuner för anläggande av det
ortssammanbindande nätet. Betänkandet
remissbehandlades varefter regeringen
inrättade stödet genom förordningen
(2001:350) om stöd till kommuner för
anläggande av ortssammanbindande telenät
m.m. Även detta stöd avser åtgärder som
utförts under tiden fram till den 31
december 2004.
Regeringens förslag
När regeringen i IT-propositionen (prop.
1999/2000:86) redovisade ett nationellt
IT-infrastrukturprogram avsågs stödet
till kommuner för anläggande av telenät
omfatta tiden fram till utgången av år
2004. Sedan propositionen i mars 2000
förelagts riksdagen har förutsättningarna
för en snabb bredbandsutbyggnad
förändrats. Regeringen föreslår mot denna
bakgrund att bidragstiden förlängs med
ett år för att möjliggöra för alla
kommuner som så önskar att kunna utnyttja
stödet för att påskynda
bredbandsutbyggnaden. Därmed tillgodoses
enligt regeringen i allt väsentligt
behovet av en snabb utbyggnad samtidigt
som man kan undvika den kostnadsdrivande
effekt och de svårigheter att leverera
bredbandsmaterial som är risken av en
alltför forcerad utbyggnad.
Regeringen föreslår följaktligen att
lagen (2000:1335) om kreditering på
skattekonto av stöd till kommuner för
anläggande av lokala telenät ändras så
att stödet avser perioden 1 juli 2000-31
december 2005. I propositionen meddelas
vidare att regeringen avser att ändra
tidsperioden i förordningen (2001:350) om
stöd till kommuner för anläggande av
ortssammanbindande telenät m.m. De båda
nätdelarnas utbyggnad samordnas eller
sammanfaller normalt och kommunernas
planering av utbyggnaden underlättas om
regelverket för de olika delarna av nätet
vverensstämmer så långt möjligt.
Motionsförslag
Per-Richard Molén m.fl. (m) framhåller i
motion 2001/02:T454 att marknaden klarar
av att bygga ut bredbandsnäten i
kommunerna utan stöd och att stödtekniken
med skatteavdrag kringgår det statliga
utgiftstaket. Motionärerna avvisar därför
regeringens lagförslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att informationstekniken
har stor betydelse för
samhällsutvecklingen. Det är därför
viktigt att en kapacitetsstark och säker
IT-infrastruktur byggs ut så att hushåll
och företag i hela landet ges goda
möjligheter att utnyttja den nya tekniken
till konkurrenskraftiga priser.
Med anledning av motion 2001/02:T454
(m) vill utskottet klargöra att stödet
till kommunerna för anläggande av lokala
teleområdesnät med hög
överföringskapacitet avser glest bebyggda
områden där utbyggnaden inte bedöms komma
till stånd på marknadsmässig grund. När
det gäller motionärernas synpunkter om
stödets finansieringsform vill utskottet
framhålla att stödbeloppen kommer att
redovisas i kommande budgetpropositioner.
Den valda finansieringsformen motiveras
av sambandet med det stöd som ges i form
av skattereduktion för abonnenters
bredbandsanslutning.
Utskottet tillstyrker mot denna
bakgrund regeringens lagförslag och
avstyrker motion 2001/02:T454 (m) yrkande
12.
10.2 Samhällsupphandling 1
Regeringens förslag
I budgetpropositionen föreslås att
regeringen bemyndigas att under år 2002,
i fråga om ramanslaget 37:2 Upphandling
av samhällsåtaganden, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 200
miljoner kronor under åren 2003-2004.
Beställningsbemyndigandet avses användas
för att trygga funktionshindrades behov
av effektiva telekommunikationer och
posttjänster genom upphandling. Det
gäller bl.a. nummerupplysning för
synskadade, texttelefoni, befordran av
blindskriftsförsändelser, utsträckt
lantbrevbärarservice för äldre och
handikappade samt drift av en databas med
samhällsinformation för personer med
funktionshinder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag. in av nivån 2002-2004
10.3 Garantiåtagande till SOS Alarm
Sverige AB
Regeringens förslag
Av budgetpropositionen framgår att
statens äldre garantiåtaganden till SOS
Alarm Sverige AB behöver omvandlas för
att kunna hanteras i enlighet med den nya
modell som gäller för statliga garantier.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund
att riksdagen godkänner att regeringen
omvandlar de ekonomiska förpliktelser
staten har i form av kreditgaranti till
SOS Alarm till en kreditgaranti med upp
till 10 års löptid. Regeringen framhåller
vidare att SOS Alarm kommer att debiteras
en riskavspeglande avgift för garantin.
Avgiften kommer att föras till
Riksgäldskontorets garantireserv och
eventuella infrianden kommer att belasta
reserven.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inga erinringar mot att
riksdagen godkänner att regeringen från
och med år 2002 tidsbegränsar statens
garantiåtagande till SOS Alarm Sverige AB
med upp till 10 års löptid och debiterar
garantitagaren en riskavspeglande avgift
för garantin. Utskottet tillstyrker
därför regeringens förslag.
10.4 Privatisering av Posten AB
Motionsförslag
Det är dags att dela upp och privatisera
Posten. Det anser Per Bill och Gunnar
Axén (båda m) i motion 2001/02:T438. De
framhåller att Sverige inte är betjänt av
ett stort statligt företag som levererar
dålig service, dominerar marknaden totalt
och till på köpet beklagar sig över att
de inte får höja sina redan höga priser
(yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte ställa sig bakom det
motionärerna anför om en uppdelning och
privatisering av Posten AB. Motionen
avstyrks därför i denna del.
10.5 Postservice
Motionsförslag
Per Bill och Gunnar Axén (båda m)
konstaterar i motion 2001/02:T438 att på
en fri marknad får privata företag sätta
vilka priser de vill, förutsatt att de
håller sig inom rådande
konkurrenslagstiftning. Sedan är det upp
till kunderna om de accepterar priserna.
I de flesta fall får ett företag som
verkar i fri konkurrens anpassa sina
kostnader efter den prisnivå som är
möjlig. Inte tvärtom, som Posten vill
göra. Enligt motionärerna bör därför
Posten tills vidare inte tillåtas höja
sitt porto (yrkande 2).
Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller i
motion 2001/02:T466 att med rätt
förutsättningar kommer postmarknaden att
alltmer likna andra avreglerade
marknader. För att marknadsmekanismerna
skall kunna fungera tillfredsställande
måste dock Konkurrensverkets auktoritet
stå orubbad och Postens verksamhet
renodlas. Det är en förutsättning för
konkurrensneutralitet på såväl
postmarknaden som på alla de övriga
marknader där Posten agerar (yrkande 1).
Ulla-Britt Hagström (kd) påtalar i motion
2001/02:T359 att Postens
organisationsförändring från
traditionella postkontor till "post i
butik" innebär att ett par tusen
anställda förlorar sina arbetstillfällen.
De flesta som blir övertaliga är kvinnor
i medelåldern. Det är därför angeläget
att en uppföljning görs om hur Postens
rationaliseringar drabbar kvinnor
(yrkande 1).
Motionären framhåller vidare att boende
på landsbygden i vissa fall kan få betala
tusentals kronor för att få postutdelning
vid sina hem. Regelverket kring
lantbrevbäringen är alltför godtyckligt,
och kunderna kan inte kontrollera att de
får en rättvis behandling. Posten bör
därför ompröva sin prissättning för
lantbrevbäring och skapa ett system som
förhindrar godtycklighet.
Kenth Skårvik m.fl. (fp) understryker i
motion 2001/02:T463 att utvecklingen på
postmarknaden måste följas upp noggrant
så att post- och kassaservice kan
upprätthållas i hela landet (yrkande 22).
Försvinner de stationära postkontoren är
detta ett allvarligt hot för många orter
i Sverige då det ytterligare utarmar den
offentliga servicen. Det räcker inte med
att Posten flyttar sin service till en
butik eller en bensinstation, då detta
kan vara det första steget mot en total
nedläggning. Motionärerna avvisar en
utveckling som innebär att samtliga
stationära postkontor i Sverige
avvecklas.
Anders Bengtsson och Kenth Högström (båda
s) framhåller i motion 2001/02:T445 att
postservicen är en viktig och
betydelsefull del av landets
infrastruktur som bör erbjudas på
likvärdiga villkor. Att bedriva denna
service i hela landet underlättas dock
inte av att Postens verksamhet sker i
bolagsform. Motionärerna efterlyser
därför en utvärdering av Postens
bolagisering och de effekter som
organisationsformen har för samhället i
allmänhet och för glesbygden i synnerhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som
kommer till uttryck i flera motioner,
nämligen att det är nödvändigt med en väl
fungerande och effektiv postservice i
hela landet. Riksdagen har mot denna
bakgrund i postlagen (1993:1684) lagt
fast att staten har ett ansvar för att
upprätthålla en samhällsomfattande
posttjänst. Enligt postlagen skall det
finnas en posttjänst av god kvalitet i
hela landet som innebär att alla kan ta
emot brev och andra adresserade
försändelser som väger högst tjugo kilo.
Det skall vidare finnas en möjlighet för
alla att få sådana försändelser
befordrade till rimliga priser samt
försäkrade och kvitterade av mottagaren.
Dessutom skall enstaka försändelser
befordras till enhetliga priser.
Genom tillståndsvillkor åligger det
Posten AB att tillhandahålla postservice
i hela landet fem dagar i veckan utom
under omständigheter eller geografiska
förhållanden som Post- och telestyrelsen
bedömer utgör skäl för undantag.
Indragningar av inlämnings- och
utdelningsställen som berör fler än en
användare och för vilka ett godtagbart
alternativ inte anvisas skall godkännas
av Post- och telestyrelsen. Ett antal
avlägset belägna hushåll har inte daglig
postutdelning utan får sin post två till
fyra dagar i veckan med postväska.
Lantbrevbäringen spelar enligt
utskottets mening en avgörande roll för
att säkerställa en väl fungerande
postservice i landets mer glest bebyggda
områden. Det är en tjänst som fungerar
bra, är flexibel och uppskattad av många
kunder. Enligt vad utskottet erfarit är
lantbrevbäringen också något som Posten
vill vidareutveckla bl.a. genom att
använda bättre tekniska hjälpmedel.
Enligt Post- och telestyrelsens
tillståndsvillkor för Posten gäller bl.a.
följande:
· Som servicenorm för
lantbrevbäringen skall det finnas minst
två fasta hushåll per kilometer enkel
färdväg för att lantbrevbäraren skall
göra en avvikelse från sin ordinarie
färdväg.
·
· Tillståndshavaren skall på
beställning från Post- och telestyrelsen
och mot kostnadsbaserad ersättning
tillhandahålla posttjänster till
funktionshindrade som t.ex. befordran av
blindskriftsförsändelser samt utsträckt
lantbrevbäring. Det innebär att
lantbrevbäraren gör en avvikelse från
ordinarie färdväg för att betjäna hushåll
med äldre och handikappade i glesbygd,
även om det gällande kravet i fråga om
avvikelse från färdvägen inte uppfylls.
·
· Indragningar av inlämnings- och
utdelningsställen som berör fler än en
användare och för vilka inte ett
godtagbart alternativ anvisas skall
godkännas av Post- och telestyrelsen.
·
Utöver detta regelverk vill utskottet
erinra om att en utvidgad
lantbrevbärarservice till äldre och
funktionshindrade finansieras över det
särskilda anslaget 37:2 Upphandling av
samhällsåtaganden som har behandlats i
avsnitt 10.2 i detta betänkande.
Som framhålls i flera motioner måste
enligt utskottets mening utvecklingen på
postområdet följas upp. Det är viktigt
eftersom den tekniska utvecklingen och
dndrade marknadsförhållanden påverkar
förutsättningarna för att upprätthålla en
väl fungerade postservice i hela landet.
Post- och telestyrelsen verkar för att
det postpolitiska målet om en posttjänst
av god kvalitet uppfylls i hela landet
till rimliga priser. Post- och
telestyrelsen har mot bl.a. denna
bakgrund fått i uppdrag att följa
utvecklingen och bevaka att servicen i
landet motsvarar samhällets behov och de
uppställda kraven. Vidare gäller att
Konkurrensverket med stöd av
konkurrenslagen har till uppgift att
främja en väl fungerande postmarknad.
Utskottet vill med anledning av motion
2001/02:T359 (kd) understryka vikten av
att Postens förändringsarbete sker på ett
ansvarsfullt sätt. Enligt vad utskottet
inhämtat har Posten bildat en särskild
enhet som har till uppgift att hjälpa dem
som blivit övertaliga.
Utskottet vill vidare beträffande
motion 2001/02:T438 (m) om Posten AB:s
prissättning klargöra att det av
postlagen framgår att det skall finnas en
posttjänst i hela landet som skall
tillhandahållas till rimliga priser.
Postens prissättning på enstaka
postförsändelser får höjas årsvis med
högst den genomsnittliga förändringen av
nettoprisindex under en treårsperiod.
Posten har i en skrivelse till regeringen
den 3 september 2001 begärt att pristaket
ändras så att tillåtna prishöjningar
relateras till förändringen i ett index
som motsvarar Posten AB:s kostnader.
Näringsminister Björn Rosengren har i en
interpellationsdebatt den 23 oktober 2001
klargjort att Posten inte kommer att
fatta något beslut om att höja portot
inför nästa år på privatbrev och andra
försändelser som omfattas av pristaket.
Utskottet förutsätter att regeringen
noga följer utvecklingen av postservicen
i landet och de förändringar som för
närvarande sker inom Posten AB. Med
hänvisning till vad utskottet anfört blir
syftet med flertalet motionsyrkanden
tillgodosett. Något initiativ från
riksdagens sida är inte erforderligt.
Utskottet avstyrker därför motionerna
2001/02:T359 (kd), 2001/02:T438 (m)
yrkande 2, 2001/02:T445 (s), 2001/02:T463
(fp) yrkande 22 och 2001/02:T466 (kd)
yrkande 1.
10.6 Grundläggande kassaservice
Gällande reglering
I postlagen (1993:1684) fastställs,
utöver det övergripande målet för den
samhällsomfattande posttjänsten, även det
statliga ansvaret för en grundläggande
kassaservice. Av 1 a § postlagen framgår
att det skall finnas en kassaservice i
hela landet som innebär att alla, såväl
fysiska som juridiska personer, har
möjlighet att verkställa och ta emot
betalningar till enhetliga priser. Detta
benämns, i rubriken till paragrafen,
grundläggande kassaservice. Statens
ansvar enligt postlagen har hittills
säkerställts genom ett avtal mellan
staten och Posten AB.
I dag tillhandahåller Posten både
postservice och kassaservice i hela
landet genom sitt distributionsnät.
Tjänsterna tillhandahålls via det egna
kontorsnätet, lantbrevbärarna och genom
entreprenader i form av butiker och
liknande serviceinrättningar. Postens
system för kassaservice omfattar därmed i
princip hela landet och gör det möjligt
för alla att verkställa och ta emot
betalningar.
För att tillhandahålla en grundläggande
kassaservice, där alternativ saknas och
det inte är kommersiellt motiverat att
bedriva verksamheten, utgår ersättning
till Posten. Ersättningen fastställs i
samband med att riksdagen beslutar om
statsbudgeten. Ersättningen uppgår till
200 miljoner kronor för år 2001. Det
senaste avtalet löpte t.o.m. den 31 mars
2001 och något nytt avtal har ännu inte
ingåtts.
Regeringens förslag
Enligt proposition 2001/02:34
Grundläggande kassaservice har
postmarknaden förändrats avsevärt. Från
att Posten i praktiken varit ensam
postoperatör har antalet verksamma
postoperatörer successivt ökat för att
under senare år stabiliseras till ett
femtiotal. Ingen av de övriga
operatörerna bedriver verksamhet av
finansiellt slag. I takt med att
postmarknaden förändrats har
postlagstiftningen kontinuerligt
anpassats i syfte att skapa
förutsättningar för en väl fungerande
postmarknad. Mot bakgrund av denna
utveckling finns det inte längre något
sådant samband mellan postverksamhet och
den finansiella verksamhet som
kassaservice utgör, som motiverar att
regleringen av tjänsterna hålls samlade i
en lag. Regleringen av en grundläggande
kassaservice bör därför enligt regeringen
fortsättningsvis ske i en separat lag.
Regeringen anser att kassaservicen har
sådan betydelse för såväl företagen som
de enskilda människorna att det är ett
samhällsintresse att alla tillförsäkras
en tillfredsställande kassaservice. Trots
framväxten av nya alternativa former för
betalningar och det sjunkande antalet
manuella kassatransaktioner kommer det
enligt regeringen under överskådlig tid
att finnas ett behov av att kunna nyttja
den traditionella kassaservicen. Det är
därför angeläget att garantera att ett
visst grundutbud av manuella
kassatjänster tillhandahålls alla. En
långsiktigt väl fungerande kassaservice
måste därför säkerställas i hela landet.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund
att det som hittills skall vara ett
statligt ansvar och slås fast i en
särskild lag att en kassaservice till
enhetliga priser finns i hela landet.
Vidare anges att ansvaret skall
säkerställas genom det statligt ägda
bolag som också har till uppgift att
genomföra röstmottagning enligt vallagen
(1997:157). Det i vallagen utpekade
bolaget är Posten AB.
Enligt regeringen finns det knappast
någon aktör vid sidan av Posten AB - med
sin kapacitet att tillgodose även
landsbygdens behov av kassaservice genom
t.ex. lantbrevbärarna - som har möjlighet
att långsiktigt åta sig att
tillhandahålla tjänsten på för staten
godtagbara villkor. Det finns vidare en
uppenbar risk för att staten, om Posten
inte vidmakthåller sin uppbyggda
erfarenhet och sitt rikstäckande
servicenät, får svårt att på sikt klara
sitt åtagande på ett tillfredsställande
sätt. Upphandling är därför inte något
lämpligt alternativ. Regeringen anser att
det i stället bör slås fast att det är
genom Posten som tjänsten skall
tillhandahållas. Av propositionen framgår
vidare att regeringen föreslås bemyndigas
att meddela närmare föreskrifter om de
tjänster som skall ingå i den
grundläggande kassaservicen.
Motionsförslag
I tre motioner yrkas att riksdagen avslår
proposition 2001/02:34 Grundläggande
kassaservice eller förordas en lösning
som innebär att grundläggande
kassaservice inte åläggs Posten AB utan
upphandlas i konkurrens.
Per-Richard Molén m.fl. (m) erinrar i
motion 2001/02:T56 om att statens ansvar
för kontanthantering nyligen har utretts
av Betalserviceutredningen som föreslog
att det statliga ansvaret för
kassaservice skall åvila länsstyrelserna
som i förekommande fall får upphandla
tjänsten. Vidare framhålls att behovet av
kontant kassatjänst fortsätter att minska
och att två nya aktörer har tillkommit,
Ica Bank och Coop Bank, som tillsammans
har ett mer omfattande servicenät än
Posten AB. Motionärerna påtalar vidare
att regeringens lagrådsremiss underkändes
av Lagrådet som varande grundlagsstridig
genom att det i lagtexten angavs att
kassaservicen skall tillhandahållas genom
Posten. Detta kringgås i propositionen
genom att "Posten AB" ersätts med texten
"kassaservicen skall tillhandahållas
genom det statligt ägda bolag som också
har till uppgift att genomföra
röstmottagning enligt 11 kap. vallagen
(1997:157)", dvs. Posten AB.
Även Tuve Skånberg m.fl. (kd) anser i
motion 2001/02:T57 att regeringen inte
beaktat Lagrådets synpunkter.
Motionärerna framhåller att grundläggande
kassaservice kan erbjudas av exempelvis
butiker och bensinstationer och
upphandlas i konkurrens. Antalet
serviceställen får dock inte minska.
Enligt motionen utgör lantbrevbärarna en
viktig institution i samhället. Därför
avvisas en utveckling som innebär att
lantbrevbärarna frångår sin kassaservice.
Även i en situation med upphandling i
konkurrens bör lantbrevbärarservicen
finnas kvar och staten gå in och täcka
eventuella förluster av denna verksamhet.
Kristdemokraterna förutsätter därför att
lantbrevbärarservicen får tillräckliga
anslag för att kunna bibehållas i
glesbygd. Ett motsvarande yrkande om
lantbrevbärarnas kassaservice finns i
motion 2001/02:T466 av Johnny Gylling
m.fl. (kd).
Kenth Skårvik m.fl. (fp) framhåller i
motion 2001/02:T58 att för Folkpartiet är
det av största vikt att det finns en
kassaservice med hög kvalitet i hela
landet så att medborgarna kan utföra sina
betalningar och ta emot pengar.
Motionärerna delar däremot inte
regeringens uppfattning att det är Posten
AB som ensamt skall ansvara för
kassaservicen. Den grundläggande
kassaservicen bör i stället upphandlas i
konkurrens. Finns det aktörer på en ort
som vill sköta kassaservicen skall de
kunna få göra det på entreprenad.
Upphandlingen måste dock genomföras på
ett sådant sätt att den kvalitetsnivå som
tillhandahålls i dag av bl.a. Posten inte
försämras. Där det inte finns någon sådan
aktör skall staten ansvara för
kassaservicen. Det innebär att Posten AB
även i framtiden kommer att ha en stor
roll när det gäller kassaservicen.
När det gäller den närmare utformningen
av grundläggande kassaservice välkomnar
Sven Bergström m.fl. (c) i motion
2001/02:T55 att den grund-läggande
kassatjänsten regleras i en särskild lag.
Centerpartiet ser det som naturligt att
Posten AB har det huvudsakliga ansvaret
för att såväl post- som kassaservice
kommer hela landet till del och att
staten ersätter Posten för den verksamhet
som inte är ekonomiskt bärkraftig. Enligt
motionärerna bör det dock tydliggöras
vilka tjänster som skall ingå i den
grundläggande kassaservicen. Det
viktigaste är att det skall vara möjligt
att genomföra ekonomiska transaktioner
samt uttag och insättningar till
enhetliga priser. Detta bör även gälla på
de platser där verksamheten drivs på
entreprenad. Utöver detta bör lokala
entreprenörer erbjudas möjlighet att
tillhandahålla tilläggstjänster. I varje
kommun bör det finnas ett postkontor med
ett fullständigt utbud som även kan
utgöra ett värdefullt stöd till olika
entreprenörer (yrkande 1).
Motionärerna framhåller vidare att det
är viktigt att de villkor som Posten
ställer på sina entreprenörer är väl
avvägda så att även mindre aktörer ges
möjlighet att delta i upphandlingar.
Posten AB bör vidare samordna sin
verksamhet i glesbefolkade områden med
lokala entreprenörer (yrkande 2).
Enligt motionen har Posten inom många
områden en monopolliknande ställning när
det gäller kassaservice. Det leder till
att många företagare drabbas av
konkurrensnackdelar. Regeringen bör
därför ge Konkurrensverket i uppdrag att
utreda Posten AB:s prissättning avseende
kassaservicetjänster (yrkande 3).
Motionärerna anför slutligen att
servicegraden på många av de nya
serviceställena för post- och
paketärenden i affärer, bensinstationer
och pressbyråer bör kunna utökas till att
även omfatta kassaservice. Regeringen bör
därför göra en översyn av gällande
regelverk för att undanröja hinder för
att etablera även kassaservice på
serviceställen (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en grundläggande
kassaservice har stor betydelse för såväl
företagen som för de enskilda
människorna. Utskottet delar därför
regeringens uppfattning att det bör
fastställas i en särskild lag att det
skall finnas en grundäggande kassaservice
i hela landet. Det innebär att alla skall
ha möjlighet att verkställa och ta emot
betalningar till enhetliga priser.
Utskottet har tidigare i detta betänkande
tillstyrkt regeringens förslag att Posten
ges ersättning med 400 miljoner kronor
för år 2002 för att tillhandahålla en
grundläggande kassaservice där alternativ
saknas och det inte är kommersiellt
motiverat att bedriva verksamheten.
Regeringens lagförslag tillsammans med
förslaget om ekonomisk ersättning till
Posten AB tryggar en god kassaservice i
hela landet till enhetliga priser.
Utskottet bedömer att syftet med motion
2001/02:T55 (c) kommer att bli väl
tillgodosett. Utskottet förutsätter, i
likhet med motionärerna, att det finns
möjlighet att genomföra ekonomiska
transaktioner samt uttag och insättningar
till enhetliga priser. Det är också, som
framhålls i motionen, viktigt att de
villkor som Posten ställer på sina
entreprenörer möjliggör att även mindre
aktörer kan delta i dessa upphandlingar.
Enligt vad utskottet erfarit samarbetar
Posten i betydande omfattning redan i dag
med mindre aktörer. Utskottet vill vidare
erinra om att regeringen i den
regionalpolitiska propositionen (prop.
2001/02:4 En politik för tillväxt och
livskraft i hela landet) förutsatt att
statliga aktörer med särskild betydelse
för service i ökad utsträckning söker
samordna sin verksamhet med andra
servicegivare.
Utskottet delar vidare motionärernas
uppfattning att en oreglerad
marknadsutveckling kan leda till att det
blir olika servicenivåer i landet. Syftet
med den nya lagen är därför att trygga
att alla medborgare skall ha tillgång
till en god grundläggande servicenivå. Av
lagförslaget framgår att den
grundläggande kassaservicen skall ske
till enhetliga priser. Utskottet
förutsätter att utvecklingen av såväl
prissättning som olika servicefrågor
kommer att följas upp ingående för att
garantera att alla får sina grundläggande
servicebehov tillgodosedda.
Sammanfattningsvis anser utskottet att
riksdagen bör anta regeringens lagförslag
och avslå motionerna 2001/02:T55 (c),
2001/02:T56 (m) yrkandena 1 och 2,
2001/02:T57 (kd), 2001/02:T58 (fp) och
2001/02:T466 (kd) yrkande 2. Syftet med
motion 2001/02:T55 (c) förutsätts bli
tillgodosett.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1.Enskilda vägar (punkt 5)
av Sven Bergström (c), Per-Richard Molén
(m), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m),
Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),
Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation
1 om enskilda vägar. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna
1999/2000:T209 yrkande 15, 1999/2000:T213
yrkande 8, 1999/2000:T320 yrkande 2,
1999/2000:T340, 1999/2000:N214 yrkande
26, 2000/01:Sk1025 yrkande 9, 2001/02:T15
yrkande 17, 2001/02:T238 yrkandena 1-5,
2001/02:T257, 2001/02:T267, 2001/02:T317,
2001/02:T321, 2001/02:T380, 2001/02:T447
yrkande 2, 2001/02:T450 yrkande 3,
2001/02:T463 yrkande 19, 2001/02:MJ338
yrkandena 12 och 14, 2001/02:Sk288
yrkande 11 och 2001/02:Sk433 yrkande 9.
Ställningstagande
Utredningen om bidrag och regler för
enskilda vägar (BREV) har i
betänkandet SOU 2001:67 lämnat förslag
till ändringar av regler och bidrag
för enskilda vägar. Förslagen innebär
bl.a. en överföring av allmänna vägar
till enskilda vägar. Vi är starkt
kritiska till detta eftersom det kan
leda till ökade kostnader och sämre
vägar för många enskilda medborgare
och även för företag, inte minst i
glesbygden. Vi motsätter oss därför
dessa förslag i BREV-utredningen. Vi
anser att de enskilda vägarna har stor
betydelse för bl.a. glesbygdens
befolkning, näringslivet och det
rörliga friluftslivet. Staten bör
därför inte frånsäga sig det
ekonomiska ansvaret för underhållet av
enskilda vägar som är öppna för allmän
trafik. Det enskilda vägnätet behöver
enligt vår uppfattning i stället
rustas upp väsentligt, inte minst
behövs bärighetshöjande åtgärder.
Detta kräver ökade statliga resurser.
2.Vägmärken och vägskyltar (punkt 7)
av Sven Bergström (c), Per-Richard Molén
(m), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m),
Lars Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),
Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation
2. Därmed bifaller rikdagen delvis
motionerna 2001/02: T245, 2001/02:T248,
2001/02:T322, 2001/02:T408, 2001/02:T448
och 2001/02:Sk433 yrkande 10. Motion
2001/02:T383 avstyrks.
Ställningstagande
Under många år har berättigad kritik
framförts mot gällande regelsystem för
vägskyltning. Det gäller bl.a.
otillräckligt lokalt inflytande och
bristande hänsyn till företag samt till
turistintressen och kulturella intressen.
Trots det stora intresset för att
utveckla skyltningen längs våra vägar har
inte regeringen ändrat
vägmärkesförordningen (1978:1001). Vi
anser att ett nytt regelsystem snarast
behövs som i betydligt större
utsträckning än i dag tillgodoser även de
intressen som turismen och lokala företag
på landsbygden har. Vi tycker också att
det är anmärkningsvärt att regeringen har
dröjt så länge med att bereda det förslag
till ändringar i Vägmärkesförordningen
som Vägverket lämnade till regeringen år
1999.
Som utgångspunkt för kommande
regeländringar bör gälla de synpunkter
som framförs i motionerna 2001/02:T245
(m), 2001:02:T248 (m), 2001/02: T322
(kd), 2001/02:T408 (m), 2001/02:T448
(c) och 2001/02:Sk433 (m) yrkande 10.
3.Vägsalt (punkt 8)
av Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T211 och
2001/02:T426.
Ställningstagande
Under 1990-talet har användningen i
Sverige av vägsalt varierat mellan ca 210
000 ton och 420 000 ton per vintersäsong.
Det innebär att det är mycket stora
mängder vägsalt som sprids och som hamnar
i vår miljö. De stora mängderna innebär
risker för skador på såväl sjöar,
vattendrag och växter som en försämrad
kvalitet på vårt grundvatten. Även
dricksvattenbrunnar som finns i närheten
av vissa vägar kan bli otjänliga på grund
av vägsaltet. Salt i brunnarna skyndar
dessutom på korrosionen av bilar och
andra fordon samt pumpar, rör,
värmepannor och hushållsmaskiner. Många
bilister och yrkeschaufförer önskar också
få bort salt som halkbekämpningsmedel.
Enligt min uppfattning bör regeringen ge
Vägverket ett uppdrag att lägga fram en
samlad plan för hur vi skall kunna minska
användningen av vägsalt och kunna övergå
till andra halkbekämpningsmedel och -
metoder utan att äventyra
trafiksäkerheten. I detta sammanhang vill
jag också betona vikten av att betydligt
mer resurser satsas på forskning och
utveckling i syfte att få fram effektiva
och miljöanpassade ersättningspreparat
till vägsalt och andra
halkbekämpningsmetoder.
4.Banavgifter (punkt 12)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T239 yrkande
11.
Ställningstagande
Vi anser att det finns en uppenbar risk
att investeringar i olika
trafikanläggningar feldimensioneras och
felanvänds när avgifterna för att
utnyttja infrastrukturen inte täcker
kostnaderna. Banavgifterna bör därför i
högre grad än hittills täcka drifts- och
underhållskostnaderna på järnvägsområdet.
5.Ägarstrategi för SJ AB och Green Cargo
AB (punkt 16)
av Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T15 yrkande
22 och bifaller delvis motionerna
2001/02:T351 och 2001/02:T435.
Ställningstagande
För att kunna utveckla ett hållbart
transportsystem krävs inte bara en väl
utbyggd infrastruktur. Även priserna på
transporterna har stor betydelse. Det
statliga godstransportbolaget Green Cargo
har slutat att trafikera ett stort antal
sträckor i olika delar av landet. Det
visar att företaget inte tar något större
samhällsansvar. Följden blir också
svårigheter att nå de transportpolitiska
målen. Regeringen bör därför antingen
sälja Green Cargo AB eller ge direktiv
som gör att företaget tar samhällsansvar.
Motsvarande gäller för SJ som måste se
över sin prispolitik i syfte att främja
en god resandeutveckling.
6.Järnvägstrafikens kostnadsansvar för
Öresundsbron (punkt 18)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T239 yrkande
7.
Ställningstagande
Vi konstaterar att finansiering via
trafikantavgifter var ett av de bärande
argumenten när beslutet togs om att bygga
Öresundsbron. Kostnaden för överfarten
skulle - på samma sätt som kostnaderna
för färjetrafiken - belasta trafiken över
bron och inte hela
skattebetalarkollektivet.
Sedan år 2000 belastas dock all
persontrafik på de statliga
spåranläggningarna med en särskild avgift
för att delfinansiera Banverkets årliga
bidrag till Øresundsbro Konsortiet. Till
skillnad mot tidigare fordonsavgifter tar
den nya avgiften inte hänsyn till
trafikens betalningsförmåga. Det innebär
att kostnadsansvaret för Öresundsbrons
järnvägstrafik debiteras resenärer som
aldrig har eller ens haft för avsikt att
nyttja spåren över Öresund. Detta leder
till att järnvägstrafikens
konkurrenskraft försämras, något som inte
är önskvärt och som försvårar
möjligheterna att öka kollektivresande.
Att ta i anspråk anslagsmedel från
Banverket för att delfinansiera
Öresundsbron strider likaså mot
principerna i det grundläggande avtalet
mellan Sverige och Danmark och minskar
utrymmet för angelägna åtgärder inom
utgiftsområdet.
Vi anser mot denna bakgrund att
regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag som
innebär att kostnaden för
järnvägstrafiken bärs av dem som
använder bron.
7.Sjöfartsstödet - den svenska
rederinäringens internationella
konkurrenskraft (punkt 20)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T253
yrkandena 1 och 9 samt bifaller delvis
motionerna 2001/02:T400 och
2001/02:T446.
Ställningstagande
De ekonomiska fördelarna för Sverige att
bibehålla svenskregistrerade skepp med
helt skattebefriade besättningar, delvis
från lågkostnadsländer kan ifrågasättas.
Vi anser därför att det nuvarande svenska
stödet bör avvecklas på så sätt att inga
nya skepp blir stödberättigade och att en
successiv avveckling därmed kan ske. För
stödberättigade svenska skepp bör
systemet förändras så att de TAP-
anställda, som nu betalar svenska
avgifter och skatter och förses med
svenska personnummer, i stället erhåller
nettolöner. Det nuvarande systemet
är inte bara administrativt krångligt.
Det är också juridiskt tveksamt eftersom
de förmåner som skattskyldigheten medför
i detta fall inte utgår till den
anställde.
Vi är vidare starkt kritiska till att den
svenska regeringen inte aktivt arbetat
hårdare för att få bort stödet till
sjöfartsnäringen inom EU. Regeringen
borde ha utnyttjat det första halvåret
i år, då Sverige var ordförandeland,
till att söka avreglera
sjöfartsnäringen. Vad regeringen nu
bör göra är att ta initiativ inom EU
till att subventionerna avskaffas och
till att medlemsstaternas sjöfartsnä-
ringar får konkurrera på lika villkor.
8.Övriga frågor om handelssjöfartens
kostnadsansvar (punkt 23)
av Per-Richard Molén (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars
Björkman (m), Tuve Skånberg (kd) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 23 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager som sin mening
vad som framförs i reservation 8.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:T253 yrkandena 5, 8, 12, 14
och 15 och 2001/02:T467 yrkandena 5
och 10 samt bifaller delvis motionerna
2001/02:T246 och 2001/02:T444
yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Handelssjöfarten bör enligt vår mening
inte belastas med kostnaderna för
isbrytningen. Denna bör i stället
bekostas över statsbudgeten. Möjligheter
till finansiering med hjälp av EU-medel
bör prövas under åberopande av de
transportnackdelar som framför allt
Sverige och Finland drabbas av på grund
av de besvärliga vinterförhållandena.
I propositionen säger regeringen att
Sjöfartsverket, Göteborgs kommun och
Göteborgs hamn AB gemensamt skall
investera i farleder till Göteborgs hamn.
Detta skulle, i ett första steg, kosta
700 miljoner kronor. Av denna summa skall
staten svara för 72 %. Det innebär att
det blir Sjöfartsverket som får stå för
dessa investeringar. Eftersom
Sjöfartsverket finansieras genom avgifter
från sjöfarten är det alltså näringen som
betalar farlederna. Sjöfartsverket måste,
enligt sina instruktioner, finansiera
sina investeringar fullt ut och dessutom
lämna ett överskott till staten.
Investeringarna innebär alltså höjda
sjöfartsavgifter för näringen vilket i
förlängningen innebär att exportindustrin
får betala högre frakter. Vi finner inte
detta förfarande rimligt. Regeringen bör
därför förelägga riksdagen förslag om hur
sjöfartens infrastruktur kan finansieras
i enlighet med vad som gäller för övrig
infrastruktur.
Vi vill erinra om att Sjöfartsverket
tidigare haft en fond för att täcka
framtida investeringsbehov. Denna fond
har till stor del betalats just av den
tunga trafiken på Göteborg som nu behöver
farledsutbyggnaden. De investeringsmedel
som sjöfartsnäringen därigenom tidigare
inbetalat till Sjöfartsverket, och som
indragits av regeringen, bör nu - i
avvaktan på regeringens förslag om
finansiering av sjöfartens infrastruktur
- återföras till Sjöfartsverket för att
kommande kraftiga ökningar av
farledsavgifterna skall kunna undvikas.
Olika statliga myndigheter har tidigare
deltagit i sjöräddning utan speciella
kostnader. Så är inte fallet i dag.
Telias kustradio och framför allt
försvarets helikoptrar belastar i dag
Sjöfartsverkets budget med en ökande
kostnad. Sverige har bindande åtagande
att upprätthålla sjöräddningsberedskap
med helikopter, men i en krympande
försvarsbudget och med genomförda
försvarsnedläggningar har detta blivit
allt svårare. Helikopterberedskapen
upprätthålls även för andra ändmål i
samhället och för sjöfart som inte berör
Sverige. Det är därför enligt vår mening
inte rimligt att kostnaden skall drabba
sjöfarten på svenska hamnar.
Av propositionen framgår att
handelssjöfarten sedan flera år tillbaka
belastas med kostnader för en verksamhet
som inte kommer den till godo. Den
verksamhet det är fråga om avser
fritidsbåttrafiken, för vilken
handelssjöfarten med sina farledsavgifter
måste täcka de ansenliga belopp som inte
finansieras via anslaget för
verksamheten. Vi finner det angeläget att
Sjöfartsverket genom att rationalisera
sin verksamhet minskar medelsbehovet
under anslaget och därmed också
omfattningen av handelssjöfartens
betalningsansvar.
9.Vänersjöfart m.m. (punkt 27)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 27 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T15
yrkande 31, 2001/02:T46 yrkande 9,
2001/02:T253 yrkande 6, 2001/02: T294
yrkande 2, 2001/02:T323 yrkande 3,
2001/02:T463 yrkande 15 och
2001/02:T467 yrkandena 2 och 3 samt
bifaller delvis motionerna
1999/2000:T237 yrkande 3,
2001/02:T219, 2001/02:T247, 2001/02:
T277, 2001/02:T289 yrkande 2,
2001/02:T294 yrkande 1, 2001/02:T323
yrkandena 1 och 2, 2001/02:T390 och
2001/02:T443.
Ställningstagande
EU:s transportministrar har sagt sig
vilja utveckla kustsjöfarten, vilket är
positivt för transporterna. Sverige med
sin långa kust och sina långa vattendrag
skulle tjäna på att kustsjöfarten fick en
renässans. Regeringen bör snarast
redovisa ett handlingsprogram för
kustsjöfarten.
Sjöfarten lämpar sig särskilt väl för
bulktransporter och tillhör de mest
energieffektiva transportformerna. Den
har också liten negativ påverkan på
omgivningen i fråga om t.ex. buller och
trängsel. En del transporter kan lockas
över till sjöfart under förutsättning att
hamnar och lastsystem fortlöpande
moderniseras. Detta gäller särskilt
inlandshamnar, framför allt i Vänern och
Mälaren där sjötransporter utgör ett
attraktivt och säkert alternativ jämfört
med järnvägs- och lastbilstransport.
Regeringen bör i det fortsatta arbetet
med farledsavgifterna försöka hitta ett
system så att insjöfarten i Sverige kan
tryggas.
En stor del av den trafik som skeppats
via Vänern har nu - efter de omfattande
investeringarna i bannätet och de sänkta
banavgifterna - överförts till järnväg.
Om utvecklingen fortsätter på samma sätt
kommer sjöfartens framtid på Mälaren och
Vänern att vara ytterst osäker. Därmed
förändras också förutsättningarna för
industriell verksamhet. Sjöfarten på
Vänern och Mälaren bör ges samma
förutsättningar som gäller för inre
sjöfart på kontinenten. Där utgör de inre
vattenvägarna en del av
landtransportsystemet och finansieras på
samma sätt som vägar och järnvägar.
Det är nödvändigt att rättvisa
trafikavgifter med utgångspunkt i
samhällsekonomisk marginalkostnad tas
ut. Det skulle omgående göra
Vänersjöfarten till det billigaste
alternativet för att flytta gods
mellan Karlstad och Göteborg. I dag
verkar trafikavgifterna i motsatt
riktning.
10. Miljö- och säkerhetsfrågor
(punkt 28)
av Johnny Gylling (kd) och Tuve
Skånberg (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 28 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T467 yrkande
9 samt avslår motionerna
1999/2000:T615, 2001/02:T46 yrkande 8,
2001/02:T444 yrkande 5, 2001/02:T463
yrkande 17 samt 2001/02:T467
yrkandena 6 och 8.
Ställningstagande
Göteborgs hamn har efter åläggande av
Naturvårdsverket installerat en
anläggning för återvinning av VOC
(flyktiga organiska ämnen). För hamnen
samt berörda raffinaderier och fartyg är
det fråga om en investering på ca 100
miljoner kronor. Sedan anläggningen
tagits i drift har andra hamnar av
Naturvårdsverket fått dispens från kravet
på återvinningsanläggningar av
ifrågavarande slag. Härigenom snedvrids
konkurrensförhållandena. Regeringen bör
därför ingripa och se till att
snedvridningen upphör.
11. Återinförande av ett
obligatoriskt fritidsbåtsregister
(punkt 29)
av Per-Richard Molén (m), Johnny Gylling
(kd), Tom Heyman (m), Lars Björkman (m),
Tuve Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp)
och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 29 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T253 yrkande
13 och avslår motion 2001/02:T339.
Ställningstagande
Enligt vår mening behövs inte något
allmänt fritidsbåtsregister. Regeringen
har inte kunnat redovisa några problem
som skulle lösas med hjälp av ett sådant
register. Det nuvarande privata
båtregistret fyller väl sin funktion och
har inte de nackdelar - bl.a. i form av
olaga förvärvsmöjligheter och ytterligare
statliga avgifter - som det tidigare
statliga registret hade.
12. Återinförande av ett
obligatoriskt fritidsbåtsregister
(punkt 29)
av Karin Svensson Smith (v), Stig
Eriksson (v) och Mikael Johansson
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 29 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T339 och
avslår motion 2001/02:T253 yrkande 13.
Ställningstagande
Frågan om återinförande av ett
obligatoriskt fritidsbåtsregister dras i
en seg och märklig långbänk, enligt vår
mening. Det är förvånansvärt att det
skall vara så svårt att inrätta ett
enkelt register, som en gång fanns och
fungerade bra under några år, men som
sedan revs upp av den borgerliga
regeringen i början av 90-talet.
Ett obligatoriskt register för
fritidsbåtar över 7 meter och/eller med
motorer på 14 hästkrafter kan vara en
rimlig gräns för registreringen. Det
viktiga är att få en klar och tydlig
siffer- och bokstavsmarkering på skroven
så att sjöräddning, kustbevakning och
hamnansvariga snabbt kan identifiera
ägaren. Det kan handla om att rädda liv,
men också om att få tag i miljömarodörer,
båttjuvar och andra olämpliga båtförare.
Behovet har sedan länge varit akut.
Problemen med att införa ett register är
bagatellartade i jämförelse med de
fördelar systemet ger. Detta kan givetvis
också kombineras med en
ansvarsförsäkring, obligatorisk eller
frivillig.
13. Förarbevis m.m. (punkt 30)
av Mikael Johansson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 30 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T276 och
bifaller delvis motion 2001/02:T354.
Ställningstagande
I dag kan vem som helst, helt utan
sjövana, köpa en snabb motorbåt och rusa
fram i 30-40 knop. Den enda begränsning
som finns är storleken på båten, 12x4 m.
Det finns ingen hastighetsbegränsning.
Om vi vill bevara våra skärgårdar som
rekreationsområden i samklang med den
ytterst känsliga fauna och flora som
har sin hemvist där, måste vi begränsa
vårt "fria" svängrum, vårt
miljöstörande beteende och visa
varsamhet och hänsyn. En lag om
kompetensbevis skulle säkert avhålla
många, när det inte längre går att
bara köpa och gasa. Förarbevis (för
större motorer) och en lägsta
åldersgräns för framförande av
motordrivna båtar måste införas. Det
måste också införas hastighetsgränser
inomskärs.
14. Avreglering och privatisering
av hamnväsendet (punkt 32)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 32 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2000/01:T201
yrkande 18, 2000/01:T642 yrkandena 1
och 2 och 2001/02:T253 yrkande 2.
Ställningstagande
I Sverige finns i dag ett 50-tal hamnar.
Med jämna mellanrum framförs krav på
olika former av statlig reglering av
hamnverksamheten i syfte att minska
antalet hamnar och därmed också
konkurrensen. Vi anser att detta
resonemang är felaktigt. Hamnar - och
andra godsterminaler - skall finnas där
behovet finns och marknaden avgör bäst
detta utan statlig inblandning.
De flesta svenska hamnarna drivs i dag i
form av kommunala monopol, i bolags-
eller förvaltningsform. Kommunala
monopol har inte i något fall visat
sig vara en effektiv verksamhetsform.
Även i detta fall innebär monopolen
ofta låga eller inga krav på lönsamhet
och rationell drift. Som annan
kommunal näringsverksamhet bör även
hamnverksamheten avregleras och
privatiseras.
15. Ny utredning av M/S Estonias
förlisning (punkt 35)
av Johnny Gylling (kd), Tom Heyman
(m), Tuve Skånberg (kd) och Mikael
Johansson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T458 samt
bifaller delvis motionerna
2000/01:T622, 2000/01:T631,
2000/01:T647 och 2001/02:T374.
Ställningstagande
Som framhålls i motion 2001/02:T458 har
den för Estland, Finland och Sverige
gemensamma haverikommissionens (JAIC:s)
slutrapport om förlisningen en rad
allvarliga brister som äventyrar
trovärdigheten i hela utredningen. Det
finns ett antal besvärande frågetecken
som en seriös utredning måste kunna ge
svar på. Dessa gäller bl.a.
sjövärdigheten, sjunkningsförloppet,
dokumenterade hål i fartyget, vittnesmål
från överlevande och filmmaterial från
fartygets botten.
En oberoende granskning av
slutrapporten behövs enligt vår mening
för att öka klarheten i orsakerna till
Estonias förlisning. Endast härigenom kan
rätt åtgärder vidtas i syfte att så långt
möjligt förhindra att en liknande tragedi
inträffar igen.
Det är inte bara Sveriges rykte som
sjöfartsnation som fått sig en allvarlig
törn genom den bristfälliga
Estoniautredningen. Om mindre seriösa
sjönationer upplever att man inte längre
ser så allvarligt på sjösäkerhetsregler
och haveriutredningar kan det få
förödande konsekvenser för internationell
sjöfart och sjösäkerhet. I förlängningen
riskerar den bristfälliga utredningen,
och en politisk ovilja att skapa ökad
klarhet, att urgröpa medborgarnas
förtroende både för ansvariga myndigheter
och för den parlamentariska demokratin.
Ledamöterna i Sveriges riksdag har ett
stort ansvar för att vända denna
utveckling.
Det finns därför en stor vinst i att
låta en oberoende expertgrupp studera
relevansen i den kritik av JAIC:s
slutrapport som framförts av svensk och
internationell expertis. Gruppen bör
lägga fram förslag om vad som kan göras
för att skapa ökad klarhet i de fall där
kritiken anses vara befogad.
16. Tonnageskatt (punkt 40)
av Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 40 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T15 yrkande
30.
Ställningstagande
Flera av Sveriges huvudkonkurrenter inom
sjöfarten har infört ett system med
s.k. tonnageskatt. Detta system
ersätter såväl vanlig
bolagsbeskattning som
realisationsvinstbeskattning. Skatten
kan vara utformad antingen som en
punktskatt eller som en skatt som
utgår på en schablonberäknad vinst.
Fördelen med tonnageskatt är att det
blir avsevärt lättare för rederierna
att planera sin verksamhet utan
alltför stora skattehänsyn. Detta är
viktigt för en näring som är utsatt
för kraftiga marknadssvängningar och
hård internationell konkurrens. För
att ge svensk sjöfartsnäring
likvärdiga konkurrensvillkor bör
Sverige se över möjligheten att i
likhet med Finland, Norge, Tyskland
och andra länder införa en
tonnageskatt. Likvärdiga
konkurrensvillkor innebär att fler
fartyg kommer att återflaggas till
Sverige, vilket i sin tur leder till
högre inkomster för staten.
17. Uppdelning av Luftfartsverket
(punkt 42)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 42 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T15
yrkande 34, 2001/02:T419 yrkande 8 och
2001/02:T450 yrkande 16.
Ställningstagande
Luftfartsverket har både
myndighetsuppgifter och
produktionsuppgifter. En sådan
sammanblandning av olika uppgifter kan
leda till en risk att de privata
aktörer som konkurrerar med
Luftfartsverkets produktionsuppgift
kan missgynnas. Vi anser att statens
roll bör begränsas till
myndighetsrollen, dvs. ha i uppgift
att främja ett säkert,
konkurrenskraftigt och miljöanpassat
flyg. Regeringen bör därför snarast
överväga och lämna förslag till en
uppdelning av Luftfartsverket i en
myndighetsdel och en produktionsdel. I
det samman-hanget kan också övervägas
att skilja Luftfartsinspektionen från
Luftfarts-verket, så att inspektionen
kan granska alla aktörer på marknaden
utifrån samma förutsättningar. Genom
en uppdelning av Luftfartsverket
skulle man bidra till en stärkt
konkurrens inom luftfarten. Samtidigt
skulle statens kontrollmöjligheter
förbättras; en positiv utveckling av
luftfarten förutsätter en effektiv och
väl fungerande myndighetsutövning.
Genom ett uttalande av riksdagen av
denna innebörd skulle här behandlade
motioner bli tillgodosedda.
18. Bolagisering och
privatisering av Luftfartsverkets
produktionsdel (punkt 43)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 43 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T419
yrkande 9 och 2001/02:T463 yrkande 3.
Ställningstagande
En uppdelning av Luftfartsverket i
myndighetsuppgifter och i
produktionsuppgifter är ett första
viktigt steg för att få en effektivare
organisation inom luftfarten. Enligt vår
uppfattning bör ett andra steg vara att
bolagisera den del som tilldelas
produktionsuppgifter. En sådan åtgärd
skulle förbättra förutsättningarna för
svenskt flygs internationella utveckling.
Riksdagen bör uttala sig till förmån för
en sådan inriktning.
19. Privatisering av statliga
flygplatser (punkt 44)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Tom Heyman (m), Lars
Björkman (m), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 44 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T15
yrkande 35, 2001/02:T272 yrkande 2,
2001/02:T419 yrkande 6 och
2001/02:T463 yrkande 14.
Ställningstagande
Antalet privata flygplatser ökar i
omvärlden men är förhållandevis litet i
Sverige. Skavsta i Nyköping är ett bra
exempel på att privatisering kan bidra
till en positiv utveckling. Det finns
inga bärkraftiga skäl för att flygplatser
skall vara i statlig ägo. Tvärtom kan
privatägda flygplatser agera på
marknadsmässiga villkor och därmed få
förbättrade möjligheter att hävda sig.
Ett annat - och angeläget - för
privatisering av statliga flygplatser är
att man härigenom skulle kunna få in
kapital som kan användas för
infrastrukturinvesteringar. Även en
delprivatisering kan vara tänkbar,
åtminstone i ett första skede. De
flygplatser som i första hand bör komma i
fråga är Arlanda, Landvetter och Sturup,
som alla tre genom sin storlek och sina
lägen har goda möjligheter till
lönsamhet. Regeringen bör snarast
förelägga riksdagen ett förslag med detta
innehåll.
20. Luftfartsverkets avgifter
(punkt 45)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 45 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation
20. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:T203.
Ställningstagande
Luftfartsverkets avgiftsstruktur har stor
betydelse för konkurrensen inom flyget.
Den strukturändring som nyligen har
genomförts kan kritiseras för att
missgynna de mindre flygbolagen som har
mindre flygplan. Detta kan i sin tur leda
till ett sämre trafikutbud genom att
sådana bolag inte kan konkurrera på samma
villkor. Frågan bör också beaktas ur ett
regionalpolitiskt perspektiv. Även
utvecklingen av mer miljövänliga
flygplanstyper kan komma att bromsas
genom diskriminerande avgifter.
21. Sveriges agerande i WTO-
förhandlingarna (punkt 48)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m), Kenth Skårvik
(fp) och Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 48 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T419 yrkande
3.
Ställningstagande
De WTO-förhandlingar på tjänsteområdet
som nu har inletts - och som även kan
innefatta luftfartsfrågor - måste leda
fram till en liberalisering av den
internationella luftfarten. Sverige bör
aktivt verka genom EU att detta snarast
kommer till stånd. Ett uttalande av
riksdagen av denna innebörd skulle
tillgodose motionen i aktuell del.
22. Konkurrensen på flygmarknaden
(punkt 49)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 49 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T463 yrkande
13.
Ställningstagande
Det kan konstateras att konkurrensen inom
det svenska inrikesflyget är bristfällig
och detta trots den avreglering som
genomfördes i branschen i början av 1990-
talet. Till samma slutsats har
Konkurrensverket kommit efter en bred
kartläggning av konkurrensutvecklingen i
Sverige under 1990-talet. SAS har från
och till haft en närmast monopolliknande
situation. Bristen på konkurrens leder
till för höga priser. Det är angeläget
att åtgärder vidtas av olika slag för att
konkurrensen inom flyget skall komma till
stånd, inte minst genom att möjligheten
för lågprisföretag att etablera sig på
marknaden underlättas. Det bör ankomma på
regeringen att vidta åtgärder i detta
syfte.
23. Nationella flygbolag
(punkt 50)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 50 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T419 yrkande
2.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning har det system med
nationella flygbolag som har vuxit fram
verkat konserverande på strukturen inom
flygbranschen. Ägarkopplingen mellan
sådana nationella bolag och den egna
staten har varit mycket stark. Enda
möjligheten för flygbolag att expandera i
den alltmer globaliserade luftfarten har
varit att bilda allianser. Från
konkurrenssynpunkt kan dock sådan typ av
samverkan vara diskutabel. Ett alternativ
vore att man söker åstadkomma en
uppmjukning av principerna om nationella
flygbolag genom att underlätta för ett
flygbolag att överta aktiemajoriteten i
andra länders nationella flygbolag.
Sverige bör i EU och ICAO verka för en
sådan utveckling.
24. Statens ägande i SAS
(punkt 51)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 51 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T15
yrkande 36, 2001/02:T450 yrkande 17
och 2001/02:T463 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att statens ägarandel i SAS bör
säljas ut så snart de marknadsmässiga
förutsättningarna föreligger. Det
finns inget skäl för staten att
ägarmässigt vara engagerad i
flygbolag. Det kan konstateras att ett
SAS med statligt ägande - trots
avregleringen av branschen - har haft
och kunnat behålla en monopolliknande
marknadsställning. Det är olyckligt
att staten både beslutar om branschens
villkor genom regleringar och
samtidigt är ägare till en av
aktörerna i branschen. Även av
principiella skäl bör ägandet av SAS
spridas. Vidare kommer en
utförsäljning att generera medel för
användning antingen till amortering av
statsskulden eller investeringar i
infrastrukturen.
25. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 52)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 52 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T8
yrkande 3, 2001/02:T331 och
2001/02:T419 yrkande 7 samt avslår
motionerna 2001/02:T229, 2001/02:T338,
2001/02:T376 och 2001/02:T399.
Ställningstagande
Storstockholmsområdet är en region i
tillväxt. Eftersom regionen ligger
geografiskt perifert måste
tillgängligheten med flyg vara god om
regionen skall klara sig i den
internationella konkurrensen. Tillräcklig
flygkapacitet i Stockholmsområdet är
också en nationell angelägenhet. Det
råder emellertid stor brist på
flygplatskapacitet i denna del av
Sverige, vilket skapar stora
trängselproblem. Mot den bakgrunden måste
de hinder som finns för en utökad
flygplatskapacitet undanröjas och frågan
nu få en lösning. Regeringen har i sina
direktiv till Stockholmsberedningen
uttalat att det inte längre är aktuellt
med en ny flygplats i Stockholms södra
delar. Den enda möjligheten som då
återstår är Bromma. Denna flygplats bör
alltså finnas kvar, men med den
förändringen att företagsflyget ersätter
skolflyget. I sammanhanget bör framhållas
att cityflygplatser finns i de flesta av
världens ledande städer. Det är angeläget
att även frågan om förläggningen av det
s.k. småflyget får en lösning. Detta har
hittills varit hänvisat till Tullinge
flygplats söder om Stockholm.
Stockholmsberedningen, som har att
behandla dessa frågor, bör ta fasta på de
synpunkter som nu har framförts.
26. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 52)
av Sven Bergström (c), Karin Svensson
Smith (v), Stig Eriksson (v) och
Mikael Johansson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 52 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation
26. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:T229, 2001/02:T338, 2001/02:T376
och 2001/02:T399 samt avslår motionerna
2001/02:T8 yrkande 3, 2001/02:T331 och
2001/02:T419 yrkande 7.
Ställningstagande
Bromma flygplats medför en kraftig
miljöstörning genom buller och
luftföroreningar för alla de 100 000-tals
människor som bor i närheten av
flygplatsen. Samtidigt innebär
flygverksamheten att det inte - vare sig
av miljö- eller säkerhetsskäl - går att
bygga nya bostadsområden på en i övrigt
mycket attraktiv mark. Slutsatsen är att
Bromma bör avvecklas och avtalet mellan
staten och Stockholms stad bör sägas upp.
Fram till avvecklingen bör ingen ökning
av antalet flygrörelser tillåtas.
27. Senareläggningar av
investeringar (punkt 53)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 53 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T419 yrkande
4.
Ställningstagande
Även om den svenska flygtrafiken påverkas
av den internationella situationen i
flygbranschen kommer bristen på
flygplatskapacitet att finnas kvar och
därmed kommer trängselproblemen att bli
desamma, även om de skjuts något på
framtiden. Det är viktigt att inse att
möjligheterna för en expansion av flyget
i Sverige avgörs av kapaciteten på
Arlanda och i Storstockholmsområdet i
övrigt. Det är mot den bakgrunden som man
bör se med oro på beslutet om att
senarelägga vissa nyinvesteringar på
Arlanda.
28. En fjärde bana på Arlanda
(punkt 54)
av Per-Richard Molén (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars
Björkman (m), Tuve Skånberg (kd) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 54 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T355
yrkande 5 och 2001/02:T450 yrkande 14.
Ställningstagande
På Arlanda färdigställs nu den tredje
banan. Den kommer emellertid att vara
fullt utnyttjad redan från början. För
att kunna möta den ökade efterfrågan på
flygkapacitet bör Luftfartsverket ges ett
uttryckligt uppdrag att planera för en
fjärde bana. Parallellt med en sådan
planering bör även förutsättningarna för
en ny flygplats i området undersökas
vidare.
29. Skydd mot brottsliga
handlingar (punkt 56)
av Johnny Gylling (kd) och Tuve
Skånberg (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 56 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i
reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T450 yrkande
15.
Ställningstagande
Vi anser att den hittillsvarande
ordningen för s.k. särskild passagerar-
och bagagekontroll på flygplats inte är
tillfredsställande. Den innebär nämligen
att en presumtiv brottsling i förväg kan
avgöra när kontroll bedrivs och därmed,
utan risk för upptäckt, ändra sin
planering och invänta ett bättre
tillfälle. Ett enigt trafikutskott har
tidigare (bet. 1999/2000:TU1) ställt sig
bakom uppfattningen att detta är
otillfredsställande. Dessvärre har några
åtgärder med anledning härav inte
vidtagits. Som redovisas i motion
2001/02:T450 (kd) måste ambitionsnivån
höjas vad gäller det s.k.
luftfartsskyddet såtillvida att
passagerarpassage och rutiner i samband
med incheckningen bör vara likadant
utformade, vare sig säkerhetskontroll
bedrivs eller inte.
30. Långsiktig lösning för
Gotlandstrafiken (punkt 60)
av Sven Bergström (c), Per-Richard
Molén (m), Johnny Gylling (kd), Tom
Heyman (m), Lars Björkman (m), Tuve
Skånberg (kd), Kenth Skårvik (fp) och
Jan-Evert Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 60 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager som sin mening
vad som framförs i reservation 30.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:T8 yrkande 1, 2001/02:T15
yrkandena 32 och 33, 2001/02:T336 och
2001/02:T468 yrkandena 1-3 samt
bifaller delvis motion 2001/02:K321
yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt vår mening är det angeläget för
företagandet på Gotland att en långsiktig
lösning nu kommer till stånd när det
gäller trafiken till och från Gotland.
Fasta spelregler är en oundgänglig
förutsättning för att näringslivet skall
kunna verka och utvecklas. Många av de
förslag som redovisas i utredningen
Garanterad transportstandard för Gotland
bör regeringen ta fasta på i sitt
kommande förslag till riksdagen. Vad som
sagts i motionen om incitaments-avtal och
om möjliggörande av andra färjelinjer bör
också vara vägledande för regeringen.
31. Kommunalt IT-stöd (punkt 64)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 64 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 31. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T454 yrkande
12 och avslår regeringens förslag i
proposition 2001/02:1 till lag om
ändring i lagen (2000:1335) om
kreditering på skattekonto av stöd
till kommuner för anläggande av
lokala telenät.
Ställningstagande
Vi anser att marknaden klarar av att
bygga ut IT-infrastruktur i kommunerna
utan stöd och anser att den av regeringen
föreslagna tekniken med skatteavdrag
kringgår utgiftstaket. I värsta fall kan
detta få till följd att företag avvaktar
för att se vilka områden som kommer att
bli stödberättigade i stället för att
satsa egna pengar. Statliga pengar kan
dessutom innebära att ny teknik slås ut
och att priserna blir för höga. Enligt
vår uppfattning sker en fortsatt
utbyggnad av bandbredd bäst genom att
efterfrågan på marknaden ökar, fler
tjänster blir tillgängliga och med en
fortsatt teknikutveckling. Det skall inte
vara en statlig uppgift att garantera
bandbredd åt hushåll utan snarare att
främja en god konkurrens, en god mångfald
på nätet och att tillse att Post- och
telestyrelsen bevakar att denna
konkurrens är tillräckligt stor. Vi
avvisar därför regeringens lagförslag.
32. Privatisering av Posten AB
(punkt 67)
av Per-Richard Molén (m), Tom Heyman
(m), Lars Björkman (m) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 67 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:T438 yrkande
1.
Ställningstagande
Vi anser att Posten AB bör delas upp och
privatiseras.
33. Grundläggande kassaservice
(punkt 69)
av Per-Richard Molén (m), Johnny
Gylling (kd), Tom Heyman (m), Lars
Björkman (m), Tuve Skånberg (kd),
Kenth Skårvik (fp) och Jan-Evert
Rådhström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 69 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:T56
yrkandena 1 och 2, 2001/02:T57,
2001/02:T58 och 2001/02:T466 yrkande 2
samt avslår regeringens förslag i
proposition 2001/02:34 till dels lag
om grundläggande kassaservice, dels
lag om ändring i postlagen (1993:1684)
samt motion 2001/02:T55.
Ställningstagande
Vi anser att det är av stor vikt att
det finns en kassaservice med hög
kvalitet i hela landet så att medborgarna
kan utföra sina betalningar och ta emot
pengar. Vi delar däremot inte regeringens
uppfattning att det är Posten AB som
ensamt skall ansvara för den
grundläggande kassaservicen. Behovet av
kontant kassatjänst förändras snabbt i
samhället och nya aktörer tillkommer som
tillsammans har ett mer omfattande
servicenät än Posten AB. Den
grundläggande kassaservicen bör därför
upphandlas i konkurrens. Antalet
serviceställen får dock inte minska.
Enligt vår mening bör därför
propositionen av-slås och regeringen ges
i uppdrag att återkomma till riksdagen
med förslag som grundar sig på att
grundläggande kassaservice, om så är
nödvändigt, skall upphandlas i
konkurrens.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
1. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m),
Lars Björkman (m) och Jan-Evert Rådhström
(m) anför:
Bakgrund
Den 21 november 2001 beslöt riksdagens
majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister att
fastställa ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten
och en beräkning av statens inkomster
avseende 2002. Samtidigt beslutades om
preliminära utgiftstak för åren 2003 och
2004.
Moderata samlingspartiet har i parti-
och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Ett övergripande mål
för den ekonomiska politiken bör vara en
sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl
en moderniserad arbetsmarknad och
avregleringar som sänkta skatter och
lägre offentliga utgifter.
Våra förslag syftar också till att
skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,
kulturellt och social växande Sverige. Vi
vill satsa på en utbildning som ger alla
större möjligheter till ett rikare liv.
Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag
och människor växa. Ännu fler kan komma
in på den ordinarie arbetsmarknaden. Den
sociala tryggheten ökar också i andra
bemärkelser genom att hushållen får en
större ekonomisk självständighet.
Friheten att välja bidrar både till
mångfald, en bättre kvalitet och en
större trygghet. De enskilda människorna
får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående
växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i
störst behov av gemensamma insatser och
som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också
fast att det allmänna skall tillföras
resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra
de uppgifter som måste vara gemensamma.
Avsevärda resurser tillförs t.ex. för att
bryta den ökade sjukfrånvaron och de
ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra
förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra. När
riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 21 november 2001 om
ramar för de olika utgiftsområdena valt
en annan inriktning av politiken, deltar
vi inte i det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelning inom utgiftsområde 22
Kommunikationer.
I det följande redovisar vi i
sammanfattning det moderata alternativet
till politik inom utgiftsområde 22
Kommunikationer, främst i de delar som
rör anslagsberäkningen för år 2002. Vår
politik har närmare utvecklats i
partimotionerna 2001/02:Fi291,
2001/02:T18 och kommittémotionen
2001/02:T454.
Utgångspunkter
Den positiva välfärdsutvecklingen under
1900-talet är i stor utsträckning
förknippad med ökad handel och därmed med
transporter och kommunikationer.
Infrastruktur krävs för transporter av
gods och passagerare men också för
informationsöverföring. Sveriges
konkurrenskraft för tryggad
sysselsättning och bättre miljö
förutsätter ett utvecklat och
miljöanpassat transportsystem. För detta
krävs inte bara bra vägar, järnvägar,
flygplatser och hamnar utan också en väl
utbyggd IT-infrastruktur.
Många industriföretag utvecklas till
monteringsindustrier. Detta innebär bl.a.
höjda krav på punktliga leveranser och
ökar behovet av att fritt kunna välja det
transportmedel och det transportslag som
passar bäst för varje särskild produkt.
För enskilda människors välfärd är goda
kommunikationer avgörande. Rörlighet är
ett väsentligt inslag för god
livskvalitet och ett fungerande
vardagsliv.
Statens ansvar för infrastrukturen
varierar mellan transportslagen.
Grundläggande är dock att staten endast
skall ägna sig åt sådan verksamhet som
inte andra kan göra lika bra eller
bättre.
Väginfrastruktur
För nästa budgetår föreslår vid en
höjning av anslaget med 2 miljarder
kronor, jämfört med regeringens förslag.
Med denna anslagsnivå skapas ökade
resurser till vägutbyggnad och möjliggörs
åtgärder i syfte att minska antalet
dödade i trafiken. Dessutom kan
statsbidraget till enskilda vägar ökas,
vilket ger landsbygdsboende förbättrade
kommunikationer och ökad vardagstrygghet.
Vi vill anslå 100 miljoner kronor per år
i särskilda bärighetsmedel för de
enskilda vägarna. Dessutom vill vi att
det årliga bidraget till enskild
väghållning höjs med 74 miljoner kronor
per år.
Vad gäller det statliga vägnätet ser vi
en fortsatt utbyggnad av landets
motorvägsnät, med inriktning på en
komplett motorvägsförbindelse mellan de
tre största städerna, som särskilt
angelägen. Inom storstadsregionerna finns
många viktiga projekt som snarast måste
komma till utförande. För vissa av dessa
bör en alternativ finansieringslösning i
form av PPP väljas.
Vägverkets administrationsanslag kan
enligt vår mening minskas med 60
miljoner kronor för nästa budgetår.
Förslaget innebär en markering av att
arbetet med administrativa
rationaliseringar inom myndigheten bör
fullföljas med kraft.
Järnvägsinfrastruktur
Behovet av investeringar på det svenska
järnvägsnätet är stort. I konkurrensen om
investeringsmedel är det dock viktigt att
utvärdera vilka projekt som kommer att
vara ekonomiskt lönsamma.
Investeringsbesluten måste baseras på
gedigna såväl tekniska som miljömässiga
och samhällsekonomiska analyser.
Underhållet av spåranläggningarna är
eftersatt, och tendensen är att det
avhjälpande underhållet ökar på bekostnad
av det förebyggande. För närvarande
täcker staten en stor del av
underhållskostnaderna med budgetmedel.
Under perioden 1999-2001 finansieras
enligt regeringen endast en fjärdedel av
banunderhållet med banavgifter.
Trafikslagens kostnader skall så långt
det är möjligt bäras av den egna
verksamheten. I enlighet härmed bör
enligt vår uppfattning banavgifterna
återställas till den nivå som gällde före
1998 års transportpolitiska beslut. För
nästa budgetår bör avgifterna höjas med
690 miljoner kronor. På samma sätt som
inom Vägverket bör Banverket
effektivisera sin administration.
Motsvarande anslag bör räknas ned med 40
miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag.
Övriga områden
Vi är motståndare till statliga
näringsstöd och därmed också till det
statliga sjöfartsstödet, som till
yttermera visso nyligen byggts ut till
att också omfatta passagerarfärjor i
internationell trafik. Stödet bör enligt
vår uppfattning upphöra. Motsvarande
anslag, som för nästa budgetår av
regeringen beräknats till 212,5 miljoner
kronor, bör avvecklas. Med vårt förslag
blir Rederinämnden överflödig, varför
motsvarande administrationsanslag kan
avvecklas.
Anslaget för ersättning för
fritidsbåtsändamål är, menar vi,
egentligen en restpost i Sjöfartsverkets
verksamhet med en endast begränsad
koppling till fritidsbåtar. Det bör
därför för nästa budgetår minskas med 30
miljoner kronor, jämfört med regeringens
förslag.
Regeringen föreslår att 786 miljoner
kronor anvisas till trafikupphandling.
Vårt budgetalternativ innebär en
besparing om 100 miljoner kronor, jämfört
med regeringens förslag. Genom en
effektiviserad upphandlingsorganisation
och ett ökat samarbete med
trafikhuvudmännen bör en rimlig
trafikstandard kunna upprätthållas även
med den lägre anslagsnivå som vi
förordar.
Staten har under många år lämnat
ersättning till Posten för
upprätthållande av grundläggande
kassaservice i hela landet. För nästa år
föreslår regeringen att anslaget
fördubblas, till 400 miljoner kronor. Vi
motsätter oss inte att staten bidrar till
kassaservice i de fall förutsättningar
för kommersiell verksamhet saknas, men då
skall verksamheten handlas upp. Kraven på
service bör definieras till omfång och
innehåll, korrekta anbudshandlingar bör
upprättas och upphandlingen bör även i
övrigt genomföras med iakttagande av de
regler som gäller för offentlig
upphandling. Med hänvisning härtill
avstyrker vi regeringens förslag till
ersättning till Posten AB.
2. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
Johnny Gylling (kd) och Tuve Skånberg
(kd) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna har i
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU1
ställt sig bakom regeringens förslag till
ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
för budgetåret 2002. Riksdagen har den 21
november 2001 beslutat i enlighet med
finansutskottets förslag. Den fastställda
ramen uppgår till 24 469 miljoner kronor.
Den av Kristdemokraterna föreslagna ramen
var större, 26 730 miljoner kronor.
Vi kristdemokrater förordar i våra
parti- och kommittémotioner en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. När riksdagens
majoritet nu genom riksdagsbeslutet den
21 november 2001 har valt en annan
inriktning av politiken deltar vi inte i
det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelning inom utgiftsområde 22.
I det följande redovisar vi i
sammanfattning våra uppfattningar och
förslag rörande kommunikationspolitiken,
främst i de delar som rör
anslagsberäkningen för år 2002. Vår
politik har närmare utvecklats i
partimotion 2001/02:Fi292 samt i
kommittémotionerna 2001/02:T41 och
2001/02:T450. I sistnämnda motion
preciseras också våra anslagsyrkanden för
budgetåret 2002.
Utgångspunkter
Kristdemokraternas syn på kommunikationer
har två utgångspunkter: välstånd och
miljöhänsyn. Bra kommunikationer är en
förutsättning för att vårt land skall
kunna öka sysselsättning, tillväxt och
välstånd. För ett glesbefolkat land som
Sverige med långa avstånd har
transporterna särskilt stor betydelse.
Men transporterna innebär otvetydigt en
miljöbelastning. Därför krävs ytterligare
insatser för att minska de skadliga
utsläppen. För långsiktig hållbarhet
måste de mest miljövänliga alternativen
utvecklas. I enlighet härmed måste
järnvägens och sjöfartens ställning
stärkas samtidigt som fossila bränslen
fasas ut ur vägtrafiken.
Väg och järnväg
Investeringar i infrastruktur och
underhåll av vägar och järnvägar har
under ett antal år varit kraftigt
eftersatta områden. Nu krävs att
angelägna investeringar tidigareläggs och
att särskilda satsningar görs på
upprustning av främst det regionala väg-
och järnvägsnätet. I regeringens förslag
till statsbudget för år 2002 skärs
ytterligare i väg- och järnvägsanslagen,
särskilt i väghållningsanslaget, som
minskas med 535 miljoner kronor i
jämförelse med innevarande år. Vi
kristdemokrater anser att ambitionsnivån
måste höjas. Därför vill vi satsa 5,7
miljarder kronor mer än regeringen på väg-
och banhållningsanslagen under perioden
2002-2004. Av detta belopp bör 3,6
miljarder kronor tillföras vägsidan och
2,1 miljarder kronor järnvägssektorn. För
nästa budgetår bör väghållningen och
banhållningen förstärkas med 1,4
miljarder kronor respektive 900 miljoner
kronor, jämfört med regeringens förslag.
Härutöver bör ett omfattande program
läggas fast för investeringar med
alternativ finansiering. Vi konstaterar i
sammanhanget att regeringen har
misslyckats med att utnyttja de
effektiviseringsvinster som finns i
projekt som drivs i partnerskap mellan
den offentliga respektive privata sektorn
(PPP).
Stockholms prekära trafiksituation
kräver enligt vår uppfattning skyndsamma
åtgärder. Regeringen bör formulera ett
åtgärdsprogram omfattande ett antal
större projekt, t.ex. E 4 förbifart
Stockholm, Norrortsleden, Norra länken
samt en pendeltågstunnel.
Sjöfart
Vi kristdemokrater har länge kämpat för
att den svenska sjöfarten skall få
möjlighet att tävla med sina viktigaste
konkurrenter på jämbördiga villkor. Mot
den bakgrunden noterar vi med
tillfredsställelse att Sverige genom
riksdagens sjöfartspolitiska beslut
hösten 2001 har infört ett stödsystem som
torde ligga i paritet med de stöd våra
konkurrentländer infört.
3. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
Sven Bergström (c) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna har i
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU1
ställt sig bakom regeringens förslag till
ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
för budgetåret 2002. Riksdagen har den 21
november 2001 beslutat i enlighet med
finansutskottets förslag. Den fastställda
ramen uppgår till 24 469 miljoner kronor.
Den av Centerpartiet föreslagna ramen var
större, 27 132 miljoner kronor.
När riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 21 november 2001 har
valt en annan inriktning av politiken,
deltar jag inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22.
Centerpartiet har i sina partimotioner
2001/02:Fi293 och 2001/02:T15 redovisat
sin syn på de kommunikationspolitiska
frågorna. I våra motioner lägger vi fram
ett antal förslag som, om de genomfördes,
skulle ge hela Sverige bättre
kommunikationer. I det följande
sammanfattar jag vårt alternativ till
kommunikationspolitik, främst i de delar
som rör beräkningen av anslag inom
utgiftsområdet. Våra anslagsyrkanden
återfinns i motion 2001/02:T392.
Utgångspunkter
Väl fungerande kommunikationer och en väl
underhållen infrastruktur utgör
grundförutsättningar för att åstadkomma
livskraft i hela landet och för att hejda
den sociala och regionala klyvningen.
Utan en god infrastruktur förlamas
möjligheterna till utveckling i landets
regioner. För att människor och företag
skall våga investera i alla delar av
landet måste de veta att infrastrukturen
garanteras på såväl kort som lång sikt.
Väg och järnväg
Dåliga vägar kostar årligen människor och
företag stora summor. Fordon körs sönder,
gods kommer inte fram i tid, vägar stängs
av och trafiksäkerheten försämras.
Centerpartiet anser att
väghållningsanslaget för år 2002 bör
räknas upp med 2,75 miljarder kronor för
att Vägverket skall kunna börja ta igen
det eftersläpande underhållet och för att
angelägna investeringar skall komma till
stånd.
Enligt vår uppfattning bör såväl
Vägverket som Banverket kunna
effektivisera sin administration
ytterligare. Mot den bakgrunden bör
verkens administrationsanslag räknas ned
för nästa budgetår, med 55 miljoner
kronor respektive 32 miljoner kronor.
Sjöfart
Jag noterar med tillfredsställelse att
Sverige den 1 oktober 2001 infört ett
sjöfartsstöd som också omfattar
internationell passagerartrafik. Det nya
stödet är ett s.k. nettosystem. Därmed
bortfaller behovet av anslag.
4. Anslag inom utgiftsområde 22 (punkt 1)
Kenth Skårvik (fp) anför:
Bakgrund
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna har i
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU1
ställt sig bakom regeringens förslag till
ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
för budgetåret 2002. Riksdagen har den 21
november 2001 beslutat i enlighet med
finansutskottets förslag. Den fastställda
ramen uppgår till 24 469 miljoner kronor.
Den av Folkpartiet liberalerna föreslagna
ramen var större, 24 769 miljoner kronor.
När riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 21 november 2001 har
valt en annan inriktning av politiken,
deltar jag inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 22.
I det följande redovisar jag i
sammanfattning Folkpartiets
transportpolitiska alternativ,
huvudsakligen i de delar som rör
beräkningen av anslag inom utgiftsområde
22 Kommunikationer. Partiets politik har
utvecklats närmare i partimotion
2001/02:Fi294 samt i kommittémotion
2001/02:T46. Våra anslagsyrkanden för
nästa budgetår redovisas i kommittémotion
2001/02:T463.
Utgångspunkter
För enskilda människors välfärd är goda
kommunikationer avgörande. Bra
kommunikationer underlättar
arbetspendling och därmed möjligheterna
att bo och arbeta på olika platser. En
väl utformad trafikpolitik är av allra
största betydelse även sett ur ett
företags- eller regionalpolitiskt
perspektiv. Tyvärr finns det stora
brister i dagens infrastruktur, inte
minst i form av undermåliga och trasiga
vägar som effektivt hindrar t.ex.
råvarutransporter till industrin.
Väg och järnväg
Det behövs ökade medel för att förbättra
vägnätet. Folkpartiet avsätter
långsiktigt 1 miljard kronor mer per år
än regeringen för väghållning. Men
kortsiktigt behövs ytterligare insatser.
Därför föreslår vi för budgetåret 2002
2 miljarder kronor utöver vad som
föreslås i budgetpropositionen. Enligt
vår uppfattning kan investeringarna i
järnvägsnätet bedrivas i en något
långsammare takt. Vårt budgetalternativ
innebär därför en minskning av
banhållningsanslaget med 1,6 miljarder
kronor, jämfört med regeringens förslag.
Härutöver innebär vårt budgetalternativ
besparingar på Vägverkets och Banverkets
administrationsanslag med sammanlagt 150
miljoner kronor.
Sjöfart
Jag noterar med tillfredsställelse att
Sverige genom riksdagens
sjöfartspolitiska beslut i oktober 2001
infört ett utvidgat stöd till sjöfarten.
Detta stöd bör ge svensk sjöfart
konkurrensförutsättningar i nivå med dem
som gäller för övriga europeiska
sjöfartsnationer.
5. Färjetrafik m.m. (punkt 6)
Sven Bergström (c) anför:
I dag finns en rad olika problem när det
gäller färjetrafiken, framför allt saknas
gemensamma principer för statens
engagemang och ekonomiska stöd till
färjetrafiken. Det har lett till att
statens engagemang är både oklart och
orättvist. Statens stöd varierar i dag
från färja till färja vilket innebär att
förutsättningarna för boendet och
näringslivet drabbas på olika sätt i vårt
land.
Utredningen om bidrag och regler för
enskilda vägar (BREV) har i betänkandet
SOU 2001:67 lämnat förslag som gäller
bl.a. färjeverksamhet. I förslaget
behandlas en rad viktiga frågor som berör
färjetrafiken, t.ex. val av ansvarig för
färjeverksamhet, gränsdragning mellan
allmän och enskild färja samt
förändringar av bidrag och regler för
färjor. I det fortsatta beredningsarbetet
av förslagen i betänkandet måste enligt
min mening särskilda hänsyn tas till öars
mycket specifika transportproblem.
Samhällets engagemang för färjetrafiken i
landet måste präglas av tydlighet och
rättvisa. Vidare behöver färjefrågorna
snarast ges en lösning så att de
transportpolitiska målen om ett
tillgängligt transportsystem, en hög
transportkvalitet och en positiv regional
utveckling verkligen tillgodoses i hela
landet, dvs. även i skärgårdsområden. Jag
anser att färjetrafiken i skärgården
behöver förbättras avsevärt. Förutom att
samhället behöver ta ett tydligare och
större ansvar för färjetrafiken måste
färjetrafiken mellan öarna och mellan
öarna och fastlandet i betydligt större
utsträckning ses utifrån ett
helhetsperspektiv där anslutande vägar,
hamnar, parkeringsplatser,
kollektivtrafik m.m. hör samman. Även de
administrativa reglerna, t.ex. frågor om
förtursbevis för den bofasta befolkningen
på öarna, behöver förbättras och
förenklas.
6. Ägarstrategi för SJ AB och Green Cargo
AB (punkt 16)
Karin Svensson Smith (v) och Stig
Eriksson (v) anför:
För att åstadkomma ett effektivt och
långsiktigt hållbart transportsystem
krävs en ansvarsfull utveckling på
transportområdet som innebär bl.a. en
satsning på ökad järnvägstrafik. Pågående
och planerade järnvägsutbyggnader
förutsätter vidare att en attraktiv
järnvägstrafik erbjuds i landets olika
delar för att investeringarnas
samhällsnytta skall kunna tas till vara.
Det är därför viktigt att regeringen
kompletterar ägarstrategin för det
statliga järnvägsföretaget Green Cargo
som leder till att samhällsnyttan där
beaktas, en ägarstrategi där staten tar
ansvaret för upprätthållandet av
godstrafiken på järnväg även på olönsamma
sträckor.
7. Översyn av farledsavgifterna (punkt
22)
Monica Öhman (s), Jarl Lander (s), Hans
Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s),
Monica Green (s), Inger Segelström (s)
och Mikael Johansson (mp) anför:
Vi förutsätter att den översyn av
farledsavgifterna som regeringen aviserar
kommer att genomföras, utan att riksdagen
behöver uttala sig i frågan. Vi
förutsätter också att regeringen i den
kommande behandlingen av kommissionens
transportpolitiska vitbok verkar för
rättvisa konkurrensvillkor för sjöfart i
Europa och därmed också i Sverige inom
ramen för ett hållbart transportsystem.
8. Vänersjöfart m.m. (punkt 27)
Jarl Lander (s) anför:
I betänkandet behandlas ett antal
motioner angående sjöfarten på Vänern.
Jag har stor sympati för många av
motionsyrkandena och anser precis som
motionärerna att Vänersjöfarten måste få
förändrade villkor så att dess
konkurrensförutsättningar blir likställda
med dem som gäller för övriga trafikslag.
Då Godstransportdelegationens utredning
nu bereds inom Näringsdepartementet är
jag inte beredd att föregripa den
utvärdering som pågår utan anser att den
måste avvaktas. Emellertid är problemen
för Vänersjöfarten akuta och tillfälliga
kortsiktiga lösningar bör göras. Detta är
ett regionalpolitiskt problem som bör
åtgärdas i annat sammanhang och inte i
samband med detta betänkande. Därför har
jag tagit upp frågan i samband med
behandlingen av den regionalpolitiska
propositionen.
9. Återbemanning av Vinga lotsutkik
(punkt 38)
Kenth Skårvik (fp) anför:
Göteborgs hamn är den överlägset främsta
hamnen i Sverige. Som framhålls i motion
2001/02:T271 (fp) fraktas årligen över 27
miljoner ton gods genom Göteborgs hamn,
att jämföras med t.ex. drygt 5 miljoner
ton gods genom Stockholms hamn. Det är
således mycket betydande godsmängder som
passerar hamninloppet till Göteborg och
därmed den för trafikövervakningen så
strategiskt viktiga Vinga fyr. Mot den
bakgrunden framstår avbemanningen av
fyren som riskabel. Jag förutsätter
därför att regeringen ser till att
beslutet om avbemanningen utvärderas och
följs upp i syfte att pröva om en
återbemanning är erforderlig.
10. Flygplatskapaciteten i
Storstockholmsområdet (punkt 52)
Inger Segelström (s) anför:
Frågan om Bromma flygplats har
diskuterats i många år, och i flera
utredningar har man kommit fram till att
flygplatsen bör läggas ned. Många
bostäder har byggts i området under
antagandet att dessa nedläggningsbeslut
skulle träda i kraft. Alla inser att en
flygplats mitt i en storstad innebär
allvarliga miljö- och säkerhetsproblem.
Detta är ohållbart i längden. Frågan har
dessutom fått en särskild aktualitet
genom terroristaktionerna i september i
USA. Många Brommabor lider fysiskt till
följd av föroreningarna både i luften och
på marken, t.ex. i trädgårdarna. Bullret
är störande både fysiskt och psykiskt.
Det är också psykiskt mycket påfrestande
att ha jet- och skolflygplan strax
ovanför hustaken.
Det är angeläget att det finns
trovärdighet i denna fråga, och därför
behövs nu ett beslut om Brommas framtid
som reguljär flygplats. Jag utgår från
att Stockholmsberedningen kommer fram
till ett ställningstagande emot en
fortsättning av Bromma flygplats.
11. Kommunalt IT-stöd (punkt 64)
Sven Bergström (c) anför:
Centerpartiet anser att en heltäckande
digital infrastruktur tillgänglig för
alla medborgare är ett nödvändigt steg
för att kunna förverkliga idén om en
digital allemansrätt. Regeringens IT-
politik präglas dock av en låg
ambitionsnivå när det gäller att skapa
förutsättningar för en snabb utbyggnad av
bredbandsförbindelser i hela landet.
Mindre orter och kommuner kommer inte att
kunna finansiera den del av
bredbandsutbyggnaden som de förväntas stå
för. Den metod som regeringen valt för
utbyggnaden av bredband är behäftad med
en betydande risk för att lokala och
regionala infrastrukturmonopol kommer att
skapas. Dessutom kommer regeringens låga
ambitioner att skapa skalbarhetsproblem.
Metoden innebär att kapaciteten i
framtiden med största säkerhet inte
kommer att klara av de behov som finns.
Dessa punkter i kombination med att
utbyggnadsmetoden vältrar över betydande
kostnader för IT-utbyggnaden på många
ekonomiskt svaga kommuner samt på
människor och företag i dessa områden ger
anledning att ompröva riksdagens tidigare
ställningstagande på IT-området. Enligt
min mening bör i stället en strategi tas
fram för att garantera ett finmaskigt
bredbandsnät, i huvudsak bestående av
optisk fiber, till "nära hemmet".
BILAGA 1
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät
2 Förslag till lag om grundläggande
kassaservice
3 Förslag till lag om ändring i
postlagen (1993:1684)
BILAGA 2
Utskottets förslag till beslut om anslag
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till
anslagsfördelning. Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna
redovisar sina ställningstaganden i
särskilda yttranden som fogats till
betänkandet.
1 000-tal kronor
Politikområde Utskott
ets
Anslag
förslag
3 Transportpolitik
6
1 Vägverket: Administration 1 029
(ram) 923
2 Väghållning och statsbidrag 13 370
(ram) 143
3 Banverket: Administration 740 490
(ram)
4 Banverket: Banhållning och 7 046
sektorsuppgifter (ram) 840
5 Ersättning till Statens 25 000
järnvägar för kostnader i
samband med utdelning från AB
Swedcarrier m.m. (ram)
6 Från EG-budgeten finansierade 180 000
stöd till Transeuropeiska
nätverk (ram)
7 Ersättning för 71 000
fritidsbåtsändamål m.m.
(obet.)
8 Ersättning till viss 62 660
kanaltrafik m.m. (obet.)
9 Bidrag till sjöfarten (ram) 212 500
1 Rederinämnden: Administration 2 500
0 (ram)
1 Driftbidrag till kommunala 99 500
1 flygplatser (obet.)
1 Rikstrafiken: Administration 11 104
2 (ram)
1 Rikstrafiken: 786 000
3 Trafikupphandling (ram)
1 Viss internationell 7 500
4 verksamhet (ram)
1 Statens väg- och 32 682
5 transportforskningsinstitut
(ram)
1 Statens institut för 45 625
6 kommunikationsanalys (ram)
3 IT, tele och post
7
1 Post- och telestyrelsen: 22 664
Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter
(ram)
2 Upphandling av 153 484
samhällsåtaganden (ram)
3 Ersättning till Posten AB 400 000
(publ) för grundläggande
kassaservice (ram)
4 Ersättning till SOS Alarm
Sverige AB för 144 000
alarmeringstjänst enligt
avtal (ram)
5 Informationsteknik: 25 000
Telekommunikation m.m. (ram)
Summa för utgiftsområdet 24 468
615
Bilaga 3
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till beslut om anslag för år 2002
inom utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i 1000-tal kronor
Anslag Ansl Regeri
ags ngens
typ försla
g (m) (kd) (c) (fp)
36:1 Vägverket: (ram 1 029 -60 -20 -55 000 -75 000
Administration ) 923 000 000
36:2 Väghållning och (ram 13 370 +2 000 +1 400 +2 750 +2 000
statsbidrag ) 143 000 000 000 000
36:3 Banverket: (ram 740 -40 -5 000 -32 000 -75 000
Administration ) 490 000
36:4 Banverket: (ram 7 046 -690 +900 -1 550
Banhållning och ) 840 000 000 000
sektorsuppgifter
36:5 Ersättning till (ram 25
Statens järnvägar för ) 000
kostnader i
samband med
utdelning från AB
Swedcarrier m.m.
36:6 Från EG-budgeten (ram 180
finansierade stöd till ) 000
Transeuropeiska
nätverk
36:7 Ersättning för (obe 71 -30
fritidsbåtsändamål m.m. t.) 000 000
36:8 Ersättning till viss (obe 62
kanaltrafik m.m. t.) 660
36:9 Bidrag till sjöfarten (ram 212 -212
) 500 500
36:10 Rederinämnden: (ram 2 500 -2 500
Administration )
36:11 Driftbidrag till (obe 99
kommunala flygplatser t.) 500
36:12 Rikstrafiken: (ram 11 -500
Administration ) 104
36:13 Rikstrafiken: (ram 786 -100
Trafikupphandling ) 000 000
36:14 Viss internationell (ram 7 500 -1 000
verksamhet )
36:15 Statens väg- och (ram 32
transportforskningsinstitut ) 682
36:16 Statens institut för (ram 45 -5 500
kommunikationsanalys ) 625
37:1 Post- och (ram 22 -10 -2 000
telestyrelsen: ) 664 000
Förvaltningskostnader för
vissa
myndighetsuppgifter
37:2 Upphandling av (ram 153
samhällsåtaganden ) 484
37:3 Ersättning till (ram 400 -400
Posten AB (publ) för ) 000 000
grundläggande
kassaservice
37:4 Ersättning till SOS (ram 144
Alarm Sverige AB för ) 000
alarmeringstjänst
enligt avtal
37:5 Informationsteknik: (ram 25 -5 000
Telekommunikation m.m. ) 000
Summa 24 468 +455 +2 261 +2 663 +300
615 000 000 000 000
BILAGA 4
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2001/02:1 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Regeringen (Näringsdepartementet)
föreslår i budgetpropositionen för 2002
(prop. 2001/02:1, utg.omr. 22)
1. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät. (avsnitt 10)
2. att riksdagen godkänner att
regeringen år 2002 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret om högst 250
000 000 kronor för Vägverket för byggande
av broar som ersätter färjor. (avsnitt 2)
5. att riksdagen bemyndigar regeringen
att låta Riksgäldskontoret inom ramen för
Göteborgsöverenskommelsen teckna statlig
borgen för de lån som Göteborgsleder AB
tar upp inom en total ram om högst 4 600
000 000 kronor. (avsnitt 2)
6. att riksdagen godkänner att
regeringen under år 2002 får besluta om
en låneram i Riksgäldskontoret om högst
310 000 000 kronor för Vägverket och
Banverket tillsammans, för att finansiera
ett kapitaltillskott till SVEDAB AB samt
räntan för detta lån. (avsnitt 3)
7. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under år 2002, i fråga om ramanslaget
36:2 Väghållning och statsbidrag, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 28 500 000 000 kronor efter år
2002. (avsnitt 2)
8. att riksdagen godkänner att
regeringen år 2002 får besluta om en
låneram i Riksgäldskontoret om högst 8
200 000 000 kronor för Banverket för
investeringar i eldrift- och
teleanläggningar, telenätsutrustning,
projekteringslager, rörelsekapital samt
för statens andel av lån avseende vissa
investe-ringar i Stockholmsområdet år
1983 mellan Statens järnvägar, Stockholms
läns landsting och staten. (avsnitt 3)
9. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2002, i fråga om ramanslaget
36:4 Banhållning och sektorsuppgifter,
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 6 300 000 000 kronor
efter år 2002. (avsnitt 3)
13. att riksdagen godkänner att
regeringen fr.o.m. år 2002, tar ut en
garantiavgift för statens
garantiåtaganden till Arlandabanan
Projekt AB. (avsnitt 3)
14. att riksdagen godkänner att
regeringen får besluta om att ett
infriande av kapitaltäckningsgarantierna
till Arlandabanan Projekt AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som i
sin tur får belasta Luftfartsverket och
tilldelade medel på Banverkets anslag
till lika delar. (avsnitt 3)
15. att riksdagen bemyndigar regeringen
att ge Statens järnvägar samt de nya SJ-
bolagen finansiella befogenheter i
enlighet med vad regeringen förordar.
(avsnitt 3)
16. att riksdagen godkänner att
regeringen vidtar åtgärder för att den
avgift som debiteras för statens
garantiåtagande till Svenskt
Isbrytarkonsortium fr.o.m. 2002 skall
kunna vara riskavspeglande. (avsnitt 4)
17. att riksdagen godkänner ekonomiska
mål och investeringsplan för
Sjöfartsverket för perioden 2002-2004 i
enlighet med vad regeringen förordar.
(avsnitt 4)
18. att riksdagen bemyndigar regeringen
att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar.
(avsnitt 4)
19. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för 2002 ge Sjöfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar. (avsnitt 4)
20. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Handelsflottans
kultur- och fritidsråd. (avsnitt 4)
21. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om kostnader med
anledning av M/S Estonias förlisning.
(avsnitt 4)
22. att riksdagen godkänner att
regeringen fr.o.m. 2002 tar ut en
garantiavgift för statens åtagande till
LFV AirportCenter AB. (avsnitt 5)
23. att riksdagen godkänner att
regeringen får besluta om att ett
infriande av kapitaltäckningsgarantierna
till LFV AirportCenter AB får belasta
Riksgäldskontorets garantireserv, som i
sin tur får belasta Luftfartsverket.
(avsnitt 5)
24. att riksdagen godkänner ekonomiska
mål och investeringsplan för
Luftfartsverket för perioden 2002-2004 i
enlighet med vad regeringen förordar.
(avsnitt 5)
25. att riksdagen bemyndigar regeringen
att fastställa utdelning och
skattemotsvarighet för Luftfartsverket i
enlighet med vad regeringen förordar.
(avsnitt 5)
26. att riksdagen bemyndigar regeringen
att för år 2002 ge Luftfartsverket
finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar. (avsnitt 5)
27. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2002, i fråga om ramanslaget
36:13 Rikstrafiken: Trafikupphandling,
ingå ekonomiska förpliktelser som,
inklusive tidigare åtaganden under åren
2002-2008, innebär utgifter på högst 3
200 000 000 kronor. (avsnitt 6)
28. att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar om Statens
haverikommission. (avsnitt 9)
29. att riksdagen bemyndigar regeringen
att under år 2002, i fråga om ramanslaget
37:2 Upphandling av samhällsåtaganden,
ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 200 000 000 kronor
under åren 2003-2004. (avsnitt 10)
30. att riksdagen godkänner att
regeringen fr.o.m. år 2002 tidsbegränsar
statens garantiåtagande till SOS Alarm
Sverige AB med upp till 10 års löptid och
debiterar garantitagaren riskavspeglande
avgift för garantin. (avsnitt 10)
31. att riksdagen anvisar anslagen
under utgiftsområde 22 Kommunikationer
enligt följande uppställning (i tkr):
(avsnitt 1)
36:1 Vägverket: Administration,
ramanslag, 1 029 923
36:2 Väghållning och statsbidrag,
ramanslag, 13 370 143
36:3 Banverket: Administration,
ramanslag, 740 490
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter, ramanslag, 7 046 840
36:5 Ersättning till Statens järnvägar
för kostnader i samband
med utdelning från AB Swedcarrier, m.m.,
ramanslag, 25 000
36:6 Från EG-budgeten finansierade stöd
till Transeuropeiska
nätverk, ramanslag, 180 000
36:7 Ersättning för fritidsbåtsändamål
m.m., obetecknat anslag, 71 000
36:8 Ersättning för viss kanaltrafik
m.m., obetecknat anslag, 62 660
36:9 Bidrag till sjöfarten, ramanslag, 2
12 500
36:10 Rederinämnden: Administration,
ramanslag, 2 500
36:11 Driftbidrag till kommunala
flygplatser,
obetecknat anslag, 99 500,
36:12 Rikstrafiken: Administration,
ramanslag, 11 104
36:13 Rikstrafiken: Trafikupphandling,
ramanslag, 786 000
36:14 Viss internationell verksamhet,
ramanslag, 7 500
36:15 Statens väg- och
transportforskningsinstitut, ramanslag,
32 682
36:16 Statens institut för
kommunikationsanalys,
37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för vissa
myndighetsuppgifter, ramanslag,
22 664
37:2 Upphandling och samhällsåtaganden,
ramanslag, 153 484
37:3 Ersättning till Posten AB (publ.)
för grundläggande
kassaservice, ramanslag,400 000
37:4 Ersättning till SOS Alarm AB för
alarmeringstjänst
enligt avtal, ramanslag, 144 000
37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.,
ramanslag, 25 000
Summa 24 468 615
Propositionens lagförslag är fogat som
bilaga 1 till betänkandet.
Anm. Punkterna 3-4 och 10-12 i
propositionen behandlas i utskottets
betänkande 2001/02:TU2 Infrastruktur för
ett långsiktigt hållbart transportsystem.
Proposition 2001/02:34 Grundläggande
kassaservice
Regeringen (Näringsdepartementet)
föreslår i proposition 2001/02:34 att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om grundläggande kassaservice,
2. lag om ändring i postlagen
(1993:1684).
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till
betänkandet.
Motioner väckta med anledning av
proposition 2001/02:20 Infrastruktur för
ett långsiktigt hållbart transportsystem
2001/02:T8 av Roy Hansson (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunikationerna till och från
Gotland. (avsnitt 7)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Bromma flygplats betydelse för
regioner utanför Stockholm. (avsnitt 5)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tilldelningen av s.k. SLOT-
tider. (avsnitt 5)
2001/02:T15 av Agne Hansson m.fl. (c)
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avvisa planerna i SOU
2001:67 på att omvandla statliga vägar
till enskilda vägar. (avsnitt 2)
22. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av SJ:s och Green
Cargos ägardirektiv i syfte att
tydliggöra företagens samhällsansvar.
(avsnitt 3)
30. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheten att
införa tonnageskatt. (avsnitt 4)
31. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av goda villkor för
Väner- och Mälarsjöfarten. (avsnitt 4)
32. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trafiken till och från
Gotland måste få en långsiktig lösning
och en lösning som sker på Gotlands
villkor. (avsnitt 7)
33. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Rikstrafiken bör ges i
uppdrag att fr.o.m. den 1 januari 2003
ändra längdmetertaxan för gods i
Gotlandstrafiken till 40 kr - indexerat -
inklusive hamn- och stuveriavgifter.
(avsnitt 7)
34. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att dela Luftfartsverket i en
myndighet och en produktionsdel. (avsnitt
5)
35. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att delprivatisera Arlanda,
Landvetter och Sturup. (avsnitt 5)
36. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att statens innehav i SAS bör
avyttras när sådana förutsättningar finns
på marknaden. (avsnitt 5)
2001/02:T43 av Elver Jonsson (fp)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att upprätta en plan som
reducerar samhällskostnaden och att
antalet färjor byggs ut med ett antal
broar. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avvisa ett statligt
utredningsförslag om att enskilda vägar
inklusive färjeleder skall åläggas ett
större ekonomiskt ansvar för kommuner och
enskilda. (avsnitt 2)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ersätta statliga
färjelinjer i Vägverkets regi med broar,
finansierade bl.a. enligt PPP-principen.
(avsnitt 2)
2001/02:T46 av Kenth Skårvik mf.l. (fp)
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfartens konkurrenssituation.
(avsnitt 4)
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om farledsavgifter. (avsnitt 4)
Motioner väckta med anledning av
proposition 2001/02:34 Grundläggande
kassaservice
2001/02:T55 av Sven Bergström m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vad som bör ingå i den
grundläggande kassaservicen. (avsnitt 10)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Posten AB bör samordna sin
verksamhet i glesbefolkade områden med
lokala entreprenörer. (avsnitt 10)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör ge
Konkurrensverket i uppdrag att utreda
Posten AB:s prissättning avseende
kassaservicetjänster. (avsnitt 10)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör göra en
översyn av gällande regelverk för att
undanröja hinder för att etablera även
kassaservice på serviceställen. (avsnitt
10)
2001/02:T56 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
1. Riksdagen avslår proposition
2001/02:34 Grundläggande kassaservice.
(avsnitt 10)
2. Riksdagen begär att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag om
kassaservice baserat på
Betaltjänstutredningens betänkande.
(avsnitt 10)
2001/02:T57 av Tuve Skånberg m.fl. (kd):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag
till lag om grundläggande kassaservice.
(avsnitt 10)
2. Riksdagen avslår regeringens förslag
till lag om ändring i postlagen
(1993:1684). (avsnitt 10)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lantbrevbärarservicen. (avsnitt
10)
2001/02:T58 av Kenth Skårvik m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att grundläggande kassaservice även skall
kunna upphandlas i konkurrens. (avsnitt
10)
Motioner från riksmötet 1999/2000
1999/2000:T209 av Kenth Skårvik och Elver
Jonsson (båda fp):
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om de enskilda vägarna. (avsnitt
2)
1999/2000:T213 av Bo Lundgren m.fl. (m):
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om en inventering av standarden på
det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)
1999/2000:T237 av Åke Carnerö och Rosita
Runegrund (båda kd):
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om kustsjöfart. (avsnitt 4)
1999/2000:T320 av Olle Lindström (m):
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om att statsbidragen till de
enskilda vägarna uppräknas. (avsnitt 2)
1999/2000:T340 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av en inventering av
standarden på det enskilda vägnätet,
(avsnitt 2)
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om en översyn av det enskilda
vägnätets regelverk, (avsnitt 2)
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om återinföring av det tidigare
bärighetsanslaget för enskilda vägar.
(avsnitt 2)
1999/2000:T615 av Kent Härstedt och
Annika Nilsson (båda s):
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om gemensamma miljökrav för
sjöfarten. (avsnitt 4)
1999/2000:N214 av Lennart Daléus m.fl.
(c):
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförs om satsning på det enskilda
vägnätet. (avsnitt 2)
Motioner från riksmötet 2000/01
2000/01:T201 av Bo Lundgren m.fl. (m):
18. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att de svenska
hamnarna skall privatiseras i enlighet
med vad som anförs i motionen. (avsnitt
4)
2000/01:T622 av Tom Heyman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en oberoende utredning av Estonia.
(avsnitt 4)
2000/01:T631 av Rolf Åbjörnsson och Ulla-
Britt Hagström (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att Haverikommis-sionens
rapport kompletteras med en ytterligare
utredning beträffande orsakerna till
fartyget Estonias förlisning med
beaktande av vad som framkommit efter
rapportens offentliggörande. (avsnitt 4)
2000/01:T637 av Michael Hagberg och Inge
Carlsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
hamnverksamhet och godstransporter.
(avsnitt 4)
2000/01:T642 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hamnar och godsterminaler.
(avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en avreglering och
privatisering av de svenska hamnarna.
(avsnitt 4)
2000/01:T647 av Lars Ångström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att oberoende internationell
expertis ombeds att med nya
beräkningsprogram undersöka hur Estonia
kunde sjunka så snabbt. (avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att oberoende internationell
expertis ombeds granska
originalfilmmaterialet från 1994 för att
konstatera ifall ramplåten är i huvudsak
intakt eller söndersliten. (avsnitt 4)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att oberoende internationell
expertis ombeds att med metallurgisk
analysteknik som tidigare använts
undersöka ifall bogvisiret utsatts för
sprängning. (avsnitt 4)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att oberoende internationell
expertis ombeds granska
originalfilmmaterialet från 1994 för att
konstatera ifall det finns ett hål i
Estonias skrov synligt eller ej. (avsnitt
4)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sjöfartsverket offentligen
dokumenterar det arbete som utförts inne
på Estonias bildäck. (avsnitt 4)
2000/01:Sk1025 av Catharina Elmsäter-
Svärd m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade anslag till enskilda och
allmänna vägar. (avsnitt 2)
Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2001
2001/02:T203 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Luftfartsverkets avgifter. (avsnitt 5)
2001/02:T210 av Kerstin Heinemann (fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om införande av bullerregler
till sjöss. (avsnitt 4)
2001/02:T211 av Kenneth Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
mer resurser till forskning och
utvecklingsarbete för att få fram bra och
miljövänliga ersättningspreparat till
vägsalt. (avsnitt 2)
2001/02:T215 av Sofia Jonsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ge Rikstrafiken i uppdrag att
upphandla persontrafik på TGOJ-banan
mellan Nyköping/Oxelösund och Flen.
(avsnitt 6)
2001/02:T217 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att införa en resegaranti för
färdtjänstkunder. (avsnitt 8)
2001/02:T219 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
bättre villkor för svensk sjöfart.
(avsnitt 4)
2001/02:T221 av Ulla-Britt Hagström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
samordning av biljettsystem och
resevillkor för tågresenärer. (avsnitt 6)
2001/02:T223 av Anna Åkerhielm och Jan
Backman (båda m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om integrationsarbetet i
Öresundsområdet. (avsnitt 3)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om lika
konkurrensförhållande mellan
förbindelselederna över Öresund. (avsnitt
3)
2001/02:T225 av Gunnel Wallin (c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Vägverket får till uppgift
att ge den fasta befolkningen samt
nödvändiga transporter förtursbevis till
färjorna till och från fastlandet.
(avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ansvariga på färjan får
delegation på befogenhet att ge dem med
förtursbevis förtur på färjeturen.
(avsnitt 2)
2001/02:T229 av Lennart Daléus (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att avveckla Bromma flygplats. (avsnitt
5)
2001/02:T237 av Åsa Torstensson (c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förutsättningarna för ett
nationellt stöd för person- och
godstrafiken i skärgården bör utredas.
(avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hänsyn måste tas till öars
specifika trafiksituation och därmed
skapa realistiska regler för vägansvar
och kriterier för allmän/enskild väg.
(avsnitt 2)
2001/02:T238 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslagen till enskilda vägar.
(avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda bärighetsmedel till
enskilda vägar. (avsnitt 2)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en inventering av standarden på
det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förrättningskostnader med
anledning av lagen (1997:620) om
upphävande av lagen (1939:608) om
enskilda vägar. (avsnitt 2)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att BREV-utredningens förslag
vad gäller överföring av allmänna vägar
till enskilda vägar inte blir föremål för
lagstiftning. (avsnitt 2)
6. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt återkommer med förslag om
utformningen av ansvaret och regelverket
för färjetrafiken mellan öar och
fastland. (avsnitt 2)
2001/02:T239 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att upphandlingen av
järnvägstrafik bör omfatta minst fem år.
(avsnitt 6)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en upphandling av Banverkets
produktion. (avsnitt 3)
7. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt återkommer med nytt förslag
till finansiering av
Öresundsbroavgifterna. (avsnitt 3)
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trafikavgifterna i högre
grad än hittills bör täcka drifts- och
underhållskostnaderna på järnvägsområdet.
(avsnitt 3)
16. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa ett av operatörerna
samägt biljett- och informationsföretag.
(avsnitt 6)
2001/02:T245 av Jan Backman och Ingvar
Eriksson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i motionen
om kraven på en ny vägmärkesförordning.
(avsnitt 2)
2001/02:T246 av Inga Berggren (m):
1. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om att avgifterna för
järnvägen över Öresundsbron och sjöfarten
skall vara konkurrensneutrala. (avsnitt
4)
2. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om att
farledsavgifterna skall sättas efter
principen att kostnaden för
infrastrukturen skall betalas där den
uppstår. (avsnitt 4)
2001/02:T247 av Runar Patriksson och
Kenth Skårvik (båda fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
fartygstransporter på Vänern samt
framtida utbyggnad av Trollhätte kanal.
(avsnitt 4)
2001/02:T248 av Anders G Högmark och
Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
generösare skyltningsregler vid allmänna
vägar. (avsnitt 2)
2001/02:T253 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfartsstöd. (avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en avreglering och
privatisering av de svenska hamnarna.
(avsnitt 4)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda kostnadsansvaret och
behovet av isbrytarflottan. (avsnitt 4)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfarten på Vänern och
Mälaren. (avsnitt 4)
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda sjöfartens
konkurrenssituation. (avsnitt 4)
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda Sjöfartsverkets
taxesättning. (avsnitt 4)
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att TAP-avtalet bör ändras så
att avtalet blir ett nettoavtal. (avsnitt
4)
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Göteborgs hamn. (avsnitt 4)
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nytt statligt båtregister.
(avsnitt 4)
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om angelägenheten av en fortsatt
rationalisering inom Sjöfartsverket.
(avsnitt 4)
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kravet på en översyn av
sjöräddningens organisation och
kostnadsfördelning. (avsnitt 4)
2001/02:T255 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ej bygga ut Horstensleden. (avsnitt
4)
2001/02:T257 av Göte Jonsson och Ingvar
Eriksson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
överförande av allmän väg till privat
väg. (avsnitt 2)
2001/02:T259 av Bertil Persson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att Öresundsbrotaxorna är för höga.
(avsnitt 3)
2001/02:T267 av Margareta Andersson m.fl.
(c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en översyn av bidragen till
enskilda vägar bör genomföras. (avsnitt
2)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tanken på att omvandla
statliga vägar till enskilda bör avvisas
i sin helhet. (avsnitt 2)
2001/02:T271 av Eva Flyborg (fp):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återbemanning av Vinga
lotsutkik i Göteborgs hamn. (avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utvärdera
situationen med endast passiv
radarövervakning över Göteborgs inlopp.
(avsnitt 4)
2001/02:T272 av Carl-Axel Johansson (m):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs
i motionen om Sturups flygplats. (avsnitt
5)
2001/02:T276 av Kia Andreasson och Per
Lager (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
införa båtkörkort samt
hastighetsbegränsningar. (avsnitt 4)
2001/02:T277 av Per-Samuel Nisser (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Vänersjöfartens framtid. (avsnitt 4)
2001/02:T284 av Maria Larsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda ett "rikskupongsystem" för
kollektivtrafikanvändning. (avsnitt 6)
2001/02:T289 av Holger Gustafsson och
Ulla-Britt Hagström (båda kd):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen med
avgiftspolitiken skapar
konkurrensneutralitet mellan järnväg och
sjöfarten i Vänern. (avsnitt 4)
2001/02:T294 av Ingemar Vänerlöv (kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Vänersjöfarten är
i behov av omedelbara åtgärder för att
vända den sedan länge nedåtgående
trenden. (avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vidta åtgärder så att
Vänersjöfartens samhällsekonomiska
konkurrensfördelar tas till vara.
(avsnitt 4)
2001/02:T299 av Bengt Silfverstrand och
Britt-Marie Lindkvist (båda s):
Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring av lagen om
färdtjänst i enlighet med vad som anförs
i motionen. (avsnitt 8)
2001/02:T305 av Tommy Waidelich m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om att utveckla kollektivtrafiken i
Stockholmsregionen. (avsnitt 6)
2001/02:T317 av Åke Sandström och Kenneth
Johansson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att behålla det allmänna vägnätet.
(avsnitt 2)
2001/02:T320 av Nils Fredrik Aurelius och
Leif Carlson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om färjetrafik mellan Öland och Gotland.
(avsnitt 7)
2001/02:T321 av Lars Elinderson och Lars
Hjertén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att inte överföra delar av det statliga
vägnätet till det enskilda vägnätet och
att bidragen till enskilda vägar höjs.
(avsnitt 2)
2001/02:T322 av Dan Kihlström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en snabb beredning av
vägmärkesfrågorna. (avsnitt 2)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ny enhetlig och mer
företagarvänlig skyltningspolitik.
(avsnitt 2)
2001/02:T323 av Dan Kihlström och Ulla-
Britt Hagström (båda kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Vänern status som inre
vattenväg. (avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa konkurrensneutralitet
i transportstöden mellan sjöfart,
landsväg och järnväg. (avsnitt 4)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de energieffektiva och
trafiksäkerhetsmässiga fördelarna med
sjöfart på Vänern. (avsnitt 4)
2001/02:T325 av Gunilla Tjernberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
nödvändigheten av ett skyndsamt
klarläggande av vem som skall vara
huvudman för trafikförbindelsen mellan
Holmön och fastlandet. (avsnitt 2)
2001/02:T327 av Anders G Högmark och
Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
förtydliganden i färdtjänstlagen.
(avsnitt 8)
2001/02:T329 av Sylvia Lindgren och
Anders Ygeman (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att utveckla nya,
framtidsinriktade kollektivtrafiksystem.
(avsnitt 6)
2001/02:T331 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avtalet med Tullinge flygplats, F 18.
(avsnitt 5)
2001/02:T336 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Gotlandstrafiken. (avsnitt 7)
2001/02:T338 av Gudrun Lindvall m.fl.
(mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en flygplats i södra Stockholmsregionen.
(avsnitt 5)
2001/02:T339 av Per Lager m.fl. (mp):
Riksdagen begär att regeringen inför
ett obligatoriskt fritidsbåtsregister.
(avsnitt 4)
2001/02:T348 av Lars Wegendal och Carina
Adolfsson Elgestam (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ändring av färdtjänstlagen. (avsnitt 8)
2001/02:T349 av Agneta Ringman (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en utredning om färjetrafik mellan Öland
och Gotland. (avsnitt 7)
2001/02:T351 av Camilla Sköld Jansson
m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att ägarstrategin för
Green Cargo kompletteras med
målsättningar om att bolaget har att leva
upp till ett särskilt samhällsintresse.
(avsnitt 3)
2001/02:T354 av Majléne Westerlund Panke
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om en förbättrad lagstiftning vad gäller
säkerheten vid framförandet av
fritidsbåtar. (avsnitt 4)
2001/02:T355 av Inger Strömbom m.fl.
(kd):
5. Riksdagen begär att regeringen genom
Luftfartsverket planerar för en fjärde
bana samtidigt som förutsättningarna för
en ny flygplats undersöks vidare.
(avsnitt 5)
2001/02:T359 av Ulla-Britt Hagström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en uppföljning görs om hur
Posten AB:s rationaliseringar drabbar
kvinnor. (avsnitt 10)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ompröva avgiftspolicyn för
lantbrevbäring och skapa ett system som
inte ger utrymme för godtycklighet.
(avsnitt 10)
2001/02:T361 av Christina Nenes och Sonja
Fransson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om nödvändigheten av att förbättra
färdtjänsten. (avsnitt 8)
2001/02:T367 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att Sjöräddningssällskapet kan
fortsätta sin verksamhet. (avsnitt 4)
2001/02:T373 av Carina Ohlsson och Kjell
Nordström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
lagen om färdtjänst. (avsnitt 8)
2001/02:T374 av Henrik S Järrel (m):
1. Riksdagen begär att regeringen med
stöd av IMO-resolution A.849 (2.0) "Code
for the Investigation of Marine
Casualities and Incidents" § 13 i samråd
med regeringarna i Estland och Finland
medverkar till att en ny oberoende
utredning tillkallas med uppgift att så
långt möjligt klara ut ännu obesvarade
frågor kring fartygets hastiga
sjunkförlopp. (avsnitt 4)
2. Riksdagen beslutar att i den
utsträckning nya dykningar i undersökande
syfte erfordras och påkallas av en ny
oberoende undersökningsgrupp temporärt
häva gravfriden inom m/s Estonias
haveriområde till gagn för den framtida
sjösäkerheten i färjetrafiken. (avsnitt
4)
3. Riksdagen begär att regeringen
förhandlar med regeringarna i Estland och
Finland i syfte att temporärt kunna häva
gravfriden och medverka till fördjupad
kunskap om orsakerna till olyckan.
(avsnitt 4)
4. Riksdagen begär att regeringen
sammankallar en expertgrupp, bestående av
nationell och internationell expertis som
ej medverkat i den tidigare utförda
utredningen och tillika ej har egna
intressen att bevaka till följd av
förlisningen, med syfte att denna
expertgrupp på regeringens uppdrag
sammankallar en oberoende internationell
undersökningsgrupp. (avsnitt 4)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om de anhörigas och
sakkunniggruppens medverkan i
utredningsprocessen. (avsnitt 4)
2001/02:T376 av Désirée Pethrus Engström
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att påbörja utbyggnad av alternativ till
Bromma flygplats. (avsnitt 5)
2001/02:T378 av Åsa Torstensson och
Marianne Andersson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en satsning på Landvetter flygplats.
(avsnitt 5)
2001/02:T380 av Göran Norlander och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
statsbidrag till enskilda vägar. (avsnitt
2)
2001/02:T382 av Leif Jakobsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om prispolitiken på Öresundsbron.
(avsnitt 3)
2001/02:T383 av Leif Jakobsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om avgifter för skyltning med firmanamn.
(avsnitt 2)
2001/02:T387 av Agne Hansson m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
etablering av en bilfärjelinje sommartid
mellan Öland och Gotland. (avsnitt 7)
2001/02:T388 av Lena Ek och Agne Hansson
(båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
etablering av en bilfärjelinje sommartid
mellan Västervik och Visby. (avsnitt 7)
2001/02:T390 av Carina Ohlsson och Urban
Ahlin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Vänersjöfartens utveckling. (avsnitt 4)
2001/02:T392 av Sven Bergström m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställning:
(avsnitt 1)
Anslag Regeringens förslag Anslagsförän
dring
36:1 Vägverket: Administration 1 029 923
-55 000
36:2 Väghållning och statsbidrag 13 370
143 +2 750 000
36:3 Banverket: Administration 740 490
-32 000
Summa för utgiftsområdet 24 468 615 +2
663 000
2001/02:T394 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
omorganisation av färdtjänsten för att
öka tryggheten för dem som använder sig
av den. (avsnitt 8)
2001/02:T399 av Sylvia Lindgren m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att skyndsamt förbereda en
avveckling av flygverksamheten vid Bromma
flygplats. (avsnitt 5)
2001/02:T400 av Kent Olsson och Cecilia
Magnusson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen bör ta initiativ inom EU
för att avreglera sjöfartsnäringen.
(avsnitt 4)
2001/02:T402 av Lena Sandlin-Hedman (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om den kommunala färdtjänstlagen och dess
tillämpning. (avsnitt 8)
2001/02:T408 av Inger René och Berit
Adolfsson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
skyltar vid vägar. (avsnitt 2)
2001/02:T417 av Michael Hagberg och Inge
Carlsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
godstransporter och hamnverksamhet.
(avsnitt 4)
2001/02:T419 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
1. Riksdagen begär att regeringen inom
ramen för ministerrådet verkar för att
förmå EG-kommissionen att presentera ett
förslag om slottider och slotallokering.
(avsnitt 5)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det bör bli
möjligt att överta aktiemajoriteter i
andra länders flygbolag. (avsnitt 5)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om påskyndandet av
liberaliseringen av luftfarten. (avsnitt
5)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om Luftfartsverkets
beslut att senarelägga investeringar på
Arlanda. (avsnitt 5)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om privatisering av de
statliga flygplatserna. (avsnitt 5)
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om framtiden för Bromma
flygplats. (avsnitt 5)
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en uppdelning av
Luftfartsverkets uppgifter vad avser
produktion och myndighetsroll. (avsnitt
5)
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om bolagisering och
privatisering av de av Luftfartsverkets
verksamheter som inte utgörs av
myndighetsutövning. (avsnitt 5)
2001/02:T424 av Lars Lilja och Rinaldo
Karlsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
tydliga och skärpta regler vad beträffar
järnvägssäkerhet. (avsnitt 3)
2001/02:T426 av Birgitta Sellén och Åke
Sandström (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ersätta vägsalt med annat
halkbekämpningsmedel. (avsnitt 2)
2001/02:T428 av Lilian Virgin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
möjligheten att avsätta slots av
regionalpolitiska skäl samt ha en
beredskap för flygtrafiken till och från
Gotland om så erfordras. (avsnitt 5)
2001/02:T435 av Berit Andnor och Rune
Berglund (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
godstransporter på järnväg. (avsnitt 3)
2001/02:T438 av Per Bill och Gunnar Axén
(båda m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en uppdelning och
försäljning av Posten AB. (avsnitt 10)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att inte tillåta
Posten AB att höja portot. (avsnitt 10)
2001/02:T443 av Viviann Gerdin (c):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dagens konkurrenshinder för
Vänersjöfarten. (avsnitt 4)
2. Riksdagen begär att regeringen
prövar möjligheterna att få
Vänersjöfarten klassad som inre
vattenväg. (avsnitt 4)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att farledsavgifterna måste
sänkas. (avsnitt 4)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lotsavgifterna bör sänkas
med 50 %. (avsnitt 4)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Norrlandsstödet bör omfatta
även Vänersjöfarten. (avsnitt 4)
2001/02:T444 av Catherine Persson (s):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en översyn bör göras av
Sjöfartsverkets avgiftskonstruktion i
syfte att leda till förslag som är
konkurrensneutrala. (avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överväga en annan
finansiering av Sjöfartsverket. (avsnitt
4)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av sjöfartens totala
konkurrenssituation i förhållande till
andra transportslag. (avsnitt 4)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att regeringen
tillsammans med övriga länder i Europa
verkar för konkurrensneutrala regler
gällande för Europas sjöfart. (avsnitt 4)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjösäkerhet. (avsnitt 4)
2001/02:T445 av Anders Bengtsson och
Kenth Högström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om behovet av en utvärdering av den
postala verksamhetens bolagisering och
dess effekter för samhället i allmänhet
och glesbygden i synnerhet. (avsnitt 10)
2001/02:T446 av Kent Härstedt och Annika
Nilsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs
om att lyfta fram frågan om
konkurrensneutralitet för färjenäringen
inom EU. (avsnitt 4)
2001/02:T447 av Birgitta Carlsson (c):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte överföra allmänna
vägar till enskilda vägar. (avsnitt 2)
2001/02:T448 av Birgitta Carlsson och
Marianne Andersson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
generösare bedömning av skyltningsregler
vid allmänna vägar. (avsnitt 2)
2001/02:T450 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten inte skall avsäga
sig det slutgiltiga ekonomiska ansvaret
för vägunderhållet. (avsnitt 2)
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Luftfartsverket bör få i
uppdrag att planera för en fjärde bana på
Arlanda. (avsnitt 5)
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerhetsrutinerna inom
inrikesflyget. (avsnitt 5)
16. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skilja
Luftfartsinspektionen från
Luftfartsverket. (avsnitt 5)
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten bör se över sitt
ägande i SAS. (avsnitt 5)
23. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en omprövning av hela systemet
för regional upphandling av
kollektivtrafik. (avsnitt 6)
26. Riksdagen anvisar med följande
ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställning:
(avsnitt 1)
Regeringens förslag
Anslagsförändringar
36:1 Vägverket: Administration, 1 029 923
000 -20 000 000
36:2 Väghållning och statsbidrag, 13 370
143 000 +1 400 000 000
36:3 Banverket: Administration, 740 490
000 -5 000 000
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter,
7 046 840 000 +900 000 000
36:12 Rikstrafiken: Administration, 11
104 000 -500 000
36:14 Viss internationell verksamhet, 7
500 000 -1 000 000
36:16 Statens institut för
kommunikationsanalys, 45 625 000 -5 500
000
37:1 Post- och telestyrelsen:
Förvaltningskostnader för
vissa myndighetsuppgifter, 22 664
000 -2 000 000
37:5 Informationsteknik:
Telekommunikation m.m.,
25 000 000 -5 000 000
Summa för utgiftsområdet 24 468 615 000
+2 261 000 000
2001/02:T451 av Bengt Silfverstrand (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
temporärt sjöfartsstöd omfattande svensk
personal på den danskregistrerade färjan
M/F Hamlet. (avsnitt 4)
2001/02:T454 av Per-Richard Molén m.fl.
(m):
2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:1 Vägverket:
Administration för budgetåret 2002, 969
923 000 kr. (avsnitt 1)
3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:2 Väghållning och
statsbidrag för budgetåret 2002, 2 000
000 000 kr utöver vad regeringen
föreslår, således 15 370 143 000 kr.
(avsnitt 1)
4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:3 Banverket:
Administration för budgetåret 2002, 700
490 000 kr. (avsnitt 1)
5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:7 Ersättning till
fritidsbåtsändamål för budgetåret 2002,
41 000 000 kr. (avsnitt 1)
6. Riksdagen beslutar i enlighet med
vad som i motionen anförs om avveckling
av politikområde 36:8 Bidrag till
sjöfarten. (avsnitt 1)
7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:8 Bidrag till
sjöfarten för budgetåret 2002, 0 kr.
(avsnitt 1)
8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:10 Rederinämnden:
Administration för budgetåret 2002, 0 kr.
(avsnitt 1)
9. Riksdagen anvisar till utgiftsområde
22 politikområde 36:13 Rikstrafiken:
Trafikupphandling för budgetåret 2002,
686 000 000 kr. (avsnitt 1)
10. Riksdagen anvisar till
utgiftsområde 22 politikområde 37:1 Post-
och telestyrelsen: Förvaltningskostnader
för vissa myndighetsuppgifter för
budgetåret 2002, 12 664 000 kr. (avsnitt
1)
11. Riksdagen anvisar till
utgiftsområde 22 politikområde 37:3
Ersättning till Posten AB för
grundläggande kassaservice för budgetåret
2002, 0 kr. (avsnitt 1)
12. Riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2000:1335) om kreditering på skattekonto
av stöd till kommuner för anläggande av
lokala telenät. (avsnitt 10)
2001/02:T457 av Torgny Danielsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att snarast sätta in åtgärder för att
utveckla kollektivtrafiken. (avsnitt 6)
2001/02:T458 av Lars Ångström m.fl. (mp,
s, m, kd, fp):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta en internationell
expertgrupp studera relevansen i kritiken
av utredningen om Estonia som framförts
av svensk och internationell expertis.
(avsnitt 4)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att gruppen bör lägga fram
förslag till vad som kan göras för att
skapa ökad klarhet i de fall där kritiken
anses vara befogad. (avsnitt 4)
2001/02:T460 av Kerstin-Maria Stalin
(mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att upphandlingar om
tågverksamhet skall inbegripa möjlighet
att ta med sig cykel. (avsnitt 6)
2001/02:T463 av Kenth Skårvik m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utförsäljning av svenska
statens andel i SAS. (avsnitt 5)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utförsäljning av
Luftfartsverket. (avsnitt 5)
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrens på flygmarknaden.
(avsnitt 5)
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om delprivatisering av vissa
större flygplatser. (avsnitt 5)
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfarten. (avsnitt 4)
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett system med
miljölotsar. (avsnitt 4)
19. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det enskilda vägnätet. (avsnitt
2)
22. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om postservicen. (avsnitt 10)
23. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om ändring avseende
utgiftsområde 22. Kommunikationer, enligt
uppställning: (avsnitt 1)
Regeringens förslag Anslagsförändr
ingar
36:1 Vägverket: Administration, 1 029 923
-75 000
36:2 Väghållning och statsbidrag, 13 370
143 +2 000 000
36:3 Banverket: Administration, 740 490
-75 000
36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter,
7 046 840 -1 550 000
Summa för utgiftsområdet 24 468 615
+300 000
2001/02:T466 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Posten. (avsnitt 10)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lantbrevbärarnas kassaservice.
(avsnitt 10)
2001/02:T467 av Johnny Gylling m.fl.
(kd):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett handlingsprogram för
kustsjöfarten. (avsnitt 4)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrade konkurrensvillkor
för Vänersjöfarten. (avsnitt 4)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avgiftssystemet ses över
för att skapa ett mer konkurrensneutralt
förhållande mellan transportslagen.
(avsnitt 4)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i EU-sammanhang aktualisera
frågan om finansiering av isbrytning med
EU-medel. (avsnitt 4)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöåtgärder inom sjöfarten.
(avsnitt 4)
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om medel till marin forskning.
(avsnitt 4)
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör vara pådrivande
i internationella organ för strängare
säkerhets- och miljökrav för sjöfarten.
(avsnitt 4)
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om återvinning av VOC. (avsnitt 4)
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjöfartens investeringsbehov.
(avsnitt 4)
2001/02:T468 av Roy Hansson (m):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hamnalternativen i
Gotlandstrafiken. (avsnitt 7)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beslut som möjliggör för
Rikstrafiken att träffa avtal som
säkerställer nytt tonnage i
Gotlandstrafiken. (avsnitt 7)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkning av längdmetertaxan.
(avsnitt 7)
2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
22. Riksdagen anvisar för budgetåret
2002 anslagen under utgiftsområde 22
Kommunikationer enligt uppställningen i
bilaga 2. (avsnitt 1)
2001/02:K321 av Helena Bargholtz (fp):
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Gotlandstrafikens problem.
(avsnitt 7)
2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att statens förhållningssätt
till färjetrafiken i skärgården utreds
djupgående och en strategi utformas för
att säkra och utveckla färjetrafiken i
skärgården i framtiden. (avsnitt 2)
2001/02:MJ338 av Agne Hansson m.fl. (c):
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avvisa tankarna på att
omvandla statliga vägar till enskilda.
(avsnitt 2)
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att anslagen till de enskilda
vägarna måste höjas. (avsnitt 2)
2001/02:N218 av Ulf Nilsson (fp):
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lägre broavgifter. (avsnitt 3)
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om planering av fler direkttåg
över Öresund. (avsnitt 3)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samplanering av flygplatserna
Kastrup och Sturup. (avsnitt 3)
2001/02:N229 av Kenneth Lantz (kd):
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om integrationsarbetet i
Öresundsområdet. (avsnitt 3)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lika konkurrensförhållanden
mellan förbindelselederna över Öresund.
(avsnitt 3)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om farledsavgifter. (avsnitt 3)
2001/02:N258 av Margareta Viklund (kd):
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sänka broavgiften. (avsnitt
3)
2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl.
(mp):
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om färdtjänsten. (avsnitt
8)
2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av upprustning också av
det enskilda vägnätet. (avsnitt 2)
2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd
m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslagen till enskilda vägar.
(avsnitt 2)
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyltningspolicy. (avsnitt 2)
2001/02:So500 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färdtjänsten. (avsnitt 8)
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att det
övergripande ansvaret för färdtjänsten
överförs till Socialstyrelsen enligt vad
i motionen anförs om möjligheten till att
anföra besvär m.m. (avsnitt 8)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen förväntas
återkomma med förslag till förbättringar
av färdtjänsten. (avsnitt 8)
2001/02:So618 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
13. Riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning med uppdrag att
förändra färdtjänstlagen. (avsnitt 8)
2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf
m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att färdtjänsten skall vara ett
likvärdigt alternativ till
kollektivtrafiken. (avsnitt 8)
2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bättre fungerande
färdtjänst. (avsnitt 8)