Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU23
Barnpolitiken - arbetet med strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2001/02:166 Barnpolitiken - arbetet med strategin
för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter. I betänkandet behandlas vidare 46
motionsyrkanden med anledning av skrivelsen samt 86
motionsyrkanden i olika barnfrågor från den allmänna
motionstiden 2001.
Utskottet avstyrker samtliga motioner, främst med
hänvisning till pågående arbete och till tidigare
ställningstaganden i samma frågor.
Skrivelsen läggs till handlingarna.
I ärendet har Socialdepartementet, genom bl.a.
statssekreteraren Agneta Karlsson, lämnat
information till utskottet om världskongressen mot
kommersiell sexuell exploatering av barn i Yokohama
i december 2001 samt om FN:s specialsession om barn
i New York i maj 2002.
I betänkandet finns 42 reservationer och fyra
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Inriktningen på barnpolitiken
Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkandena
2 och 3.
2. Barnfamiljernas ekonomiska situation,
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48
yrkandena 1-6, 2001/02: So49 yrkande 2,
2001/02:So51 yrkande 9 och 2001/02:So328 yrkande
1.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)
3. En utredning om barns livssituation
Riksdagen avslår motion 2001/02:So577.
Reservation 4 (v)
4. Genomförandet av FN:s barnkonvention
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49
yrkandena 1 och 3, 2001/02: So51 yrkande 5,
2001/02:So596, 2001/02:So599 delvis och 2001/02:
So634 yrkandena 1 och 13.
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (fp)
5. Barnperspektiv i statsbudgeten
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49
yrkande 4, 2001/02:So51 yrkande 4 och
2001/02:So617 yrkande 3.
Reservation 7 (v, c, mp)
6. Inkorporering av barnkonventionen i
svensk rätt
Riksdagen avslår motion 2001/02:So495 yrkande
24.
Reservation 8 (mp)
7. Arbetet med barnfrågor inom
Regeringskansliet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So495
yrkande 25 och 2001/02:So599 delvis.
8. Familjeminister
Riksdagen avslår motion 2001/02:So377 yrkande
3.
Reservation 9 (kd)
9. Barnpolitik som eget sakpolitiskt
område
Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 1.
10. Stöd i föräldraskapet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L260
yrkande 2 delvis, 2001/02:L322 yrkande 5,
2001/02:L370 yrkande 2, 2001/02:Sf392 yrkandena
9-11 samt 2001/02:A211 yrkandena 23 delvis och
25.
Reservation 10 (kd)
11. Familjerådgivning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So377
yrkande 1, 2001/02:L260 yrkande 2 delvis,
2001/02:L322 yrkande 4, 2001/02:Sf392 yrkande 5
och 2001/02:A211 yrkande 23 delvis.
Reservation 11 (kd)
12. Nätverksstöd m.m. till ensamstående
föräldrar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So328
yrkande 2 och 2001/02: Sf392 yrkande 3.
Reservation 12 (kd)
13. Familjecentraler
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf392 yrkande
12.
14. Växelvis boende
Riksdagen avslår motion 2001/02:So447.
15. Barns behov av sina pappor
Riksdagen avslår motion 2001/02:A393 yrkande 3.
16. Internationella adoptivbarn
Riksdagen avslår motion 2001/02:L248 yrkandena
4 och 5.
Reservation 13 (m, kd)
17. Forskning kring separationer
Riksdagen avslår motion 2001/02:So595.
18. Hjälpmedelsgaranti
Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande 7.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)
19. Barns rätt till färdtjänst
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 3.
20. Mål för ungdomspolitiken
Riksdagen avslår motion 2001/02:So571.
21. Psykisk ohälsa
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So50
yrkande 4, 2001/02:So325 yrkande 2, 2001/02:So495
yrkandena 10 och 11, 2001/02:So513,
2001/02:So576, 2001/02:So612 yrkande 3,
2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8 samt
2001/02:So634 yrkande 10.
Reservation 15 (v, fp)
Reservation 16 (kd)
22. Självmord
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So325
yrkande 1 och 2001/02: So634 yrkande 9.
23. Övervikt
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So316 och
2001/02:So534.
24. Narkotikamissbruk
Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande 8.
Reservation 17 (m)
25. Barnsäkerhet
Riksdagen avslår motion 2001/02:So634 yrkande
16.
26. Vård och behandling av olika
sjukdomar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So432
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So436, 2001/02:So619
yrkande 11 och 2001/02:So634 yrkande 12.
Reservation 18 (kd)
27. Fetalt alkoholsyndrom
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So327
yrkandena 1-3 och 2001/02:So505 yrkandena 1 och
2.
28. Förutsättningar för vård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So311 och
2001/02:So425 yrkande 2.
29. 4 kap. 26 § barnavårdslagen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48
yrkande 13 och 2001/02: So275 yrkande 5.
Reservation 19 (m)
30. Familjerådslag
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So617
yrkande 7 och 2001/02: Sf392 yrkande 13.
31. Second opinion vid
vårdnadsutredningar
Riksdagen avslår motion 2001/02:So304 yrkande
2.
Reservation 20 (kd, c)
32. Barns rättigheter enligt
utlänningslagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49
yrkande 6 och 2001/02:So50 yrkande 5.
Reservation 21 (v, kd)
33. Ensamkommande barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48
yrkande 12, 2001/02:So49 yrkandena 8 och 9 samt
2001/02:So50 yrkande 8.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (kd)
34. Regelverk för god mans uppdrag för
ensamkommande barn
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 9.
Reservation 24 (v, kd)
35. Barnombudsmannens ansvar för ensamma
flyktingbarn
Riksdagen avslår motion 2001/02:So49 yrkande 7.
36. Förvarstagande av barn
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 6.
Reservation 25 (v, kd)
37. Uppehållstillstånd efter inresa
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 7.
Reservation 26 (v, kd)
38. Offentligt biträde och tolk i
utlänningsärenden
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande
10.
Reservation 27 (v, kd)
39. Barns rätt att komma till tals
Riksdagen avslår motion 2001/02:So518.
40. Sänkning av rösträttsåldern
Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 6.
Reservation 28 (mp)
41. Maxtaxereformen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So48
yrkande 9 och 2001/02:So50 yrkandena 1 och 2.
Reservation 29 (m, kd, c)
42. Valfrihet inom barnomsorg och skola
Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande
10.
Reservation 30 (m)
43. Mobbning
Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande
11.
Reservation 31 (m, kd, fp)
44. Särskolan
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande
11.
45. Behovet av specialskolor
Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande
13.
Reservation 32 (kd)
46. Tydligare reglering av elevers rätt
till stöd
Riksdagen avslår motion 2001/02:So49 yrkande
10.
Reservation 33 (c)
47. Elever med behov av särskilt stöd
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So50
yrkande 12 och 2001/02: So634 yrkandena 3 och 4.
Reservation 34 (m, fp)
Reservation 35 (kd)
48. Idrott i skolan
Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 8
delvis.
49. Kultur i skolan
Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 8
delvis.
50. Insatser för utsatta barn
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So271
yrkande 1, 2001/02:So403, 2001/02:So478,
2001/02:So496 yrkande 2, 2001/02:So575 och
2001/02:So617 yrkande 9.
Reservation 36 (v)
Reservation 37 (kd)
51. Barnmisshandel
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So341,
2001/02:Ju393 yrkande 1 och 2001/02:Ju397 yrkande
3.
52. Kommersiell sexuell exploatering av
barn
Riksdagen avslår motion 2001/02:So532.
53. Barn i familjer där misshandel
förekommer
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So51
yrkande 7, 2001/02:So342 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:Ju396 yrkande 5.
Reservation 38 (v)
54. Barn till bl.a. missbrukare och
psykiskt funktionshindrade
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So49
yrkande 5, 2001/02:So50 yrkande 14, 2001/02:So264
yrkande 5, 2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02:
So364 yrkande 1, 2001/02:So495 yrkandena 12 och
13, 2001/02:So497 yrkande 4, 2001/02:So564,
2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02: So617
yrkande 5.
Reservation 39 (v)
Reservation 40 (kd)
Reservation 41 (fp)
Reservation 42 (mp)
55. Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Stockholm den 16 maj 2002
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Margareta Israelsson (s), Conny Öhman (s),
Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Lars U
Granberg (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Elisebeht Markström (s), Catherine Persson (s), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp) och Lotta N Hedström (mp).
2001/02
SoU23
Redogörelse för ärendet
Skrivelsen i huvuddrag
I skrivelsen ges en beskrivning av arbetet med att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige. Utgångspunkten för redovisningen är den
strategi för förverkligandet av barnkonventionen som
riksdagen enhälligt godkände i mars 1999 (prop.
1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171)
och de utredningar och myndighetsuppdrag som
aviserades där. Regeringen redovisar vad som
hittills uppnåtts och vilken inriktning regeringen
avser att ha i det kommande arbetet med att stärka
barns och ungdomars rättigheter.
Utskottets överväganden
Allmänna utgångspunkter för
barnpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om satsningar
inom det barnpolitiska området och om
barnfamiljernas, bl.a. ensamstående
föräldrars, ekonomiska situation. Utskottet
hänvisar i huvudsak till vad regeringen
anfört om inriktningen av barnpolitiken och
om att stärka utsatta gruppers ekonomiska
situation. Mot bakgrund av att flera
myndigheter har i uppgift att samla kunskap
om barns och ungdomars levnadsförhållanden
bör riksdagen vidare avslå en motion om en
utredning om barns livssituation.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (c)
och 4 (v).
Skrivelsen
I den förra barnskrivelsen (skr. 1999/2000:137)
angavs att tyngdpunkten i regeringens barnpolitik de
kommande åren ligger i förbättringar för barn-
familjerna, ökade resurser till skola, vård och
omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta barn samt
ökade möjligheter för barns och ungdomars
inflytande. Enligt regeringen ligger denna
huvudsakliga inriktning fast även fortsättningsvis.
Regeringen anser att det är särskilt viktigt att gå
vidare i arbetet med att stärka barns och ungdomars
rättigheter. Därutöver är det viktigt att
uppmärksamma frågor om barns stress och föräldrars
tid för barnen. Ensamföräldrarnas ekonomiska
situation och dess konsekvenser för barnen är också
en fråga som regeringen funnit alltmer angelägen att
belysa.
För att samhället på olika nivåer skall kunna föra
en politik som är bra för barn och ungdomar krävs
det enligt regeringen goda kunskaper om barns
situation i olika avseenden liksom om barns och
ungdomars värderingar, önskemål och krav. Regeringen
betonar att arbetet med kunskapsinhämtning måste gå
vidare i syfte att få en tydligare helhetsbild av
barns situation. Regeringen påpekar att såväl
Barnombudsmannen som Ungdomsstyrelsen samlar kunskap
om barns och ungdomars levnadsförhållanden och
villkor i samhället samt anför att dessa
kunskapsbaser kommer att utgöra ett viktigt inslag i
arbetet. Regeringen nämner i sammanhanget
proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman
där Barnombudsmannens uppgift att samla kunskap och
sammanställa statistik föreslås bli lagfäst som en
obligatorisk uppgift. (Socialutskottet har ställt
sig bakom bl.a. detta förslag i betänkande
2001/02:SoU17.)
Regeringen ger också en redovisning av Statistiska
centralbyråns (SCB) uppdrag att utveckla
barnstatistiken. Målet att ta fram en grundläggande
statistik om barn och deras familjer har i huvudsak
uppnåtts. SCB har gett ut tre publikationer under
åren 1998-2000. I rapporten "Barn och deras familjer
2000" (Demografiska rapporter 2002:2) redovisas
material om familjesammansättning, separation mellan
föräldrar, boende, inkomster, barnomsorg och
föräldrars sysselsättning. Regeringen anför att en
målsättning i SCB:s fortsatta uppdrag bör vara att
ge en så allsidig och heltäckande bild av barns och
ungdomars situation som möjligt. Intressanta områden
för fortsatt arbete är skola, barns hälsa, barn i
det rättsliga systemet, barn i socialtjänsten m.m.
Enligt skrivelsen lever cirka 180 000 barn i
familjer som kontinuerligt uppbär ekonomiskt bistånd
till sin försörjning och där biståndet är den
huvudsakliga försörjningskällan. Gruppen domineras
av ensamföräldrar och familjer där föräldrarna är
födda utomlands. Regeringen påpekar att det pågår
ett arbete med att nedbringa antalet
biståndsmottagare genom att förbättra tillgången på
arbete och genom ett långsiktigt socialt arbete,
vilket är viktigt också för barnen i dessa familjer.
Även om de mål som finns när det gäller att minska
antalet socialbidragsmottagare uppfylls, kommer ändå
ett inte oväsentligt antal barn att leva i familjer
som har behov av bistånd för sin försörjning också i
framtiden.
Enligt regeringen är kunskapen om konsekvenserna
av att under lång tid leva under knappa ekonomiska
omständigheter mycket begränsade. Vad det innebär
för självbild, framtidsförhoppningar,
skolprestationer och ekonomisk situation för barnen
är i stor utsträckning obesvarade frågor. I
skrivelsen anges att det bör göras en inventering av
befintlig kunskap och därefter en bedömning av
ytterligare kunskapsbehov. En viktig fråga i det
fortsatta arbetet inom Regeringskansliet är hur de
psykologiska och pedagogiska effekterna ser ut av
att under lång tid leva i en familj som är beroende
av bistånd för sin försörjning. Regeringen påpekar
att det inom ramen för länsstyrelsernas tillsyn av
socialtjänsten pågår ett gemensamt projekt mellan
Socialstyrelsen och länsstyrelserna benämnt
"Barnperspektivet i hanteringen av långvarigt
socialbidragsberoende". Projektet bedöms tillföra
kunskaper som kan vara till nytta vid bedömningen av
eventuellt kommande åtgärder, anförs det.
Regeringen redogör vidare för Familjeutredningens
slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24).
Utredningen hade i uppgift att analysera barnbidrag,
underhållsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer.
Avsikten var att förutsättningslöst pröva möjlig-
heterna för att inom ramen för den generella
välfärdspolitiken förändra och modernisera de
familjeekonomiska stödsystemen. Syftet var också att
pröva om det är möjligt att förändra
bidragsgivningen i en riktning som innebär att
marginaleffekterna minskar samtidigt som den fördel-
ningspolitiska träffsäkerheten ökar. Utredningen har
ägnat särskild uppmärksamhet åt bostadsbidragen då
de står för en stor del av marginaleffekterna för
barnfamiljer. Betänkandet är för närvarande under
beredning inom Regeringskansliet.
Motioner
I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om barns
och ungdomars bästa (yrkande 1). Regeringen anger i
skrivelsen att en viktig fråga i det fortsatta
arbetet inom Regeringskansliet är hur de
psykologiska och pedagogiska effekterna ser ut av
att under lång tid leva i en familj som är beroende
av bistånd för sin försörjning. Enligt motionärerna
måste i de allra flesta fall de problem som drabbar
barn ses i sitt sammanhang för att kunna lösas till
barnens fördel. Att regeringen nöjer sig med att
utreda när det krävs omedelbara åtgärder för att
minska barnens utsatthet är anmärkningsvärt, anförs
det. Motionärerna begär vidare tillkännagivanden om
barns utsatthet i fattiga familjer (yrkande 2), om
att socialpolitiken skall vara ett instrument för
att bryta utanförskap och bidragsberoende (yrkande
3), om att skatterna orsakar bidragsberoende och
fattigdom (yrkande 4), om betydelsen av reformer för
att bryta det växande utanförskapet och tudelningen
av Sverige (yrkande 5) samt om vad i motionen anförs
om handläggningstid för uppehållstillstånd (yrkande
6). Socialbidraget har för många blivit en permanent
inkomstkälla, som enligt motionärerna låser in barn
och familjer i bidragsberoende och utanförskap.
Skatten är den absolut tyngsta utgiftsposten för
låg- och medelinkomsttagarna. Enligt motionärerna
borde en naturlig princip vara att den som betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som får bidrag inte skall behöva betala skatt. För
en familj som består av två föräldrar och två barn
som helt lever på socialbidrag krävs att, om en av
föräldrarna blir erbjuden arbete, ingångslönen är
minst 19 000 kronor för att familjen skall få bättre
standard än vad socialbidraget ger. Många av dem som
uppbär socialbidrag är flyktingar eller invandrare
som efter flera år i Sverige fortfarande inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Motionärerna framhåller
att barn och ungdomar som växer upp i en miljö där
ingen omkring dem lever på sitt eget arbete löper
stor risk att ärva det sociala utanförskapet från
sin omgivning. Motionärernas politik för arbete och
egenmakt bygger på fyra steg, varav de tre första
syftar till att skapa förutsättningar för människor
att stå på egna ben: Var och en som så önskar skall
kunna få ett arbete. Resultatet av arbete skall
trygga den egna försörjningen i stället för att
försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.
Förutsättningar och stimulans skall finnas så att
man genom utbildning kan förbättra sin situation.
Framgång på dessa tre områden innebär att de som är
i behov av det fjärde steget den egentliga
socialpolitiken minimeras. Enligt motionärerna
måste handläggningstiden för uppehållstillstånd
kortas och invandrare ges möjlighet till snabb
etablering på arbetsmarknaden. Det måste vara
möjligt att få arbete eller starta företag utan att
drunkna i regelverk och byråkrati, anförs det.
I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till en handlingsplan för att åtgärda
de ensamstående föräldrarnas situation (yrkande 1).
Ensamståendes ansträngda ekonomi med psykisk press
och känsla av otillräcklighet riskerar att påverka
barnen, anförs det.
I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
analys av siffrorna om barnfattigdom för att
förhindra att barn diskrimineras på grund av
föräldrarnas ekonomiska situation (yrkande 2).
Enligt en studie från Rädda Barnen lever vart femte
barn i en familj som antingen har låg
inkomststandard eller är beroende av socialbidrag.
Enligt barnkonventionen har alla barn lika värde.
Motionärerna anser att ingen skall behöva riskera
att bli diskriminerad till följd av det utanförskap
som familjens bristande ekonomiska resurser kan
skapa.
I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att om vi gör en
kraftsamling på barn redan i dag, får vi igen
pengarna senare, fast kanske på ett annat konto
(yrkande 2). Motionärerna anför att satsningar på
mindre barngrupper och mer personal inom förskolan,
insatser för barn med psykiska besvär samt tidiga
ingripanden mot barn- och ungdomsbrottslingar
visserligen kostar pengar men att man får igen
satsningarna i ett senare skede. I motionen begärs
vidare ett tillkännagivande om att man inte kan
prioritera mellan de områden inom barnpolitiken som
skrivelsen tar upp (yrkande 3). Motionärerna anser
att alla områden är viktiga. Slutligen begärs i
yrkande 9 ett tillkännagivande om att
socialförsäkringar och löner måste anpassas så att
det går att leva som ensam förälder med barn.
I motion So577 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
tillsätta en utredning om barns livssituation i
Sverige. Motionärerna tar bl.a. upp det minskade
barnafödandet, trångboddhet, barns hälsa, barns
möjligheter att påverka, situationen inom skolan och
förskolan, föräldraförsäkringen samt den nya
tekniken.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade motioner i olika barnfrågor
senast i det av riksdagen godkända betänkandet
2000/01:SoU7 Barn - här och nu. Under avsnittet om
allmänna utgångspunkter för barnpolitiken anförde
utskottet bl.a. följande:
Barns och ungdomars verklighet förändras hela
tiden i takt med de förändringar som sker i
omvärlden. För att ge barn så goda och trygga
uppväxtförhållanden som möjligt bör samhällets
barnpolitik i så stor utsträckning som möjligt
anpassas till dessa nya förhållanden. Enligt
socialutskottet är det givetvis en viktig uppgift
för den fortsatta politiken att förbättra för
alla barn. Den förbättrade ekonomiska situationen
möjliggör ökade insatser för barn och ungdomar.
Genom kraftigt ökade statsbidrag och växande
skatteintäkter kan vidare kommuner och landsting
öka insatserna för barn inom vård, skola och
omsorg.
Socialutskottet noterar med tillfredsställelse
att tyngdpunkten i barnpolitiken under de
kommande åren kommer att ligga i förbättringar
för barnfamiljerna, ökade resurser till skola,
vård och omsorg, uppmärksamhet och stöd för
utsatta barn, ökade möjligheter för barns och
ungdomars inflytande samt uppföljning av
regeringens strategi för arbetet med FN:s
barnkonvention.
Socialutskottet anser att det krävs en generell
familjepolitik som ger goda villkor för föräldra-
skap, en aktiv politik mot diskriminering och
segregering och en fördelning av resurser till
verksamheter för barn och unga, så att de som
behöver mera stöd än andra för att ha samma chans
i livet också kan få det. Vidare krävs att
flickor och pojkar får lika mycket utrymme och
stöd i förhållande till sina behov och
förutsättningar. Att barn och ungdomar får ett
reellt inflytande i samhällets beslutsfattande
krävs också (s. 11 f.; res. m).
I det av riksdagen godkända betänkandet
2001/02:SoU11 Socialtjänstfrågor behandlade
utskottet senast motioner om utgångspunkterna för
socialpolitiken. Utskottet avstyrkte bl.a. ett
yrkande liknande de här aktuella yrkandena 2-5 i
motion So48 (m) (s. 8 f.; res. m) samt motioner om
stöd till ensamstående mödrar (s. 34; res. v, kd).
Socialförsäkringsutskottet behandlade senast frågan
om långa handläggningstider i utlänningsärenden i
det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02: SfU8
Migration och asylpolitik. Utskottet avstyrkte
yrkandena med hänvisning till att riksdagen hösten
2001 gjort ett tillkännagivande om att regeringen
snarast bör återkomma med ett förslag till ny
instans- och processordning i utlänningsärenden
(bet. 2001/02:SfU2).
Utskottets ställningstagande
Barns och ungdomars verklighet förändras hela tiden
i takt med de förändringar som sker i omvärlden. För
att ge barn så goda och trygga uppväxtförhållanden
som möjligt bör samhällets barnpolitik i så stor
utsträckning som möjligt anpassas till dessa nya
förhållanden. Utskottet vidhåller att det givetvis
är en viktig uppgift för den fortsatta politiken att
förbättra för alla barn. Utskottet delar
uppfattningen i motion So51 att satsningar inom hela
det barnpolitiska området är en god investering även
för framtiden. Utskottet instämmer dock med
regeringen att tyngdpunkten i barnpolitiken även
fortsättningsvis bör ligga i förbättringar för
barnfamiljerna, ökade resurser till skola, vård och
omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta barn samt
ökade möjligheter för barns och ungdomars
inflytande. Motion So51 (mp) yrkandena 2 och 3
avstyrks därmed.
Många barnfamiljer har svårt att få vardagen att gå
ihop ekonomiskt. Ensamföräldrarnas ekonomiska
situation och dess konsekvenser för barnen är en
fråga som enligt skrivelsen blivit alltmer angelägen
för regeringen att belysa. I årets ekonomiska
vårproposition betonar regeringen att det förutom en
tillväxtfrämjande ekonomisk politik även krävs en
aktiv rättvisepolitik för att minska klyftorna i
samhället. Regeringen påtalar bl.a. vikten av att
minska marginaleffekterna, vilka är högst bland
ensamhushåll med ett eller flera barn och med låga
inkomster. Familjeutredningens slutbetänkande, som
rör dessa frågor, är under beredning inom
Regeringskansliet. Utskottet kan vidare konstatera
att ett antal förändringar har gjorts sedan 1999 för
att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation,
bl.a. höjningarna av barnbidraget och
flerbarnstillägget samt införandet av maxtaxan inom
barnomsorgen. När det gäller barn i familjer som
uppbär ekonomiskt bistånd för sin försörjning kan
utskottet konstatera att regeringen har ställt upp
som mål att halvera antalet socialbidragstagare
mellan åren 1999 och 2004, vilket mål riksdagen
ställt sig bakom. Utgångspunkten i detta arbete är
att skapa trygghet och rättvisa samtidigt som
fattigdomsfällor och marginaleffekter görs så små
som möjligt. Ytterst handlar det om att alla i
arbetsför ålder skall ges möjligheter till en egen
försörjning. Mot bakgrund av det anförda avstyrker
utskottet motionerna So48 (m) yrkandena 1-5, So49
(c) yrkande 2, So51 (mp) yrkande 9 och So328 (kd)
yrkande 1. Riksdagen bör även avslå motion So48 (m)
yrkande 6.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
krävs goda kunskaper om barns situation i olika
avseenden för att kunna föra en politik som är bra
för barn och ungdomar. Bland annat Barnombudsmannen,
Ungdomsstyrelsen och Statistiska centralbyrån har i
uppgift att samla kunskap om barns och ungdomars
levnadsförhållanden och villkor. En särskild
utredning om barns livssituation i Sverige behövs
enligt utskottets mening inte. Motion So577 (s)
avstyrks därmed.
Genomförandet av FN:s barnkonvention
i Sverige
Utskottets förslag i korthet
Mot bakgrund främst av det arbete som pågår
för att genomföra barnkonventionen i Sverige
bör riksdagen avslå motioner om att skydda
barn mot diskriminering, om att införliva
barnkonventionen i svensk rätt, om att utreda
hur olika samhällsbeslut påverkar barns
situation samt om att höja kunskapsnivån om
barn och ungdomar i olika verksamheter.
Riksdagen bör vidare avslå motioner om en
barnbilaga till statsbudgeten och om att
inkorporera barnkonventionen i svensk
lagstiftning. Utskottet hänvisar till
tidigare uttalanden i dessa frågor. Riksdagen
bör slutligen avslå motioner om hur arbetet
med barnfrågor inom Regeringskansliet bör
organiseras.
Jämför reservationerna 5 (c), 6 (fp), 7 (v,
c, mp), 8 (mp) och 9 (kd).
Skrivelsen
Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets
rättigheter - barnkonventionen - efter ett beslut i
riksdagen den 12 juni 1990 utan att reservera sig på
någon punkt. Genom detta har Sverige åtagit sig att
följa konventionens bestämmelser.
Barnkonventionen innehåller bestämmelser om barns
medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter samt om barns rätt till skydd
mot övergrepp och utnyttjande. Barnkonventionen
utgår från fyra grundläggande principer som skall
vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men
som också har en självständig betydelse. Det är
principen om icke-diskriminering (artikel 2),
principen om barnets bästa (artikel 3), rätten till
liv och utveckling (artikel 6) samt rätten att få
komma till tals och bli respekterad (artikel 12).
Barnkonventionen är en bindande överenskommelse
mellan de stater som har ratificerat den. Staterna
är förpliktigade att vidta alla lämpliga åtgärder
för att genomföra konventionen. Staten är ansvarig
för att förpliktelserna fullföljs och svarar för
tillkortakommanden i landet i förhållande till
konventionen. För att säkerställa barnets
rättigheter krävs enligt regeringen en kombination
av åtgärder i form av lagstiftning, opinionsbildning
och upplysning. Såväl domstolar och myndigheter som
kommuner och landsting skall ta hänsyn till de
rättigheter som fastslås i barnkonventionen. Det
handlar dels om att beakta barnkonventionens
intentioner i olika verksamheters beslut, dels om
att tillämpa den lagstiftning som har förändrats i
enlighet med barnkonventionens krav.
Regeringen framhåller att förverkligandet av
barnkonventionen i Sverige är en ständigt pågående
process som måste hållas levande. Arbetet med att
förankra det synsätt som genomsyrar konventionen är
långsiktigt.
Utgångspunkten för den strategi för att förverkliga
barnkonventionen som riksdagen godkände i mars 1999
är att konventionens anda och intentioner skall
beaktas i allt beslutsfattande som rör barn.
Regeringen uttalar i strategin att barnkonventionen
är ett viktigt instrument för att ta till vara barns
och ungdomars rättigheter och intressen. Att sprida
kunskap och medvetenhet om konventionen är just nu
det viktigaste inslaget i förverkligandet av
barnkonventionen i Sverige. Konventionen skall i
första hand nå beslutsfattare vars verksamhet
påverkar barns vardag, vuxna som arbetar med barn
samt barn och ungdomar själva.
Strategin innehåller följande moment:
· Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt beslutsfattande inom
Regeringskansliet som rör barn.
·
· Barnperspektivet skall i lämplig omfattning
finnas med i utredningsdirektiv.
·
· Barnkonventionen bör på olika sätt tas upp i
utbildningar för de yrkesgrupper som skall arbeta
med barn.
·
· Statligt anställda vars arbete har konsekvenser
för barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning
för att kunna stärka sin barnkompetens och sina
kunskaper om barnkonventionen.
·
Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda
sin personal fortbildning.
· Kommuner och landsting bör inrätta system för att
kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det
kommunala arbetet.
·
· Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som rör barn.
·
Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i
samhälls- och trafikplaneringen skall utvecklas.
· Barnombudsmannens verksamhet och organisation
skall ses över i syfte att stärka dess roll vid
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
·
· Barnstatistiken skall utvecklas.
·
Regeringen har sedan budgetpropositionen för år 1999
till och med år 2001 avsatt sammanlagt 32,5 miljoner
kronor till insatser för att förverkliga
barnkonventionen i Sverige. För innevarande år har
12,5 miljoner kronor avsatts.
För att få genomslag för arbetet med att genomföra
strategin och stärka barnets rättigheter har enligt
skrivelsen en samordningsfunktion med egen huvudman
inrättats inom Regeringskansliet, med placering i
Socialdepartementet. Samordningsfunktionens uppgift
är att utveckla arbetet med barnkonventionen genom
att vara såväl pådrivande som stödjande. En viktig
uppgift för samordningsfunktionen är att delta i den
gemensamma beredningen och att granska regeringens
beslut ur ett barnkonventionsperspektiv. Det gäller
propositioner, direktiv, uppdrag och andra dokument
som lämnar Regeringskansliet. En annan viktig
uppgift är att uppmärksamma, samordna och ta
initiativ i frågor avseende barn och ungdomar som
rör flera departement eller där inte något
departement har ett tydligt ansvar.
Till följd av den ovannämnda strategin tillkom
budgetåret 2001 ett nytt politikområde, barnpolitik.
Politikområdet innefattar insatser för att
förverkliga barnkonventionen. Till politikområdet
hör Barnombudsmannen och Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA). Det
övergripande målet för barnpolitiken är att alla
barn skall växa upp under goda och trygga
förhållanden. Politikområdet är huvudsakligen ett
s.k. mainstreamingområde, dvs. inriktningen på
politiken är att få andra politikområden att anlägga
ett barnperspektiv när det handlar om frågor som rör
barn. I skrivelsen anges att det inom
Regeringskansliet pågår ett arbete med att
omformulera målet för barnpolitiken så att det än
bättre skall återspegla barnkonventionens budskap.
Regeringen har givit Barnombudsmannen en nyckelroll
i strategiarbetet genom myndighetens uppgift att
påbörja och samordna insatser för att genomföra
barnkonventionen nationellt och för att bevaka barns
och ungdomars intressen i olika sammanhang. Barnom-
budsmannen har ett treårigt uppdrag kopplat till
strategin, vilket skall rapporteras senast den 1
juni 2002.
I Barnombudsmannens strategiuppdrag ingår att
sätta i gång program för fortbildning av statlig
personal om barnkonventionen samt att på olika sätt
erbjuda fortbildning om barnkonventionen till
kommuner och landsting. Myndigheten skall även
utveckla modeller för och sprida goda exempel på hur
barnkonventionen kan genomföras, t.ex. genom
barnplaner, barnkonsekvensanalyser och
utvärderingsmodeller. I uppdraget ingår även att ta
fram modeller för barnkonsekvensanalyser inom
statliga myndigheter i samarbete med
Ekonomistyrningsverket (ESV). I skrivelsen redovisas
det arbete med strategin som Barnombudsmannen utfört
hittills samt anförs att myndigheten senare under
innevarande år kommer att lämna en fullständig
rapport till regeringen.
Regeringen anför att arbetet med att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige har
rönt stor framgång inom ett flertal områden, medan
det inom andra återstår mycket att göra för att
barns och ungdomars rättigheter och intressen skall
beaktas och bli tillgodosedda. Under de år som
strategiarbetet har pågått har också nya kunskaper
och erfarenheter vunnits. Regeringen anser att det
därför finns skäl att se över strategin för att
ytterligare förstärka arbetet med genomförandet av
barnkonventionen i Sverige. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i denna fråga våren 2003
samt att därefter göra en uppdatering av strategin
vart femte år.
I skrivelsen anges vidare att regeringen har som
målsättning att statsbudgeten om några år skall ha
ett tydligt barnperspektiv. Avsikten är därför att
tillföra ett barnperspektiv på nya områden och
fördjupa redan befintliga barnperspektiv i
budgetpropositionen.
Motioner
I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om barnkonsekvensanalys
(yrkande 3). Motionärerna välkomnar att regeringen
avser att tydliggöra barnperspektivet i
budgetpropositionen.
I motion So377 av Mikael Oscarsson och Stefan
Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om att
inrätta en familjeminister med övergripande ansvar
för frågor som rör familjen (yrkande 3).
I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att den nya
diskrimineringsutredningen skall inkludera skydd för
barn mot alla former av diskriminering (yrkande 1).
Genom att ratificera FN:s konvention om barnets
rättigheter har staten tagit på sig ansvaret att
tillförsäkra alla barn i Sverige samma rättigheter
utan diskriminering. Motionärerna anser att alla
barn bör omfattas av ett lagligt skydd mot
diskriminering. Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om att barnkonventionens
införlivande i svensk lagstiftning måste ytterligare
harmoniseras, fördjupas och förstärkas (yrkande 3).
Det begärs också ett tillkännagivande om en
barnbilaga till statsbudgeten (yrkande 4). I
barnbilagan skall samtliga departement tydligt
markera vilka utgifter som är riktade till barn och
unga samt regeringens barnpolitiska ambitioner och
prioriteringar tydligt framgå. Barnkonventionen
skall alltid efterlevas, och alla relevanta
politiska beslut analyseras utifrån hur de påverkar
barnets situation, anförs det.
I motion So596 av Rigmor Stenmark (c) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
lagändringar som medför att barns rättigheter tas
till vara i enlighet med FN:s barnkonvention.
Motionären anser att barnkonventionen på ett tydligt
sätt måste införlivas i svenska lagar.
I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att genomföra FN:s
barnkonvention i Sverige (yrkande 1).
Barnkonventionen skall genomsyra allt arbete som
direkt eller indirekt rör barn, på såväl det
nationella som det internationella planet. Av detta
följer att alla barn skall ha rätt till en god
tillsyn, omsorg och utbildning, anförs det i
motionen. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om en utredning om hur olika
samhällsbeslut sammantaget påverkar barns situation
(yrkande 13). Enligt motionärerna behövs en översyn
av hur barnen påverkas av alla sammantagna
transaktioner, parallella system m.m. som berör
barnfamiljerna.
I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att barn- och ungdomspolitik
bör vara ett eget sakpolitiskt område, som dessutom
bör genomsyra all annan politik (yrkande 1).
Motionärerna påpekar att det finns andra s.k.
mainstreamingområden som är egna sakpolitiska
områden, t.ex. jämställdhet och integration.
Motionärerna begär också ett tillkännagivande om att
statsbudgeten varje år bör följas av en barnbilaga
(yrkande 4). I barnbilagan skall det tydligt
redovisas vilka områden i statsbudgeten som har
koppling till barn, hur stor del av samhällets
resurser som går till barnen samt hur de föreslagna
budgetposterna förväntas påverka barnen. I yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om att kunskapsnivån om
barn och ungdomar måste höjas i alla verksamheter
som har med barn och ungdomar att göra, t.ex.
socialtjänst, barnavårdscentraler och skolor.
I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring att FN:s
barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen
(yrkande 24). Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om att en särskild barnenhet bör
bildas inom Regeringskansliet (yrkande 25). Enheten
skall föra in barnperspektivet genom s.k.
mainstreaming, anser motionärerna.
I motion So599 av Marina Pettersson och Torgny
Danielsson (s) begärs ett tillkännagivande om
insatser för barnens bästa. Motionärerna anför att
barnkonventionen skall genomsyra allt
beslutsfattande som rör barn. De framhåller bl.a.
vikten av barnkonsekvensanalyser, ökad barnkunskap
inom socialtjänsten samt en samordning av
barnpolitiken. Frågan om att inrätta ett särskilt
departement med ansvar för barn- och ungdomsfrågor
bör utredas närmare, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu
behandlade utskottet motionsyrkanden om en
barnbilaga till statsbudgeten och om att inkorporera
barnkonventionen i den svenska lagstiftningen.
Utskottet behandlade även motionsyrkanden liknande
de här aktuella yrkandena 1 och 13 i motion So634
(fp). Samtliga motionsyrkanden avstyrktes (s. 46;
res. kd+c, fp respektive mp).
Socialutskottet har, som tidigare nämnts, nyligen
behandlat regeringens proposition 2001/02:96 En
förstärkt Barnombudsman (betänkande 2001/02: SoU17).
Utskottet ansåg bl.a. att Barnombudsmannen skall
vara pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och
landsting när det gäller genomförandet av
barnkonventionen i alla delar av samhället.
Utskottet ställde sig därför bakom förslaget att
lagfästa den pådrivande roll som Barnombudsmannen
har haft genom strategiuppdraget (s. 9).
Finansutskottet behandlade motionsyrkanden om en
barnbilaga till statsbudgeten senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 2001/02:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, m.m.
Finansutskottet avstyrkte yrkandena med motiveringen
att kravet på att redovisa barnfrågorna i en
särskild bilaga måste anses underordnat kravet på en
så aktuell och genomarbetad redovisning som möjligt
(s. 304; res. kd, c respektive mp).
I regeringens skrivelse 2001/02:83 En nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna
presenteras en treårig nationell handlingsplan för
de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanen skall
lägga grunden för ett mer samlat synsätt på
mänskliga rättigheter i Sverige. Det främsta syftet
med handlingsplanen är att främja och skydda de
mänskliga rättigheterna, men den syftar också till
att skapa ökad medvetenhet kring frågor om mänskliga
rättigheter, främja samordningen av arbete med
mänskliga rättigheter inom främst statlig
förvaltning och förbättra utbildningen om mänskliga
rättigheter. Enligt skrivelsen ser regeringen det
som särskilt angeläget att barn, utan att
diskrimineras, kan åtnjuta sina mänskliga
rättigheter på lika villkor. Barnets rätt till
grundläggande välfärd skall garanteras oberoende av
vilken del av landet barnet bor i och oberoende av
barnets föräldrar, anförs det (s. 72).
Konstitutionsutskottet behandlade skrivelsen i det
av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:KU15.
Utskottet avstyrkte motioner bl.a. om en barnbilaga
till statsbudgeten (s. 51; res. mp).
Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att bl.a. överväga en gemensam
lagstiftning som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.
2002:11). Därvid skall bl.a. övervägas om skyddet
mot missgynnande av personer med funktionshinder på
grund av bristande tillgänglighet bör utökas. Vidare
skall övervägas om ett skydd mot diskriminering av
s.k. transpersoner bör införas. Utredningen skall
även i vissa avseenden se över bestämmelserna om
aktiva åtgärder och positiv särbehandling på
utbildningsområdet och i arbetslivet. Kommittén
skall redovisa uppdraget senast den 1 december 2004.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har godkänt en strategi för att
förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige.
Målsättningen med strategin är att konventionen och
dess intentioner skall finnas med i allt offentligt
beslutsfattande som rör barn. Utskottet vidhåller
att det är utomordentligt angeläget att
barnkonventionen tillämpas och får genomslag på alla
nivåer i samhället. Förverkligandet av
barnkonventionen är en långsiktig och ständigt
pågående process som måste hållas levande. Utskottet
kan med glädje konstatera att arbetet har rönt stor
framgång på flera områden. Utskottet ser positivt
såväl på den särskilda samordningsfunktion som
inrättats inom Regeringskansliet som på den
aviserade översynen av strategin i syfte att
ytterligare stärka arbetet med genomförandet av
barnkonventionen. Vidare lagfästs Barnombudsmannens
viktiga uppgift att driva på genomförandet och
bevaka efterlevnaden av barnkonventionen fr.o.m. den
1 juli 2002. I motionerna So49 (c) yrkandena 1 och
3, So51 (mp) yrkande 5, So596 (c), So599 (s) delvis
och So634 (fp) yrkandena 1 och 13 begärs
tillkännagivanden bl.a. om att skydda barn mot
diskriminering, om att införliva barnkonventionen i
svensk lagstiftning, om att utreda hur olika
samhällsbeslut påverkar barns situation samt om att
höja kunskapsnivån om barn och ungdomar i olika
verksamheter. Motionsyrkandena ryms väl inom den ram
som barnkonventionen och den antagna strategin för
konventionens förverkligande ställer upp. Enligt
utskottet kan även den nationella handlingsplanen
för de mänskliga rättigheterna ha betydelse för att
främja och skydda barnens rättigheter. Utskottet
vidhåller att det finns anledning att anta att
barnkonventionen alltmer kommer att genomsyra allt
arbete hos myndigheter, kommuner och landsting som
direkt eller indirekt rör barn. Några
tillkännagivanden med anledning av motionerna kan
enligt utskottets mening därför inte anses
erforderliga. Motionerna avstyrks.
Utskottet ser positivt på regeringens målsättning
att statsbudgeten inom några år skall ha ett tydligt
barnperspektiv. När det gäller frågan om en särskild
barnbilaga till statsbudgeten vill utskottet dock
åter hänvisa till den allmänna strävan inom
Regeringskansliet att undvika bilagor till
budgetpropositionen. Utskottet instämmer vidare i
finansutskottets bedömning (bet. 2001/02:FiU1) att
kravet på att barnfrågorna skall redovisas i en
särskild bilaga till budgetpropositionen måste anses
underordnat kravet på att redovisningen blir så
aktuell och genomarbetad som möjligt. Motionerna
So49 (c) yrkande 4 och So51 (mp) yrkande 4 avstyrks
därmed. Motion So617 (kd) yrkande 3 får anses
tillgodosedd.
Såväl konstitutionsutskottet som socialutskottet har
vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden
om att inkorporera barnkonventionen i svensk
lagstiftning, dvs. att det i författning föreskrivs
att konventionens bestämmelser direkt gäller i
Sverige. Konstitutionsutskottet uttalade i yttrande
1998/99:KU2y att barnkonventionen i stället bör
införlivas i svensk rätt genom transformering, dvs.
genom att konventionen eller delar av den omarbetas
till svensk författningstext. En inkorporering
skulle innebära att tolkningsansvaret skulle läggas
på svenska domstolar och myndigheter.
Barnkonventionen innehåller många relativt vaga
formuleringar och ett icke obetydligt inslag av
målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist
genomförande och som är svåra att direkt tolka av
domstolar eller myndigheter. Konstitutionsutskottet
ansåg att tolkningen av barnkonventionen bör göras
av riksdagen för att rättigheterna i konventionen
skall slå igenom på ett sätt som ger barnen det
bästa skyddet. Socialutskottet delar fortfarande
denna bedömning och avstyrker därmed motion So495
(mp) yrkande 24.
Utskottet kan konstatera att en samordningsfunktion
med egen huvudman har inrättats inom
Regeringskansliet, med placering inom
Socialdepartementet. Samordningsfunktionen har i
uppgift att delta i gemensam beredning och
granskning av regeringens beslut och att i övrigt
driva på och utveckla arbetet med barnfrågorna inom
Regeringskansliet. Motionerna So495 (mp) yrkande 25
och So599 (s) delvis får därmed anses i huvudsak
tillgodosedda.
I motion So377 (kd) yrkande 3 begärs att en särskild
familjeminister skall tillsättas. Hur
Regeringskansliets inre organisation skall utformas
är inte en fråga för riksdagen. Utskottet avstyrker
därmed motionen.
Det nya politikområdet barnpolitik är huvudsakligen
ett s.k. mainstreamingområde, dvs. inriktningen är
att få andra politikområden att anlägga ett
barnperspektiv när det handlar om frågor som rör
barn. Utskottet finner inte anledning att ändra på
detta förhållande och avstyrker därmed motion So51
(mp) yrkande 1.
Barn och deras familjer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om stöd i
föräldraskapet och om familjerådgivning.
Utskottet anser att resultatet av pågående
arbete bör avvaktas. Riksdagen bör vidare
avslå motioner om stöd till ensamstående
föräldrar, om familjecentraler, om forskning
kring separationer och om barns behov av sina
fäder. Utskottet avstyrker även en motion om
växelvis boende eftersom en kommande
utredning i frågan inte bör föregripas.
Slutligen bör riksdagen avslå en motion om
att utreda adoptivbarnens situation.
Utskottet hänvisar därvid till att forskning
redan pågår samt till att en utredning på
området bör avvaktas.
Jämför reservationerna 10 (kd), 11 (kd), 12
(kd) och 13 (m, kd).
Skrivelsen
Regeringen anför i skrivelsen att familjen och
familjens förhållanden är grundläggande för barnens
välfärd och att det därför är av stor betydelse att
ge barn goda uppväxtvillkor och föräldrar stöd i
deras fostrarroll. Samhällets stöd till barn och
familjer är en av de grundläggande förutsättningarna
för såväl välfärd som social trygghet, anförs det.
Regeringen påpekar att trots nedskärningarna under
1990-talet har nya initiativ för samverkan mellan
kommuner och landsting vuxit fram. Ett sådant
exempel är familjecentraler, där det ofta handlar om
att samlokalisera mödra- och barnavårdscentraler,
öppen förskola och socialtjänst. Enligt regeringen
ger familjecentralerna unika förutsättningar för
samverkan och gör det lättare att påbörja ett
stödjande arbete i en familj i ett tidigt skede.
Regeringen anför att det finns skäl att fortsätta
och fördjupa detta arbetssätt och har för avsikt att
ta upp diskussioner härom med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Inriktningen på verksamheten bör vara att utveckla
kunskaper, metoder och samverkan när det gäller barn
som av olika skäl befinner sig i riskzonen.
Regeringen anför att föräldrarnas stöd i
föräldrarollen bör stärkas, att det sociala
nätverket kring familjen bör tas till vara och vid
behov byggas ut samt att konflikter inom eller med
familjen bör lösas.
Regeringen har givit Statens folkhälsoinstitut i
uppdrag att samla in, analysera och sprida kunskap
om hur föräldrastöd av olika slag kan utformas för
att göra verklig nytta. Bakgrunden till uppdraget är
Föräldrautredningens betänkande Stöd i
föräldraskapet (SOU 1997:161). I betänkandet pekades
på behovet av att föräldrastödet stärks inom
kommuner och landsting, att frivilligorganisationer
får stöd i sitt arbete med att informera föräldrar
och att gränserna mellan olika huvudmän blir
klarare.
Statens folkhälsoinstitut skall belysa hur olika
slags föräldrastöd och föräldrautbildning påverkar
barnens situation i familjen. Att tillgodose barnets
rätt till respekt för sin person och rätt att bli
hörd i frågor som berör det är en viktig metodfråga.
En annan fråga att studera är hur barn och föräldrar
kan få vara med och bestämma om åtgärder som berör
barnet och familjen inom barnomsorg, skola och andra
verksamheter där barnen finns. Vidare anges i
uppdraget att det är viktigt att befintlig
verksamhet utvärderas så att det står klart att de
metoder som används är bra och effektiva. Hur barnen
påverkas av verksamheterna skall också belysas.
Institutet skall ställa samman beskrivningar och
analysera verksamhet som bedrivs på lokal nivå.
Arbetet skall ske i samverkan med Barnombudsmannen,
Socialstyrelsen, Skolverket, Ungdomsstyrelsen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.
Arbetet skall bedrivas i projektform och pågå fram
till den 30 juni 2004. Institutet skall fortlöpande
lämna redovisning till regeringen om hur arbetet
fortskrider och slutredovisa uppdraget den 31
december 2004.
Motionerna
I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om nätverksstöd för ensamstående
föräldrar (yrkande 3). Att få tillfällig hjälp i
hemmet när man själv eller barnet är sjukt kan vara
särskilt betydelsefullt för ensamstående föräldrar
utan släktingar eller något annat nätverk.
Motionärerna anser att samhället bör kunna erbjuda
nätverksstöd genom en stödperson eller stödfamilj.
Jourhavande dagmamma/dagpappa eller barnvakt kan
vara en lösning eller någon form av nätverksgrupper
i bostadsområdet. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om familjerådgivning (yrkande 5).
Motionärerna anför att det är oerhört viktigt att så
tidigt som möjligt när behov uppstår få stöd och
hjälp för att om möjligt kunna undvika en skilsmässa
eller separation. Motionärerna anser att de många
gånger långa väntetiderna för stöd och samtal hos
familjerådgivningen måste ses över. Motionärerna
yrkar vidare att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om åtgärder för ett utvecklat
stöd i föräldraskapet (yrkande 9). Enligt
motionärerna finns många goda uppslag i
Föräldrastödsutredningens betänkande SOU 1997:161. I
motionen begärs också ett tillkännagivande om
information om föräldrastödjande verksamhet (yrkande
10). Motionärerna anför att det finns behov av att
sammanställa det utbud av intressant studiematerial
som kan fungera som stöd för föräldragrupper och
studiecirklar så att det blir tillgängligt för fler.
Bristen på överblick gör det svårt för dem som vill
starta föräldracirklar. Det begärs även ett
tillkännagivande om föräldrautbildning (yrkande 11).
Motionärerna anser att par som skall gifta sig eller
flytta ihop bör erbjudas utbildning om hur man ger
förhållandet en bra start, om övergången mellan
olika livsfaser och om hur man undviker att låta
kriser leda till splittring. Mödravården är en
självklar plats för föräldrautbildning. Andra
viktiga platser kan vara vårdcentraler, kyrkor och
samfund, studieförbund och folkrörelser. Slutligen
begärs i motionen ett tillkännagivande om
familjecentraler (yrkande 12). I dessa arbetar
socialtjänst, skola, öppen förskola, kyrkor,
föreningar och vårdcentraler utifrån en gemensam
målsättning och med barnets bästa i centrum. En
familjecentral organiseras utifrån lokala
förutsättningar och behov och utgör en viktig
förebyggande och stödjande verksamhet ute i
kommunerna, anförs det.
I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) begärs ett tillkännagivande om kommunala
projekt och utvecklingsinsatser för att stödja
ensamstående föräldrar med anledning av kommunernas
skyldigheter att efterleva barnkonventionen (yrkande
2). Enligt motionärerna har många ensamstående
föräldrar ett stort behov av sociala kontakter.
I motion So377 av Mikael Oscarsson och Stefan
Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om att
anta ett familjeprogram för hur familjen skall
stödjas (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till ett
program som den brittiska labourregeringen har
formulerat. Alla regeringsbeslut skall
konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna drabbas.
Alla familjer skall ha tillgång till
familjerådgivning, barnfattigdomen skall bekämpas,
äktenskapen skall stärkas och allvarliga
familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.
I motion L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om behovet av att förstärka
familjerådgivningen (yrkande 4) samt om att
obligatorisk föräldrautbildning bör övervägas
(yrkande 5). Motionärerna påpekar att ett ökande
antal barn mår dåligt och att drygt hälften av de
cirka 35 000 äktenskap som ingås varje år spricker.
I motion A211 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om familjerådgivning och
föräldrautbildning (yrkande 23). Motionärerna vill
ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning
som även bör ha resurser att arbeta förebyggande,
inte bara i krissituationer. Föräldrautbildning bör
inte bara erbjudas under småbarnsåren utan även
under senare år. Motionärerna framhåller vikten av
att även papporna deltar i föräldrautbildningen. I
motionen begärs även ett tillkännagivande om att
regeringen bör initiera försöksverksamhet med
stödprogram för pappor (yrkande 25). Stödprogrammet
skulle hjälpa pappor att bibehålla kontakten med
sina barn efter en skilsmässa och kunna organiseras
via familjecentrum eller socialtjänsten.
I motion L260 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett
tillkännagivande om åtgärder för att förebygga
separationer (yrkande 2). Motionären anser att
samlevnadsundervisning bör tas upp i
barnhälsovårdens föräldrautbildning samt att det
måste finnas lättillgänglig familjerådgivning.
Även i motion L370 av samme motionär begärs ett
tillkännagivande om föräldrautbildning (yrkande 2).
I motion So595 av samme motionär begärs ett tillkännagivande om
att tillsätta en utredning om forskningen kring
separationer. Utredningen bör sammanställa aktuella
forskningsrön om separationernas stora mänskliga och
ekonomiska kostnader samt utvärdera metoder och
insatser för att minska antalet separationer.
I motion So447 av Berit Adolfsson (m) och Amanda
Agestav (kd) yrkas att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till tilläggsdirektiv
för att utreda alternativ till barns växelvisa
boende efter det att föräldrarna beslutat att
separera. Motionärerna förordar en lösning som
innebär att barnen bor kvar i ursprungshemmet och
att det är föräldrarna som växlar boende.
I motion A393 av Lars Ångström m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om barns behov av sina pappor
(yrkande 3). Motionärerna anför att även barn som
växer upp med båda sina föräldrar ser alldeles för
lite av sina pappor. Karriären, fritidsintressen och
annat går före tiden med barnen.
I motion L248 av Sten Tolgfors (m) yrkas att
riksdagen begär att regeringen utreder situationen
för internationella adoptivbarn som adopterats av
ensamstående respektive par (yrkande 4). Motionären
anför att barn adopterade av ensamstående i än högre
grad än barn som är adopterade av par är
överrepresenterade i den barnpsykiatriska vården.
Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande om
behovet av forskning om adoptivbarns utveckling och
hur det gått för de adoptivbarn som hittills kommit
till Sverige (yrkande 5).
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu
behandlades motionsyrkanden om växelvis boende,
föräldrautbildning och familjerådgivning (s. 37 f.).
Samtliga yrkanden avstyrktes (res. kd respektive
mp). Utskottet avstyrkte även motionsyrkanden om
adoptivbarns levnadsförhållanden (s. 40; res. m
respektive c).
Av budgetpropositionen för år 2002 (utg.omr. 9, s.
75, 120) framgår att Statens folkhälsoinstitut skall
stödja projekt inom området föräldrautbildning där
metodutveckling behövs. Inom ramen för de resurser
som avsätts för att förverkliga FN:s barnkonvention
avses 1,5 miljoner kronor gå till detta ändamål.
I slutbetänkandet från Kommittén mot barnmisshandel
(Barnmisshandel - Att förebygga och åtgärda, SOU
2001:72) föreslås att en myndighet får i uppdrag att
utreda frågan om möjligheten att öppna
"föräldrastödsmottagningar". Till dessa verksamheter
skall föräldrar som har problem med sina barn kunna
vända sig för att få råd och stöd. Mottagningarna
skall ses som komplement till befintlig verksamhet
och bör ha ett nära samarbete med socialtjänsten.
I regeringens skrivelse Utvecklingen inom den
kommunala sektorn (skr. 2001/02:102) anges att det i
hög grad saknas uppgifter om hur familjerådgivningen
påverkats av kommunaliseringen år 1995 och om hur
rådgivningen bedrivs i kommunerna. Eftersom det
saknas offentlig statistik över familjerådgivningen
i landet har Socialstyrelsen i regleringsbrevet för
år 2002 fått i uppdrag att redovisa uppgifter om
kommunernas familjerådgivning.
I mars 1999 gav riksdagen, med anledning av en
motion, regeringen till känna att studier snarast
bör genomföras beträffande hur små barn påverkas vid
s.k. växelvis boende (bet. 1998/99:SoU6, rskr.
1998/99:171).
Med anledning av tillkännagivandet gav regeringen
Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka hur små barn
påverkas vid växelvis boende. Undersökningen
redovisas i en rapport som lämnades till regeringen
i april 2001. I rapporten konstateras att växelvis
boende kan vara ett bra alternativ som ger barnet
möjlighet till god kontakt med båda sina föräldrar.
Det förutsätter dock att föräldrarna kan samarbeta,
att de bor nära varandra samt att de är flexibla och
lyhörda inför barnets behov.
Våren 1999 gav riksdagen regeringen till känna att
en utvärdering av 1998 års föräldrabalksreform bör
göras såvitt avser gemensam vårdnad mot en förälders
vilja och barnets boende (bet. 1999/2000:LU15, rskr.
1999/2000:176). Enligt uppgift från
Justitiedepartementet kommer direktiv till
utvärderingen att beslutas under våren 2002.
Lagutskottet avstyrkte senast motioner om växelvis
boende i det av riksdagen godkända betänkandet
2001/02:LU9 Faderskap, vårdnad och umgänge, m.m.
Lagutskottet hänvisade därvid till den förestående
utvärderingen av föräldrabalksreformen (s. 19).
Utredningen om internationella adoptioner m.m. (dir.
2001:93) har i uppdrag att bl.a. beskriva den
internationella adoptionsverksamheten, pröva om det
går att stärka barnets rätt i adoptionsprocessen,
anvisa former för att förbättra hemutredningarna i
syfte att tillförsäkra adoptivbarnen så goda
förhållanden som möjligt i det nya hemmet, pröva om
det nuvarande systemet för psykosocialt stöd och
rådgivning tillgodoser adoptivfamiljernas behov samt
föreslå författningsändringar eller andra åtgärder
som utredningens arbete föranleder. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 15 december
2002.
Enligt uppgift från Socialstyrelsen arbetar styrelsen löpande
med studier kring adopterade barn. Sedan våren 2001
pågår studier av adopterade barns och fosterbarns
hälsa och sociala anpassning. De första delarbetena
kommer att publiceras i olika vetenskapliga
tidskrifter under de närmaste månaderna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar uppfattningen att familjen och
familjens förhållanden är av grundläggande betydelse
för barnens välfärd samt att det därför är mycket
angeläget att ge barn goda uppväxtvillkor och
föräldrar stöd i deras fostrarroll. Utskottet vill
åter betona vikten av att det inom mödra- och
barnhälsovården finns utrymme för ett förebyggande
arbete, för kunskapsöverföring och nätverksbygge
samt för ett riktat stöd till de föräldrar som
behöver extra tid, omtanke och råd. Det kan noteras
att Kommittén mot barnmisshandel har föreslagit att
möjligheten att öppna s.k. föräldrastödsmottagningar
utreds. En proposition med slutbetänkandet som grund
är aviserad till hösten 2002. Utskottet ser även
positivt på det uppdrag som Statens
folkhälsoinstitut har fått på området, nämligen att
samla in, analysera och sprida kunskap om hur
föräldrastöd av olika slag kan utformas för att göra
verklig nytta. Vidare har medel avsatts till
institutet för stöd till föräldrautbildningsprojekt.
I avvaktan på resultatet av pågående arbete på
området bör något tillkännagivande till regeringen
inte göras. Utskottet avstyrker motionerna L260 (kd)
yrkande 2 (delvis), L322 (kd) yrkande 5, L370 (kd)
yrkande 2, Sf392 (kd) yrkandena 9-11 samt A211 (kd)
yrkandena 23 (delvis) och 25.
Enligt 5 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen
(2001:453) skall kommunen sörja för att
familjerådgivning genom kommunens försorg eller
annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan
erbjudas dem som begär det. Utskottet anser att det
är önskvärt att kommunerna inom rimlig tid kan
erbjuda familjerådgivning till dem som så önskar.
Socialstyrelsens uppdrag att se över frågor med
anknytning till kommunal familjerådgivning bör dock
avvaktas. Motionerna So377 (kd) yrkande 1, L260 (kd)
yrkande 2 (delvis), L322 (kd) yrkande 4, Sf392 (kd)
yrkande 5 och A211 (kd) yrkande 23 (delvis)
avstyrks.
Enligt utskottets mening ankommer det på den
enskilda kommunen att avgöra huruvida nätverksstöd
eller liknande verksamheter riktade till
ensamstående föräldrar bör organiseras genom
samhällets försorg. Motionerna So328 (kd) yrkande 2
och Sf392 (kd) yrkande 3 bör därmed avslås.
Utskottet delar regeringens bedömning att
familjecentralerna dels ger unika förutsättningar
för samverkan mellan olika verksamheter, dels
underlättar tidiga insatser i familjer med behov av
stöd. Utskottet kan konstatera att regeringen avser
att diskutera frågan om fortsatt samverkan i form av
familjecentraler med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Motion Sf392 (kd) yrkande 12
får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.
När det gäller s.k. växelvis boende kan konstateras
att Socialstyrelsen lämnat en rapport på området
samt att direktiv till en utvärdering av 1998 års
föräldrabalksreform är under utarbetande.
Utvärderingen skall bl.a. avse frågan om barns
boende. Riksdagen bör inte föregripa resultatet av
detta arbete. Mot bakgrund härav avstyrks motion
So447 (m, kd).
Utskottet instämmer självfallet i uppfattningen i
motion A393 (mp) yrkande 3 att barn har behov av
sina pappor. Utskottet finner dock ingen anledning
för riksdagen att rikta ett tillkännagivande till
regeringen med denna innebörd.
De adopterade barnens levnadsförhållanden har på
olika sätt belysts i befintlig forskning. Vidare
bedriver bl.a. Socialstyrelsen för närvarande
forskning på området. En utredning har i uppdrag att
se över vissa frågor om internationella adoptioner,
bl.a. det nuvarande systemet för psykosocialt stöd
och rådgivning till familjerna. Kommande förslag
från utredningen bör avvaktas. Mot bakgrund av det
anförda bör enligt utskottets mening något
tillkännagivande med anledning av motion L248 (m)
yrkandena 4 och 5 inte göras.
Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion
So595 (kd) att tillsätta en utredning om forskningen
kring separationer. Motionen avstyrks.
Barn med funktionshinder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om
hjälpmedelsgaranti för funktionshindrade.
Utskottet vidhåller att en sådan garanti är
orealistisk. Riksdagen bör även avslå en
motion om barns rätt till färdtjänst då
frågan är under beredning i
Regeringskansliet.
Jämför reservation 14 (m, kd, c, fp).
Skrivelsen
Regeringen upplyser om att en särskild utredare
tillsatts för att se över vissa hjälpmedelsfrågor
samt vissa insatser enligt lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS). En
av uppgifterna är att analysera
hjälpmedelsförsörjningen inom förskolan och övriga
skolväsendet. Förtydligandena vad gäller LSS avser
bl.a. reglering av insatsen rådgivning och annat
personligt stöd där innebörden och gränsdragningen
till andra insatser är oklar. Utredningen skall vara
klar senast den 15 september 2003.
Motioner
I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om hjälpmedelsgaranti för
funktionshindrade (yrkande 7). Motionärerna anför
att väntan på hjälpmedel riskerar att försvåra
invaliditet och funktionshinder. Det gäller särskilt
barn och ungdomar som dessutom riskerar att försenas
i utvecklingen om de inte ges rätt förutsättningar.
Motionärerna föreslår en statlig hjälpmedelsgaranti
som ökar valfriheten för den enskilde.
I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om funktionshindrade barns rätt
till färdtjänst (yrkande 3). Enligt motionärerna
framgår det av en rapport från Vägverket att den nya
lagen om färdtjänst inneburit försämringar för barn
med funktionshinder. Barn som tidigare fick
färdtjänst beviljad får numera avslag på sin
ansökan. Vidare tillämpar kommunerna lagen olika.
Motionärerna anser att de förslag till lösning på
problemet som Barnombudsmannen presenterat kan tas
som utgångspunkt för en förbättring av
färdtjänstlagen.
Bakgrund och tidigare behandling
I det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:SoU7
Handikappolitik behandlade utskottet senast
motionsyrkanden om att införa en hjälpmedelsgaranti.
Utskottet vidhöll sin tidigare intagna ståndpunkt
och avstyrkte motionerna (s. 16; res. m, kd, c, fp).
Vägverket med flera myndigheter har på regeringens
uppdrag genomfört en utvärdering av
handikappolitiken inom transportområdet.
Uppdragstagarna redovisar ett antal förslag som de
anser att regeringen bör överväga. I Vägverkets
preliminära slutrapport över färdtjänstens tillstånd
och utveckling samt behov av tillsynsmyndighet
(publikation 2001:95), som lämnades hösten 2001,
belyses bl.a. konsekvenserna av lagen (1997:736) om
färdtjänst för barn med funktionshinder och deras
familjer. Det framgår att den nya lagen i flera
avseenden har inneburit försämringar för barn. Ett
flertal kommuner har bestämmelser som innebär att
färdtjänst över huvud taget inte beviljas till barn
eller endast beviljas om särskilda eller synnerliga
skäl föreligger. I rap-porten föreslås att en
paragraf om barnets bästa, liknande den som finns i
socialtjänstlagen, införs i färdtjänstlagen. Syftet
är att stärka barns rätt till färdtjänst. Vidare bör
lagstiftningen klarläggas och förtydligas så att en
enhetlig tillämpning sker. Enligt Vägverket finns
det också ett behov av att klargöra det inbördes
sambandet mellan olika lagar som berör barn med
funktionshinder, t.ex. bestämmelserna om
föräldraansvar i föräldrabalken, socialtjänstlagen
och LSS.
Enligt Barnombudsmannens rapport till regeringen
2002 (Många syns inte men finns ändå) har BO i ett
yttrande till Näringsdepartementet påtalat vikten av
att problemen med färdtjänst för barn och ungdomar
med funktionshinder löses på ett sådant sätt att de
inte missgynnas i framtiden. Reglerna om färdtjänst
bör enligt BO utformas i enlighet med Vägverkets
förslag.
Från Näringsdepartementet har upplysts att
Vägverkets rapport har remissbehandlats och att
bl.a. frågan om barns behov av färdtjänst är under
fortsatt beredning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt
att det inte finns realistiska förutsättningar att
införa en hjälpmedelsgaranti. Motion So48 (m)
yrkande 7 avstyrks därmed.
Barnombudsmannen och Vägverket har i sina respektive
rapporter till regeringen föreslagit vissa ändringar
och förtydliganden av lagen (1997:736) om
färdtjänst. Enligt utskottets mening bör den
beredning av frågan om barns rätt till färdtjänst
som redan pågår i Regeringskansliet avvaktas. Motion
So50 (kd) yrkande 3 avstyrks.
Barns rätt till hälsa
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå diverse motioner om barns
och ungdomars fysiska och psykiska hälsa,
bl.a. om psykisk problematik, självmord,
fetalt alkoholsyndrom, övervikt,
narkotikamissbruk och barnsäkerhet. Utskottet
hänvisar till pågående arbete samt sin
tidigare redovisade inställning i olika
frågor.
Jämför reservationerna 15 (v, fp), 16 (kd),
17 (m) och 18 (kd).
Skrivelsen
I skrivelsen anförs att stor uppmärksamhet behöver
ges åt barns och ungdomars hälsoutveckling, särskilt
när det gäller psykisk ohälsa och barns och
ungdomars levnadsvanor. Under hösten 2002 kommer
regeringen att redovisa mål och inriktning för det
samlade folkhälsoarbetet där trygga och goda
uppväxtvillkor är en viktig del. Nästan hälften av
all ohälsa hos barn kan härledas från de om-
ständigheter under vilka familjen lever, påpekas
det.
När det gäller barns psykiska ohälsa delar
regeringen Barnpsykiatrikommitténs bedömning att det
är ytterst angeläget att förbättra omhändertagandet
av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Regeringen
har därför slutit ett avtal med Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet i vilket parterna enats
om insatser inom bl.a. psykiatriområdet. Detta avtal
om utvecklingsinsatser redovisas i propositionen
Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården (prop. 1999/2000:149). I avtalet ingår
att landsting och kommuner får ett resurstillskott
på sammanlagt 9 miljarder kronor under åren
2002-2004. Parterna har kommit överens om att
landstingen skall svara för att barn och ungdomar
som visar tecken på psykiska problem erbjuds tidigt
och adekvat stöd. Regeringen anser att det är
viktigt att arbeta i förebyggande syfte för att
förhindra att nedstämdhet, trötthet, sömnstörningar,
oro, ångestkänslor m.m. bland barn och ungdomar
fördjupas och leder till utvecklandet av allvarlig
psykisk ohälsa.
Regeringen påpekar att Institutet för Psykosocial
Medicin (IPM) enligt regleringsbrevet för år 2002
skall ge barn- och ungdomsforskning i relation till
stress och psykisk/psykosomatisk hälsa en bredare
inriktning jämfört med tidigare år. Vidare har
Socialstyrelsen under år 2001 bl.a. fått i uppdrag
att utreda förutsättningarna för återkommande
mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa.
I skrivelsen redovisas vidare det tillkännagivande
som riksdagen gjorde hösten 2000 med anledning av
motioner om barn och självmord (bet. 2000/01:SoU7,
rskr. 2000/01:135). Tillkännagivandet gick ut på att
de riktlinjer som WHO har utarbetat om hur
självmordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast
bör omsättas till svenska förhållanden.
I skrivelsen framhålls att IPM enligt
regleringsbrevet för år 2002 skall redovisa hur man
beaktat riksdagsbeslutet att föra ut WHO:s
riktlinjer om självmordsförebyggande arbete i
skolan. För skolorna finns självmordsförebyggande
program framtagna i samverkan mellan
Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och IPM.
Målet är att visa att det går att göra något åt
problemen och att ungdomar skall veta var man kan få
hjälp. Regeringen anser självmordsprevention som
mycket angeläget. Orsakerna till självmord behöver
angripas på olika nivåer genom prevention av olika
slag och genom stabila vuxenkontakter under
uppväxtåren. Det gäller att skapa stödjande miljöer
och att träna bl.a. skolpersonal i konflikthantering
och i att uppmärksamma signaler hos de elever som
har destruktiva familjeförhållanden.
I skrivelsen anförs att Socialstyrelsen haft
regeringens uppdrag att ta fram underlag som
beskriver vilken barnkompetens som bör säkerställas
bland den hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar
med barn och ungdomar. I uppdraget ingick även att
undersöka möjligheterna att ta fram en gemensam
standard för att värna om barns rättigheter när de
vistas på sjukhus med utgångspunkt i de
kvalitetskrav som Nordisk standard för omsorg om
barn och ungdomar som vistas på sjukhus (NOBAB) har
formulerat. Uppdraget redovisades den 30 oktober
2001. Socialstyrelsen framhåller bl.a. att det är
viktigt med en bred barn- och ungdomskompetens inom
primärvården samt att samverkan sker mellan
verksamheter. Styrelsen betonar också vikten av att
vidareutveckla metoder och rutiner att ta hand om
barn och ungdomar i sjukhussituationen. Rapporten
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen beslutade hösten 2001 att tillsätta en
barnsäkerhetsdelegation med uppgift att brett se
över barnsäkerhetsfrågorna samt att utreda vilken
myndighet som fortsättningsvis bör ha det
övergripande samordningsansvaret inom området (dir.
2001:79). Under övergångstiden ligger
samordningsansvaret på delegationen. Delegationen
skall i övrigt öka medvetenheten kring
barnsäkerhetsfrågorna, lämna förslag till hur
kunskaperna inom området kan förbättras, visa
metoder för hur barn och ungdomar i högre grad kan
involveras i säkerhetsarbetet samt föreslå de
lagändringar och andra åtgärder som behövs för att
minska antalet dödsfall och skador bland barn och
ungdomar till följd av olycksfall. Delegationen
skall i januari 2003 lämna förslag till ny
samordningsmyndighet. Arbetet i sin helhet skall
vara avslutat vid utgången av år 2003.
Regeringen upplyser vidare om att Socialstyrelsen i
regleringsbrevet för år 2001 fått i uppdrag att
kartlägga på vilket sätt landstingens barn- och
ungdomshabiliteringar är tillgängliga för barn och
ungdomar med olika funktionshinder. Kartläggningen
skall även omfatta samverkan med andra verksamheter
kring utformningen och innehållet i insatserna till
barnen och ungdomarna samt deras familjer. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 mars 2003.
Motionerna
I motion So571 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s) begärs ett tillkännagivande om att
ett nytt mål i den svenska ungdomspolitiken bör ta
upp barns och ungdomars hälsa.
Åtta motioner rör barns psykiska hälsa.
I motion So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om familjens betydelse
för barns hälsa (yrkande 3). Enligt motionärerna kan
en familjepolitik som siktar på att barnen skall få
en trygg och harmonisk uppväxt där föräldrar och
barn får mer tid för varandra motverka stressymptom
hos barn.
I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behov av
barnkompetens på vårdcentraler, inom skolhälsovården
och i det mångprofessionella vårdteamet (yrkande 4).
Om psykologisk expertis finns tillgänglig där kan
man tidigt upptäcka ungdomar med psykiska problem
och därigenom minska trycket på BUP-mottagningarna,
anförs det.
I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om generella insatser
för barn och ungdomar med psykiska problem (yrkande
4). Enligt motionärerna bör situationen för dessa
barn ses ur ett folkhälsoperspektiv där de
förebyggande insatserna ges hög prioritet. Generella
insatser som når alla barn och ungdomar är mer
effektiva än riktade insatser till små specifika
grupper. I motionen begärs även ett tillkännagivande
om vikten av att barn som drabbats av sorg erbjuds
resurs i form av stödperson eller stödfamilj
(yrkande 6). Slutligen begärs ett tillkännagivande
om barns situation vid katastrofhändelser (yrkande
8). Frågan bör lyftas fram, kunskapen om hur en
traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas
och samverkan mellan olika samhällssektorer behöver
ses över, anförs det.
I motion So325 av Ragnwi Marcelind och Maria
Larsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att
vidta åtgärder för att intensifiera stödet till barn
som förlorat en förälder genom självmord (yrkande
2).
I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om barnpsykiatri
(yrkande 10). Motionärerna anser att regeringen
snarast bör förelägga riksdagen en proposition med
anledning av Barnpsykiatrikommitténs betänkande.
I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
begärs tillkännagivanden om att arbetet för att
förebygga barns och ungdomars psykiska ohälsa
prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev
(yrkande 10) samt om att barns och ungdomars
psykiska ohälsa skall ses som ett folkhälsoproblem
(yrkande 11).
I motion So513 av Mona Berglund Nilsson och
Marianne Carlström (s) begärs ett tillkännagivande
om betydelsen av barns psykosociala välbefinnande
och hälsa. Motionärerna framhåller vikten av
tillgång till skolpsykologer och skolkuratorer.
I motion So576 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
strategi för att ge barn och ungdomar en bättre
psykisk hälsa.
I två motioner tas självmord bland barn upp.
I motion So325 av Ragnwi Marcelind och Maria
Larsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att
genomföra en utvärdering av självmordsstatistiken
bland unga och vilka orsaker som ligger bakom
självmorden (yrkande 1).
I motion So634 (fp) begärs ett tillkännagivande om
barn och självmord (yrkande 9). WHO:s riktlinjer för
hur självmordsförebyggande arbete kan genomföras i
skolorna bör enligt motionärerna snarast omsättas
till svenska förhållanden.
Fetalt alkoholsyndrom m.m. berörs i fyra motioner.
I motion So327 av Ragnwi Marcelind och Fanny
Rizell (kd) begärs tillkännagivanden om behovet av
informationsinsatser om fetalt alkoholsyndrom
(yrkande 1), om behovet av en utvärdering av
informationsinsatserna till gravida vid
mödravårdscentralerna (yrkande 2) samt om behovet av
ett intensifierat samarbete mellan
barnavårdscentraler, vårdcentraler och
socialtjänsten i arbetet med att förebygga fetalt
alkoholsyndrom (yrkande 3).
I motion So505 av Tuve Skånberg och Holger
Gustafsson (kd) begärs ett tillkännagivande om
åtgärder mot fetalt alkoholsyndrom (FAS) (yrkande
1). Motionärerna efterlyser bättre information till
kvinnor om alkoholens skador samt bättre vård och
behandling av kvinnliga missbrukare. Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande om behovet av
kraftfulla insatser för att stödja familjer med
alkoholproblem (yrkande 2).
I motion So311 av Maria Larsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att LVM bör ändras så att
tvångsomhändertagande av gravida kvinnor kan ske då
barnets möjligheter till friskt liv är i fara.
Även i motion So425 av Helena Hillar Rosenqvist
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att ändra
LVM så att det väntade barnet får ett skydd (yrkande
2).
Två motioner tar upp problemet med övervikt hos
unga.
I motion So534 av Britt-Marie Danestig (v) yrkas
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att komma med förslag på
förebyggande åtgärder för att motverka den ökande
övervikten hos barn och ungdomar.
I motion So316 av Ingemar Vänerlöv (kd) begärs
ett tillkännagivande om behovet av åtgärder för att
komma till rätta med överviktsproblem hos barn och
ungdomar.
I flera motioner tas andra hälsofrågor upp.
I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om åtgärder mot barns och ungdomars
narkotikamissbruk (yrkande 8). Det ökande missbruket
av narkotika kräver enligt motionärerna snabba och
effektiva åtgärder. Motionärerna anser bl.a. att
antalet poliser bör öka, att specialiserade
narkotikaenheter skall finnas i varje län samt
gatulangnings- och ungdomsgrupper i större städer,
att provtagning på ungdomar över tolv år skall
tillåtas vid misstänkt missbruk, att ANT-
utbildningen i skolan för elever, lärare och
skolpersonal bör tillföras ytterligare resurser samt
att den behandling som ges vid Maria ungdom i
Stockholm bör kunna ges även till ungdomar på andra
platser i landet.
I motion So432 av Désirée Pethrus Engström (kd)
begärs ett tillkännagivande om att Statens
folkhälsoinstitut bör få i uppdrag att driva en
upplysningskampanj om barn och migrän (yrkande 1).
Motionären anför att det bland både lärare,
skolsköterskor och föräldrar finns för lite kunskap
om att barn kan drabbas av migrän och om hur de
drabbade skall tas om hand. I motionen begärs också
ett tillkännagivande om att rikta särskilda medel
till forskning om barns migrän (yrkande 2).
I motion So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om hjärnskadade barns behov av
rehabilitering (yrkande 11). Enligt motionärerna är
det endast en mycket liten andel av alla
hjärnskadade barn som får någon rehabilitering.
I motion So436 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén
(c) begärs ett tillkännagivande om att möjligheter
bör ges att använda den sensomotoriska metoden för
att hjälpa fler barn. Sensomotorisk mognad har
enligt motionärerna betydelse för barns
koncentrations- och inlärningsmöjligheter.
I motion So634 (fp) begärs ett tillkännagivande om
barnsäkerhet (yrkande 16). Motionärerna anser att
barnsäkerhetskraven i stort sett är tillgodosedda i
lagstiftningen men att tillämpningen brister.
Motionärerna framhåller bl.a. vikten av
informationsinsatser kring riskerna för barn att
råka ut för olyckor. Slutligen begärs ett
tillkännagivande om smärtbehandling av barn (yrkande
12). Motionärerna efterlyser ökad utbildning om
smärtbehandling, regelbunden användning av
smärtanalys, regelbundna kontakter med
smärtbehandlingsteam samt ökad information till barn
och föräldrar om smärta och smärtbehandling.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu
behandlades också motioner om barns hälsa, bl.a. om
psykisk ohälsa, självmord, rehabilitering av
hjärnskadade, smärtbehandling och barnsäkerhet. Som
nämnts ovan föreslog utskottet ett tillkännagivande
om självmordsförebyggande arbete men avstyrkte
övriga yrkanden (s. 24 f.; res. kd respektive fp).
Frågan om att förebygga fetalt alkoholsyndrom
behandlade utskottet senast i det av riksdagen
godkända betänkandet 2000/01:SoU8 Nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador. En
motion härom avstyrktes med hänvisning till att den
fick anses i huvudsak tillgodosedd (s. 41; res. kd).
I det av riksdagen godkända betänkandet
2000/01:SoU18 Ny socialtjänstlag m.m. behandlades
ett motionsyrkande om att ändra lagen om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) i syfte att skydda
fostret vid missbruk. Yrkandet avstyrktes (s. 79).
Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag
till nationell handlingsplan mot narkotika (prop.
2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, rskr. 2001/02: 193).
I handlingsplanen anges huvudinriktningen för den
kommande narkotikapolitiken. Målet är att minska ny-
rekryteringen till missbruk, förmå missbrukare att
upphöra med sitt missbruk samt att minska tillgången
på narkotika i samhället. Utskottet avstyrkte bl.a.
motionsyrkanden med samma innehåll som här aktuella
yrkande 8 i motion So48 (m) (res. m).
I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1;
utg.omr. 9) anförs bl.a. följande:
Psykisk ohälsa och stressrelaterad ohälsa är pro-
blem som ökar i samhället. Regeringen har gett
Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att arbeta
för barns och ungdomars psykiska hälsa. För att
få bättre kunskap om barns och ungdomars psykiska
besvär har regeringen gett Socialstyrelsen i
uppdrag att ta fram en modell för återkommande
mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa.
Dessutom arbetar även Institutet för Psykosocial
Medicin (IPM) med att främja hälsa såväl för barn
och ungdomar som vuxna och med vissa områden som
särskilt fokuseras i institutets verksamhet. IPM
har under föregående år gett ut ett trettiotal
originalpublikationer fördelade på samtliga fem
verksamhetsgrenar. Kunskapsspridning sker även
via publikationer avsedda för allmänheten,
personalvård, företagshälsovård, studerande inom
vårdyrken och liknande mottagare för att sprida
kunskapen externt om genomförda studier.
Institutet har även medverkat med föreläsningar
vid kurser och konferenser för exempelvis olika
högskolor, landsting och kommunförbund. Medverkan
har också skett vid en del akademiska
grundutbildningar för att få en tillämpning och
användning av den kunskap som tagits fram inom
IPM. Vid IPM drivs även Centrum för
suicidforskning och prevention i samarbete med
Stockholms läns landsting. Inom ramen för arbetet
har bl.a. ett utbildningsmaterial till skolor om
självmordsprevention tagits fram. - - -
Tillförlitliga och representativa data om kost
och fysisk aktivitet i befolkningen saknas idag.
Statens folkhälsoinstitut har därför, tillsammans
med Socialstyrelsen och Livsmedelsverket, inlett
ett arbete med att utveckla enkätfrågor om
levnadsvanor inom området. Det är särskilt
angeläget att få ett bättre kunskapsunderlag om
barns och ungdomars kostvanor och fysiska
aktivitet. Livsmedelsverket har dessutom arbetat
fram en ny rekommendation gällande intag av frukt
och grönsaker. Statens folkhälsoinstitut arbetar
för närvarande med att ta fram strategier för att
öka konsumtionen av frukt och grönt i
befolkningen. - - -
Riksdagen godkände hösten 1999 tre nya mål för
ungdomspolitiken (bet. 1999/2000:KrU4). Med
utgångspunkt i dessa mål har regeringen beslutat om
41 delmål. I november 2001 reviderades en del av
dessa. Under målet att ungdomar skall ha goda
förutsättningar att leva ett självständigt liv finns
delmål om ungdomars hälsa. Ett av delmålen är att
andelen ungdomar som upplever sig ha psykisk ohälsa
skall minska. Andra delmål handlar om att minska
droganvändningen bland ungdomar.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor - nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) lämnat förslag till
nationella folkhälsomål och strategier. Som
folkhälsomål 1 anges "Stark solidaritet och
samhällsgemenskap", som mål 2 "Stödjande sociala
miljöer för individen", som mål 3 "Trygga och
jämlika uppväxtvillkor", som mål 7 "Sunda inne- och
utemiljöer", som mål 8 "Skadesäkra miljöer och
produkter", som mål 9 "Ökad fysisk rörelse", som mål
10 "Goda matvanor", som mål 13 "Minskat skadligt
alkoholbruk" samt som mål 14 "Ett narkotikafritt
samhälle". Kommittén har bl.a. lyft fram psykisk
ohälsa som det mest angelägna folkhälsoproblemet att
angripa på bred front.
Alkoholkommittén, som har i uppdrag att genomföra
den nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador (dir. 2001:22), har enligt
handlingsplanen och sina direktiv som ett särskilt
prioriterat delmål att ingen alkohol skall förekomma
under graviditet.
Statens folkhälsoinstitut fick i regleringsbrevet
för år 2002 i uppdrag att i samverkan med
Socialstyrelsen ta fram underlag till fortbildning
för personal inom mödrahälsovården när det gäller
sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.
Uppdraget redovisades i april 2002. I redovisningen
ges förslag till hur fortbildning kan genomföras
samt anförs att fortbildningen bör ha följande
syften: att öka kunskapen hos mödrahälsovårdens
personal om sambandet mellan alkoholkonsumtion under
graviditet och fosterskador samt alkoholrelaterade
risker vid amning, att visa på metoder att föra ut
denna kunskap till de blivande föräldrarna samt att
öka kompetensen för att tidigt upptäcka gravida
alkoholmissbrukare och därmed förebygga att barn
föds med fosterskador förorsakade av alkohol.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att stor
uppmärksamhet behöver ägnas åt hälsoutvecklingen
bland barn och ungdomar. Utskottet ser dock ingen
anledning att nu ändra de nyligen reviderade målen
för ungdomspolitiken. Motion So571 (s) avstyrks.
Utskottet vill åter framhålla att den ökade
förekomsten av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar
är oroande och måste föranleda kraftsamlingar både
centralt och lokalt i de verksamheter som möter barn
och ungdomar. Utskottet noterar att regeringen också
är av den uppfattningen att det är ytterst angeläget
att förbättra omhändertagandet av barn och ungdomar
med psykisk ohälsa. Stora satsningar har gjorts i
enlighet med det förslag om inriktning och åtgärder
för att förbättra stödet till barn och ungdomar med
psykisk ohälsa som riksdagen ställde sig bakom
hösten 2000 (bet. 2000/01:SoU5). Statens
folkhälsoinstitut har i uppdrag att arbeta för barns
och ungdomars psykiska hälsa. Regeringen har vidare
gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en modell
för återkommande mätningar av barns och ungdomars
psykiska hälsa. I sin redovisning av uppdraget
rörande barnkompetens inom hälso- och sjukvården
m.m. framhåller Socialstyrelsen vikten av att
barnkompetensen stärks inom bl.a. barnhälsovården
och elevhälsovården. I begreppet barnkompetens måste
enligt styrelsen inkluderas kunskap om
barnfamiljernas belägenhet i dagens samhälle, med
stress och andra faktorer som medför risk för
psykiska problem hos barnen. Socialstyrelsen betonar
därför behovet av psykologisk och psykosocial
kompetens inom primärvården samt anför att samverkan
mellan t.ex. hälso- och sjukvården, skolan och
socialtjänsten är nödvändig för att kunna ge barnen
och deras familjer bästa möjliga stöd och hjälp.
Rapporten är under beredning inom Regeringskansliet.
Utskottet utgår vidare från att barns och ungdomars
psykiska ohälsa kommer att ingå som en viktig del i
regeringens kommande redovisning av mål och
inriktning för det samlade folkhälsoarbetet. Med det
anförda får motionerna So50 (kd) yrkande 4, So325
(kd) yrkande 2, So495 (mp) yrkandena 10 och 11,
So513 (s), So576 (s), So612 (kd) yrkande 3, So617
(kd) yrkandena 4, 6 och 8 samt So634 (fp) yrkande 10
anses åtminstone delvis tillgodosedda.
Utskottet står givetvis bakom regeringens uttalande
att självmordsprevention bland barn och ungdomar är
mycket angeläget. Forskning på området bedrivs bl.a.
av Centrum för suicidforskning och prevention, som
har i uppdrag att förebygga självmord och
självmordsförsök. Socialstyrelsen, Statens
folkhälsoinstitut och Institutet för Psykosocial
Medicin (IPM) har tagit fram självmordsförebyggande
program för skolorna. Utskottet konstaterar vidare
att IPM har i uppdrag att föra ut WHO:s riktlinjer
om självmordsförebyggande arbete i skolan samt
redovisa för regeringen hur riksdagsbeslutet på
området beaktats (bet. 2000/01:SoU7). Något nytt
tillkännagivande från riksdagen behövs inte. Enligt
utskottets mening får motionerna So325 (kd) yrkande
1 och So634 (fp) yrkande 9 anses i huvudsak
tillgodosedda.
Utskottet ser med oro på ökningen av antalet
överviktiga barn och ungdomar. Nationella
folkhälsokommittén har formulerat mål såväl om ökad
fysisk aktivitet som om goda matvanor. Utskottet
utgår från att minskad övervikt hos bl.a. barn och
ungdomar behandlas i regeringens aviserade förslag
på folkhälsoområdet. I avvaktan härpå bör något
tillkännagivande till regeringen inte göras.
Motionerna So316 (kd) och So534 (v) avstyrks därför.
När det gäller åtgärder mot barns och ungdomars
narkotikamissbruk har utskottet inte ändrat
inställning till de förslag som läggs fram i motion
So48 (m) yrkande 8 och som riksdagen nyligen
avslagit. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Utskottet ser positivt på regeringens beslut att
tillsätta en barnsäkerhetsdelegation. Delegationen
har bl.a. i uppgift att öka medvetenheten kring
barnsäkerhetsfrågorna, lämna förslag till hur
kunskaperna inom området kan förbättras samt ge
förslag till hur barnolycksfallen kan minska. Motion
So634 (fp) yrkande 16 får därmed anses i huvudsak
tillgodosedd.
Utskottet vidhåller sin regelmässigt uttalade
inställning att det i första hand är en fråga för
sjukvårdshuvudmännen att bedöma huruvida satsningar
bör göras på enskilda sjukdomar eller hur vården av
dessa sjukdomar bör organiseras. Utskottet har inte
heller ändrat sin uppfattning att riktlinjerna för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården inte låter
sig förenas med en "lista" där vissa sjukdomar
generellt prioriteras före andra. Vidare kan det
inte anses vara en fråga för riksdagen att initiera
forskning kring en särskild sjukdom. Med det sagda
avstyrker utskottet motionerna So432 (kd) yrkandena
1 och 2, So436 (c), So619 (kd) yrkande 11 samt So634
(fp) yrkande 12.
Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att
informera om riskerna med att använda alkohol och
andra droger under graviditeten. Utskottet
konstaterar med tillfredsställelse att Statens
folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen nyligen
presenterat ett underlag till fortbildning för
personal inom mödrahälsovården när det gäller
sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.
Vidare har Alkoholkommittén som en särskilt
prioriterad uppgift att verka för att kvinnor
undviker alkohol under graviditeten. Kommittén skall
bl.a. stimulera ökad samverkan mellan olika lokala
aktörer samt arbeta för att få till stånd
stödinsatser för riskgrupper, vård- och
behandlingsinsatser, information och
opinionsbildning. Motionerna So327 (kd) yrkandena
1-3 samt So505 (kd) yrkandena 1 och 2 får därmed
anses i huvudsak tillgodosedda.
I motionerna So311 (kd) och So425 (mp) yrkande 2
begärs en ändring av lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) i syfte att kunna
tvångsomhänderta en gravid kvinna till skydd för
fostret. Utskottet delar motionärernas omsorg om
fostrets hälsa men vidhåller att det inte finns skäl
att ändra de grundläggande förutsättningarna för när
vård skall beredas med stöd av lagen. Motionerna
avstyrks.
Barn i socialtjänsten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om att
återinföra 4 kap. 26 § 1960 års barnavårdslag
samt om s.k. second opinion vid
vårdnadsutredningar. Utskottet vidhåller sin
tidigare redovisade inställning i dessa
frågor. Riksdagen bör även avslå motioner om
familjerådslag eftersom något nytt
tillkännagivande på området inte kan anses
erforderligt.
Jämför reservationerna 19 (m) och 20 (kd, c).
Skrivelsen
Den 1 januari 1998 infördes principen om barnets
bästa och barnets rätt att komma till tals i alla
frågor som rör barnets i socialtjänstlagen. I den
nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1
januari 2002, har bestämmelsen om barnets bästa fått
en egen paragraf (1 kap. 2 §) och det har
förtydligats att med barn avses varje människa under
18 år.
Enligt regeringen har länsstyrelserna i
regleringsbreven för åren 1998-2000 haft i uppdrag
att följa och redovisa hur bestämmelserna om barnets
bästa fått genomslag i socialtjänstens verksamhet.
Vidare har Socialstyrelsen haft i uppdrag att öka
kunskaperna i kommunerna om barnets bästa och att
medverka till att kommunernas socialtjänst
förbättrar sina insatser för barn och ungdomar. I
skrivelsen anförs att sammanställningen av
resultatet av den sociala tillsynen för år 2000
redovisar positiva effekter av lagändringarna.
Barnen och barnets bästa har fått en starkare
ställning i socialtjänstens arbete. Det är vanligare
med riktlinjer för hur barnets bästa skall tas till
vara och det har blivit vanligare att utredare även
talar med barnen. Ändå är det inte ovanligt att
barnets behov inte framgår av
barnavårdsutredningarna. Det före-kommer även
alltför ofta att det saknas ett barnperspektiv i
socialbidrags-ärenden. Det har framkommit att det i
stor utsträckning saknas en samsyn om innebörden av
begreppen barnets bästa och barnperspektiv, vilket
enligt regeringen försvårar arbetet med att stärka
barnens ställning i socialt arbete. Begreppen behö-
ver därför definieras och konkretiseras, anförs det.
Enligt regleringsbrevet för år 2002 skall
Socialstyrelsen redovisa sina insatser för att
hänsynen till barnets bästa skall beaktas inom
socialtjänstens verksamheter samt göra en bedömning
av effekterna av insatserna.
Regeringen redogör för det tillkännagivande som
riksdagen gjorde hösten 2000 om familjerådslag (bet.
2000/01:SoU7, rskr. 2000/01:135). Socialutskottet
uttalade med anledning av en motion att det bör vara
en självklar rättighet för familjer att vara
delaktiga när beslut skall tas om sociala
ingripanden eller om stödåtgärder. Om familjen så
önskar bör den därför ha rätt till ett
familjerådslag eller annan arbetsmodell som i likhet
med familjerådslag tar till vara de närståendes
resurser. Enligt tillkännagivandet borde regeringen
i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med
en redovisning.
Regeringen anför i skrivelsen att familjerådslag
introducerades i mitten av 1990-talet som en metod
att arbeta med barn och familjer. Med stöd från
regeringen genomförde Svenska Kommunförbundet ett
projekt under åren 1995-1998 för att utveckla en
svensk modell för familjerådslag. Tanken bakom
familjerådslag är att familj, släkt, vänner och
grannar har en kunskap om det enskilda barnet som
myndighetspersoner saknar och som gör dem bättre
rustade att fatta beslut om och ta ansvar för
barnet. Projektet har utvärderats (Familjerådslag i
Sverige, FoU-rapport 1999:1). Enligt regeringen
visar utvärderingen att de svenska familjerådslagen
i huvudsak har genomförts enligt modellen samt att
rådslaget har utnyttjat den möjlighet till
inflytande som modellen innebär. Återaktualisering
för ny utredning var ungefär lika vanlig bland barn
som varit föremål för familjerådslag som bland dem
som utretts traditionellt. Hälften av barnen var
fortfarande aktuella för någon form av bistånd, och
detta var vanligare vid familjerådslag. Det var lika
vanligt att barn placerades utanför hemmet efter
familjerådslag som efter traditionella utredningar.
De flesta av familjerådslagsbarnen placerades hos
släktingar, medan detta var ovanligt bland dem som
utretts på traditionellt sätt. Föräldrar som
medverkat i familjerådslag var i stor utsträckning
positiva till att medverka i ytterligare
familjerådslag. Under perioden november 1996 t.o.m.
oktober 1997 användes familjerådslag i ungefär tio
procent av alla pågående utredningar i de tio
kommuner som ingick i det svenska projektet. Två år
efter det att det första familjerådslaget
genomfördes hade fem av kommunerna så gott som
upphört med att använda familjerådslag. Fyra
fortsatte i begränsad omfattning och endast en
kommun använde det regelbundet. En viktig förklaring
till den låga graden av användande är att åtta av
tio föräldrar tackade nej till erbjudandet om
familjerådslag.
Regeringen redovisar sin avsikt att lämna en
proposition till riksdagen om medling med anledning
av brott. Medling och familjerådslag är metoder som
enligt regeringens bedömning kan komplettera
varandra.
Regeringen anför slutligen att det inte är
lämpligt att lagstifta om vissa specifika metoder
för det sociala arbetet. Däremot är det angeläget
att det utvecklas nya metoder och att socialarbetare
har tillgång till väl beprövade metoder för att med
stor flexibilitet kunna anpassa sitt arbete till den
enskilda familjens behov. Regeringen betonar Social-
styrelsens uppdrag på området, dels som nationell
expert och tillsynsmyndighet, dels för genomföra en
samlad strategi för kunskapsutveckling inom
socialtjänsten.
Motionerna
I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att 26 § i den gamla
barnavårdslagen bör införas i socialtjänstlagen
(yrkande 13). Paragrafen innebar att sociala
myndigheter i samverkan med familjen och på ett
tidigt stadium kunde inrikta sitt arbete på att
hjälpa och stötta, ofta i förebyggande syfte.
Åtgärder vidtogs sedan stegvis i samråd med familjen
och först som en sista utväg kunde övervakning och
ett omhändertagande bli aktuellt. I dag kommer
dessvärre socialnämndens åtgärder ofta överraskande
och ofta för sent.
Ett yrkande om att paragrafen bör införas i LVU
framförs i motion So275 av Chris Heister m.fl. (m)
(yrkande 5).
I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om familjerådslag (yrkande 13).
Motionärerna anser att arbetsmodellen bör spridas
till fler kommuner samt att regeringen bör återkomma
till riksdagen med en redovisning av hur systemet
med familjerådslag fungerar.
I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
framställs ett likartat yrkande (yrkande 7).
I motion So304 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om en utredning för
kvalitetssäkring av vårdnadsutredning genom s.k.
second opinion (yrkande 2). Motionärerna påpekar att
det förekommer fall där det döms till delad vårdnad
om ett barn trots att det är klart olämpligt.
Motionärerna anser att en väg att kvalitetssäkra
vårdnadsutredningarna är att införa en möjlighet
till ytterligare en social prövning om endera parten
anser sig missbedömd. Frågan bör utredas, anförs
det.
Bakgrund och tidigare behandling
I betänkande 2000/01:SoU18 Ny socialtjänstlag m.m.
behandlade utskottet motionsyrkanden om att i
socialtjänstlagen införa 26 § barnavårdslagen samt
om kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar genom
s.k. second opinion. Yrkandena avstyrktes (s. 41
respektive 49; res. m respektive c).
Regeringen har nyligen överlämnat proposition
2001/02:126 Medling med anledning av brott till
riksdagen. Den nya lagen om medling skall avse
medlingsverksamhet som anordnas av stat eller
kommun, dvs. främst av socialtjänsten,
kriminalvården eller polisen. Med medling avses i
lagen att en gärningsman och ett brottsoffer möts
inför en opartisk medlare för att tala om brottet.
Medlingen skall vara frivillig för båda parter. I
propositionen anförs att medling och familjerådslag
är metoder som kan komplettera varandra. Ett
medlingsmöte kan även ha inslag av familjerådslag
genom att andra personer än vårdnadshavare kan
närvara, om det är lämpligt och förenligt med syftet
med medlingen. Lagen föreslås träda i kraft den 1
juli 2002.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill åter framhålla att de åtgärder som
var möjliga att vidta enligt 4 kap. 26 § i den gamla
barnavårdslagen hade kommit att sakna betydelse
långt innan lagen upphörde att gälla 1982. Utskottet
vidhåller vidare att de möjligheter till
förebyggande åtgärder som lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ger får
anses tillräckliga. Utskottet avstyrker således
motionerna So48 (m) yrkande 13 och So275 (m) yrkande
5.
Riksdagen gjorde hösten 2000 ett tillkännagivande
till regeringen om att familjerådslag eller annan
arbetsmodell bör vara en självklar rättighet för
familjen i samband med beslut om sociala ingripanden
eller stödåtgärder samt att regeringen bör återkomma
med en redovisning. I den här behandlade skrivelsen
gör regeringen sin redovisning på området. Utskottet
delar regeringens bedömning att det inte är lämpligt
att lagstifta om vissa specifika metoder för det
sociala arbetet men att det är angeläget att
socialtjänsten anpassar sitt arbete till den
enskilda familjens behov. Utskottet konstaterar att
det står kommunerna fritt att arbeta med
familjerådslag eller andra liknande modeller som tar
de närståendes resurser till vara, t.ex. medling vid
brott. Enligt utskottets mening får motionerna So617
(kd) yrkande 7 och Sf392 (kd) yrkande 13 anses i
huvudsak tillgodosedda. Något nytt tillkännagivande
i frågan är inte erforderligt. Motionerna avstyrks
därmed.
När det gäller frågan om s.k. second opinion vid
vårdnadsutredningar vill utskottet framhålla
Socialstyrelsens arbete med att genomföra den
strategi för kunskapsutveckling inom socialtjänsten
som finns redovisad i proposition 2000/01:80 med
förslag till ny socialtjänstlag. Utskottet vill åter
understryka vikten av hög kvalitet och kompetens i
socialtjänstens verksamhet men anser att utfallet av
den nämnda satsningen bör avvaktas. Med det anförda
avstyrks motion So304 (c) yrkande 2.
Barn i asylprocessen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om barns
rättigheter enligt utlänningslagstiftningen,
om ensamkommande barn, om förvarstagande av
barn, om uppehållstillstånd efter inresa och
om offentligt biträde och tolk i
utlänningsärenden. Socialutskottet hänvisar i
huvudsak till de uttalanden som
socialförsäkringsutskottet nyligen gjort med
anledning av likartade motionsyrkanden.
Jämför reservationerna 21 (v, kd), 22 (m), 23
(kd), 24 (v, kd), 25 (v, kd), 26 (v, kd) och
27 (v, kd).
Skrivelsen
I skrivelsen anges att landstingen sedan den
1 januari 1997 är ansvariga för att samtliga asyl-
sökande m.fl. erhåller akut sjukvård och tandvård
samt sjukvård och tandvård som inte kan anstå.
Därutöver ges viss annan vård, exempelvis mödra- och
förlossningsvård. Asylsökande barn har rätt till i
princip samma hälso- och sjukvård samt tandvård som
andra i Sverige bosatta barn. Asylsökande skall även
erbjudas hälsoundersökning enligt riktlinjer i
allmänna råd från Socialstyrelsen. För denna vård
lämnar staten ersättning till landstingen.
Sedan den 1 januari år 2002 har asylsökande barn
och barn som beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a §
utlänningslagen (1989:529) (s.k. massflyktingar)
tillgång till utbildning inom det offentliga
skolväsendet, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
på i huvudsak samma villkor som gäller för barn som
är bosatta i Sverige. Detsamma gäller för barn som
av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
och getts rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Statlig ersättning lämnas till kommunerna.
Regeringen anför att de flesta utländska barn som kommer till
Sverige gör det tillsammans med sina föräldrar. År
2001 kom dock 461 barn utan förälder eller annan
vårdnadshavare. Enligt regeringen befinner sig dessa
barn i en särskilt utsatt situation.
Regeringen upplyser att Migrationsverket och
Socialstyrelsen nyligen fått i uppdrag att senast
den 31 maj 2002 gemensamt och i samråd med
Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra
mottagandet av ensamkommande barn. Uppdraget skall
genomföras i samverkan med Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och andra berörda
organisationer. Uppdraget innebär för det första att
kartlägga och analysera bakgrunden till att barn
kommer ensamma till Sverige, i vilken omfattning det
sker och vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas.
Vidare skall samverkan förbättras mellan myndigheter
för att de barn som kommer ensamma till Sverige
skall ges samma skydd och stöd som svenska barn och
för att barnets bästa alltid skall komma i främsta
rummet. Uppdraget innefattar även att utreda i vad
mån det finns oklarheter i lagstiftningen och vid
behov föreslå författningsändringar. Slutligen skall
myndigheterna lämna förslag om hur en samlad
information om mottagandet av ensamkommande barn
skall spridas.
Migrationsverket presenterade i februari 2001
rapporten Barn i utlänningsärenden. Slutsatser som
dras i rapporten är bl.a. att samverkan internt inom
Migrationsverket och i förhållande till externa
aktörer behöver öka samt att utbildning av personal
bör prioriteras. Det föreslås också särskilda
interna riktlinjer för samtal med barn under
asylutredningen.
Motioner
I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om flyktingbarnens situation
(yrkande 12). Motionärerna efterlyser ett fungerande
samarbete mellan Migrationsverket, kommuner och
landsting när det gäller barn som anländer ensamma
till Sverige. Ytterst är det dock regeringens ansvar
att se till att dessa barn inte far illa och att de
ges samma möjligheter till utbildning och vård som
andra barn.
I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om de asylsökande barnens rätt
att höras (yrkande 5). Motionärerna anser det
anmärkningsvärt att Migrationsverket, i strid både
mot utlänningslagen och barnkonventionen, underlåter
att höra barn som uttryckligen framfört önskemål om
detta. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande
om att utreda alternativ till förvarstagande av barn
(yrkande 6). Motionärerna anser att barn endast bör
kunna tas i förvar i yttersta undantagsfall och då
endast i några timmar. Ett alternativ till
förvarstagande av barn kunde vara placering hos en
jourfamilj eller liknande, anförs det. Det begärs
vidare ett tillkännagivande om undantag från
huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall
beviljas före inresa (yrkande 7). Enligt
motionärerna bör undantag göras när utlänningen har
barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar
barn eller om sökanden med all sannolikhet skulle få
sin ansökan beviljad om den getts in i sökandens
hemland. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande om mottagandet av ensamkommande
flyktingbarn (yrkande 8). De enda instruktioner som
Migrationsverkets olika grupphem har är att barnen
skall ha mat och tak över huvudet. Enligt
motionärerna krävs det emellertid personal med hög
kompetens och förståelse för dessa barn. Situationen
skulle kunna förbättras genom att överlåta
handhavandet av frågan till exempelvis kommuner och
frivilligorganisationer. Vidare begärs ett
tillkännagivande om vikten av att skapa regelverk
för det uppdrag gode män utför åt ensamma
flyktingbarn (yrkande 9). Enligt motionärerna
arbetar alla på sitt eget sätt och med en viss
vägledning av andra gode män som arbetar med vuxna
människor. Slutligen begärs ett tillkännagivande om
tolkar och advokater (yrkande 10). Motionärerna
anser att barn bör ges rätt att byta tolk och
advokat om kommunikationen inte fungerar samt att
barnet skall kunna få tolk och advokat av samma kön
som det egna.
I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att förtydliga utlänningslagen så att den
innehåller särskilda rättigheter för barn (yrkande
6). Motionärerna anser att de myndighetspersoner som
dagligen arbetar med dessa barn måste vidareutbildas
i barnperspektivet, så att allt arbete utgår från
det enskilda barnets bästa. Motionärerna begär även
ett tillkännagivande om att Barnombudsmannens roll
måste förtydligas vad gäller gruppen ensamma
flyktingbarn (yrkande 7). I motionen yrkas vidare
att riksdagen skall begära att regeringen lägger
fram förslag om att socialtjänsten skall vara
ansvarig för ensamkommande flyktingbarns boende
(yrkande 8) samt om att ensamma flyktingbarn skall
anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen
(yrkande 9). Motionärerna anser att ensamma
asylsökande barn skall ha rätt till en kontaktfamilj
eller fosterfamilj.
Tidigare behandling
Socialförsäkringsutskottet har i det av riksdagen
godkända betänkandet 2001/02:SfU8 Migration och
asylpolitik behandlat liknande motionsyrkanden som
här är aktuella. Motioner om mottagandet av
ensamkommande barn avstyrktes med hänvisning till
det ovannämnda uppdrag som Migrationsverket och
Socialstyrelsen fått. Utskottet förutsatte att
myndigheterna därvid analyserar innebörden av
begreppet vistelsekommun i socialtjänstlagen i
förevarande situationer samt underströk vikten av
att mottagandet av ensamkommande barn snarast
förbättras (s. 80 f., res. kd, c, fp, mp). Avseende
speciella regelverk för god man för ensamkommande
barn ansåg utskottet det angeläget att denna fråga
uppmärksammas men avstyrkte en motion härom (s. 82;
res. v, kd, c, mp). Vidare framhöll
socialförsäkringsutskottet att det är av stor vikt
att bestämmelsen om barns rätt att höras får
genomslag så att de asylsökande barnen verkligen får
komma till tals i processen och så att berörda
myndigheter kan klarlägga vad barnet har att anföra.
En motion härom avstyrktes dock (s. 79; res. kd, fp,
mp). En motion om att utlänningslagen bör innehålla
särskilda rättigheter för barn avstyrktes med
hänvisning till att det pågår ett väl utvecklat
arbete som syftar till att sätta barn och deras
särskilda behov i fokus i asylprocessen (s. 79 f.).
Socialförsäkringsutskottet avstyrkte vidare ett
motionsyrkande om förvarstagande av barn. Utskottet
anförde att ett barn kan tas i förvar endast under
starkt begränsade förutsättningar och då inte får
skiljas från sin vårdnadshavare. Utskottet
konstaterade att det, sedan reglerna på området
skärptes 1993, vid ytterst få tillfällen har
förekommit att barn har tagis i förvar (s. 72 f.;
res. v, kd, c, fp, mp). Likaså avstyrkte
socialförsäkringsutskottet en motion om undantag
från huvudprincipen om att uppehållstillstånd i
anknytningsfall skall beviljas före inresa.
Utskottet konstaterade att det finns en
undantagsbestämmelse i utlänningslagen och att det
mot bakgrund av denna saknas skäl att i lagen
närmare ange i vilka situationer undantag kan göras
(s. 33; res. v, kd).
I det av riksdagen godkända betänkandet
2000/01:SfU9 Migration och asylpolitik avstyrkte
socialförsäkringsutskottet en motion om rätten till
offentligt biträde och tolk av samma kön samt om
rätten att byta biträde och tolk. Utskottet
redogjorde bl.a. för förslagen från Kommittén om ny
instans- och processordning i utlänningsärenden samt
anförde att rätten till offentligt biträde är en
väsentlig del av en rättssäker asylprocess.
Utskottet utgick vidare från att en asylsökande vid
behov får en tolk av samma kön (s. 47; res. kd, c).
Utskottets ställningstagande
När det gäller barns rättigheter i asylprocessen kan
det först konstateras att det vid bedömningen av
frågor om tillstånd enligt utlänningslagen skall
klarläggas vad barn som berörs av ett beslut i
ärendet har att anföra (11 kap. 1 a §
utlänningslagen [1989:529]). Socialutskottet
instämmer med socialförsäkringsutskottet (bet.
2001/02:SfU8) att det är av stor vikt att denna
bestämmelse får genomslag så att de asylsökande
barnen verkligen får komma till tals i processen och
så att berörda myndigheter kan klarlägga vad barnet
har att anföra i ärendet. En förutsättning härför är
att de som hör barn har tillräcklig kompetens
härför. Utskottet kan konstatera att
Migrationsverket har beslutat att genomföra en
utbildning om bl.a. barnkonventionen och dess
betydelse i utlänningsrätten, om samtalsmetodik och
om hur barn påverkas av en utredningssituation.
Vidare har Utlänningsnämnden en särskild handläggare
som bevakar tillämpningen av barnkonventionen och
den särskilda bestämmelsen om barnets bästa i
utlänningslagen. Socialutskottet står bakom
socialförsäkringsutskottets uttalande att det är
särskilt viktigt att barnkonventionen står i
blickpunkten för myndigheternas agerande när det
gäller asylsökande barn eftersom dessa på olika sätt
kan ha varit utsatta för svåra trauman och andra
umbäranden. Mot bakgrund av att det pågår ett väl
utvecklat arbete som syftar till att sätta barn och
deras särskilda behov i fokus i asylprocessen bör
motionerna So49 (c) yrkande 6 och So50 (kd) yrkande
5 avslås.
Migrationsverket och Socialstyrelsen har fått i
uppdrag att gemensamt och i samråd med
Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra
mottagandet av ensamkommande barn. Uppdraget skall
vara slutfört senast den 31 maj 2002. I likhet med
socialförsäkringsutskottet (bet. 2001/02:SfU8)
förutsätter socialutskottet att myndigheterna därvid
analyserar innebörden av begreppet vistelsekommun i
socialtjänstlagen i förevarande situationer.
Socialutskottet delar också
socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är
viktigt att mottagandet av ensamkommande barn
snarast förbättras. Mot bakgrund av det anförda
avstyrks motionerna So48 (m) yrkande 12, So49 (c)
yrkandena 8 och 9 samt So50 (kd) yrkande 8.
Socialutskottet delar också
socialförsäkringsutskottets inställning (bet.
2001/02:SfU8) att det är angeläget att uppmärksamma
frågan om speciella regelverk för god mans uppdrag
för ensamkommande barn men att riksdagen inte bör ta
något initiativ på området. Motion So50 (kd) yrkande
9 avstyrks därmed.
I proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman
anförs att Barnombudsmannens grundläggande uppgift
är att företräda barns och ungdomars rättigheter och
intressen mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt
barnkonventionen. Det betonas att Barnombudsmannen
utifrån icke-diskriminerings-principen har ett
särskilt ansvar för barn och ungdomar i utsatta
situationer och att det är viktigt att myndigheten
ägnar särskild uppmärksamhet åt bl.a. asylsökande
barn. Motion So49 (c) yrkande 7 får därmed anses i
huvudsak tillgodosedd.
Ett barn kan enligt 6 kap. 3 § utlänningslagen tas i
förvar endast under starkt begränsade
förutsättningar och får då inte skiljas från sin
vårdnadshavare. Barnet får hållas i förvar i högst
72 timmar och om det finns synnerliga skäl i
ytterligare 72 timmar. Är det tillräckligt att
barnet ställs under uppsikt får förvar inte
tillgripas. Socialförsäkringsutskottet har nyligen
konstaterat (bet. 2001/02:SfU8) att barn har tagits
i förvar vid endast ytterst få tillfällen sedan
nuvarande regler infördes 1993. Mot bakgrund av vad
som anförts avstyrks motion So50 (kd) yrkande 6.
Som ett led i att upprätthålla den reglerade
invandringen finns i utlänningslagen regler om att
uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas
före inresan till Sverige. Undantag kan dock göras
om utlänningen har stark anknytning till en person
som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan
krävas att utlänningen återvänder till ett annat
land för att ge in ansökan där. Socialutskottet
delar socialförsäkringsutskottets bedömning (bet.
2001/02:SfU8) att det saknas skäl att i lagen
närmare ange i vilka situationer undantag från
huvudregeln kan göras. Motion So50 (kd) yrkande 7
bör avslås.
Inom Regeringskansliet bereds för närvarande förslag
till en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden. En proposition kommer enligt
uppgift att föreläggas riksdagen under hösten 2002.
I avvaktan härpå bör riksdagen inte ta något
initiativ när det gäller rätten till offentligt
biträde och tolk. Motion So50 (kd) yrkande 10
avstyrks därmed.
Barns delaktighet och inflytande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om barns rätt
att komma till tals mot bakgrund av det
arbete som pågår för att öka barns inflytande
i samhället. Riksdagen bör även avslå ett
motionsyrkande om att sänka rösträttsåldern.
Socialutskottet delar därvid
konstitutionsutskottets tidigare bedömning i
frågan.
Jämför reservation 28 (mp).
Skrivelsen
Enligt regeringen har det stor betydelse för en ung
människas utveckling att få vara delaktig och ha
inflytande. I en demokrati är det emellertid också
en rättighet att delta i utformningen av samhället.
Regeringen anser att det är en kärnfråga för alla
politikområden, men i synnerhet för barn-, ungdoms-
och demokratipolitiken, att öka och stärka barns och
ungdomars inflytande. I dag är också medvetenheten
stor om behovet av insatser för den demokratiska
återväxten, anförs det. En viktig förutsättning för
att demokratin skall vara hållbar är att den
förankras bland barn och ungdomar samt att deras
deltagande i samhället utvecklas och uppmuntras. En
prioriterad fråga framöver är således att utveckla
metoder för att ta till vara och uppmuntra barns och
ungdomars engagemang. Särskild tyngd bör också läg-
gas vid att utveckla metoder för att förankra ett
demokratiskt medvetande bland barn och ungdomar.
Regeringen redogör för propositionen Demokrati för
det nya seklet (prop. 2001/02:80, bet. 2001/02:KU14,
rskr. 2001/02:190) vari bl.a. föreslås en
medborgerlig förslagsrätt. Kommuner och landsting
skall få möjlighet att låta den som är folkbokförd i
kommunen eller landstinget, dvs. även barn och
ungdomar, väcka förslag till fullmäktige. Genom
initiativrätten kan barn och ungdomar göras mera
delaktiga i den kommunala demokratin. En
initiativrätt bidrar enligt regeringen även till att
barn och ungdomar får bättre kunskaper om hur den
kommunala politiken och förvaltningen fungerar.
Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2002.
Regeringen anser att det är viktigt att skolan
förmedlar goda kunskaper om samtliga samhällsnivåer
samt främjar politisk verksamhet och debatt i
skolan. Skolverket bör få i uppdrag att se över
vilka hinder som finns för de politiska partierna
och deras ungdomsförbund att få informera om sin
verksamhet i skolan samt ge exempel på hur sådan
verksamhet kan underlättas, anförs det.
I skrivelsen redovisas olika projekt m.m. med
syfte att öka barns och ungdomars delaktighet och
inflytande. Regeringen redogör bl.a. för
utvecklingsarbetet Tid för Demokrati, vari ärenden
om bidrag till demokratiutvecklingsprojekt bereds.
Det redogörs också för den referensgrupp till
barnministern som bildats i syfte att fördjupa
kunskaperna om barns och ungdomars livssituation och
för att göra dem delaktiga i frågor som rör dem. I
skrivelsen beskrivs även det uppdrag som Boverket
m.fl. myndigheter haft med uppgift att utveckla
metoder för hur barns och ungdomars inflytande skall
förverkligas i kommunerna i frågor som rör samhälls-
och trafikplanering.
Motioner
I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att rösträttsåldern skall
sänkas till 16 år (yrkande 6). Motionärerna anför
att det är viktigt att ungdomars politiska
engagemang uppmuntras och att deras inflytande blir
reellt.
I motion So518 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om barnens rätt och möjligheter
att komma till tals och myndigheters ansvar för att
detta fullföljs. Motionärerna anser att den
speciella kunskap som behövs för att ge barn rätt
och möjlighet att få uttrycka sin mening, höras och
respekteras utifrån barnkonventionen skall finnas
hos alla berörda myndigheter.
Bakgrund och tidigare behandling
Konstitutionsutskottet behandlade senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 2001/02:KU13
Författningsfrågor, m.m. en motion om att sänka
rösträttsåldern till 16 år. Utskottet vidhöll sin
tidigare uppfattning att sambandet mellan
rösträttsålder och myndighetsålder bör behållas och
avstyrkte motionen (s. 29; res. mp).
Socialutskottet anförde i betänkande 2001/02:SoU17
En förstärkt Barnombudsman att tyngdpunkten i
Barnombudsmannens verksamhet bör vara att skapa
möjligheter för barn och ungdomar att själva komma
till tals, få framföra sina åsikter direkt till
aktuella beslutsfattare och få sina åsikter
respekterade. Barnombudsmannen har en viktig uppgift
i att skapa metoder för att barn och ungdomar skall
tillförsäkras inflytande och delaktighet samt få
beslutsfattare och andra att inse att det också blir
bättre kvalitet på verksamheterna om barns och
ungdomars egna synpunkter tas till vara, anfördes
det (s. 9).
Utskottets ställningstagande
Barns rätt att få komma till tals är en av de
grundläggande principerna i barnkonventionen. I den
av riksdagen antagna strategin ingår att sprida
kunskap och medvetenhet om konventionen bl.a. på
myndighetsnivå. Vidare framgår av den här behandlade
skrivelsen att det ingår som en prioriterad fråga i
regeringens barnpolitik att öka möjligheterna för
barns och ungdomars inflytande. Olika projekt med
detta syfte pågår redan. Den föreslagna
medborgerliga förslagsrätten kommer att göra barn
och ungdomar mer delaktiga i den kommunala
demokratin. Vidare har Barnombudsmannen en viktig
uppgift att bl.a. skapa möjligheter för barn och
ungdomar att själva komma till tals. Enligt
utskottets mening får motion So518 (s) med det
anförda anses i huvudsak tillgodosedd.
Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen
uttryckt att sambandet mellan rösträttsålder och
myndighetsålder bör behållas. Socialutskottet
ställer sig bakom denna bedömning och avstyrker
därför motion So51 (mp) yrkande 6.
Barn i skolan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om maxtaxan, fri
etableringsrätt inom barnomsorgen, nationell
skolpeng, mobbning, särskolan, behovet av
specialskolor för funktionshindrade barn,
tydligare reglering av elevers rätt till
stöd, stöd till elever med dyslexi, stamning
och s.k. bokstavsdiagnoser samt om idrott och
kultur i skolan. Utskottet hänvisar bl.a.
till den bedömning som utbildningsutskottet
nyligen gjort i flera av frågorna samt till
pågående arbete på området.
Jämför reservationerna 29 (m, kd, c), 30 (m),
31 (m, kd, fp), 32 (kd), 33 (c), 34 (m, fp)
och 35 (kd).
Skrivelsen
Den 1 januari i år infördes maxtaxa inom
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Förslaget
motiverades med att inget barn skall behöva avstå
från förskola på grund av höga avgifter eller av ett
regelsystem som utestänger barn till arbetslösa
eller barn till föräldralediga. Maxtaxan innebär att
ett tak sätts för hur stora avgifter föräldrarna
maximalt får betala för barnomsorgen, vilket medför
minskade barnomsorgskostnader för de allra flesta
barnfamiljer liksom lägre marginaleffekter. Enligt
Skolverket hade alla kommuner utom två infört
maxtaxa i januari 2002.
Regeringen påpekar vidare att en allmän avgiftsfri
förskola kommer att införas för fyra- och
femåringarna fr.o.m. den 1 januari 2003. På så vis
vill regeringen ge alla barn, oberoende av bakgrund,
möjlighet till en bra start i livet, anförs det i
skrivelsen.
Enligt regeringen har det på handikappområdet
under de senaste åren pågått ett genomgripande
reformarbete som bl.a. har inneburit att resurser
samordnats i två myndigheter: Special-
skolemyndigheten och Specialpedagogiska institutet.
Specialskolemyndigheten, SPM, ansvarar för
undervisningen vid specialskolorna för döva och
hörselskadade, döva och hörselskadade med
utvecklingsstörning samt dövblindfödda barn och ung-
domar i åldern 7-17 år. Specialpedagogiska
institutet har till uppgift att stödja
skolhuvudmännen, i de flesta fall kommunerna, att
fullt ut ta sitt ansvar för att erbjuda utbildning
av god kvalitet anpassad efter elevernas behov.
Regeringen påpekar att Specialpedagogiska institutet
har erhållit medel för riktad kompetensutveckling av
personal som arbetar med dels gravt tal- och
språkstörda elever, dels elever med synskada och
ytterligare funktionshinder. Dessutom har Skolverket
fått medel för att stimulera och stödja pedagogisk
forskning inom området elever med funktionshinder.
Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare
med uppgift att göra en översyn av statens
engagemang för framställning och anpassning av
läromedel och studiematerial för barn, elever och
vuxna med funktionshinder i förskola, skola och
vuxenutbildning.
I skrivelsen redovisas regeringens åtgärder
avseende utbildning och kompetensutveckling av
lärare när det gäller elever med behov av särskilt
stöd. Det anges också att kommunerna under en
femårsperiod tillförs 17,5 miljarder kronor för att
öka personaltätheten i skolor och på fritidshem.
Slutligen anförs att regeringen har tillsatt en
parlamentarisk kommitté som har i uppdrag att göra
en översyn av den obligatoriska särskolan, gymnasie-
särskolan och särvux. Regeringen anser det vara
viktigt att utveckla principen om en skola för alla
när det gäller barn och ungdomar med
utvecklingsstörning.
Motioner
I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om maxtaxans effekter på kvalitet
och alternativ i barnomsorgen (yrkande 9).
Motionärerna anför att föräldrakooperativ ser sin
verksamhet hotad, samtidigt som trycket på de
kommunala daghemmen ökar med köer och större
barngrupper som följd. Kvaliteten försämras
drastiskt för både barn och personal. Motionärerna
begär vidare ett tillkännagivande om rätten att
välja barnomsorg och skola (yrkande 10). Enligt
motionärerna måste det finnas utrymme för många
olika barnomsorgsalternativ, vilket bara kan
garanteras genom att fri etableringsrätt råder för
ny barnomsorg. Vidare måste det enligt motionärerna
finnas många kommunala eller fristående skolor med
olika inriktningar. Motionärerna anser att den skola
som eleven väljer skall få en skolpeng direkt från
staten. Slutligen begärs ett tillkännagivande om
mobbning i skolan (yrkande 11). När en ung person
gör sig skyldig till upprepade förseelser eller en
allvarligare gärning som skulle varit straffbar om
han eller hon varit över femton år gammal, bör
enligt motionärerna åtgärder vidtas enligt tre steg.
Först görs anmälan till rektor för samtal med
vårdnadshavare. Därefter sker hänskjutande till
elevvårdskonferens med obligatorisk närvaro av
socialtjänsten. Socialtjänstens åtgärdsgaranti
faller ut. Slutligen tas eleven ur skolan under en
14-dagarsperiod och får göra praktik i lagmiljö.
Motionärerna anser att grundskole- och
gymnasieförordningarna bör skärpas i detta syfte.
I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om kvalitetsförsämringarna inom
barnomsorgen (yrkande 1). Enligt motionärerna har
kvaliteten i förskolan försämrats ännu mer sedan
maxtaxan infördes, bl.a. genom att barngrupperna är
för stora på många håll. I motionen begärs vidare
ett tillkännagivande om maxtaxans effekter i form av
brist på mångfald (yrkande 2). Motionärerna anför
att många föräldrakooperativ och privata förskolor
kommer att få slå igen sin verksamhet eftersom
möjligheten att erbjuda mindre barngrupper och små
enheter, men något högre avgifter, inte längre finns
kvar. Även familjedaghemmen och de öppna förskolorna
är i riskzonen i många kommuner, anförs det.
Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att
placering av barn i särskola aldrig får styras av
vilka resurser som finns (yrkande 11). Motionärerna
framhåller vikten av att särskolan får förbli en
skolform för barn och ungdomar med
utvecklingsstörning och inte för alla andra barn som
av olika anledningar har det svårt i skolan, t.ex de
s.k. bokstavsbarnen. Kommunerna måste se till att
det finns tillräckliga resurser för att möta dessa
barns behov i grundskolan. Motionärerna begär vidare
ett tillkännagivande om att utveckla metoder för att
möta de s.k. bokstavsbarnens behov (yrkande 12).
Enligt motionärerna borde Institutet för
handikappvetenskap vid Linköpings och Örebro
universitet kunna utveckla former för utbildning för
dessa barn. Ett tillkännagivande om behoven av
specialskolor för funktionshindrade barn begärs i
yrkande 13. Motionärerna befarar att vissa kommuner
inte kommer att klara av att erbjuda barn och
ungdomar med funktionshinder anpassad utbildning i
sin hemkommun. Vidare har exempelvis gravt hörsel-
eller synskadade barn svårt att bli socialt
integrerade i vanliga klasser.
I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om en översyn av skollagen,
syftande till en tydligare reglering av den
enskildes rätt till utbildning (yrkande 10).
Lagstiftningen är tydlig när det gäller skolans
skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.
Det framgår dock inte vad som ingår i rätten till
stöd, och det finns ingen faktisk möjlighet att
utkräva denna rätt.
I motion So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att berörda
personalgrupper bör få adekvat utbildning om dyslexi
(yrkande 3). För att hjälp skall kunna sättas in
redan på förskolenivå krävs enligt motionärerna att
förskole- och specialpedagogerna har fått en gedigen
utbildning om dyslexi, om habiliteringsmetoder och
om åtgärdsprogram. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om behovet av fler logopeder samt
om kompetensutveckling av berörda personalgrupper om
stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter
(yrkande 4).
I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att barn måste ha tillgång
till idrott och kultur i skolan (yrkande 8).
Bakgrund och tidigare behandling
Utbildningsutskottet behandlade i det av riksdagen
godkända betänkandet 2001/02:UbU13 Elever med
funktionshinder motionsyrkanden med i huvudsak samma
innehåll som de här aktuella. När det gäller frågan
om att ge elever med funktionshinder ett fullvärdigt
stöd redogjorde utskottet för den nya samordnade
organisationen för statens stöd i specialpedagogiska
frågor, Specialpedagogiska institutet. Utskottet
konstaterade bl.a. att institutet har tillförts
extra medel för kompetensutveckling av lärare som
arbetar i det offentliga skolväsendet. Utskottet
hänvisade vidare till ett kommande uppdrag till
institutet att kartlägga och analysera kommunernas
ekonomiska och kompetensmässiga förutsättningar att
ta sitt ansvar för synskadade flerhandikappade
elevers och språkstörda elevers skolgång. Motionerna
avstyrktes (s. 12 f.; res. mp). Utbildningsutskottet
behandlade vidare ett yrkande om att se över
skollagen i syfte att tydligare reglera den enskilda
elevens rätt till stöd. Utskottet hänvisade till att
1999 års skollagskommitté har i uppdrag att bl.a.
överväga frågan om att stärka den enskilde elevens
rätt till stöd. Yrkandena avstyrktes (s. 14). Ett
motionsyrkande om att särskolan måste förbli en
skolform för barn med intellektuell
utvecklingsstörning avstyrktes också, med
motiveringen att en parlamentariskt sammansatt
kommitté skall se över utbildningen för bl.a. barn
och ungdomar med utvecklingsstörning (dir. 2001:100)
(s. 18 f.; res. m resp. kd).
Utbildningsutskottet behandlade ett yrkande om att
Institutet för handikappvetenskap bör utveckla
metoder för utbildning av de s.k. bokstavsbarnen i
det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:UbU1
Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. Yrkandet avstyrktes utan
närmare motivering (res. kd).
I det av riksdagen godkända betänkandet
2001/02:UbU10 Skolan, m.m. avstyrkte utskottet en
motion om att följa upp maxtaxans effekter.
Utskottet erinrade bl.a. om att Skolverket fått i
uppdrag av regeringen att följa upp reformen om
maxtaxa, medlen för kvalitetssäkring m.m. samt att
avrapportering skall ske första gången senast den 1
mars 2003 (s. 16; res. m, kd). Utskottet avstyrkte
även motioner om att utöka antalet idrottstimmar i
skolan. Utskottet delade motionärernas uppfattning
att det är angeläget att uppmärksamma barns och
ungdomars hälsomässiga utveckling i såväl fysisk som
psykisk mening och att skolan här har en viktig
uppgift.
Motioner om mobbning har utbildningsutskottet
nyligen avstyrkt i det av riksdagen godkända
betänkandet 2001/02:UbU6 Hälsa, lärande och
trygghet. Inledningsvis framhöll utskottet med
bestämdhet att varje form av kränkande behandling är
otillåten och i strid med de grundläggande värden
som gäller för skolan. Utskottet behandlade frågan
om elever som mobbar skall kunna flyttas från skolan
där den mobbade går. Utskottet redogjorde därvid
bl.a. för gällande bestämmelser om discipliära
åtgärder för elevers tillrättaförande. Utskottet
ansåg det viktigt att avstängning som en ren
repressiv åtgärd mot en elev som inte bättrat sig
genom de åtgärder som elevvårdskonferensen beslutat
inte bör få förekomma. En eventuell flyttning av en
elev skall vara en del i en väl genomtänkt plan för
att få eleven att bättra sig (s. 22 f.; res. m och
fp).
Motioner om en nationell skolpeng har avstyrkts
vid ett flertal tidigare tillfällen, senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 2001/02:UbU1
Utbildning och universitetsforskning. Utskottet
anförde bl.a. att en schablonberäknad nationell
skolpeng inte ger de grundläggande förutsättningarna
för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet
för alla elever skall kunna uppfyllas. Enligt
utskottets mening skall resurser till skolans
verksamhet fördelas med utgångspunkt i behov som
enskilda elever, olika grupper av elever och skolor
faktiskt har (s. 25; res. m).
Utbildningsutskottet behandlade frågan om att
återinföra etableringsfriheten inom barnomsorgen i
det av riksdagen godkända betänkandet 2000/01: UbU5
Maxtaxa och allmän förskola m.m. Utskottet vidhöll
sin tidigare redovisade uppfattning att enskild
barnomsorg kan berika barnomsorgen och bidra till en
positiv utveckling men att det inte finns anledning
att ändra reglerna om att det är kommunen som avgör
om bidrag kan lämnas till enskild
förskoleverksamhet. Motionerna avstyrktes (s. 13 f.;
res. m, kd, c, fp).
I det av riksdagen godkända betänkandet
2000/01:UbU13 Skolan behandlades en motion om
kulturens roll i skolan. Utskottet konstaterade att
det framgår av de kursplaner som gäller för såväl
grundskola som gymnasieskola att olika
kulturaspekter skall behandlas inom i princip
samtliga ämnen. Det närmare tillvägagångssättet för
att uppnå de angivna målen och ansvaret för
utformningen av skolmiljön i dess helhet är dock en
kommunal angelägenhet. Yrkandet avstyrktes (s. 24;
res. kd).
Till maxtaxan inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen är två statsbidrag kopplade. Det
ena bidraget, totalt 500 miljoner kronor per år,
skall användas till kvalitetshöjande åtgärder, t.ex.
anställning av mer personal eller
kompetensutveckling. Det andra bidraget, totalt 3,4
miljarder kronor per år, är en ersättning till
kommunerna för det inkomstbortfall som de sänkta
avgifterna ger upphov till.
Skolverket skall följa upp och utvärdera
effekterna av statsbidragen. Verket har även fått i
uppdrag att göra en bred uppföljning av hela
reformen, dvs. maxtaxan, förskoleverksamheten för
arbetslösas och föräldraledigas barn samt allmän
förskola för 4- och 5-åringar. Skolverket skall
bl.a. studera vistelsetider, förändrad efterfrågan,
kommunal avgiftspolitik, kvalitetsfrågor samt
effekter på kommunalekonomi, sysselsättning och
arbetskraftsutbud i samband med reformerna på
området. Skolverket kommer att lämna en rap-port
till regeringen senast den 1 mars varje år fram till
2007. Den första rap-porten kommer att lämnas den 1
mars 2003.
Till följd av det stora intresset för reformen
kommer enligt uppgift från Utbildningsdepartementet
en lägesrapport att lämnas redan under hösten 2002
med det material som då finns framtaget. Uppdraget
att lämna lägesrapporten kommer troligen att ges
till Skolverket.
Riksdagen har ställt sig bakom den handikappolitiska
principen att barn och ungdomar med funktionshinder
så långt det är möjligt skall erbjudas en anpassad
utbildning i sin hemkommun och därmed ha rätt och
möjlighet att bo hemma med sina föräldrar. I
enlighet med denna princip beslutade riksdagen
hösten 1999 att elever med synskada respektive grav
språkstörning inte längre skall tillhöra den
statliga specialskolans målgrupp (prop. 1998/99:105,
bet. 1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14). Ändringar
i skollagen med denna innebörd trädde i huvudsak i
kraft den 1 juli 2000. För döva, dövblinda eller
hörselskadade elever finns den statliga
specialskolan kvar medan kommunerna har det fulla
ansvaret för synskadade och gravt språkstörda
elever. I syfte att stödja kommunerna när det gäller
elever med funktionshinder skapades det ovannämnda
Specialpedagogiska institutet. Vidare har i
skollagen införts en bestämmelse om att barn som är
synskadade eller gravt språkstörda får fullgöra sin
skolplikt i särskilda resurscenter. Utbildningen
skall med nödvändiga avvikelser motsvara
utbildningen i grundskolan respektive särskolan.
För elever med synskada och ytterligare
funktionshinder samt för gravt tal- och språkstörda
elever finns vidare möjlighet till s.k.
visstidsplacering vid två resurscenter, Resurscenter
syn i Örebro (Ekeskolan) och Resurscenter tal och
språk i Sigtuna. En särskild utredare har fått
regeringens uppdrag att vidareutveckla formerna för
visstidsplaceringar vid dessa resurscenter samt
redovisa uppdraget senast den 31 oktober 2002. I
direktiven framhålls att staten även
fortsättningsvis har ett stort ansvar för de nämnda
elevgrupperna. Utredaren skall utgå från att en
visstidsplacering även bör kunna innebära, om
elevens behov och förutsättningar så kräver, att
elevens hela skolgång förläggs till resurscentret.
Utbildning av barn och ungdomar med
utvecklingsstörning sker i huvudsak i särskolan.
Särskolan vänder sig också till elever som har fått
ett betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av
yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt till elever
med autism eller autismliknande tillstånd.
Regeringen beslutade i december 2001 att tillkalla
en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se
över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning (dir. 2001:100). Som grund för
översynen ligger bl.a. en rapport från Skolverket
vari redovisas en markant ökning av antalet elever i
särskolan och en förändring av elevgruppens
sammansättning till att omfatta även elever utanför
särskolans personkrets. Kommittén skall slutredovisa
sitt uppdrag senast den 1 oktober 2004.
Utskottets ställningstagande
Maxtaxereformen inom förskolan och skolbarnsomsorgen
har nyligen trätt i kraft. En lägesrapport kommer
att lämnas under hösten 2002 och en första rapport
från utvärderingen av reformen den 1 mars 2003.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta några
initiativ på området i avvaktan på dessa rapporter.
Motionerna So48 (m) yrkande 9 och So50 (kd)
yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
När det gäller frågan om fri etableringsrätt inom
barnomsorgen har utbildningsutskottet uttalat (bet.
2000/01:UbU5) att enskild barnomsorg kan berika
barnomsorgen och bidra till en positiv utveckling
men att det inte finns anledning att ändra reglerna
om att det är kommunen som avgör om bidrag kan
lämnas till enskild förskoleverksamhet. Vidare
anförde utbildningsutskottet i betänkande
2001/02:UbU1 att en schablonberäknad nationell
skolpeng inte ger de grundläggande förutsättningarna
för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet
för alla elever skall kunna uppfyllas. Resurser till
skolans verksamhet skall fördelas med utgångspunkt i
elevernas och skolornas faktiska behov.
Socialutskottet ser ingen anledning att göra någon
annan bedömning än utbildningsutskottet och
avstyrker därför motion So48 (m) yrkande 10.
Utbildningsutskottet har i betänkande 2001/02:UbU6
uttalat att varje form av kränkande behandling är
otillåten och i strid med de grundläggande värden
som gäller för skolan samt att skolans arbete skall
präglas av en nolltolerans mot mobbning. När det
gäller disciplinära åtgärder konstaterade
utbildningsutskottet att bestämmelser om avstängning
av elev från undervisningen endast finns vad gäller
gymnasieskolans elever. För en elev i grundskolan
som gjort sig skyldig till upprepade förseelser
eller en allvarligare förseelse gäller enligt
grundskoleförordningen att saken dels skall anmälas
till rektorn, dels hänskjutas till
elevvårdskonferensen. Konferensen skall efter
kontakt med elevens vårdnadshavare försöka få eleven
att bättra sig genom åtgärder som är avpassade till
elevens individuella förhållanden. Om detta inte
hjälper skall elevvårdskonferensen anmäla
förhållandet till styrelsen för övervägande om
lämplig åtgärd. Utbildningsutskottet ansåg att
avstängning inte bör få förekomma som en ren
repressiv åtgärd mot en elev som inte bättrat sig
genom de åtgärder som elevvårdskonferensen beslutat.
En eventuell flyttning av en elev skall vara en del
i en väl genomtänkt plan för att få eleven att
bättra sig och inte utsätta kamrater eller lärare
för mobbning, övergrepp eller fara.
Utbildningsutskottet framförde också att rutiner för
t.ex. rapporteringsskyldigheten till rektor om
förekomst av mobbning, rutiner för kontakter med
föräldrar, vilka metoder som en skola vill använda
för att bekämpa mobbning samt huruvida man vill ha
stöd från någon utanför den egna skolan i arbetet
mot mobbning bör beslutas lokalt på respektive skola
i samband med utarbetandet av handlingsprogrammet
mot mobbning. Socialutskottet, som inte har någon
annan uppfattning än utbildningsutskottet, avstyrker
mot bakgrund av det anförda motion So48 (m) yrkande
11.
En kommitté har i uppdrag att se över utbildningen
för bl.a. barn och ungdomar med utvecklingsstörning.
Resultatet av detta arbete bör enligt utskottets
mening avvaktas. Motion So50 (kd) yrkande 11
avstyrks därför.
I motion So50 (kd) yrkande 13 begärs ett
tillkännagivande om behovet av specialskolor för
funktionshindrade barn. Utskottet kan konstatera att
den statliga specialskolan finns kvar för döva,
dövblinda eller hörselskadade elever. När det gäller
synskadade och gravt språkstörda elever har
kommunerna numera det fulla ansvaret. Den nya
samordnade stödorganisationen, Specialpedagogiska
institutet, skall dock tillhandahålla information
och kunskap för att kunna erbjuda barn och ungdomar
med funktionshinder förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg respektive utbildning likvärdig den
som andra barn får. Skolförvaltning, lärare, övrig
personal och vårdnadshavare skall erbjudas
information och fortbildning. Liksom
utbildningsutskottet (bet. 2001/02:UbU13) kan
socialutskottet konstatera att Specialpedagogiska
institutet har tillförts extra medel - 12 miljoner
kronor för andra halvåret 2001 och 15 miljoner
kronor för år 2002 - för att kunna bygga upp och
utveckla verksamheten. Dessutom har institutet
erhållit medel för riktad kompetensutveckling av
personal som arbetar med dels gravt tal- och
språkstörda elever, dels elever med synskada och
ytterligare funktionshinder. Vidare har en särskild
utredare fått i uppdrag att utveckla formerna för
visstidsplaceringar för dessa elevgrupper. Slutligen
kan nämnas att Specialpedagogiska institutet kommer
att få i uppdrag att kartlägga och analysera
kommunernas ekonomiska och kompetensmässiga
förutsättningar att kunna ta sitt ansvar för
synskadade flerhandikappades och språkstörda elevers
skolgång. Mot bakgrund av vad som anförts får enligt
utskottets mening motion So50 (kd) yrkande 13 anses
åtminstone delvis tillgodosedd.
I uppdraget till 1999 års Skollagskommitté (dir.
1999:15) ingår att utreda och föreslå hur en ökad
rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas.
Kommittén har bl.a. att överväga frågan om att
stärka den enskilda elevens rätt till stöd genom att
införa en möjlighet att överklaga såväl offentliga
som fristående skolors beslut att inte ta emot en
elev. Kommittén skall också utreda om statens
sanktionsmöjligheter gentemot kommunerna behöver
stärkas. Socialutskottet delar utbildningsutskottets
bedömning i betänkande 2001/02: UbU13 att kommitténs
ställningstaganden, som skall redovisas i december
2002, bör avvaktas. Motion So49 (c) yrkande 10 bör
avslås.
När det gäller elever med dyslexi, stamning och s.k.
bokstavsdiagnoser kan för det första konstateras att
Specialpedagogiska institutets verksamhet omfattar
dessa elevgrupper. Institutet skall bl.a. ge
skolhuvudmännen stöd och råd samt sprida kunskap
genom kompetensutveckling och informationsinsatser.
Bestämmelserna om åtgärdsprogram för elever med
behov av särskilt stöd har förstärkts och gäller i
alla skolformer i den obligatoriska skolan och i
gymnasieskolan. Liksom utbildningsutskottet (bet.
2001/02:UbU13) utgår socialutskottet från att
kommunerna och skolorna tar sitt ansvar för att
underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Det kan också noteras att den nya lärarutbildningen,
som riksdagen beslutade om hösten 2000, betonar
vikten av specialpedagogisk kompetens hos alla
lärare och vikten av att lärare kan identifiera
problem där det kan vara aktuellt med särskilt stöd.
I statsbudgeten har under åren 2000-2002 avsatts
särskilda medel för kompetensutveckling av lärare,
där det specialpedagogiska området är särskilt
prioriterat. Slutligen konstateras att regeringen
har tillsatt en särskild utredare med uppgift att
göra en översyn av statens engagemang för
framställning och anpassning av läromedel och
studiematerial för bl.a. barn med funktionshinder i
förskola och skola. Med hänvisning till vad som
anförts avstyrker socialutskottet motionerna So50
(kd) yrkande 12 och So634 (fp) yrkandena 3 och 4.
Socialutskottet delar utbildningsutskottets
uppfattning (bet. 2001/02:UbU10) att såväl föräldrar
som skola har en viktig roll som främjare av en god
livsstil och ett långtgående ansvar vad gäller att
motverka fysisk inaktivitet och en osund
kosthållning hos barnen respektive eleverna. Såsom
utbildningsutskottet påpekade (s. 42) är barns och
ungdomars rörelsebehov större än vad som normalt kan
tillgodoses inom ramen för skolans verksamhet,
varför det är viktigt att skolan uppmuntrar
elevernas fysiska aktivitet även på fritiden. Enligt
socialutskottets mening bör riksdagen inte göra
något tillkännagivande med anledning av motion So51
(mp) yrkande 8 (delvis).
Av kursplanerna för grundskolan och gymnasieskolan
framgår det att olika kulturaspekter skall behandlas
inom i princip samtliga ämnen. Socialutskottet
ställer sig dock bakom utbildningsutskottets
ställningstagande i betänkande 2000/01:UbU13 att det
närmare preciserade tillvägagångssättet för att
uppnå de angivna målen och ansvaret för utformningen
av skolmiljön i dess helhet är en kommunal
angelägenhet. Motion So51 (mp) yrkande 8 avstyrks
därmed även i denna del.
Utsatta barn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om insatser för
utsatta barn, barnmisshandel, kommersiell
sexuell exploatering av barn, barn i familjer
där misshandel förekommer samt barn till
missbrukare, psykiskt funktionshindrade m.fl.
Utskottet hänvisar bl.a. till vidtagna och
pågående åtgärder för att stärka skyddet för
utsatta barn och ungdomar samt till en
kommande proposition med anledning av
slutbetänkandet från Kommittén mot
barnmisshandel.
Jämför reservationerna 36 (v), 37 (kd), 38
(v), 39 (v), 40 (kd), 41 (fp) och 42 (mp).
Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för lagändringar
m.fl. åtgärder som vidtagits på det straffrättsliga
området under de senaste åren i syfte att förstärka
skyddet för barn och ungdomar mot övergrepp av olika
slag.
Den 1 juli 1998 infördes det nya brottet grov
fridskränkning i brottsbalken. Den som utsätter en
närstående person, såsom ett barn, för till exempel
upprepad misshandel kan dömas för grov
fridskränkning. Brottet är en särskild markering av
allvaret i brottslighet som riktar sig mot när-
stående och gör det enligt regeringen möjligt för
domstolarna att väsentligt höja straffet för
systematiskt våld riktat mot ett barn.
Den 1 januari 1999 genomgick straffbestämmelsen om
barnpornografibrott en omfattande förändring som
innebär att i princip all befattning med
barnpornografi, även innehav samt in- och utförsel,
numera är kriminaliserad. Det har också införts ett
grovt brott med en särskild straffskala.
Regeringen påpekar vidare att förordningen
(1988:691) om tillämpning av lagen (1988:688) om
besöksförbud har kompletterats med en ny
bestämmelse, 4 a §. Av denna följer att när en
domstol eller åklagare fattar beslut om besöksförbud
skall socialnämnden genast underrättas om den som
beslutet avser att skydda och den som beslutet avser
har gemensamma barn under arton år.
I propositionen Stöd till brottsoffer presenteras
en strategi för det fortsatta arbetet med
brottsoffer (prop. 2000/01:79, bet. 2000/01:JuU20,
rskr. 2000/01:205). Enligt strategin är barn en av
de grupper som regeringen bedömer som viktigast att
prioritera i sitt fortsatta arbete med att förstärka
skyddet för och stödet till brottsoffer.
I departementspromemorian Ytterligare åtgärder för
att motverka våld i nära relationer (Ds 2001:73)
föreslås bl.a. att besöksförbud skall kunna omfatta
den egna bostaden och att förbudet skall kunna
omfatta ett större geografiskt område än i dag.
Vidare redovisar regeringen det breda uppdrag som
Kommittén mot barnmisshandel har haft. I sitt
utåtriktade arbete vände sig kommittén bl.a. till
yrkesgrupper som arbetar med barn upp till 10 års
ålder. Syftet var att informera om tecken på
barnmisshandel och om anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen. Kommittén föreslog i sitt
delbetänkande Barnmisshandel - Polisens och
åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder (SOU
2000:42) flera åtgärder för att förstärka
barnperspektivet och förbättra handläggningen av
barnmisshandelsärendena. Enligt regeringen har
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren tagit fasta på
dessa förslag. Förordningsändringar som innebär att
större krav kommer att ställas på den som leder
förhör med barn och på hur förundersökningen skall
bedrivas trädde i kraft den 1 november 2001. I sitt
huvudbetänkande Barnmisshandel - att förebygga och
åtgärda (SOU 2001:72) föreslår kommittén hur
samverkan mellan berörda aktörer kan förbättras.
Bland annat bör socialtjänsten få ett lagstadgat
ansvar för att samverkan kommer till stånd. Vidare
föreslås att det i relevanta lagar skall finnas en
referens till anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen för att höja benägenheten att
anmäla till socialtjänsten. Kompetens- och
kvalitetshöjande åtgärder inom socialtjänsten,
förskolan, skolan och fritidshemmet samt inom hälso-
och sjukvården är andra förslag. Tonvikt läggs på
förebyggande åtgärder, och kommittén föreslår att
möjligheterna att inrätta ett nationellt
riskbarncentrum utreds. Betänkandet är enligt
skrivelsen under beredning i Regeringskansliet, och
en proposition planeras till hösten 2002.
Regeringen påpekar vidare att 1998 års
Sexualbrottskommitté i sitt slutbetänkande
Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella
integriteten och angränsande frågor (SOU 2001:14)
bl.a. föreslår särskilda bestämmelser om
straffansvar för handel med vuxna människor respek-
tive med barn för sexuella ändamål. Kommittén
föreslår också en skärpning av förbudet mot köp av
sexuella tjänster av underåriga samt ett stärkt
skydd för ungdomar mot att användas för sexuell
posering. Enligt skrivelsen planerar regeringen en
proposition med förslag till ny straffbestämmelse om
människohandel under våren 2002.
När det gäller myndighetsuppdrag upplyser regeringen
bl.a. att Rikspolisstyrelsen enligt regleringsbrevet
för 2002 skall redovisa det brottsbekämpande arbete
som har bedrivits när det gäller våld mot kvinnor
och barn, inklusive barn som inte själva misshandlas
men på annat sätt tvingas uppleva våld i sin familj.
Redovisningen skall innehålla en sammanhållen
nationell beskrivning och analys av hur verksamheten
har utvecklats och dess resultat. Av redovisningen
skall framgå bl.a. vilka åtgärder som vidtagits för
att vidareutveckla polisens bemötande och stöd till
brottsoffer och vittnen.
Riksåklagaren skall enligt regleringsbrevet för
2002 redovisa åklagarinsatser som genomförts när det
gäller bekämpning av bl.a. våld mot kvinnor och
barn.
Socialstyrelsen fick i juni 2001 regeringens
uppdrag att bedriva ett utvecklingsarbete till stöd
för socialtjänsten i dess arbete med brottsoffer-
frågor. Socialstyrelsen kommer inom ramen för sitt
uppdrag att särskilt fokusera på barn som
brottsoffer och vilket stöd socialtjänsten kan ge i
olika situationer.
I juni 2001 gav regeringen också i uppdrag till
Brottsoffermyndigheten att förbereda, utforma och
genomföra ett program för brottsofferforskning. I
uppdraget framhålls att bl.a. forskning om utsatta
barns handlingsmönster är angelägen. Det kan ge
personal inom barnomsorg och i skola den kunskap som
är nödvändig för att tidigt upptäcka om barn far
illa. Vidare anges att det är av central betydelse
att det bedrivs forskning om hur man bäst förhör
barn och hur man skall tolka barns vittnesmål.
Dessutom bör forskningen om barn som lever i socialt
utsatta miljöer med bl.a. drogmissbruk, fysisk och
psykisk misshandel utökas och fördjupas.
Regeringen gör även en redovisning av satsningen
inom ramen för att förverkliga den nationella
handlingsplanen för att förebygga alkoholskador
(prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr.
2000/01:144). Särskilda resurser är avsedda för
insatser för barn till missbrukare och barn i
familjer där våld och övergrepp mellan vuxna
förekommer. På nationell nivå skall Socialstyrelsen
tillsammans med Statens folkhälsoinstitut följa upp
och utvärdera hur anvisade medel används.
I december 2001 ägde den andra världskongressen mot
kommersiell sexuell exploatering av barn rum i
Yokohama, Japan. Syftet var bl.a. att följa upp
utvecklingen sedan kongressen i Stockholm 1996. I
den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell
exploatering av barn, som uppdaterades inför
kongressen i Yokohama, åtar sig regeringen att
förbättra arbetet på området. Det finns endast ett
fåtal uppgifter att tillgå när det gäller
förekomsten av kommersiell sexuell exploatering av
barn i Sverige. Regeringen anser det därför ange-
läget att ta reda på mer om hur situationen ser ut
här. Det finns uppgifter om att yngre flickor och
pojkar förekommer i mindre synliga former av
prostitution. Ett växande antal barn som kommer till
Sverige utan legal vårdnadshavare kan vara en
särskilt utsatt grupp att uppmärksamma, anförs det.
Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med
uppdrag att göra en nationell inventering av
kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige.
Vidare skall olika aktörer identifieras i syfte att
bygga nätverk för utbyte av erfarenhet och kunskap
och för samverkan. Gruppen skall också följa upp den
svenska handlingsplanen samt överväga behovet av
ytterligare åtgärder från regeringens sida.
Arbetsgruppen skall lämna delrapporter och
slutredovisa uppdraget till Socialdepartementet
senast den 27 februari 2004.
Motionerna
I en rad motioner framställs synpunkter när det
gäller arbetet för utsatta barn i allmänhet.
I motion So478 av Berit Adolfsson (m) begärs ett
tillkännagivande om ökad forskning, kunskap och
information angående barn. Motionären anser att
riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att undersöka
barns behov av trygghet, harmoni och vuxenkontakter
och vad avsaknad av detta kan förorsaka barnens
uppväxt och vuxenliv, att starta en informations-
och upplysningskampanj om vad som krävs för att barn
skall utvecklas fysiskt och psykiskt samt att
förändra socialtjänstens rutiner så att
misshälligheter och farliga eller miserabla miljöer
där barn vistas undanröjs.
I motion So496 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om fortbildning för personal som
möter barn (yrkande 2). Motionärerna anser att
exempelvis lärare och förskollärare bör ges
möjlighet till fortbildning om utsatta barn och om
personalens anmälningsplikt.
I motion So271 av Margareta Andersson och Gunnel
Wallin (c) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om en informationsförstärkning av
myndigheters skyldighet att stödja barn i familjer
med problem (yrkande 1). Motionären anför att många
av dessa barn inte får det stöd de har rätt till
enligt bl.a. socialtjänstlagen utan hamnar mellan
stolarna.
I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om behovet av analys och
förslag på insatser för barn i riskzon (yrkande 9).
I motion So403 av Christina Pettersson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att
särskilt uppmärksamma barnens situation i
storstäderna.
I motion So575 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s)
begärs ett tillkännagivande om barn och ungdomar som
far illa. Motionärerna anser bl.a. att de som
arbetar med barn måste ha förmåga att upptäcka när
barn far illa liksom kunskap om vilka möjligheter
till skydd av barnet som finns. De efterlyser vidare
bl.a. bättre samarbete och samverkan mellan olika
yrkesgrupper och huvudmän.
Tre motioner rör barnmisshandel m.m.
I motion So341 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s,
m, v, kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om
ökad forskning, kunskap och information angående
barnmisshandel. Motionärerna anser det angeläget att
öka forskningsinsatserna, göra samlad analys och
genomföra gemensamma insatser för att hjälpa utsatta
barn. Det är också nödvändigt att alla som arbetar
med och kommer i kontakt med barn får goda kunskaper
såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som
om anmälningsskyldigheten.
I motion Ju397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkas att riksdagen beslutar att andra meningen i 8
a § socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:
Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att
kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit
utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan
vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin
situation (yrkande 3).
I motion Ju393 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att kunskapscentrum bör inrättas
för hjälp till barn som utsatts för brott eller
försummelse samt att dessa centrum bör ha ett
samordningsansvar och tillgång till juridisk och
psykologisk kompetens (yrkande 1).
En motion handlar om kommersiell sexuell
exploatering av barn.
I motion So532 av andre vice talmannen Eva
Zetterberg m.fl. (v, kd, mp) yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en kommission med
syfte att kartlägga den kommersiella barnsexhandeln
och föreslå åtgärder mot denna. Motionärerna
hänvisar till ECPAT:s studie Kommersiell sexuell
exploatering av barn i Sverige, vilken visar att
verksamheten här är mer omfattande än man tidigare
trott.
Barn i familjer där misshandel förekommer berörs i
tre motioner.
I motion So342 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s,
m, v, kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att
barn i familjer där misshandel förekommer måste
synliggöras genom förbättrade rutiner mellan polis,
socialtjänst och barnpsykiatri (yrkande 1). Det
begärs vidare ett tillkännagivande om att polisen
måste få utbildning i hur man hanterar barn i
familjer där misshandel förekommer (yrkande 2).
I motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om en stödperson till barn i familjer där
kvinnomisshandel förekommer (yrkande 5). Att hjälpa
barnen att bearbeta sina upplevelser är enligt
motionärerna en viktig brottsförebyggande insats.
I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att barn som
bevittnar våld också är brottsoffer och att de
behöver mycket stöd (yrkande 7).
I tio motioner begärs tillkännagivanden kring barn
till bl.a. psykiskt sjuka och missbrukare.
I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om situationen för barn till psykiskt
funktionshindrade ur ett nationellt perspektiv
(yrkande 5).
I motion So566 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om en lagändring om information
och stöd till barn med psykiskt sjuka föräldrar
(yrkande 19). Motionärerna hänvisar till förslaget
från Barnpsykiatrikommittén att införa en
bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om att
sjukvården skall uppmärksamma barns behov av
information och stöd när föräldrarna har allvarliga
sjukdomstillstånd.
I motion So564 av Per Landgren (kd) begärs ett
liknande tillkännagivande.
I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om situationen för barn
till psykiskt sjuka föräldrar (yrkande 14).
Motionärerna anser det viktigt att etablera
samarbete över gränserna inom hälso- och sjukvården
liksom med socialtjänsten på ett tidigt stadium.
I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
finns ett liknande yrkande (yrkande 5).
I motion So364 av Rosita Runegrund (kd) begärs ett
tillkännagivande om hälso- och sjukvårdens ansvar
för patientens minderåriga barn (yrkande 1).
Motionärerna framhåller vikten av att vårdpersonalen
tillgodoser behovet av stöd hos barn till exempelvis
psykiskt sjuka, missbrukare eller föräldrar som
försökt ta sitt liv eller blivit allvarligt skadade
i olyckor.
I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ytterligare åtgärder för att ge vård och
stöd till barn till missbrukare, intagna inom
kriminalvården och psykiskt sjuka (yrkande 5). Dessa
barn far ofta illa, och det är enligt motionärerna
av yttersta vikt att de sociala myndigheterna på ett
tidigt stadium får kontakt med dem och erbjuder dem
hjälp. Vuxenpsykiatrimottagningarna bör regelbundet
ta reda på om en patient har barn under 18 år och
kontakta socialtjänsten om så är fallet.
I motion So304 av Agne Hansson m.fl. (c) finns ett
likartat yrkande (yrkande 3).
I motion So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om barn till missbrukare
(yrkande 4). Motionärerna anser att Socialstyrelsen
bör få i uppdrag att tillsammans med Statens
folkhälsoinstitut initiera hur arbetet med barn till
missbrukare kan implementeras i olika ordinarie
verksamheter inom socialtjänsten, skolan samt hälso-
och sjukvården. Utbildning av olika personalgrupper
om dessa barns behov måste komma till stånd, anförs
det.
I motion So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
begärs tillkännagivanden om stöd och hjälp dels till
barn till missbrukare eller till psykiskt eller
svårt kroppsligt sjuka (yrkande 12), dels till barn
till utvecklingsstörda (yrkande 13).
Tidigare behandling
I betänkande 2000/01:SoU7 Barn - här och nu
avstyrkte utskottet olika motionsyrkanden om utsatta
barn, bl.a. om sexuell exploatering av barn (s. 31;
res. kd, mp), om barn till psykiskt sjuka och till
missbrukare (s. 32; res. c), om barn som bevittnar
familjevåld (s. 32; res. mp) samt om socialtjänstens
arbetssätt och behovet av samverkan bl.a. när det
gäller barnmisshandel (s. 33; res. mp).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller att det är viktigt att utsatta
barn tidigt uppmärksammas och erhåller stöd. I
skrivelsen betonar regeringen vikten av breda,
generella och förebyggande insatser. Det är
nödvändigt att de personalgrupper som kommer i
kontakt med barn har kunskap om hur man upptäcker
barn i riskzon och om anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen. Utskottet vill vidare åter
framhålla att en fungerande samverkan mellan de
personalgrupper som kommer i kontakt med barn som
far illa är av största värde. Utskottet ser positivt
på Socialstyrelsens arbete med kunskapsutveckling
inom socialtjänsten. Utskottet kan också konstatera
att omfattande åtgärder har vidtagits och
fortfarande pågår på det straffrättsliga området när
det gäller att stärka skyddet för barn och ungdomar
mot olika slags övergrepp. Utskottet noterar vidare
att Kommittén mot barnmisshandel ger förslag rörande
samverkan mellan olika aktörer,
anmälningsskyldigheten samt kompetens- och
kvalitetshöjande åtgärder inom exempelvis
socialtjänsten, skolan samt hälso- och sjukvården.
En proposition med förslag till åtgärder för att
barn skall skyddas mot att misshandlas eller fara
illa på något annat sätt samt förslag till
förebyggande åtgärder på området kommer att
presenteras under hösten 2002. Mot bakgrund av vad
som anförts saknas det enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att göra något
tillkännagivande med anledning av motionerna So271
(c) yrkande 1, So403 (s), So478 (m), So496 (v)
yrkande 2, So575 (s) och So617 (kd) yrkande 9.
Kommittén mot barnmisshandel har i sitt
slutbetänkande föreslagit åtgärder som syftar till
att skapa bättre förutsättningar för att förhindra
att barn misshandlas, utökad samverkan mellan de
verksamheter som skall utreda och åtgärda
barnmisshandel, förbättrad kunskap hos berörda
yrkesgrupper samt ökade möjligheter till stöd och
hjälp till berörda. Kommittén föreslår även att
möjligheten att inrätta ett nationellt
riskbarncentrum för forskning kring barn som far
illa eller riskerar att fara illa utreds. Enligt
utskottets mening bör inte regeringens kommande
proposition på området föregripas. Motionerna So341
(c, s, m, v, kd, fp, mp), Ju393 (kd) yrkande 1 och
Ju397 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.
Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet med uppgift att bl.a. inventera
kunskaper om sexuell exploatering av barn och
åtgärder mot företeelsen, bygga nätverk mellan
berörda aktörer, följa upp den svenska
handlingsplanen på området samt överväga behovet av
ytterligare åtgärder från regeringens sida.
Utskottet anser att motion So532 (v, kd, mp) därmed
i huvudsak är tillgodosedd.
Kommittén mot barnmisshandel inkluderar i begreppet
psykisk misshandel av barn att barnet tvingas
bevittna våld i sin närmiljö eller leva i en miljö
där våld eller hot om våld är ett ofta förekommande
inslag. Även i andra sammanhang har dessa barn
uppmärksammats. När beslut fattas om besöksförbud
skall numera socialnämnden genast underrättas om den
som beslutet avser och den som skall skyddas har
gemensamma barn. Vidare har Rikspolisstyrelsen
uppdrag på området, bl.a. när det gäller att
vidareutveckla polisens bemötande och stöd till
brottsoffer och vittnen. Insatser för barn i
familjer där våld och övergrepp mellan vuxna
förekommer sker också inom ramen för arbetet med den
nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador. För detta syfte har satsats 50
miljoner kronor för 2001 och 25 miljoner kronor för
2002. Mot bakgrund av det anförda kan något
initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionerna So51 (mp) yrkande 7, So342 (c, s, m, v,
kd, fp, mp) yrkandena 1 och 2 samt Ju396 (m) yrkande
5 inte anses erforderligt.
I en rad motioner begärs
tillkännagivanden om barn till bl.a.
psykiskt funktionshindrade och
missbrukare. Att en vuxen person
försummar att tillgodose barnets
grundläggande fysiska eller psykiska
behov är enligt Kommittén mot
barnmisshandel också en form av
barnmisshandel. Som exempel på barn
som kräver särskild uppmärksamhet
nämns barn till föräldrar med
psykisk ohälsa, barn till
förståndshandikappade föräldrar och
barn till föräldrar som missbrukar
alkohol och narkotika. Kommittén
föreslår bl.a. en hänvisning i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
till anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen i fall där ett
barn kan behöva socialnämndens skydd
eller stöd. Vidare kan utskottet
konstatera att insatser görs för
barn till missbrukare inom ramen för
den nationella handlingsplanen för
att förebygga alkoholskador. Även på
detta område anser utskottet att
pågående arbete bör avvaktas.
Motionerna So49 (c) yrkande 5, So50
(kd) yrkande 14, So264 (v) yrkande
5, So304 (c) yrkande 3, So364 (kd)
yrkande 1, So495 (mp) yrkandena 12
och 13, So497 (fp) yrkande 4, So564
(kd), So566 (kd) yrkande 19 och
So617 (kd) yrkande 5 avstyrks
därmed.
Regeringens skrivelse
Utskottet anser att riksdagen bör lägga regeringens
skrivelse till handlingarna.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.
(punkt 2)
av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So48 yrkandena 1-5 och
2001/02:So49 yrkande 2 samt avslår motionerna
2001/02:So48 yrkande 6, 2001/02:So51 yrkande 9 och
2001/02:So328 yrkande 1.
Ställningstagande
Socialbidraget, som från början var avsett att vara
en tillfällig hjälp, har för många blivit en
permanent inkomstkälla som låser in barn och
familjer i bidragsberoende och utanförskap.
Hundratusentals människor, som inget hellre önskar
än att själva försörja sig och sina familjer är i
dag hänvisade till socialbidrag. 180 000 barn
beräknas växa upp i socialbidragsberoende familjer.
Vi anser att det absolut största samhällsproblemet
i dag är den klyfta som går mellan dem som med eget
arbete kan försörja sig och sin familj och dem som
för en bidragsberoende tillvaro. Många av dem som
uppbär socialbidrag är flyktingar eller invandrare
som efter flera år i Sverige fortfarande inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Detta innebär en
tragedi även för deras barn. Barn och ungdomar som
växer upp i en miljö där ingen omkring dem lever på
sitt eget arbete löper också stor risk att ärva det
sociala utanförskapet från sin omgivning.
Skatten är den absolut tyngsta utgiftsposten för
låg- och medelinkomsttagarna. Någon hänsyn till
försörjningsbörda tas inte. För en familj som består
av två föräldrar och två barn som helt lever på
socialbidrag krävs att, om en av föräldrarna blir
erbjuden arbete, ingångslönen är minst 19 000 kr för
att familjen skall få bättre standard än vad
socialbidraget ger. Skattetrycket slår därför
särskilt hårt mot invandrade familjer som oftast
startar på en mycket låg lönenivå. Enligt vår mening
borde det vara en naturlig princip att den som
betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och
att den som får bidrag inte skall behöva betala
skatt.
Vår politik för arbete och egenmakt bygger på fyra
steg. De tre första syftar till att skapa
förutsättningar för människor att stå på egna ben.
För det första skall var och en som så önskar kunna
få ett arbete. För det andra skall resultatet av
arbete trygga den egna försörjningen i stället för
att försvinna i en rundgång av skatter och bidrag.
För det tredje skall förutsättningar och stimulans
finnas så att man genom utbildning kan förbättra sin
situation. Framgång på dessa tre områden innebär att
de som är i behov av det fjärde steget den
egentliga socialpolitiken minimeras.
Regeringen anger i skrivelsen att en viktig fråga
i det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet är
hur de psykologiska och pedagogiska effekterna ser
ut av att under lång tid leva i en familj som är
beroende av bistånd för sin försörjning. Att
regeringen nöjer sig med att utreda när det krävs
omedelbara åtgärder för att minska barnens utsatthet
är enligt vår mening anmärkningsvärt. Vi är av den
övertygelsen att de många problem som drabbar barn
och ungdomar inte kan lösas om de inte ses i sitt
sammanhang. Exempelvis har barn som lever i
fattigdom och utanförskap i själva verket drabbats
av arbetsmarknads-, bidrags- och
integrationspolitikens misslyckanden.
Enligt barnkonventionen har alla barn lika värde,
dvs. alla barn skall ha samma möjligheter. Ingen
skall således behöva riskera att bli diskriminerad
till följd av det utanförskap som familjens
bristande ekonomiska resurser kan skapa. Vi anser
att regeringen bör analysera siffrorna om
barnfattigdom och vidta åtgärder för att förhindra
att barn diskrimineras på grund av föräldrarnas
ekonomiska situation.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
2. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.
(punkt 2)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So49 yrkande 2 och
2001/02:So328 yrkande 1 samt avslår motionerna
2001/02:So48 yrkandena 1-6 och 2001/02:So51 yrkande
9.
Ställningstagande
Under 1990-talet försämrades de ensamstående
mammornas ekonomiska situation allvarligt till följd
av samhällets besparingar. Trots den långa
högkonjunkturen befinner sig många ensamföräldrar
fortfarande utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Ansträngd ekonomi orsakar psykisk press och känsla
av otillräcklighet, vilket riskerar att påverka
barnen. Enligt vår mening måste det finnas reella
möjligheter för de ensamstående föräldrarna att
skapa en tillvaro med arbete och egen inkomst. Vi
anser därför att regeringen bör lägga fram förslag
till en handlingsplan för att åtgärda de
ensamstående föräldrarnas situation.
Enligt barnkonventionen har alla barn lika värde,
dvs. alla barn skall ha samma möjligheter. Ingen
skall således behöva riskera att bli diskriminerad
till följd av det utanförskap som familjens
bristande ekonomiska resurser kan skapa. Vi anser
att regeringen bör analysera siffrorna om
barnfattigdom och vidta åtgärder för att förhindra
att barn diskrimineras på grund av föräldrarnas
ekonomiska situation.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
3. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.
(punkt 2)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So49 yrkande 2 och avslår
motionerna 2001/02:So48 yrkandena 1-6, 2001/02:So51
yrkande 9 och 2001/02:So328 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt en studie från Rädda Barnen lever vart femte
barn i en familj som antingen har låg
inkomststandard eller är beroende av socialbidrag.
Det handlar om hundratusentals barn som lever under
social stress och i utanförskap. Enligt
barnkonventionen har alla barn lika värde, dvs. alla
barn skall ha samma möjligheter. Ingen skall alltså
behöva riskera att bli diskriminerad till följd av
det utanförskap som familjens bristande ekonomiska
resurser kan skapa. Jag anser att regeringen bör
analysera siffrorna om barnfattigdom och vidta
åtgärder för att förhindra att barn diskrimineras på
grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Detta
bör ges regeringen till känna.
4. En utredning om barns livssituation
(punkt 3)
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So577.
Ställningstagande
I samhället råder numera en etablerad syn på barnen
som självständiga individer med egna rättigheter.
Barn och ungdomar i Sverige har det i jämförelse med
barn i de flesta andra länder mycket bra. Det finns
dock fortfarande problem och brister. Vi anser att
det bör tillsättas en utredning om barns
livssituation i Sverige. Områden som bör belysas är
exempelvis det minskade barnafödandet, trångboddhet,
allergier, övervikt, psykisk ohälsa, skolan,
barntätheten inom barnomsorgen, barnfamiljernas
ekonomi samt den nya tekniken. Vad vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.
5. Genomförandet av FN:s barnkonvention
(punkt 4)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So49 yrkandena 1 och 3 och
2001/02:So596 samt avslår motionerna 2001/02:So51
yrkande 5, 2001/02:So599 delvis och 2001/02:So634
yrkandena 1 och 13.
Ställningstagande
Genom att ratificera barnkonventionen har staten
tagit på sig ansvaret att tillförsäkra alla barn i
Sverige samma rättigheter utan diskriminering.
Enligt min mening bör alla barn omfattas av ett
lagligt skydd mot alla former av diskriminering. Den
nya diskrimineringsutredningen bör därför överväga
även denna fråga.
Jag vill vidare framhålla vikten av att barn har
grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter.
Barnkonventionens införlivande i svensk lagstiftning
måste därför ytterligare harmoniseras, fördjupas och
förstärkas. De yngsta i samhället måste utifrån
barnkonventionen ges särskilt stöd i svensk lag.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
6. Genomförandet av FN:s barnkonvention
(punkt 4)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So634 yrkandena 1 och 13 samt
avslår motionerna 2001/02:So49 yrkandena 1 och 3,
2001/02: So51 yrkande 5, 2001/02:So596 och
2001/02:So599 delvis.
Ställningstagande
Jag vill framhålla vikten av att barnkonventionen
verkligen genomsyrar allt arbete som direkt eller
indirekt rör barn, på såväl det nationella som det
internationella planet. Av detta följer att alla
barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg
samt utbildning anpassad till det enskilda barnets
behov, förmåga och förutsättningar.
Barnens situation påverkas av flera sinsemellan
olika och av varandra oberoende beslut i riksdag,
kommuner och landsting. Jag anser att det vore
önskvärt med en översyn av hur barnen sammantaget
påverkas av alla transaktioner, parallella system
m.m. som berör barnfamiljerna. Syftet med översynen
bör vara att finna en helhetssyn, minska
marginaleffekterna och eliminera onödiga kilar i
systemet.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
7. Barnperspektiv i statsbudgeten (punkt 5)
av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v), Kenneth
Johansson (c) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So49 yrkande 4 och
2001/02:So51 yrkande 4 samt avslår motion
2001/02:So617 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att statsbudgeten bör kompletteras med en
barnbilaga där det tydligt markeras vilka utgifter
som är riktade till barn och ungdomar, hur stor del
av samhällets resurser som går till barnen, samt hur
de föreslagna budgetposterna förväntas påverka
barnen. Även regeringens barnpolitiska ambitioner
och prioriteringar bör tydligt framgå. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
8. Inkorporering av barnkonventionen i svensk
rätt (punkt 6)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So495 yrkande 24.
Ställningstagande
Jag anser att FN:s barnkonvention bör inkorporeras i
den svenska lagstiftningen. Genomförandet av
konventionen blir därmed effektivare än om enbart
transformeringsmetoden används. Detta bör ges
regeringen till känna.
9. Familjeminister (punkt 8)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So377 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att regeringen bör överväga möjligheten att
tillsätta en familjeminister med övergripande ansvar
för frågor som rör familjen. Detta bör ges
regeringen till känna.
10. Stöd i föräldraskapet (punkt 10)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:A211 yrkandena 23 delvis och
25 samt avslår motionerna 2001/02:L260 yrkande 2
delvis, 2001/02:L322 yrkande 5, 2001/02:L370 yrkande
2 och 2001/02:Sf392 yrkandena 9-11.
Ställningstagande
Vi anser det angeläget att föräldrautbildning inte
enbart omfattar tiden före födelsen och
småbarnsåren, utan strävan bör vara att
föräldragrupperna består genom åren. För blivande
pappor och mammor som känner sig osäkra i sin nya
roll kan en personlig mentor i form av en erfaren
förälder, tillika mogen vuxen, erbjudas som
samtalspartner. Såväl föräldrautbildning som
mentorskap kan organiseras via ideella
organisationer, landsting och/eller kommuner. Mammor
går i stor utsträckning på föräldrautbildning redan
i dag medan pappornas närvaro är lägre. Pappornas
betydelse när det gäller barns uppväxt och fostran
har länge undervärderats. Enligt vår mening är det
därför viktigt att man vid inbjudan till
föräldrautbildning informerar om pappans viktiga
roll.
Vi anser vidare att regeringen i några kommuner
bör initiera en försöksverksamhet med stödprogram
för pappor. Stödprogrammen skall stärka pappornas
möjligheter att behålla kontakten med sina barn
efter en skilsmässa. Programmen kan organiseras via
familjecentrum eller socialtjänsten.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
11. Familjerådgivning (punkt 11)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So377 yrkande 1,
2001/02:L260 yrkande 2 delvis, 2001/02:Sf392 yrkande
5 och 2001/02: A211 yrkande 23 delvis samt bifaller
delvis motion 2001/02:L322 yrkande 4.
Ställningstagande
De senaste årens besparingar och neddragningar inom
kommunerna har drabbat även familjerådgivningen med
bl.a. oacceptabelt långa väntetider som följd. Vi
anser det angeläget att samhället kan erbjuda
kompetent, lättillgänglig och kostnadsfri
familjerådgivning. Det är enligt vår mening ett bra
sätt att främja familjestabilitet.
Vi anser vidare att regeringen bör överväga att
anta ett familjeprogram med den brittiska
regeringens program för hur familjen kan stödjas som
förebild. Programmet innebär bl.a. att alla familjer
skall ha tillgång till familjerådgivning, att
äktenskapen skall stärkas och att allvarliga
familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
12. Nätverksstöd m.m. till ensamstående
föräldrar (punkt 12)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf392 yrkande 3 och avslår
motion 2001/02:So328 yrkande 2.
Ställningstagande
Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller
ens barn är sjukt kan vara särskilt betydelsefullt
för ensamstående föräldrar. För den som inte har
släktingar eller något annat nätverk bör samhället
enligt vår mening kunna erbjuda hjälp genom
nätverksstöd i form av en stödperson eller
stödfamilj. Jourhavande dagmamma/dagpappa eller
barnvakt kan vara en lösning, men även något slags
nätverksgrupper i bostadsområdet. Vad vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.
13. Internationella adoptivbarn (punkt 16)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd) och Cristina Husmark Pehrsson
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:L248 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Kunskapen om adoptivbarns utveckling och om hur det
gått för de adoptivbarn som hittills kommit till
Sverige är ännu ofullständig. Det saknas i huvudsak
longitudinella studier om hur adoptivbarnens liv och
situation ser ut över tid. Det saknas också
tillräcklig kunskap om situationen för barn som
adopterats av ensamstående. Samtidigt framgår det av
tillgänglig forskning och statistik att barn som
adopterats av ensamstående i ännu högre grad än barn
som adopterats av par är överrepresenterade inom den
barnpsykiatriska vården. Vi anser sammanfattningsvis
att situationen för de adoptivbarn som kommit till
Sverige löpande bör följas upp samt att de
adoptivbarn som adopterats av ensamstående därvid
bör uppmärksammas särskilt. Detta bör ges regeringen
till känna.
14. Hjälpmedelsgaranti (punkt 18)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 7.
Ställningstagande
Väntan på hjälpmedel riskerar att försvåra
invaliditet och funktionshinder. Detta gäller
särskilt barn och ungdomar som dessutom riskerar att
försenas i utvecklingen om de inte ges rätt
förutsättningar. Vi anser därför att en statlig
hjälpmedelsgaranti bör införas. En sådan garanti
ökar dessutom valfriheten för den enskilde. Det är
enligt vår uppfattning bättre om de som behöver
hjälpmedel själva kan få driva utvecklingen framåt,
som krävande konsumenter. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
15. Psykisk ohälsa (punkt 21)
av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Kerstin
Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So634 yrkande 10 och avslår
motionerna 2001/02:So50 yrkande 4, 2001/02:So325
yrkande 2, 2001/02:So495 yrkandena 10 och 11,
2001/02:So513, 2001/02:So576, 2001/02:So612 yrkande
3 och 2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8.
Ställningstagande
Vi anser att det förebyggande arbetet har stor
betydelse för barns och ungdomars psykiska hälsa.
Särskilt invandrarbarnens situation är allvarlig,
eftersom den gruppen har en något högre förekomst av
psykiska och sociala problem än andra barn. Det kan
konstateras att nedrustningen inom skolhälsovården
har medfört belastningar för barn- och
ungdomspsykiatrin. Vi anser att en kraftansträngning
är nödvändig för att förebygga psykiska problem hos
barn och för att förbättra för de barn som redan är
drabbade. Regeringen bör därför snarast förelägga
riksdagen en samlad proposition med anledning av
Barnpsykiatriska kommitténs slutbetänkande Det
gäller livet (SOU 1998:31). Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
16. Psykisk ohälsa (punkt 21)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So50 yrkande 4 och
2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8 samt avslår
motionerna 2001/02: So325 yrkande 2, 2001/02:So495
yrkandena 10 och 11, 2001/02:So513, 2001/02:So576,
2001/02:So612 yrkande 3 och 2001/02:So634 yrkande
10.
Ställningstagande
Det kommer alltfler signaler om att barn mår
psykiskt dåligt. Vi anser att situationen för barn
och ungdomar med psykiska problem bör ses ur ett
folkhälsoperspektiv där de förebyggande insatserna
ges en hög prioritet. Generella insatser som når
alla barn och ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv
mer effektiva än riktade insatser till små specifika
grupper.
Vi vill också betona vikten av att psykologisk
kompetens finns på vårdcentraler, inom
skolhälsovården och i det mångprofessionella
vårdteamet. Om psykologisk expertis finns
tillgänglig kan psykiska problem hos ungdomar
upptäckas tidigt. Därigenom minskar trycket på barn-
och ungdomspsykiatrimottagningarna.
Ett exempel på en viktig åtgärd när det gäller att
förebygga psykisk ohälsa är att barn som drabbas av
sorg, t.ex. när en förälder eller ett syskon dör,
erbjuds hjälp i form av en stödperson eller
stödfamilj. Vidare bör barns situation vid
katastrofhändelser lyftas fram. Kunskapen om hur en
traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas
och samverkan mellan olika samhällssektorer ses
över.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
17. Narkotikamissbruk (punkt 24)
av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 8.
Ställningstagande
Narkotikamissbruket bland barn och ungdomar kräver
snabba och effektiva åtgärder. Lagändringar som
underlättar tidig upptäckt av missbruk kan vara helt
avgörande för den unges framtid. Vi har föreslagit
att antalet platser på Polishögskolan år 2004 ökar
med 360 platser fler än vad regeringen föreslagit.
Vidare anser vi att specialiserade narkotikaenheter
skall finnas i varje län samt att det skall finnas
gatulangnings- och ungdomsgrupper i större städer.
Vid misstänkt missbruk skall provtagning på ungdomar
över tolv år tillåtas. Vi anser också att
kriterierna måste förändras så att fler kan komma i
fråga för metadonbehandling samt att arbetet med
dokumenterat framgångsrika behandlingsmetoder
intensifieras. Vi föreslår vidare en förstärkning av
ANT-utbildningen i skolan för elever, lärare och
skolpersonal. Slutligen anser vi att den behandling
som ges vid Maria ungdom i Stockholm bör kunna ges
även till ungdomar på andra platser i landet. Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.
18. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 26)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So619 yrkande 11 och avslår
motionerna 2001/02:So432 yrkandena 1 och 2,
2001/02:So436 och 2001/02:So634 yrkande 12.
Ställningstagande
Vi vill påtala de stora bristerna i rehabiliteringen
av barn med hjärnskador. Skillnaden mellan barns och
vuxnas rehabilitering beror sannolikt på att vuxna
hjärnskadade är sjukskrivna och då får hjälp genom
försäkringskassan. Epidemiologiska undersökningar
har visat att endast en mycket liten andel av alla
hjärnskadade barn får någon rehabilitering. Antalet
barn med förvärvad hjärnskada i Sverige har
uppskattats till ca 750 stycken. Det finns således
ett större antal barn som inte får den
rehabilitering de behöver. Hjärnskadade barn som
grupp måste enligt vår mening uppmärksammas och få
den hjälp de behöver. Detta bör ges regeringen till
känna.
19. 4 kap. 26 § barnavårdslagen (punkt 29)
av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 13 och bifaller
delvis motion 2001/02:So275 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi vill betona att respekten för en familjs egna
möjligheter skall gälla också i de fall då ett barn
råkat illa ut eller befinner sig i riskzonen för att
göra det. Enligt 4 kap. 26 § barnavårdslagen, vilken
upphörde att gälla 1982, kunde sociala myndigheter i
samverkan med familjen, och på ett tidigt stadium,
inrikta sitt arbete på att hjälpa och stötta, ofta i
förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs sedan stegvis i
samråd med familjen, och först som en sista utväg
kunde övervakning och ett omhändertagande bli
aktuellt. I dag kommer dessvärre socialnämndens
åtgärder ofta överraskande och inte sällan för sent.
Vi anser därför att denna paragraf skall införas i
socialtjänstlagen. Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.
20. Second opinion vid vårdnadsutredningar
(punkt 31)
av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)
och Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So304 yrkande 2.
Ställningstagande
Av gällande lagstiftning framgår tydligt att i de
fall ett barn riskerar att fara illa eller om den
ene föräldern är klart olämplig som vårdnadshavare,
skall inte dömas till gemensam vårdnad. Det
förekommer dock fall där det döms till gemensam
vårdnad trots att det är klart olämpligt. Vi anser
därför att det finns anledning att kvalitetssäkra de
vårdnadsutredningar som socialtjänsten ansvarar för.
En väg kan vara att införa "second opinion", det
vill säga möjlighet till ytterligare en social
prövning om endera part anser sig missbedömd. Frågan
om kvalitetssäkring av vårdnadsutredning med en
"second opinion" bör utredas. Vad vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.
21. Barns rättigheter enligt
utlänningslagstiftningen (punkt 32)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 5 och avslår
motion 2001/02:So49 yrkande 6.
Ställningstagande
Vi anser det anmärkningsvärt att Migrationsverket
inte hör barn som uttryckligen framfört önskemål om
detsamma, trots stadgandet i 11 kap 1 §
utlänningslagen om att det skall klarläggas vad barn
har att anföra. Även enligt FN:s barnkonvention
skall barn beredas möjlighet att höras.
Migrationsverkets agerande strider enligt vår mening
mot såväl intentionerna i det nämnda lagrummet som
de åtaganden Sverige har enligt barnkonventionen.
Detta bör ges regeringen till känna.
22. Ensamkommande barn (punkt 33)
av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 12 och avslår
motionerna 2001/02:So49 yrkandena 8 och 9 samt
2001/02:So50 yrkande 8.
Ställningstagande
De barn som kommer ensamma till Sverige för att söka
asyl tas i dag om hand av Migrationsverkets olika
grupphem. De enda instruktioner grupphemmen har är
att barnen skall ha mat och tak över huvudet. Detta
räcker inte långt för barn som befinner sig i en
mycket utsatt situation. Enligt vår mening skulle
mottagandet av barnen kunna förbättras genom att
överlåta handhavandet av dessa frågor till
exempelvis kommuner och frivilliga organisationer.
Vi välkomnar det uppdrag som Migrationsverket och
Socialstyrelsen fått för att förbättra mottagandet
av ensamkommande barn. Vi vill emellertid framhålla
att det är av största vikt att en förändring snarast
sker för att tillförsäkra barnen en trygg situation
under sin vistelse i Sverige. Personalen bör också
snarast få klara direktiv och befogenheter i sitt
arbete. Detta bör ges regeringen till känna.
23. Ensamkommande barn (punkt 33)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 8 och avslår
motionerna 2001/02:So48 yrkande 12 och 2001/02:So49
yrkandena 8 och 9.
Ställningstagande
Händelseutvecklingen kring de barn som anländer
ensamma till Sverige har visat att det råder
oklarheter kring ansvaret för dem. Vi efterlyser
därför ett fungerande samarbete mellan
Migrationsverket, kommuner och landsting. Ytterst är
det dock regeringens ansvar att se till att dessa
barn inte far illa och att de ges samma möjligheter
till utbildning och vård som andra barn. Vi
förväntar oss ett tydligt ställningstagande från
regeringen i denna fråga samt att regeringen snarast
presenterar en proposition för riksdagen om det
finns behov av att förtydliga eller ändra
lagstiftningen för att omsorgen om de ensamkommande
barnen skall kunna garanteras. Detta bör ges
regeringen till känna.
24. Regelverk för god mans uppdrag för
ensamkommande barn (punkt 34)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 9.
Ställningstagande
I dag finns inget regelverk för det uppdrag som en
god man utför för ensamkommande barn. Alla arbetar
på sitt eget sätt och med en viss vägledning av
andra gode män som dock arbetar med vuxna människor.
Enligt vår mening finns det ett uppenbart behov av
någon form av regelverk och riktlinjer för de
ensamma flyktingbarnens gode män. Detta bör ges
regeringen till känna.
25. Förvarstagande av barn (punkt 36)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 6.
Ställningstagande
Enligt utlänningslagen får barn tas i förvar endast
i undantagsfall och aldrig ensamma. För en vuxen kan
förvarstagandet upplevas som psykiskt nedbrytande
och integritetskränkande. Det är därför inte
orimligt att anta att förvarstagandet kan upplevas
som än mer skrämmande och traumatiskt för ett barn.
Vi anser att barn endast skall kunna tas i förvar i
yttersta undantagsfall och då endast i några timmar.
Enligt vår mening bör därför alternativ till
förvarstagande av barn utredas, exempelvis placering
hos jourfamilj eller liknande. Vad vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.
26. Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 37)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 7.
Ställningstagande
Även om det är viktigt att vidmakthålla principen om
att uppehållstillstånd skall beviljas före inresan
anser vi att det bör finnas undantag från denna
huvudregel. Undantag bör således kunna göras när
utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i
förhållandet väntar barn. Uppehållstillstånd skall
även kunna beviljas efter inresan om det står klart
att sökanden skulle ha beviljats uppehållstillstånd
om ansökan getts in i sökandens hemland. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag i enlighet med vad
som anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
27. Offentligt biträde och tolk i
utlänningsärenden (punkt 38)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 10.
Ställningstagande
Vi vill framhålla vikten av att det i
utlänningsärenden används tolkar som förstår och har
stor respekt för barnens situation. Det krävs
auktoriserade tolkar med hög kompetens. Vi anser
också att i de fall kommunikationen mellan barnet
och tolken eller det offentliga biträdet inte
fungerar tillfredsställande bör barnet ha rätt att
byta tolk eller advokat. Det är också önskvärt att
barnet ges möjlighet att få en advokat eller tolk av
samma kön. Vissa obehagliga upplevelser som barnet
kan ha genomlevt kan vara lättare att tala om med en
person av det egna könet. Detta bör ges regeringen
till känna.
28. Sänkning av rösträttsåldern (punkt 40)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So51 yrkande 6.
Ställningstagande
Unga människor är intresserade av samhällsfrågor.
Ungdomsråd och ungdomsparlament finns redan i flera
kommuner. Jag anser det viktigt att ungdomarna får
se resultat av sitt engagemang och sina insatser och
att deras inflytande blir reeellt. Enligt min mening
bör regeringen återkomma med förslag innebärande att
rösträttsåldern sänks till 16 år. Detta bör ges
regeringen till känna.
29. Maxtaxereformen (punkt 41)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m)
och Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So48 yrkande 9 och
2001/02:So50 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Maxtaxereformen har redan fått effekter i form av
såväl sämre kvalitet som minskad mångfald inom
barnomsorgen. Barngrupperna är för stora på många
håll. Förskollärare har slagit larm om att de inte
kan garantera barnens säkerhet, än mindre ge dem den
omsorg de behöver. Maxtaxan leder också till att
många föräldrakooperativ och privata förskolor
kommer att få slå igen sin verksamhet. Vi anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till lösning på problemet med kvalitetsförsämringar
och minskad mångfald inom barnomsorgen. Detta bör
ges regeringen till känna.
30. Valfrihet inom barnomsorg och skola
(punkt 42)
av Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 10.
Ställningstagande
För att barnens behov av omsorg och trygghet skall
kunna tillgodoses krävs en barnomsorgspolitik som
anpassar sig till de enskilda människornas önskemål
och till familjernas behov. Vi anser att det måste
finnas utrymme för många olika
barnomsorgsalternativ, vilket bara kan garanteras om
fri etableringsrätt råder för ny barnomsorg. Stödet
till barnomsorgen skall också omfatta alla barn och
underlätta de flexibla lösningar som gör att
föräldrar på ett bättre sätt än i dag kan förena
ansvaret för barn med ett aktivt yrkesliv. För att
alla elever skall kunna hitta en skola som passar
måste det vidare finnas många skolor, kommunala
eller fristående, med olika inriktningar. Enligt vår
mening måste alla skolor ha likvärdiga möjligheter
och rättvisa villkor, oavsett vem som driver dem. Vi
anser att staten skall stå för kostnaderna för varje
elevs skolgång. Den skola som eleven väljer skall få
en skolpeng direkt från staten som skall täcka
elevens skolgång och kunna variera om eleven behöver
särskilt stöd. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag i enlighet med vad som
anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
31. Mobbning (punkt 43)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m)
och Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 11.
Ställningstagande
Mobbning är ett av skolans allra största problem. En
av orsakerna till att det har blivit så är att man
alldeles för länge har valt att antingen blunda för
problemen eller att bagatellisera dem. Vi anser att
det måste finnas konkreta åtgärder att ta till om en
ung person gör sig skyldig till upprepade förseelser
eller en allvarligare gärning som skulle ha varit
straffbar om han eller hon varit över femton år. Som
ett första steg skall anmälan göras till rektor för
samtal med vårdnadshavare. Därefter skall
hänskjutande ske till elevvårdskonferens med
obligatorisk närvaro av socialtjänsten.
Socialtjänstens åtgärdsgaranti faller ut. Som ett
tredje steg tas eleven ur skolan under en 14-
dagarsperiod och får göra praktik i lagmiljö.
Åtgärden skall i första hand vara frivillig i
samförstånd med vårdnadshavare. Fungerar inte detta
kan eleven få förlängd praktik. Om inte heller detta
visar sig vara effektivt återstår ett
omhändertagande av den unge enligt LVU. Vi anser att
regeringen snarast bör skärpa grundskole- och
gymnasieförordningarna i enlighet med vad som
anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
32. Behovet av specialskolor (punkt 45)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 13.
Ställningstagande
Barn och ungdomar med funktionshinder skall numera
så långt som möjligt erbjudas anpassad utbildning i
sin hemkommun. Vissa kommuner kan hantera denna
uppgift medan andra saknar kompetens och ekonomiska
resurser för att kunna tillgodose de
funktionshindrades behov. Det finns också risk för
att de funktionshindrade får svårt att bli socialt
integrerade i en vanlig klass. Detta bör ges
regeringen till känna.
33. Tydligare reglering av elevers rätt till
stöd (punkt 46)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 46
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So49 yrkande 10.
Ställningstagande
Skolförfattningen är tydlig när det gäller skolans
skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.
Bestämmelserna ger ett bra skydd i teorin, men i
praktiken är det oklart vad som ingår i rätten till
stöd, och det finns ingen faktisk möjlighet att
utkräva denna rätt. Jag anser att bestämmelserna
tydligare bör utgå från den enskilde elevens rätt
till utbildning och att eleven bör ha en laglig rätt
att få sina behov utredda och tillgodosedda. Jag
anser att skollagen bör ses över i detta syfte.
Dessutom bör bestämmelserna vad avser kommunernas
möjlighet att lokalt bestämma hur man skall uppnå
dessa mål förenklas. Detta bör ges regeringen till
känna.
34. Elever med behov av särskilt stöd
(punkt 47)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina Husmark
Pehrsson (m) och Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So634 yrkandena 3 och 4 samt
avslår motion 2001/02:So50 yrkande 12.
Ställningstagande
Läs- och skrivsvårigheter till följd av dyslexi kan
framgångsrikt justeras genom habilitering. Det är
emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt,
helst redan på förskolenivå. Vi vill påpeka att
sådana tidiga insatser förutsätter att förskole- och
specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om
dyslexi, om habiliteringsmetoder och om
åtgärdsprogram.
I dag finns ingen medicinsk eller annan behandling
som botar stamning. Det finns dock en stor samlad
kunskap hos logopederna om hur stamning kan
förebyggas och om miljöns påverkan på hur barnets
yttre och inre utvecklas. Även för barn som stammar
är det viktigt med tidig diagnos och behandling. Vi
anser att BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och
lärare måste få utbildning om stamning och hur man
kan hjälpa barnen med detta problem. Det är också
viktigt att resurserna för att behandla stamning
blir jämnare fördelade över landet samt att bristen
på logopeder vid barnavårdscentralerna åtgärdas.
Socialstyrelsen och Skolverket bör få i uppdrag att
utarbeta ett rikstäckande program för hur barn,
ungdomar och vuxna som stammar skall kunna få hjälp
med sina problem i ett tidigt skede.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
35. Elever med behov av särskilt stöd
(punkt 47)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So50 yrkande 12 och
2001/02:So634 yrkandena 3 och 4.
Ställningstagande
Läs- och skrivsvårigheter till följd av dyslexi kan
framgångsrikt justeras genom habilitering. Det är
emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt,
helst redan på förskolenivå. Vi vill påpeka att
sådana tidiga insatser förutsätter att förskole- och
specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om
dyslexi, om habiliteringsmetoder och om
åtgärdsprogram.
I dag finns ingen medicinsk eller annan behandling
som botar stamning. Det finns dock en stor samlad
kunskap hos logopederna om hur stamning kan
förebyggas och om miljöns påverkan på hur barnets
yttre och inre utvecklas. Även för barn som stammar
är det viktigt med tidig diagnos och behandling. Vi
anser att BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och
lärare måste få utbildning om stamning och hur man
kan hjälpa barnen med detta problem. Det är också
viktigt att resurserna för att behandla stamning
blir jämnare fördelade över landet samt att bristen
på logopeder vid barnavårdscentralerna åtgärdas.
Socialstyrelsen och Skolverket bör få i uppdrag att
utarbeta ett rikstäckande program för hur barn,
ungdomar och vuxna som stammar skall kunna få hjälp
med sina problem i ett tidigt skede.
Vi vill också framhålla vikten av att utveckla
metoder och former för att möta de s.k.
bokstavsbarnens behov när det gäller utbildning.
Enligt vår mening borde detta kunna vara en uppgift
för Institutet för handikappvetenskap vid Linköpings
och Örebro universitet.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
36. Insatser för utsatta barn (punkt 50)
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So496 yrkande 2 och avslår
motionerna 2001/02:So271 yrkande 1, 2001/02:So403,
2001/02: So478, 2001/02:So575 och 2001/02:So617
yrkande 9.
Ställningstagande
Den låga frekvensen av anmälningar till
socialtjänsten om att barn far illa förklaras med
att det är svårt att upptäcka dessa barn och att det
finns en osäkerhet om vad som händer med anmälan. Vi
anser det därför angeläget att personal som möter
barn, t.ex. lärare och förskollärare, ges möjlighet
till fortbildning om utsatta barn och om personalens
anmälningsplikt. Detta bör ges regeringen till
känna.
37. Insatser för utsatta barn (punkt 50)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So617 yrkande 9 och avslår
motionerna 2001/02:So271 yrkande 1, 2001/02:So403,
2001/02: So478, 2001/02:So496 yrkande 2 och
2001/02:So575.
Ställningstagande
Det finns en mängd rapporter som belyser hur barnens
situation ser ut i dag. Av rapporterna framgår att
det finns anledning till oro för barn i så kallad
riskzon. Sedvanliga insatser till dessa barn och
ungdomar förefaller otillräckliga. Vi anser därför
att det behövs en mer samlad genomgång, analys och
förslag på insatser för barn i riskzon. Det är
orsakerna till barns ohälsa och utsatthet som
vuxenvärlden måste ta ansvar för och inte i första
hand symptomen. I arbetet bör också ingå en
genomgång av den kunskap och forskning som finns om
störningar hos vuxna (t.ex. i form av missbruk,
kriminalitet och psykiska problem) och de
riskindikatorer som finns i barndomen. All kunskap
om barns utveckling och behov bör sammanställas och
utgöra grund för vidare forskning och utveckling av
arbetet kring barn på central och övergripande nivå
i Sverige. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till
känna.
38. Barn i familjer där misshandel förekommer
(punkt 53)
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 53 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So342 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2001/02:So51 yrkande 7 och
2001/02:Ju396 yrkande 5.
Ställningstagande
Barnen i familjer där misshandel förekommer blir
alltför ofta osynliga i det kaos och de svårigheter
som familjen lever i. Det är inte alltid som barnen
nämns i polisrapporter rörande familjen. Även om det
finns uppgifter om barn i en rapport är det inte
självklart att socialtjänsten får dessa uppgifter.
Mot denna bakgrund anser vi det nödvändigt att
utarbeta bättre rutiner i samarbetet mellan polis,
socialtjänst och barnpsykiatri. Vidare måste polisen
genom utbildning få kunskap om hur den skall bemöta
barn i familjer där misshandel förekommer. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.
39. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So264 yrkande 5 och avslår
motionerna 2001/02:So49 yrkande 5, 2001/02:So50
yrkande 14, 2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02: So364
yrkande 1, 2001/02:So495 yrkandena 12 och 13,
2001/02:So497 yrkande 4, 2001/02:So564,
2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02: So617 yrkande
5.
Ställningstagande
Trots viss uppmärksamhet har det enligt vår mening
inte gjorts tillräckligt för att belysa situationen
för barnen till psykiskt funktionshindrade. Framför
allt saknas det fortfarande tillfredsställande
kunskaper om dessa barns situation i ett nationellt
perspektiv. Vi anser därför att regeringen bör
tillsätta en utredning för att se över dessa barns
situation och utforma förslag till åtgärder. Detta
bör ges regeringen till känna.
40. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)
av Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda
kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So50 yrkande 14,
2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02: So617 yrkande
5 samt avslår motionerna 2001/02:So49 yrkande 5,
2001/02:So264 yrkande 5, 2001/02: So304 yrkande 3,
2001/02:So364 yrkande 1, 2001/02:So495 yrkandena 12
och 13, 2001/02:So497 yrkande 4 och 2001/02:So564.
Ställningstagande
I vården av människor med psykiska sjukdomar glöms
ofta dessa personers barn bort. Vi vill framhålla
vikten av samarbete över gränserna inom hälso- och
sjukvården och med kommunernas socialtjänst när det
gäller dessa barn. Socialtjänsten får ofta inte
vetskap om situationen förrän stora problem redan
blivit befästa och svårare att åtgärda. I
Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande Det gäller
livet (SOU 1998:31) föreslogs ett tillägg till
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med innebörd
att sjukvården skall beakta barns behov av
information, råd och stöd bl.a. när en förälder
lider av psykisk sjukdom eller psykiskt
funktionshinder. Vidare föreslogs en erinran om
anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen. Vi
anser att regeringen snarast bör återkomma med
förslag till lagändring i enlighet med kommitténs
förslag om barn till psykiskt sjuka föräldrar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
41. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 54
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So497 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2001/02:So49 yrkande 5, 2001/02:So50
yrkande 14, 2001/02:So264 yrkande 5, 2001/02:So304
yrkande 3, 2001/02:So364 yrkande 1, 2001/02:So495
yrkandena 12 och 13, 2001/02:So564, 2001/02:So566
yrkande 19 och 2001/02:So617 yrkande 5.
Ställningstagande
På de flesta håll i landet finns fortfarande inget
stöd att erbjuda barn till missbrukare. Inom de
flesta verksamheter intar arbetet med barn till
missbrukare en undanskymd plats, med osäker
finansiering och oklar ansvarsfördelning. Jag anser
att detta är otillfredsställande och i strid mot
FN:s barnkonventions intentioner. Enligt min mening
bör Socialstyrelsen få i uppdrag att tillsammans med
Statens folkhälsoinstitut utveckla metoder för hur
arbetet med barn till missbrukare kan implementeras
i olika ordinarie verksamheter inom socialtjänsten,
skolan samt hälso- och sjukvården. Utbildning av
olika personalgrupper om dessa barns behov måste
komma till stånd. Detta bör ges regeringen till
känna.
42. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 54
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So495 yrkandena 12 och 13 samt
avslår motionerna 2001/02:So49 yrkande 5,
2001/02:So50 yrkande 14, 2001/02:So264 yrkande 5,
2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02: So364 yrkande 1,
2001/02:So497 yrkande 4, 2001/02:So564,
2001/02:So566 yrkande 19 och 2001/02:So617 yrkande
5.
Ställningstagande
Av tradition har verksamheter inom missbruksvården
och vuxenpsykiatrin behandlat missbrukare utan att
på allvar beröra föräldraskapet och barnets
situation. Trots att barnets perspektiv
uppmärksammas mer i dag, finns det fortfarande
svårigheter att få den personal som arbetar med
missbrukaren att se barnets behov. När det gäller
minderåriga barn till patienter inom psykiatrin är
anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen
eftersatt. Ytterligare en grupp utsatta barn är barn
vars föräldrar drabbats av svår kroppslig sjukdom.
Förälderns sjukdom hamnar i centrum och barnets
psykiska och fysiska behov åsidosätts. Framför allt
gäller det att utveckla metoder för att hantera
detta inom sjukvården. Barn till utvecklingsstörda
kan också i många fall befinna sig i riskzonen för
att fara illa. Barnets rätt att få en trygg uppväxt
bör komma före den vuxnes rätt att bli förälder. Det
vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att sörja
för att dessa barn och ungdomar får det skydd och
det stöd de behöver. Detta bör ges regeringen till
känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Inriktningen på barnpolitiken
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Vänsterpartiet har under en lång tid drivit frågor
om barnens rätt och vi vill nu erinra om våra
ställningstaganden.
Vi delar uppfattningen hos utskottets majoritet
att barnkonventionen bör införlivas i svensk rätt
genom s.k. transformering. I sammanhanget vill vi
dock framhålla vad som anförs i proposition
2001/02:96 En förstärkt barnombudsman, nämligen att
det är viktigt att det regelbundet bedrivs ett
aktivt arbete för att identifiera och åtgärda luckor
och svagheter i lagstiftningen och för att bevaka
att barnkonventionen beaktas vid tillkomsten av ny
lagstiftning som rör barn.
Det finns i dag många indikationer på att barnens
situation har försämrats kraftigt under 1990-talet.
För många barn har den negativa trenden inte vänt
trots förbättrade statsfinanser utan snarare
förstärkts. Det gäller framför allt barn till
ensamstående föräldrar, barn till föräldrar som
uppbär försörjningsstöd, funktionshindrade barn och
barn som söker asyl. Vänsterpartiet har därför under
flera år ställt krav på barnperspektiv och analys
utifrån barnens situation när det gäller alla
politiska beslut och i synnerhet i samband med
statsbudgeten.
För att ta till vara barnens rätt behövs det en
stark, självständig och fristående barnombudsman. I
propositionen En förstärkt barnombudsman tas nu ett
steg i rätt riktning genom att även Barnombudsmannen
skall ingå i utredningen om ombudsmännens
organisation. Vänsterpartiet avvaktar nu utredningen
om ombudsmännens ställning.
I Sverige har vi kommit långt, men inte
tillräckligt långt, när det gäller
funktionshindrades rätt till ett normalt liv.
Vänsterpartiet anser att vi måste se till att
funktionshindrade barn kan delta i samhällslivet -
på fritiden och i skolan - som alla andra barn. Det
innebär att det måste finnas resurser för ökad
tillgänglighet och ökad medvetenhet. Det handlar
också om att förändra attityder och se att ett
funktionshinder blir ett handikapp först när
omgivningen gör det till det. Funktionshindrade barn
är i första hand barn med ett barns behov i centrum.
Väntetiderna för asylsökande barn är oacceptabelt
långa. För barn som bär med sig svåra upplevelser av
krig, våld och förföljelse innebär ovissheten ett
mänskligt lidande som inte bör finnas i ett humant
och demokratiskt Sverige.
Ojämlikhet och ojämställdhet drabbar även barn.
Socioekonomiska skillnader är lika tydliga bland
barn som bland vuxna. Vi kan konstatera att det i
Sverige - där de flesta barn har det rätt så bra -
finns över 300 000 barn som lever under
fattigdomsstrecket. Det påverkar såväl hälsa,
boende, skolgång som fritid. Många barn kan i dag
inte bjuda hem sina kamrater eller delta i olika
aktiviteter i skolan eller på fritiden av ekonomiska
skäl. Det finns även stora skillnader mellan flickor
och pojkars villkor. Det satsas fortfarande mer
resurser på pojkars intressen än på flickors. Den
rådande könsmaktsordningen där mannen är norm
genomsyrar även flickors och pojkars vardag.
Barns hälsa i Sverige är generellt sett god. Det
finns dock allvarliga skillnader i hälsan beroende
på socioekonomiska förhållanden. Det är också
allvarligt att den psykiska ohälsan ökar och att
användandet av antidepressiva läkemedel krupit allt
längre ned i åldrarna. Vänsterpartiet anser därför
att det bör ske en satsning på bl.a. elevvårdande
funktioner i skolan och på fritids samt att barn-
och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten bör
förstärkas.
Barns kostvanor och motionsvanor har förändrats så
att alltfler blir överviktiga, vilket kan få
allvarliga konsekvenser för hälsan. Vänsterpartiet
anser därför att kost och motion på ett naturligt
sätt bör ingå i skolans undervisning.
Barn till föräldrar som sitter i fängelse är en
stor, osynlig och bortglömd grupp. Få insatser är i
dag riktade direkt till de intagnas barn. Barn
behöver båda sina föräldrar. Det är viktigt att
komma ihåg att den som blivit dömd för ett brott
inte automatiskt är diskvalificerad som förälder.
Vänsterpartiet vill därför att samtliga
kriminalvårdsanstalter inrättar besöksavdelningar
som är anpassade för barn.
Även barn till psykiskt funktionshindrade är en
tyst och bortglömd grupp som behöver uppmärksammas.
Vänsterpartiet vill därför ge Socialstyrelsen i
uppdrag att göra en nationell översyn av dessa barns
behov och utforma riktlinjer för insatser för dessa
barn.
För att barn skall sättas i centrum krävs det att
barnen själva kan göra sin röst hörd och bli hörda.
Barnens rätt måste stärkas och den direkta
demokratin stärkas på dagis, i skolor och på
fritids.
2. Övervikt bland barn och ungdomar
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Alltfler barn och ungdomar lider av övervikt. Enligt
vår mening behövs ett antal förebyggande strategier
för att komma till rätta med detta problem. Således
krävs en väl fungerande kostrådgivning från
barnavårdscentralernas sida redan under barnets
första levnadsår samt en effektiv hälsoundervisning
i skolan. Vidare bör ämnet idrott och hälsa
förstärkas i skolan. Slutligen krävs stöd från
samhällets sida till motionsverksamhet som sporrar
till kamratskap mer än till konkurrens.
Vi förutsätter att problemet med övervikt bland
barn och ungdomar kommer att behandlas i regeringens
aviserade proposition hösten 2002 med förslag till
mål och strategier på folkhälsoområdet. Om så inte
sker har vi för avsikt att återkomma i frågan.
3. Barn i asylprocessen
av Kenneth Johansson (c).
Jag vill för det första framhålla att asylsökande
barn inte är objekt som kan behandlas utifrån att de
utgör en homogen grupp med liknande behov. Vid
arbetet med asylsökande barn skall utgångspunkten
alltid vara att de är enskilda individer med
rättigheter. Enligt min mening måste
myndighetspersoner som dagligen arbetar med dessa
barn vidareutbildas i barnperspektivet så att allt
arbete utgår från det enskilda barnets bästa. När
myndigheterna utreder en familjs situation skall
även barnen tillfrågas. Enligt min mening skulle
utlänningslagstiftningen kunna bli tydligare när det
gäller barns särskilda rättigheter. Jag avvaktar
emellertid resultatet av det arbete som pågår i
syfte att sätta barn och deras särskilda behov i
fokus i asylprocessen.
De asylsökande barnen befinner sig i en mycket
utsatt situation, i synnerhet de barn som är ensamma
på flykt. För att förbättra vården och stödet till
ensamkommande flyktingbarn vore det enligt min
mening önskvärt om ansvaret för dessa barns boende
flyttas från Migrationsverket till socialtjänsten.
Vidare bör socialtjänsten på ett tidigt stadium
förordna en kontaktfamilj eller fosterfamilj för
barnen i syfte att trygga deras fortsatta
utveckling. Jag utgår från att regeringen återkommer
i frågan om ensamkommande flyktingbarn efter det att
Migrationsverket och Socialstyrelsen redovisat sitt
uppdrag på området.
Mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen är
många gånger undermåligt och handläggningstiden är
för lång. Ofta behandlas de på samma sätt som vuxna
asylsökande, trots att de har andra behov. Enligt
min mening har Barnombudsmannens roll inte fungerat
tillfredsställande för dessa barn. Barnombudsmannens
uppdrag har förtydligats genom de lagändringar som
träder i kraft den 1 juli 2002. Jag avser dock att
följa frågan om Barnombudsmannens roll när det
gäller ensamkommande flyktingbarn och återkomma om
det visar sig nödvändigt.
4. Ensamkommande barn
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Ensamkommande barn som söker asyl i Sverige
befinner sig i en mycket utsatt situation. Dessa
barn tas om hand av Migrationsverkets olika
grupphem. Grupphemmen har instruktioner som i stort
sett endast går ut på att barnen skall ha mat och
tak över huvudet. Enligt vår mening är det inte
tillräckligt för att verkligen kunna möta dessa
utsatta barns behov. Vi är därför positiva till det
uppdrag som Socialstyrelsen och Migrationsverket
fått för att förbättra mottagandet av ensamkommande
barn. Vi anser emellertid att konkreta insatser
snarast behöver komma till stånd för att förbättra
nu rådande situation för dessa barn. De måste
garanteras ett tryggt omhändertagande som omfattar
alla deras behov. Personalen på de grupphem som i
dag tar hand om ensamkommande barn bör därför få
klara direktiv och befogenheter för att utföra sitt
arbete och relevant utbildning för att kunna
tillgodose de behov som dessa många gånger svårt
traumatiserade barn har.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2001/02:166 Barnpolitiken -
arbetet med strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter.
Följdmotioner
2001/02:So48 av Chris Heister m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns och
ungdomars bästa.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns utsatthet i
fattiga familjer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialpolitiken skall vara ett instrument för att
bryta utanförskap och bidragsberoende.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skatterna
orsakar bidragsberoende och fattigdom.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
reformer för att bryta det växande utanförskapet
och tudelningen av Sverige.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handläggningstid
för uppehållstillstånd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjälpmedelsgaranti
för funktionshindrade.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot barns
och ungdomars narkotikamissbruk.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om maxtaxans effekter
på kvalitet och alternativ i barnomsorgen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att välja
barnomsorg och skola.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mobbning i skolan.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flyktingbarnens
situation.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att 26 § i den
gamla barnavårdslagen återinförs.
2001/02:So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den nya
diskrimineringsutredningen skall inkludera skydd
för barn mot alla former av diskriminering.
2. Riksdagen begär hos regeringen förslag om analys
av siffrorna om barnfattigdom för att förhindra
att barn diskrimineras på grund av föräldrarnas
ekonomiska situation.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
barnkonventionens införlivande i svensk
lagstiftning måste ytterligare harmoniseras,
fördjupas och förstärkas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en barnbilaga till
statsbudgeten.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ytterligare åtgärder för att ge vård
och stöd åt barn till missbrukare, intagna inom
kriminalvården och psykiskt sjuka.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att förtydliga utlänningslagstiftningen
så att den innehåller särskilda rättigheter för
barn.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
barnombudsmannens roll måste förtydligas vad
gäller gruppen ensamma flyktingbarn.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att socialtjänsten skall vara ansvarig
för ensamkommande flyktingbarns boende.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att ensamma flyktingbarn skall anmälas
till utredning enligt socialtjänstlagen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
skollagen, syftande till en tydligare reglering av
den enskildes rätt till utbildning.
2001/02:So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
kvalitetsförsämringarna inom barnomsorgen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om maxtaxans effekter
i form av brist på mångfald.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrade
barns rätt till färdtjänst.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av
barnkompetens på vårdcentraler, inom
skolhälsovården och i det mångprofessionella
vårdteamet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de asylsökande
barnens rätt att höras.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
alternativ till förvarstagande av barn.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undantag från
huvudprincipen om att uppehållstillstånd skall
beviljas före inresa skall göras när utlänningen
har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet
väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet
skulle få sin ansökan beviljad.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mottagandet av
ensamkommande flyktingbarn.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
skapa regelverk för det uppdrag god man utför åt
ensamma flyktingbarn.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tolkar och
advokater.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att placering av
barn i särskola aldrig får styras av vilka
resurser som finns.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla
metoder för att möta de s.k. bokstavsbarnens
behov.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behoven av
specialskolor för funktionshindrade barn.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
barn till psykiskt sjuka föräldrar.
2001/02:So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn- och
ungdomspolitik bör vara ett eget sakpolitiskt
område, som dessutom bör genomsyra all annan
politik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att om vi gör en
kraftsamling på barn redan i dag, får vi igen
pengarna senare, fast kanske på ett annat konto.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att man inte kan
prioritera mellan de områden inom barnpolitiken
som skrivelsen tar upp.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statsbudgeten
varje år bör följas av en barnbilaga.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kunskapsnivån
om barn och ungdomar måste höjas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
rösträttsåldern skall sänkas till 16 år.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn som
bevittnar våld också är brottsoffer.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn måste ha
tillgång till idrott och kultur i skolan.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialförsäkringar och löner måste anpassas så att
det går att leva som ensam förälder med barn.
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02:Ju393 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kunskapscentrum inrättas för hjälp till barn som
utsatts för brott eller försummelse och att dessa
centrum har ett samordningsansvar och tillgång
till juridisk och psykologisk kompetens.
2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
barn i familjer där kvinnomisshandel förekommer.
2001/02:Ju397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
3. Riksdagen beslutar att andra meningen i 8 a § i
socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:
Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att
kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit
utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet
kan vara i behov av stöd och hjälp för att
förändra sin situation.
2001/02:L248 av Sten Tolgfors (m):
4. Riksdagen begär att regeringen utreder
situationen för internationella adoptivbarn som
adopterats av ensamstående respektive par i
enlighet med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
forskning om adoptivbarns utveckling och hur det
gått för de adoptivbarn som hittills kommit till
Sverige.
2001/02:L260 av Tuve Skånberg (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förebygga separationer.
2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
förstärkning av familjerådgivningen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övervägande av
obligatorisk föräldrautbildning.
2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
föräldrautbildning.
2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för
ensamstående föräldrar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådgivning.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om åtgärder för ett utvecklat stöd i
föräldraskapet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om information om
föräldrastödjande verksamhet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
föräldrautbildning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjecentral.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådslag.
2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om situationen för barn till psykiskt
funktionshindrade ur ett nationellt perspektiv.
2001/02:So271 av Margareta Andersson och Gunnel
Wallin (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
informationsförstärkning av myndigheters
skyldighet att stödja barn i familjer med problem.
2001/02:So275 av Chris Heister m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändringar i
lagen om vård av unga (LVU).
2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning för
kvalitetssäkring av vårdnadsutredning genom s.k.
second opinion.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ytterligare åtgärder för att ge barn
till missbrukare, intagna inom kriminalvården och
psykiskt sjuka vård och stöd.
2001/02:So311 av Maria Larsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en skärpning av lagen om
vård av missbrukare vad gäller gravida kvinnors
missbruk då barnets möjligheter till friskt liv är i
fara.
2001/02:So316 av Ingemar Vänerlöv (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av åtgärder för
att komma till rätta med överviktsproblem hos barn
och ungdomar.
2001/02:So325 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra en
utvärdering av självmordsstatistiken bland unga
och vilka orsaker som ligger bakom självmorden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
för att intensifiera stödet till barn som förlorar
en förälder genom självmord.
2001/02:So327 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
informationsinsatser om fetalt alkoholsyndrom.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
utvärdering av informationsinsatserna till gravida
vid mödravårdscentralen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
intensifierat samarbete mellan barnavårdscentral,
vårdcentral samt socialtjänst i arbetet att
förebygga fetalt alkoholsyndrom.
2001/02:So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en handlingsplan för att åtgärda de
ensamstående föräldrarnas situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala projekt
och utvecklingsinsatser för att stödja
ensamstående föräldrar med anledning av
kommunernas skyldigheter att efterleva
barnkonventionen.
2001/02:So341 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m,
v, kd, fp, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad forskning, kunskap och
information angående barnmisshandel.
2001/02:So342 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m,
v, kd, fp, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn i
familjer där misshandel förekommer måste
synliggöras genom förbättrade rutiner mellan
polis, socialtjänst och barnpsykiatri.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildningen i hur
man hanterar barn i familjer där misshandel
förekommer.
2001/02:So364 av Rosita Runegrund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälso- och
sjukvårdens ansvar för patientens minderåriga
barn.
2001/02:So377 av Mikael Oscarsson och Stefan
Attefall (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anta ett
familjeprogram för hur familjen skall stödjas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av en
familjeminister.
2001/02:So403 av Christina Pettersson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att särskilt
uppmärksamma barnens situation i storstäderna.
2001/02:So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lagändring för
att skydda fostret.
2001/02:So432 av Désirée Pethrus Engström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att ha en
upplysningskampanj om barn och migrän.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rikta
särskilda medel för forskning om barns migrän.
2001/02:So436 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjligheter bör ges att
använda den sensomotoriska metoden för att hjälpa
flera barn.
2001/02:So447 av Berit Adolfsson och Amanda Agestav
(m, kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till tilläggsdirektiv för att utreda alternativ till
barns växelvisa boende efter det att föräldrarna
beslutat att separera, i enlighet med vad som anförs
i motionen.
2001/02:So478 av Berit Adolfsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad forskning, kunskap och
information angående barn.
2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förebyggande
arbetet för barns och ungdomars psykiska ohälsa
prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barns och
ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett
folkhälsoproblem.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om barn till
sjuka föräldrar.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om
socialtjänstens ansvar.
24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring att FN:s
barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs angående en
särskild barnenhet inom Regeringskansliet.
2001/02:So496 av Ingrid Burman m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fortbildning för
personal som möter barn.
2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn till
missbrukare.
2001/02:So505 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
fetalt alkoholsyndrom (FAS).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
kraftfulla insatser för att stödja familjer med
alkoholproblem.
2001/02:So513 av Mona Berglund Nilsson och Marianne
Carlström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av barns
psykosociala välbefinnande och hälsa.
2001/02:So518 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barnens rätt och
möjligheter att komma till tals och myndigheters
ansvar för att detta fullföljs.
2001/02:So532 av Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, mp):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
kommission med syfte att kartlägga den kommersiella
barnsexhandeln och föreslå åtgärder mot denna.
2001/02:So534 av Britt-Marie Danestig (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att komma med förslag på
förebyggande åtgärder för att motverka den ökande
övervikten hos barn och ungdomar.
2001/02:So564 av Per Landgren (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att snarast komplettera
hälso- och sjukvårdslagen enligt
Barnpsykiatrikommitténs förslag.
2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl. (kd):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lagändring om
information och stöd till barn med psykiskt sjuka
föräldrar.
2001/02:So571 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett nytt mål i den
svenska ungdomspolitiken bör ta upp barns och
ungdomars hälsa.
2001/02:So575 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barn och ungdomar som far
illa.
2001/02:So576 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en strategi för
att ge barn och unga en bättre psykisk hälsa.
2001/02:So577 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barns situation i Sverige
och förutsätter att regeringen följer dessa frågor.
2001/02:So595 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
om forskningen kring separationer.
2001/02:So596 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagändringar som medför att
barns rättigheter tas till vara i enlighet med FN:s
barnkonvention.
2001/02:So599 av Marina Pettersson och Torgny
Danielsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om insatser för barnens
bästa.
2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om familjens
betydelse för barns hälsa.
2001/02:So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
barnkonsekvensanalys.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generella insatser
för barn och ungdomar med psykiska problem.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att etablera
samarbete över gränserna inom hälso- och
sjukvården och med kommunernas socialtjänst.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn som
drabbats av sorg erbjuds resurs i form av
stödperson/familj.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådslag.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns situation
vid katastrofhändelser.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av analys
och förslag på insatser för barn i riskzon.
2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjärnskadade barns
behov av rehabilitering.
2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkänna ger för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra FN:s
barnkonvention i Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beröda
personalgrupper får en adekvat utbildning om
dyslexi.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av fler
logopeder och kompetensutveckling av berörda
personalgrupper när det gäller stamning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn och
självmord.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnpsykiatri.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om smärtbehandling av
barn.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning om hur
olika samhällsbeslut sammantaget påverkar barns
situation.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns säkerhet.
2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådgivning
och föräldrautbildning.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet
med stödprogram för pappor.
2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns behov av sina
pappor.