Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU22
Rätt till arv för judiska efterlevande
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet en motion (m) som
väckts enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen med
anledning av händelse av större vikt. Motionärerna
begär en ändring i lagen (1994:243) om Allmänna
arvsfonden.
Lagutskottet har avgivit yttrande och anför bl.a.
att utskottet ser med tillfredsställelse på det
lagstiftningsarbete som nu pågår inom
Justitiedepartementet. Om det skulle visa sig att
det föreligger behov av lagändringar är det enligt
lagutskottets mening angeläget att
lagstiftningsåtgärder kommer till stånd omgående.
Lagutskottet anser att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.
Socialutskottet delar lagutskottets bedömning.
Riksdagen bör inte ta något initiativ på området.
Motionen bör därför avstyrkas.
I betänkandet finns en reservation (m, kd, fp).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Ändring i lagen (1994:243) om Allmänna
arvsfonden
Riksdagen avslår motion 2001/02:So24.
Reservation (m, kd, fp)
Stockholm den 9 april 2002
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Conny Öhman (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Elisebeht Markström (s), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson
(c), Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m),
Tullia von Sydow (s), Lena Olsson (v), Rosita
Runegrund (kd), Marina Pettersson (s), Harald
Nordlund (fp) och Lotta N Hedström (mp).
2001/02
SoU22
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas motion 2001/02:So24 av
Christel Anderberg m.fl. (m). Motionen är väckt med
åberopande av riksdagsordningens 3 kap. 15 §, dvs.
med anledning av händelse av större vikt.
Socialutskottet har beslutat bereda lagutskottet
tillfälle att yttra sig över motionen. Yttrandet
(2001/02:LU2y) återfinns i bilaga 2.
Utskottets överväganden
Motionen
I motion So24 av Christel Anderberg
m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om en ändring i
lagen (1994:243) om Allmänna
arvsfonden som innebär att fonden
skall kunna avstå från arv om sådana
synnerliga skäl som gäller för
släktingar till Förintelsens offer
är för handen. Motionärerna anför
att Sverige under de senaste åren
har tagit initiativ till att på
olika sätt påminna om Förintelsen.
Syftet har varit att säkerställa att
sådana händelser inte skall kunna
upprepas. En regeringskommission har
också kartlagt judiska tillgångar i
Sverige. Syftet härmed måste
rimligen vara att säkerställa att
dessa tillgångar kan överlämnas till
släktingar till Förintelsens offer.
Det visar sig nu att rättsliga
hinder finns för att denna
elementära gest gentemot de anhöriga
skall kunna utföras. Eftersom ingen
gjort anspråk på de aktuella
tillgångarna har dessa tillfallit
Allmänna arvsfonden, heter det i
motionen.
Lagutskottets yttrande
Lagutskottet anför och ger exempel på att motionen
väcker en mängd olika frågor rörande den
successionsrättsliga lagstiftningen och dess
tillämpning. Därtill kommer huvudregeln om tioårig
preskription.
Lagutskottet vill för sin del inte utesluta att
gällande lagstiftning, i vart fall i vissa fall, kan
hindra efterlevande till förintelseoffer att få sina
anspråk tillgodosedda. Detta ligger inte i linje med
det arbete som utförts bl.a. av Kommissionen om
judiska tillgångar. Kommissionen förutsatte i sitt
betänkande (SOU 1999:20) Sverige och judarnas
tillgångar att regeringen initierar sådana åtgärder
som krävs för att bringa moralisk upprättelse åt de
berörda. Lagutskottet har inhämtat att nu pågår inom
Justitiedepartementet lagstiftningsarbete i syfte
att undanröja eventuella lagliga hinder mot att
efterlevande till förintelseoffer kan få sina
anspråk tillgodosedda samt att arbetet skall
redovisas i en departementspromemoria senast
sommaren 2002.
Lagutskottet ser med tillfredsställelse på det
arbete som nu pågår inom Justitiedepartementet. Om
det skulle visa sig att det föreligger behov av
lagändringar är det, enligt utskottets mening,
angeläget att lagstiftningsåtgärder kommer till
stånd omgående. Såvitt lagutskottet kan bedöma torde
det inte föreligga några som helst
meningsmotsättningar mellan riksdagen och regeringen
i denna fråga.
Mot denna bakgrund anser
lagutskottet att motion 2001/02:So24
inte bör föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
Socialutskottets ställningstagande
Socialutskottet konstaterar att det nu pågår
lagstiftningsarbete inom Justitiedepartementet i
syfte att undanröja eventuella lagliga hinder mot
att efterlevande till förintelseoffer kan få sina
anspråk tillgodosedda. Arbetet skall redovisas
senast sommaren 2002.
Socialutskottet delar lagutskottets bedömning att
om det skulle visa sig att det föreligger behov av
lagändringar är det angeläget att
lagstiftningsåtgärder kommer till stånd omgående.
Riksdagen bör dock inte nu ta något initiativ på
området. Motion So 24 (m) avstyrks.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation.
Ändring i lagen (1994:243) om Allmänna
arvsfonden
av Chris Heister (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Lars Elinderson (m), Rosita Runegrund (kd) och
Harald Nordlund (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So24.
Ställningstagande
Vi anser att det är synnerligen anmärkningsvärt att
regeringen först nu - trots vad Kommissionen om
judiska tillgångar uttalade redan i mars 1999, dvs.
för mer än tre år sedan - initierat sådana
lagstiftningsåtgärder som krävs för att bringa
upprättelse åt släktingar till Förintelsens offer.
Dröjsmålet framstår som än mer anmärkningsvärt när
nu gällande arvsrättsliga regler riskerar att leda
till att herrelösa banktillgodohavanden som tillhört
Förintelsens offer med stor sannolikhet kommer att
tillfalla Allmänna arvsfonden. Enligt vår mening
borde regeringen redan i februari 1997, då
regeringen beslutade direktiven till Kommissionen om
judiska tillgångar, ha övervägt ändringar i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.
I den uppkomna situationen anser vi att regeringen
nu bör rätta till begångna misstag och omgående till
riksdagen överlämna ett lagförslag som klart och
tydligt undanröjer alla hinder för att efterlevande
till förintelseoffer skall kunna få sina berättigade
anspråk tillgodosedda. Såvitt vi kan bedöma torde
ett sådant lagförslag vara förhållandevis enkelt,
och beredningsarbetet skulle kunna utföras relativt
snabbt. Någon departementspromemoria är inte
erforderlig. I stället bör regeringen för tids
vinnande snabbt upprätta ett förslag till
lagrådsremiss. Ett sådant förslag kan sedan, efter
ett kort remissförfarande, läggas till grund för en
lagrådsremiss som efter lagrådsgranskning omgående
kan leda till en proposition. Med ett sådant upplägg
på arbetet skulle det vara möjligt för riksdagen att
behandla lagförslaget före sommaruppehållet.
Vad vi nu anfört bör med bifall till motion
2001/02:So24 (m) ges regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion med anledning av händelse av
större vikt
2001/02:So24 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
yrkas
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring i lag om
Allmänna arvsfonden.
Bilaga 2
Lagutskottets yttrande 2001/02:LU2y
Rätt till arv för judiska
efterlevande
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 12 februari 2002 beslutat
bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 2001/02:So24 av Christel Anderberg m.fl. (m).
Motionen är väckt enligt 3 kap. 15 §
riksdagsordningen med anledning av händelse av
större vikt.
I motionen anförs - utifrån ett konkret fall - att
gällande lagstiftning utgör hinder mot att egendom i
Sverige som tillhört Förintelsens offer kan
överlämnas till offrens släktingar; egendomen
tillfaller i stället Allmänna arvsfonden. I motionen
begärs ett tillkännagivande om en ändring i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden som innebär att
fonden skall kunna avstå från arv om sådana
synnerliga skäl som gäller för släktingar till
Förintelsens offer är för handen.
Lagutskottet, som beslutat avge yttrande över
motionen, får anföra följande.
Utskottets överväganden
Enligt vad utskottet inhämtat gäller det i motionen
redovisade fallet ett banktillgodohavande om 35 000
kr, insatt på en svensk bank i slutet av 1930-talet
av en person från Riga. Personen i fråga kom senare
i sitt hemland att bli en av Förintelsens många
offer. I samband med att mannens släktingar nu gjort
anspråk på banktillgodohavandet har fråga uppkommit
om den arvsrättsliga lagstiftningen utgör hinder mot
att släktingarna får del av pengarna och om dessa i
stället skall tillfalla Allmänna arvsfonden. Enligt
uppgift hävdar den aktuella banken inte preskription
av bankmedlen.
Motionsspörsmålet väcker en mängd olika frågor
rörande den successionsrättsliga lagstiftningen och
dess tillämpning, bl.a. bestämmelserna i 16 kap.
ärvdabalken om preskription av rätt att taga arv
vari föreskrivs en yttersta preskriptionstid om tio
år i fråga om rätt till arv, 2 kap. 8 § andra
stycket lagen (1937:81) om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo vari föreskrivs att
svensk lag skall äga tillämpning beträffande
preskription av rätt att här i riket taga arv, 5
kap. 1 § ärvdabalken vari föreskrivs om Allmänna
arvsfondens arvsrätt, 24 § lagen (1994:243) om
Allmänna arvsfonden som innebär att fonden under
vissa närmare angivna förutsättningar kan avstå
rätten till arv samt 27 § samma lag vari föreskrivs
vissa tidsfrister för ansökan till fonden om
arvsavstående.
Därtill kommer att huvudregeln i
preskriptionslagen (1981:130) om tioårig
preskription är tillämplig också på medel
innestående i bank. Enligt numera etablerad
bankpraxis hävdar emellertid inte svenska banker
preskription mot kontohavare, dennes arvingar eller
andra rättsägare.
Enligt vad Kommissionen om judiska tillgångar i
Sverige vid tiden för andra världskriget redovisat i
sitt betänkande (SOU 1999:20), Sverige och judarnas
tillgångar, har kommissionens arbete lett till att
bankerna i flera fall kunnat göra utbetalningar till
rättsägare som är efterlevande till offer för
Förintelsen. I kommissionens betänkande finns inte
redovisat något fall där den successionsrättsliga
lagstiftningen eller annan lagstiftning skulle ha
utgjort hinder mot att efterlevande till
förintelseoffer fått ut s.k. herrelösa
banktillgångar.
Till saken hör också att det i motionen redovisade
ärendet ännu inte är slutligt avgjort.
Lagutskottet vill emellertid för sin del inte
utesluta att gällande lagstiftning, i vart fall i
vissa fall, kan hindra efterlevande till
förintelseoffer att få sina anspråk tillgodosedda.
Som framhållits i motionen ligger detta givetvis
inte i linje med det arbete som utförts av bl.a.
Kommissionen om judiska tillgångar. Kommissionen har
också i sitt betänkande som en allmän slutsats
uttalat att det i ett moraliskt perspektiv är
beklagligt att vissa rättsägare sent eller ännu inte
fått kännedom om tillgångar som blivit herrelösa
till följd av Förintelsen. Minst lika beklagligt är,
framhöll kommissionen, risken för att vissa
rättsägare helt kan ha gått miste om sin möjlighet
att framställa anspråk. Kommissionen förutsatte att
regeringen initierar sådana åtgärder som krävs för
att bringa moralisk upprättelse åt de berörda.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår nu inom
Justitiedepartemetet lagstiftningsarbete i syfte att
undanröja eventuella lagliga hinder mot att
efterlevande till förintelseoffer kan få sina
anspråk tillgodosedda. Arbetet skall redovisas i en
departementspromemoria senast sommaren 2002.
Lagutskottet ser med tillfredsställelse på det
arbete som nu pågår inom Justitiedepartementet. Om
det skulle visa sig att det föreligger behov av lag-
ändringar är det, enligt utskottets mening,
angeläget att lagstiftningsåtgärder kommer till
stånd omgående. Såvitt lagutskottet kan bedöma torde
det inte föreligga några som helst
meningsmotsättningar mellan riksdagen och regeringen
i denna fråga.
Mot denna bakgrund anser lagutskottet att motion
2001/02:So24 inte bör föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
Stockholm den 5 mars 2002
På lagutskottets vägnar
Tanja Linderborg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Christel
Anderberg (m), Rune Berglund (s), Karin Jeppsson
(s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),
Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),
Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv
(s), Raimo Pärssinen (s), Petra Gardos (m) och Agne
Hansson (c).
Avvikande mening
Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Lagutskottet ser" och slutar med "vidare
åtgärd" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det synnerligen
anmärkningsvärt att regeringen först nu - trots vad
Kommissionen om judiska tillgångar uttalade redan i
mars 1999, dvs. för mer än tre år sedan - initierat
sådana lagstiftningsåtgärder som krävs för att
bringa upprättelse åt släktingar till Förintelsens
offer. Dröjsmålet framstår som än mer
anmärkningsvärt när nu gällande arvsrättsliga regler
riskerar att leda till att herrelösa
banktillgodohavanden som tillhört Förintelsens offer
med stor sannolikhet kommer att tillfalla Allmänna
arvsfonden. Enligt utskottets mening borde
regeringen redan i februari 1997, då regeringen
beslutade direktiven till Kommissionen om judiska
tillgångar, ha övervägt ändringar i lagen (1994:243)
om Allmänna arvsfonden.
I den uppkomna situationen anser utskottet att
regeringen nu bör rätta till begångna misstag och
omgående till riksdagen överlämna ett lagförslag som
klart och tydligt undanröjer alla hinder för att
efterlevande till förintelseoffer skall kunna få
sina berättigade anspråk tillgodosedda. Såvitt
utskottet kan bedöma torde ett sådant lagförslag
vara förhållandevis enkelt, och beredningsarbetet
skulle kunna utföras relativt snabbt. Någon
departementspromemoria är inte erforderlig. I
stället bör regeringen för tids vinnande snabbt
upprätta ett förslag till lagrådsremiss. Ett sådant
förslag kan sedan, efter ett kort remissförfarande,
läggas till grund för en lagrådsremiss som efter
lagrådsgranskning omgående kan leda till en
proposition. Med ett sådant upplägg på arbetet
skulle det vara möjligt för riksdagen att behandla
lagförslaget före sommaruppehållet.
Vad som nu anförts innebär att lagutskottet
förordar att socialutskottet skall föreslå att
riksdagen bifaller motion 2001/02:So24.