Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU3
Avgifter inom äldre- och handikappomsorg
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition
2000/01:149 om avgifter inom äldre- och
handikappomsorg samt nio motionsyrkanden som väckts
med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker att reglerna om
förbehållsbelopp i socialtjänstlagen (2001:453) vid
bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg
preciseras. Utskottet tillstyrker även att en högsta
avgift för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal
hälso- och sjukvård införs liksom en högsta avgift
för bostad i sådant särskilt boende som inte
omfattas av 12 kap. jordabalken (hyreslagen).
Utskottet har inget att erinra mot förslaget till
reglering av vilka inkomstslag som skall ingå i
underlaget för bestämmande av förbehållsbelopp och
avgift.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
I ärendet finns fem reservationer och ett särskilt
yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Förbehållsbelopp
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt
avser 8 kap. 3 och 6-8 §§. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:So2 yrkande 2 och
2001/02:So4 yrkande 2.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2 (c)
2. Personer som inte betalar någon avgift
Riksdagen avslår motion 2001/02:So3 yrkande
11.
3. Högkostnadsskydd
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt
avser 8 kap. 5 §. Därmed avslår riksdagen
motionerna 2001/02:So3 yrkande 9 och 2001/02:So4
yrkande 1.
Reservation 3 (c)
4. Tandvård
Riksdagen avslår motion 2001/02:So2 yrkande 3.
Reservation 4 (kd)
5. Beräkning av avgiftsunderlaget
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt
avser 8 kap. 4 §. Därmed avslår riksdagen
motionerna 2001/02:So1, 2001/02:So2 yrkande 1 och
2001/02:So3 yrkande 10.
Reservation 5 (m, kd, fp)
6. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) i
den mån det inte omfattas av vad utskottet anfört
under tidigare punkter,
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och
3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor.
Stockholm den 1 november 2001
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Susanne Eberstein (s), Margareta
Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Leif Carlson
(m), Conny Öhman (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Elisebeht Markström (s), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann
(fp), Lars Elinderson (m), Tullia von Sydow (s),
Lena Olsson (v), Agne Hansson (c), Sven Brus (kd)
och Lotta Nilsson Hedström (mp).
2001/02
SoU3
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I proposition 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och
handikappomsorg föreslår regeringen att riksdagen
beslutar om regler för avgifter för äldre- och
handikappomsorg. Regeringen föreslår att riksdagen
antar förslag till lagar om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453), i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor. Regeringens förslag till beslut
återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag återges i
bilaga 2.
Med anledning av propositionen har fyra motioner
väckts. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.
Utskottet har vid sammanträdet den 18 oktober 2001
uppvaktats av representanter från Pensionärernas
riksorganisation, PRO, och Sveriges
Pensionärsförbund, SPF, som lämnat synpunkter med
anledning av propositionen.
Vidare har en skrivelse inkommit från Svenska
Kommunförbundet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett högkostnadsskydd
införs för avgifter för äldre- och handikappomsorg i
form av en högsta avgift för hemtjänst,
dagverksamhet och avgifter för kommunal hälso- och
sjukvård samt en högsta avgift för bostad i sådant
särskilt boende som inte omfattas av 12 kap.
jordabalken (hyreslagen). Det högsta beloppet för
hemtjänst, dagverksamhet och avgifter för kommunal
hälso- och sjukvård anges i en viss andel av
prisbasbeloppet och motsvarar i 2001 års prisnivå
1 476 kr per månad och för bostad i särskilt boende
1 537 kr per månad. Syftet med högkostnadsskyddet är
att säkerställa att den enskilde skyddas mot alltför
höga avgifter. Reglerna om högsta avgift införs i
socialtjänstlagen (2001:453).
I propositionen föreslås vidare att reglerna om
förbehållsbelopp i socialtjänstlagen vid bestämmande
av avgift för äldre- och handikappomsorg preciseras.
I socialtjänstlagen anges ett lägsta belopp
(minimibelopp) som den enskilde som betalar avgift
skall ha rätt att förbehålla sig av sina egna medel.
Beloppet skall täcka den enskildes normala
levnadskostnader, förutom boendekostnaden. Beloppets
nivå anges som andel av prisbasbeloppet och innebär
i 2001 års prisnivå 3 979 kr per månad för
ensamstående och 3 333 kr per månad för var och en
av sammanlevande makar och sambor. Nivån föreslås
vara densamma som den som gäller vid beräkning av
särskilt bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer. Samma nivå föreslås
även gälla vid beräkning av äldreförsörjningsstöd
enligt av regeringen tidigare beslutad proposition
(prop. 2000/01:136). Under vissa förutsättningar
skall kommunen fastställa minimibeloppet till en
högre nivå. I vissa speciella fall ges kommunerna
möjlighet att fastställa beloppet till en lägre
nivå. Den enskilde skall utöver detta belopp
förbehållas medel för sin boendekostnad.
Vidare föreslås att det i socialtjänstlagen
regleras vilka inkomstslag som skall ingå i
underlaget för bestämmande av förbehållsbelopp och
avgift. Avgiftsunderlaget skall beräknas i huvudsak
på samma sätt som vid inkomstberäkningen enligt
förslaget till lag om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140). Syftet med
regleringen är att ange en yttersta ram för
beräkningen av avgiftsunderlaget. Kommunerna har
dock möjlighet att beräkna avgiftsunderlaget på ett
sätt som är mer förmånligt för omsorgstagarna.
Det föreslås även att det införs regler som gör
det möjligt att överklaga individuella beslut enligt
socialtjänstlagen som rör avgifternas storlek genom
förvaltningsbesvär.
Reglerna om högkostnadsskydd, förbehållsbelopp och
överklagande genom förvaltningsbesvär föreslås träda
i kraft den 1 juli 2002. Reglerna om beräkning av
avgiftsunderlag föreslås träda i kraft den 1 januari
2003.
Utskottets överväganden
Förbehållsbelopp
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag att
reglerna om förbehållsbelopp i
socialtjänstlagen (2001:453) vid bestämmande av
avgift för äldre- och handikappomsorg
preciseras. Med förbehållsbelopp avses det
belopp som den enskilde skall ha rätt att
behålla av sina egna medel innan avgift får tas
ut för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal
hälso- och sjukvård respektive bostad i sådant
särskilt boende som inte omfattas av
hyreslagen. Förbehållsbeloppet skall enligt
regeringens förslag beräknas med ledning av ett
minimibelopp i fråga om kostnader för
personliga behov och övriga normala
levnadskostnader utom boendekostnaden. I
socialtjänstlagen anges en lägsta nivå på
minimibeloppet samt vilka levnadskostnader som
det i lagen angivna beloppet skall täcka.
Utskottet tillstyrker därmed 8 kap. 3 och 6-8
§§ i förslaget till lag om ändring i
socialtjänstlagen och avstyrker motionerna So2
(kd) yrkande 2 och So4 (c) yrkande 2. Utskottet
avstyrker även motion So3 (m) yrkande 11.
Propositionen
I propositionen föreslås att reglerna om
förbehållsbelopp i socialtjänstlagen (2001:453) vid
bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg
preciseras på så sätt att en lägsta nivå för
förbehållsbeloppet för personer som erlägger avgift
för äldre- och handikappomsorg anges. Förslaget
innebär att äldre och funktionshindrade personer som
betalar avgift för äldre- och handikappomsorg i
enlighet med föreslagna bestämmelser garanteras en
lägsta skälig levnadsnivå.
Med förbehållsbelopp avses det belopp som den
enskilde skall ha rätt att behålla av sina egna
medel innan avgift får tas ut för hemtjänst,
dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård
respektive bostad i sådant särskilt boende som inte
omfattas av hyreslagen. Förbehållsbeloppet skall
enligt regeringens förslag beräknas med ledning av
ett minimibelopp i fråga om kostnader för personliga
behov och övriga normala levnadskostnader utom
boendekostnaden. I socialtjänstlagen anges en lägsta
nivå på minimibeloppet samt vilka levnadskostnader
som det i lagen angivna beloppet skall täcka. Detta
belopp föreslås per månad uppgå till en tolftedel av
129,4 % av prisbasbeloppet för ensamstående och
108,4 % för var och en av sammanlevande makar eller
sambor. Detta innebär, i 2001 års prisnivå, 3 979 kr
per månad för ensamstående och 3 333 kr per månad
för sammanboende. Minimibeloppet avser således
schabloniserade s.k. normalkostnader för personer 61
år och äldre och inte enskilda äldres faktiska
levnadskostnader. Det kan finnas situationer när en
enskild omsorgstagare har fördyrade levnadskostnader
inom ramen för de poster som det lagstadgade
minimibeloppet avser att täcka. Det kan också
förekomma att enskilda därutöver av olika skäl har
andra levnadskostnader än dessa. En grupp
omsorgstagare som särskilt framhålls i propositionen
är yngre personer med funktionshinder. Denna grupp
har ofta merkostnader på grund av funktionshinder
som skall beaktas i skälig omfattning. Kommunen
skall således i vissa situationer bestämma
minimibeloppet till en högre nivå. I några
undantagsfall får kommunen bestämma minimibeloppet
till en lägre nivå än vad som framgår av lagen.
Detta får dock ske endast om en omsorgstagare inte
har en kostnad som minimibeloppet skall täcka därför
att kostnaden antingen ingår i avgiften för
hemtjänst eller dagverksamhet eller ingår i avgiften
eller hyran för bostad i särskilt boende eller
tillhandahålls kostnadsfritt.
Till minimibeloppet skall den enskildes
boendekostnad läggas.
Om kommunen finner att den enskilde inte har det
förbehållsbelopp han eller hon har rätt till skall
avgiften sättas ned. Vidare är det i första hand
kommunens ansvar att utreda om den enskilde har
behov av ett högre minimibelopp och om avgiften
därför skall sättas ned. Den enskilde måste dock
vara behjälplig med att lämna kommunen uppgifter
till grund för denna prövning.
Det är enligt propositionen viktigt att
kommunernas avgiftssystem är utformade så att den
enskilde omsorgstagaren kan få information om dels
vilka poster som skall finansieras via
förbehållsbeloppet, dels vad som ingår i den avgift
han eller hon erlägger för hemtjänst i ordinärt och
särskilt boende. Den enskilde måste också ha
möjlighet att bedöma om nivån på förbehållsbeloppet
är rätt med hänsyn till dessa förutsättningar.
Förslaget till lagändringar föreslås införas i 8
kap. 3 och 6-8 §§ socialtjänstlagen.
I propositionen föreslås villkoren regleras för den
kommunala avgiftssättningen inom äldre- och
handikappolitiken. Propositionen berör därför i
princip inte personer som i dag inte betalar någon
avgift. Emellertid redovisas att många omsorgstagare
i dag har så låga inkomster eller höga kostnader att
de inte kan betala avgift för erhållna insatser och
samtidigt garanteras sitt förbehållsbelopp. En del
av dessa personer har inte sitt förbehållsbelopp
kvar trots att de beviljats avgiftsbefrielse. I
propositionen anförs att kommunen i dessa fall genom
s.k. uppsökande verksamhet har skyldighet att
informera berörda om möjligheterna att ansöka om
försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen för att de
därigenom skall kunna uppnå en skälig levnadsnivå. I
de fall det finns myndigheter som administrerar
bidrags- eller stödsystem relevanta för äldre och
funktionshindrade personer bör kommunen enligt 4 §
förvaltningslagen (1986:223) hänvisa berörda
personer till dessa. Särskilt angeläget är detta om
den enskilde är berättigad till bostadstillägg eller
liknande, anförs det.
Motioner
I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om behovet av klargörande
beträffande dem som har mindre än förbehållsbeloppet
kvar innan avgifterna betalas (yrkande 11).
Motionärerna anför att det är lätt att bibringas
uppfattningen att ett lagstadgat förbehållsbelopp är
den summa alla vårdbehövande minst kommer att ha
kvar när avgifterna är betalda. Så är emellertid
inte fallet. De som har mindre än förbehållsbeloppet
kvar innan avgifterna är betalda befrias endast från
avgifterna och kommer inte att kompenseras på annat
sätt. Motionärerna hade gärna sett att regeringen
klargjort detta i propositionen för att undvika
missuppfattningar.
I motion So4 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag om att
reglerna om förbehållsbelopp i socialtjänstlagen vid
bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg
preciseras (yrkande 2). Motionärerna anser att det
är viktigt med ett förbehållsbelopp men inte i dess
föreslagna form. Genom ett centralt reglerat
förbehållsbelopp finns risk för en schablonmässig
tillämpning av nivåer som fastställs i lag eller
förordning. Människors behov och önskningar
varierar. Vad som kan anses som tillräckliga medel
för en person kan vara otillräckligt för en annan.
Motionärerna anser att varje människa måste ha makt
att påverka de beslut som rör henne. Besluten skall
därför fattas så nära varje människa som möjligt.
I motion So2 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförs om behovet av konsekvensbeskrivningar och
förtydliganden av lagparagraferna (yrkande 2).
Motionärerna anser att regeringen inte till fullo
redogör för de effekter förslaget kan få för olika
pensionärsgrupper. De anser att det finns behov av
beskrivningar av förslagets konsekvenser för den
enskilde pensionären i olika inkomstlägen och därför
ett förtydligande av lagparagraferna. Såväl kommuner
som allmänhet riskerar annars att få problem med
tolkningen av regelsystem och lagparagrafer.
Motionärerna avser att återkomma i frågan om
förbehållsbeloppens nivå när effekterna av förslaget
blir tydliga.
Utskottets ställningstagande
Möjligheten för äldre och personer med
funktionshinder att leva ett tryggt och oberoende
liv beror i mycket hög grad på de enskilda
personernas ekonomiska förhållanden. Föreliggande
förslag innebär att äldre och funktionshindrade
personer som betalar avgift för äldre- och
handikappomsorg garanteras en lagstadgad lägsta
skälig levnadsnivå. Förslaget utgör ramar för uttag
av avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Inom
dessa ramar har kommunen att, liksom i nuvarande
lagstiftning, själv fatta beslut om taxesystem.
Utskottet delar bedömningen att det är viktigt att
kommunernas avgiftssystem är utformade så att den
enskilde omsorgstagaren kan få tydlig information om
dels vilka poster som skall finansieras via
förbehållsbeloppet, dels vad som ingår i den avgift
han eller hon erlägger för hemtjänst i ordinärt och
särskilt boende. Den enskilde måste också ha
möjlighet att bedöma om nivån på förbehållsbeloppet
är rätt med hänsyn till dessa förutsättningar.
Förbehållsbeloppet skall beräknas med ledning av ett
minimibelopp i fråga om kostnader för personliga
behov och övriga normala levnadskostnader, därtill
skall läggas faktisk boendekostnad. Minimibeloppet
avser schabloniserade s.k. normalkostnader för
personer 61 år och äldre och inte enskilda äldres
faktiska levnadskostnader. Det är i första hand
kommunens ansvar att utreda om den enskilde har
behov av ett högre minimibelopp och om avgiften
därför måste sättas ned. Den enskilde måste dock
vara behjälplig med att lämna kommunen uppgifter
till grund för denna prövning. Mot denna bakgrund
delar utskottet regeringens bedömning att nuvarande
regler om förbehållsbelopp bör förtydligas på så
sätt att en lägsta nivå på förbehållsbeloppet för
personer som erlägger avgift för äldre- och
handikappomsorg anges i socialtjänstlagen.
Utskottet noterar vidare att regeringen avser att
ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och
utvärdera konsekvenserna och effekterna av reformen.
Uppföljningen och utvärderingen skall enligt uppgift
omfatta såväl kommunernas taxesystem som enskildas
situation.
Utskottet tillstyrker därmed 8 kap. 3 och 6-8 §§ i
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
och avstyrker motionerna So2 (kd) yrkande 2 och So4
(c) yrkande 2.
Utskottet har erfarit att prisbasbeloppet för år
2002 nu är fastställt och att det innebär att för år
2002 kommer förbehållsbeloppet exklusive
boendekostnaden för ensamstående att uppgå till 4
087 kr och för sammanboende makar eller sambor till
3 424 kr vardera.
Med anledning av motion So3 (m) yrkande 11 vill
utskottet betona att propositionen i princip inte
rör personer som i dag inte betalar någon avgift.
Som redovisas i propositionen (s. 20) har många
omsorgstagare så låga inkomster eller höga kostnader
att de inte kan betala avgift för erhållna insatser
och samtidigt garanteras sitt förbehållsbelopp. En
del av dessa personer har inte sitt förbehållsbelopp
kvar trots att de beviljats avgiftsbefrielse.
Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunen
i dessa fall genom s.k. uppsökande verksamhet har
skyldighet att informera berörda om möjligheterna
att ansöka om försörjningsstöd enligt
socialtjänstlagen för att de därigenom skall kunna
uppnå en skälig levnadsnivå. I det fall det finns
myndigheter som administrerar bidrags- och
stödsystem som är relevanta för äldre och
funktionshindrade personer bör kommunerna enligt 4 §
förvaltningslagen (1986:223) hänvisa berörda
personer till dessa. Motionen är därmed
tillgodosedd.
Högkostnadsskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta förslaget om att ett
högkostnadsskydd införs i socialtjänstlagen i
form av en högsta avgift för insatser inom
ramen för hemtjänst i ordinärt och särskilt
boende, dagverksamhet och kommunal hälso- och
sjukvård. Vidare bör förslaget om
högkostnadsskydd i form av en högsta avgift
för bostad i särskilt boende som får
debiteras i de fall boendekostnaden inte
skall fastställas som hyra antas. Förslaget
till lagändring införs i 8 kap. 5 §
socialtjänstlagen. Utskottet avstyrker därmed
motionerna So3 (m) yrkande 9 och So4 (c)
yrkande 1.
Utskottet avstyrker även motion So2 (kd)
yrkande 3 om högkostnadsskydd för
tandvårdskostnader.
Propositionen
I propositionen föreslås att ett högkostnadsskydd
införs i socialtjänstlagen i form av en högsta
avgift för insatser inom ramen för hemtjänst i
ordinärt och särskilt boende, dagverksamhet och
kommunal hälso- och sjukvård. Avgiften föreslås per
månad få uppgå till högst en tolftedel av 0,48
gånger prisbasbeloppet, vilket motsvarar 1 476 kr i
2001 års prisnivå.
Vidare föreslås ett högkostnadsskydd i
socialtjänstlagen i form av en högsta avgift för
bostaden i särskilt boende som får debiteras i de
fall boendekostnaden inte skall fastställas som
hyra. Boendeavgiften föreslås per månad få uppgå
till högst en tolftedel av 0,50 gånger
prisbasbeloppet, vilket motsvarar 1 537 kr i 2001
års prisnivå.
Förslaget till lagändring föreslås införas i 8
kap. 5 § socialtjänstlagen.
I propositionen anförs att ett avgörande skäl för
att införa ett högkostnadsskydd är att det genom
nuvarande taxesättning sker en orimligt stor
inkomst-omfördelning mellan personer med olika
ekonomiska förutsättningar inom en mycket begränsad
grupp äldre och personer med funktionshinder.
Regeringen anser också att det är
otillfredsställande att skyddet mot höga
bostadskostnader i särskilt boende är sämre för
vissa omsorgstagare än andra därför att
skyddsreglerna i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) i
detta avseende inte omfattar deras boende. Med
regeringens förslag om en högsta avgift för bostad i
sådant särskilt boende som inte omfattas av
hyreslagens bestämmelser skapas ett skydd mot
oskäligt höga bostadskostnader även för denna grupp
omsorgstagare, anförs det.
Nuvarande avgiftsskillnader inom och mellan
kommuner för liknande insatser riskerar enligt
regeringens bedömning att försämra människors
förtroende för kommunernas äldre- och
handikappomsorg. Skillnaderna kan också i vissa fall
uppmuntra till aktiv avgiftsplanering. Att äldre
flyttar till kommuner med förmånligare omsorgs-
och/eller boendeavgifter är än så länge ovanligt men
förekommer bl.a. i storstadsregionerna där många
ytmässigt små kommuner angränsar till varandra.
Vanligare är att äldre söker hitta vägar att
omplacera förmögenheter så att den avgiftsgrundande
avkastningen på kapital kan minimeras. Om hänsyn tas
till förmögenhet vid avgiftssättningen ökar dessa
problem. I kommuner med höga omsorgs- och/eller
boendeavgifter finns det också en risk att personer
i behov av vård och omsorg väljer att helt eller
delvis avstå från att efterfråga sådana insatser på
grund av avgiftens storlek.
När det gäller öppen hälso- och sjukvård samt
läkemedel har staten lagt fast högkostnadsskydd för
att skydda personer med omfattande behov från
alltför höga avgifter. Regeringen anser att det bör
finnas tydliga begränsningar för avgifternas storlek
inom all vård och omsorg som samhället
tillhandahåller, oavsett insatsernas karaktär och
oavsett vem som är huvudman för dem. När det gäller
äldre- och handikappomsorg är dock regeringen av den
uppfattningen att kommunerna även fortsättningsvis
skall ha rätt att ta ut inkomstrelaterade avgifter.
I propositionen framhålls vidare att det finns så
stora principiella likheter mellan den äldre- och
handikappomsorg som kommuner efter behov skall
tillhandahålla sina invånare inom ramen för
socialtjänstlagen och de insatser som kommunen skall
tillhandahålla med stöd av hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) respektive lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade (1993:387) att det finns
skäl att även i socialtjänstlagen införa tydliga
begränsningar av möjligheterna för kommunerna att ta
ut höga avgifter för utförda insatser inom området.
Regeringen bedömer att de två föreslagna högsta
avgiftsnivåerna för den enskildes utgifter för
hemtjänst, dagverksamhet respektive bostad i sådant
särskilt boende som inte omfattas av hyreslagens
bestämmelser tillsammans med reglerna för beräkning
av avgiftsunderlag kommer att ge omsorgstagaren det
kompletterande skydd mot höga avgifter som saknas i
nuvarande lagstiftning.
I propositionen redovisas att några
remissinstanser har pekat på att en reglering med
avgiftstak (i regeringens förslag benämnt
högkostnadsskydd i form av högsta avgift) innebär
ett avsteg från principen om den kommunala
självstyrelsen. Den föreslagna regleringen med en
nationellt fastställd högsta avgift medför att
kommunernas handlingsutrymme i förhållande till den
nuvarande ordningen kommer att minska. Det är dock
regeringens bedömning att den enskildes rätt att få
äldre- och handikappomsorg till en rimlig och över
landet likvärdig kostnad är av så stor betydelse att
de föreslagna ändringarna är motiverade, anförs det.
Motioner
I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförs om enhetliga avgifter (yrkande 9).
Motionärerna konstaterar att regeringens förslag
även i fortsättningen håller öppet för
inkomstrelaterade omsorgsavgifter. Motionärerna
anser att avgifterna för omsorg, precis som
avgifterna för läkemedel och besök hos läkare eller
sjukgymnast, bör vara enhetliga.
I motion So2 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 3). Enligt
förslaget skall kommunerna justera minimibeloppet i
de fall då den enskilde omsorgstagaren har fördyrade
levnadskostnader inom ramen för de poster som det
lagstadgade minimibeloppet avser att täcka.
Motionärerna pekar på de stora tandvårdskostnader
som kan drabba äldre personer och anser att ett
system med högkostnadsskydd för tandvårdskostnader
bör utredas. Ett framtida mål bör vara att
konstruera ett system för högkostnadsskydd som
inkluderar alla egna avgifter i vården.
I motion So4 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag om att ett
högkostnadsskydd införs i socialtjänstlagen (yrkande
1). Motionärerna anför att de föreslagna
bestämmelserna om maxtaxa inom äldreomsorgen är
formulerade som åligganden för kommunen, vilket inte
ger kommunen någon valfrihet i fråga om beräkningen
av avgiftens storlek. Motionärerna anser att den
makt som i det centraliserade samhället tagits över
av politiker, myndigheter och deras tjänstemän måste
flyttas tillbaka till människorna. Utgångspunkten
skall vara att det kommunala självstyret inte bör
kunna inskränkas annat än genom kommunernas samtycke
eller med hänvisning till regeringsformens fri- och
rättigheter. Förslaget om maxtaxa strider mot den
kommunala självstyrelseprincipen och bör därför
avslås.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
finns tydliga begränsningar för avgifternas storlek
inom all vård och omsorg som samhället
tillhandahåller, oavsett insatsernas karaktär och
oavsett vem som är huvudman för dem. Utskottet delar
också uppfattningen att kommunerna även
fortsättningsvis skall ha rätt att ta ut
inkomstrelaterade avgifter för att de skall kunna
garantera omsorgstagare som betalar avgift de
förbehållsbelopp som de har rätt till. Utskottet
bedömer att de två föreslagna högsta avgiftsnivåerna
för den enskildes avgifter för hemtjänst, daglig
verksamhet och kommunal hälso- och sjukvård
respektive bostad i sådant särskilt boende som inte
omfattas av hyreslagens bestämmelser tillsammans med
reglerna för beräkningen av avgiftsunderlaget kommer
att ge omsorgstagaren det kompletterande skydd mot
höga avgifter som saknas i nuvarande lagstiftning.
Den föreslagna regleringen med en nationellt
fastställd högsta avgift medför att kommunernas
handlingsutrymme i förhållande till den nuvarande
ordningen kommer att minska. Utskottet anser dock
att den enskildes rätt att få äldre- och
handikappomsorg till en rimlig och över landet
likvärdig kostnad är av så stor betydelse att de
föreslagna ändringarna är motiverade.
Utskottet tillstyrker därmed 8 kap. 5 § i
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
och avstyrker motionerna So3 (m) yrkande 9 och So4
(c) yrkande 1.
Utskottet har, som tidigare redovisats, erfarit
att prisbasbeloppet för år 2002 är fastställt. Detta
innebär att högsta avgift för hemtjänst m.m. år 2002
blir 1 516 kr och för avgift för bostad i sådant
särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen 1
579 kr.
I motion So2 (kd) yrkande 3 tas frågan upp om
högkostnadsskydd för stora tandvårdskostnader.
Regeringen har under hösten aviserat en proposition
om bättre tandvårdsstöd. Riksdagen bör inte
föregripa kommande förslag inom området och
avstyrker därmed motionen.
Beräkning av avgiftsunderlaget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
beräkning av avgiftsunderlaget enligt 8 kap.
4 § socialtjänstlagen. Utskottet avstyrker
därmed motionerna So1 (fp), So2 (kd) yrkande
1 och So3 (m) yrkande 10 och konstaterar
samtidigt att motionärerna inte föreslår
någon finansiering av sitt förslag. Utskottet
vill framhålla att inget hindrar en kommun
att bestämma att avgiftsunderlaget skall
beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt
för den enskilde.
Propositionen
I propositionen föreslås att när den enskildes
förbehållsbelopp enligt socialtjänstlagen bestäms
skall avgiftsunderlaget beräknas utifrån aktuella
förvärvs- och kapitalinkomster som är skattepliktiga
enligt inkomstskattelagstiftningen med tillägg av
vissa typer av ersättningar som är undantagna från
beskattning i Sverige. Bostadsbidrag, bostadstillägg
och särskilt bostadstillägg skall anses som inkomst.
Förmögenhet skall inte påverka avgiftsunderlagets
storlek. Om omsorgstagaren är gift skall makarnas
samlade inkomster avgöra avgiftsunderlagets storlek.
Makarnas inkomster skall läggas samman och därefter
fördelas med hälften på vardera maken. En kommun får
i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten skall
beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den
enskilde. Om avgiften baseras på den enskildes
betalningsförmåga skall avgiftsunderlaget beräknas
på samma sätt som vid fastställande av
förbehållsbeloppet.
Det är i första hand kommunens ansvar att utreda
om den enskilde har behov av ett högre minimibelopp
och om avgiften därför måste sättas ned.
Utgångspunkten för regleringen bör vara att
underlaget beräknas utifrån den enskildes aktuella
ekonomiska förhållanden. Det bör vidare ges utrymme
för kommunerna att använda sig av ett för
omsorgstagarna mer förmånligt sätt att beräkna
avgiftsunderlaget än det som anges i lagen.
Såväl Boende- och avgiftsutredningen som vissa
remissinstanser har förordat att det inkomstbegrepp
som gäller vid beräkning av särskilt bostadstillägg
enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer, BTPL, används vid beräkning av avgift
för hemtjänst, dagverksamhet och särskilt boende.
Regeringen har nyligen i en proposition lämnat
förslag till en ny lag om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. (prop. 2000/01:140). Inkomst-
begreppet i det förslaget anknyter till det
skatterättsliga inkomstbegreppet med tillägg av
vissa inkomster.
Regeringen menar att det även vid beräkning av
avgiftsunderlaget vid fastställande av avgift för
äldre- och handikappomsorg är lämpligt att tillämpa
de regler som föreslås gälla vid inkomstberäkning
enligt BTPL. Det finns flera fördelar med att
använda sig av samma regler, t.ex. vid information
till den enskilde, administration och utbildning av
personal. Inkomstreglerna i BTPL utgår vidare från
den enskildes aktuella inkomstförhållanden, vilket
direkt påverkar avgiftsunderlaget.
Flera remissinstanser har ansett att det vid
fastställande av avgift är rimligt att beakta
förmögenhetsinnehav på samma sätt som inom BTPL-
systemet. Regeringen anser att det är fullt rimligt
att beakta den stödberättigades förmögenhet i ett
bidragssystem. Däremot när det gäller avgifter för
insatser inom de solidariskt finansierade
välfärdssystemen, såsom äldre- och handikappomsorg,
anser regeringen att den enskildes förmögenhet inte
skall påverka avgiftens storlek.
När det gäller makar och registrerade partner är
det skäligt, med hänsyn till den inbördes
lagreglerade underhållsskyldigheten dem emellan, att
deras inkomster räknas som gemensamma vid
bestämmande av omsorgstagarens avgiftsunderlag,
anförs det.
Förslaget till lagändring föreslås införas i 8
kap. 4 § socialtjänstlagen.
Motioner
I tre motioner tas frågan om avgiftsberäkning för
makar upp. I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkas att riksdagen beslutar att 8 kap. 4 §
socialtjänstlagen utformas på ett sådant sätt att
det framgår att kommunen skall göra en
sammanläggning av inkomsterna som grund för
avgiftsberäkning endast i de fall kommunen tar ut
inkomstrelaterade avgifter och då detta är till
fördel för makarna (yrkande 10). Yrkanden med samma
innebörd framförs också i motion So2 av Sven Brus
m.fl. (kd) yrkande 1 och i motion So1 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp). I motionerna anförs att en
sammanläggning av makarnas inkomst som sedan delas
med hälften på vardera av makarna endast är till
fördel för makarna om det är den med den högsta
inkomsten som kommer att bo i äldreboendet men inte
i det motsatta fallet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att avgiftsunderlaget
skall beräknas utifrån aktuella förvärvs- och
kapitalinkomster som är skattepliktiga enligt
inkomstskattelagstiftningen med tillägg av vissa
typer av ersättningar som är undantagna från
beskattning i Sverige. Bostadsbidrag, bostadstillägg
och särskilt bostadstillägg skall anses som inkomst.
Utskottet delar också uppfattningen att förmögenhet
inte skall påverka avgiftsunderlagets storlek.
Med anledning av motionerna So1 (fp), So2 (kd)
yrkande 1 och So3 (m) yrkande 10 vill utskottet
betona att det är skäligt att makars och
registrerade partners inkomster räknas som
gemensamma vid bestämmande av omsorgstagares
avgiftsunderlag. Detta med hänsyn till den inbördes
lagreglerade underhållsskyldigheten dem emellan.
Utskottet konstaterar samtidigt att en förändring av
propositionens förslag i enlighet med motionärernas
önskemål innebär ökade kostnader för reformen och
att ingen av motionärerna avsatt resurser för detta.
Utskottet vill slutligen erinra om att en kommun i
sitt taxebeslut kan bestämma att inkomsten skall
beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den
enskilde. Syftet med den föreslagna regleringen är
att ange en yttersta ram för beräkningen av
avgiftsunderlaget. Utskottet tillstyrker därmed 8
kap. 4 § i förslaget om lag om ändring i
socialtjänstlagen och avstyrker motionerna.
Lagförslagen i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör även i övrigt anta förslaget
till lagändringar i socialtjänstlagen liksom
förslagen till följdändringar i 26 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) och punkten 19
i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.
I propositionen föreslås att avgift enligt 8 kap. 2
§ socialtjänstlagen för hemtjänst och dagverksamhet
eller bostad i sådant särskilt boende som inte
omfattas av bestämmelserna i 12 kap. jordabalken
(hyreslagen) skall ändras om något förhållande som
påverkar avgiftens storlek har ändrats. Avgifterna
får räknas om utan föregående underrättelse om
ändringen föranleds av förändringar i
prisbasbeloppet. En ändrad avgift skall gälla från
och med månaden efter den månad när anledning till
ändring uppkom. En ändring av avgiften skall dock
gälla från och med samma månad som anledning till
ändringen uppkom, om ändringen avser hela den
månaden. Förslaget till lagändring föreslås införas
i 8 kap. 9 § socialtjänstlagen.
Vidare föreslås i propositionen att en kommunal
nämnds beslut i frågor som rör avgiftens storlek för
hemtjänst och dagverksamhet samt avgift för bostad i
särskilt boende i det enskilda fallet skall kunna
överklagas till allmän förvaltningsdomstol genom
s.k. förvaltningsbesvär. Prövningstillstånd skall
krävas vid överklagande till kammarrätt. Förslaget
till lagändring föreslås införas i 16 kap. 3 §
socialtjänstlagen.
I propositionen har vidare föreslagits vissa
förtydliganden i 8 kap. 2 § socialtjänstlagen vad
gäller sociala tjänster och särskilt boende.
Förslagen om reglering av avgifterna inom äldre-
och handikappomsorgen innebär också följdändringar i
26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och i
punkten 19 i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor.
Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1
juli 2002, med undantag av den nya 8 kap. 4 §
socialtjänstlagen (2001:453), som föreslås träda i
kraft den 1 januari 2003. Skälet till att den senare
bestämmelsen föreslås träda i kraft vid en senare
tidpunkt är att bestämmelserna i förslaget till lag
om bostadstillägg till pensionärer m.fl. som skall
tillämpas vid beräkning av avgiftsunderlag föreslås
träda i kraft den 1 januari 2003 (prop.
2000/01:140). De föreslagna tidpunkterna för
reformens ikraftträdande ger kommunerna tid att se
över sina avgiftssystem och förbereda genomförandet.
Under perioden fram till tidpunkterna för ikraft-
trädandet har kommunerna med stöd av 8 kap. 2 §
socialtjänstlagen rätt att själva bestämma grunderna
för avgiftsuttaget. Regeringen anser dock att det är
till fördel om kommunerna redan under den perioden
successivt kan anpassa sina taxesystem till de nya
avgiftsreglerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker även i övrigt förslaget till lagändringar
i socialtjänstlagen liksom förslagen till
följdändringarna i 26 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och punkten 19 i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor.
Utskottet konstaterar att riksdagen den 31 oktober
2001 antagit regeringens förslag till lag om
bostadstillägg till pensionärer m.fl. (prop.
2000/01:140, bet. 2001/02:SfU3, rskr. 2001/02:10).
Ekonomiska konsekvenser och
finansiering m.m.
I propositionen görs bedömningen att förslagen
innebär att drygt 50 % av de äldre omsorgstagare som
betalar avgift för sina insatser får en bättre
ekonomisk situation jämfört med i dag. Situationen
för de ungefär 20 000 yngre personer med
funktionshinder som år 1999 var beviljade hemtjänst
i ordinärt boende eller boende i en särskild
boendeform och som betalade avgifter för sina
insatser bedöms komma att förändras på ett liknande
sätt.
Förslagen kommer att medföra ett bortfall av
avgiftsintäkter för många kommuner, anförs det. För
finansiering av reformen tillförs det generella
statsbidraget till kommunerna 775 miljoner kronor år
2002 och ytterligare 125 miljoner kronor år 2003,
dvs. totalt 900 miljoner kronor fortsättningsvis.
Slutligen anförs att regeringen avser att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och
utvärdera konsekvenser och effekter av den
föreslagna reformen. Uppföljningen och utvärderingen
skall omfatta såväl kommunernas taxesystem som
enskildas situation.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Förbehållsbelopp (punkt 1)
av Lars Gustafsson (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser
8 kap. 3 och 6-8 §§, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation
1. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So2
yrkande 2 och avslår motion 2001/02:So4 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att regeringen inte till fullo redogör för
de effekter förslaget kan få för olika
pensionärsgrupper. Det finns behov av beskrivningar
av förslagets konsekvenser för den enskilde
pensionären i olika inkomstlägen. Såväl kommuner som
allmänhet riskerar att få problem med tolkningen av
regelsystem och lagparagrafer. Regeringen bör därför
snarast återkomma med ett mer detaljerat lagförslag.
Vi föreslår att riksdagen som sin mening
tillkännager för regeringen vad vi anfört. I
avvaktan på att regeringen återkommer med ett
förslag i enlighet med det anförda tillstyrker vi
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
såvitt avser 8 kap. 3 och 6-8 §§.
2. Förbehållsbelopp (punkt 1)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser
8 kap. 3 och 6-8 §§. Riksdagen bifaller därmed
motion 2001/02:So4 yrkande 2 och avslår motion
2001/02:So2 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att det är viktigt med ett
förbehållsbelopp, men inte i dess nu föreslagna
form. Genom ett centralt reglerat förbehållsbelopp
finns risk för en schablonmässig tillämpning av
nivåer som fastställts i lag eller förordning. Varje
människa måste ha makt att påverka de beslut som rör
henne. Besluten skall därför fattas så nära varje
människa som möjligt. Jag avslår därmed förslaget om
att precisera reglerna om förbehållsbelopp i
socialtjänstlagen vid bestämmande av avgift för
äldre- och handikappomsorg.
3. Högkostnadsskydd (punkt 3)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser
8 kap. 5 §. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So4 yrkande 1 och avslår motion 2001/02:So3
yrkande 9.
Ställningstagande
Jag anser att det skall vara rimliga taxor och
avgifter inom äldre- och handikappomsorgen och att
det är kommunen som skall besluta om dessa. De
föreslagna bestämmelserna om maxtaxa är formulerade
som åligganden för kommunen, vilket inte ger
kommunen någon valfrihet i fråga om beräkningen av
avgiftens storlek. I 1 kap. 1 § regeringsformen
fastslås det kommunala självstyret. Alltför ofta
kringgärdar politiska majoriteter i riksdagen det
kommunala självstyret med nya lagar och
bestämmelser. Förslaget om maxtaxa inom äldre- och
handikappomsorgen strider enligt min mening mot den
kommunala självstyrelseprincipen. Jag föreslår att
riksdagen avslår förslaget om högkostnadsskydd.
4. Tandvård (punkt 4)
av Lars Gustafsson (kd) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So2 yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt förslaget skall kommunerna justera
minimibeloppet i de fall den enskilde omsorgstagaren
har fördyrade levnadskostnader inom ramen för de
poster som det lagstadgade minimibeloppet avser att
täcka. Vi kan konstatera att många äldre drabbas av
stora tandvårdskostnader. Vi anser därför att ett
system med högkostnadsskydd för tandvårdskostnader
bör utredas och att ett framtida mål bör vara att
konstruera ett system för högkostnadsskydd som
inkluderar alla avgifter i vården. Vad vi nu har
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
5. Beräkning av avgiftsunderlaget (punkt 5)
av Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Lars
Elinderson (m) och Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser
8 kap. 4 § samt som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 5. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2001/02:So1, 2001/02:So2
yrkande 1 och 2001/02:So3 yrkande 10.
Ställningstagande
I propositionen föreslås att vid beräkning av
avgiftsunderlaget skall makars inkomster läggas
samman och fördelas med hälften på vardera maken. Vi
konstaterar att detta är till fördel för makarna om
det är den med den högsta inkomsten som kommer att
bo i äldreboendet men inte i motsatt fall. Vi anser
i likhet med motionärerna i motion So1 (fp), So2
(kd) yrkande 1 och So3 (m) yrkande 10 att en
sammanläggning av makarnas inkomst endast skall
göras när det är till fördel för dem. Regeringen bör
snarast komma tillbaka till riksdagen med förslag om
detta. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi anfört. I avvaktan
på att regeringen återkommer med ett förslag i
enlighet med det anförda tillstyrker vi förslaget
till lag om ändring i socialtjänstlagen såvitt avser
8 kap. 4 §.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Förbehållsbelopp, högkostnadsskydd m.m.
(punkterna 1, 2 och 3)
av Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund, Cristina
Husmark Pehrsson och Lars Elinderson (alla m).
Glädjande nog lever alltfler längre och blir allt
friskare. Tidpunkten då människor blir så gamla att
de inte längre kan klara sig på egen hand blir
följaktligen allt svårare att ange. Därför kan äldre
lika lite som andra ingå i ett kollektivistiskt
synsätt. Tvärtom ökar behoven av mångfald och
alternativa lösningar med stigande ålder.
Äldreomsorgen står inför stora ekonomiska
utmaningar. Enbart den demografiska utvecklingen gör
att många kommuner kommer att få svårigheter att
ekonomiskt klara äldreomsorgen. Så ser t.ex. många
kommuner sig, av ekonomiska skäl, ofta tvingade att
inskränka enskilda människors möjligheter att
flytta.
I många kommuner görs trots det omfattande försök
att öka inflytandet och valmöjligheterna för dem som
är i behov av omsorg. Det fria valet medför inte
bara större kvalitetskrav på omsorgen utan främjar
också tillkomsten av en mångfald
serviceinriktningar.
För att både kunna möta de ekonomiska utmaningarna
och samtidigt stärka och förbättra de äldres
ställning och möjligheter måste äldreomsorgen därför
ges nya möjligheter att utvecklas.
Vi vill därför genomföra en grundläggande
förnyelse av äldreomsorgen och ta bort de
begränsningar som hindrar de äldre från att välja
omsorgsgivare och att flytta över kommungränserna.
Med en statligt finansierad äldrepeng vars storlek
avgörs av den enskildes omsorgsbehov kommer pengarna
att tillfalla den omsorgsgivare den enskilde väljer.
Ett fritt val ger den trygghet som kommer ur att
efter individuella behov och önskemål kunna påverka
sin vardag. Som en garanti för en stark och
oberoende tillsyn föreslår vi att en ny
tillsynsmyndighet skapas.
Förbehållsbelopp och enhetliga omsorgsavgifter ger
den ekonomiska trygghet som det innebär att kunna
spara till sin ålderdom och veta att ett
omsorgsbehov inte avgiftsbeläggs av ett godtyckligt
fördelningspolitiskt system. Därför bör också
avgiften för omsorgen, precis som avgifter för
läkemedel och för besök hos läkare eller
sjukgymnast, vara enhetlig. De synpunkter som
framförts av Svenska Kommunförbundet i samband med
behandlingen av propositionen i utskottet visar
också på de stora nackdelar som regeringens förslag
om en inkomstrelaterad taxa leder till. Det vore
därför önskvärt att kommunerna redan nu inför
enhetliga och rättvisa avgifter.
Det är oroande att det finns pensionärer som trots
att de inte betalar någon avgift inte har pengar
kvar som motsvarar det nu föreslagna
förbehållsbeloppet. Även med ett kompletterande
försörjningsstöd kommer man inte upp till nivån för
förbehållsbelopp.
En ekonomisk trygg situation för pensionärer
innebär att det skall vara möjligt att leva på sin
pension. Vi har därför i annat sammanhang föreslagit
höjt grundavdrag för pensionärer, att den
folkpension som innehölls av staten 1993-1998 nu
skall betalas tillbaka med 2 extra procent av
basbeloppet under den kommande sexårsperioden och
att det särskilda bostadstillägget för pensionärer
(SBTP) höjs.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och
handikappomsorg har regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor.
Följdmotioner
2001/02:So1 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en annan
utformning av 8 kap. 4 § socialtjänstlagen.
2001/02:So2 av Sven Brus m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beräkning av
avgiftsunderlaget.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
konsekvensbeskrivningar och förtydliganden av
lagparagraferna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas.
2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enhetliga
avgifter.
10. Riksdagen beslutar att 8 kap. 4 §
socialtjäntlagen utformas på ett sådant sätt att
det framgår att kommunen skall göra en
sammanläggning av inkomsterna som grund för
avgiftsberäkning endast i de fall kommunerna tar
ut inkomstrelaterade avgifter och då detta är till
fördel för makarna.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
klargörande beträffande dem som har mindre än
förbehållsbeloppet kvar innan avgifterna betalas.
2001/02:So4 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att ett
högkostnadsskydd införs i socialtjänstlagen.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
reglerna om förbehållsbelopp i socialtjänstlagen vid
bestämmande av avgift för äldre- och handikappomsorg
preciseras.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen
(2001:453)
dels att 8 kap. 2 § och 16 kap. 3 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya
paragrafer, 8 kap. 3-9 §§, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
8 kap.
2 §
-----------------------------------------
För För
familjerådgivning, familjerådgivning,
hemtjänst, verksamhet för barn
verksamhet för barn och ungdom enligt 5
och ungdom enligt 5 kap. 1 § som inte
kap. 1 § som inte är stöd- och
är stöd- och hjälpinsatser av
hjälpinsatser av behandlings-
be- karaktär,
handlingskaraktär, hemtjänst,
sådant boende som dagverksamhet,
avses i 5 kap. 5 § bostad i sådant
andra stycket eller särskilt boende som
7 § tredje stycket avses i 5 kap. 5 §
eller annan andra stycket eller
liknande social 7 § tredje stycket
tjänst får kommunen och som inte
ta ut skäliga omfattas av 12 kap.
avgifter enligt jordabalken eller
grunder som för annan liknande
kommunen bestämmer. social tjänst får
Avgifterna får dock kommunen ta ut
inte överstiga skäliga avgifter
kommunens själv- enligt grunder som
kostnader. kommunen bestämmer.
Avgifterna får dock
inte överstiga
kommunens
självkostnader.
I fråga om avgifter
för hemtjänst,
dagverksamhet och
bostad i särskilt
boende finns
ytterligare
bestämmelser i 3-9
§§.
3 §
Med prisbasbelopp
avses i detta
kapitel det
prisbasbelopp som
fastställs enligt 1
kap. 6 § lagen
(1962:381) om
allmän försäkring.
4 §
Med
avgiftsunderlag
avses den inkomst
som den enskilde
kan antas komma att
få under de när-
maste tolv
månaderna, fördelad
med lika belopp per
månad.
Inkomsten skall
beräknas med
tillämpning av 21 §
första stycket
1-3 och 5 lagen
(2001:000) om
bostadstillägg till
pensionärer m.fl.
Som inkomst skall
även räknas
särskilt
bostadstillägg
enligt 20 § samma
[2 § andra stycket] lag och
bostadsbidrag
Avgifter för enligt lagen
hemtjänst får inte, (1993:737) om
tillsammans med bostadsbidrag. En
avgifter som avses kommun kan i sitt
i 26 § tredje taxebeslut bestämma
stycket hälso- och att inkomsten skall
sjukvårdslagen beräknas på ett
(1982:763), uppgå sätt som är mer
till så stort fördelaktigt för
belopp att den den enskilde.
enskilde inte
förbehålls I fråga om makar
tillräckliga medel skall den enskildes
för sina personliga inkomst anses
behov, boen- utgöra hälften av
dekostnader och makarnas samman-
andra normala lev- lagda inkomster.
nadskost- nader.
När avgifterna 5 §
fastställs skall
kommunen försäkra Den enskildes
sig om att avgifter får
omsorgstagarens
make eller sambo 1. för hemtjänst
inte drabbas av en och dagverksamhet,
oskäligt försämrad tillsammans med
ekonomisk si- avgifter som avses
tuation. i 26 § tredje
stycket hälso- och
sjukvårdslagen
(1982:763), per
månad uppgå till
högst en tolftedel
av 0,48 gånger
prisbasbeloppet,
2. för bostad i
särskilt boende per
månad uppgå till
högst en tolftedel
av 0,50 gånger
prisbasbeloppet.
6 §
Avgifterna enligt
5 § får inte uppgå
till ett så stort
belopp att den
enskilde inte
förbehålls
tillräckliga medel
av sitt
avgiftsunderlag för
sina personliga
behov och andra
normala
levnadskostnader
(förbehållsbelopp).
När avgifterna
fastställs skall
kommunen dessutom
försäkra sig om att
omsorgstagarens
make eller sambo
inte drabbas av en
oskäligt försämrad
ekonomisk
situation. Om av-
gifterna baseras på
den enskildes
betalningsförmåga
-----------------------------------------
skall avgifts-
underlaget beräknas
enligt 4 §.
7 §
Kommunen skall
bestämma den
enskildes
förbehållsbelopp
genom att beräkna
den enskildes lev-
nads-kostnader,
utom boendekost-
naden, med ledning
av ett minimi-
belopp.
Boendekostnaden
skall beräknas för
sig och läggas till
minimibeloppet. För
sådan boendekostnad
som anges i 5 §
skall dock inget
förbehåll göras.
Minimibeloppet
skall, om inte
annat följer av 8
§, alltid per månad
utgöra lägst en
tolftedel av
1. 1,294 gånger
prisbasbeloppet för
ensamstående, eller
2. 1,084 gånger
prisbasbeloppet för
var och en av
sammanlevande makar
och sambor.
Minimibeloppet
enligt första
stycket skall täcka
normalkostnader för
livsmedel, kläder,
skor, fritid,
hygien,
dagstidning,
telefon, TV-avgift,
hemförsäkring,
öppen hälso- och
sjukvård, tandvård,
hushållsel,
förbrukningsvaror,
resor, möbler,
husgeråd och
läkemedel.
8 §
Kommunen skall
höja minimibeloppet
i skälig omfattning
om den enskilde på
grund av särskilda
omständigheter
varaktigt har behov
av ett inte
oväsentligt högre
belopp än det som
anges i 7 § andra
stycket.
Kommunen får
minska minimi-
beloppet i skälig
omfattning om den
enskilde inte har
en kostnad för en
sådan post som
anges i 7 § tredje
stycket därför att
1. kostnaden
ingår i avgiften
för hemtjänst och
dagverksamhet,
2. kostnaden
ingår i avgiften
eller hyran för
bostad i särskilt
boende, eller
3. posten
tillhandahålls
kostnadsfritt.
9 §
Kommunen skall
ändra en avgift om
något förhållande
som påverkar
avgiftens storlek
har ändrats.
Avgiften får ändras
utan föregående
underrättelse, om
ändringen beror på
förändringar i
prisbasbeloppet.
En ändring av
avgiften skall
gälla från och med
månaden efter den
månad då anledning
till ändring har
uppkommit. En
ändring av avgiften
skall dock gälla
från och med den
månad under vilken
de förhållanden har
uppkommit som
föranleder
ändringen, om
förhållandena avser
hela den månaden.
-----------------------------------------
16 kap.
3 §
-----------------------------------------------------
Socialnämndens beslut Socialnämndens beslut
får överklagas hos allmän får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol, om förvaltningsdomstol, om
nämnden har meddelat nämnden har meddelat
beslut i fråga om beslut i fråga om
- ansökan enligt 2 kap. - ansökan enligt 2 kap.
3 §, 3 §,
- bistånd enligt 4 kap. - bistånd enligt 4 kap.
1 §, 1 §,
- vägran eller - vägran eller
nedsättning av fortsatt nedsättning av fortsatt
försörjningsstöd enligt 4 försörjningsstöd enligt 4
kap. 5 §, kap. 5 §,
- förbud eller - förbud eller
begränsning enligt 5 kap. begränsning enligt 5 kap.
2 §, 2 §,
- medgivande enligt 6 - medgivande enligt 6
kap. 6 §, kap. 6 §,
- återkallelse av - återkallelse av
medgivande enligt 6 kap. medgivande enligt 6 kap.
13 §, eller 13 §,
- samtycke enligt 6 - samtycke enligt 6
kap. 14 §. kap. 14 §, eller
- avgifter eller
förbehållsbelopp enligt 8
kap. 4-9 §§.
-----------------------------------------------------
Beslut i frågor som avses i första
stycket gäller omedelbart. En länsrätt
eller kammarrätt får dock förordna att
dess beslut skall verkställas först
sedan det har vunnit laga kraft.
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 2003 i fråga om 8 kap. 4 § och i
övrigt den 1 juli 2002.
2. I fråga om beslut enligt 8 kap. 2 §
som meddelats före ikraftträdandet men
som avser tid därefter skall de nya
bestämmelserna tillämpas med avseende på
tiden efter ikraftträdandet.
3. Ett överklagande av ett beslut
enligt 8 kap. 2 § som fattats före den
1 juli 2002 skall prövas enligt
paragrafens äldre lydelse i den del det
avser tid före ikraftträdandet. För den
del av beslutet som avser tid efter
ikraftträdandet skall prövningen göras
enligt de nya bestämmelserna.
Förslag till lag om ändring
i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
Härigenom föreskrivs att 26 § hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763)[1] skall
ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
26 §[2]2
Av patienter får vårdavgifter tas ut
enligt grunder som landstinget eller
kommunen bestämmer, i den mån inte annat
är särskilt föreskrivet. Patienter som
är bosatta inom landstinget respektive
kommunen, liksom patienter som avses i 3
c §, skall därvid behandlas lika.
Landstinget får dock för sluten vård
fastställa avgiftsnivåer i olika
inkomstintervall och besluta om vilka
regler om nedsättning av avgiften som
skall gälla. Högsta avgiftsbelopp för
sluten vård är 80 kronor för varje
vårddag.
Endast kommunen får ta ut vårdavgifter
för sådan vård som den har
betalningsansvar för enligt 2 § lagen
(1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård. Detsamma gäller i fråga om
sådan psykiatrisk långtidssjukvård med
huvudsaklig omvårdnadsinriktning för
vilken kommunen enligt 9 § samma lag har
åtagit sig betalningsansvar.
-----------------------------------------------------
Avgifter för vård Avgifter för vård
enligt 18 §, för enligt 18 §, för
förbrukningsartiklar förbrukningsartiklar
enligt 18 c § eller för enligt 18 c § eller för
sådan långtidssjukvård sådan långtidssjukvård
som en kommun har som en kommun har
betalningsansvar för betalningsansvar för
enligt 2 eller 9 § lagen enligt 2 eller 9 § lagen
(1990:1404) om om kommunernas
kommunernas betalningsansvar för viss
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får,
hälso- och sjukvård får tillsammans med avgifter
inte, tillsammans med för hemtjänst och
avgifter som avses i 8 dagverksamhet enligt 8
kap. 2 § andra stycket kap. 5 §
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(2001:453), uppgå till så (2001:453), per månad
stort belopp att den uppgå till högst en
enskilde inte förbehålls tolftedel av 0,48 gånger
tillräckliga medel för prisbasbeloppet.
sina personliga behov, Avgifterna får dock inte
boendekostnad och andra uppgå till så stort
normala levnadskostnader. belopp att den enskilde
När avgifterna fastställs inte förbehålls
skall kommunen försäkra tillräckliga medel av
sig om att vårdtagarens sitt avgiftsunderlag för
make eller sambo inte sina personliga behov och
drabbas av en oskäligt andra normala levnads-
försämrad ekonomisk kostnader
situation. (förbehållsbelopp). När
avgifterna fastställs
skall kommunen dessutom
försäkra sig om att
vårdtagarens make eller
sambo inte drabbas av en
oskäligt försämrad
ekonomisk situation.
Avgiftsunderlaget och
förbehållsbeloppet skall
beräknas med tillämpning
av 8 kap. 3-8 §§
socialtjänstlagen
(2001:453).
-----------------------------------------------------
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli
2002.
2. I fråga om beslut enligt 26 §
tredje stycket som meddelats före
ikraftträdandet men som avser tid
därefter skall de nya bestämmelserna
tillämpas med avseende på tiden efter
ikraftträdandet.
3. Ett överklagande av ett beslut
enligt 26 § tredje stycket som fattats
före den 1 juli 2002 skall prövas enligt
paragrafens äldre lydelse i den del det
avser tid före den 1 juli 2002. För den
del av beslutet som avser tid efter
ikraftträdandet skall prövningen göras
enligt de nya bestämmelserna.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1992:567.
[2]:2 Senaste lydelse 2001:461.
Förslag till lag om ändring
i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs att punkten 19 i
lagen (1987:813) om homosexuella
sambor[3]1 skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Om två personer bor tillsammans i ett
homosexuellt förhållande, skall vad som
gäller i fråga om sambor enligt följande
lagar och bestämmelser tillämpas även på
de homosexuella samborna:
- - - - - - - -
18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
-----------------------------------------------------
19. 8 kap. 2 § andra 19. 8 kap. 6 § och 7 §
stycket socialtjänstlagen andra stycket
(2001:453), socialtjänstlagen
(2001:453),
-----------------------------------------------------
20. 26 § tredje stycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),
- - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2002.
**FOOTNOTES**
[3]:1 Senaste lydelse 2001:463.