Handikappolitik

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas  ett  drygt  femtiotal
motionsyrkanden om handikappolitik från den allmänna
motionstiden  2001.  Utskottet   avstyrker  samtliga
motioner  med  hänvisning till arbete  som  pågår  i
anledning  av  den  nationella  handlingsplanen  för
handikappolitik  och  till  annat pågående arbete. I
betänkandet finns 26 reservationer  och  2 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Målen för handikappolitiken

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So240  yrkande
1.
Reservation 1 (c)

2. Etisk plattform

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So619 yrkande
1.
Reservation 2 (kd)

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade män
och kvinnor

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So500
yrkande 1 och 2001/02: Sf402 yrkande 5.
Reservation 3 (v, mp)

4. Individuella rättigheter

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So240
yrkande 2 och 2001/02: So611 yrkande 1.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (c)

5. Radikalare handikappolitik

Riksdagen avslår motion  2001/02:So637  yrkande
18.
Reservation 6 (fp)

6. Handikappeng

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:N319 yrkande
14.

7. Domstolstrots

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So611  yrkande
12.
Reservation 7 (m)

8. Funktionshindrades delaktighet

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So618 yrkande
17.
Reservation 8 (v, fp, mp)

9. Socioekonomisk situation m.m.

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So618  yrkande
5.

10. Brukarrevision

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So500
yrkande 12 och 2001/02: So619 yrkande 2.
Reservation 9 (v, kd, mp)

11. Hjälpmedelsgaranti

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So240
yrkande 8, 2001/02:So611  yrkandena  4  och 5 och
2001/02:So618 yrkande 8.
Reservation 10 (m, kd, c, fp)

12. Ny teknik   hörselhjälpmedel m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So240
yrkande    6,    2001/02:So268,    2001/02:So332,
2001/02:So360,    2001/02:So391,   2001/02:So476,
2001/02:So500    yrkande     8,    2001/02:So536,
2001/02:So557 och 2001/02: So618 yrkande 9.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (c)
Reservation 13 (fp)

13. Hund som hjälpmedel m.m.

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So471,
2001/02:So500 yrkande 9 och 2001/02:So578.
Reservation 14 (v, mp)

14. Rätt till teckenspråkstolk

Riksdagen avslår motion 2001/02:So486.
Reservation 15 (kd)

15. Habilitering och rehabilitering

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So611
yrkande   3,   2001/02:So618   yrkande   11   och
2001/02:So619 yrkande 10.
Reservation 16 (m, kd, fp)

16. Psykiskt funktionshindrade

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:So418 och
2001/02:So500 yrkandena 10 och 11.
Reservation 17 (m, kd, fp)

17. Råd och stöd enligt LSS

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So618  yrkande
7.

18. Anmälningsplikt

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:So253 och
2001/02:So528.
Reservation 18 (v)

19. Daglig verksamhet

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So240
yrkande 13 och 2001/02: So245.
Reservation 19 (kd, c)
Reservation 20 (mp)

20. Vuxenutbildning

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ub322  yrkande
18.
Reservation 21 (c)

21. Insatser enligt socialtjänstlagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So574.

22. Personligt stöd

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So619 yrkande
14.
Reservation 22 (kd)

23. Funktionshindrade kvinnors utsatthet

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So500  yrkande
7.
Reservation 23 (v, mp)

24. Handikappguider

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:So531 och
2001/02:So618 yrkande 10.
Reservation 24 (fp)

25. Stöd till föräldrar med
funktionshindrade barn

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:So365  och
2001/02:So500 yrkande 2.
Reservation 25 (v, kd, mp)

26. Personalutbildning

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:So606  och
2001/02:So619 yrkande 5.
Reservation 26 (kd)

Stockholm den 5 februari 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman   (v),   Susanne   Eberstein  (s),  Margareta
Israelsson  (s),  Rinaldo  Karlsson   (s),  Chatrine
Pålsson  (kd),  Leif  Carlson (m), Conny Öhman  (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund  (m),  Elisebeht  Markström
(s), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson
(m), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann  (fp),
Catherine  Persson  (s),  Lars  Elinderson (m), Lena
Olsson (v) och Marianne Samuelsson (mp).

2001/02

SoU7

Utskottets överväganden



Mål och inriktning för
handikappolitiken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Rikdagen bör avslå samtliga motioner om annan
inriktning för handikappolitiken  m.m. Den av
riksdagen        fastställda       nationella
handlingsplanen för  handikappolitiken och de
i  det  sammanhanget  fastställda  målen  bör
fortsätta att gälla, anför  utskottet. Planen
är  inriktad på generella lösningar  och  den
allmänna  tillgängligheten i samhället. Detta
bör   leda  till   ett   minskat   behov   av
särlösningar  och  till  att fler kan delta i
samhällslivet på likvärdiga  villkor.  Jämför
reservationerna  1 (c), 2 (kd), 3 (v, mp),  4
(m), 5 (c), 6 (fp),  7 (m), 8 (v, fp, mp) och
9 (v, kd, mp).

Motioner

I motion So611 av Chris  Heister  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivande  till  regeringen om vad i motionen
anförs om att stärka individens  rättsliga ställning
(yrkande  1). Motionärerna anser det  angeläget  att
studera andra  länders  erfarenheter  av att använda
civilrättsliga  regler för att stärka den  enskildes
ställning  i samhället.  Enligt  motionärerna  beror
framgången för  den  amerikanska  lagstiftningen  på
handikappområdet   på   att  funktionshindrade  fick
individuella   rättigheter    garanterade   i   lag,
samtidigt som kännbara sanktioner infördes för brott
mot dessa rättigheter.

Motionärerna  yrkar vidare att  regeringen  lägger
fram  förslag  om ekonomisk  kompensation  till  den
enskilde vid kommunalt  domstolstrots  (yrkande 12).
Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag som ger den enskilde individen
möjlighet   att   få  ekonomisk  kompensation   från
kommunen motsvarande  kostnaden för att betala någon
annan,  t.ex. en privat  utförare  som  i  kommunens
ställe kan tillgodose de aktuella behoven.
I motion  N319  av  Margareta  Cederfelt m.fl. (m)
begärs  tillkännagivande  om  handikappeng  (yrkande
14).  Genom att införa en statlig  handikappeng  som
följer   den   enskilde   ges  möjlighet  till  lika
behandling  oberoende  av de  kommunala  resurserna,
anför motionärerna.

I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
regeringen tillsätter en utredning för att kartlägga
och   föreslå   åtgärder   mot   den   dokumenterade
ojämlikheten   mellan  funktionshindrade   män   och
kvinnor   (yrkande    1).    Välfärdsbokslutet   har
konstaterat    att    det    bland   personer    med
funktionshinder   finns   tydliga    könsskillnader.
Kvinnor har i högre grad ekonomiska problem  än män.
Kvinnor   får   också   mindre   stöd   och   hjälp.
Motionärerna  anser  att  det  är  nödvändigt med en
fördjupad  kartläggning av ojämlikheten  som  nämnts
ovan.   Kartläggningen    skall    följas   av   ett
åtgärdsprogram där man presenterar förslag som skall
minska skillnaderna mellan kvinnor och  män,  anförs
det.

Vidare    begärs   att   regeringen   uppdrar   åt
Socialstyrelsen  att  ta fram en manual enligt vad i
motionen  anförs  om  brukarrevision  (yrkande  12).
Motionärerna anser att Socialstyrelsen, mot bakgrund
av psykiatrireformens intentioner  om  ökad makt och
inflytande för de psykiskt funktionshindrade, bör ta
fram en enhetlig manual för brukarrevisioner.  Detta
skulle dessutom möjliggöra jämförelser över landet.

I  motion  So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande  om vad i motionen anförs om
behovet  av  en  utredning  om  en  etisk  plattform
(yrkande    1).    Motionärerna   konstaterar    att
handikappolitiken brister  vad  gäller  detaljer och
enskilda   beslut.   De  allvarligaste  orättvisorna
inträffar   dock   när  grundläggande   demokratiska
principer    och    internationella     konventioner
åsidosätts,  anför  de.  En etisk plattform  behöver
därför  utarbetas  till  stöd   för  bevakningen  av
funktionshindrades grundläggande rättigheter.

I  samma  motion begärs också tillkännagivande  om
vad   i   motionen   anförs   om   en   manual   för
brukarrevision (yrkande 2). Motionärerna konstaterar
att handikappolitiken  implementeras  ute i kommuner
och att tillämpningen av lagstiftningen  skiljer sig
åt  mellan olika delar i landet. Regeringen  bör  av
den anledningen  uppdra  åt  Socialstyrelsen  att ta
fram  en enhetlig manual för brukarrevision som  kan
göra det möjligt att genomföra kvalitetsgranskningar
ur brukarperspektiv mellan olika delar i landet.

I motion  So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om ett  ytterligare  mål
för   handikappolitiken   som  innebär  att  arbetet
särskilt   inriktas  på  att  ge   alla   människor,
oberoende av  förutsättningar,  makt  över sitt eget
liv  (yrkande 1). Motionärerna anser att  regeringen
har     ett      snävt     samhällsperspektiv     på
handikappolitiken och inte lyfter fram den enskildes
förutsättningar.

I samma motion yrkas  också  att regeringen lägger
fram   förslag  om  en  utredning  av   individuellt
utkrävbara    rättigheter    för   funktionshindrade
(yrkande 2). Motionärerna anser att de grundläggande
fri-   och  rättigheterna  måste  kompletteras   med
ytterligare rätt till sociala förmåner som krävs för
att kunna  delta  i samhället på likvärdiga villkor.
Staten  har  tagit  sitt   ansvar  gentemot  utsatta
individer och grupper genom  skyldighetslagstiftning
gentemot  kommunerna,  men  det  saknas  motsvarande
individuella rättigheter för enskilda.

I motion So618 av Lars Leijonborg  m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om funktionshindrades delaktighet i
samhällsliv och politik (yrkande 17). Det är viktigt
att  även  funktionshindrade  skall  kunna  delta  i
politiken   och  i  den  offentliga  sfären,   anför
motionärerna.  Motionärerna  anser att det behövs en
lag som föreskriver att information och underlag för
beslut skall tas fram i anpassad  form om så begärs.
Merkostnader     för     resor     på    grund    av
funktionsnedsättning skall ersättas  av huvudman för
det organ som den förtroendevalde är med i. Detta är
några  åtgärder  som  är  nödvändiga  för  att   öka
funktionshindrades   delaktighet   i  det  politiska
livet, anförs det.

Vidare begärs tillkännagivande till  regeringen om
att  återkomma  till riksdagen med en analys  av  de
funktionshindrades  totala socioekonomiska situation
samt förslag till åtgärder  för  att förbättra denna
(yrkande  5). Motionärerna anför att  studier  visar
att funktionshindrade  personer  generellt har högre
kostnader   än   andra  för  exempelvis   läkarvård,
läkemedel, hemsjukvård, hjälpmedel, praktisk hjälp i
hemmet     samt    transporter.     Personer     med
funktionshinder     kan    därutöver    ha    dolda
merkostnader exempelvis  för  en  handikappanpassad
bostad eller för att funktionshindret  medför  högre
kostnader    för   mat,   semester   eller   kläder.
Motionärerna anför att målsättningen med flera av de
handikappolitiska    reformerna    har   varit   att
funktionshindrade  skall  ha  lika  rättigheter  och
faktiska  möjligheter  att  delta i alla  samhällets
sfärer.
I  motion  So637  av  Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs tillkännagivande om handikappades rätt att ha
makten  över  sitt  eget  liv  genom  en  radikalare
handikappolitik  (yrkande  18).   Motionärerna  vill
bl.a.  satsa  mer  på  att  öka  tillgängligheten  i
byggnader och kollektivtrafik.

I motion Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp) begärs
att   regeringen   lägger   fram  förslag   angående
utredning gällande könsskillnader mellan kvinnor och
män med funktionshinder (yrkande 5).

Bakgrund och tidigare behandling

I  betänkande  1999/2000:SoU14   om   en   nationell
handlingsplan    för    handikappolitiken   godkände
utskottet regeringens förslag  till  nationella  mål
för handikappolitiken. Målen är

1. en samhällsgemenskap med mångfald som grund,
2.
3. ett   samhälle  utformat  så  att  människor  med
funktionshinder   i   alla   åldrar   blir  fullt
delaktiga i samhällslivet,
4.
5. jämlikhet   i  levnadsvillkor  för  flickor   och
pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.
6.
Utskottet  avstyrkte   samtidigt   en   motion  från
Centerpartiet    om    ytterligare   ett   mål   för
handikappolitiken  med samma  innebörd  som  den  nu
aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1999/2000:240).

Utskottet konstaterade  vidare  att flera reformer
under senare år har varit inriktade på förbättringar
av   det  individuella  stödet  till  personer   med
funktionshinder.   Den   nationella  handlingsplanen
inriktas  på generella lösningar  och  den  allmänna
tillgängligheten  i  samhället, vilket bör leda till
ett minskat behov av särlösningar  och till att fler
kan  delta  i  samhällslivet på likvärdiga  villkor.
Samtidigt aviserades  kommande  förslag  som var mer
individuellt  inriktade, såsom borttagandet  av  65-
årsgränsen  för   rätt   till  personlig  assistans,
ändringar   i   bilstödet   och   förslag   angående
avgifterna   inom  kommunernas  vård,   boende   och
service.

I  betänkande  2000/01:SoU12   behandlades  åter  en
motion  om  ytterligare  mål  för handikappolitiken.
Utskottet anförde då följande (s. 1213):

Handikappolitiken   är  ytterst   en   fråga   om
demokrati.  Samhället  måste,  enligt  utskottets
mening, bygga  på  insikten om att alla människor
är  lika mycket värda,  har  samma  grundläggande
behov  och skall behandlas med samma respekt, att
mångfald  berikar,  att  varje  människa  med sin
kunskap  och  sin  erfarenhet  är en tillgång för
samhället.  Det innebär att alla  skall  ha  lika
rätt och lika  möjligheter att bestämma över sina
liv och få sina  önskemål respekterade. Utskottet
vidhåller   att   de   nationella    målen    för
handikappolitiken  som  riksdagen  nyligen ställt
sig  bakom bör fortsätta att gälla och  avstyrker
därmed  förslaget i motion So354 (c) yrkande 1 om
ytterligare mål för handikappolitiken.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

I samma betänkande  behandlades  även några motioner
om   väntetider   vid   insatser  enligt   LSS   och
socialtjänstlagen. Utskottet anförde då följande (s.
3132):

Utskottet erinrar om att  riksdagen  har beslutat
om ändring i socialtjänstlagen och lagen  om stöd
och  service till vissa funktionshindrade fr.o.m.
den 1  juli  2000 så att länsstyrelsen numera får
förelägga en kommun  eller ett landsting vid vite
att  följa  en lagakraftvunnen  dom  som  ger  en
enskild   rätt   till   vissa   insatser   enligt
respektive lag.
Utskottet   delar   den  oro  som  motionärerna
redovisar    angående  de långa väntetider som
enskilda ibland drabbas av  såvitt  gäller  tiden
mellan ett gynnande beslut och verkställighet  av
detsamma.  Den enskilde försätts i en mycket svår
situation då han eller hon inte kan överklaga ett
positivt beslut samtidigt som verkställigheten av
detta  dröjer   orimligt   länge  i  många  fall.
Utskottet  delar  bedömningen  att  detta  är  en
mycket angelägen rättssäkerhetsfråga.
Utskottet konstaterar emellertid att regeringen
nyligen givit Socialstyrelsen  i  uppdrag  att  i
samarbete   med   länsstyrelserna  kartlägga  och
analysera antalet ej  verkställda  domstols-  och
myndighetsbeslut  enligt  9 § lagen (1993:387) om
stöd  och  service  till vissa  funktionshindrade
(LSS)  och  6  f § socialtjänstlagen  (1980:620).
Utskottet anser  att  regeringen  skall återkomma
till  riksdagen  med en redovisning samt  om  det
behövs även med förslag  till  förändringar.  Vad
utskottet  nu  anfört med anledning av motionerna
bör riksdagen som  sin  mening ge regeringen till
känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

Enligt   regleringsbrevet   skall    Socialstyrelsen
redovisa uppdraget senast den 31 mars 2002.

I  budgetpropositionen  2001/02:1,  utgiftsområde  9
redovisas att regeringen tillsatt flera  utredningar
som syftar till att utveckla frågor om demokrati och
medborgarskap  där  frågor  om  tillgänglighet   och
diskriminering  ingår.  Det gäller bl.a.  översyn av
vallagen (dir. 2000:10) samt  behov  av åtgärder för
att stärka den medborgerliga insynen och deltagandet
i  den  kommunala demokratin (dir. 1999:98).  Vidare
anförs att  betänkandet Att vara med på riktigt (SOU
2001:48) innehåller  förslag  till  åtgärder för att
bl.a.  öka  tillgängligheten  och funktionshindrades
deltagande  i  den  kommunala demokratin.  Förslagen
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen  har  i  dagarna   avlämnat   proposition
2001/02:80   Demokrati   för   det   nya  seklet.  I
propositionen   förslås   förbättrade  villkor   för
funktionshindrade   förtroendevalda,   bl.a.   skall
förtroendevalda  med funktionshinder  ha  rätt  till
skälig ersättning för reskostnader som uppkommer när
de  fullgör  sina  uppdrag.   Vidare   föreslås  att
kommunallagen  tillförs  en bestämmelse som  innebär
att  kommuner  och landsting  skall  verka  för  att
förtroendevalda  som har funktionshinder skall kunna
delta  på  lika  villkor.   Bestämmelsen  inbegriper
möjlighet att såväl ta del av sammanträdeshandlingar
som   delta   i   de  överläggningar   som   föregår
beslutsfattandet.

I betänkande 1999/2000:SoU14  föreslog utskottet med
anledning av motioner ett tillkännagivande  angående
funktionshindrades   totala   ekonomiska  situation.
Utskottet anförde följande (s. 98):

Utskottet delar uppfattningen  i  motionerna  att
det   vore   värdefullt   med   en  belysning  av
funktionshindrades  totala ekonomiska  situation,
bl.a. med hänsyn till  kostnader  för  läkarbesök
och  läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst
m.m.  Kostnaderna   för  ett  mer  vittomfattande
högkostnadsskydd bör  beräknas.  I  det  fall det
föreligger  likheter  och  skillnader beträffande
den ekonomiska situationen för  kvinnor  och  män
bör det belysas särskilt. Vad utskottet nu anfört
med  anledning av motionerna So33 (m) yrkande 11,
So40 (fp) yrkande 12, So41 (mp) yrkandena 4 och 5
samt 6  delvis,  So44  (kd) yrkande 13, So462 (s)
och So490 (v) yrkande 4  bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Regeringen   har   den  31  maj  2001  uppdragit  åt
Statistiska centralbyrån  att utarbeta en rapport om
funktionshindrade   personers   levnadsförhållanden.
Rapporten skall i huvudsak baseras på SCB:s tidigare
genomförda undersökningar av levnadsförhållanden för
åren 19881999. Uppdraget  skulle  redovisas  senast
den  1 november 2001 men har blivit försenat. Enligt
uppgift  kommer  rapporten att avlämnas under första
halvåret 2002.

I Socialstyrelsens  rapport  Välfärd  och valfrihet?
Slutrapport   från   utvärderingen   av   1995   års
psykiatrireform  (Socialstyrelsen  följer  upp   och
utvärderar   1999:1)  föreslår  Socialstyrelsen  att
huvudmännen tillsammans inleder försök att utvärdera
olika verksamheter med hjälp av s.k. brukarrevision.
Lokal  granskning   av   den  egna  verksamheten  är
nödvändig för att säkerställa  kvalitet.  I en sådan
kvalitetstillsyn har brukarna en självklar del. Inom
detta område sker för närvarande en metodutveckling,
anförs  det.  Vidare  föreslås att brukarinflytandet
stärks genom att det införs  särskilda brukarråd och
att  en faktisk samverkan med brukarorganisationerna
säkerställs.

I  proposition   1999/2000:79   Från   patient  till
medborgare      en   nationell  handlingsplan   för
handikappolitiken gör regeringen  bedömningen att en
försöksverksamhet med personligt stöd  till  brukare
med      funktionshinder      bör      inledas     i
handikapporganisationernas  regi. Olika metoder  för
hur  ett  sådant  stöd  kan  utformas,  organiseras,
administreras och finansieras bör prövas.

Utvecklingen av försöksverksamhet kring personligt
brukarstöd  har  sedan  i  skrivelse   1999/2000:125
Redovisning  av fördelningen av medel från  Allmänna
arvsfonden under  budgetåret 1999 angetts som ett av
de  områden  som  särskilt   bör  uppmärksammas  vid
kommande fördelning av stöd ur  Allmänna arvsfonden.
Riksdagen har inte haft något att erinra.
Regeringen  har den 7 december 2000  beslutat  att
avsätta 10 miljoner  kronor  ur  Allmänna arvsfonden
till    Arvsfondsdelegationens    förfogande     för
försöksverksamhet   kring   personligt   brukarstöd.
Regeringen har anfört att avsikten är att  under tre
projektår  avsätta  sammanlagt 30 miljoner kronor  i
denna särskilda satsning.  Regeringen  har samma dag
också  beslutat  att  ställa  5  miljoner kronor  ur
Allmänna   arvsfonden   till  Arvsfondsdelegationens
förfogande för ideella organisationers utveckling av
verksamhet som syftar till  att använda kulturen som
uttrycksmedel för att minska  fördomar och förbättra
kunskapen  om  funktionshinder. Beloppet  avser  det
första året av en treårig projektverksamhet.

Socialstyrelsen   har  i  december  2001  publicerat
rapporten  Brukarråd   och   brukarrevisioner   inom
verksamheter     för     personer    med    psykiska
funktionshinder. Rapporten  behandlar s.k. brukarråd
och    brukarrevisioner    som   ett    medel    för
brukarinflytande  över offentliga  verksamheter  för
personer   med   psykiska    funktionshinder.    Den
innefattar  en kartläggning av brukarråd i kommunala
och landstingskommunala  verksamheter. Syftet är att
belysa   och   redovisa  erfarenheter   såväl   från
brukarråd med olika  organisation  och  befogenheter
som från verksamhetsgranskningar utförda av brukare.
Rapporten  redovisar inte någon komplett inventering
av     samtliga     brukarråd     och     genomförda
brukarrevisioner  i landet. Av rapporten framgår att
såväl intervjuade brukare som verksamhetsföreträdare
är övervägande positiva  till brukarrådens funktion.
Brukarperspektivet inom verksamheter sägs ha stärkts
och konkreta resultat av rådens arbete har uppnåtts.
De brukarrevisioner som redovisas  är  upplagda  som
modifierade   versioner   av   BUKU,  en  metod  för
brukarstyrd granskning av verksamheter  för personer
med utvecklingsstörning, respektive BIKVA,  en dansk
modell  som  syftar till att skapa diskussion mellan
olika aktörer.  Socialstyrelsen  anser det svårt att
dra  några  generella slutsatser utifrån  det  fåtal
genomförda revisioner som ingår i studien.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vill   än   en   gång   understryka   att
handikappolitiken  ytterst är en fråga om demokrati.
Samhället  måste  bygga  på  insikten  om  att  alla
människor   är   lika  mycket   värda,   har   samma
grundläggande behov  och  skall  behandlas med samma
respekt, att mångfald berikar och att varje människa
med sin kunskap och sin erfarenhet  är  en  tillgång
för  samhället.  Det innebär att alla skall ha  lika
rätt och lika möjligheter att bestämma över sina liv
och   få  sina  önskemål   respekterade.   Utskottet
vidhåller    att    de    nationella    målen    för
handikappolitiken som riksdagen ställt sig bakom bör
fortsätta att gälla och avstyrker därmed förslaget i
motion  So240  (c)  yrkande 1 om ytterligare mål för
handikappolitiken. I  motion  So619  (kd)  yrkande 1
efterlyses  en  utredning  om  en  etisk  plattform.
Utskottet anser för sin del att handlingsplanen  och
målen   för   handikappolitiken   utgör   en   sådan
plattform. Motionsyrkandet avstyrks.

Ett av målen för handikappolitiken är jämlikhet  i
levnadsvillkoren för flickor och pojkar, kvinnor och
män  med funktionshinder. Utskottet vill understryka
att     det      är     särskilt     viktigt     att
jämställdhetspolitiken tillämpas fullt ut, så att de
problem som det innebär  att  ha ett funktionshinder
inte   ytterligare   förstärks   av   könsstereotypa
föreställningar.  Utskottet  anser  inte  att  något
initiativ bör tas med anledning av  motionerna So500
(v)  yrkande  1 och Sf402 (mp) yrkande 5. Motionerna
är delvis tillgodosedda.
Den  nationella  handlingsplanen  är  inriktad  på
generella     lösningar     och     den     allmänna
tillgängligheten  i  samhället. Detta bör leda  till
ett minskat behov av särlösningar  och till att fler
kan  delta  i  samhällslivet på likvärdiga  villkor.
Utskottet  avstyrker  därmed  motionerna  So240  (c)
yrkande 2 och So611 (m) yrkande 1. Även motion So637
(fp) yrkande  18  avstyrks.  Utskottet biträder inte
heller  förslaget  om  att införa  en  handikappeng.
Motion N319 (m) yrkande 14 avstyrks därmed.
Utskottet erinrar om att  enligt socialtjänstlagen
(2001:453) och lagen (1993:387)  om stöd och service
till vissa funktionshindrade gäller  fr.o.m.  den  1
juli  2000  att  länsstyrelserna  får  förelägga  en
kommun  eller  ett  landsting  vid vite att följa en
lagakraftvunnen dom som ger den  enskilde  rätt till
en viss insats enligt respektive lag. Riksdagen  har
dessutom   uttalat   att   den   förväntar  sig  att
regeringen   återkommer   till  riksdagen   med   en
redovisning  angående ej verkställda  domstols-  och
myndighetsbeslut  enligt  dessa  lagar  och  om  det
behövs även med förslag till förändringar. Utskottet
anser  inte  att  motion  So611  (m)  yrkande 12 bör
föranleda    något    ytterligare   initiativ   från
riksdagens sida. Motionen avstyrks.
Regeringen har i proposition  2001/02:80 Demokrati
för  det  nya  seklet  lagt  fram förslag  bl.a.  om
förbättrade     villkor     för    funktionshindrade
förtroendevalda. Motion So618  (fp)  yrkande  17  är
därmed i huvudsak tillgodosedd.
Utskottet   konstaterar   att   SCB:s  rapport  om
funktionshindrades levnadsförhållanden  är försenad,
men   väntas   komma  under  första  halvåret  2002.
Riksdagen  bör  avvakta  denna  redovisning.  Motion
So618 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.
Socialstyrelsen  har  nyligen publicerat rapporten
Brukarråd och brukarrevisioner inom verksamheter för
personer med psykiska funktionshinder. Vidare kommer
Allmänna arvsfonden under en treårsperiod att stödja
försöksverksamhet   kring   personligt   brukarstöd.
Riksdagen  bör avvakta resultatet  av  det  pågående
arbetet på området.  Utskottet  anser att motionerna
So500 (v) yrkande 12 och So619 (kd) yrkande 2 delvis
är tillgodosedda.

Hjälpmedel


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör   avslå   motioner   om   en
hjälpmedelsgaranti.  Utskottet  vidhåller att
det   inte   finns  förutsättningar  för   en
hjälpmedelsgaranti.  Riksdagen bör även avslå
övriga    motioner    om   hjälpmedelsfrågor.
Utskottet   hänvisar  till   att   regeringen
nyligen har tillkallat  en  särskild utredare
att     analysera     vissa     frågor     på
hjälpmedelsområdet.     Flertalet    av    de
frågeställningar  som tas  upp  i  motionerna
täcks av direktiven.  Jämför  reservationerna
10  (m, kd, c, fp), 11 (m), 12 (c),  13  (fp)
och 14 (v, mp).

Motioner

I motion  So611  av  Chris  Heister m.fl. (m) begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförs   om
valfrihet   inom   hjälpmedelsområdet  (yrkande  4).
Vidare  begärs att regeringen  lägger  fram  förslag
till införande av en hjälpmedelsgaranti (yrkande 5).
Motionärerna  anser  att den funktionshindrade skall
ha möjlighet att påverka  sin  egen  situation t.ex.
genom att kunna välja vårdpersonal och  omsorgsform,
men   också   genom   att   välja   hjälpmedel.   En
hjälpmedelsgaranti  skulle  öka  valfriheten för den
enskilde  och  därutöver  främja  utbudet  av  olika
former  av  hjälpmedel.  Det kommer att  blir  fler,
bättre och billigare hjälpmedel, eftersom konkurrens
ger kostnadseffektivitet samtidigt  som den tekniska
utvecklingen påskyndas, anför motionärerna. De anser
att den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin
måste   bli  föremål  för  särskild  utredning   där
noggranna analyser och avvägningar görs.

I motion  So500  av  Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen i tilläggsdirektiv  till  utredningen
som   ser   över  hjälpmedelssituationen  för  vissa
grupper, ger  den  i uppdrag att se över väntetider,
kostnader och ansvarsområde,  enligt  vad i motionen
anförs  om  sjukskrivningstider  och  rehabilitering
(yrkande  8).  Väntetiderna för hörselhjälpmedel  är
generellt  sett  långa  och  varierar  stort  mellan
landstingen.  Kostnaderna   varierar  också.  Vidare
varierar prioriteringsordningen  mellan landstingen,
så att personer i arbetsför ålder  i vissa landsting
får förtur före äldre personer, anför  motionärerna.
Motionärerna  anser att ansvaret för hjälpmedel  och
arbetshjälpmedel  behöver  renodlas.  Den  aviserade
hjälpmedelsutredningen  skall  se  över väntetiderna
för   att   få   hörapparat.  Detta  omfattar   inte
väntetiderna  för  andra   hjälpmedel.  Inte  heller
omfattas   förtydligande   av   ansvarsområden   och
kostnadsfördelning.  Utredningen  bör   därför   ges
tilläggsdirektiv  att  se  över  dessa förhållanden,
anförs det.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförs   om
hjälpmedelsgaranti  (yrkande  8). Motionärerna anser
att hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste
säkras. En helhetssyn och en samlad  bedömning måste
göras   i  ansvarsfördelningen  mellan  kommun   och
landsting.   För   att   avhjälpa   detta   föreslår
motionärerna  en  hjälpmedelsgaranti med normer  för
väntetider och utprovning samt reparationstider inom
rimliga gränser.

Vidare yrkas att  riksdagen  begär  att regeringen
lägger  fram  förslag  till särskilt stöd  till  IT-
produkter för funktionshindrade (yrkande 6). För att
människor skall känna självbestämmande,  delaktighet
och  egenvärde  måste  samhället  utformas  så   att
individen   ges   möjlighet  att  ta  del  av  t.ex.
nyhetssändningar och  kulturliv, anför motionärerna.
Valmöjligheterna för den enskilde bör inte begränsas
på grund av ett visst funktionshinder.

I motion So618 av Lars  Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs dels om en
hjälpmedelsgaranti (yrkande 8), dels om en utredning
av   hela  hjälpmedelsförsörjningen   (yrkande   9).
Motionärerna   konstaterar   att   vissa  hjälpmedel
erhålls av sjukvårdhuvudmannen utan avgift. Avgifter
förekommer dock, bl.a. för utprovning  av hjälpmedel
och  för  tillhandahållandet.  För  vissa  slag   av
hjälpmedel har särskilda avgiftssystem införts.

I  motion So476 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
begärs  tillkännagivande  om funktionshindrades rätt
till hjälpmedel på lika villkor.  Motionärerna anför
att  hjälpmedelsbehovet tillgodoses  på  ett  mycket
varierande   sätt.  Likaså  varierar  den  enskildes
kostnader   mellan    olika   landsting.   För   att
funktionshindrades rättmätiga  behov  av  hjälpmedel
skall  tillgodoses  på ett bättre och mer nationellt
jämställt sätt bör en översyn snarast göras.

Också i motion So536  av Lena Sandlin-Hedman m.fl.
(s) begärs tillkännagivande  om  behovet  av  att se
över  lagstiftning och regelsystem kring hjälpmedel.
Motionärerna   anför   att  den  enskildes  faktiska
möjlighet  att  erhålla  kompensatoriska  hjälpmedel
inte får vara beroende av var i landet man bor eller
vilken typ av hjälpmedel man  är  i  behov  av.  Att
regelsystemet  kring  hjälpmedel  tillåter  påvisade
skillnader   i   avgiftsuttag   utgör   en  brist  i
lagstiftningen och måste ses över.
I motion So391 av Ann-Marie Fagerström  (s) begärs
tillkännagivande om högkostnadsskydd för hjälpmedel.
Motionären  anför  att  utvecklingen  när det gäller
hjälpmedel  går  mot  att  den  enskilde får  betala
alltmer av sina kostnader själv. Skillnaderna mellan
kommunerna  är  också stora. Därför  bör  regeringen
överväga att utreda högkostnadsskydd för hjälpmedel.

I fler motioner tas  frågor  kring  hörselhjälpmedel
upp.

I  motion  So332  av  Maud Ekendahl och  Elizabeth
Nyström  (båda m) begärs tillkännagivanden  dels  om
att  audionomer   bör  bli  berättigade  att  utföra
hörselhjälpmedelsutprovning  i enskild regi (yrkande
1),   dels  om  att  en  nationell  egenavgift   för
hörselhjälpmedel    bör    utformas   (yrkande   2).
Motionärerna  anser att utprovning  av  hörapparater
bör  ske  på  liknande   sätt   som   utprovning  av
synhjälpmedel. Landstinget eller staten  fastställer
vilka   bidragskriterier   som   skall   gälla   för
hjälpmedel    inklusive   utprovning.   Vidare   bör
audionomerna        kunna         få         bedriva
hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi via avtal
med  landstinget  eller  staten.  Med  detta  system
skulle  köerna  försvinna och patienten skulle själv
kunna välja utprovningsställe.
I  motion  So360   av  Anders  Ygeman  (s)  begärs
tillkännagivande          om          hörselskadades
hjälpmedelssituation. För att öka möjligheterna  för
att  hörselskadade  kostnadsfritt  skall få tillgång
till  den  bästa  hörseltekniken  bör det  göras  en
översyn av finansieringssystem för hörselhjälpmedel,
anför motionären.
I  motion  So557  av  Rune  Berglund  (s)   begärs
tillkännagivande  om  hjälpmedel till hörselskadade.
Motionären   anser  att  hjälpmedelsfrågan   behöver
belysas ytterligare. Förtydligande av ansvarsområden
och   kostnadsfördelning   mellan   olika   huvudmän
avseende  hjälpmedel är angeläget bl.a. mot bakgrund
av    att    väntan     på    hjälpmedel    påverkar
sjukskrivningstider      och     möjlighet      till
rehabilitering.   Regler   för   likabehandling   av
beviljande  av hjälpmedel för  hörselskadade  liksom
beviljande av andra hjälpmedel bör tas fram.

Frågor kring  hund  som  hjälpmedel  tas  upp  i två
motioner. I motion So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas  att  regeringen  utreder frågan om likformade
regler  för  beviljandet  av   hund  som  hjälpmedel
oavsett funktionshinder (yrkande 9).

I  motion  So578 av Rune Berglund  (s)  framställs
liknande yrkanden. Här begärs tillkännagivanden dels
om   vad   i   motionen    anförs    om   hundar   i
rehabiliteringssyfte          samt          särskild
kostnadsersättning  (yrkande 1), dels om hundar  som
hjälpmedel (yrkande 2).

I  motion  So471  av  Birgitta  Carlsson  och  Sofia
Jonsson  (båda  c) begärs  tillkännagivande  om  att
glasögon till barn skall betraktas som hjälpmedel.

I motion So268 av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin (m)
begärs  att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
erforderliga  lagändringar  så att funktionshindrade
garanteras   hjälpmedel   för  personlig   assistans
oavsett huvudman i enlighet  med  vad  som  anförs i
motionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet  har  i  betänkande  2000/01:SoU12  senast
behandlat   motioner   om   hjälpmedel  (s.  2124).
Utskottet vidhöll då sin tidigare ståndpunkt att det
inte      finns      förutsättningar     för      en
hjälpmedelsgaranti.   Utskottet   konstaterade   att
regeringen  aviserat  en  utredning  om  behovet  av
hjälpmedel  för vissa grupper  av  funktionshindrade
och  att  regeringen   i   detta   sammanhang  också
övervägde  att  låta  utredningen se över  de  långa
väntetiderna och andra  problem som sammanhänger med
hörapparater.

Regeringen   har  den  18  oktober   2001   beslutat
tillkalla  en  särskild  utredare  med  uppdrag  att
analysera vissa  frågor  på  hjälpmedelsområdet  och
lämna förslag till åtgärder. Den särskilde utredaren
skall  också  förtydliga vissa insatser enligt lagen
(1993:387)   om  stöd   och   service   till   vissa
funktionshindrade        (dir. 2001:81).        Inom
hjälpmedelsområdet skall analysen avse

   hjälpmedelsförsörjningen      för      barn     i
förskoleverksamhet, barn, ungdomar och vuxna inom
det  offentliga  skolväsendet,  sådana fristående
skolor    som   står   under   statlig   tillsyn,
kompletterande  utbildningar  som berättigar till
studiestöd eller statsbidrag, högskoleutbildning,
samt folkhögskoleutbildning,

   de      förändrade      förutsättningarna      på
hjälpmedelsområdet   genom    utvecklingen   inom
informations-  och  kommunikationsteknologi   och
digital teknik,

   avgiftssystemet   för   hjälpmedel   och  därtill
hörande   regler   i  hälso-  och  sjukvårdslagen
(1982:763), samt

   gränsdragningen  vad   gäller   ansvaret   mellan
individuella    hjälpmedel   för   personer   med
personlig  assistans   och  arbetshjälpmedel  för
assistenterna.

Den särskilde utredaren skall  redovisa sitt uppdrag
senast den 10 januari 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare  intagna ståndpunkt
att  det inte finns realistiska förutsättningar  för
en hjälpmedelsgaranti.  Motionerna So240 (c) yrkande
8,  So611  (m) yrkandena 4  och  5  och  So618  (fp)
yrkande 8 avstyrks därmed.

Utskottet  konstaterar  att regeringen nyligen har
tillkallat en särskild utredare  att analysera vissa
frågor på hjälpmedelsområdet. Utredaren  skall bl.a.
analysera   de   förändrade   förutsättningarna   på
hjälpmedelsområdet    genom    utvecklingen     inom
informations-    och   kommunikationsteknologi   och
digital teknik. Syftet  är att undersöka hur behovet
av  hjälpmedel för de grupper  av  funktionshindrade
som av  olika  skäl inte har kunnat tillgodogöra sig
de nya rönen inom  den  tekniska  utvecklingen skall
kunna  tillgodoses på ett bättre sätt.  Även  frågor
kring  hörselhjälpmedel  och  avgifter  m.m.  liksom
frågan om gränsdragningen vad gäller ansvaret mellan
individuella  hjälpmedel  för personer med personlig
assistans  och  arbetshjälpmedel  för  assistenterna
kommer att behandlas.  Utskottet  har vidare erfarit
att utredaren kommer att få tilläggsdirektiv  om att
analysera         hjälpmedelsförsörjningen        på
arbetsmarknadsområdet.  Det som tas upp i motionerna
So240 (c) yrkande 6, So268  (m),  So332  (m),  So360
(s),  So391  (s),  So476  (s),  So500 (v) yrkande 8,
So536  (s),  So557  (s)  och  So618 (fp)  yrkande  9
omfattas av direktiven. Yrkandena  är  därmed delvis
tillgodosedda.
Utskottet    konstaterar    att   det   är   varje
sjukvårdshuvudmans  ansvar  att fastställa  vad  som
skall räknas som hjälpmedel.  Motionerna  So471 (c),
So500 (v) yrkande 9 och So578 (s) avstyrks därmed.

Rätt till teckenspråkstolk


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  en motion om rätt till
teckenspråkstolk  med  hänvisning   till  det
pågående    arbetet    på   området.   Jämför
reservation 15 (kd).

Motion

I  motion  So486  av  Lars Gustafsson  och  Chatrine
Pålsson  (båda  kd) begärs  tillkännagivande  om  en
översyn  av  lagstiftningen   avseende   tolkar  för
funktionshindrade.     Motionärerna     anser    att
funktionshindrade måste ges verkliga möjligheter att
kunna  ta del av all den information som berör  dem.
Det behövs  en  översyn  av reglerna avseende tolkar
för funktionshindrade och  därefter förändringar för
att åtgärda bristerna i lagstiftningen.

Bakgrund och tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har i betänkande 2000/01:KU14
föreslagit ett tillkännagivande  till  regeringen om
att det är angeläget med en översyn när  det  gäller
frågan  om  rätten  att kunna använda teckenspråket.
Riksdagen  ställde  sig   bakom   förslaget   (rskr.
2000/01:147).  Utskottet  har  erfarit  att direktiv
till en utredning angående teckenspråkets  ställning
för    närvarande    är    under    utarbetande    i
Regeringskansliet.

I  budgetpropositionen  2001/02:1,  utgiftsområde 9,
anför regeringen (s. 89) att tolktjänsten  ännu inte
kan  anses  genomförd  på  det  sätt  som  avsågs  i
handikappreformen.  Regeringen avser därför att göra
en översyn av tolktjänstverksamheten mot bakgrund av
de senaste årens utveckling på området.

Bakgrunden  är, enligt  uppgift,  Socialstyrelsens
rapport      Uppföljning       av       landstingens
tolktjänstverksamhet  för  barndomsdöva,  dövblinda,
vuxendöva  och hörselskadade år 2000 där det  anförs
att förutsättningarna  för  en fortsatt utbyggnad av
tolktjänsten  är  god  beträffande   tillgången   på
utbildade tolkar. Det som komplicerar utbyggnaden är
för vissa landsting en fråga om ekonomi, på grund av
den     snedfördelning     som    principerna    för
statsbidragets    fördelning   innebär.    Styrelsen
konstaterar att 10 landsting uppvisar underskott och
10 landsting överskott i tolkverksamheten. Obalansen
beror   på   att   statsbidraget    fördelas   efter
invånarantal, inte efter den belastning  i  form  av
antal  användare  eller  beställda  tolkuppdrag  som
landstingen har, anförs det.

Utskottets ställningstagande

Regeringen  har  den  31  januari  2002 uppdragit åt
Riksrevisionsverket  att  se  över  principerna  för
fördelningen   av  statsbidraget  till  landstingens
tolktjänstverksamhet.  Vidare  har utskottet erfarit
att   Socialdepartementet  för  närvarande   bereder
direktiv till en utredning angående rätten att kunna
använda    teckenspråket.    Utskottet   anser   att
resultatet  av  pågående  arbete   på   området  bör
avvaktas.   Riksdagen   bör  därmed  inte  ta  något
initiativ  med  anledning  av   motion  So486  (kd).
Motionen avstyrks.


Habilitering och rehabilitering


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motioner om habilitering
och      rehabilitering.       Efter      ett
tillkännagivande     av     riksdagen     har
Socialstyrelsen  nu  i  uppdrag att kartlägga
såväl funktionshindrade barns  och  ungdomars
som  vuxnas  tillgång  till habilitering  och
rehabilitering. Resultatet  av  detta  arbete
bör  avvaktas. Jämför reservation 16 (m,  kd,
fp).

Motioner

I motion  So611  av  Chris  Heister m.fl. (m) begärs
tillkännagivande       om      samordning       inom
rehabiliteringsområdet (yrkande  3).  En  fungerande
samordning  inom  rehabiliteringsområdet  i enlighet
med    motionärernas   förslag   till   obligatorisk
hälsoförsäkring skulle skapa stora mervärden för den
enskilde  och  för samhället, anför motionärerna. En
fungerande rehabilitering  är  ofta en förutsättning
för  att  funktionshindrade  skall  kunna  leva  ett
någorlunda normalt liv.

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf  m.fl.  (kd)
begärs   tillkännagivande   om   ansvarsfördelningen
mellan myndigheter vid rehabilitering  (yrkande 10).
Ett hinder för funktionshindrades rehabilitering  är
den    oklara    ansvarfördelningen   mellan   olika
myndigheter som är  inblandade  i processen. För att
få   verkningsfulla   rehabiliteringar   krävs   att
åtgärder vidtas för att undanröja hinder.

I  motion  So618  av  Lars   Leijonborg   m.fl.   (fp)   begärs
tillkännagivande  om rehabilitering och habilitering
(yrkande 11). I FN:s standardregler regel 3 sägs att
alla  människor  med   en  funktionsnedsättning  som
behöver rehabilitering/habilitering  bör ha tillgång
till en sådan. Motionärerna hänvisar till  att det i
dag är mycket olika runt om i landet både vad gäller
resurser för rehabilitering/habilitering och utbudet
av  rehabiliteringsresurser. Motionärerna anser  att
det är  av  stor  vikt  att  det  är en sammanhållen
rehabilitering där insatserna finns  som  en  helhet
och   inte   som   från  varandra  skilda  insatser.
Individens behov, önskemål  och  bästa  skall ha ett
avgörande inflytande i valet av rehabiliterings- och
habiliteringsinsatser och inte utbud och  ekonomiska
möjligheter.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet   har   i   betänkande  2000/01:SoU12  med
anledning   av  en  motion   (fp)   föreslagit   ett
tillkännagivande  till  regeringen  angående  vuxnas
tillgång   till   habilitering  och  rehabilitering.
Utskottet anförde följande (s. 20):

Utskottet konstaterar  att många fortfarande inte
får sina habiliterings-  och rehabiliteringsbehov
tillgodosedda  tillräckligt  väl  och  att  många
områden  därför  behöver  utvecklas  ytterligare.
Detta gäller både  barn  och  vuxna.  Exempel  på
eftersatta  områden  är  rehabilitering för äldre
med  funktionshinder,  personer   med   klassiska
neurologiska  sjukdomar  som  MS  och  Parkinsons
sjukdom   samt   insatser   för  unga  vuxna  med
funktionshinder.   Behovet   av   utveckling   av
habiliteringen   för   barn   och  ungdomar   med
funktionshinder är ytterligare ett område.

Regeringen har givit Socialstyrelsen  i uppdrag
att  kartlägga på vilket sätt landstingens  barn-
och ungdomshabilitering  är tillgängliga för barn
och    ungdomar    med   olika   funktionshinder.
Kartläggningen omfattar  även samverkan med andra
verksamheter kring utformningen  och innehållet i
insatserna till barnen och ungdomarna  och  deras
familjer.
Utskottet  delar  uppfattningen  i motion So538
(fp) yrkande 11 att även funktionshindrade vuxnas
tillgång  till  habilitering  och  rehabilitering
behöver kartläggas. Vad utskottet nu  anfört  med
anledning  av  motionen  bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

Efter riksdagens tillkännagivande gjordes en ändring
av    regleringsbrevet    för   år   2001   så   att
Socialstyrelsen även fick i  uppdrag  att  kartlägga
funktionshindrade  vuxnas tillgång till habilitering
och   rehabilitering.   Styrelsen   skall   redovisa
kartläggningen av tillgängligheten till landstingens
barn- och  ungdomsrehabilitering  senast den 31 mars
2003.  Uppdraget  angående  vuxna  skall   redovisas
senast den 15 januari 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare uppmärksammat att många  inte
får  sina  habiliterings-  och  rehabiliteringsbehov
tillgodosedda tillräckligt väl och att många områden
behöver    utvecklas    ytterligare.    Efter    ett
tillkännagivande  från riksdagen har Socialstyrelsen
nu i uppdrag att kartlägga  såväl  funktionshindrade
barns   och  ungdomars  som  vuxnas  tillgång   till
habilitering  och  rehabilitering.  Utskottet  delar
uppfattningen   i  motionerna  att  en  sammanhållen
rehabilitering  är   angeläget.  Resultatet  av  det
pågående  arbetet  på  området  bör  dock  avvaktas.
Riksdagen   bör   inte  nu  ta   något   ytterligare
initiativ. Motionerna  So611  (m)  yrkande  3, So618
(fp)  yrkande  11 och So619 (kd) yrkande 10 avstyrks
därmed.


Psykiskt funktionshindrade


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motioner om insatser för
psykiskt     funktionshindrade.     Utskottet
hänvisar till  att  det  pågår ett arbete för
att    utveckla    stödet    till    psykiskt
funktionshindrade  dels  inom  ramen för  den
nationella handlingsplanen för utveckling  av
hälso-  och  sjukvården,  dels  i  form av en
nationell   uppbyggnad   och  utveckling   av
verksamheten     med    personliga     ombud.
Socialstyrelsen    fortsätter    att    följa
utvecklingen  av  psykiatrireformen.   Jämför
reservation 17 (m, kd, fp).

Motioner

I  motion  So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v)  begärs
tillkännagivande  om  vad  i motionen anförs dels om
behovet av en uppföljning av  psykiatrireformen  när
det  gäller  boendet (yrkande 10), dels om en studie
för   att   belysa    psykiskt    funktionshindrades
livsvillkor   (yrkande   11).   I   Socialstyrelsens
slutrapport   om   psykiatrireformen,  Välfärd   och
valfrihet 1999, konstaterades  bl.a.  att  det  inte
skett     en     förskjutning    från    psykiatrisk
heldygnsomsorg till  eget  boende  utan  till  andra
vård-  och  boendeformer.  Detta  kan  bl.a. bero på
brister  i  den psykiatriska öppenvården och  i  det
kommunala  öppenstödet.   Motionärerna   anser   det
viktigt   att   denna   utveckling   bryts  och  att
incitament  skapas  för  att  förverkliga  reformens
intentioner   om  ett  eget  boende   för   psykiskt
funktionshindrade.  Det  är, enligt motionärerna, av
stort   intresse   att   en   studie   om   psykiskt
funktionshindrades livsvillkor genomförs.

I  motion  So418  av  Sonja  Fransson   (s)   begärs
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
psykiskt  funktionshindrade.  Med  psykiatrireformen
1995   avsåg   man   bl.a.   att   stärka   psykiskt
funktionshindrades  inflytande  över  sin situation,
anför   motionären.   Socialstyrelsen   har  i   sin
uppföljning  av  reformen varit försiktigt  positiv,
men  när  det gäller  möjligheterna  till  makt  och
inflytande  har  tyvärr  den  avsedda förstärkningen
uteblivit.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1999/2000:149 Nationell  handlingsplan
för  utveckling  av  hälso-  och sjukvården  anförde
regeringen att genom avtalet om  utvecklingsinsatser
bör   insatserna   för   psykiskt  funktionshindrade
stärkas. Deras psykiatriska  och somatiska vårdbehov
bör tillgodoses genom en utvecklad  samverkan mellan
landstingens      primärvård,     psykiatrin     och
socialtjänsten.

Utskottet  anförde   för   sin  del  i  betänkande
2000/01:SoU5 följande (s. 3133):

Utskottet  anser  i  likhet  med  regeringen  att
psykiatrireformens huvudinriktning, att med hjälp
av     tidiga    insatser    reducera    framtida
funktionsnedsättningar,  bör  ligga  fast.  Detta
synsätt  innebär  att behovet av samverkan mellan
olika  delar  av samhället  ökar.  En  strategisk
uppgift för psykiatrin  är  att  tillsammans  med
andra identifiera behovet av ett bra socialt stöd
för   människor  med  flera  olika  riskfaktorer.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa
grupper  är  mer utsatta än andra. Som regeringen
anfört gäller detta barn och ungdomar som drabbas
av psykisk ohälsa  och  för vilka tidiga insatser
måste  sättas in. Utskottet  vill  här  framhålla
vikten av  samordnade  insatser  mellan barn- och
ungdomspsykiatrin  och  vuxenpsykiatrin  och  ser
därför med tillfredsställelse  på att denna fråga
särskilt     lyfts     fram    i    avtalet    om
utvecklingsinsatser. Av  avtalet  framgår  vidare
att  denna  fråga  bör  uppmärksammas  särskilt i
samband  med  uppföljningen av avtalet. En  annan
utsatt grupp är de psykiskt funktionshindrade som
har både somatiska och psykiatriska vårdbehov som
inte  uppmärksammas   tillräckligt.   Psykiatrin,
socialtjänsten   och  primärvården  måste  enligt
utskottet genom sin samlade kompetens i samverkan
skapa   ett   fungerande    stöd   för   psykiskt
funktionshindrade. Behovet är  särskilt stort för
personer  med  psykiska  problem  och   samtidigt
missbruk.   Slutligen   vill  utskottet  särskilt
understryka  att  många  äldre  har  psykiatriska
vårdbehov som inte beaktas  tillräckligt.  Det är
därför av största vikt att äldre med psykiatriska
vårdbehov  identifieras  och  erbjuds erforderlig
behandling.

1995  års  psykiatrireform  syftade   till  att
förbättra  psykiskt  funktionshindrade  personers
situation  i  samhället genom att bl.a. stimulera
utbyggnaden  av  bostäder  och  utveckla  dagliga
verksamheter.    Genom   reformen   tydliggjordes
kommunernas ansvar för boende, sysselsättning och
dagligt    umgänge    för     gruppen    psykiskt
funktionshindrade.       Av      Socialstyrelsens
utvärdering  av  psykiatrireformen   framgår  att
reformen  haft  otvetydiga positiva effekter  och
att    psykiskt    funktionshindrade    personers
situation i samhället  uppmärksammas  mer  i  dag
(Välfärd    och   valfrihet?   Slutrapport   från
utvärderingen   av   1995   års  psykiatrireform,
1999:1).     Socialstyrelsen     kommer      även
fortsättningsvis   att  följa  reformens  samlade
effekter. Detta sker  genom  utåtriktat  arbete i
samverkan  med  andra  myndigheter och organ  med
syftet  att  stimulera  verksamhetsutveckling   i
kommuner  och  landsting.  Styrelsen skall vidare
stödja   kunskapsutveckling   både   lokalt   och
nationellt     bl.a.    genom    metodutveckling,
kunskapssammanställningar      och     nationella
riktlinjer   både  inom  det  sociala   och   det
psykiatriska  området.   Likaså  skall  styrelsen
genomföra  nationell  uppföljning   med  särskild
betoning på psykiskt funktionshindrade  personers
levnadsförhållanden, livsvillkor och livskvalitet
och  hur  olika samhälls-insatser påverkar  dessa
förhållanden.
Utskottet  vill  framhålla  som  sin mening att
1995 års psykiatrireform varit i huvudsak positiv
för    psykiskt    funktionshindrade    personer.
Självfallet   är   det  dock  väsentligt  att  en
fortsatt uppföljning  sker  för  att  ytterligare
förbättra      förhållandena     för     psykiskt
funktionshindrade personer.
I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra
om att regeringen i maj 2000 gett Socialstyrelsen
i uppdrag att samordna  en  nationell  uppbyggnad
och  utveckling  av  verksamheten  med personliga
ombud till psykiskt funktionshindrade.
Samverkan   mellan   landstingens   primärvård,
psykiatrin och socialtjänsten är enligt utskottet
central  när det gäller att komma till rätta  med
problemen  med  psykisk  ohälsa. Som ovan anförts
har regeringen tillkallat  en  särskild  utredare
med uppgift att beskriva och analysera de problem
som i dag finns vid samverkan mellan landstingens
hälso-  och  sjukvård  och  kommunernas  vård och
omsorg   på  områden  där  det  finns  behov  och
intresse av  att samverka (dir. 1999:42). I detta
sammanhang kommer behovet av samverkan kring dels
barn  och ungdomar  med  psykiska  problem,  dels
psykiskt    funktionshindrade    att   behandlas.
Utredningens  arbete  skall vara avslutat  senast
den 30 november 2000.

Samverkansutredningen har  avlämnat  betänkandet  Samverkan. Om
gemensamma nämnder på vård- och omsorgsområdet, m.m.
(SOU   2000:114).  Betänkandet  är  remissbehandlat.
Frågan bereds för närvarande i Socialdepartementet.

Utskottet  höll  den  13  november 2001 en offentlig
utfrågning på temat Samverkan inom psykiatriområdet.
Utfrågningen   anordnades  mot   bakgrund   av   att
utskottet under det senaste året har tagit initiativ
till att tematiskt studera frågor rörande psykiatri.
Studiebesök har  genomförts  på  fem orter i landet.
Avsikten  med  utfrågningen  var att  få  en  samlad
rapportering    från   värdarna   för    de    olika
studiebesöken av  de  möjligheter  och  problem  som
finns  beträffande  samverkan  mellan olika huvudmän
och/eller verksamheter. (Publiceras inom kort.)

Som   tidigare   redovisats  utarbetar   Statistiska
centralbyrån   för   närvarande    en   rapport   om
funktionshindrade personers levnadsförhållanden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller  sin i betänkande  2000/01:SoU5
intagna ståndpunkt. Utskottet  konstaterar  dessutom
att Statistiska centralbyrån arbetar med en rap-port
om  funktionshindrade personers levnadsförhållanden.
Resultatet  av  det  aktiva  arbete  som  pågår  bör
avvaktas.   Motionerna   So418  (s)  och  So500  (v)
yrkandena 10 och 11 är därmed delvis tillgodosedda.


Lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå  en  motion   om   att
tillsätta   en    utredning   i   syfte   att
förtydliga insatsen  råd  och stöd enligt LSS
då utredningen nu är tillsatt.  Riksdagen bör
också   avslå  motioner  om  att  införa   en
skyldighet    att    anmäla   vanvård   eller
missförhållanden   enligt    LSS.   Utskottet
hänvisar till att Socialdepartementet  enligt
uppgift  avser  att  tillsätta en arbetsgrupp
med  anledning av Socialstyrelsens  skrivelse
om problem  kopplade  till LSS. Riksdagen bör
också  avslå  motioner om  daglig  verksamhet
liksom en motion  om  personlig assistans vid
vuxenutbildning.  Jämför  reservationerna  18
(v), 19 (kd, c), 20 (mp) och 21 (c).

Motioner

Ett antal motioner  tar upp olika aspekter på LSS. I
motion So618 av Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs
att  regeringen tillsätter en utredning i syfte  att
göra förtydliganden  avseende  råd  och  stöd enligt
lagen  (1993:387)  om  stöd  och service till  vissa
funktionshindrade  (yrkande 7).  Motionärerna  anför
att regeringen snarast måste tillsätta den aviserade
utredningen.

I  motion  So253 av Cristina  Husmark  Pehrsson  och
Anita Sidén  (båda m) begärs tillkännagivande om att
lagen   om   stöd    och    service    till    vissa
funktionshindrade också skall omfattas av skyldighet
att  anmäla  vanvård  eller  andra missförhållanden.
Motionärerna  anser  att  samma anmälningsplikt  som
gäller  enligt  socialtjänstlagen  också  bör  gälla
enligt LSS. De anser  att det finns en uppenbar risk
att även de grupper som omfattas av LSS kan utsättas
för  övergrepp.  Då  det handlar  om  människor  som
kanske   inte   kan   anmäla    eller   uppmärksamma
missförhållandena är det angeläget att LSS ändras så
att den omfattar lex Sarah, anförs det.

Också i motion So528 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om lex Sarah och  LSS. Motionärerna
anför  att i lex Sarah finns det angivet  att  lagen
omfattar  både  äldre  och funktionshindrade men att
det  har  tolkats så att insatser  enligt  LSS  inte
omfattas  av  lex  Sarah.  Detta  är  en  brist  som
motionärerna  anser  kan  lösas  genom att lex Sarah
förs   in   i   LSS   alternativt   att   paragrafen
omformuleras i socialtjänstlagen.

I  motion  Ub322  av  Sofia Jonsson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om att  låta  vuxenutbildning  vara
underlag  för  rätt  till personlig assistans enligt
LSS (yrkande 18). Motionärerna anser att regeringens
hantering  av  vuxenutbildning   för   personer  med
funktionshinder förstärker vuxenutbildningens  brist
på solidariska ambitioner. De anser att personer som
omfattas av rätten till personlig assistans skall ha
tillgång  till  personlig assistans om personen vill
delta i  vuxenutbildning.  Att  betrakta  utbildning
som  en  del i det dagliga livet enligt LSS är  både
principiellt  viktigt  och  ett praktiskt, effektivt
sätt  att  öppna  vägen  till vuxenutbildningen  för
många personer med funktionshinder.

Frågor  kring  daglig  verksamhet   berörs   i   två
motioner.  I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) yrkas att  regeringen  lägger  fram förslag till
ändring  i  lagen  om  stöd och service  till  vissa
funktionshindrade enligt  vad  som anförs i motionen
(yrkande 13). Motionärerna anför  att många psykiskt
funktionshindrade har svårt att få tillgång till den
reguljära  arbetsmarknaden  och  enligt  LSS  är  de
undantagna  från  rätten  till  daglig   verksamhet.
Motionärerna  anser att den dagliga verksamheten  är
ett viktigt steg  i  rehabiliteringen  och skapar en
känsla av tillhörighet och egenvärde. Det  är  också
viktigt  för känslan av social gemenskap. Regeringen
bör därför  återkomma  till riksdagen med förslag om
ändring i LSS så att psykiskt  funktionshindrade ges
rätt till daglig verksamhet.

I  motion  So245  av Barbro Feltzing  (mp)  begärs
tillkännagivanden dels  om att kooperatörsbidrag bör
utgå vid arbete i sociala  arbetskooperativ (yrkande
1),  dels  om  att  utreda  möjligheten   till   ett
stimulansbidrag   för   handledarlöner   i   sociala
arbetskooperativ  (yrkande 2). Motionären anför  att
ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en
rehabiliteringsprocess.

Bakgrund och tidigare behandling

Regeringen  har den  18  oktober  2001  beslutat  om
direktiv för  utredningen  om  vissa  hjälpmedel för
personer med funktionshinder samt om vissa  insatser
enligt  lagen  (1993:387)  om  stöd och service till
vissa  funktionshindrade (dir. 2001:81).   Utredaren
skall  bl.a.   föreslå   förtydliganden  samt  lämna
förslag  om  bestämmelserna   bör   ändras  i  något
avseende   vad   gäller   regleringen   av  insatsen
rådgivning  och  annat personligt stöd enligt  lagen
(1993:387)   om  stöd   och   service   till   vissa
funktionshindrade.

Socialstyrelsen  har  i en skrivelse till regeringen
den 30 juni 2000 tagit  upp  problem  kopplade  till
lagen  (1993:387)  om  stöd  och  service till vissa
funktionshindrade. Styrelsen anför att för att lagen
skall  fylla  sin  funktion,  dvs. att  tillförsäkra
människor  med  stora och varaktiga  funktionshinder
goda levnadsvillkor  behöver ytterligare justeringar
göras.  Otydligheter  och  brister  i  lagen  medför
svårigheter för huvudmännen  vid  tillämpningen  och
rättsosäkerhet för de funktionshindrade. Som exempel
nämns   bl.a.  att  LSS  saknar  en  bestämmelse  om
anmälningsplikt  när  det  gäller missförhållanden i
omsorgen om personer med funktionshinder.

Frågan   om  personlig  assistans   vid   utbildning
behandlades   av   utskottet   senast  i  betänkande
2000/01:SoU1. Utskottet anförde då följande (s.74):

Utskottet    vidhåller   sin   uppfattning    att
funktionshindrade   barns  och  vuxnas  behov  av
särskilt  stöd  i  t.ex.  barnomsorg  och  daglig
verksamhet i princip  bör  tillgodoses inom ramen
för den kommunala verksamheten,  t.ex. genom höjd
personaltäthet,  specialpedagogiskt   stöd  eller
elevassistent. Det bör vara huvudmannens  uppgift
att  se till att de resurser som krävs med hänsyn
till  den   funktionshindrades   behov   tillförs
verksamheten.  Utskottet  vidhåller också att  om
särskilda    skäl    föreligger    kan    statlig
assistansersättning   erhållas  även  vid   dessa
verksamheter,  nämligen  om  funktionshindret  är
sådant  eller  kombinationen  av  funktionshinder
sådan att den funktionshindrade  behöver tillgång
till  någon  person med ingående kunskap  om  den
funktionshindrade och dennes hälsotillstånd.

I   proposition  2000/01:72   Vuxnas   lärande   och
utvecklingen  av  vuxenutbildningen  gör  regeringen
bedömningen   att  den  nya  myndigheten  som  skall
ansvara  för  vissa  specialpedagogiska  frågor  bör
utveckla former  för  specialpedagogiskt  stöd  till
vuxenutbildningen  och  utveckla läromedel inriktade
mot  vuxna  funktionshindrades   behov.  Vad  gäller
regelverk och ansvarsfördelning anförs  följande (s.
76):

En   av   grundprinciperna   i   den   offentliga
handikappolitiken       är      ansvars-      och
finansieringsprincipen.  Den  innebär  att  varje
sektor i samhället skall utforma  och bedriva sin
verksamhet så att den blir tillgänglig  för  alla
medborgare.   Behövs   anpassning   skall   detta
finansieras   inom   ramen   för  den  befintliga
verksamheten.    För    offentligt    finansierad
verksamhet   innebär   detta   att  medlen  skall
finansiera de åtgärder som behövs  för  att verk-
samheten  skall vara tillgänglig för alla.  Denna
allmänt formulerade  princip  har emellertid inte
omsatts i tvingande lagstiftning.  De  lagar  och
förordningar    som    reglerar   den   nuvarande
vuxenutbildningen utgår från att anordnarna skall
kunna ta emot alla vuxna  som  tillhör målgruppen
för utbildningen oavsett funktionshinder.

Sverige har ställt sig bakom de  standardregler
som  FN  har  ställt  upp  för  att  tillförsäkra
människor  med  funktionsnedsättning  delaktighet
och jämlikhet.   
Det  räcker  dock  inte  med  att  hindren   är
borttagna  i lagar och förordningar. Andra hinder
för att personer  med  funktionshinder  skall ges
möjlighet  att  studera  bottnar  ofta i okunskap
bland   personalen   hos   utbildningsanordnaren.
Kunskapslyftskommittén    redovisade    i    sitt
betänkande  (SOU  1999:39)  att   personalen  vid
landets  komvuxenheter  och  folkhögskolor   ofta
upplever  att de saknar den pedagogiska kompetens
som  behövs   för  att  undervisa  deltagare  med
funktionshinder. Det tycks dessutom vara relativt
ovanligt att personalen  får fortbildning för att
bättre  kunna anpassa utbildningssituationen  för
studerande med funktionshinder.
Eftersom   det   är  utbildningsanordnaren  som
ansvarar  för att utbildningen  görs  tillgänglig
och håller hög kvalitet för alla är det olyckligt
att det många gånger brister i kunskapen om dessa
personers särskilda behov.
För  att  förbättra   undervisningsmiljön   för
studerande med funktionshinder krävs insatser för
fortbildning  och  information om deras situation
inom vuxenutbildningen.   
Riksdagen har anvisat  medel  för  en  flerårig
kompetensutveckling   för   personer  inom  olika
samhällsområden kring frågor som rör bemötande av
personer  med funktionshinder.  Statens  institut
för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har fått ett
särskilt ansvar för att denna kompetensutveckling
skall äga rum.

Utbildningsutskottet     gjorde     i     betänkande
2000/01:UbU15  samma  bedömning  som regeringen  och
anförde följande med anledning av en motion angående
rätt  till  personlig assistans vid  vuxenutbildning
(s. 30 f.):

Frågan  om  rätt  till  personlig  assistans  vid
vuxenutbildning tas upp i Kunskapslyftskommitténs
slutbetänkande  (SOU  2000:28  s.  547  f.).  Där
framgår  att  Riksförsäkringsverkets allmänna råd
för  tillämpningen   av   lagen   (1993:389)   om
assistansersättning  (LASS)  är  så utformade att
den som har rätt till assistansersättning normalt
även  beviljas  detta  av sin försäkringskassa  i
samband med vuxenutbildning. Det tillkännagivande
som  begärs i motion 2000/01:Ub33  yrkande  4  är
därför inte behövligt.

Riksdagen  följde  utskottet  (rskr. 2000/01:229 och
230).

Vad  gäller  motion  So245 om bidrag  vid  arbete  i
sociala arbetskooperativ  har utskottet behandlat en
likartad  motion  i  betänkande   1998/99:SoU11  och
redovisade  då  (s.  27)  att  enligt  uppgift  från
Svenska Kommunförbundet utbetalar flertalet kommuner
någon  form  av  ersättning  till  dem som deltar  i
daglig  verksamhet.  Utgångspunkten  är   ofta   den
rekommendation  som  Landstingsförbundet  gav  ut år
1989    angående    rehabiliteringsersättning   inom
omsorgerna. Ersättningen  föreslogs utbetalas direkt
till den utvecklingsstörde.  Utskottet  konstaterade
att  kommunerna  har  ett  ansvar  i  enlighet   med
socialtjänstlagen  att  medverka till en meningsfull
sysselsättning  för människor  med  funktionshinder.
Utskottet anförde vidare följande (s. 27 f.):

En    del    kommuner     har    också,    enligt
Socialstyrelsens  årsrapport,   utvecklat   olika
verksamheter.    Ofta    är   arbetsträning   och
fritidssysselsättningar   förlagda   till   samma
lokaler,     varför    gränsdragningar     mellan
verksamheterna kan vara svåra.

Socialstyrelsen  pekar i sin senaste årsrapport
om psykiatrireformen på att personer med psykiska
funktionshinder behöver  stöd till en meningsfull
sysselsättning  och  inte bara  till  arbete  och
yrkesinriktad rehabilitering.  Stödet till arbete
och yrkesinriktad rehabilitering  är  viktigt men
för  många  är det allra viktigaste att ha  något
meningsfullt   att   göra   under   dagen,  anför
styrelsen  (se  redovisningen  tidigare   på   s.
2324). Detta tyder, enligt utskottets mening, på
att  det behövs verksamheter med olika inriktning
för att  tillgodose  de  olika behov som enskilda
människor   har.   Utskottet   utgår   från   att
regeringen följer frågan.
Utskottet  konstaterar  att de flesta  kommuner
betalar   någon   form   av   ersättning    eller
stimulansbidrag  till  dem  som  deltar  i daglig
verksamhet. Utskottet anser att motionerna    
därmed  i  huvudsak  är tillgodosedda. Motionerna
avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1998/99:199).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att  det  som tas upp i motion
So618   (fp)  yrkande  7  faller  inom   ramen   för
direktiven    för   den   särskilde   utredaren   på
hjälpmedelsområdet   (dir.   2001:81).  Motionen  är
därmed tillgodosedd.

Utskottet har erfarit att Socialdepartementet  för
närvarande  bereder  Socialstyrelsens  skrivelse  om
problem  kopplade  till lagen (1993:387) om stöd och
service   till   vissa   funktionshindrade    (LSS).
Utskottet  anser att resultatet av detta arbete  bör
avvaktas.   Något   initiativ   med   anledning   av
motionerna So253  (m)  och  So528  (v)  behövs inte.
Motionerna avstyrks.
Personer  med  psykiska  funktionshinder har  inte
rätt till daglig verksamhet  enligt  LSS. Kommunerna
har   dock   ett   ansvar   enligt   5   kap.   7  §
socialtjänstlagen  (2001:453)  att  medverka till en
meningsfull   sysselsättning   för   människor   med
funktionshinder. Utskottet har erfarit att de flesta
kommuner  betalar  någon  form  av ersättning  eller
stimulansbidrag  till  den  som  deltar   i   daglig
verksamhet.  Utskottet anser att riksdagen inte  bör
ta något initiativ  med  anledning  av  motion So245
(mp).  Motionen  avstyrks.  Även  motion  So240  (c)
yrkande 13 avstyrks.
Vad  gäller  motion  Ub322  (c)  yrkande  18  vill
utskottet  understryka  att  grundprincipen  är  att
varje  sektor  i samhället skall utforma och bedriva
sin verksamhet så  att den blir tillgänglig för alla
medborgare.    Behövs   anpassning    skall    detta
finansieras   inom    ramen   för   den   befintliga
verksamheten. Riksdagen  bör inte ta något initiativ
med anledning av motionen. Motionen avstyrks.

Insatser enligt socialtjänstlagen
m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå en motion  om  insatser
enligt socialtjänstlagen. Riksdagen bör också
avslå  en  motion  om  en  utredning  om  den
sammanlagda    effekten     av     LSS    och
socialtjänstlagen    beträffande   personligt
stöd. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner

I motion So619 av Ester  Lindstedt-Staaf  m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen beslutar att begära en utredning
om    den    sammanlagda   effekten   av   LSS   och
socialtjänstlagen    beträffande   personligt   stöd
(yrkande 14). Motionärerna  anför  att  det  är stor
skillnad  på  de  stödinsatser  som  ges  genom  LSS
respektive  socialtjänstlagen.  Stöd  enligt LSS ger
sammantaget en bättre livskvalitet på grund  av  den
stödbehövandes  möjlighet till inflytande över vilka
insatser som ges.  Motionärerna anser att personligt
stöd   måste   vara   en   rättighet    även    inom
socialtjänstlagen.

I  motion  So574  av  Lena  Sandlin-Hedman m.fl. (s)
begärs  tillkännagivande  om  rätten   till  bistånd
enligt  socialtjänstlagen  i  form  av  bostad   med
särskild  service till personer med funktionshinder.
Motionärerna   anför   att   en   så   grundläggande
livsnödvändighet  som  rätten  till stöd med  bostad
aldrig bör kunna begränsas på grund  av resursbrist.
Går  det  inte att tillgodose behovet inom  kommunen
skall  kommunen   försöka  finna  en  lösning  någon
annanstans  i landet.  Det  hindrar  dock  inte  att
ursprungskommunen  fortfarande har kvar ansvaret för
personen.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453) skall
socialnämnden  verka   för   att  människor  som  av
fysiska, psykiska eller andra  skäl  möter betydande
svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta
i  samhällets  gemenskap  och  att  leva som  andra.
Socialnämnden skall medverka till att  den  enskilde
får en meningsfull sysselsättning och får bo  på ett
sätt  som  är anpassat efter hans eller hennes behov
av särskilt  stöd.  Kommunen  skall inrätta bostäder
med  särskild  service  för dem som  till  följd  av
fysiska, psykiska eller andra  skäl  möter betydande
svårigheter  i  sin  livsföring och som behöver  ett
sådant boende.

Vidare gäller enligt  4  kap. 1 § att den som inte
själv kan tillgodose sina behov  eller  kan  få  dem
tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av
socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd)
och  för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall
genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Biståndet  skall  utformas  så  att det stärker hans
eller hennes möjligheter att leva  ett självständigt
liv.  Socialnämndens  beslut  angående   bostad  med
särskild   service   får   överklagas   hos   allmän
förvaltningsdomstol (16 kap. 3 §).

Frågan  om  väntetider  vid  insatser  enlig LSS och
socialtjänstlagen   behandlades   av   utskottet   i
betänkande 2000/01:SoU12. Utskottet erinrade  då  om
lagändringarna  som  fr.o.m.  den  1  juli  2000 ger
länsstyrelsen  möjlighet  att  förelägga  en  kommun
eller   ett   landsting   vid   vite  att  följa  en
lagakraftvunnen  dom  som ger en enskild  rätt  till
vissa  insatser  enligt  respektive  lag.  Utskottet
konstaterade    också    att    regeringen     givit
Socialstyrelsen   i  uppdrag  att  i  samarbete  med
länsstyrelserna kartlägga  och  analysera antalet ej
verkställda  domar  enligt 9 § lagen  (1993:387)  om
stöd och service till  vissa  funktionshindrade  och
(dåvarande) 6 f § socialtjänstlagen. Utskottet ansåg
att  regeringen  skulle återkomma till riksdagen med
en redovisning samt, om det behövs, även med förslag
till förändringar. Riksdagen följde utskottet (rskr.
2000/01:195).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vill understryka  att  den  enskilde  vid
ansökan  om stöd  i  form  av  bostad  med  särskild
service alltid  har  rätt  till  ett  beslut. Skulle
beslutet  gå  den  enskilde  emot har han eller  hon
möjlighet   att   överklaga  beslutet   hos   allmän
förvaltningsdomstol.  Motion  So574  (s)  bör enligt
utskottets  mening  inte  föranleda något initiativ.
Motionen avstyrks.

Utskottet  biträder  inte  heller   förslaget  att
tillsätta  en utredning om den sammanlagda  effekten
av LSS och socialtjänstlagen  beträffande personligt
stöd. Motion So619 (kd) yrkande 14 avstyrks.

Funktionshindrade kvinnors utsatthet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  en  motion  om   att
tillsätta   en  utredning   med   syfte   att
kartlägga våld  och  sexuella  övergrepp  mot
funktions-hindrade     kvinnor.     Utskottet
hänvisar till att det av regeringen tillsatta
nationella   rådet   för  kvinnofrid  nyligen
publicerat   en   rapport    om    våld   mot
funktionshindrade  kvinnor.  Utskottet  utgår
från  att  det påbörjade arbetet  fortsätter.
Jämför reservation 23 (v, mp).

Motion

I motion So500  av  Gudrun  Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen tillsätter en utredning med syfte att
kartlägga  våld och sexuella övergrepp  mot  kvinnor
(yrkande 7).  För  motionärerna  är  det viktigt att
belysa funktionshindrade kvinnors utsatthet  så  att
alla  blir  medvetna  om att problemet existerar och
det därmed kan motverkas.  Motionärerna  vill att en
bred undersökning genomförs för att i möjligaste mån
kartlägga    våld   och   sexuella   övergrepp   mot
funktionshindrade   kvinnor.  Huvudansvaret  för  en
sådan utredning bör läggas på Handikappombudsmannen.
Handikapprörelsen,     Brottsförebyggande     rådet,
Socialstyrelsen,         Kvinnojourerna          och
Rikskvinnocentrum  är självklara experter i en sådan
utredning, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande
2000/01:SoU12 och hänvisade  då till att ändringen i
socialtjänstlagen  den  1  juli  1998   innebär  att
socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller
har  varit utsatta för våld eller andra övergrepp  i
hemmet  får  stöd  och  hjälp  för  att förändra sin
situation. Utskottet anförde följande (s. 15):

Utskottet  konstaterar  att regeringen  på  olika
sätt  har  uppmärksammat problemet  med  kvinnors
utsatthet i allmänhet. Utskottet vidhåller att de
funktionshindrade   flickornas   och   kvinnornas
situation   inte   får   glömmas   bort  i  dessa
sammanhang.  Utskottet utgår från att  regeringen
noga   följer  frågan.   Något   initiativ   från
riksdagen   med  anledning  av  motion  T427  (v)
yrkande 2 behövs därmed inte.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:195).

Regeringen inrättade  sommaren  2000  Nationellt Råd
för  Kvinnofrid.  Rådet  har i uppdrag att  fördjupa
kunskaperna  om  mäns våld mot  kvinnor  samt  finna
ytterligare vägar  för  att  skydda  kvinnor mot det
våld som alltjämt förekommer. Ett prioriterat område
är  att  belysa  frågan  om  våld  mot  kvinnor  med
funktionshinder.   I   september  2001  publicerades
skriften När man slår mot  det som gör ont. Våld mot
kvinnor med funktionshinder.  Rapporten  syftar till
att  inleda  en  diskussion  om  framtida  åtgärder,
anförs  det.  Den  bygger  på  en  rapport  från den
ideella  organisationen  Forum Kvinnor och Handikapp
som   har   arbetat   mot  våld  mot   kvinnor   med
funktionshinder.  Det  finns  ingen  statistik  från
polis, sjukvård, socialtjänst  eller kvinnojourer om
hur många hjälpsökande som har ett  funktionshinder.
Ytterligare forskning måste därför till  för att man
med säkerhet skall kunna säga hur utbrett våldet mot
kvinnor med funktionshinder är och hur det  ser  ut.
Det   är  också  nödvändigt  att  handikappförbunden
fortsätter  att  engagera  sig i frågan, anförs det.
Förhoppningsvis är det arbetet bara en början på ett
brett  framtida engagemang i  frågan  från  samtliga
handikappförbunds sida.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att
belysa  funktionshindrade   flickors   och  kvinnors
utsatthet så att alla blir medvetna om att problemet
existerar.  Nationellt  Råd för Kvinnofrids  rapport
som  nu  publicerats  utgör  ett  viktigt  bidrag  i
arbetet  med att synliggöra  problemen  på  området.
Rapporten  bör  ses  som   ett  första  steg för att
inleda en diskussion om framtida åtgärder. Utskottet
utgår från att detta arbete fortsätter. Motion So500
(v) yrkande 7 är därmed i huvudsak tillgodosedd.


Handikappguider


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
handikappguider. Utskottet  ser  positivt  på
att  kommuner  upprättar  handikappguider med
information om tillgänglighet  m.m. men anser
inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning  av motionerna. Jämför  reservation
24 (fp).

Motion

I motion So618  av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
handikappguider (yrkande 10). För att underlätta för
personer  med  funktionsnedsättning   att   delta  i
samhällslivet  skall  information  om tillgänglighet
finnas,  som  kan ge vägledning om vad  gäller  allt
från  handikappanpassade   offentliga  lokaler  till
tidningar som ges ut på kassett, anför motionärerna.
Om  en  informationsbas  av detta  slag  kan  skapas
kommer  det  att  bli intressant  även  för  privata
företag    att    meddela    vilken    service    de
tillhandahåller.            Kommuner             och
handikapporganisationer  kan  med fördel delta i den
här typen av projekt, som bör få  spridning  i  hela
landet.  Motionärerna  anser  att  regeringen bör ge
Handikappombudsmannen  i  uppdrag att  ta  initiativ
till att utforma handikappguider.

Samma begäran finns också  i motion So531 av Karl-
Göran Biörsmark (fp).

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet  har  tidigare  behandlat   en  motion  om
handikappguider    i   betänkande   1999/2000:SoU14.
Utskottet konstaterade då att det finns kommuner som
upprättar guider med  information  om tillgänglighet
m.m. Utskottet såg positivt på detta  men ansåg inte
att riksdagen borde ta något initiativ med anledning
av    det    aktuella    motionsyrkandet.   Yrkandet
avstyrktes.   Riksdagen  följde   utskottet   (rskr.
1999/2000:240).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller  sin  tidigare  ståndpunkt  och
avstyrker därmed  motionerna  So531  (fp)  och So618
(fp) yrkande 10.


Stöd till föräldrar med
funktionshindrade barn


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner  om stöd till
föräldrar    med    funktionshindrade   barn.
Utskottet anför att personer  som omfattas av
LSS   har   rätt   att   få   en  individuell
handlingsplan   där   samtliga   stöd-    och
behandlingsinsatser  som görs av såväl kommun
som landsting skall redovisas liksom insatser
som  vidtas  av andra organ.  Kommunen  skall
verka för att insatserna samordnas på ett för
den  enskilde  så   fördelaktigt   sätt   som
möjligt. Jämför reservation 25 (v, kd, mp).

Motioner

I  motion  So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v)  begärs
att  regeringen   gör  en  översyn  av  stödet  till
föräldrar med funktionshindrade  barn  enligt  vad i
motionen  anförs  om  dessa  föräldrars  sociala och
ekonomiska situation (yrkande 2). Ohälsotalet  bland
föräldrar    till    funktionshindrade    barn    är
förskräckande      högt,     anför     motionärerna.
Rehabiliteringen av  sjukskrivna  föräldrar fungerar
inte, eftersom det är situationen kring  barnet  som
är den egentliga orsaken till sjukskrivningen, medan
rehabiliteringsinsatserna  sätts in kring föräldern.
Detta trots att det är brister  i  samhällsstödet  i
övrigt,   dvs.  skola,  barnomsorg,  avlastning  och
sjukvård,  som   är   den   egentliga  orsaken  till
sjukskrivningen.

I  motion  So365  av  Rosita Runegrund  (kd)  begärs
tillkännagivande om behovet  av att förbättra stödet
till familjer med rörelsehindrade  barn.  Motionären
anför  att det i samhället finns en oförståelse  för
hur den  totala arbetssituationen ser ut för kvinnor
i familjer  där  ett  barn  har  rörelsehinder.  Den
utbredda ohälsan hos mammor med rörelsehindrade barn
visar    att    stödet    inte   fungerar   på   ett
tillfredsställande sätt. Samhället  brister  i  sitt
stöd både ekonomiskt och praktiskt.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt  10  §  lagen  (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade  (LSS) kan den enskilde
i  samband  med  att  insatser enligt  LSS  beviljas
begära att en individuell  plan  med  beslutade  och
planerade  insatser  upprättas i samråd med honom. I
planen skall även redovisas  åtgärder  som vidtas av
andra  än  kommunen eller landstinget. Planen  skall
fortlöpande  och  minst  en  gång  om året omprövas.
Landstinget  och kommunen skall underrätta  varandra
om  upprättade   planer.  Planen  är  till  för  att
klargöra  den  enskildes   behov  av  insatser  samt
underlätta samordningen mellan  de  olika  organ som
individen  får stöd av. Av 14 § framgår att kommunen
skall verka  för att insatserna som tas upp i planen
samordnas.

Stöd   till  familjer   med   rörelsehindrade   barn
behandlades  senast  i  betänkande  1999/2000:SoU14.
Utskottet anförde då följande (s. 22):

Utskottet vill med anledning av motion So278 (kd)
om  stöd  till familjer med rörelsehindrade  barn
understryka att de personer som omfattas av lagen
om stöd och  service till vissa funktionshindrade
har rätt att få  en individuell handlingsplan där
samtliga stöd- och  behandlingsinsatser  som görs
av  såväl  kommun  som  landsting skall redovisas
liksom  insatser  som  vidtas   av  andra  organ.
Kommunen skall verka för att insatserna samordnas
på ett för den enskilde så fördelaktigt  sätt som
möjligt.  Utskottet  anser inte att motionen  bör
föranleda något initiativ  från  riksdagens sida.
Motionen avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:240).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill än en gång understryka  att  personer
som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service
till  vissa  funktionshindrade  har  rätt att få  en
individuell  handlingsplan  där samtliga  stöd-  och
behandlingsinsatser som görs  av  såväl  kommun  som
landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas
av   andra  organ.  Kommunen  skall  verka  för  att
insatserna  samordnas  på  ett  för  den enskilde så
fördelaktigt sätt som möjligt. Utskottet  anser inte
att  motionerna  So365 (kd) och So500 (v) yrkande  2
bör föranleda något  initiativ från riksdagens sida.
Motionerna avstyrks.


Personalutbildning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motioner     om
personalutbildning  bl.a. mot bakgrund av den
fleråriga satsning som  görs  på kompetensut-
veckling     för    personal    inom    olika
samhällsområden    kring   frågor   som   rör
bemötandet av personer  med  funktionshinder.
Jämför reserva-tion 26 (kd).

Motioner

I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf  m.fl.  (kd)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs  om
utbildning  kring dolda handikapp för handläggare på
kommun    och    försäkringskassa    (yrkande    5).
Motionärerna  konstaterar  att  funktionshinder  kan
vara dolda. Till de dolda räknas allergier, psykiska
sjukdomar,  afasi,   demens  m.fl.  Barn  med  dolda
handikapp som DAMP, dyslexi  och  andra  närliggande
diagnoser har stora kvarstående behov.

I motion So606 av Charlotta L Bjälkebring  och Tasso
Stafilidis (båda v) begärs tillkännagivanden  om att
vidareutbildning  om  sexualitet och funktionshinder
behövs  för  att  motverka   att   funktionshindrade
utsätts för diskriminering och utanförskap  (yrkande
1)    och    om    att    öka    medvetenheten    om
funktionshindrades   sexhjälpmedel  inom  sjukvården
(yrkande 2). Motionärerna  anför  att  alla har rätt
till sin egen sexualitet och rätt att få  den  hjälp
och  det  stöd  som  behövs  av  personalen utan att
behöva känna skuld och skam. Personalen bör utbildas
i att hantera dessa frågor.

Bakgrund och tidigare behandling

I   proposition   1999/2000:79   om   en   nationell
handlingsplan    för   handikappolitiken   föreslogs
särskilda medel avsättas för en flerårig satsning på
kompetensutveckling    för   personal   inom   olika
samhällsområden kring frågor  som  rör  bemötande av
personer med funktionshinder. Regeringen  ansåg  att
Statens   institut   för   särskilt  utbildningsstöd
(Sisus) borde få uppgiften att  utarbeta och ansvara
för  programmet  på  central  nivå. Sisus  borde  få
disponera 9 miljoner kronor per  år  fr.o.m. år 2001
t.o.m.  år  2003  för att stödja olika modellprojekt
för kompetensutveckling.

Utskottet   biträdde    förslaget    i    betänkande
1999/2000:SoU14.  Riksdagen följde utskottet  (rskr.
1999/2000:240).

Sisus   har  den  31  oktober   2001   inlämnat   en
lägesrapport till Socialdepartementet. Här redovisas
bl.a.  att   samtliga   verkschefer   i   brev   har
informerats  om  Sisus  uppdrag. Kontakt har knutits
med  kampanjen Öppna Sverige,  ett  samarbete  har
inletts  med Statens kvalitets- och kompetensråd, en
skrift   om   bemötande   har   distribuerats   till
offentliganställda som i sitt arbete möter människor
med  funktionshinder,  chefer  och  förtroendevalda.
Vidare har ett antal projekt beviljats stöd.

Utskottets ställningstagande

Den       nationella      handlingsplanen      för
handikappolitiken    som   riksdagen   beslutat   om
innehåller     en     flerårig      satsning      på
kompetensutveckling    för   personal   inom   olika
samhällsområden kring frågor  som  rör  bemötande av
personer med funktionshinder. De frågor som  tas upp
i   motionerna   hör   naturligen   hemma   i  detta
sammanhang.  Riksdagen  bör inte ta något initiativ.
Motionerna So606 (v) och  So619  (kd)  yrkande  5 är
därmed delvis tillgodosedda.

Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Målen för handikappolitiken (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under  punkt 1 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 1. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So240 yrkande 1.

Ställningstagande

Människors  lika värde måste vara utgångspunkten för
handikappolitiken.    Regeringen   har   ett   snävt
samhällsperspektiv på handikappolitiken  och  lyfter
inte  fram  den enskildes förutsättningar. Jag anser
därför att ytterligare  ett  mål  skall tillfogas de
nationella  målen: ett samhälle där  alla  människor
har makt över  sina  liv  och  där  var  och  en har
möjlighet   att   verka  utifrån  sina  individuella
förutsättningar. Vad jag nu har anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


2. Etisk plattform (punkt 2)

av  Chatrine Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att  riksdagens förslag under punkt 2 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So619 yrkande 1.

Ställningstagande


Vi kan konstatera att handikappolitiken brister
vad gäller detaljer och enskilda beslut. De
allvarligaste orättvisorna inträffar dock
när grundläggande demokratiska principer och
internationella konventioner åsidosätts. Vi
anser därför att en etisk plattform bör
utarbetas till stöd för bevakningen av
funktionshindrades grundläggande
rättigheter. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna.


3. Jämlikhet mellan funktionshindrade män och
kvinnor (punkt 3)

av  Ingrid  Burman  (v),  Lena  Olsson   (v)  och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att riksdagens förslag under punkt 3  bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2001/02:So500   yrkande  1  och
2001/02:Sf402 yrkande 5.

Ställningstagande

Välfärdsbokslutet  har  konstaterat  att  det  finns
tydliga könsskillnader mellan funktionshindrade  män
och  kvinnor.  Kvinnor  har  i högre grad ekonomiska
problem än män. Kvinnor får också  mindre  stöd  och
hjälp.  Vi  anser därför att det behövs en fördjupad
kartläggning       av       ojämlikheten      mellan
funktionshindrade  kvinnor och  män.  Kartläggningen
skall följas av ett  åtgärdsprogram  med förslag som
skall  minska skillnaderna mellan kvinnor  och  män.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.


4. Individuella rättigheter (punkt 4)

av Leif  Carlson  (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag  under  punkt 4 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 4. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So611  yrkande  1 och avslår
motion 2001/02:So240 yrkande 2.

Ställningstagande


Vi anser det angeläget att studera andra
länders erfarenheter av att använda
civilrättsliga regler för att stärka den
enskildes ställning i samhället. Vi anser
att framgången för den amerikanska
lagstiftningen på handikappområdet beror på
att funktionshindrade fick individuella
rättigheter garanterade i lag samtidigt som
kännbara sanktioner infördes för brott mot
dessa rättigheter. Behovet av att generellt
stärka den enskildes ställning gentemot
myndigheter och politiska beslut är stort.
Inte minst en ökad kompetensuppbyggnad på
området skulle vara av godo. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.





5. Individuella rättigheter (punkt 4)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt  4 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So240  yrkande  2  och avslår
motion 2001/02:So611 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag    anser   att   de   grundläggande   fri-   och
rättigheterna  måste  kompletteras  med  ytterligare
rätt  till sociala förmåner som krävs för att  kunna
delta i  samhällslivet  på  likvärdiga  villkor. Ett
antal  av  dessa  är  generella förmåner, som  måste
tillkomma  alla, medan andra  förmåner  är  för  att
utsatta individer  och  grupper  skall tillförsäkras
likvärdiga möjligheter. Staten har tagit sitt ansvar
gentemot dessa grupper genom skyldighetslagstiftning
gentemot  kommunerna,  men  det  saknas  motsvarande
individuella  rättigheter  för  enskilda.   Det  har
därmed varit svårt för enskilda individer att  hävda
sin  rätt  mot  kommuner,  regioner  och  riksdag  i
domstol.   Genom   att   tydligare   formulera   vad
rättigheterna  består  i  (t.ex. funktionellt boende
för  funktionshindrade)  ökar  utrymmet  att  lokalt
bestämma hur dessa skall tillgodoses. Därmed stärker
man   det   lokala   självstyret   samt   individens
rättigheter.  Jag  anser   att   riksdagen  bör  hos
regeringen   begära  förslag  om  en  utredning   av
individuellt     utkrävbara      rättigheter     för
funktionshindrade. Vad jag nu anfört  bör  riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


6. Radikalare handikappolitik (punkt 5)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt  5 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So637 yrkande 18.

Ställningstagande

Jag   anser   att    det    behövs   en   radikalare
handikappolitik. Det skall satsas  mer  på  att  öka
tillgängligheten  i  byggnader  och kollektivtrafik.
Rätten  till  personlig assistans skall  återställas
efter de försämringar som genomförts. Därefter skall
den  utvecklas  vidare.   Vad   jag  nu  anfört  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.




7. Domstolstrots (punkt 7)

av  Leif  Carlson  (m),  Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag  under  punkt 7 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 7. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So611 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi tycker  inte att det räcker med att länsstyrelsen
fått  en  vitesmöjlighet   vid   domstolstrots.  Det
viktiga  är  att den enskilde får sin  rätt,  därför
anser vi att regeringen  skall lägga fram förslag om
ekonomisk kompensation till  den  enskilde. Kommunen
skall   betala  ekonomisk  kompensation   till   den
enskilde  motsvarande kostnaden för att betala någon
annan  t.ex.  en  privat utförare  som i kommunens
ställe   kan   tillgodose   de   aktuella   behoven.
Omfattningen av en sådan kompensation bör om möjligt
fastställas  redan   i   samband   med   den  första
domstolsbehandlingen  för  att  undvika att enskilda
måste processa i flera omgångar.  Vad  vi  nu anfört
bör  riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen till
känna.


8. Funktionshindrades delaktighet (punkt 8)

av  Ingrid  Burman  (v), Kerstin Heinemann  (fp),
Lena Olsson (v) och Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens  förslag  under punkt 8 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 8. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So618 yrkande 17.

Ställningstagande

Vi   anser   att   det   är   viktigt   att   även
funktionshindrade  skall kunna delta i politiken och
i den offentliga sfären.  Regeringen  har  nyligen i
proposition  2001/02:80  lagt fram förslag om  vissa
förbättringar    bl.a.   vad   avser    resor    för
förtroendevalda med  funktionshinder.  Vi anser dock
att   det   behövs   en   lag  som  föreskriver  att
information och underlag för beslut skall tas fram i
anpassad form om så begärs.  Vad  vi  nu  anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.



9. Brukarrevision (punkt 10)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Lars
Gustafsson  (kd),  Lena  Olsson  (v) och Marianne
Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under  punkt 10 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 9. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So500  yrkande  12  och
2001/02:So619 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi   anser   att    regeringen    bör    uppdra   åt
Socialstyrelsen  att ta fram en enhetlig manual  för
brukarrevisioner.  Detta  kan  göra  det möjligt att
genomföra  kvalitetsgranskningar ur brukarperspektiv
mellan olika  delar  av landet. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


10. Hjälpmedelsgaranti (punkt 11)

av Chatrine Pålsson  (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m),  Lars  Gustafsson  (kd),
Cristina  Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Kerstin  Heinemann  (fp) och Lars Elinderson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag  under punkt 11 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2001/02:So240   yrkande   8,
2001/02:So611 yrkandena 4  och  5  och 2001/02:So618
yrkande 8.



Ställningstagande

Rätt  insatta  och  utprovade  hjälpmedel  har  stor
betydelse för mångas välbefinnande.  Vi oroas därför
av att hjälpmedelsförsörjningen i dag  inte fungerar
på  ett  acceptabelt sätt. Väntetiderna är  i  många
fall   orimligt    långa.    Vi    anser    att   en
hjälpmedelsgaranti       skall      införas      och
hjälpmedelsmarknaden öppnas  för  konkurrens.  Detta
skulle  leda till kortare köer, ett större utbud  av
hjälpmedel  och  större  valfrihet för den enskilde.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


11. Ny teknik   hörselhjälpmedel m.m.
(punkt 12)

av  Leif  Carlson  (m),  Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag  under punkt 12 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So268  och 2001/02:So332
yrkande   1   och  avslår  motionerna  2001/02:So240
yrkande 6, 2001/02:So332  yrkande  2, 2001/02:So360,
2001/02:So391, 2001/02:So476, 2001/02:So500  yrkande
8,  2001/02:So536,  2001/02:So557 och 2001/02: So618
yrkande 9.

Ställningstagande

Vi anser att utprovning  av  hörapparat  bör  ske på
liknande  sätt  som  utprovning  för  synhjälpmedel.
Landstinget    eller    staten   fastställer   vilka
bidragskriterier  som  skall  gälla  för  hjälpmedel
inklusive  utprovning.  Audionomerna   skall   kunna
bedriva  hörselhjälpmedelsutprovning  i enskild regi
via  avtal med landstinget eller staten.  Med  detta
system  skulle köerna försvinna och patienten skulle
själv kunna välja utprovningsställe.

Vidare  anser  vi  att  regeringen  bör lägga fram
förslag  till  erforderliga  lagändringar   så   att
funktionshindrade    garanteras    hjälpmedel    för
personlig  assistans  oavsett  huvudman.  Vad  vi nu
anfört  bör  riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.

12. Ny teknik   hörselhjälpmedel m.m.
(punkt 12)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 12 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  12. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So240 yrkande  6  och  avslår
motionerna       2001/02:So268,       2001/02:So332,
2001/02:So360,     2001/02:So391,     2001/02:So476,
2001/02:So500      yrkande     8,     2001/02:So536,
2001/02:So557 och 2001/02:So618 yrkande 9.

Ställningstagande

För  att  människor  skall  känna  självbestämmande,
delaktighet och egenvärde  måste  samhället utformas
så att individen ges möjlighet att  ta  del av t.ex.
nyhetssändningar  och kulturliv. Valmöjligheten  för
den enskilde bör inte  begränsas  på  grund  av  ett
visst       funktionshinder.       Jag       bejakar
teknikutvecklingen och understryker att IT-samhället
måste  vara tillgängligt även för funktionshindrade.
Teknikutnyttjandet  kan  i vissa sammanhang vara ett
hinder  för  funktionshindrade   att   få  likvärdig
service som alla andra. Ett exempel på detta  är det
utökade   antalet   Internetbanker.  Jag  anser  det
angeläget att utreda  behovet  av en lagreglering om
likvärdig  tillgänglighet  till  service  för  alla.
Riksdagen  bör  hos  regeringen  begära  förslag  om
särskilt      stöd     till     IT-produkter     för
funktionshindrade.  Vad  jag nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


13. Ny teknik   hörselhjälpmedel m.m.
(punkt 12)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 12 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  13. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So618 yrkande  9  och  avslår
motionerna  2001/02:So240  yrkande 6, 2001/02:So268,
2001/02:   So332,   2001/02:So360,    2001/02:So391,
2001/02:So476,      2001/02:So500     yrkande     8,
2001/02:So536 och 2001/02:So557.

Ställningstagande

Vissa hjälpmedel erhålls  av sjukvårdshuvudmannen, i
många  fall  utan avgift. Avgifter  förekommer  dock
bl.a.  för  utprovning   av   hjälpmedel   och   för
tillhandahållandet. För vissa slag av hjälpmedel har
införts  särskilda avgiftssystem. Ett sådant exempel
är    avgifter     för    hörselhjälpmedel.    Flera
handikapporganisationer  har  påtalat oklarheter vad
gäller  lagstiftningen rörande hjälpmedel.  Frågorna
gäller i  vilken  utsträckning  val av olika slag av
hjälpmedel  omfattas  av hälso- och  sjukvårdslagens
(HSL:s)   regler   om   behandlingsalternativ   samt
huvudmännens formella möjlighet  att  avgiftsbelägga
hjälpmedel och om dessa hjälpmedel omfattas av HSL:s
högkostnadsskydd  i öppen vård. Jag anser  att  hela
hjälpmedelsförsörjningen  behöver  utredas  och  att
lagtexten  måste  förtydligas. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


14. Hund som hjälpmedel m.m. (punkt 13)

av  Ingrid  Burman   (v),  Lena  Olsson  (v)  och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag  under punkt 13 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So500  yrkande  9  och
2001/02:So578 och avslår motion 2001/02:So471.

Ställningstagande

Synskadade  har  sedan  länge   möjlighet  att  utan
kostnad få tillgång till en utbildad  ledarhund. För
personer med andra funktionshinder som  skulle kunna
vara hjälpta av en servicehund som hjälpmedel saknas
den  möjligheten.  Vi  anser  att  en utredning  bör
vidtas för att få likformiga regler  för  beviljande
av  hund  som hjälpmedel oavsett funktionshinder.  I
den översynen  bör  en belysning göras av hur hunden
kan  användas  i  rehabiliteringssyfte.  Vad  vi  nu
anfört bör riksdagen  som  sin  mening ge regeringen
till känna.


15. Rätt till teckenspråkstolk (punkt 14)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under  punkt 14 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So486.

Ställningstagande

Vi  anser  att  funktionshindrade måste ges verkliga
möjligheter att kunna  ta del av all den information
som berör dem. Det behövs  en  översyn  av  reglerna
avseende  tolkar  för funktionshindrade och därefter
förändringar   för   att    åtgärda    bristerna   i
lagstiftningen.  Vad vi nu anfört bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.


16. Habilitering och rehabilitering (punkt 15)

av Chatrine Pålsson  (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m),  Lars  Gustafsson  (kd),
Cristina  Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens  förslag under punkt 15 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  16. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So611    yrkande    3,
2001/02:So618  yrkande 11 och 2001/02:So619 yrkanden
10.

Ställningstagande


En fungerande rehabilitering och en fungerande
samverkan mellan berörda myndigheter är ofta
en förutsättning för att funktionshindrade
skall kunna leva ett någorlunda normalt liv.
Den oklara ansvarsfördelningen mellan olika
myndigheter som är inblandade i processen är
ett problem. Fungerande
rehabiliteringsåtgärder som dessutom 
förutom den humanitära vinsten  skulle ge
positiva samhällsekonomiska effekter
förhindras inte sällan av resursbrist hos en
part i en samarbetskedja, trots att resurser
finns på annat håll i systemet. Vi anser att
individens behov, önskemål och bästa skall
ha ett avgörande inflytande i valet av
rehabiliterings- och habiliteringsinsatser
och inte utbud och ekonomiska möjligheter.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


17. Psykiskt funktionshindrade (punkt 16)

av Chatrine Pålsson  (kd), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m),  Lars  Gustafsson  (kd),
Cristina  Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens  förslag under punkt 16 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  17. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna 2001/02:So418  och  2001/02:So500
yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Socialstyrelsens  uppföljning  av  psykiatrireformen
visar  att många av reformens intentioner  infriats.
Allt är  dock  inte  bra.  Det  har inte skett någon
förskjutning  från  psykiatrisk heldygnsomsorg  till
eget boende utan till  andra vård- och boendeformer.
Detta  kan  bero  på  brister   i  den  psykiatriska
öppenvården  och  i  det  kommunala öppenstödet.  Vi
anser det viktigt att denna utveckling bryts och att
incitament  skapas  för  att  förverkliga  reformens
intentioner   om  ett  eget  boende   för   psykiskt
funktionshindrade.

Det har genomförts  en  lokalstudie  i Stockholm i
samband  med psykädel år 1995. Denna har  följt  vad
som hänt med  livsvillkoren bland personer efter det
att de skrivits  ut från den psykiska långtidsvården
som s.k. medicinskt färdigbehandlade. Mer omfattande
studier som visar  hur  levnadsförhållandena  kommit
att förbättras för gruppen har dock inte genomförts.
Enligt   Stockholmsstudien   är   det  ingen  av  de
medicinskt färdigbehandlade som har  arbete  på  den
öppna  marknaden.  Däremot är det betydligt fler som
jämfört med före utskrivningen  har  någon  form  av
regelbunden    sysselsättning.   Ett   problem   som
iakttagits är att  många har ekonomiska problem. Den
ökande    boendestandarden    och    därmed    ökade
boendekostnader  är  en  trolig orsak till detta. Vi
anser att det är av stort  intresse att en studie av
psykiskt      funktionshindrades      levnadsvillkor
genomförs.   Härvid    bör    också    belysas    de
funktionshindrades eget inflytande och makt över sin
situation.  Vad  vi  nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

18. Anmälningsplikt (punkt 18)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens  förslag under punkt 18 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som anförs i reservation  18.  Riksdagen
bifaller   därmed   motionerna   2001/02:So253   och
2001/02:So528.

Ställningstagande

Enligt  lex  Sarah,  14  kap.  2 § socialtjänstlagen
(2001:453), är personal som är verksam inom omsorger
om  äldre och människor med funktionshinder  skyldig
att anmäla  allvarliga  missförhållanden.  Detta har
tolkats  så att insatser enligt lagen (1993:387)  om
stöd och service  till  vissa funktionshindrade inte
omfattas av lex Sarah. Vissa kommuner tillämpar ändå
lex Sarah för LSS-verksamhet. Vi anser det angeläget
att  snarast  tillse att lex  Sarah  också  omfattar
insatser enligt  LSS.  Detta kan lösas genom att lex
Sarah förs in i LSS eller  genom  att  14  kap.  2 §
socialtjänstlagen   formuleras  om.  Regeringen  bör
snarast återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad
vi  nu  anfört  bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna


19. Daglig verksamhet (punkt 19)

av Chatrine Pålsson  (kd),  Lars  Gustafsson (kd)
och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under  punkt 19 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So240  yrkande 13 och avslår
motion 2001/02:So245.

Ställningstagande

Många psykiskt funktionshindrade  har  svårt  att få
tillgång  till  den  reguljära  arbetsmarknaden, och
enligt LSS är de undantagna från  rätten till daglig
verksamhet. Vi anser att den dagliga verksamheten är
ett viktigt steg i rehabiliteringen  och  skapar  en
känsla  av  tillhörighet och egenvärde. Det är också
viktigt för känslan  av social gemenskap. Regeringen
bör därför återkomma till riksdagen med förslag till
ändring i LSS så att psykiskt  funktionshindrade ges
rätt till daglig verksamhet. Vad  vi  nu  anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


20. Daglig verksamhet (punkt 19)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 19 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 20.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So245
och avslår motion 2001/02:So240 yrkande 13.

Ställningstagande

Ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en
rehabiliteringsprocess. Medlemmar som arbetar  i det
sociala    arbetskooperativet   står   utanför   den
ordinarie arbetsmarknaden.  Flertalet  av dem uppbär
sjukbidrag,  någon  lön  utgår  inte. Många  arbetar
deltid.

Enligt socialtjänstlagen är kommunerna  ålagda ett
ansvar    för    meningsfull    sysselsättning   för
funktionshindrade, men lagen tolkas  olika.  För att
stimulera  kommunerna  att utveckla denna verksamhet
bör därför ett statligt kooperatörsbidrag utgå efter
hur många som arbetar i kooperativet. Bidraget skall
kunna  utges  med  kvarts-,  halv-,  trekvarts-  och
heltid. Härigenom skulle  medlemmarna  kunna  få lön
för   sitt   arbete,  vilket  skulle  betyda  mycket
pedagogiskt och stärka självkänslan hos medlemmarna.
Eftersom kommunerna  generellt  brukar ansvara för
handledarlöner, skulle ett stimulansbidrag  om  50 %
av handledarlönekostnader i sociala arbetskooperativ
kunna utgå under en försöksperiod på tre år. Vad jag
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

21. Vuxenutbildning (punkt 20)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 20 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Ub322 yrkande 18.

Ställningstagande

Jag anser  att  personer som omfattas av rätten till
personlig assistans skall ha tillgång till personlig
assistans  vid  deltagande  i  vuxenutbildning.  Att
betrakta utbildning  som  en del i det dagliga livet
enligt  LSS  är både principiellt  viktigt  och  ett
praktiskt  effektivt   sätt  att  öppna  vägen  till
vuxenutbildningen    för    många    personer    med
funktionshinder. Vad jag nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.


22. Personligt stöd (punkt 22)

av  Chatrine  Pålsson  (kd) och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag  under punkt 22 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 22.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So619
yrkande 14.

Ställningstagande

Det  är  stor  skillnad på de stödinsatser  som  ges
genom LSS respektive  socialtjänstlagen. Stöd enligt
LSS  ger  en bättre livskvalitet  på  grund  av  den
stödbehövandes  möjlighet till inflytande över vilka
insatser som ges. Vi anser att personligt stöd måste
vara en rättighet  även  inom socialtjänsten. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.


23. Funktionshindrade kvinnors utsatthet
(punkt 23)

av  Ingrid  Burman  (v),  Lena   Olsson  (v)  och
Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under  punkt 23 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So500 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är viktigt att belysa funktionshindrade kvinnors
utsatthet så att alla blir medvetna om att problemet
existerar  och därmed kan motverkas. Det är bra  att
det  nationella   rådet   för   kvinnofrid   nyligen
publicerat  en  rapport  om  våld  mot  kvinnor  med
funktionshinder.  Vi  anser  dock  att detta inte är
tillräckligt.  Det  behövs en bred undersökning  för
att i möjligaste mån  kartlägga  våld  och  sexuella
övergrepp     mot     funktionshindrade     kvinnor.
Huvudansvaret  för en sådan utredning bör läggas  på
Handikappombudsmannen.    Vi    anser   vidare   att
Handikapprörelsen,     Brottsförebyggande     rådet,
Socialstyrelsen,         Kvinnojourerna          och
Rikskvinnocentrum  är självklara experter i en sådan
utredning. Vad vi nu  anfört  bör  riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


24. Handikappguider (punkt 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 24 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So531  och 2001/02:So618
yrkande 10.

Ställningstagande

Jag  anser  att informationsbaser med  uppgifter  om
tillgänglighet, s.k. handikappguider, bör utvecklas.
Handikappguiderna    bör    innehålla    allt   från
information om tillgängligheten till offentliga  och
allmänna  lokaler  till  tidningar  som  ges  ut  på
kassett.  Om  en  informationsbas  av detta slag kan
skapas  kommer  det  att  bli  intressant  även  för
privata  företag  att  meddela  vilken  service  som
finns.   Det   skall   gå   att   ringa   till    en
handikappupplysning,  men  den  skall också vara ett
elektroniskt   bibliotek,  konsumentupplysning   och
mötesplats   för   erfarenhetsutbyte   och   debatt.
Kommuner och handikapporganisationer  kan med fördel
delta i den här typen av projekt som bör  få  vidare
spridning  i landet. Vad jag nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


25. Stöd till föräldrar med funktionshindrade
barn (punkt 25)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Lars
Gustafsson  (kd),  Lena  Olsson  (v) och Marianne
Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under  punkt 25 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So365  och 2001/02:So500
yrkande 2.

Ställningstagande

Den utbredda ohälsan bland föräldrar, främst mammor,
med funktionshindrade barn visar att samhällets stöd
inte fungerar. Det finns ett oförstående för hur den
totala  arbetssituationen  ser  ut  för   kvinnor  i
familjer   med   funktionshindrade  barn.  Samhället
brister i sitt stöd  både  ekonomiskt och praktiskt.
Föräldrar  skall,  förutom  att  sköta  den  dagliga
vården och tillsynen, samordna och sköta kontakterna
med alla offentliga organ och  andra  som  finns med
runt familjen till det funktionshindrade barnet, det
kan  handla om sjuk- och tandvård, försäkringskassa,
barnomsorg      och      skola,     LSS-handläggare,
hjälpmedelsdistributör, kontaktfamiljer, korttidshem
etc.   Rehabiliteringen  av  sjukskrivna   föräldrar
fungerar  inte  eftersom  det  är  situationen kring
barnet   som   är   den   egentliga   orsaken   till
sjukskrivningen. Vi anser att det behövs  en översyn
av  dessa föräldrars villkor och av hur stödet  till
föräldrar med funktionshindrade barn skall utformas.
Vad vi  nu  anfört  bör  riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.


26. Personalutbildning (punkt 26)

av  Chatrine  Pålsson (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens  förslag under punkt 26 bort
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 26.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So619
yrkande 5 och avslår motion 2001/02:So606.

Ställningstagande

Vi anser att barn med dolda  handikapp såsom DAMP,
dyslexi och andra närliggande diagnoser  fortfarande
har stora kvarstående behov. Det finns anledning att
upprätta en nationell handlingsplan för dessa  barn.
Handläggare  i  kommuner  och  på  försäkringskassor
behöver   utbildning   om   dolda   funktionshinder.
Utbildningsmaterial behöver framställas.  Vad  vi nu
anfört  bör  riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.



Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


Målen för handikappolitiken (punkt 1)

av Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m).

Vi har i olika sammanhang föreslagit åtgärder  som  syftar till
att    stärka    den   enskilde   funktionshindrades
förutsättningar och  rätt att leva ett självständigt
liv. Flera av dessa förslag  anknyter  inte explicit
till  de  yrkanden som behandlas i detta betänkande,
men berörs  av  några av de motioner som behandlas i
betänkandet. Det  gäller  bl.a.  olika  förslag till
åtgärder  för  att öka utbudet av alternativa  vård-
och behandlingsformer  och  stärka  valfriheten  för
funktionshindrade,  vilket  i  sig  medför  ett ökat
inflytande  för  den enskilde funktionshindrade.  Vi
har    också    föreslagit     att    stödet    till
handikapporganisationernas   rekreationsanläggningar
skall    utformas    så    att    särskilt    mindre
handikapporganisationer som arbetar  oberoende av de
stora samarbetsorganen inom handikapprörelsen  skall
få  bättre förutsättningar att verka. Vi anser också
att rätten  till  personlig  assistans under skoltid
och  daglig  verksamhet  skall återinföras  och  har
föreslagit    ekonomiska   stimulansåtgärder    till
kommunerna     för     insatser     för     psykiskt
funktionshindrade.  Vi  vill vidare att föräldraskap
skall  införas  som  ett  kriterium   för  personlig
assistans (jämför t.ex. vårt särskilda  yttrande  om
anslagen   under   utgiftsområde   9   i  betänkande
2001/02:SoU1).Vi  kommer  att  återkomma  med  dessa
förslag i andra sammanhang.


Daglig verksamhet (punkt 19)

av Ingrid Burman och Lena Olsson (båda v).
Vi  har  i  andra  sammanhang tagit upp frågan  om
daglig  verksamhet för  psykiskt  funktionshindrade.
Att gå till  ett  dagligt  arbete där man känner att
man uträttar något meningsfullt  för andra människor
eller  för  samhället  är ett lika stort  behov  hos
människor   med   som   utan   funktionshinder.   En
lagstadgad  rätt  till daglig verksamhet  är  därmed
viktig för många människor  med  funktionshinder. En
viktig komponent i arbetets sociala dimension är att
få  ersättning  för det arbete man uträttar.  I  dag
betalar de flesta  kommuner någon form av ersättning
eller stimulansbidrag  till  dem som deltar i daglig
verksamhet,  dock  inte  alla.  Vi  anser  att  alla
kommuner borde utbetala ersättning. I första hand är
detta  en fråga för det kommunala  huvudmannaskapet.
Vi förväntar  oss att kommunerna tar sitt ansvar, om
så inte sker avser vi att återkomma i frågan.
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om ett ytterligare
mål för handikappolitiken  som innebär att arbetet
särskilt  inriktas  på  att  ge   alla  människor,
oberoende av förutsättningar, makt  över sitt eget
liv.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag om en utredning av individuellt utkrävbara
rättigheter för funktionshindrade.

6.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  särskilt stöd till IT-produkter för
funktionshindrade.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
hjälpmedelsgaranti.

13.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till ändring i lagen om stöd och  service
till vissa funktionshindrade enligt vad som anförs
i motionen.

2001/02:So245 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  ett
kooperatörsbidrag bör utgå vid  arbete  i  sociala
arbetskooperativ.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   utreda
möjligheten    till    ett   stimulansbidrag   för
handledarlöner i sociala arbetskooperativ.

2001/02:So253 av Cristina Husmark Pehrsson och Anita
Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att  lagen  om  stöd  och
service till  vissa  funktionshindrade  också  skall
omfattas  av  skyldighet  att  anmäla  vanvård eller
andra missförhållanden.

2001/02:So268 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag
till    erforderliga     lagändringar     så     att
funktionshindrade    garanteras    hjälpmedel    för
personlig  assistans oavsett huvudman i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2001/02:So332 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att audionomer bör
bli         berättigade         att         utföra
hörselhjälpmedelsutprovning i enskild regi.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  en  nationell
egenavgift för hörselhjälpmedel bör utformas.

2001/02:So360 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   hörselskadades
hjälpmedelssituation.

2001/02:So365 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet  av  att förbättra
stödet till familjer med rörelsehindrade barn.

2001/02:So391 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  högkostnadsskydd   för
hjälpmedel.

2001/02:So418 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    som    i    motionen   anförs   om   psykiskt
funktionshindrade.

2001/02:So471 av Birgitta Carlsson och Sofia Jonsson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  glasögon  till  barn
skall betraktas som hjälpmedel.

2001/02:So476 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om funktionshindrades rätt
till hjälpmedel på lika villkor.

2001/02:So486 av Lars Gustafsson och Chatrine
Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om   en   översyn  av
lagstiftningen       avseende       tolkar       för
funktionshindrade.

2001/02:So500 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning  för att kartlägga och föreslå  åtgärder
mot   den   dokumenterade    ojämlikheten   mellan
funktionshindrade män och kvinnor.

2. Riksdagen begär att regeringen  gör en översyn av
stödet  till föräldrar med funktionshindrade  barn
enligt vad  i  motionen anförs om dessa föräldrars
sociala och ekonomiska situation.

7.  Riksdagen begär  att  regeringen  tillsätter  en
utredning   med   syfte  att  kartlägga  våld  och
sexuella övergrepp mot kvinnor.

8. Riksdagen begär att regeringen i tilläggsdirektiv
till utredningen ser  över  hjälpmedelssituationen
för vissa grupper, ger den i  uppdrag  att se över
väntetider,  kostnader  och ansvarsområde,  enligt
vad i motionen anförs om  sjukskrivningstider  och
rehabilitering.

9.  Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om
likformade  regler  för  beviljandet  av  hund som
hjälpmedel, oavsett funktionshinder.

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av  en
uppföljning  av  psykiatrireformen  när det gäller
boendet.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om en studie för att
belysa psykiskt funktionshindrades livsvillkor.

12. Riksdagen  begär  att  regeringen  uppdrar  till
Socialstyrelsen att ta fram en manual enligt vad i
motionen anförs om brukarrevision.

2001/02:So528 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Lex Sarah och LSS.

2001/02:So531 av Karl-Göran Biörsmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  framtagandet  av  en
handikapptillgänglighetsguide.

2001/02:So536 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet  av  att se över
lagstiftning och regelsystem kring hjälpmedel.

2001/02:So557 av Rune Berglund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   hjälpmedel   till
hörselskadade.

2001/02:So574 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om rätten till bistånd enligt
socialtjänstlagen  i  form  av  bostad  med särskild
service till personer med funktionshinder.

2001/02:So578 av Rune Berglund (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   hundar  i
rehabiliteringssyfte         samt         särskild
kostnadsersättning.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  hundar  som
hjälpmedel.

2001/02:So606 av Charlotta L Bjälkebring och Tasso
Stafilidis (v):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
vidareutbildning om sexualitet och funktionshinder
behövs  för  att  motverka  att  funktionshindrade
utsätts för diskriminering och utanförskap.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att   öka
medvetenheten         om        funktionshindrades
sexhjälpmedelsbehov inom sjukvården.

2001/02:So611 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  stärka
individens rättsliga ställning.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om samordning inom
rehabiliteringsområdet.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om valfrihet inom
hjälpmedelsområdet.

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag   till   ändring  till  införande  av   en
hjälpmedelsgaranti.

12.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till ändring  om  ekonomisk  kompensation
till den enskilde vid kommunalt domstolstrots.

2001/02:So618 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att återkomma till
riksdagen  med  en analys av de funktionshindrades
totala socioekonomiska situation samt förslag till
åtgärder för att förbättra denna.

7.  Riksdagen begär  att  regeringen  tillsätter  en
utredning   i   syftet   att  göra  förtydliganden
avseende råd och stöd enligt  lagen  (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad   i   motionen    anförs    om    en
hjälpmedelsgaranti.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om en utredning  av
hela hjälpmedelsförsörjningen.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om handikappguider.

11.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering och
habilitering.

17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrades
delaktighet i samhällsliv och politik.

2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
utredning om en etisk plattform.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en manual för
brukarrevision.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om utbildning kring
dolda  handikapp  för handläggare  på  kommun  och
försäkringskassa.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
ansvarsfördelningen    mellan   myndigheter    vid
rehabilitering.

14. Riksdagen beslutar att  hos regeringen begära en
utredning om den sammanlagda  effekten  av LSS och
SoL beträffande personligt stöd.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om handikappades rätt
att  ha  makten  över   sitt  eget  liv  genom  en
radikalare handikappolitik.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  till ändring angående utredning  gällande
könsskillnader   mellan   kvinnor   och   män  med
funktionshinder.

2001/02:Ub322 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

18.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  låta
vuxenutbildning   vara   underlag  för  rätt  till
personlig assistans enligt LSS.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handikappeng.