Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU8

Vissa tobaksfrågor

---

Sammanfattning

Proposition 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor har
hänvisats till konstitutionsutskottet.
Konstitutionsutskottet beslutade den 12 december
2001 att till socialutskottet – under förutsättning
av socialutskottets medgivande – överlämna
propositionens lagförslag 2.2 Förslag till lag om
ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt avser 4, 12
a, 19 och 19 a §§. Konstitutionsutskottet beredde
samtidigt socialutskottet tillfälle att avge
yttrande över propositionens övriga delar jämte
eventuella motioner.

I betänkandet behandlas således delar av
regeringens proposition 2001/02:64 Vissa
tobaksfrågor. Vidare behandlas 34 motionsyrkanden
som väckts med anledning av propositionen och vilka
överlämnats av konstitutionsutskottet. Dessutom
behandlas ett sextiotal motionsyrkanden i olika
tobaksfrågor från de allmänna motionstiderna 1999,
2000 och 2001.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om
att alla restauranger från den 1 januari 2003 skall
ha ett eller flera områden där rökning är förbjuden,
att anmälningsskyldighet till kommunen införs för
den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror till
konsumenter och att kommunen ges rätt att ta ut en
avgift för tillsynen av den som bedriver sådan
verksamhet. Vidare delar utskottet regeringens
bedömning att ett mål bör vara att alla restauranger
i princip skall vara rökfria den 1 januari 2004.
Ett enigt utskott föreslår ett tillkännagivande
till regeringen. Utskottet anser att resurserna inom
det förebyggande arbetet bör inriktas såväl på barn
och ungdomar som på den vuxna delen av befolkningen.
Företrädare för Swedish Match, docenten Inger
Wahlberg och direktören Bo Aulin, har inför
utskottet den 7 februari 2002 framfört synpunkter i
ärendet. Samma dag har även överläkaren Gunilla
Bolinder, Kliniskt kunskapscentrum vid Karolinska
sjukhuset, framfört synpunkter i ärendet.
Chefsförhandlaren, regeringsrådet Susanne Billum,
har den 7 mars 2002 lämnat information beträffande
läget i förhandlingarna om WHO:s ramkonvention för
tobakskontroll.
Docenten Hans Gilljam, Centrum för
tobaksprevention inom Stockholms läns landsting samt
Läkare mot tobak, och Barbro Holm Ivarsson,
Psykologer mot tobak, har inför utskottet den 19
mars 2002 framfört synpunkter.
I betänkandet finns 19 reservationer och 3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So325 och
2001/02:K41 yrkande 1 delvis.

2. Åtskillnad mellan snus och annan
tobak

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K32,
2001/02:K35 och 2001/02: K39.
Reservation 1 (m)

3. Snusforskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So422 yrkande
4.

4. 50-regeln

Riksdagen antar 4 § regeringens förslag till
lag om ändring i tobakslagen (1993:581).
Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02:K41
yrkande 3 och 2001/02:K44 yrkande 4.
Reservation 2 (fp)

5. Frivillig rökfrihet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K36,
2001/02:K37 yrkande 1, 2001/02:K38 yrkande 2 och
2001/02:K41 yrkande 2.
Reservation 3 (m)

6. Rökförbud

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201
yrkande 4, 2000/01: So322 yrkande 3,
2000/01:So335 yrkande 4, 2000/01:So338 yrkande 2,
2001/02:K40 yrkande 3, 2001/02:So318,
2001/02:So420 yrkande 1, 2001/02:So422 yrkande 1
delvis, 2001/02:So498 yrkande 8, 2001/02: So502
yrkande 2 samt 2001/02:So615 yrkande 4.

7. Lag om rökfrihet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K30,
2001/02:K40 yrkandena 1 och 2, 2001/02:K43
yrkande 1 samt 2001/02:612 yrkande 11.
Reservation 4 (kd)

8. Totalt rökförbud

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K34 yrkande
2 och 2001/02:So303 yrkande 7.
Reservation 5 (c)

9. Rökning på allmän plats

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So338
yrkande 1 och 2001/02: So420 yrkande 2.

10. Anmälningsplikt m.m.

Riksdagen antar 12 a, 19 och 19 a §§
regeringens förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993:581). Riksdagen avslår därmed
motionerna 1999/2000:So271 yrkande 3, 2001/02:K37
yrkande 2 och 2001/02:So498 yrkande 10.
Reservation 6 (m)

11. Säljtillstånd för tobak

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201
yrkande 3, 2000/01: So335 yrkande 3, 2001/02:K43
yrkande 2, 2001/02:So412 yrkande 1, 2001/02:So422
yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 yrkande 2.
Reservation 7 (mp)

12. Nationella handlingsplanen mot tobak

Riksdagen avslår motion 1999/2000:So235.

13. Upphävande av åldersgränsen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K37 yrkande
6 och 2001/02: So254.
Reservation 8 (m)

14. Efterlevnaden av åldersgränsen

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So271
yrkande 4 och 1999/2000:So491 yrkande 5.

15. Avgift för säljtillstånd och tillsyn

Riksdagen avslår motion 2001/02:K43 yrkande 3.
Reservation 9 (mp)

16. Folkhälsopolitik

Riksdagen avslår motion 2001/02:K34 yrkande 1.

17. Tobaksprevention

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201
yrkande 1, 1999/2000: So263 yrkande 8,
1999/2000:So271 yrkande 5, 1999/2000:So493
yrkande 9, 2000/01:Sf274 yrkande 34,
2000/01:So245 yrkande 2, 2000/01: So335 yrkande
1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02:So498 yrkande
9, 2001/02:So624 yrkandena 4 och 5 samt
2001/02:So634 yrkande 8.
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (mp)

18. Målgruppsinriktad information

Riksdagen avslår motion 2001/02:K37 yrkande 3.
Reservation 13 (m)

19. Statens ansvar för information m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So271
yrkande 1, 2000/01: So549 yrkande 2, 2001/02:K44
yrkande 1 och 2001/02:So497 yrkande 10.
Reservation 14 (fp)

20. Nationell strategi för rökavvänjning

Riksdagen avslår motion 1999/2000:So391.

21. Fördelning av resurserna

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om fördelningen av
resurserna för det tobakspreventiva arbetet.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:K44
yrkande 2 och bifaller delvis motionerna
1999/2000:A804 yrkande 30, 2001/02:K37 yrkande 5,
2001/02:K43 yrkande 4 samt 2001/02:So422 yrkande
3.

22. Varningstexter

Riksdagen avslår motion 2000/01:So335 yrkande
7.

23. Nikotinläkemedel hos apoteksombuden

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So236,
2001/02:So265, 2001/02: So270 yrkande 1,
2001/02:So290 yrkande 1 och 2001/02:So294.

24. Ytterligare ökad tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:216 yrkande
2, 2000/01:So314, 2001/02:K31, 2001/02:K33,
2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K40 yrkande 4,
2001/02:K41 yrkande 4, 2001/02:K44 yrkande 3,
2001/02: So290 yrkande 2, 2001/02:So329 samt
2001/02:So544.
Reservation 15 (m)
Reservation 16 (kd, fp)
Reservation 17 (c)

25. Subventionering av nikotinläkemedel
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So201
yrkande 6, 2000/01: So335 yrkande 6,
2001/02:So270 yrkande 2 och 2001/02:So412 yrkande
2.
Reservation 18 (mp)

26. Vissa reklamformer

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So271
yrkande 2 och 2001/02: So498 yrkande 7.

27. Tobaksautomater

Riksdagen avslår motion 2001/02:K40 yrkande 5.
Reservation 19 (kd)

28. Oberoende expertutredning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:So469
yrkande 2 och 2000/01: So245 yrkande 1.

29. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i tobakslagen (1993:581), såvitt nu är i
fråga, i den mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan. Riksdagen beslutar sådan
ändring dels i ingressen, dels i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till det i propositionen
framlagda lagförslaget, såvitt nu är i fråga, som
föranleds av detta.

Stockholm den 21 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s),
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman
(s), Lars U Granberg (s), Elisebeht Markström (s),
Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson (m) och Lotta N
Hedström (mp).

2001/02

SoU8

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen 2001/02:64, i de
delar socialutskottet behandlar, vissa ändringar i
tobakslagen (1993:581). Förslag lämnas bl.a. om att
alla restauranger och andra serveringsställen skall
ha ett eller flera områden där rökning är förbjuden.
I propositionen redovisas ett mål om i princip
rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004. En
särskild utredare bör enligt regeringen tillkallas
för att utreda förutsättningarna för att eventuellt
uppnå detta mål på frivillig väg. För det fall målet
om rökfria miljöer inte kan uppnås på frivillig väg
redovisar regeringen sin avsikt att återkomma med
lagförslag om rökfrihet. Vidare lämnas förslag om
att den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror
till konsumenter skall anmäla försäljningen hos den
kommun där försäljningen sker och att kommunen skall
ha rätt att ta ut avgift för sin tillsyn av den som
bedriver sådan verksamhet.

Slutligen redovisas i propositionen regeringens
syn på tillgången på nikotinersättningsmedel samt på
användningen av de 90 miljoner kronor riksdagen
tidigare avsatt till tobaksprevention (prop.
2000/01:100, bet. 2000/01:FiU20, rskr. 2000/01:288).
Lagändringar som innebär en skyldighet för
serveringsställen att ha ett eller flera områden där
rökning är förbjuden föreslås träda i kraft den
1 januari 2003. De nya bestämmelserna om handel med
tobaksvaror föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets överväganden

Fråga om avslag på propositionen
m.m.
Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
avslå propositionen och ett motionsyrkande om
att upphäva tobakslagen.

Motion

I motion 2001/02:K41 av Anna Kinberg (m) hemställs
att riksdagen avslår propositionen 2001/02:64
(yrkande 1 delvis). Motionären anser att det är bra
att människor slutar röka men att en sådan
utveckling inte bör komma till stånd genom förbud
utan genom uppmuntran.

I motion 2000/01:So325 av Gunnar Axén (m) begärs att
riksdagen beslutar att avskaffa tobakslagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte bedömningarna i motionerna
2001/02:K41 (m) yrkande 1 delvis och 2000/01:So325
(m). Motionerna avstyrks.

Begreppet tobak i tobakslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att ha olika
regler i tobakslagen för tobak som röks och
annan tobak, främst snus. Riksdagen bör vi-
dare avslå ett motionsyrkande som förespråkar
ett tillkännagivande om behovet av
snusforskning.
Jämför reservation 1 (m).

Motioner

I motion 2001/02:K35 av Per Bill m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om att i 14 § 1 tobakslagen
(1993:581) ersätta ”tobaksvara” respektive
”tobaksvaror” med ”tobaksvara avsedd att rökas”
respektive ”tobaksvaror avsedda att rökas”.
Motionärerna pekar på att den som byter ut
cigaretter mot snus väsentligt minskar risken för
att råka ut för tobaksrelaterade sjukdomar. Vidare
anförs att många fler svenskar har slutat röka med
hjälp av snus än med hjälp av nikotinplåster eller
nikotintuggummi.

I motion 2001/02:K32 av Lars Elinderson (m) begärs
tillkännagivande om att en återhållsam
marknadsföring av snus tillåts för att därigenom
minska tobaksrökningen. Motionären anför att de
stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra
uppkommer framför allt när tobaken förbränns och rök
dras ned i lungorna. Det är därför rimligt att göra
skillnad mellan skadliga och mindre skadliga
tobaksvaror.

I motion 2001/02:K39 av Inge Carlsson (s) begärs
tillkännagivande om en mer nyanserad syn på tobak
där man skiljer cigarettrökning från rökfri tobak
som snus. Motionären anför man inte kan genomföra
generella åtgärder mot tobak utan att ta hänsyn till
att visst bruk av tobak, som snusning, kan öka
förutsättningarna för att fler skall kunna sluta
röka.

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och Fanny Rizell
(båda kd) begärs tillkännagivande om behovet av
snusforskning (yrkande 4). Motionärerna pekar på att
pojkars snusande sedan 1997 har ökat från 21 till 27
% och att motsvarande siffror bland flickor är 3 och
5 %.

Bakgrund m.m.

Tobaks- och reklamutredningen föreslog i sitt
slutbetänkande Reklamen för alkohol och tobak (SOU
1976:63) att regleringen av marknadsföringsåtgärder
beträffande tobak skulle gälla alla varor som till
någon del innehåller tobak och som är avsedda att
brukas som njutningsmedel. Regeringen delade denna
uppfattning (prop. 1977/78:178), och inte heller
riksdagen framförde någon annan uppfattning (bet.
1978/79:Nu1, rskr. 1978/79:30). Reglerna om tobaks-
reklam genomfördes genom lag (1978:764) med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror. Lagen
upphävdes i samband med tobakslagens (1993:581)
tillkomst och reglerna om marknadsföring flyttades i
huvudsak oförändrade över till den nya lagen. Efter
tobakslagens tillkomst har inte riksdagen tagit upp
frågan om åtskillnad i lagen mellan marknadsfö-
ringsåtgärder som avser å ena sidan tobak som kan
rökas och å andra sidan snus och tuggtobak.

Propositionen

Regeringen anför i propositionen (s. 14 f.) att
snusandet i Sverige minskade fram till slutet av
1960-talet och då mest förekom hos äldre män. Sedan
början av 1970-talet har snusningen ökat kraftigt.
Åren 1996-97 snusade 20 % av de vuxna männen
dagligen. I åldersgruppen 25–34 år var siffran
omkring 30 %. Endast ett par procent av kvinnorna
snusar, men bruket tycks öka. Jämfört med rökare
exponeras vanesnusare för betydligt större halter av
nikotin och under längre tid, i genomsnitt mer än 12
timmar per dygn.

Regeringen anför vidare att förutom en
beroendeskapande verkan har nikotin en mångfald
effekter på t.ex. hjärt-kärlsystemet, mag-
tarmkanalen och ämnesomsättningen. Den kraftiga
nikotinexponeringen under stor del av dygnet utgör
en stressfaktor på snusarens hjärta och blodkärl med
ökad hjärtfrekvens och förhöjt blodtryck som följd.
Regeringen redovisar att snus innehåller bl.a.
nitrosaminer, som är cancerframkallande. Experi-
mentella studier har visat att snus kan framkalla
cancer hos försöksdjur. Epidemiologiska studier
utförda i Sverige och Nordamerika har tidigare visat
att snusande ökar risken för munhålecancer. Senare
motsvarande svenska studier har dock inte kunnat
påvisa en ökad risk för munhålecancer hos snusare.
Det är ännu otillräckligt utrett om
cancerförekomsten på andra ställen än i munhålan har
ökat.
Det svenska snusets långsiktiga hälsoeffekter är
således, enligt regeringens uppfattning,
ofullständigt utforskade. Det är mot denna bakgrund
väsentligt att konstatera att det ännu finns många
skäl till försiktighet i inställningen till
snusning. Snusberoende ökar risken för framtida
övergång till cigarettrökning och blandbruket ser ut
att öka.

Utskottets ställningstagande

I motionerna 2001/02:K32 (m), 2001/02:K35 (m) och
2001/02:K39 (s) förespråkas att tobakslagens regler
ändras så att åtskillnad görs mellan tobak som är
avsedd att rökas och annan tobak, främst snus. Den
senare kategorin tobak kan enligt motionärerna omges
med färre restriktioner och inskränkningar i
lagstiftningen. Utskottet, som delar regeringens
uppfattning att snusets skadeverkningar är
otillräckligt utredda, anser inte att detta är en
lämplig åtgärd. Motionerna avstyrks därför.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion
2001/02:So422 (kd) yrkande 4 att det föreligger ett
behov av ytterligare snusforskning. Något initiativ
från riksdagens sida är dock inte erforderligt,
varför motionen avstyrks.

Rökfria miljöer

Utskottets förslag i korthet
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att
restauranger och andra serveringsställen
skall ha ett eller flera ställen där rökning
är förbjuden. Utskottet delar vidare
regeringens uppfattning att en särskild
utredare bör tillsättas för att utreda
förutsättningarna för ett rökförbud i
restauranger och på andra serveringsställen.
Riksdagen bör med hänvisning till ovanstående
ställningstagande avslå ett antal motioner av
vilka vissa är i ungefärlig linje med re-
geringens förslag, andra anser att re-
geringens förslag är för långtgående och
ytterligare andra som genom krav på
lagstiftning och andra åtgärder vill gå
längre än regeringen när det gäller att
begränsa rökningen i serveringsmiljöer.
Jämför reservationerna 2 (fp), 3 (m), 4 (kd)
och 5 (c).

Propositionen

I propositionen anför regeringen (s. 43 f.) att i
tobakslagen infördes usprungligen rökförbud i
lokaler avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller
annan verksamhet för barn eller ungdom, i lokaler
avsedda för hälso- och sjukvård, i lokaler avsedda
för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med
särskild service eller vård, och på färdmedel i
inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra
utrymmen avsedda att användas av den som reser med
sådana färdmedel. Vidare infördes i tobakslagen en
skyldighet för hotell att ha vissa rökfria rum och
för restauranger och andra serveringsställen med mer
än femtio sittplatser att ha sittplatser i områden
där rökning är förbjuden, den så kallade 50-regeln.

Före tobakslagens reglering om rökfria miljöer
fanns allmänna råd utfärdade av
Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen vilka
syftade till begränsning av tobaksrökning. På
arbetsplatser, såväl offentliga som privata, förekom
frivilliga överenskommelser om begränsad rökning. En
utvidgning av de rökfria miljöerna har gjorts genom
tillägg i tobakslagen (SFS 1994:98, prop.
1993/94:98) och numera omfattar rökförbudet även
skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid
förskolor och fritidshem, andra lokaler när en
allmän sammankomst eller offentlig tillställning
anordnas och lokaler som är avsedda att användas av
den som deltar i sammankomsten eller tillställningen
och andra lokaler om allmänheten har tillträde till
lokalerna. I samband med dessa ändringar infördes
även en skyldighet för arbetsgivare att se till att
arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för
tobaksrök i arbetslokaler.
Regeringen anför vidare i propositionen att
restauranger och kaféer är de miljöer där människor
numera besväras mest av passiv rökning. Enligt
regeringen bör målet vara rökfria serveringsmiljöer
den 1 januari 2004. Rökning kan dock tillåtas i
någon del av lokalerna som särskilt avsatts för
detta. Servering eller annan verksamhet får inte
bedrivas där. Regeringen anser vidare att en
särskild utredare bör tillsättas för att utreda
effekterna av att genom lag besluta om rökförbud.
Målet om rökfria serveringsmiljöer bör i första hand
uppnås på frivillig väg. Om detta inte lyckas avser
regeringen att återkomma med lagförslag. Enligt
regeringens mening bör emellertid den så kallade 50-
regeln tas bort redan från den 1 januari 2003. Detta
innebär att en skyldighet införs för alla
restauranger och andra serveringsställen att ha ett
eller flera områden där rökning är förbjuden. I
anledning härav föreslås i propositionen en ändring
i 4 § tobakslagen.

Motioner

I fyra motioner framförs synpunkter mot bestämmelser
om rökfria restauranger.

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m. fl. (m)
begärs tillkännagivande om rökfria miljöer på
frivillig väg (yrkande 1). Motionärerna anför att
det vid en ytlig reflexion kan tyckas vara en fördel
med totalförbud på grund av att detta är enklare för
restaurangägarna att leva upp till än till rökfria
sektioner. Frivilliga lösningar är emellertid
rimligen bättre anpassade för att möta verklighetens
krav och behov. Motionärerna pekar på att lösningar
som uppkommer genom att möta kundernas efterfrågan
ger fler nöjda kunder än ett förbud.

I motion 2001/02:K38 av Anders Sjölund och Tomas
Högström (båda m) begärs tillkännagivande om att
avslå regeringens proposition 2001/02:64 vad avser
förslaget om rökfria serveringsmiljöer (yrkande 2).
Motionärerna anför att efterfrågan på rökfria
avdelningar och helt rökfria restauranger kommer att
öka, vilket snabbt kommer att medföra en anpassning
hos marknaden. Enligt motionärerna är därför en
lagstiftning som tvingar marknaden djupt olycklig
och den skapar större problem än dem den säger sig
vilja lösa.

I motion 2001/02:K41 av Anna Kinberg (m) begärs
tillkännagivande om rökförbud i serveringsmiljöer
(yrkande 2). Motionären pekar på att de som inte
slutar röka får välja mellan att stå och röka
utanför krogen, att göra det i krogens rökrum eller
att stanna hemma. Ett förbud mot rökning i
serveringsmiljöer får negativa konsekvenser för en
av våra viktigaste näringar och för de människor som
befolkar och föder den. Vidare begärs
tillkännagivande om den s.k. 50-gränsen (yrkande 3).
Motionären anför att förslaget om att ta bort den
s.k. 50-regeln till 2003 riskerar att få negativa
effekter för både krögare och gäster. Ett litet kafé
där alla brukar röka måste nu kanske bygga om för
att ta emot gäster som inte brukar gå dit.

I motion 2001/02:K36 av Caroline Hagström (kd)
begärs tillkännagivande om rökfria miljöer.
Motionären anför att restaurangnäringen måste få
möjlighet att skapa ett normsystem som innebär att
det skall vara möjligt att besöka ett näringsställe
och få en rökfri plats men att det också skall
finnas en flexibilitet så att den som ser rökningen
som en viktig del av måltiden även fortsättningsvis
skall kunna gå ut och äta.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om att den s.k. 50-regeln skall
bibehållas till den 1 januari 2004 (yrkande 4).
Motionärerna anför att det är bättre att alla
lokaler blir rökfria samtidigt.

I flera motioner framförs krav på rökfria miljöer i relativt
nära linje med regeringens förslag.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs tillkännagivande om allmänt rökförbud på
restauranger och näringsställen (yrkande 8). Motio-
närerna anför att rökfria miljöer skall prioriteras
i det totala folkhälsoarbetet och att förbud mot
rökning på restauranger och andra serveringsställen
skall införas. Ett likartat motionsyrkande framförs
av samma parti i partimotionen 2000/01:So322
(yrkande 3).

I motion 2001/02:So615 av andre vice talman Eva
Zetterberg m.fl. (v kd, c, fp, mp) begärs
tillkännagivande om behovet av en lagstiftning som
förbjuder rökning på serveringsställen (yrkande 4).
Motionärerna anser att restauranger och andra
serveringsställen skall vara rökfria. Även dessa
lokaler skall omfattas av den grundregel om rökfritt
som gäller för andra lokaler dit allmänheten har
tillträde. Motionärerna pekar på att det dock bör
öppnas en möjlighet att tillåta rökning i någon
eller några delar av lokalerna som särskilt avsätts
för detta.

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om att den grundläggande
utgångspunkten, även i den tänkta utredningens
arbete, måste vara att skapa rökfria miljöer med ett
väl avgränsat område för rökning och inte tvärtom
(yrkande 3).

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och Fanny
Rizell (båda kd) begärs tillkännagivanden om de
utmaningar Nationella folkhälsokommittén formulerat
(yrkande 1 delvis). Motionärerna pekar bl.a. på att
tobakslagen bör skärpas avseende rökning i
serveringslokaler.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp)
yrkas tillkännagivande om allmänt rökförbud på
restauranger och näringsställen om inte avskildhet
kan ordnas för rökare (yrkande 4). Motionärerna
anför att allmänt rökförbud skall råda på
restauranger och andra näringsställen och att
tillstånd för rökning bara skall kunna ges om sådan
avskildhet kan ordnas att inte tobaksröken blir till
olägenhet för övriga gäster och för personalen. Ett
motionsyrkande med likartad innebörd framförs motion
1999/2000:So201 av Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande
4).

Yrkanden som syftar till allmänt rökförbud på
restauranger och andra näringsställen framförs även
i motionerna 2001/02:So318 av Mikael Oscarsson (kd),
2001/02:So502 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (båda v) (yrkande 2) samt 2000/01:So338
(yrkande 2) respektive 2001/02:So420 (yrkande 1) av
Sonja Fransson och Laila Bjurling (båda s).

Ett antal motioner förespråkar strängare regler än
dem av regeringen föreslagna.

I motion 2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om ett totalt förbud mot rökning i
restauranglokaler eller på andra serveringsställen
från den 1 januari 2004 (yrkande 2). Motionärerna
anför att såväl arbetsmiljöhänsyn och drogpolitiska
motiv som hälsoskäl talar för att tobakslagen bör
skärpas. Härigenom blir restaurangmiljön och
kaféerna också tillgängliga för den stora grupp som
inte tål tobaksrök. Ett motionsyrkande med likartat
innehåll framförs i motion 2001/02:So303 av Agne
Hansson m.fl. (c) (yrkande 7).

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs att regeringen lägger fram förslag om
förbud mot rökning i restauranger och andra
serveringslokaler fr.o.m. den 1 januari 2003
(yrkande 1). Motionärerna anför att riksdag och
regering måste visa en betydligt större
handlingskraft i frågan och fatta beslut om lag
redan nu. Motionärerna anser att frågan har utretts
tillräckligt och att det finns tillräcklig kunskap
för att kunna fatta beslut om att införa rökfria
serveringsmiljöer.

I motion 2001/02:K30 av Sonja Fransson och Laila
Bjurling (båda s) begärs tillkännagivande om att
regeringen skall återkomma till riksdagen med ett
konkret lagförslag om rökfria serveringar och hur
det praktiskt skall genomföras. Motionärerna pekar
på att propositionen anger en rad tungt vägande skäl
för att införa rökfritt i restauranger och
motsvarande. Mot denna bakgrund är det högst
angeläget att målet om rökfria restauranger uppnås
utan onödigt dröjsmål.

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om att restaurangbesökarna
och de anställda måste kunna garanteras rökfrihet
(yrkande 1). Motionärerna anför att målsättningen
måste vara att ingen som inte vill skall behöva
utsättas för rökning. Ett motionsyrkande med samma
innehåll framförs i motion 2001/02:So612 av Lars
Gustafsson m.fl. (kd) (yrkande 11).

I motion 2001/02:K40 (kd) begärs vidare
tillkännagivande om att den tänkta utredningen
avseende rökförbud i serveringsmiljöer parallellt
skall utforma ett lagförslag om rökfrihet samt se på
möjligheterna att uppnå rökfria miljöer på frivillig
väg (yrkande 2). Motionärerna uppger att de vid-
håller att målet om rökfrihet skall nås år 2004, och
för att detta skall vara realistiskt möjligt måste
utredningens arbete inriktas på att se på olika
tillvägagångssätt för att uppnå detta.

I motionerna 2000/01:So338 (yrkande 1) respektive
2001/02:So420 (yrkande 2) av Sonja Fransson och
Laila Bjurling (båda s) anförs att regeringen bör
lagstifta om förbud mot rökning på offentliga
platser. Motionärerna pekar på de problem som
uppstår för icke-rökare att besöka myndigheter,
kommunala inrättningar, sjukvården m.m. när rökarna
samlas i klungor utanför entréerna.

Bakgrund

Frågan om rökning och serveringsmiljöer har
berörts av socialministern i inter-
pellationsdebatt den 12 februari 2002. I debatten
(snabbprotokoll 2001/02:67) anförde
socialministern bl.a. följande.
Det är i dag självklart för oss att kunna vistas
på arbetet utan att utsättas för andras rök. Det
borde också gälla personal på serveringsställen.
Förslagen i propositionen bygger på
Folkhälsokommitténs betänkande. Kommittén
föreslog att det skulle införas rökförbud i
restauranger men att rökning skulle vara tillåten
i någon eller några delar av lokalen som särskilt
avsatts för detta. Regeringen anser att målet är
rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004. Då
kommitténs förslag saknar en utredning om
effekterna av att i lag besluta om rökförbud bör
frågan utredas. I bl.a. USA finns delstater och
städer med rökfria restauranger. Regeringens
avsikt är att ta till vara de erfarenheter som
man fått där när det gäller effekterna för
restaurangnäringen, personalen och gästerna. Re-
geringen avser också att ytterligare pröva
möjligheterna att utforma incitament för att få
restaurangnäringen att frivilligt införa
rökfrihet.

Utskottets ställningstagande

Rökningen är i dag den största enskilda orsaken till
för tidiga dödsfall. Det gäller såväl i Sverige som
i hela den industrialiserade delen av världen. Sam-
bandet mellan rökning och ohälsa är vetenskapligt
dokumenterad sedan decennier (prop. s. 13).

Eftersom det mesta av tobaksröken inte går till
rökaren själv utan till omgivningen finns samma
sorters ohälsoeffekter hos den som exponeras för den
s.k. miljötobaksrökningen (passiv rökning) som hos
rökaren själv. Det finns ett tydligt samband mellan
överkänslighetsbesvär och rökning, liksom mellan
rökning och utveckling av allergi. Föräldrars
rökning anses orsaka åtminstone vart fjärde fall av
astma hos barn. Barn till rökare har också oftare
inflammation i mellanörat än barn till rökfria
föräldrar (prop. s. 14).
I tobakslagen (se prop. 1992/93:185) infördes
ursprungligen rökförbud i lokaler avsedda för
barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet
för barn eller ungdom, i lokaler avsedda för hälso-
och sjukvård, i lokaler avsedda för gemensamt bruk i
bostäder och inrättningar med särskild service eller
vård och på färdmedel i inrikes kollektivtrafik
eller i lokaler och andra utrymmen avsedda att
användas av den som reser med sådana färdmedel.
Vidare infördes i tobakslagen en skyldighet för
hotell att ha vissa rökfria rum och för restauranger
och andra serveringsställen med fler än femtio
sittplatser att ha sittplatser i områden där rökning
är förbjuden, den s.k. 50-regeln.
En utvidgning av de rökfria miljöerna har gjorts
genom tillägg i tobakslagen (SFS 1994:98, prop.
1993/94:98) och numera omfattar rökförbudet även
skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid
förskolor och fritidshem, andra lokaler när en
allmän sammankomst eller offentlig tillställning
anordnas och i lokaler som är avsedda att användas
av den som deltar i sammankomsten eller
tillställningen och i andra lokaler om allmänheten
har tillträde till lokalerna. I samband med dessa
ändringar infördes även en skyldighet för
arbetsgivare att se till att arbetstagare inte mot
sin vilja utsätts för tobaksrök i arbetslokaler.
Enligt utskottet är det väsentligt att också
besökare på restauranger och andra serveringsställen
erbjuds rökfria miljöer. Utskottet ställer sig
därför bakom regeringens förslag att restauranger
och andra serveringsställen skall ha ett eller flera
ställen där rökning är förbjuden. Utskottet
tillstyrker således förslaget till ändring i 4 §
tobakslagen. Motionerna 2001/02:K41 (m) yrkande 3
och 2001/02:K44 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Utskottet delar även regeringens uppfattning att
ett mål bör vara att alla serveringsmiljöer skall
vara rökfria den 1 januari 2004. Utskottet delar
också regeringens uppfattning att en utredning om
effekterna av att genom lag besluta om rökförbud bör
tillsättas. Uppdraget bör ges den omfattning som
regeringen föreslår, dvs. bl.a. att undersöka
effekterna av bestämmelser om rökfrihet i ser-
veringsmiljöer i andra länder, såväl för
restaurangbranschen som för enskilda, samt applicera
dessa erfarenheter på svenska förhållanden. För det
fall målsättningen att alla serveringsmiljöer skall
vara rökfria den 1 januari 2004 inte uppnås på
frivillig väg förutsätter utskottet att regeringen
återkommer med ett lagförslag. Motionerna
2001/02:K36 (m), 2001/02:K37 (m) yrkande 1,
2001/02:K38 (m) yrkande 2 och 2001/02:K41 (m)
yrkande 2 avstyrks följaktligen. Med tanke på de
hälsoproblem som passiv rökning medför kanske främst
för barn och ungdomar samt personer med astma och
andra luftvägsbesvär anser utskottet att envar bör
överväga att begränsa sitt rökande även i andra
sammanhang.
Genom regeringens förslag får motionerna
1999/2000:So201 (mp) yrkande 4, 2000/01:So322 (v)
yrkande 3, 2000/01:So335 (mp) yrkande 4, 2000/01:
So338 (s) yrkande 2, 2001/02:K40 (kd) yrkande 3,
2001/02:So318 (kd), 2001/02:So420 (s) yrkande 1,
2001/02:So422 (kd) yrkande 1 delvis, 2001/02: So498
(v) yrkande 8, 2001/02:So502 (v) yrkande 2 samt
2001/02:So615 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4 anses i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet anser det rimligt att restaurangnäringen
ges tid till den 1 januari 2004 att införa rökfria
serveringsmiljöer. Något skäl att förorda att
rökfria serveringsmiljöer skall införas tidigare än
vad regeringen föreslår föreligger således inte.
Vidare ser utskottet det i propositionen beskrivna
arbetet för att bl.a. undersöka effekterna av
bestämmelser om rökfrihet i andra länder som ett
värdefullt underlag för det lagförslag som
regeringen kan komma att överlämna till riksdagen
för det fall rökfrihet inte kan uppnås på frivillig
väg. Något skäl att ge regeringen till känna att ett
konkret lagförslag beträffande rökfrihet bör
utarbetas parallellt med det övriga arbetet på
området föreligger därför inte heller. Utskottet
avstyrker motionerna 2001/02:K30 (s), 2001/02: K40
(kd) yrkandena 1 och 2, 2001/02:K43 (mp) yrkande 1
samt 2001/02: So612 (kd) yrkande 11.
I motionerna 2001/02:K34 (c) yrkande 2 och
2001/02:So303 (c) yrkande 7 förespråkas ett totalt
rökförbud på serveringsställen. Utskottet delar inte
motionärernas inställning. Motionsyrkandena
avstyrks.
I motionerna 2000/01:So338 (s) yrkande 1 och
2001/02:So420 (s) yrkande 2 aktualiseras frågan om
förbud mot rökning på allmän plats. Att rökning inte
förekommer i anslutning till sjukhusentréer och vid
andra offentliga byggnader får ses som en
ordningsfråga. Motionsyrkandena avstyrks.

Detaljhandel med tobaksvaror –
anmälningsplikt och tillsyn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringens
förslag att den som i näringsverksamhet
säljer tobaksvaror till konsumenter skall
vara skyldig att anmäla försäljningen hos den
kommun där försäljningen sker. Utskottet
ställer sig även bakom regeringens förslag
att kommunen skall få ta ut en avgift för sin
tillsyn. Motionsyrkanden rörande bl.a.
tillståndsplikt, anmälningsplikt och
åldersgränser för tobaksförsäljning bör
avstyrkas i den mån de inte är tillgodosedda.
Jämför reservationerna 6 (m), 7 (mp), 8 (m)
och 9 (mp).

Propositionen

Regeringens föreslår i propositionen (s. 47 f.) att
den som i näringsverksamhet säljer tobaksvaror till
konsumenter skall vara skyldig att anmäla försälj-
ningen hos den kommun där försäljningen sker. En ny
12 a § föreslås i tobakslagen. Med anledning härav
föreslås även ett tillägg i 19 § tobakslagen där
tillsynen enligt tobakslagen regleras. Kommunen får
vidare ta ut en avgift för sin tillsyn av den som
bedriver anmälningspliktig näringsverksamhet med
tobaksvaror. Med anledning härav föreslås en ny 19 a
§.

Genom en ändring i tobakslagen (1993:581) år 1997
infördes ett förbud att i näringsverksamhet sälja
eller på annat sätt lämna ut tobaksvaror till den
som inte fyllt 18 år. Det är enligt regeringens
uppfattning uppenbart att det föreligger brister i
lagens efterlevnad då ett stort antal ungdomar under
18 år ändå får köpa tobak. Åtgärder behövs därför
som kan bidra till att underlätta och effektivisera
den nuvarande kontrollen. Dessa åtgärder bör
emellertid framstå som rimliga och förståeliga med
hänsyn till såväl åtgärdernas effekt som de
olägenheter och kostnader som de kan medföra. Ett
system med anmälningsplikt i kombination med en
avgiftsfinansierad kommunal tillsyn torde vara
tillräckligt för att uppnå detta syfte. På så sätt
får kommunen kännedom om de näringsidkare som i
kommunen säljer tobak så att de kan bli föremål för
tillsyn och riktad information. Regeringen kommer
noga att följa att de nu föreslagna åtgärderna i
tillräcklig grad förbättrar efterlevnaden av ålders-
gränsen. Om efterlevnaden inte förbättras anser
regeringen att man bör överväga att införa bestäm-
melser om försäljningsförbud motsvarande de som
finns i alkohollagen, jämför 7 kap. 21 §
alkohollagen (1994:1738). Regeringen vill i samman-
hanget erinra om att straffrättsligt ansvar kan
utkrävas av den som i näringsverksamhet säljer
tobaksvaror till någon som är under 18 år. Vidare
torde en kommun, med stöd av 20 § tobakslagen, kunna
rikta föreläggande mot den som förestår
försäljningen att tillse att åldersgränsen efterlevs
på ett bättre sätt.
Vidare anför regeringen att minderårigas fortsatt
höga tillgång till tobak är oroande. En mer aktiv
kommunal tillsyn av butikernas tobaksförsäljning är
därför angelägen. Det är ofrånkomligt att en
effektivisering av den kommunala tillsynen kräver
ökade resurser. Det finns en uppenbar risk att den
tillsyn som inte ens delvis kan finansieras med
avgifter blir lägre prioriterad. Regeringen föreslår
mot den beskrivna bakgrunden att kommunerna ges
möjlighet att ta ut en avgift för tillsynen av dem
som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobak
enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.
Vidare avser regeringen att ge Statens
folkhälsoinstitut i uppdrag att närmare följa
tobaksförsäljningens utveckling när det gäller
ungdomar och utvärdera tillämpningen och effekterna
av tobakslagens bestämmelser avseende åldersgräns
för inköp av tobak.

Motioner

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om anmälningsplikt för och
tillsyn av tobaksförsäljare (yrkande 2).
Motionärerna anför att anmälningsplikt och rätt för
kommunerna att ta ut tillsynsavgift för detaljhandel
med tobak med största sannolikhet inte kommer att
minska handeln med smuggelcigaretter. Den enda
synliga effekten av ett sådant system är, enligt
motionärerna, en svällande kommunal byråkrati och
att handeln tvingas stå för onödiga kostnader.
Dessutom är krav på anmälningsplikt för att få sälja
tobak i princip detsamma som en etableringskontroll,
vilket kan ha snedvridande effekter på konkurrensen
mellan handlare.

Ett par motioner efterfrågar en reglering av
tobakshandeln.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas tillkännagivande om reglering och tillsyn av
tobaksförsäljning (yrkande 10). Motionärerna betonar
att det inte räcker med preventivt arbete för att
minska tobaksrökningen.

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om reglering av detaljhandeln
med tobak (yrkande 3). Ett av syftena med en
reglering av detaljhandeln är att försöka komma till
rätta med den omfattande cigarettsmugglingen.

Flera motionsyrkanden rör införande av ett
licensieringssystem för tobaksförsäljning.

I motion 1999/2000:So235 av Barbro Westerholm m.fl.
(fp, s, m, v, kd, c, mp) begärs tillkännagivande om
förverkligande av den nationella handlingsplanen mot
tobak. Motionärerna pekar på att regeringen i
budgetpropositionen har lyft fram behovet av att
minska tobaksbruket. Tobaksfrågan torde höra till en
av de mest utredda frågorna i vårt land. Därför
anser motionärerna att regeringen utan dröjsmål bör
vidta åtgärder för att omsätta den föreslagna natio-
nella handlingsplanen i konkret handling.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs att regeringen lägger fram förslag om
att detaljhandel med tobaksvaror får bedrivas endast
av den som har säljtillstånd (yrkande 2).

I motion 2001/02:So615 av andre vice talman Eva
Zetterberg m.fl. (v, kd, c, fp, mp) yrkas
tillkännagivande om att tobakslagen skärps vad
gäller licensering, kontroll och tillsyn av
leverantörer och detaljhandeln (yrkande 2). Mo-
tionärerna anser att dagens tobakslag inte har den
verkan som den borde ha. En reglering av
detaljhandeln måste därför göras. Ett licenssystem i
form av ett säljtillstånd bör införas för handlare
som säljer tobaksvaror.

I motion 2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar
Vänerlöv (båda kd) begärs tillkännagivande om ett
licensieringssystem för tobaksförsäljning (yrkande
1). I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och
Fanny Rizell (båda kd) framförs ett motionsyrkande
med liknande innebörd (yrkande 1 delvis).

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp)
begärs tillkännagivande om att tobaksvaror endast
skall få säljas av den som innehar särskilt
tillstånd (yrkande 3). Ett motionsyrkande
innefattande att tobaksvaror endast skall få säljas
av den som innehar särskilt tillstånd framförs även
i motion 1999/2000: So201 av Thomas Julin m.fl. (mp)
(yrkande 3).

Fyra motioner handlar om 18-årsgränsen för
tobaksinköp samt kommunernas tillsyn av
efterlevnaden av åldersgränsen.

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om att förbudet att sälja
tobak till minderåriga bör upphävas (yrkande 6).
Motionärerna anför att det ligger något av ett
löjets skimmer över den lagstiftning som förbjuder
försäljning av tobak till personer under 18 år
eftersom det trots lagen inte är svårt för dem att
få tag på tobak. Överenskommelser tillsammans med
riktad information är mer effektivt när det gäller
att verka för att tobak inte säljs till personer
under 18 år. Motionärerna pekar på att flera stora
dagligvarubutiker och t.ex. Pressbyrån tidigare
anslöt sig till en sådan överenskommelse. Även i
motion 2001/02:So254 av Maud Ekendahl (m) framförs
ett motionsyrkande av innebörd att åldersgränsen för
tobaksinköp bör utgå ur tobakslagen.

I motion 1999/2000:So491 av Ingrid Burman m.fl. (v)
yrkas tillkännagivande om att utreda om samarbetet
med olika branschorganisationer och kommuner kan
motverka försäljning av tobaksvaror till minderåriga
(yrkande 5). Förbudet av försäljning av tobaksvaror
till minderåriga efterlevs enligt motionärerna inte
på ett tillfredsställande sätt i dag. Kommunerna är
alltför passiva vad gäller att kontrollera att lagen
följs. Ett bra sätt att utöva en effektiv kontroll i
konsumentledet är att utveckla samarbete med
branschorganisationer och tobakshandlare i syfte att
hindra försäljning av tobaksvaror till minderåriga.

I motion 1999/2000:So271 (fp) begärs ett tillkän-
nagivande om efterlevnaden av 18-årsgränsen för
tobaksköp (yrkande 4). Motionärerna anför att
oseriösa tobakshandlare säljer tobak till omyndiga.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs tillkännagivande om att kommunen får ta
ut avgift för frågor om tillsyn och säljtillstånd
(yrkande 3). Motionärerna anför att det dock bör
övervägas om inte staten till största delen skall
bidra till denna kostnad.

Bakgrund

Från Socialdepartementet har inhämtats att det i
Västra Götalands län sedan i oktober 2001 pågår en
kampanj för att förhindra att underåriga ges
möjlighet att köpa folköl och tobak. Kampanjen
omfattar alla aktörer, dvs. näring, producenter,
kommuner och enskilda handlare och avser att alla
under 25 år skall visa legitimation i samband med
köp av folköl eller tobak.

Utskottets ställningstagande

Efterlevnaden av 18-årsgränsen för att få köpa
tobaksvaror är otvivelaktigt bristfällig. Utskottet
anser att ett anmälningssystem bör kunna förbättra
denna efterlevnad och ser därför positivt på att
kommunerna ges möjlighet att få information om var
och av vem tobaksvaror säljs. Utskottet ställer sig
således bakom regeringens förslag att den som i
näringsverksamhet säljer tobaksvaror till
konsumenter skall vara skyldig att anmäla
försäljningen hos den kommun där försäljningen sker.
Utskottet delar även regeringens uppfattning att
kommunen bör få ta ut en avgift för denna tillsyn.
Utskottet tillstyrker således förslaget till 12 a §
i tobakslagen och den därav föranledda ändringen i
19 § tobakslagen samt förslaget till 19 a §
tobakslagen. Motionerna 1999/2000: So271 (fp)
yrkande 3 och 2001/02:So498 (v) yrkande 10 är i hu-
vudsak tillgodosedda. Motion 2001/02:K37 (m) yrkande
2 avstyrks.

Utskottet anser vidare att motion 1999/2000:So235
(fp, s, m, v, kd, c, mp) får anses åtminstone delvis
tillgodosedd genom de förslag som läggs fram i före-
liggande proposition.
I ett antal motioner föreslås att ett system med
försäljningslicenser införs. Ett system av denna typ
har även föreslagits av Nationella folkhälsokommit-
tén. Utskottet delar emellertid regeringens
uppfattning att olägenheterna över-väger nyttan med
ett sådant system. Utskottet avstyrker därför motio-
nerna 1999/2000:So201 (mp) yrkande 3, 2000/01:So335
(mp) yrkande 3, 2001/02: K43 (mp) yrkande 2,
2001/02:So412 (kd) yrkande 1, 2001/02:So422 (kd)
yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 (v, kd, c, fp,
mp) yrkande 2.
Utskottet anser att tobakslagens åldersgräns på 18
år för inköp av tobak är grundläggande för att
förhindra att tobak blir tillgänglig för barn och
ungdom. Utskottet delar följaktligen inte
motionärernas uppfattning i motionerna 2001/02:K37
(m) yrkande 6 och 2001/02:So254 (m) att tobakslagens
18-årsgräns för försäljning bör upphävas. Motionerna
avstyrks.
Mot bakgrund av bl.a. det uppdrag att utvärdera
tillämpningen av och effekterna av tobakslagens
bestämmelser om åldersgräns för inköp av tobak som
regeringen avser att ge Statens folkhälsoinstitut
får motionerna 1999/2000:So271 (fp) yrkande 4 och
1999/2000:So491 (v) yrkande 5 anses åtminstone i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet kan inte ställa sig bakom motion
2001/02:K43 (mp) yrkande 3. Motionsyrkandet
avstyrks.

Tobaksprevention

Åtgärder för att förstärka arbetet med
tobaksprevention

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med bifall till ett
motionsyrkande och delvis bifall till fyra
andra motionsyrkanden, ge regeringen till
känna att resurserna inom det förebyggande
arbetet bör inriktas såväl på barn och unga
som på vuxna. Riksdagen bör vidare avslå ett
antal motionsyrkanden rörande arbetet med
tobaksprevention i övrigt, främst med
hänvisning till redan avsatta resurser till
disposition för Statens folkhälsoinstitut,
det arbete som redan pågår på området och det
arbete som avses inledas med anledning av
föreliggande proposition.
Jämför reservationerna 10 (kd), 11(fp), 12
(mp), 13 (m) och 14 (fp).

Propositionen

I propositionen (s. 49 f.) anför regeringen att 30
miljoner kronor bör tillföras Statens folk-
hälsoinstitut årligen under åren 2002, 2003 och 2004
för att förstärka det tobakspreventiva arbetet. Av
dessa medel är årligen 5 miljoner kronor beräknade
att användas för att stödja Centrum för
tobakspreventions sluta röka-linje, 5 miljoner
kronor beräknade för stöd till organisationer på to-
baksområdet och 20 miljoner kronor avsedda för
kunskapsbaserad metodutveckling med särskild
inriktning på barn och unga.

Regeringen aviserade redan i samband med den
ekonomiska vårpropositionen att Statens folkhälso-
institut skulle tillföras 30 miljoner kronor årligen
under perioden 2002 till 2004 för att förstärka
arbetet med tobaksprevention (prop. 2000/01:100,
bet. 2000/01:FiU20, rskr. 2000/01:288).
Samhällsmedicinska enheten vid Stockholms läns
landsting har sedan år 1998 bedrivit ett
pilotprojekt med tobaksavvänjningsråd genom tele-
fonrådgivning. Verksamheten har bedrivits som ett
samarbetsprojekt och finansierats av Apoteket AB,
Statens folkhälsoinstitut, Stockholms läns
landsting, Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden. Sluta
röka-linjen är en telefonlinje med 020-nummer,
vilket innebär att verksamheten är en gratistjänst
som är tillgänglig för hela landet. Verksamheten
består i att speciellt utbildad personal genom
individuell rådgivning per telefon svarar på frågor
och ger råd om tobaksavvänjning. Den enskilde kan
själv välja om personalen skall ringa uppfölj-
ningssamtal som stöd för rökavvänjningen.
Kostnaderna för projektet beräknades för år 2000 ha
uppgått till 4,2 miljoner kronor.
Verksamheten har utvärderats kontinuerligt, och
förberedelser har gjorts för att en vetenskaplig
utvärdering skall kunna ske. De preliminära
resultaten visar att 27 % är rökfria efter tolv
månader om inga uppföljningssamtal görs efter det
första telefonsamtalet. Om personalen har uppmanats
att ringa uppföljningssamtal visar preliminära
resultat att 39 % är rökfria efter tolv månader.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG
av den 5 juni 2001 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
tillverkning, presentation och försäljning av
tobaksvaror reglerar bland annat varningstexter på
tobaksförpackningar. I detta direktiv ges möjlig-
heten att i varningstexten hänvisa till ett
telefonnummer för rökavvänjning.
Mot bakgrund av ovanstående är det regeringens
mening att denna möjlighet till rökavvänjning bör
göras tillgänglig på nationell basis även fortsätt-
ningsvis och avser därmed att uppdra åt Statens
folkhälsoinstitut att avdela 5 miljoner kronor
årligen från och med den 1 januari år 2002 till år
2004 till Centrum för tobaksprevention, Stockholms
läns landsting, för dess verksamhet med to-
baksavvänjningsråd genom telefonrådgivning.
Det är angeläget att involvera
frivilligorganisationer i arbetet mot tobak. Statens
folkhälsoinstitut har under år 2000 fördelat stöd
till tobaksorganisationerna med drygt 2,8 miljoner
kronor.
Regeringens bedömning är att stödet till
tobaksorganisationer bör öka till 5 miljoner kronor
per år under perioden 2002–2004. Arbetet som bedrivs
i dessa organisationer har bidragit till att öka
medvetenheten i såväl skola som vårdverksamhet, att
skapa en ökad kunskap om tobakens skadeverkningar
och en ökad medvetenhet om behovet av tobakspreven-
tion. Organisationerna har också medverkat till att
föra ut metoder till yrkesgrupper som har stora möj-
ligheter att förebygga och minska bruket av tobak.
I propositionen Statens folkhälsoinstitut – roll
och uppgifter (prop. 2000/01:99) anmälde vidare
regeringen till riksdagen att bakgrunden till den
nya organisationen för institutet bl.a. var de
brister som finns när det gäller evidensbaserade
metoder i preventionsarbetet. Det finns i dag ett
stort behov av kunskap om effektiva metoder i
folkhälsoarbetet generellt, men också ett behov av
kunskapsbaserade metoder för tobaksprevention
inriktade mot barn och unga.
Regeringen avser för det ändamålet att avsätta 20
miljoner kronor årligen under perioden 2002–2004.
Statens folkhälsoinstitut skall i samverkan med
kommun och landsting genomföra pilotprojekt som
skall bidra till ökad kunskap om verksamma och
lämpliga metoder och strategier för tobaksprevention
särskilt riktad mot barn och ungdomar. Statens folk-
hälsoinstitut skall bistå med kunskapsstöd,
metodstöd och strategiskt stöd. Varje enskilt
delprojekt skall ha vetenskapligt grundad
uppföljning och utvärdering knutet till det
övergripande målet. Tydliga målbeskrivningar krävs
därmed, och varje enskilt delprojekt skall vara
avgränsat i tid. En samfinansiering skall ske med
den aktör som är ansvarig för delprojektet, vilket
ökar kravet på att projekten är väl förankrade i den
kommun eller det landsting som skall driva projektet
och ökar möjligheten att kommuner och landsting
kommer att ta till sig positiva erfarenheter.

I budgetpropositionen (2001/02:1) utgiftsområde 9
(s. 69) föreslogs under anslaget 14:7
Folkhälsopolitiska åtgärder att 30 miljoner kronor
skulle avsättas årligen under perioden 2002 t.o.m.
2004 för att förstärka arbetet med tobaksprevention.
Dessa medel kommer att få disponeras av Statens
folkhälsoinstitut. Socialutskottet tillstyrkte
medelsfördelningen i bet. 2001/02:SoU1. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2001/02:94 och 95).

Motioner

I motion 2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
begärs tillkännagivande om vikten av en väl
fungerande folkhälsopolitik (yrkande 1).
Motionärerna anför att det är angeläget att
samhället bedriver aktiva folkhälsoinsatser för att
motverka kommersiella hälsohot.

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om preventivt arbete mot
tobaksrökning för barn och unga (yrkande 9).

I motion 1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd) begärs tillkännagivande om tobakens
skadeverkningar (yrkande 9). Enligt motionärerna är
användningen av tobak det största men mest
påverkbara hälsoproblemet i Sverige. Vart tionde
dödsfall har ett samband med tobak. Även omgivningen
påverkas av s.k. passiv rökning. Stora
samhällsekonomiska vinster finns att hämta i
effektiv tobaksprevention.

I motion 2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om det preventiva
arbetet mot tobak (yrkande 8). Enligt motionärerna
ser WHO tobaksbruket som ett av världens största
hälsoproblem som drar med sig mycket stora
kostnader. Tobaksbruket betraktas som ett av de tre
största hoten mot en hållbar utveckling i världen.
Det preventiva arbetet måste därför, enligt
motionärerna, intensifieras, och målsättningen måste
vara att alla barn skall kunna få en rökfri uppväxt.
I motion 1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) (yrkande 8) framförs ett likalydande yrkande.

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om Sveriges stöd till det
internationella arbetet mot tobak (yrkande 5).
Motionärerna anför att det är angeläget att Sverige
fortsätter att ge aktivt stöd till det
internationella arbetet mot tobak, inte minst som
medlem i EU. Det är dock samtidigt viktigt att vår
trovärdighet i den internationella tobakspolitiken
inte urholkas genom att nationella krafttag uteblir
eller skjuts på en obestämd framtid.

I motion 2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl.
(mp) yrkas tillkännagivande om förebyggande arbete
mot tobaksbruk (yrkande 34). Motionärerna pekar på
att andelen rökare i årskurs 9 har legat relativt
jämnt de senaste åren. Ingen reell ökning inträffade
mellan 1997 och 1999 varken när det gäller rökning
eller snusning enligt de återkommande mätningarna.
Enligt motionärerna är det av stor vikt att
koncentrera resurser på att förebygga tobaksan-
vändning.

I motion 2001/02:So624 av Viviann Gerdin och
Margareta Andersson (båda c) yrkas tillkännagivande
om att göra insatser i skolorna för att förhindra
att ungdomar börjar röka (yrkande 4). Vidare yrkas
tillkännagivande om att Sverige och EU bör stödja
WHO i kampen för att minska tobaksbruket (yrkande
5).

I motion 2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars
Wegendal (båda s) begärs tillkännagivande om en
informationskampanj på våra skolor (yrkande 2).
Motionärerna anför att mycket är vunnet i det
långsiktiga folkhälsoarbetet om man kan man
uppskjuta debuten med rökning.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs tillkännagivande om preventionspåslag
(yrkande 5). Motionärerna anför att ett ”pre-
ventionspåslag” med t.ex. 20 öre per paket (1 öre
per cigarett), kan inbringa 73 miljoner kronor,
eftersom ca 365 miljoner paket säljs årligen. Dessa
medel skulle kunna användas till preventionsarbete
och innebära ett stort tillskott till ett
folkhälsoarbete som de senaste åren fått förfärande
små belopp i förhållande till vad som avsatts för
t.ex. förebyggande av alkoholskador.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande om att en procentuell del av
tobaksskatten avsätts för förebyggande åtgärder,
rökavvänjning och tillsyn (yrkande 1). Motionärerna
anför att en målsättning bör vara att den promille
av tobaksskatten som i dag satsas åtminstone inom en
snar framtid utökas till 1 % för att sedan byggas på
i takt med att arbetet för ett tobaksfritt samhälle
utvecklas. Ett i allt väsentligt likalydande
motionsyrkande framförs i motion 1999/2000:So201 av
Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande 1).

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om målgruppsinriktad
information och rökavvänjning (yrkande 3).
Motionärerna anför att flera frivilliga och ideella
organisationer, exempelvis Cancerfonden, Hjärt-
Lungfonden och En rökfri generation under många år
har utvecklat informationsinsatser och upparbetat
direkta kanaler för insatser riktade till särskilt
utvalda målgrupper. Vidare pekar motionärerna på
vikten av att rökavvänjning erbjuds patienter inom
sjukvården.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om statens ansvar för
information, utbildning och opinionsbildning om
tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas
(yrkande 1). Enligt motionärerna har det svenska
arbetet mot tobak från början byggt på hög
beskattning, information, utbildning och
opinionsbildning. Staten kan inte frånsäga sig
ansvaret för dessa insatser, och de kan inte över-
låtas enbart på frivilliga organisationer, än mindre
på tobaksindustrin. Motionsyrkanden med likartat
innehåll framförs i motion 2001/02:So497 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 10) motion
2000/01:So549 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) (yr-
kande 2), och i motion 1999/2000:So271 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 1).

I motion 1999/2000:So391 av Mikael Oscarsson (kd)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
en nationell strategi för rökavvänjning. Enligt
motionären är sluta röka-linjen och de
rökavvänjningskurser som finns inte tillräckligt.
Det krävs ökade resurser både i form av tid och
pengar.

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om fördelningen av anslag
till etablerade ideella och frivilliga
organisationer (yrkande 5). Motionärerna anför att
det är en felaktig användning av resurserna då 20 av
de 30 miljoner kronor som avsätts till
tobakspreventivt arbete fördelas till pilotprojekt.
Detta då det redan finns forskning och många
framgångsrika projekt som visar hur man bäst avråder
människor från att börja röka och hjälper dem att
sluta.

I motion 1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om intensifierade förebyggande
insatser för att bl.a. minska rökning bland kvinnor
(yrkande 30).

I motion 2001/02:K44 (fp) av Kerstin Heinemann m.fl.
begärs tillkännagivande om att medlen för
tobaksprevention även skall omfatta det tobakspre-
ventiva arbetet som vänder sig till vuxna (yrkande
2). Motionärerna anför att det saknas skäl till att
begränsa det tobakspreventiva arbetet till barn och
ungdomar. För att folkhälsovinster i form av minskad
sjuklighet och dödlighet skall kunna uppnås inom
överskådlig tid är en satsning på minskad rökning
bland vuxna nödvändig.

I motion 2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs tillkännagivande om medelsfördelningen
(yrkande 4). Motionärerna anser att 60 miljoner
kronor av de medel som avsatts bör förfogas över och
fördelas av Statens folkhälsoinstitut och förstärka
viktigt arbete som redan pågår inom tobaksområdet
och därtill ge möjlighet att initiera nya projekt
som är verkningsfulla.

I motion 2001/02:So422 av Anneli Enochson och Fanny
Rizell (båda kd) begärs tillkännagivande om att
långsiktigt säkerställa adekvata resurser för
tobakspreventivt arbete på alla nivåer (yrkande 3).
Motionärerna noterar att regeringen i budget har
aviserat 30 miljoner kronor per år i tre år med
början 2002 för detta arbete som skall ledas av
Statens folkhälsoinstitut. Det är en bra början men
torde inte förslå i längden.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs vidare
tillkännagivande om neutrala cigarettpaket med stor
synlig varningstext (yrkande 7). Motionärerna anför
att cigarettpaketens utseende spelar en stor roll
när det gäller att marknadsföra rökningen till
framför allt ungdomar.

Tidigare behandling m.m.

Såväl socialutskottet som skatteutskottet har
avstyrkt yrkanden om specialdestinering av skatter
och avgifter. Utskottet kan härvid hänvisa till
bl.a. betänkande 1998/99:SoU8.

I budgetpropositionen (2001/02:1) utgiftsområde 9
(s. 54) anför regeringen bl.a. följande.

Genom EU-medlemskapet har tobakspolitiken
påverkats påtagligt då en viktig del av lag-
stiftningen numera är europeisk. En skärpning
pågår för närvarande av den europeiska lagstift-
ningen och ett antal viktiga initiativ genomförs
inom EU och WHO. Under det svenska ordfö-
randeskapet i EU:s ministerråd genomfördes en
förlikning för att skärpa lagstiftningen inom om-
rådet tillverkning, presentation och marknads-
föring av tobaksvaror. Inom WHO pågår sedan år
2000 en förhandlingsprocess om en bindande
ramkonvention för tobakskontroll som förväntas
antas av WHO:s årsförsamling år 2003.

Regeringen har nyligen med anledning av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av
den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar om tillverkning,
presentation och försäljning av tobaksvaror, till
riksdagen lämnat en proposition som behandlar bl.a.
varningstexter på tobaksvaror (prop. 2001/02:162).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de förslag som ges i
propositionen för att förstärka arbetet med
tobaksprevention sammantaget med den
folkhälsopolitik som redan bedrivs utgör en bra
grund för en väl fungerande folkhälsopolitik.
Utskottet anser därför att motion 2001/02:K34 (c)
yrkande 1 i huvudsak är tillgodosedd.

Utskottet ser mycket positivt på den breda
verksamhet som i olika former och på olika nivåer
bedrivs för att minska bruket av tobak både
nationellt och internationellt. Utskottet anser
också att intensiv information och utbildning om
tobakens skadeverkningar på lokal nivå, t.ex. i
skolor, är av mycket stor betydelse i sammanhanget.
Vidare vill utskottet återigen framhålla att det är
särskilt angeläget att information om tobakens
skadeverkningar når ut förutom till gravida kvinnor
även till barn och ungdomar och deras föräldrar
liksom i övrigt till alla grupper som arbetar med
barn. Vad beträffar det internationella arbetet
noterar utskottet med tillfredsställelse att Sverige
aktivt deltar i arbetet för att WHO skall kunna anta
en ramkonvention för tobakskontroll. Inom EU arbetar
Sverige bl.a. för att stödet till tobaksodling skall
avvecklas. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att något tillkännagivande till regeringen
med anledning av motionerna 1999/2000:So263 (fp)
yrkande 8, 1999/2000:So271 (fp) yrkande 5,
1999/2000:So493 (kd) yrkande 9, 2000/01: Sf274 (mp)
yrkande 34, 2001/02:So245 (s) yrkande 2,
2001/02:So498 (v) yrkande 9, 2001/02:So624 (c)
yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:So634 (fp) yrkande 8
inte behövs, varför dessa avstyrks.
I tre motioner, 1999/2000:So201 (mp) yrkande 1,
2000/01:So335 (mp) yrkande 1 och 2001/02:K43 (mp)
yrkande 5, yrkas att en procentuell del eller
motsvarande av tobaksskatten skall användas för att
minska tobaksbruket. Utskottet vidhåller sin
uppfattning att en specialdestinering av statens in-
komster för vissa ändamål bör undvikas. Motionerna
avstyrks därför.
Utskottet delar uppfattningen i motion 2001/02:K37
(m) yrkande 3 att den målgruppsinriktade information
som bedrivs av frivilliga och ideella organisationer
kan vara värdefull. Något tillkännagivande från
riksdagens sida är dock inte erforderligt.
Motionsyrkandet avstyrks.
I ett antal motioner framförs att staten inte kan
frånsäga sig ansvaret för information, utbildning
och opinionsbildning om tobak och hur dess skade-
verkningar kan minskas. Utskottet vill härvid betona
vikten av att främst Statens folkhälsoinstitut,
tillsammans med kommuner, ideella organisationer
m.fl. arbetar med dessa frågor. Utskottet delar inte
motionärernas farhågor om att staten inte har
tillräckligt inflytande över detta arbete, varför
motionerna 1999/2000:So271 (fp) yrkande 1,
2000/01:So549 (fp) yrkande 2, 2001/02: K44 (fp)
yrkande 1 och 2001/02:So497 (fp) yrkande 10
avstyrks.
Mot bakgrund av vad i propositionen anförs om att
det är regeringens mening att möjlighet till
rökavvänjning genom Centrum för tobakspreventions
sluta röka-linje även fortsättningsvis bör göras
tillgänglig på nationell basis anser utskottet att
motion 1999/2000:So391 (kd) får anses tillgodosedd.
I ett antal motioner framförs synpunkter på
resursfördelningen när det gäller åtgärder för att
förstärka arbetet med tobaksprevention. Utskottet
anser det viktigt att resurserna inom det
förebyggande arbetet inriktas både på barn och unga,
som är en viktig grupp, och på den vuxna delen av
befolkningen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med bifall till motion 2001/02:K44 (fp) yrkande 2
och delvis bifall till motionerna 1999/2000:A804
(kd) yrkande 30, 2001/02:K37 (m) yrkande 5,
2001/02:K43 (mp) yrkande 4 och 2001/02: So422 (kd)
yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen har som tidigare anförts nyligen till
riksdagen avlämnat en proposition beträffande bl.a.
varningstexter på tobaksvaror. Utskottet får senare
denna vår anledning att återkomma till det som tas
upp i motion 2000/01:So335 (mp) yrkande 7. Yrkandet
avstyrks.

Nikotinersättningsmedel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att
antalet ställen som säljer
nikotinersättningsmedel bör utvidgas till att
även omfatta de s.k. apoteksombuden.
Motionsyrkanden om att tillgängligheten till
nikotinersättningsmedel bör ökas avstyrks i
den mån de inte är tillgodosedda.
Jämför reservationerna 15 (m), 16 (kd, fp),
17 (c) och 18 (mp).

Propositionen

Regeringen anser i propositionen (s. 52 f.) att
antalet ställen som säljer nikotinersättningsmedel
bör utvidgas till att även omfatta de s.k.
apoteksombuden.

Regeringen anför att Apoteket AB i dag har ca 900
apotek. Utöver dessa finns ca 1 000 apoteksombud,
huvudsakligen i glesbygd och där det är långt till
närmaste apotek. Med apoteksombud avses ett ställe
som anlitats av ett apotek för utlämnande av
läkemedel till kund. En skriftlig överenskommelse
mellan apoteket och ombudet upprättas för att
säkerställa en säker förvaring och ett säkert
tillhandahållande av läkemedel samt att detta sker
så att kundens integritetsskydd bibehålls.
Apoteksombudet har rätt att sälja ett begränsat
antal receptfria läkemedel som tillhandahålls av
apoteket. Sortimentet beslutas av apotekschefen i
samråd med den lokala sjukvården.
Användning av nikotinersättningsmedel är ett stöd
i samband med rådgivning för tobaksavvänjning och
höjer resultaten. Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodiks (SBU) rapport Metoder för
rökavvänjning visar att rådgivning för rökavvänjning
är en av de mer kostnadseffektiva metoderna för att
minska risken för tobaksrelaterad ohälsa. Det har
även påvisats att om rådgivningen kompletteras med
nikotinersättningsmedel ökar metodens effektivitet
ytterligare, dvs. fler slutar att röka.
Regeringen bedömer att nikotinersättningsmedel bör
göras tillgängliga i samma omfattning som
tobaksprodukter och att det på varje försäljnings-
ställe för tobaksvaror också skall finnas
nikotinersättningsmedel till försäljning. På så vis
erbjuds den som använder tobak möjlighet att vid
varje inköpstillfälle välja mellan att inhandla en
tobaksprodukt och att införskaffa nikotinersätt-
ningsmedel. Mot detta kan anföras att det finns en
risk att nikotinersättningsmedel då inte längre
kommer att ses som en produkt som skall användas för
att avsluta ett tobaksbruk, utan som används som
ersättning för tobak. Det kan också finnas en risk
för att ungdomar startar ett beroende av nikotin-
ersättningsmedel, för att därefter övergå till
tobaksprodukter. Nikotinersättningsmedel är
läkemedel som innehåller nikotin. Vid godkännandet
av dessa produkter har, som för övriga läkemedel,
gjorts en bedömning av doseringsregim, kontrain-
dikationer, varningar för försiktighet vid vissa
sjukdomar samt vid graviditet och amning. Läke-
medelsverket beslöt år 1996, som en konsekvens av
ändringen i tobakslagen om förbud att sälja tobak
till personer under arton års ålder, att
receptbelägga läkemedel som innehåller nikotin för
personer under arton år.
Det har framkommit att den begränsade
tillgängligheten till nikotinersättningsmedel
innebär en svårighet för de personer som bor långt
från närmaste apotek, eller som vid semesterresa
eller av andra skäl har långt till närmaste apotek.
Det kan då anföras att en ökad tillgänglighet krävs
för att nikotinersättningsmedel skall kunna användas
som ett hjälpmedel oavsett bostadsort.
Mot denna bakgrund är det regeringens avsikt att i
ägarsamtal med Apoteket AB verka för att antalet
distributionsställen för nikotinersättningsmedel
skall utvidgas till att även omfatta de s.k.
apoteksombuden. Tillgängligheten för personer under
arton år bör även fortsättningsvis vara begränsad
och kravet på läkares godkännande bibehållas. Det är
angeläget att Apoteket AB i detta sammanhang svarar
för ökad information om risker med nikotinersätt-
ningsmedel i samband med försäljning av dessa
produkter hos apoteksombuden eftersom rådgivning av
farmaceut inte kan ges där som vid köp i apotek.

Motioner

I motion 2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om försäljning av
nikotinersättningspreparat (yrkande 4). Motionärerna
anför att det är ett välkommet förslag att
apoteksombuden skall tillåtas sälja nikotiner-
sättningspreparat men att det inte är tillräckligt
för att rökavvänjningsmedlen skall få full effekt.
WHO liksom många läkarorganisationer har slagit fast
att tobaksavvänjningspreparat bör vara åtminstone
lika åtkomliga som tobak. Motionärerna anför att
nikotinersättningsmedel inte bör klassas som läkeme-
del och därigenom kunna säljas i dagligvaruhandeln.

I motion 2001/02:K41 av Anna Kinberg (m) begärs
tillkännagivande om att serveringsställen bör
tillåtas att sälja nikotinersättningsmedel som t.ex.
tuggummin till nikotinkrävande gäster (yrkande 4).

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om att ytterligare öka
tillgängligheten till nikotinläkemedel (yrkande 4).
Motionärerna anför att regeringens förslag att
ytterligare 1 000 apoteksombud skall kunna
tillhandahålla nikotinläkemedel är ett steg i rätt
riktning men inte tillräckligt om man samtidigt vet
att det finns närmare 34 000 försäljningsställen som
tillhandahåller tobak.

I motion 2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om att
nikotinersättningsmedel skall få säljas efter samma
regler och bestämmelser som försäljning av tobak
(yrkande 3). Motionärerna anför att det är önskvärt
att rökavvänjningsmedlen skall kunna köpas i vilken
livsmedelsbutik eller kiosk som helst.

Även i motionerna 2001/02:K31 av Lennart Hedquist
(m), 2001/02:So329 av Margareta Cederfelt (m),
2001/02:So544 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine
Duncker (båda m), 2000/01:So216 av Jeppe Johnsson
och Maud Ekendahl (båda m) (yrkande 2) och
2000/01:So314 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-
Evert Rådhström (båda m) framställs yrkanden om att
nikotinläkemedel bör få säljas där tobak finns för
försäljning.

I motion 2001/02:K33 av Gunnel Wallin (c) begärs
tillkännagivande om att det under kontrollerade
former bör blir möjligt även för andra butiker än
apotek och apoteksombud att sälja nikotinläkemedel.
Detta bör i ett första steg göras i form av ett
antal pilotprojekt, som sedan utvärderas.

I motion 2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia
Jonsson (båda c) begärs tillkännagivande om att en
utredning bör göras för att se över möjligheten att
sälja nikotinläkemedel där tobaksvaror säljs
(yrkande 2).

I motion 2001/02:So294 av Mikael Oscarsson (kd)
begärs tillkännagivande om att underlätta för dem
som vill sluta röka att få tillgång till nikotin-
läkemedel. Samma motionär har i motion 2000/01:So236
begärt tillkännagivande om att ge de 1 000
apoteksombuden som finns runt om i landet möjlighet
att tillhandahålla nikotinläkemedel. Även i
motionerna 2001/02:So265 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m), 2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c) (yrkande 1)
och 2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia
Jonsson (båda c) (yrkande 1) framförs yrkanden av
innebörd att apoteksombuden bör få sälja
nikotinläkemedel.

I motion 2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar
Vänerlöv (båda kd) begärs tillkännagivande om att
personlig rådgivning och nikotinersättningsmedel bör
erbjudas föräldrar med hemmavarande barn i samband
med att de som patienter kommer i kontakt med hälso-
och sjukvården (yrkande 2). Motionärerna pekar på
att den bästa insatsen för att se till att kommande
generationer inte börjar röka är att få deras
föräldrar att sluta.

I motion 2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c) begärs
tillkännagivande om behovet av att utreda hur en
effektiv subventionering av nikotinläkemedel skulle
kunna utformas (yrkande 2). Motionären pekar på att
ett framgångsrikt projekt med gratis
rökavvänjningsmedel i kombination med gruppstöd har
genomförts i Sverige. Effekterna av detta projekt
bör omsättas i större skala och tillsammans med
erfarenheter från subventionering av
nikotinläkemedel i England och Irland ligga till
grund för en bedömning av effektiviteten av
subventionerade nikotinläkemedel.

I motion 2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande om gratis eller subventionerad
rökavvänjning (yrkande 6). Enligt motionärerna bör
rökande blivande föräldrar utöver den information de
erhåller på barnavårdscentralen även erbjudas gratis
eller subventionerad rökavvänjning. En sådan
satsning är utan tvekan viktig för folkhälsan och i
det långa loppet en samhällsbesparing. Ett i allt
väsentligt likalydande motionsyrkande framförs i
motion 1999/2000: So201 av Thomas Julin m.fl. (mp)
(yrkande 6).

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet uttalade sig senast våren 1999 i
betänkande 1998/99:SoU8 Folkhälsofrågor m.m. om
rökavvänjning. Utskottet anförde i sin bedömning
bl.a. följande (s. 40 f.).

Utskottet delar motionärernas bedömning att
frågan om information och stöd till personer som
vill sluta att röka är mycket viktig, inte minst
till föräldrar och andra som arbetar med barn.
Stöd till gravida kvinnor bör prioriteras. I
Folkhälsoinstitutets underlag till nationell
handlingsplan mot tobak ingår rökavvänjning som
ett av målen med samhällets tobakspolitik.
Utskottet utgår från att den nationella
handlingsplanen mot tobak kommer att medverka
till att insatser för rökavvänjningen förstärks.
Utskottet förutsätter att SBU:s rapport får
genomslag inom hälso- och sjukvården och att den
positivt kommer att påverka arbetet på området.
Även den nya Sluta-röka-linjen borde enligt
utskottets mening få till följd att fler personer
får ett bättre stöd för att sluta röka.

Aktuella motioner avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (prot. 1998/99:79). Mot beslutet
reserverade sig gemensamt v, c, fp, mp.

Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) pekat på (s. 135)
att metoderna för rökslutarstöd är många och som
exempel bl.a. angivit rökslutargrupper och
subventionering av nikotinersättningsmedel.
Kommittén anför vidare (s. 134) att samhället har
ett särskilt ansvar för att skydda barn mot de
skador som röken förorsakar. Att nå
småbarnsföräldrar, framför allt genom barnhäl-
sovården, så att barn aldrig utsätts för rök är
därför mycket angeläget.

Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Statens
folkhälsoinstitut ger tillsammans ut nyhetsbrevet
Rökfria barn. Nyhetsbrevet innehåller information om
samtalsmetodik för barnmorskor och sjuksköterskor på
BVC, aktuell forskning, rökvanestatistik osv.
Nyhetsbrevet utkommer med fyra nummer per år och
skickas till all mödra- och barnhälsovårdspersonal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens och flera motionärers
bedömning att antalet ställen som säljer nikotiner-
sättningsmedel bör utvidgas till att även omfatta de
s.k. apoteksombuden. Regeringen har enligt uppgift
för avsikt att i ägarsamtal med Apoteket AB verka
för att apoteksombuden blir distributionsställen.
Det är därvid, som det också anförs i propositionen,
viktigt att Apoteket AB svarar för ökad information
om risker med nikotinersättningsmedel i samband med
försäljning av dessa produkter hos apoteksombuden.
Motionerna 2000/01:So236 (kd), 2001/02:So265 (m),
2001/02:So270 (c) yrkande 1, 2001/02:So290 (c)
yrkande 1 och 2001/02:So294 (kd) får anses i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet anser inte att det finns skäl att
upphöra att klassificera nikotinersättningsmedel som
läkemedel. Vidare delar utskottet regeringens
bedömning att för det fall dessa medel görs lika
tillgängliga som tobaksvaror finns det en risk att
dessa uppfattas, inte som en produkt som skall
användas för att sluta röka utan en som används som
ersättning för tobak. Utskottet delar således inte
de motionärers uppfattning som anser att
nikotinersättningsmedel bör finnas till försäljning
där tobak säljs. Inte heller anser utskottet att det
i dagsläget behövs någon utredning härom. Motionerna
2000/01:So216 (m) yrkande 2, 2000/01:So314 (m),
2001/02:K31 (m), 2001/02:K33 (c), 2001/02:K37 (m)
yrkande 4, 2001/02:K40 (kd) yrkande 4, 2001/02:K41
(m) yrkande 4, 2001/02:K44 (fp) yrkande 3,
2001/02:So290 (c) yrkande 2, 2001/02:So329 (m) och
2001/02:So544 (m) avstyrks.
Utskottet anser att rökavvänjning genom
subventionering av nikotinersättningsmedel är en av
flera metoder som är värd att prova. Statens
folkhälsoinstitut har också möjlighet att i
samverkan med kommuner och landsting genomföra
pilotprojekt med denna inriktning. Något
tillkännagivande härom är dock inte erforderligt
enligt utskottets uppfattning. Motionerna
1999/2000:So201 (mp) yrkande 6, 2000/01:So335 (mp)
yrkande 6 och 2001/02:So270 (c) yrkande 2 avstyrks.
Folkhälsokommittén har när det gäller att uppnå
målet om minskat tobaksbruk (mål 12) som särskild
målgrupp lyft fram bl.a. gravida och
småbarnsföräldrar. Motion 2001/02:So412 (kd) yrkande
2 får härigenom och mot bakgrund av det arbete på
området som bedrivs i dag anses i viss mån
tillgodosedd.

Överväganden avseende vissa
reklamformer

Utskottets förslag i korthet.

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om vissa
reklamformer, främst med hänvisning till
pågående arbete.

Regeringen beskriver i propositionen (s. 16 f.)
bl.a. reglerna om tobaksreklam i Sverige,
reklamförbudet i tobakslagen, begreppet indirekt
reklam och vissa andra reklamformer. Regeringen
föreslår ett förbud för näringsidkare att vid
marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller
tjänster som riktas till konsumenter använda
varukännetecken som till någon del är i bruk för en
tobaksvara eller är registrerade eller inarbetade
för en sådan vara enligt gällande bestämmelser om
varumärken. Förbudet är begränsat till användningen
av varukännetecken i kommersiella annonser i
periodiska skrifter och i ljudradio- och TV-program.

Regeringen föreslår vidare i propositionen (s. 42
f.) att Konsumentverket bör få i uppdrag att till-
sammans med Statens folkhälsoinstitut lämna förslag
till ytterligare begränsningar av reklam för
tobaksvaror vid säljställen för sådana varor och
överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för
att begränsa tobaksbolags marknadsföring genom s.k.
tobaksfester (releasepartyn).
Regeringen anför att under de senaste åren har
tobaksbolag genomfört s.k. tobaksfester i syfte att
lansera nya cigarettmärken. Konsumentverket har
utfärdat föreläggande enligt vilket ett tobaksbolag
förbjöds att sända ut inbjudningskort försedda med
logotyper för cigarettmärken. Konsumentverket har
även väckt talan hos Marknadsdomstolen och yrkat
förbud för samma tobaksbolag att marknadsföra
tobaksvaror i samband med s.k. tobaksfester.
Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att
ge Konsumentverket i uppdrag att tillsammans med
Statens folkhälsoinstitut lämna förslag till
ytterligare begränsningar av reklam för tobaksvaror
vid säljställen för sådana varor. Vidare bör
Konsumentverket tillsammans med Statens
folkhälsoinstitut närmare utreda och kartlägga
omständigheterna kring s.k. tobaksfester, där nya
tobaksvaror marknadsförs, vilket förekommit under
senare tid. I samband härmed bör även övervägas
vilka åtgärder som kan behöva vidtas i
lagstiftningen ur ett folkhälsoperspektiv.

Motioner

I motion 2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs tillkännagivande om att ett förbud bör
införas mot releasepartyn och annan indirekt reklam
för tobaksprodukter (yrkande 7).

I motion 1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om tobaksreklamen vid
säljställen (yrkande 2). Enligt motionärerna bör
reglerna för tobaksreklam på säljställen skärpas i
samband med att EG-direktivets förbud införs.

Utskottets ställningstagande

Genom de åtgärder som regeringen aviserat på området
anser utskottet att motionerna 1999/2000:So271 (fp)
yrkande 2 och 2001/02:So498 (v) yrkande 7 får anses
åtminstone delvis tillgodosedda.

Tobaksfrågor i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden
gällande bl.a. tobaksautomater och Sveriges
tobakspolitik, främst med hänvisning till
tidigare ställningstaganden och föreliggande
lagförslag.
Jämför reservation 19 (kd).

Motioner

I motion 2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om ett förbud mot
tobaksautomater (yrkande 5). Motionärerna anför att
erfarenheterna från länder med åldersgräns för
tobaksinköp visar att tobaksautomater blivit en av
de viktigaste kanalerna för minderårigas
tobaksinköp.

I motion 1999/2000: So469 av Caroline Hagström och Inger
Strömbom (båda kd) yrkas tillkännagivande om en
oberoende expertutredning angående prisinstrumentet
för tillgänglighet och konsumtion av tobak (yrkande
2). Enligt motionärerna är det hög tid att
tobakspolitiken får en genomgripande översyn. Här
ingår som en grundläggande del en oberoende
expertutredning för att klarlägga det nuvarande
prisinstrumentets betydelse för att minska dagens
och morgondagens tillgänglighet och konsumtion av
tobak.

I motion 2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam
och Lars Wegendal (båda s) begärs tillkännagivande
om en skärpning eller översyn av tobakslagen
(yrkande 1). Motionärerna anför att det i dag är
förbjudet enligt lag att sälja cigaretter och tobak
till ungdomar under 18 år. Att köpa tillbehör, dvs.
cigarettpapper och cigarettrullare, är dock inte
förbjudet. En skärpning eller översyn av tobakslagen
bör därför ske.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade senast i betänkande
1998/99:SoU8 Folkhälsofrågor m.m. motionsyrkanden
gällande förbud mot tobaksautomater. Utskottet vid-
höll (s. 30) sin tidigare inställning i frågan dvs.
att något förbud mot tobaksförsäljning via automat
inte skulle införas. Utskottet hänvisade därvid
bl.a. till tidigare behandling av frågan där
utskottet uttalat att kommunerna har tillsynsansvar
för att åldersgränsen vid försäljning av tobak följs
av handeln och att utskottet utgick från att
kommunerna noga följer denna typ av försäljning.
Motionerna avstyrktes. (Res. kd och mp). Riksdagen
följde utskottet (prot. 1998/99:79).

Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) beträffande
skattepolitiken inom aktuellt område anfört bl.a.
följande (s. 135).

I Sverige har skattepolitiken använts för att
hålla tillbaka konsumtionen. Det finns ett mycket
tydligt samband mellan skattenivå och konsumtion.
Samtidigt finns en stor illegal marknad som man
inte kan bortse från när man använder skatten som
ett redskap för att minska konsumtionen. Nya
införselregler kring tobak som beslutats av EU
kommer att innebära att billiga tobaksvaror
lättare kommer att finnas i Sverige. Det innebär
att traditionella instrument som skatter och
införselregler inte längre kan ha lika stor
betydelse som medel för att minska konsumtionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning vad beträffar
tobaksautomater. Motion 2001/02:K40 (kd) yrkande 5
avstyrks därför.

Även om EU-medlemskapet inneburit ändrade
införselregler och därigenom större tillgång till
billig tobak anser utskottet det väsentligt att
prisinstrumentet används för att begränsa
tobakskonsumtionen. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att något tillkännagivande till
regeringen inte är erforderligt med anledning av vad
som anförs i motion 1999/2000:So469 (kd) yrkande 2.
Motionsyrkandet avstyrks.
Inte heller anser utskottet att någon översyn av
tobakslagen, utöver den nu företagna, är
erforderlig. Även motion 2000/01:So245 (s) yrkande 1
avstyrks därför.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Åtskillnad mellan snus och annan tobak
(punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 1. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K32, 2001/02:K35 och 2001/02:
K39.

Ställningstagande

De stora hälsorisker som har med tobaksbruk att göra
uppkommer framför allt när tobaken förbränns och rök
dras ned i lungorna. Samtidigt är det ett känt
faktum att många rökare lyckats sluta eller
drastiskt minska sin rökning genom att gå över till
snus. Mot den här bakgrunden anser vi att det är
rimligt att göra skillnad mellan skadliga och mindre
skadliga tobaksvaror. Att reglera snuset och
marknadsföringen av snuset på samma sätt som
röktobak motverkar tendensen att alltfler rökare
övergår till att snusa.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K32 (m), 2001/02: K35 (m) och 2001/02:K39
(s) bör ges regeringen till känna.

2. 50-regeln (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K44 yrkande 4 och avslår dels 4 §
regeringens förslag till lag om ändring i tobaksla-
gen (1993:581), dels motion 2001/02:K41 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag vill invända mot regeringens förslag om att
avskaffa den så kallade 50-regeln redan den 1
januari 2003. Enligt mitt sätt att se det är det
bättre att alla lokaler blir rökfria samtidigt.
Därför är regeringens förslag om att avskaffa 50-
regeln ett år innan lokalerna skall vara rökfria
inte rimligt. Det minst krångliga är rimligtvis att
50-regeln avskaffas samtidigt som regeringens mål om
rökfria serveringsmiljöer är uppnått den 1 januari
2004.

Vad jag nu anfört med anledning av motion
2001/02:K44 yrkande 4 (fp) bör ges regeringen till
känna.

3. Frivillig rökfrihet (punkt 5)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K36, 2001/02:K37 yrkande 1 och
2001/02:K38 yrkande 2 samt avslår motion 2001/02:K41
yrkande 2.

Ställningstagande

Vid en ytlig reflexion kan det tyckas vara en fördel
med totalförbud p.g.a. att detta är enklare för
restaurangägarna att leva upp till än till rökfria
sektioner. Vi anser emellertid att frivilliga
lösningar rimligen får anses bättre anpassade för
att möta verklighetens krav och behov. Lösningar som
uppkommer genom att möta kundernas efterfrågan ger
fler nöjda kunder jämfört med ett förbud.
Efterfrågan på rökfria avdelningar och helt rökfria
restauranger kommer att öka, vilket snabbt kommer
att medföra en anpassning hos marknaden. Enligt vår
mening är därför en lagstiftning som tvingar
marknaden djupt olycklig, och den skapar större
problem än de problem den löser.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K36 (m), 2001/02: K37 (m) yrkande 1 och
2001/02:K38 (m) yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

4. Lag om rökfrihet (punkt 7)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K40 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:So612 yrkande 11 och avslår motionerna
2001/02:K30 och 2001/02: K43 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att den tänkta utredningen avseende
rökförbud i serveringsmiljöer parallellt skall
utforma ett lagförslag om rökfrihet samt se på
möjligheterna att uppnå rökfria miljöer på frivillig
väg. För att målet om rökfrihet 2004 skall kunna
uppnås och vara realistiskt möjligt måste
utredningens arbete inriktas på att se på olika
tillvägagångssätt. Enligt Miljöhälsorapporten 2001
leder den passiva rökningen till drygt tusen fall av
hjärtinfarkt årligen, varav hälften med dödlig
utgång. Passiv rökning leder även till hjärt- och
kärlsjukdomar, och årligen drabbas 20–60 personer av
lungcancer på grund av tobaksrök i miljön. Därför
anser vi att restaurangbesökare måste kunna
garanteras rökfrihet och att det även är viktigt för
de anställda, av arbetsmiljöskäl, att inte ständigt
utsättas för rök. Detta är något som även
Folkhälsokommittén har poängterat i sin utredning.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K40 (kd) yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:So612 (kd) yrkande 11 bör ges regeringen
till känna.

5. Totalt rökförbud (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K34 yrkande 2 och 2001/02: So303
yrkande 7.

Ställningstagande

Rökfria restaurang- och kafémiljöer är en
angelägenhet inte bara för restauranganställda utan
även för många andra, bl.a. människor med astma
eller andra luftvägsbesvär som för närvarande måste
avstå från att vistas i rökiga miljöer. Jag anser
att såväl arbetsmiljöhänsyn, drogpolitiska motiv som
hälsoskäl talar för att tobakslagen bör skärpas.
Härigenom blir restaurangmiljön och kaféerna också
tillgängliga för den stora grupp som inte tål
tobaksrök. Jag anser därför att ett totalt förbud
mot rökning i restauranglokaler eller andra
serveringsställen bör införas från den 1 januari
2004.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K34 (c) yrkande 2 och 2001/02:So303 (c)
yrkande 7 bör ges regeringen till känna.

6. Anmälningsplikt m.m. (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K37 yrkande 2 och avslår dels 12 a §, 19 §
och 19 a § regeringens förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993: 581), dels motionerna
1999/2000:So271 yrkande 3 och 2001/02:So498 yrkande
10.

Ställningstagande

Vi ställer oss frågande till vad som skulle kunna
vinnas med att anmälningsplikt med rätt för
kommunerna att ta ut tillsynsavgift för detaljhandel
med tobak införs. Ett sådant system kommer med
största sannolikhet inte att minska handeln med
smuggelcigaretter. Den enda synliga effekten av
regeringens förslag är, enligt vår mening, en
svällande kommunal byråkrati och att handeln tvingas
stå för onödiga kostnader. Dessutom är krav på
anmälningsplikt för att få sälja tobak i princip
detsamma som en etableringskontroll, vilket kan ha
snedvridande effekter på konkurrensen mellan
handlare.

Vad vi nu anfört med anledning av motion
2001/02:K37 (m) yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

7. Säljtillstånd för tobak (punkt 11)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 7. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K43 yrkande 2 samt avslår
motionerna 1999/2000:So201 yrkande 3, 2000/01:So335
yrkande 3, 2001/02:So412 yrkande 1, 2001/02:So422
yrkande 1 delvis och 2001/02:So615 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det är av största vikt att allvaret
med tobakshantering markeras och att tobakslagen
följs inom handeln. För att det skall garanteras
anser jag, i likhet med vad Nationella
folkhälsokommittén föreslår, att det bör införas ett
licenssystem. Den som önskar sälja tobak skall söka
tillstånd för detta hos kommunen. Kommunen skall
kunna utfärda tillstånd, men också kunna dra in
detta om tobakslagen ej följs. Jag anser vidare att
tillståndet bör vara begränsat till lämplig
tidsrymd. Detta markerar allvaret i hanteringen och
gör att den tänkta kontrollverksamheten tas på
allvar.

Vad jag nu anfört med anledning av motion
2001/02:K43 (mp) yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

8. Upphävande av åldersgränsen (punkt 13)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K37 yrkande 6 och 2001/02: So254.

Ställningstagande

Det är inte är svårt för personer under 18 att få
tag på tobak. Vi anser därför att det ligger något
av ett löjets skimmer över den lagstiftning som
förbjuder försäljning av tobak till personer under
18 år. Överenskommelser tillsammans med riktad
information är mer effektivt när det gäller att
verka för att tobak inte säljs till personer under
18 år. Flera stora dagligvarubutiker och t.ex.
Pressbyrån har tidigare anslutit sig till en sådan
överenskommelse.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K37 (m) yrkande 6 och 2001/02:So254 (m) bör
ges regeringen till känna.

9. Avgift för säljtillstånd och tillsyn
(punkt 15)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K43 yrkande 3.

Ställningstagande

Det system med säljtillstånd som jag förespråkar bör
kunna finansieras genom att kommunen får ta ut
avgift både för tillstånd och tillsyn. Jag anser
dock att det bör övervägas om inte staten till
största delen bör bidra till denna kostnad.

Vad jag nu anfört med anledning av motion
2001/02:K43 (mp) yrkande 3 bör ges regeringen till
känna.

10. Tobaksprevention (punkt 17)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
1999/2000:So493 yrkande 9 och avslår motionerna
1999/2000:So201 yrkande 1, 1999/2000:So263 yrkande
8, 1999/2000:So271 yrkande 5, 2000/01:Sf274 yrkande
34, 2000/01:So245 yrkande 2, 2000/01:So335 yrkande
1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02: So498 yrkande 9,
2001/02:So624 yrkandena 4 och 5 samt 2001/02:So634
yrkande 8.

Ställningstagande

Användningen av tobak är enligt vår uppfattning det
största men samtidigt mest påverkbara hälsoproblemet
i Sverige. Vart tionde dödsfall har samband med
tobak. Även omgivningen påverkas av så kallad passiv
rökning. Därför anser vi att det finns stora
samhällsekonomiska vinster att hämta i effektiv
tobaksprevention. Vi anser även att det behövs
intensifierade förebyggande insatser för att bl.a.
minska rökningen hos kvinnor.

Vad vi nu anfört med anledning av motion
1999/2000:So493 (kd) yrkande 9 bör ges regeringen
till känna.

11. Tobaksprevention (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 11. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 1999/2000:So263 yrkande 8,
1999/2000:So271 yrkande 5 och 2001/02:So634 yrkande
8 samt avslår motionerna 1999/2000:So201 yrkande 1,
1999/2000:So493 yrkande 9, 2000/01: Sf274 yrkande
34, 2000/01:So245 yrkande 2, 2000/01:So335 yrkande
1, 2001/02:K43 yrkande 5, 2001/02:So498 yrkande 9
samt 2001/02:So624 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

WHO ser tobaksbruket som ett av världens största
hälsoproblem som drar med sig mycket stora
kostnader. Tobaksbruket betraktas som ett av de tre
största hoten mot en hållbar utveckling i världen.
Jag anser därför att det preventiva arbetet måste
intensifieras, och målsättningen måste vara att alla
barn skall kunna få en rökfri uppväxt. Jag anser
vidare att det är angeläget att Sverige fortsätter
att ge aktivt stöd till det internationella arbetet
mot tobak, inte minst som medlem i EU. Det är dock
samtidigt viktigt att vår trovärdighet i den
internationella tobakspolitiken inte urholkas genom
att nationella krafttag uteblir eller skjuts på en
obestämd framtid.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna
1999/2000:So263 (fp) yrkande 8, 1999/2000:So271 (fp)
yrkande 5 samt 2001/02:634 (fp) yrkande 8 bör ges
regeringen till känna.

12. Tobaksprevention (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 12. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 1999/2000:So201 yrkande 1, 2000/01: So335
yrkande 1 och 2001/02:K43 yrkande 5 samt avslår
motionerna 1999/2000:So263 yrkande 8,
1999/2000:So271 yrkande 5, 1999/2000:So493 yrkande
9, 2000/01:Sf274 yrkande 34, 2000/01:So245 yrkande
2, 2001/02: So498 yrkande 9, 2001/02:So624 yrkandena
4 och 5 samt 2001/02:So634 yrkande 8.

Ställningstagande

Statens satsning för att minska tobaksanvändningen
bör ske genom att en procentuell del av
tobaksskatten årligen avsätts till förebyggande
åtgärder, rökavvänjning och tillsyn. En målsättning
bör vara att den promille av tobaksskatten som i dag
satsas åtminstone inom en snar framtid utökas till
en procent för att sedan byggas på i takt med att
arbetet för ett tobaksfritt samhälle utvecklas.
Vidare skulle ett preventionspåslag med t.ex. 20 öre
per paket (1 öre per cigarett) kunna inbringa 73
miljoner kronor, eftersom ca 365 miljoner paket
säljs årligen. Dessa medel skulle kunna användas
till preventionsarbete och innebära ett stort
tillskott till ett folkhälsoarbete som de senaste
åren fått förfärande små belopp i förhållande till
vad som avsatts för t.ex. förebyggande av
alkoholskador.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna
1999/2000:So201 (mp) yrkande 1, 2000/01:So335 (mp)
yrkande 1 och 2001/02:K43 (mp) yrkande 5 bör ges
regeringen till känna.

13. Målgruppsinriktad information (punkt 18)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K37 yrkande 3.

Ställningstagande

Flera frivilliga och ideella organisationer,
exempelvis Cancerfonden, Hjärt- Lungfonden och En
rökfri generation, har under många år utvecklat
informationsinsatser och upparbetat direkta kanaler
för insatser riktade till särskilt utvalda
målgrupper. Ett exempel är En rökfri generation som
riktar sig till barn och ungdomar med en
individstärkande pedagogik som ger kraft att säga
nej till tobak. Vidare anser vi att bristen på
riktad information och rökavvänjning i sjukvården är
ett allvarligt problem. Hjärt- och lungsjuka
patienter erbjuds inte automatiskt hjälp med
rökavvänjning i samband med behandling mot sjukdomar
som bevisligen hör samman med eller helt och hållet
beror på rökning trots att enkla rökavvänjningsråd
har visat sig mycket effektiva om de erbjuds i rätta
situationer.

Vad vi nu anfört med anledning av motion
2001/02:K37 (m) yrkande 3 bör ges regeringen till
känna.

14. Statens ansvar för information m.m.
(punkt 19)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 14. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 1999/2000:So271 yrkande 1, 2000/01: So549
yrkande 2, 2001/02:K44 yrkande 1 och 2001/02:So497
yrkande 10.

Ställningstagande

Det svenska arbetet mot tobak har från början byggt
på hög beskattning av tobak, information, utbildning
och opinionsbildning. Jag anser inte att staten kan
frånsäga sig ansvaret för dessa insatser. De kan
inte heller överlåtas enbart på frivilliga
organisationer och än mindre på tobaksindustrin.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna
1999/2000:So271 (fp) yrkande 1, 2000/01:So549 (fp)
yrkande 2, 2001/02:K44 (fp) yrkande 1 och
2001/02:So497 (fp) yrkande 10 bör ges regeringen
till känna.

15. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 15. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2000/01:216 yrkande 2, 2000/01: So314,
2001/02:K31, 2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K41
yrkande 4, 2001/02:So329 och 2001/02:So544 samt
avslår motionerna 2001/02:K33, 2001/02:K40 yrkande
4, 2001/02:K44 yrkande 3 och 2001/02:So290 yrkande
2.

Ställningstagande

Vi anser att det är ett välkommet förslag att
apoteksombuden skall tillåtas sälja nikotiner-
sättningspreparat. Det är dock inte tillräckligt för
att rökavvänjningsmedlen skall få full effekt. WHO
liksom många läkarorganisationer har slagit fast att
tobaksavvänjningspreparat bör vara åtminstone lika
åtkomliga som tobak. Vi anser vidare att
nikotinersättningsmedel inte bör klassas som läkeme-
del och därigenom kunna säljas i dagligvaruhandeln.
Vi anser det absurt att tobakens tillgänglighet är
avsevärt större än de produkter som innehåller en
mindre mängd nikotin och vars syfte är att få
människor att sluta röka. En ökad tillgänglighet
till dessa produkter skulle få många rökare att helt
sluta röka och andra att minska sin rökning.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna
2000/01:216 (m) yrkande 2, 2000/01:So314 (m),
2001/02:K31 (m), 2001/02:K37 (m) yrkande 4,
2001/02:K41 (m) yrkande 4, 2001/02:So329 (m) och
2001/02:So544 (m) bör ges regeringen till känna.

16. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)
och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 16. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:K40 yrkande 4 och 2001/02: K44
yrkande 3 samt avslår motionerna 2000/01:So216
yrkande 2, 2000/01: So314, 2001/02:K31, 2001/02:K33,
2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K41 yrkande 4,
2001/02:So290 yrkande 2, 2001/02:So329 och
2001/02:So544.

Ställningstagande

I dag måste en konsument som vill köpa
rökavvänjningsmedel som t.ex. nikotintuggummi
uppsöka ett apotek. Vi anser därför att regeringens
förslag att ytterligare 1 000 apoteksombud skall
kunna tillhandahålla nikotinläkemedel är ett steg i
rätt riktning. Vi anser dock inte att det är
tillräckligt när man betänker att det finns närmare
34 000 försäljningsställen som tillhandahåller
tobak, som är en av vår tids mest hälsoskadliga
produkter. Rökavvänjningsmedlen bör enligt vår
uppfattning kunna köpas vid de försäljningsställen
där tobaksvaror säljs. Kommunerna har tillsyn över
tobaksförsäljningen och bör ha det även över
försäljningen av nikotinersättningsmedel.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K40 (kd) yrkande 4 och 2001/02:K44 (fp)
yrkande 3 bör ges regeringen till känna.

17. Ytterligare ökad tillgänglighet (punkt 24)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K33 och 2001/02:So290 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2000/01:So216 yrkande 2, 2000/01:So314,
2001/02: K31, 2001/02:K37 yrkande 4, 2001/02:K40
yrkande 4, 2001/02:K41 yrkande 4, 2001/02:K44
yrkande 3, 2001/02:So329 och 2001/02:So544.

Ställningstagande

För den som försöker sluta röka finns alltid en
lockande cigarettförsäljare nära till hands. Men det
är oftast långt till närmaste apotek. Skillnaden i
tillgänglighet till nikotinläkemedel respektive
cigaretter har stor betydelse för hur svårt det är
att lyckas med att sluta röka. Jag anser därför att
det finns goda skäl att ytterligare öka antalet
försäljningsställen för nikotinläkemedel. Det bör
bli möjligt även för andra butiker än apotek och
apoteksombud att under kontrollerade former sälja
nikotinläkemedel. Detta bör i ett första steg göras
i form av ett antal pilotprojekt, som utvärderas.
Försäljningen får dock inte ske okontrollerat, bland
annat beroende på att försäljning inte skall kunna
ske till personer som är yngre än 18 år.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna
2001/02:K33 (c) och 2001/02:So290 (c) yrkande 2 bör
ges regeringen till känna.

18. Subventionering av nikotinläkemedel m.m.
(punkt 25)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 18. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 1999/2000:So201 yrkande 6 och
2000/01:So335 yrkande 6 samt avslår motionerna
2001/02:So270 yrkande 2 och 2001/02:So412 yrkande 2.

Ställningstagande

Tobaksrökning är en hälsorisk och påverkar
fertiliteten på ett negativt sätt, vilket kan skada
fostret hos gravida rökande kvinnor. Det är därför
viktigt att speciellt de rökare som står inför ett
föräldraskap får hjälp och stöd att sluta röka. Vi
anser därför att rökande blivande föräldrar, utöver
den information de erhåller på barnavårdscentralen,
även bör erbjudas gratis eller subventionerad
rökavvänjning. En sådan satsning är utan tvekan
viktig för folkhälsan och i det långa loppet en
samhällsbesparing.

Vad jag nu anfört med anledning av motionerna
1999/2000:So201 (mp) yrkande 6 och 2000/01:So335
(mp) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

19. Tobaksautomater (punkt 27)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:K40 yrkande 5.

Ställningstagande

I samband med att 18-årsgränsen för inköp av tobak
infördes diskuterades frågan om ett förbud mot
tobaksautomater. Erfarenheten från länder med
åldersgräns visar nämligen att tobaksautomater
blivit en av de viktigaste kanalerna för
minderårigas tobaksinköp. Vi anser följaktligen att
riksdagen bör fatta beslut om förbud mot to-
baksautomater.

Vad vi nu anfört med anledning av motion
2001/02:K40 (kd) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Folkhälsopolitik (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

En god folkhälsa innebär friska människor och små
skillnader i hälsa mellan olika grupper i
befolkningen. För att effektivt kunna nå detta anser
jag att det är angeläget att kunna följa hälsoläget,
utveckla kunskap om såväl hälsans som ohälsans
bestämningsfaktorer och sedan också genomföra
åtgärder som behövs för att förbättra folkhälsan.

Intresset för och uppmärksamheten kring
folkhälsofrågorna växer. Förklaringarna är flera.
Kunskapen om samband mellan livsvillkor och hälsa
ökar. Medvetenheten om livsstilens betydelse för
olika sjukdomstillstånd blir också större och
större. Det finns i dag en allt större medvetenhet
om att en god folkhälsa är en gemensam utmaning för
alla samhällssektorer. Det tidigare synsättet, där
folkhälsofrågorna tolkats som ett landstingsuppdrag,
är på väg att ersättas av insikten om folkhälsa som
ett gemensamt ansvar. Det handlar om att stärka den
sociala gemenskapen och tryggheten, att den enskilde
skall ha makt över sitt liv. Det handlar även om
social och ekonomisk rättvisa, om en god miljö som
också har utrymme för återhämtning och om
framtidstro. Därför innebär folkhälsoperspektivet
att mål bortom de materiella formuleras för
samhällsverksamheten.
Vidare handlar enligt min mening folkhälsoinsatser
både om att förebygga sjukdom och om att främja
hälsa. Folkhälsoarbetet drar nytta av engagerade
medborgare. Därför är de insatser som medborgarna
gör själva som enskilda individer, som föräldrar,
bland släkt och vänner, inom frivilligorganisationer
och som deltagare i det demokratiska vardagsarbetet
av stor betydelse för folkhälsoutvecklingen. Jag
anser det därför angeläget att samhället bedriver
aktiva folkhälsoinsatser för att motverka
kommersiella hälsohot. Samhället kan genom framsynta
åtgärder underlätta för den enskilde att leva ett
hälsosamt liv.

2. Tobaksprevention (punkt 17)

av Kenneth Johansson (c).

I nästan 100 år har tobaksbruket diskuterats i
Sverige, och det finns i dag en stor kunskap om de
skadeverkningar som uppstår både för rökaren själv
och för den som utsätts för passiv rökning. Trots
detta visar alarmerande statistik att ca 30 000 unga
människor börjar röka varje år. Den åldersgräns på
18 år som infördes 1997 för inköp av tobak har inte
medverkat till minskat tobaksbruk bland tonåringar.
Jag anser att det krävs fler insatser av före-
byggande arbete. Bland annat bör kunniga
informatörer komplettera lärarnas insatser i
skolorna och där öka medvetandet om riskerna med
tobak, alkohol och droger.

3. Fördelning av resurser (punk 21)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och
Lars Elinderson (m).
Regeringen har avsatt 30 miljoner kronor för
tobakspreventivt arbete. I stället för att till
fullo stödja befintliga organisationer föreslås att
Statens folkhälsoinstitut skall administrera 20 av
dessa miljoner för att driva ett pilotprojekt
tillsammans med kommuner och landsting. Den redan
väletablerade och kostnadseffektiva sluta röka-
linjen och andra organisationer på tobaksområdet får
nöja sig med att dela på de återstående 10
miljonerna. Vi anser att detta är en felaktig
användning av resurser då det redan finns forskning
och många framgångsrika projekt som visar hur man
bäst avråder människor från att börja röka och
hjälper dem att sluta. Att påbörja ett pilotprojekt
på ett redan noggrant utrett område är därför ett
uppenbart slöseri. Bara om hälsoriskerna har 60 000
vetenskapliga undersökningar gjorts världen över.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
har redovisat ett flertal väldokumenterade studier
som berör metoder för rökavvänjning med slutsatser
om hur framgångsrik rökavvänjning bäst bedrivs. För
att stimulera framväxten av ytterligare regionalt
och lokalt folkhälsoarbete, som bättre än Statens
folkhälsoinstitut kan tillfredsställa de behov som
finns, har vi, som vi närmare beskrivit i vår
kommittémotion 2001/02:So567, för år 2002 föreslagit
att sammanlagt 72,5 miljoner kronor skulle anslås
under anslagsområdena 14:7 Folkhälsopolitiska
åtgärder och 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor har
regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen

antar regeringens förslag till

2. lag om ändring i tobakslagen (1993:581) delvis.

Följdmotioner

2001/02:K30 av Sonja Fransson och Laila Bjurling
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag
om rökfria serveringar och hur det praktiskt skall
genomföras.

2001/02:K31 av Lennart Hedquist (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att försäljning av
nikotinersättningsmedel skall göras lika
tillgängligt som försäljning av tobak.

2001/02:K32 av Lars Elinderson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en återhållsam
marknadsföring av snus tillåts, för att därigenom
minska tobaksrökning.

2001/02:K33 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att det under kontrollerade former blir möjligt även
för andra butiker än apotek och apoteksombud att
sälja nikotinläkemedel. Detta bör i ett första steg
göras i form av ett antal pilotprojekt, som
utvärderas.

2001/02:K34 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en väl
fungerande folkhälsopolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett totalt förbud
mot rökning i restauranglokaler eller andra ser-
veringsställen från den 1 januari 2004.

2001/02:K35 av Per Bill m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att i 14 § 1 tobakslagen
(1993:581) ersätta ”tobaksvara” respektive
”tobaksvaror” med ”tobaksvara avsedd att rökas”
respektive ”tobaksvaror avsedda att rökas”.

2001/02:K36 av Caroline Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rökfria miljöer.

2001/02:K37 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer på
frivillig väg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anmälningsplikt
för och tillsyn av tobaksförsäljare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målgruppsinriktad
information och rökavvänjning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försäljning av
nikotinersättningspreparat.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fördelningen av
anslag till etablerade ideella och frivilliga
organisationer.

6. Riksdagen beslutar att förbudet att sälja tobak
till minderåriga upphävs i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2001/02:K38 av Anders Sjölund och Tomas Högström
(m):

2. Riksdagen beslutar att avslå regeringens
proposition 2001/02:64 vad avser förslaget om
rökförbud i serveringsmiljöer.

2001/02:K39 av Inge Carlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en mer nyanserad syn på
tobak där man skiljer cigarettrökning från rökfri
tobak som snus.

2001/02:K40 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
restaurangbesökarna och de anställda måste kunna
garanteras rökfrihet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den tänkta
utredningen avseende rökförbud i serveringsmiljöer
parallellt skall utforma ett lagförslag om
rökfrihet samt se på möjligheterna att uppnå
rökfria miljöer på frivillig väg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
grundläggande utgångspunkten, även i den tänkta
utredningens arbete, måste vara att skapa rökfria
miljöer med ett väl avgränsat område för rökning
och inte tvärtom.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ytterligare
öka tillgängligheten på nikotinläkemedel.

5. Riksdagen beslutar om ett förbud mot
tobaksautomater.

2001/02:K41 av Anna Kinberg (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:64.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rökförbud i
serveringsmiljöer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den s.k. 50-
gränsen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försäljning av
nikotinersättningsmedel.

2001/02:K43 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förbud mot rökning i restauranger och
andra serveringslokaler fr.o.m. den 1 januari
2003.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att detaljhandel med tobaksvaror får
bedrivas endast av den som har säljtillstånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att kommunen får ta ut avgift för frågor om
tillsyn och säljtillstånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
medelsfördelning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
”preventionspåslag”.

2001/02:K44 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens ansvar för
information, utbildning och opinionsbildning om
tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att medlen för
tobaksprevention även skall omfatta det tobaks-
preventiva arbetet som vänder sig till vuxna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
nikotinersättningsmedel skall få säljas efter
samma regler och bestämmelser som försäljning av
tobak.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den s.k. 50-
regeln skall bibehållas tills den 1 januari 2004.

Motioner från allmänna motionstiden

1999/2000:So201 av Thomas Julin m.fl. (mp):

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en procentuell
del av tobaksskatten går till det förebyggande
arbetet, information, kampanjer och rökavvänjning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillstånd
skall krävas för tobaksförsäljning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om allmänt rökförbud
på restauranger och näringsställen om inte
avskildhet kan ordnas för rökare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om gratis eller
subventionerad rökavvänjning för blivande föräld-
rar.

1999/2000:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s,
m, v, kd, c, mp):

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förverkligande av
den nationella handlingsplanen mot tobak.

1999/2000:So263 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det preventiva
arbetet mot tobak,

1999/2000:So271 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens ansvar för
information, utbildning och opinionsbildning om
tobak och hur dess skadeverkningar kan minskas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tobaksreklam vid
säljställen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reglering av
detaljhandeln med tobak,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om efterlevnaden av
18-årsgränsen för tobaksköp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sveriges stöd till
det internationella arbetet mot tobak.

1999/2000:So391 av Mikael Oscarsson (kd):

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
nationell strategi för rökavvänjning.

1999/2000:So469 av Caroline Hagström och Inger
Strömbom (kd):

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en oberoende
expertutredning angående prisinstrumentet för
tillgänglighet och konsumtion av tobak.

1999/2000:So491 av Ingrid Burman m.fl. (v):

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utreda om
samarbete med olika branschorganisationer och
kommuner kan motverka försäljning av tobaksvaror
till minderåriga.

1999/2000:So493 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tobakens
skadeverkningar,

1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd):

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om intensifierade
förebyggande insatser för att minska rökning och
alkoholkonsumtion hos kvinnor.

2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
arbete mot tobaksbruk.

2000/01:So216 av Jeppe Johnsson och Maud Ekendahl
(m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upphäva
monopolet på nikotintuggummi.

2000/01:So236 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge de 1 000
apoteksombud som finns runtom i landet möjlighet att
tillhandahålla nikotinläkemedel.

2000/01:So245 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars
Wegendal (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en skärpning eller
översyn av tobakslagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
informationskampanj på våra skolor.

2000/01:So314 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-
Evert Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av ökad
tillgänglighet till nikotinersättningsprodukter.

2000/01:So322 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer.

2000/01:So325 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen beslutar att avskaffa tobakslagen
(1993:581).

2000/01:So335 av Thomas Julin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en procentuell
del av tobaksskatten avsätts för förebyggande
åtgärder, rökavvänjning och tillsyn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tobaksvaror
endast skall få säljas av den som innehar särskilt
tillstånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rökförbud på
restauranger.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gratis eller
subventionerad rökavvänjning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om neutrala
cigarettpaket med stor synlig varningstext.

2000/01:So338 av Sonja Fransson och Laila Bjurling
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstifta om
förbud mot rökning på offentliga platser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstifta om
förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2000/01:So549 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tobak.

2001/02:So254 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen beslutar om ändring i tobakslagen i
enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:So265 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av att
nikotinläkemedel skall ingå i apoteksombudens
akutsortiment.

2001/02:So270 av Gunnel Wallin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
apoteksombuden sälja nikotinläkemedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utreda hur en effektiv subventionering av niko-
tinläkemedel skulle kunna utformas.

2001/02:So290 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
nikotinläkemedel bör finnas hos apoteksombud.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
bör göras för att se över möjligheten att sälja
nikotinläkemedel där tobaksvaror säljs.

2001/02:So294 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att underlätta för dem som
vill sluta röka att få tillgång till nikotinläkeme-
del.

2001/02:So303 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen begär hos regeringen förslag om att
undantaget i 4 § tobakslagen som tillåter rökning
i restauranger och kaféer tas bort.

2001/02:So318 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta bort undantaget för
restauranger och kaféer om förbud för rökning i
offentliga lokaler.

2001/02:So329 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att nikotintuggummi skall
tillåtas för försäljning där tobak får säljas.

2001/02:So412 av Fanny Rizell och Ingemar Vänerlöv
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
licensieringssystem för tobaksförsäljning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att personlig
rådgivning och nikotinersättningsmedel bör erbju-
das föräldrar med hemmavarande barn i samband med
att de som patienter kommer i kontakt med hälso-
och sjukvården.

2001/02:So420 av Sonja Fransson och Laila Bjurling
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstifta om
förbud mot rökning på restauranger och kaféer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstifta om
förbud mot rökning på offentliga platser.

2001/02:So422 av Annelie Enochson och Fanny Rizell
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de utmaningar
Nationella folkhälsokommittén formulerat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att långsiktigt
säkerställa adekvata resurser för tobakspreventivt
arbete på alla nivåer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
snusforskning.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tobak.

2001/02:So498 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett förbud bör införas mot
releasepartyn och annan indirekt reklam för
tobaksprodukter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rökfria miljöer
och förbud mot rökning på restauranger och andra
serveringsställen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om preventivt arbete
mot tobaksrökning för barn och unga.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reglering och
tillsyn av tobaksförsäljning.

2001/02:So502 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
lagstiftning som förbjuder rökning på serverings-
ställen.

2001/02:So544 av Ewa Thalén Finné och Anne-Katrine
Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försäljning av
nikotinläkemedel.

2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om målsättningen
avseende rökfrihet.

2001/02:So615 av andre vice talman Eva Zetterberg
m.fl. (v, kd, fp, mp, c) :

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att tobakslagen skärps vad gäller
licensiering, kontroll och tillsyn av leverantörer
och detaljhandel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av en lagstiftning som förbjuder
rökning på serveringsställen.

2001/02:So624 av Viviann Gerdin och Margareta
Andersson (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra insatser
i skolorna för att förhindra att ungdomar börjar
röka.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör stödja WHO i kampen för att minska to-
baksbruket.

2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om preventiva arbetet
mot tobak.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
tobakslagen (1993:581)

Härigenom föreskrivs i fråga om tobakslagen
(1993:581)[1]1
dels att 1, 4, 15 och 19 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya
paragrafer, 12 a, 14 a och 19 a §§, av följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

1 §
-----------------------------------------------------
På grund av de hälsorisker och olägenheter som är
förbundna med bruk av tobak meddelas i denna lag
bestämmelser om
– begränsning av rökning i vissa lokaler och
utrymmen samt på vissa områden utomhus,
– rökfri arbetsmiljö,
– varningstexter och innehållsdeklaration på
förpackningar till tobaksvaror,
– begränsningar av handeln med och rätten till
införsel av tobaksvaror,
-----------------------------------------------------
– marknadsföring av – marknadsföring av
tobaksvaror samt tobaksvaror och
användning av vissa
varukännetecken i
marknadsföring av andra
varor eller tjänster samt
-----------------------------------------------------
– produktkontroll m.m. av tobaksvaror.
4 §
I hotell och andra inrättningar där tillfällig
bostad yrkesmässigt upplåts, skall i ett visst antal
av de rum eller liknande som upplåts rökning vara
förbjuden. I fråga om sovkupéer och andra utrymmen
som upplåts för tillfällig bostad på färdmedel i
inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 § 4.
-----------------------------------------------------
Restauranger eller andra Restauranger eller andra
serveringsställen som har serveringsställen skall,
mer än femtio sittplatser om rökförbud ej
skall, om rökförbud ej föreligger enligt 2 §
föreligger enligt 2 § 1–4, ha ett eller flera
1–4, ha sittplatser inom områden där rökning är
ett eller flera områden förbjuden.
där rökning är förbjuden.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------
12 a §
Den som i
näringsverksamhet
säljer tobaksvaror
till konsumenter
skall anmäla
försäljningen hos
den kommun där
försäljningen sker.
Anmälan skall göras
senast när
försäljningen
påbörjas.
-----------------------------------------
-----------------------------------------
14 a §
En näringsidkare
som marknadsför
antingen en annan
vara än en
tobaksvara eller en
tjänst till
konsumenter får
inte använda ett
varukännetecken som
helt eller delvis
används för en
tobaksvara eller
enligt gällande
bestämmelser om
varumärken är
registrerat eller
inarbetat för en
sådan vara, om
marknadsföringen
sker
1. i kommersiella
annonser i
periodiska skrifter
eller i andra
jämförbara skrifter
på vilka tryck-
frihetsförordningen
är tillämplig,
eller
2. i kommersiella
annonser i ljud-
radio- eller TV-
program eller i TV-
sändningar över
satellit som
omfattas av radio-
och TV-lagen
(1996:844).
Om en
näringsidkare
använder ett sådant
varukännetecken som
avses i första
stycket vid mark-
nadsföring till
konsumenter på
något annat sätt än
som där sägs, skall
näringsidkaren
iaktta den
måttfullhet som är
betingad av att
kännetecknet också
kan förknippas med
tobaksvaran.
Bestämmelserna i
första och andra
styckena tillämpas
inte
1. i fråga om ett
varukännetecken som
i endast begränsad
omfattning
förekommer vid
marknadsföring av
tobaksvaror,
2. i fråga om ett
varukännetecken som
framträder i en
form som tydligt
skiljer sig från
utseendet på
tobaksvarans
kännetecken, eller
3. i andra fall om
det är oskäligt.
-----------------------------------------------------

15 §
-----------------------------------------------------
En marknadsföringsåtgärd En marknadsföringsåtgärd
som strider mot 14 § som strider mot 14 §
skall vid tillämpningen eller 14 a § skall vid
av 4, 14 och 19 §§ mark- tillämpningen av 4, 14
nadsföringslagen och 19 §§
(1995:450) anses vara marknadsföringslagen
otillbörlig mot (1995:450) anses vara
konsumenter. En otillbörlig mot
marknadsföringsåtgärd som konsumenter. En marknads-
strider mot 14 § första föringsåtgärd som strider
stycket andra och tredje mot 14 § första stycket
meningen kan medföra andra och tredje meningen
marknadsstörningsavgift eller 14 a § första
enligt bestämmelserna i stycket 2 kan medföra
22–28 §§ marknadsstörningsavgift
marknadsföringslagen. enligt bestämmelserna i
22–28 §§ marknadsförings-
lagen.
-----------------------------------------------------

19 §[2]
-----------------------------------------------------
Den centrala tillsynen över
att denna lag och föreskrifter
som meddelas med stöd av lagen
följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det
gäller
a) lokaler och andra utrymmen
som avses i 2 § och som är
upplåtna enbart för personal,
och
b) lokaler och andra utrymmen
på vilka 8 § skall tillämpas,
samt
2. Statens folkhälsoinstitut
när det gäller
a) miljöer som avses i 2 §
och som inte är upplåtna
enbart för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) varningstexter m.m. enligt
9–11 §§,
-----------------------------------------------------
d) handel enligt 12 §, d) handel enligt 12 §
och och anmälan enligt
12 a §, och
-----------------------------------------------------
e) produktkontroll m.m. enligt
16–18 §§.
Den omedelbara tillsynen
utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det
gäller lokaler och andra
utrymmen för vilka verket har
den centrala tillsynen, och
-----------------------------------------------------
2. den eller de nämnder 2. den eller de nämnder
som kommunfullmäktige som kommunfullmäktige
bestämmer när det gäller bestämmer när det gäller
dels de miljöer och dels de miljöer och
lokaler för vilka Statens lokaler för vilka Statens
folkhälsoinstitut har den folkhälsoinstitut har den
centrala tillsynen, dels centrala tillsynen, dels
handel enligt 12 §. handel enligt 12 § och
anmälan enligt 12 a §.
-----------------------------------------------------
Länsstyrelsen utövar inom
länet tillsyn enligt andra
stycket 2.
-----------------------------------------------------
För tillsyn över För tillsyn över
efterlevnaden av efterlevnaden av
bestämmelserna för bestämmelserna för
marknadsföring i 14 § marknadsföring finns
finns särskilda regler i särskilda regler i
marknadsföringslagen marknadsföringslagen
(1995:450). (1995:450).
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------
19 a §
En kommun får ta
ut avgift för sin
tillsyn av den som
bedriver an-
mälningspliktig
näringsverksamhet
med tobaksvaror.
-----------------------------------------
____________

1. Denna lag träder
i kraft den 1 januari
2003 i fråga om 1, 4,
14 a och 15 §§ och i
övrigt den 1 juli
2002.
2. Den som den 1
juli 2002 i
näringsverksamhet
säljer tobaksvaror
till konsumenter,
skall senast den 1
januari 2003 göra
sådan anmälan som
avses i 12 a §.

**FOOTNOTES**
[1]:1 Lagen omtryckt
1996:941.
[2]: Senaste lydelse
2001:308.