Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU12

Äldrepolitik

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett hundratal
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001.
Utskottet avstyrker samtliga motioner främst med
hänvisning till den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken och Äldreberedningens arbete samt med
hänvisning till utskottets tidigare
ställningstagande.
I ärendet finns 42 reservationer och tre särskilda
yttranden.

Vid sammanträdet den 14 februari 2002 fick utskottet
information från Länsstyrelsen i Stockholms län om
Operation Äldreomsorg. Operation Äldreomsorg har som
mål att i bred samverkan mellan myndigheter och
forskning utnyttja gemensamma resurser och därmed
bidra till förbättringar i enlighet med de
nationella målen för äldreomsorgen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ytterligare mål för äldrepolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So239
yrkande 1 och 2001/02: So347 yrkande 1.
Reservation 1 (c)

2. Inriktningen av äldrepolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3
yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203,
2001/02:So239 yrkande 5, 2001/02:So263 yrkande
10, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,
2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,
2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12, 2001/02:
So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402 yrkande 7.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (v)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (mp)

3. Utvärdera ädelreformen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So610 yrkande
1.

4. Äldrepeng

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
5, 2001/02:So205, 2001/02:So630 yrkande 3,
2001/02:So637 yrkande 4, 2001/02:Sk288 yrkande
15, 2001/02:Sk433 yrkande 3 och 2001/02:N319
yrkande 13.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (fp)

5. Obligatorisk äldreförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So3 yrkandena
6, 14 och 15.
Reservation 10 (m)

6. Frivilligverksamhet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So263
yrkande 3, 2001/02:So613 yrkande 13 och
2001/02:So630 yrkande 5.
Reservation 11 (v, kd)
Reservation 12 (fp)

7. Kommunernas yttersta ansvar m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So3 yrkandena
2, 7 och 13.
Reservation 13 (m)

8. Äldreboenden m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So285,
2001/02:So356 yrkandena 1 och 3, 2001/02:So613
yrkande 11 och 2001/02:So630 yrkandena 6 och 7.
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (fp)

9. Konkurrensutsättning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So239
yrkande 4, 2001/02:So263 yrkande 9, 2001/02:So345
yrkande 3 och 2001/02:So588.
Reservation 16 (v)
Reservation 17 (c)

10. Tillsynsverksamheten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
12 och 2001/02: So297.
Reservation 18 (m)

11. Ny lag för äldreomsorgen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So263 yrkande
7.
Reservation 19 (v)

12. Lex Sarah

Riksdagen avslår motion 2001/02:So263 yrkande
8.
Reservation 20 (v)

13. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So263
yrkandena 2 och 4, 2001/02:So485 yrkande 2,
2001/02:So610 yrkande 2, 2001/02:So613 yrkande 6
och 2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13.
Reservation 21 (v)
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (fp)

14. Tillgänglighet

Riksdagen avslår motion 2000/01:So239 yrkande
6.
Reservation 24 (m, kd, c, fp)

15. Demensvård m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3
yrkandena 20–22, 2001/02: So263 yrkande 6,
2001/02:So286, 2001/02:So347 yrkande 5, 2001/02:
So609 yrkandena 3 och 5 och 2001/02:So613 yrkande
7.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (v)
Reservation 27 (kd)

16. Rättsskydd för dementa

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
19, 2001/02:So240 yrkande 19, 2001/02:So263
yrkande 5, 2001/02:So339 och 2001/02: So444.
Reservation 28 (m)
Reservation 29 (v)
Reservation 30 (c)

17. Hemsjukvård

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf256 yrkandena
2 och 3.
Reservation 31 (fp)

18. Hemtjänst

Riksdagen avslår motion 2001/02:So485 yrkande 1
och 2001/02:So630 yrkande 12.
Reservation 32 (kd, fp)

19. Avdragsrätt för hushållsnära tjänster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
23, 2001/02:So362 yrkande 3 och 2001/02:So613
yrkande 9.
Reservation 33 (m, kd, c, fp)

20. Förebyggande folkhälsoarbete

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So287,
2001/02:So347 yrkande 4, 2001/02:So381 och
2001/02:MJ518 yrkande 18.
Reservation 34 (kd)
Reservation 35 (mp)

21. Äldreminister m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So613 yrkandena
3 och 4.
Reservation 36 (kd)

22. Äldreombudsmän

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So335 och
2001/02:So630 yrkande 4.
Reservation 37 (fp)

23. Personalutveckling, rekrytering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
24, 2001/02:So239 yrkande 7, 2001/02:So263
yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356
yrkande 2, 2001/02:So366 yrkandena 1 och 2,
2001/02: So452 och 2001/02:So630 yrkande 16.
Reservation 38 (m)
Reservation 39 (v)
Reservation 40 (kd)
Reservation 41 (c)
Reservation 42 (fp) – delvis

24. Forskning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So630 yrkande
17.
Reservation 42 (fp) – delvis

Stockholm den 19 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s),
Leif Carlson (m), Lars U Granberg (s), Elisebeht
Markström (s), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson (m), Tullia von
Sydow (s), Lena Olsson (v), Rosita Runegrund (kd)
och Marianne Samuelsson (mp).

2001/02

SoU12

Utskottets överväganden

Äldrepolitikens mål och inriktning
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ytterligare
mål för äldrepolitiken. Riksdagen bör även
avslå motioner om inriktningen av
äldrepolitiken. Utskottet hänvisar till de
nationella målen för äldrepolitiken och till
Äldreberedningens arbete. Riksdagen bör
vidare avslå motioner om äldrepeng och
obligatorisk äldreförsäkring m.m. Jämför
reservationerna 2, 8, 10 och 13 (m), 3 och 16
(v), 4 och 14 (kd), 1, 5 och 17 (c), 6, 9, 12
och 15 (fp), 7 (mp) och 11(v, kd).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs om dels
avsaknad av valfrihet och brister i äldreomsorgen
(yrkande 1), dels om rätten till omsorg för den som
är i behov av sådan (yrkande 3), dels om reformer
för valfrihet, alternativ och kvalitet i
äldreomsorgen (yrkande 4), dels om att skilja
produktion och finansiering av äldreomsorgen åt
(yrkande 6), dels om kommunernas yttersta ansvar för
att äldreomsorg finns tillgänglig (yrkande 7), dels
om rätten att överklaga biståndsbedömningen via
förvaltningsbesvär (yrkande 13), dels om
äldreomsorgens långsiktiga finansiering (yrkande 14)
och dels om en utredning om äldreomsorgens framtida
finansiering (yrkande 15). Vidare begärs att
riksdagen beslutar att socialtjänstlagen utformas så
att rätten att flytta till annan kommun garanteras
(yrkande 2). Riksdagen bör också begära att
regeringen lägger fram förslag till ändring i
socialtjänstlagen innebärande ökad valfrihet genom
en nationellt samordnad äldrepeng (yrkande 5).
Motionärerna vill ha en grundläggande förnyelse av
den gemensamt finansierade äldreomsorgen. De vill
att staten i stället för kommunerna skall stå för
finansieringen av äldreomsorgen genom en äldrepeng.
Ansvaret för biståndsbedömning och vårdtyngdsmätning
skall följa betalningsansvaret. Resurserna skall
följa den äldre. Den omsorgsgivare den äldre väljer
erhåller äldrepengen. Detta skapar valfrihet för den
äldre att flytta dit han eller hon vill och att
välja omsorg efter egna preferenser. Det gör det
också möjligt för äldre med omsorgsbehov att vistas
temporärt i annan kommun. Motionärerna anser att det
viktiga är att valfriheten öppnar för en mängd olika
omsorgsgivare som förmår att tillföra varje enskild
människa med behov av omsorg ett mervärde.
Kommunerna skall alltid ha det yttersta ansvaret för
att omsorg finns tillgänglig för alla som är i behov
av den. Den statliga finansieringen innebär att
kommunernas drift av äldreomsorg blir intäktsstyrd i
stället för budgetstyrd. Slutligen anser
motionärerna att en parlamentarisk beredning snarast
bör tillsättas med uppgift att komma med förslag på
hur äldreomsorgens finansiering långsiktigt skall
lösas för att, likt pensionsuppgörelsen, söka en
uppgörelse som håller över tid och över val.

I motion Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om vikten av flexibilitet och
individuella lösningar inom äldrevården också på
landsbygden och i glesbygden (yrkande 15).
Motionärerna anför att med den äldreomsorg som
erbjuds i dag riskerar bl.a. äldre i glesbygd att
tvingas anpassa sig till de lösningar som ges i
tätorten. En äldrepeng skulle skapa större
flexibilitet.

I motion Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
äldrepeng (yrkande 3). Motionärerna anför att den
äldre som behöver omsorg bör få disponera en
äldrepeng.

Också i motion So205 av Maud Ekendahl (m) begärs
tillkännagivande om införandet av en omsorgspeng för
personer som behöver hjälp av hemtjänsten.
Motionären anför bl.a. att om en omsorgspeng som
följer den enskilde införs skulle inte
sommarkommuner drabbas av extra kostnader för dem
som tillfälligt vill vistas i kommunen.
I motion N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om äldreomsorg (yrkande 13).
Motionärerna vill införa en äldreomsorgspeng så att
äldre skall kunna välja boende och omsorgsgivare.

I motion So203 av Rolf Gunnarsson (m) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om de
äldres villkor. Motionären anser att de äldre måste
ses som en resurs. Många äldre vill hjälpa till.
Samhället måste välkomna och stödja enskilda
alternativ.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om ett förbud mot
konkurrensutsättning och utförsäljning av enheter
till vinstdrivande företag (yrkande 9). Motionärerna
anför att konkurrensutsättningen på många håll
bidragit till kortsiktighet vad gäller planering,
minskat engagemang och utveckling av innehållet i
vården, eftersom varje ansvarig vet att tiden är
begränsad. Motionärerna anser att äldreomsorgen i
huvudsak skall bedrivas i kommunal regi och att
resurser skall läggas på utveckling av innehållet i
äldreomsorgen. Utredningen av
konkurrensutsättningens effekter bör få i uppdrag
att se över möjligheten att förbjuda
konkurrensutsättning och försäljning av enheter inom
äldreomsorgen till vinstdrivande företag.

Samma yrkande finns också i motion So345 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) (yrkande 3).

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden
dels om behovet av en medveten strategi för att möta
det demografiskt förändrade samhällets nya behov
(yrkande 1), dels om vikten av att genom aktiva
åtgärder och attitydpåverkan stärka de äldres
delaktighet och inflytande i samhället (yrkande 2).
Motionärerna anför att den växande andelen äldre bör
betraktas som ett gemensamt samhällsansvar och som
en resurs att ta till vara. Äldre behöver vara
representerade i beslutande församlingar för
samhällsliv och olika verksamheter skall utformas så
att de svarar mot äldres behov och önskemål. Vidare
begärs tillkännagivanden om att stimulera nya former
för äldreboende (yrkande 11) och om att stärka den
enskildes möjligheter att välja utförare av vård,
omsorg och service (yrkande 12). Motionärerna anför
att det krävs en medveten bostadsplanering från
samhällets sida för att möta den växande andelen
äldre och deras behov. Mångfald och innovationer
skall stimuleras på detta område. Kvarboende skall
förlängas genom bostadsanpassningsbidrag. Nästa steg
kan vara seniorboende. Ett sätt att hitta andra
former för äldreomsorgen är, enligt motionärerna,
att släppa in producent- och konsumentkooperativ i
planeringen och vid tillkomsten av nya enheter. Den
enskildes möjlighet att välja utförare skall
stärkas. Konkurrensutsättningen måste dock präglas
av mycket strikt kvalitetskontroll och fortlöpande
uppföljning och utvärdering.

I motion So285 av Sven Brus (kd) begärs
tillkännagivande om behovet av fler vårdplatser inom
kommunernas särskilda boendeformer för äldre.
Motionären anför att hälften av landets kommuner
inte förmår tillhandahålla den plats i särskilt
boende som redan beviljats. Den ekonomiska
verkligheten lägger hinder i vägen.
Kristdemokraterna har föreslagit avsevärt större
anslag till kommunsektorn för att skapa fler platser
inom landstingsvården men också i kommunernas
särskilda boenden.

I motion So356 av Margareta Viklund (kd) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om
att göra en heltäckande utvärdering av dagens
äldreboende för att undersöka om ädelreformens
grundprinciper efterlevs (yrkande 1), dels om att ge
kommunerna ekonomiska möjligheter att tillhandahålla
tillräckligt med boende och boendeformer för äldre
(yrkande 3). Motionären anför att de nuvarande
boendeformerna i regel inte är ämnade och därmed
inte byggda för den tunga vård som det många gånger
gäller.

I motion So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger
Davidson (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att effekterna av ädelreformen
utvärderas (yrkande 1). Ädelreformen har nu varit i
kraft i tio år. Dess effekter bör utvärderas och
förbättringsförslag tas fram, anför motionärerna.

I motion So302 av Sven Brus och Kenneth Lantz (båda
kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs
om diskriminering på grund av hög ålder (yrkande 1).
Motionärerna anför att de nuvarande
diskrimineringslagarna bör utökas till att omfatta
förbud mot diskriminering av äldre. Äldre drabbas av
diskriminering vid behov av vård. Bristen på
vårdplatser tvingar i många fall landstingen att
föra över äldre svårt sjuka till den kommunala
omsorgen som saknar tillräckliga vårdresurser.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om att förstärka målen
för äldrepolitiken till ett mer individbaserat
förhållningssätt (yrkande 1). Vidare yrkas att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
som utvecklar formerna för samverkan mellan
offentlig och privat sektor (yrkande 4). Samverkan
mellan offentlig och ideell sektor är viktig för att
kunna erbjuda bästa tänkbara och effektivaste vård,
omsorg och service, anför motionärerna.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda c) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om mål för äldrepolitiken (yrkande 1).
Motionärerna anför att trygghet för äldre innebär
att vara trygg i boendet, i vården och i omsorgen.
Att utveckla tryggheten innebär att organisera vård
och omsorg så att de gamla får möta samma personal
så ofta det är möjligt och rimligt i förhållande
till organisationen.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om att införa en äldrepeng för ökad
valfrihet (yrkande 3). Den enskilde pensionären
skall på samma sätt som i dag få en
biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå
på hemtjänsten eller till en plats på ett särskilt
boende, anför motionärerna. Äldrepengens storlek
kommer således att variera beroende på den enskildes
behov. Äldrepengen innebär, enligt motionärerna, att
de äldre och/eller deras anhöriga får makt att
avgöra vad de anser vara kvalitet, vilket
äldreboende de vill bo på eller till vem de vill
vända sig med sin peng för att få hemtjänst. Vidare
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
att stödja pensionärsråden (yrkande 5). Därmed
skulle äldre få större verkligt inflytande på
samhällsplaneringen och få resurser att göra sin
röst hörd. I samma motion begärs också
tillkännagivanden om bättre villkor för äldres
boende (yrkande 6) och om rätten till eget rum
(yrkande 7). Motionärerna anför att morgondagens
bostäder måste bli anpassade till ett livslångt
boende, så att äldre som vill kan bo kvar i sin
bostad. Därutöver bör äldre kunna välja att bo i
servicehus och gruppboende, på ålderdomshem och
sjukhem med närhet till hälso-, sjukvårds- och
rehabiliteringsresurser.

Också i motion So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om införandet av en
äldreomsorgspeng (yrkande 4).

I motion So588 av Marianne Carlström m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
bättre förutsättningar för kooperativa företag inom
äldreomsorgen.

Frågan om ny teknik och andra samhällsförändringar
tas upp i två motioner.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen tillsätter en utredning om vad i
motionen anförs om konsekvenser för äldre vid
införandet av ny teknik och andra
samhällsförändringar (yrkande 3). För att befrämja
äldres hälsa krävs en ökad kunskap, medvetenhet och
analys vid all samhällsplanering om vad som
konstituerar en hälsosam miljö för äldre, anför
motionärerna.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om att beakta de äldres speciella
behov av närhet till samhällets service (yrkande
13). Den offentliga servicen och många kommersiella
verksamheter genomgår en strukturomvandling som
begränsar tillgängligheten för vissa grupper.
Strukturomvandlingen drabbar de äldre som ställs
inför stora tillgänglighetsproblem när det gäller
service och information. Motionärerna anser att de
äldre borde beaktas bättre vid samhällsplaneringen.

Flera motioner tar upp frågor om situationen för
olika grupper äldre, såsom kvinnor och män,
invandrare och äldre homo- och bisexuella.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas
att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att
utreda och analysera ojämlikhet och ojämställdhet
bland äldre (yrkande 10). Motionärerna anser att
köns- och klassperspektivet måste lyftas fram när
det gäller äldrefrågor. Den äldre kvinnans behov och
rätt till jämlikhet är minst lika viktig och stor
som den unga kvinnans. Klass-skillnader, vilka
t.o.m. tenderar att öka med ålder, är lika viktiga
att bryta för den äldre kvinnan och mannen som för
den yngre kvinnan och mannen.
I motion Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
hemtjänsten och anhörigstöd (yrkande 7).
Motionärerna anför att kvinnor som vårdar make har
svårare att få hjälp i form av hemtjänst och
avlösning än vad män som vårdar hustru har. Att
villkoren och stödet för kvinnor och män ser olika
ut bör ses över, anför motionärerna.
I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger till känna vad i
motionen anförs om att beakta de äldre invandrarnas
speciella förhållanden i äldreomsorgen (yrkande 10).
Motionärerna anför att en mycket viktig kvalitets-
och trygghetsfråga är tillgång till personal som
talar det egna hemspråket. Vidare krävs respekt för
kulturella och religiösa traditioner så långt som
det är acceptabelt i förhållande till de
grundvärderingar som gäller i den svenska vården.
I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs tillkännagivande om anpassning av
äldreomsorgen för människor med utländsk bakgrund
(yrkande 5). Motionärerna anför att arbetssättet
inom äldreomsorgen måste anpassas efter att alltfler
äldre är födda utanför Sverige. Många glömmer det
språk de tillägnat sig i vuxen ålder. Trygghet kan
skapas för dessa genom att äldreboende byggs upp på
språklig grund. Rekrytering av vårdpersonal med
olika kulturell kompetens blir viktig för att öka
kunskapen om de skillnader som finns i synen på
åldrande och död.
I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om situationen för äldre
invandrare och flyktingar (yrkande 8). Motionärerna
anför att det ibland kan vara nödvändigt med
särlösningar, exempelvis särskilt boende tillsammans
med andra som talar samma språk.
I motion So520 av Paavo Vallius och Nikos
Papadopoulos (båda s) begärs tillkännagivande om
behovet av information om äldreomsorg på eget
modersmål. Trots att äldreomsorg på olika språk har
givit bra resultat och uppskattas av de äldre finns
det kommuner som fortsätter att tveka om
verksamhetens fördelar, anför motionärerna. De anser
att det är viktigt att Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet ökar sina informationsinsatser
om möjligheter och fördelar med att få äldreomsorg
på sitt eget modersmål.
I motion So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkas
att riksdagen som sin mening ger till känna vad i
motionen anförs om att i ett brett perspektiv utreda
äldre homo- och bisexuellas särskilda behov av
äldreomsorg (yrkande 3). Motionärerna anför att
äldre som bor på olika typer av äldreboende skall
behandlas med respekt oavsett sexuell läggning. Ett
generellt problem är att de äldres sexualitet
osynliggörs – homosexualitet i synnerhet.
I motion So464 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om äldre
homo- och bisexuellas särskilda behov i
äldreomsorgen. Många äldre har växt upp under en
samhällstid där homosexualitet varit förbjudet och
fördomarna starka, anför motionärerna. Arbete för
och uppmärksamhet kring äldre homo- och bisexuellas
välbefinnande är därför lika viktigt som för yngre.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade regeringens förslag till mål
för äldrepolitiken i betänkande 1997/98:SoU24.
Utskottet delade regeringens uppfattning att
nationella mål för äldrepolitiken skulle läggas fast
och föreslog riksdagen att godkänna att målen skall
vara att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna
åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,
bemötas med respekt och ha tillgång till god vård
och omsorg. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:307).

I betänkande 1999/2000:SoU8 behandlade utskottet
en motion om kvinnors och mäns olika behov.
Utskottet anförde då följande (s. 44–45):
Utskottet delar uppfattningen i motionen att
kvinnor och män måste erbjudas samma kvalitativt
goda vård och omsorg och att hänsyn måste tas
till deras individuella behov. Utskottet har
tidigare framhållit att äldre skall mötas med
respekt och ses som individer. Precis som bland
yngre människor skiljer sig intressen och
förmågor, hälsa, tillgångar, behov och kulturell
bakgrund. Utskottet anser det därför angeläget
att öka medvetenheten om äldre kvinnors
respektive mäns olika besvär och behov. Den
parlamentariska äldreberedningen har bl.a. i
uppgift att belysa skillnader mellan mäns och
kvinnors förutsättningar och villkor.
Arbetsgruppen för genderprogram för social
välfärd liksom de regionala forsknings- och
utvecklingscentrumen kan också bidra med
kunskapsunderlag på området. Utskottet anser att
yrkandena 16 och 17 i motion A806 (c) i huvudsak
är tillgodosedda och avstyrkes därför.
Utskottet behandlade senast frågor om
inriktningen av äldrepolitiken såsom äldres
valfrihet, alternativa driftsformer, äldrepeng
m.m. i betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde
bl.a. följande (s. 11, 15 och 39–40):
Utskottet vidhåller att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet att själv bestämma över
sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen
ges. Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella
karaktär reser nya krav på att utforma
äldreomsorgen med hänsyn till människors olika
språk och kultur. Utskottet står alltjämt bakom
de nationella målen för äldrepolitiken som
beslutades våren 1998.
Utskottet konstaterar att den parlamentariska
Äldreberedningen har i uppgift att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande
och delaktighet i beslutsprocesser och kvaliteten
inom vård och omsorg. Resultatet av beredningens
arbete skall redovisas våren 2003. – – –
Utskottet vidhåller också att det inte bör
införas någon äldrepeng. – –
Utskottet konstaterar vidare att entreprenader
har blivit allt vanligare inom äldreomsorgen.
Många kommuner erbjuder vård och omsorg i olika
former både i egen regi och
entreprenadupphandlad. Samma kvalitetskrav gäller
oavsett formen för verksamheten. Socialstyrelsen
följer utvecklingen inom äldreomsorgen och
redovisar också årligen viss statistik som bygger
på underlag från Statistiska centralbyrån (SCB).
Även Svenska Kommunförbundet följer på olika sätt
utvecklingen inom området. Utskottet anser inte
att något initiativ från riksdagens sida behövs
med anledning av motion – – –.
Utskottet vidhåller att attityderna till äldre
måste ändras i riktning mot att äldres kompetens
och erfarenhet bättre tas till vara. Detta ligger
helt i linje med de av riksdagen fastlagda målen
för äldrepolitiken. Att äldre skall bemötas med
respekt innebär bl.a. att de inte skall
diskrimineras på grund av sin ålder. Äldres vilja
att aktivt delta i samhällsutvecklingen bör
enligt utskottet tas till vara. Utskottet, som
tidigare framhållit vikten av ett mer flexibelt
förhållningssätt till äldres yrkesarbete, kan
konstatera att regeringen till mars 2001 har
aviserat en proposition om höjd ålder för
avgångsskyldighet. Utskottet konstaterar vidare
att en utredare nyligen tillkallats för att lämna
förslag till ett utvidgat skydd mot
diskriminering av äldre. Motionerna – – –
avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda med
det anförda.
Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och
frivilligverksamheter liksom i politiska
organisationer. Utskottet vill betona betydelsen
av såväl pensionärsorganisationernas arbete som
pensionärsråden. Utskottet delar dock bedömningen
att det är osäkert om en lagstiftning om
pensionärsråd skulle leda till ett större
inflytande för dessa. Det ankommer på kommuner
och landsting att utveckla pensionärsrådens
verksamhet ytterligare och att bättre ta till
vara den kunskap och kompetens dessa besitter.
Motionerna – – – avstyrks.
Utskottet delar bedömningen att de äldres
situation i IT-samhället behöver uppmärksammas
vad gäller deras möjligheter att få tillgång till
samhällsservice. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen på området
och vid behov återkommer till riksdagen. Inom
ramen för äldrepolitiken har ekonomiska resurser
avsatts till IT-utveckling för äldre. Många äldre
deltar också i olika IT-verksamheter för
seniorer. Utskottet anser inte att motionerna – –
– bör föranleda något initiativ från riksdagens
sida. Motionerna avstyrks.
Utskottet vidhåller att Sveriges alltmer
mångkulturella karaktär reser krav på att utforma
äldreomsorgen med hänsyn till människors olika
språk och ursprung. Äldre är ofta de starkaste
språkbärarna och även bärare av kultur och
traditioner. Utskottet vidhåller också
uppfattningen att äldreomsorgen i möjligaste mån
bör erbjudas på de äldres modersmål. Det finns
dock vissa svårigheter med att erbjuda alla äldre
som så önskar vård på deras modersmål. Dels
saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan det
innebära stora kostnader när det gäller mindre
grupper. En möjlighet är att kommuner samarbetar
med varandra för att öka möjligheten att
tillgodose mindre gruppers önskemål.
Utskottet konstaterar att regeringen givit
Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och
redovisa exempel på hur olika kommuner
organiserat och genomfört äldreomsorg för
finsktalande. Syftet är att lyfta fram goda
exempel. Enligt utskottets mening bör dessa
erfarenheter även kunna komma andra språkgrupper
till del. Utskottet konstaterar vidare att
Äldreberedningen har att beakta konsekvenser av
det ökande antalet äldre med utländsk bakgrund.
Utskottet vidhåller, mot bakgrund av förra årets
tillkännagivande, att det finns starka skäl att
noga följa utvecklingen på området. Riksdagen bör
inte ta något förnyat initiativ. Motionerna – – –
avstyrks.
Som utskottet anfört vid ett flertal tillfällen
är det angeläget att den enskilde ges möjlighet
att själv bestämma över sin livssituation och det
sätt på vilket omsorgen ges. Enligt
handlingsplanen för äldrepolitiken skall den
äldre kunna lita på att hans eller hennes
individuella behov och önskemål tillgodoses så
långt möjligt. Den enskildes integritet,
självbestämmande och värdighet skall respekteras.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något
initiativ med anledning av motion So521 (s).
Motionen avstyrks.

Den parlamentariska Äldreberedningen (dir. 1998:109)
– Senior 2005 – har i uppgift att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken. Beredningens analyser och förslag
skall utformas utifrån förhållandena i samhället som
berör äldres situation under perioden fr.o.m. år
2005 och de därpå närmast följande åren. Beredningen
skall utgå från ett genderperspektiv samt beakta det
ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och de
konsekvenser detta kan medföra. Viktiga områden som
bör beaktas i beredningens arbete är bl.a.

äldres inflytande och delaktighet i
beslutsprocesser,

tillgängligheten i samhället för äldre med
funktionshinder,

utvecklingen av IT-hjälpmedel för äldre i
hemmiljö samt inom vård och omsorg,

kvalitet inom vård och omsorg,

anhörigas roll i vård och omsorg,

sociala kontakter och umgänge över
generationsgränser,

äldres delaktighet i arbetslivet och möjlighet
att fortsätta ett aktivt yrkesliv efter uppnådd
pensionsålder,

äldres möjligheter att delta i eller ta del av
kulturlivet.

Beredningen skall bedrivas utåtriktat och i nära
kontakt med myndigheter, kommuner, landsting,
pensionärsorganisationer, anhörigorganisationer samt
övriga intressenter. Beredningen skall redovisa
resultatet av sitt arbete till regeringen senast den
1 maj 2003.

Socialstyrelsen har i september 2001 publicerat
rapporten Äldreomsorg för finsktalande i Sverige. I
rapporten konstateras att äldre finländare bor över
hela landet. Behovet av äldreomsorg anpassad till
gruppen är därmed en angelägenhet för nästan alla
kommuner, om än på olika sätt. I förvaltningsområdet
för finska och tornedalsfinska – Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner –
skall kommunerna erbjuda äldreomsorg där hela eller
delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråk. I
55 av landets övriga kommuner finns någon form av
verksamhet som syftar till att erbjuda äldreomsorg
med finsktalande personal. Styrelsen anför att
mycket tyder på att bättre anpassad äldreomsorg kan
erbjudas äldre finländare utan större kostnader.
Initialt kan kostnader uppkomma för att starta en
verksamhet, men kostnadsökningen är ofta temporär.

I november 2001 redovisade Socialstyrelsen en
kartläggning av särskilt boende Vad är särskilt i
särskilt boende för äldre? Socialstyrelsen
konstaterar att äldreboendet fortfarande präglas av
stora skillnader mellan olika boendeformer. En
kvarvarande vårdtrappa riskerar också att leda till
att äldre tvingas flytta mellan olika boenden vid
förändrat vårdbehov.

Socialministern besvarade den 8 maj 2001 en
interpellation om konkurrensutsättningen inom
äldreomsorgen. Ministern anförde bl.a. följande:
Det är av stor vikt att kommunens underlag vid
upphandling är så utformat att det möjliggör en
bedömning av såväl kvalitet som pris vid beslut
om vem som skall få uppdraget. Det är också
viktigt att kommunen sätter upp tydliga mål för
kvaliteten i verksamheten och att man har en bra
kontroll över att kvaliteten upprätthålls. Jag
vill understryka att det enligt lagstiftningen är
kommunen som ytterst är ansvarig gentemot den
enskilde, oavsett om det är kommunen eller en
privat entreprenör som driver verksamheten.
I den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) lyfts äldres
inflytande i samhället och över sin vardag fram
som ett av äldrepolitikens mål. Äldre bör
självklart finnas representerade bland
förtroendevalda i kommuner, landsting och
riksdag. Det är också viktigt att
pensionärsorganisationernas möjlighet att
medverka i processen inför beslut i kommuner och
landsting som rör äldres förhållanden tas till
vara. Jag kan se att frågor om
konkurrensutsättning kan vara ett viktigt område
att ta upp i de lokala pensionärsråden.
Den enskildes inflytande över den egna vård-
och omsorgssituationen kan ske dels i samband med
beslut om biståndsinsatser, dels i samband med
genomförandet av insatserna. Detta regleras i
socialtjänstlagen och förvaltningslagen.
Som jag inledningsvis nämnde finns
kunskapsbrister vad gäller konsekvenserna av den
konkurrensutsättning som sker inom äldreomsorgen.
Jag kommer därför att ta initiativ till att en
utvärdering görs i denna fråga.

Europeiska gemenskapernas kommission har nyligen
publicerat ett meddelande om Hälso- och sjukvårdens
och äldreomsorgens framtid: att garantera
tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet,
KOM (2001)723 slutlig. I meddelandet analyseras
inverkan av en åldrande befolkning, utvecklingen av
ny teknik och behandling och ökat välstånd. Tre
långsiktiga mål redovisas: tillgänglighet, kvalitet
och finansiell hållbarhet. Vårdsystemens
organisation, finansieringsformer och planering av
vårdutbudet för att tillgodose befolkningens behov
är en uppgift för medlemsstaterna. Denna uppgift
sköts emellertid inom en allmän ram som berör
gemenskapens politik på många områden, vilket
motiverar att ett europeiskt samarbete utvecklas,
anförs det.

Statens folkhälsoinstitut har nyligen publicerat
rapporten Folkhälsoarbete bland äldre. Hur har
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete bland
äldre fortlöpt? I rapporten konstateras bl.a. att de
friska äldre måste bli mer synliga i landstingens
och kommunernas hälsopolitiska dokument.
Samhällsplaneringen i stort bör vara uppmärksam på
vad strukturella förändringar kan innebära för en
äldre person. Pensionärs- och andra
frivilligorganisationer spelar en viktig roll i det
hälsofrämjande arbetet, anförs det i rapporten.

Rapporten bereds för närvarande inom
Socialdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står bakom de nationella målen för
äldrepolitiken som beslutades våren 1998. Äldre
skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i
samhället och över sin vardag, kunna åldras i
trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med
respekt samt ha tillgång till god vård och omsorg.
Utskottet avstyrker därmed motion So239 (c) yrkande
1 med förslag om ytterligare mål. Även motion So347
(c) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet vidhåller att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin
livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer mångkulturella karaktär
reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med
hänsyn till människors olika språk och kultur.
Utskottet konstaterar att den parlamentariska
Äldreberedningen Senior 2005 har i uppgift att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande och
delaktighet i beslutsprocesser och i samhällslivet.
Äldreberedningen har också i uppdrag att särskilt
beakta genderperspektivet liksom det ökande antalet
äldre med utländsk bakgrund och de konsekvenser
detta kan medföra. Motionerna So3 (m) yrkandena 1, 3
och 4, So203 (m), So239 (c) yrkande 5, So263 (v)
yrkande 10, So302 (kd) yrkande 1, So464 (s), So509
(v) yrkande 3, So520 (s), So613 (kd) yrkande 1, 2,
10 och 12, So630 (fp) yrkande 8 och Sf402 (mp)
yrkande 7 avstyrks. Utskottet anser inte heller att
motion So610 (kd) yrkande 1 bör föranleda något
initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks.
Utskottet vidhåller att det inte bör införas någon
äldrepeng. Motionerna So3 (m) yrkande 5, So205 (m),
So630 (fp) yrkande 3, So637 (fp) yrkande 4, Sk288
(m) yrkande 15, Sk433 (m) yrkande 3 och N319 (m)
yrkande 13 avstyrks därmed. Utskottet vidhåller
också att det inte bör tillsättas någon utredning om
obligatorisk äldrevårdsförsäkring. Motion So3 (m)
yrkandena 6, 14 och 15 avstyrks.
Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och
frivilligverksamheter liksom i politiska
organisationer. Utskottet vill betona betydelsen av
såväl pensionärsorganisationernas arbete som
pensionärsrådens. Det ankommer på kommuner och
landsting att utveckla pensionärsrådens verksamhet
ytterligare och att bättre ta till vara den kunskap
och kompetens dessa besitter. Inte minst är det
angeläget att beakta pensionärsrådens synpunkter vid
samhällsplaneringen. Statens folkhälsoinstitut har i
sin rapport betonat vikten av att vid
samhällsplanering i stort vara uppmärksam på vad
strukturella förändringar kan innebära för en äldre
person. Rapporten bereds för närvarande i
Socialdepartementet. Utskottet anser inte att det
behövs något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motionerna So263 (v) yrkande 3, So613
(kd) yrkande 13 och So630 (fp) yrkande 5. Motionerna
avstyrks.
Med anledning av motion So3 (m) vill utskottet
understryka att kommunen enligt 2 kap. 2 §
socialtjänstlagen (2001:453) har det yttersta
ansvaret för att de som vistas i kommunen får det
stöd och den hjälp som de behöver. Enligt 2 kap. 3 §
samma lag får en äldre person med behov av
omfattande vård- och omsorgsinsatser som önskar
flytta till annan kommun ansöka om behövliga
insatser. En sådan ansökan skall behandlas som om
den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen. Den
enskilde har enligt 16 kap. 3 § rätt att överklaga
biståndsbeslut via förvaltningsbesvär. Motion So3
(m) yrkandena 2, 7 och 13 är därmed tillgodosedda.
Flera motioner tar upp frågor kring äldreboenden.
Enligt socialtjänstlagen skall kommunerna verka för
att äldre människor får goda bostäder och ge dem som
behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan
lättåtkomlig service. Kommunerna skall vidare
inrätta särskilda boendeformer för service och
omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt
stöd. Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera
tillfällen har beslutat om stöd för ny- och
ombyggnad av äldrebostäder för att påskynda
utbyggnaden. Inom den ordinarie bostadsmarknaden har
under 1990-talet seniorboende blivit allt vanligare.
Härmed avses vanliga bostäder för äldre (vanligen
över 55 år) som inte förmedlas efter behovsprövning
och biståndsbeslut. Utskottet utgår också ifrån att
Äldreberedningen Senior 2005 bevakar frågan. Något
initiativ från riksdagen med anledning av motionerna
So285 (kd), So356 (kd) yrkandena 1 och 3, So613 (kd)
yrkande 11, So630 (fp) yrkandena 6 och 7 behövs
inte. Motionerna avstyrks.
Utskottet konstaterar att entreprenader har blivit
allt vanligare inom äldreomsorgen. Många kommuner
erbjuder vård och omsorg i olika former både i egen
regi och entreprenadupphandlad. Samma kvalitetskrav
gäller oavsett formen för verksamheten. Såväl
Socialstyrelsen som Svenska Kommunförbundet följer
på olika sätt utvecklingen inom området. Utskottet
anser inte att något initiativ från riksdagens sida
behövs med anledning av motionerna So239 (c) yrkande
4, So263 (v) yrkande 9, So345 (v) yrkande 3 och
So588 (s). Motionerna avstyrks.

Tillsynsverksamheten m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
tillsynsverksamheten. Utskottet anser inte
att någon ändring av tillsynsorganisationen
bör göras, men det är angeläget att utöka
samordningen och samverkan mellan
Socialstyrelsen och länsstyrelserna när det
gäller tillsynsfunktionen. Utskottet
avstyrker en motion om en översyn av hälso-
och sjukvårdslagen i syfte att sammanföra de
regler som styr äldreomsorgen till en lag.
Utskottet anser vidare att det ankommer på
Socialstyrelsen att utforma föreskrifter och
allmänna råd avseende den s.k. lex Sarah. En
motion om detta avstyrks. Jämför
reservationerna 18 (m), 19 (v) och 20 (v).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om en förstärkt oberoende tillsyn
på äldreomsorgsområdet (yrkande 12). Motionärerna
anför att en statlig oberoende tillsynsmyndighet på
hälso- och sjukvårdsområdet bör införas. Denna bör
även ansvara för tillsynen av äldre- och
handikappomsorgen. Tillsynsmyndighetens uppgifter
skall vara att ackreditera nya vård- och
omsorgsgivare, att kvalitetssäkra vård och omsorg
samt att göra regelbunden medicinsk revision och
övergripande tillsyn. Detta kräver en kraftfull
tillsynslag där man sammanför nu aktuella lagrum om
tillsyn, anförs det.

I motion So297 av Berit Adolfsson (m) begärs
tillkännagivande om tillsynsansvar och
kvalitetssäkring i äldrevården. Motionären anför att
en möjlig orsak till brister i sjukvård, omvårdnad
och trygghet kan vara att tillsynsansvaret är delat
mellan länsstyrelsen och Socialstyrelsen. Hon anser
att det endast borde finnas en tillsynsmyndighet som
innefattar både sjukvård och omvårdnad.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att utveckla vad i motionen anförs om
tillämpningen av lex Sarah (yrkande 8). Motionärerna
anför att det är svårt att anmäla en arbetsgivare,
kollega eller föreståndare även om det finns goda
grunder för anmälan. Det är inte bra om anmälningar
inte görs på grund av rädsla hos personalen att
uppge sitt namn och för de eventuella följder en
anmälan kan få för anmälaren. Motionärerna anser att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utveckla sina
föreskrifter och allmänna råd, SOSFS 2000:5 (S), så
att tillämpning och riktlinjer klargörs för hur
anmälan omhändertas, samt att möjligheten till
trygghet för anmälaren utvecklas så att lagen får
fullt genomslag. I samma motion begärs också
tillkännagivande om en samlad lagstiftning i
äldreomsorgen (yrkande 7). Motionärerna konstaterar
att äldreomsorgen i dag styrs av två lagar, hälso-
och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har
bedömts som komplicerat att samla de regler som styr
äldreomsorgen till en lag. Det skulle kräva en
särskild översyn. Motionärerna anser att denna
översyn bör göras.

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 2000/01:80 om ny socialtjänstlag
gjorde regeringen bedömningen att det pågående
samarbetet mellan Socialstyrelsen och
länsstyrelserna i syfte att stärka tillsynsarbetet
och utveckla tillsynen mot en större samordning och
enhetlighet i tillsyn borde fortsätta. Enligt
regeringen finns det mycket som talar för att
tillsynen över hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör organiseras och utövas enhetligt
i en gemensam tillsynsmyndighet.
Socialtjänstutredningen har övervägt detta och andra
alternativ. Regeringen konstaterade att behovet av
en ökad samordning och samverkan mellan
myndigheterna i deras tillsynsfunktion är angelägen.
Däremot är regeringen tveksam till att formalisera
denna samverkan genom att, som utredningen föreslog,
ge Socialstyrelsen i uppgift att leda
länsstyrelsernas tillsyn genom allmänna råd och
föreskrifter. Förslaget innebär bl.a. att
länsstyrelserna skulle förlorar en del av sin
självständighet, vilket enligt regeringen bl.a. kan
leda till att tillsynen inte kan anpassas till
regionala och lokala förhållanden.

Regeringen påpekade att den nyligen tillkallat en
särskild utredare med uppdrag att utreda hur den
statliga tillsynen kan göras till ett tydligare och
effektivare förvaltningspolitiskt instrument som
bättre bidrar till kontroll och genomförande av
demokratiskt fattade beslut (Ju 2000:06, dir.
2000:62). Regeringen avser att i detta sammanhang
ytterligare belysa frågan om tillsynsbegreppets
innebörd och tillsynens reglering.

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) 14 kap. 2 §
skall var och en som är verksam inom omsorger om
äldre människor eller människor med funktionshinder
vaka över att dessa får god omvårdnad och lever
under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar
eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande
i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla
detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet
avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla
missförhållandet till tillsynsmyndigheten.

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och
allmänna råd om anmälan av missförhållanden i
omsorger om äldre och funktionshindrade enligt 71 a
§ socialtjänstlagen (1980:620), SOSFS 2000:5.
Föreskrifterna gäller fortfarande (71 a § motsvarar
14 kap. 2 § i den nya lagen).

I betänkande 2000/01:SoU18 behandlade utskottet
propositionen om en ny socialtjänstlag. Utskottet
anförde då bl.a. följande (s. 37–38):
Utskottet ställer sig bakom förslaget att
tydliggöra länsstyrelsens tillsynsansvar för den
socialtjänst som kommuner och enskilda bedriver.
Utskottet ser också positivt på förslaget att ge
länsstyrelserna rätt att inspektera all
socialtjänstverksamhet som står under dess
tillsyn, dvs. även den som bedrivs i kommunal
regi. Utskottet har heller inget att erinra mot
att länsstyrelsen ges möjlighet att ingripa mot
missförhållanden även i särskilda boendeformer
för äldre, i bostäder med särskild service för
funktionshindrade och inom den kommunala
hemtjänsten. I motion So48 (m) yrkas avslag på
förslagen som rör länsstyrelsernas
tillsynsuppgifter under anförande att
länsstyrelsernas stödjande roll gentemot
kommunerna bör utvecklas, inte den
kontrollerande. Utskottet konstaterar att den
nuvarande bestämmelsen om att länsstyrelserna
genom rådgivning m.m. skall se till att
socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett
ändamålsenligt sätt oförändrad i sak förts över
till 13 kap. 2 § andra stycket i förslaget till
ny socialtjänstlag. Att länsstyrelserna får
utökade befogenheter när det gäller inspektioner
och ingripanden mot missförhållanden ser
utskottet som en viktig del i arbetet för att
förbättra kvaliteten och säkerheten inom vård och
omsorg. – – –
Utskottet delar regeringens uppfattning att
någon ändring av tillsynsorganisationen inte bör
göras men att det är angeläget att utöka
samordningen och samverkan mellan Socialstyrelsen
och länsstyrelserna när det gäller deras
tillsynsfunktion. Det pågående samarbetet mellan
myndigheterna i syfte att stärka tillsynsarbetet
och utveckla tillsynen mot en större grad av
samordning och enhetlighet måste enligt
utskottets mening fortsätta. Vidare konstaterar
utskottet att en särskild utredare har fått i
uppdrag att se över den statliga tillsynen.
Resultatet av detta arbete bör avvaktas.
Utskottet avstyrker med det sagda motionerna – –
–.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:259).

Tillsynsutredningen har i dagarna avlämnat
betänkandet Statlig styrning. Granskning på
medborgarnas uppdrag (SOU 2002:14). I betänkandet
redovisas en bred översikt av den statliga
tillsynen. Utredningens redovisningar bygger dels på
en heltäckande inventering av lagar om statlig
tillsyn, tillsynsorgan och tillsynsobjekt, dels ett
stort antal exempel vilka illustrerar ett antal
legala, organisatoriska och praktiska perspektiv på
dagens tillsyn. Några förslag läggs inte utan dessa
kommer att redovisas i utredningens slutbetänkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att någon ändring av
tillsynsorganisationen inte bör göras men att det är
angeläget att utöka samordningen och samverkan
mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna när det
gäller deras tillsynsfunktion. Det pågående
samarbetet mellan myndigheterna i syfte att stärka
tillsynsarbetet och utveckla tillsynen mot en större
grad av samordning och enhetlighet måste således
fortsätta. Utskottet konstaterar att den särskilde
utredaren som har fått i uppdrag att se över den
statliga tillsynen i sitt slutbetänkande skall lämna
förslag till hur tillsynen kan göras tydligare och
effektivare. Utskottet anser att resultatet av det
pågående arbetet på området bör avvaktas. Motionerna
So3 (m) yrkande 12 och So297 (m) avstyrks därmed.

Utskottet är inte berett att nu ta initiativ till
en utredning om en översyn av hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen i syfte att
sammanföra de regler som styr äldreomsorgen till en
lag. Motion So263 (v) yrkande 7 avstyrks därmed.
Utskottet anser inte att någon ändring bör göras i
den s.k. lex Sarah, 14 kap. 2 § socialtjänstlagen
(2001:453). Det ankommer på Socialstyrelsen att
utforma föreskrifter och allmänna råd utifrån
gällande lagstiftning. Utskottet har erfarit att
Socialstyrelsen till sommaren kommer att presentera
en uppföljning och analys av samtliga lex Sarah-
anmälningar under år 2001. Motion So263 (v) yrkande
8 avstyrks.

Kvalitetsarbete i äldreomsorgen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
kvalitetsarbete i äldreomsorgen. Utskottet
hänvisar till att de insatser som staten,
Landstings-förbundet och Svenska
Kommunförbundet kommit överens om i
utvecklingsavtalet för åren 2002–2004 är väl
ägnade att höja kvaliteten på såväl
medicinska insater som omvårdnad och
rehabilitering. Regeringen har aviserat en
proposition i mars 2002 angående samverkan
mellan landsting och kommun. Jämför
reservationerna 21 (v), 22 (kd), 23 (fp) och
24 (m, kd, c, fp).

Motioner

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
prioritering av äldres rehabilitering (yrkande 4).
Motionärerna anför att rehabiliteringen för äldre är
oerhört viktig. Den bidrar till en ökad
självständighet för den enskilde samtidigt som den,
rätt använd, kan minska behovet av fortsatta
omvårdnadsinsatser. Vidare yrkas att riksdagen begär
att regeringen ger Äldreberedningen – Senior 2005
ett tilläggsdirektiv om vad i motionen anförs om
minimikrav i äldreomsorgen (yrkande 2). Motionärerna
anser att det allvarligt bör övervägas om det genom
lagstiftning kan säkerställas en norm för kvaliteten
i vård och omsorg av de äldre.

I motion So485 av Chatrine Pålsson (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
rehabiliteringslag (yrkande 2). Motionären anför att
äldre synskadade diskrimineras i rehabiliteringen.
Detta gäller också på hjälpmedelsområdet där
landstingen ogärna kostar på de äldre nya och dyrare
hjälpmedel.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
beaktande av den psykosociala aspekten i äldrevården
(yrkande 6). Motionärerna anför att gruppen äldre
med psykiatriska besvär är dåligt kartlagd. De
avvisas ofta i primärvård och psykiatri och inom den
kommunala äldreomsorgen finns sällan kompetens att
hantera dessa problem. Därför bör det inrättas en
seniormottagning där äldre kan få rådgivning,
samtalsstöd och psykoterapi.

I motion So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger Davidson
(båda kd) begärs tillkännagivande om att överväga
eventuell skatteväxling avseende läkarmedverkan i de
kommunala äldreboendena (yrkande 2). Socialstyrelsen
har pekat på bristerna i läkarmedverkan i den
kommunala äldreomsorgen. Motionärerna anför att man
måste ge kommunerna särskilda medel för att kunna
”köpa” läkarservice.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen begär att regeringen gör en
samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär (yrkande 6).
Motionärerna anför att många äldre köar för vård av
åldersbetingade funktionshinder som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. När man inte
erhåller vård uppkommer, utöver mänskligt lidande,
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs om
konvalescenthem (yrkande 10), om förbättrad
rehabilitering för äldre (yrkande 11) och om att
införa en omsorgsgaranti (yrkande 13). Motionärerna
anför att det är nödvändigt med samverkansavtal
mellan landsting och kommuner för att förbättra de
äldres rehabilitering. Kommuner och landsting måste
också i samarbete införa en ny vårdform mellan
slutenvården och boendet för äldre – en modern form
av konvalescenthem byggd på kunskap kring
rehabilitering.

Bakgrund och tidigare behandling

Den parlamentariska äldreberedningen har, som
tidigare redovisats, i uppgift att skapa
förutsättningar för en långsiktig utveckling av
äldrepolitiken. Beredningens analyser och förslag
skall utformas utifrån förhållandena i samhället som
berör äldres situation under perioden fr.o.m. år
2005 och de därpå följande åren. Beredningens
förslag skall bidra till måluppfyllelsen med
avseende på de av riksdagen fastställda nationella
målen för äldrepolitiken. Om så erfordras skall
beredningen föreslå nya mål. Viktiga områden som
skall beaktas i beredningens arbete är bl.a. äldres
inflytande och delaktighet i beslutsprocesser,
kvalitet inom vård och omsorg, sociala kontakter och
umgänge över generationsgränser, äldres möjlighet
att delta i eller ta del av kulturlivet. Beredningen
skall redovisa resultatet av sitt arbete till
regeringen senast den 1 maj 2003.

I betänkande 2000/01:SoU5 behandlade utskottet
regeringens förslag till nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården.
Utskottet anförde angående hälso- och sjukvård
för äldre bl.a. följande (s. 27–28):
Utskottet anser att det är av största vikt att så
snart som möjligt komma till rätta med de brister
som Socialstyrelsen påtalat. Som anförs i
propositionen måste hälso- och
sjukvårdsinsatserna, både i särskilt boende och i
hemsjukvården, därför förstärkas väsentligt med
ytterligare resurser och kompetens. Enligt
utskottets uppfattning är de insatser som
parterna kommit överens om i utvecklingsavtalet
väl ägnade att höja kvaliteten på såväl
medicinska insatser som omvårdnad och
rehabilitering.
En central fråga inom vården och omsorgen av
äldre och funktionshindrade i särskilda
boendeformer och i hemsjukvården är läkarens
roll. Personer i särskilda boenden och inom
hemsjukvården skall självfallet vara
tillförsäkrade läkarinsatser på motsvarande sätt
som den som själv kan uppsöka vården. Detta
innebär att läkarinsatser skall vara tillgängliga
under hela dygnet, vilket också är en
förutsättning för att undvika onödiga och för
patienten påfrestande sjukhusinläggningar.
Utskottet instämmer därför i regeringens
bedömning att avtalet om utvecklingsinsatser bör
resultera i att de som bor i särskilt boende
eller har hemsjukvård får en medicinsk bedömning
av läkare när de behöver det samt konsultation
eller hembesök utan dröjsmål.
Utskottet vill betona vikten av samverkan
mellan landsting och kommuner. Som ovan anförs
har en utredning tillsatts för att se över bl.a.
denna fråga. Utredningen skall inom kort redovisa
sitt uppdrag. Utskottet utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag som syftar
till att underlätta samverkan mellan huvudmän.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
inriktning och åtgärder för att förbättra hälso-
och sjukvårdsinsatserna i den kommunala
primärvården (avsnitt 7.2). Motionerna – – –
avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda
med det anförda.
I betänkande 2000/01:SoU9 behandlade utskottet
senast motioner om kvalitetsarbete inom
äldreboenden m.m. (För ytterligare information se
s. 16–21.) Utskottet anförde då följande (s. 20):
Utskottet vidhåller att det är av största vikt
att så snart som möjligt komma till rätta med de
brister som Socialstyrelsen påtalat. Utskottet
vidhåller också att de insatser som staten,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
kommit överens om i utvecklingsavtalet för åren
2002–2004 är väl ägnade att höja kvaliteten på
såväl medicinska insatser som omvårdnad och
rehabilitering. Utskottet vidhåller även att
avtalet om utvecklingsinsatser bör resultera i
att de som bor i särskilt boende eller har
hemsjukvård får en medicinsk bedömning av läkare
när de behöver det samt konsultation eller
hembesök utan dröjsmål.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse
att Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet nyligen inlett ett gemensamt
arbete om medicinskt färdigbehandlade patienter.
Vidare har Samverkansutredningen nyligen avlämnat
sitt slutbetänkande.
Socialstyrelsen har tagit fram nya allmänna råd
om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och
handikappade (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten
Äldreuppdraget pekar styrelsen på att
utvecklingen av kvalitetssystem är en process som
tar tid och behöver stöd och att kommunerna nu
har påbörjat denna process. Utskottet anser det
angeläget att kommunerna aktivt arbetar vidare
med att utveckla kvalitetssäkringssystem för
äldreomsorgen. Utskottet är dock inte berett att
föreslå några minimikrav eller fastställa någon
omsorgsgaranti.
Riksdagen bör inte ta något initiativ på
området. Motionerna – – – avstyrks.

Socialstyrelsen har i Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken. Lägesrapport 2001 redovisat att en
studie av förekomsten och innehållet i
samverkansavtal mellan kommuner och landsting
beträffande läkarmedverkan i den kommunala
äldreomsorgen visar att ungefär hälften av landets
kommuner har sådana avtal. Innehållet i avtalen
uppvisar stora skillnader vad gäller omfattning och
grad av precision. Styrelsens slutsats är att
samverkan mellan kommun och landsting beträffande
vården och omsorgen måste bli bättre.
Samverkansavtal för att säkra läkarinsatserna i den
kommunala hälso- och sjukvården och äldreomsorgen
måste ses som ett krav inom ramen för den nationella
handlingsplanen för utveckling av hälso- och
sjukvården. Socialstyrelsen konstaterar att
rehabilitering ännu inte är en självklar del av
vården och omsorgen om de äldre. Styrelsen anser
dock att samverkan för att stärka de äldres
rehabiliteringsmöjligheter kan utvecklas inom ramen
för avtal, i form av samfinansierade verksamheter
och gemensamma utvecklingsarbeten, t.ex. beträffande
samordnad vårdplanering.

Samverkansutredningen har avlämnat betänkandet
Samverkan. Om gemensamma nämnder på vård- och
omsorgsområdet, m.m. (SOU 2000:114).

Regeringen har aviserat en proposition i mars 2002
angående samverkan mellan landsting och kommuner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att rehabiliteringen för äldre är
mycket viktig. Den bidrar till en ökad
självständighet för den enskilde samtidigt som den
kan minska behovet av fortsatta eller utökade
omvårdnadsinsatser. De insatser som staten,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
kommit överens om i utvecklingsavtalet för åren
2002–2004 är, enligt utskottets mening, väl ägnade
att höja kvaliteten på såväl medicinska insatser som
omvårdnad och rehabilitering. Utskottet vidhåller
att avtalet om utvecklingsinsatser bör resultera i
att de som bor i särskilt boende eller har
hemsjukvård får en medicinsk bedömning av läkare när
de behöver det samt konsultation eller hembesök utan
dröjsmål.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
inlett ett gemensamt arbete om medicinskt
färdigbehandlade patienter. Vidare har regeringen
aviserat en proposition i denna månad angående
samverkan mellan landsting och kommuner.
Socialstyrelsen har tagit fram allmänna råd om
kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och
handikappade (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten
Äldreuppdraget pekar styrelsen på att utvecklingen
av kvalitetssystem är en process som tar tid och
behöver stöd och att kommunerna nu har påbörjat
denna process. Utskottet anser det angeläget att
kommunerna aktivt arbetar vidare med att utveckla
kvalitetssäkringssystem för äldreomsorgen. Utskottet
är dock inte berett att föreslå några minimikrav
eller fastställa någon omsorgsgaranti.
Motionerna So263 (v) yrkandena 2 och 4, So485 (kd)
yrkande 2, So610 (kd) yrkande 2, So613 (kd) yrkande
6 och So630 (fp) yrkandena 10, 11 och 13 är i viss
mån tillgodosedda med det anförda. Motionerna
avstyrks.
Riksdagen har beslutat tillföra kommunsektorn
ytterligare 1,25 miljarder kronor per år under åren
2002–2004 för att korta väntetiderna och förbättra
tillgängligheten till behandlingar inom hälso- och
sjukvården. En överenskommelse har träffats mellan
staten och Landstingförbundet om åtgärder för ökad
tillgänglighet inom hälso- och sjukvården. Målet är
att skapa varaktigt förbättrad tillgänglighet. I
budgetpropositionen 2001/02:1 aviserar regeringen
att satsningen kommer att bli föremål för en
noggrann uppföljning i syfte att säkra att avsedda
effekter nås. Utskottet anser inte att något
initiativ bör tas från riksdagen sida med anledning
av motion So239 (c) yrkande 6. Motionen avstyrks.

Demensvård m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om demensvård
m.m. Utskottet konstaterar att regeringen
nyligen har beslutat att inrätta en
arbetsgrupp inom Socialdepartementet för att
sammanställa befintliga kunskaper om
situationen för personer med demenssjukdomar
och deras anhöriga samt identifiera
utvecklingsområden där åtgärder behöver
sättas in på olika nivåer. Motioner om
rättsskydd för dementa avstyrks med
hänvisning till att direktiv är under
utarbetande till en utredning angående
förmynderskap. Utredningen kommer även att ta
upp vissa frågor om gode män och förvaltare.
Jämför reservationerna 25 (m), 26 (v), 27
(kd), 28 (m), 29 (v), 30 (c) och 31 (fp).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ställföreträdarfrågan
(yrkande 19). Motionärerna efterlyser den utredning
som regeringen lovat tillsätta i syfte att ser hur
skyddet för personer med nedsatt förmåga till egna
beslut och förmåga att förmedla sig kan stärkas.
Rätten till integritet och rättssäkerhet måste kunna
garanteras även för dem som inte är kommunicerbara.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att
utveckla vad i motionen anförs om dementas
rättigheter (yrkande 5). I de allra flesta fall
saknar den demenssjuke möjlighet att själv kunna
uttrycka sin vilja. Trots detta är varken rätten
till företrädare eller förekomsten av tvångsåtgärder
mot dementa, exempelvis låsta dörrar, fullt ut
reglerad.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vikten av specialiserad
demensvård och kvalificerade demensutredningar
(yrkande 7).

I motion So286 av Sven Brus (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
diskriminering av de demenssjuka inom vården.
Motionären anför att dementa ofta diskrimineras inom
vården på grund av bristande resurser och avsaknad
av kompetens.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om ökad rättssäkerhet för
demenssjuka (yrkande 19). Socialtjänstlagen och
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade är s.k. rättighetslagstiftning.
För att den enskilde skall få tillgång till
rättigheterna förutsätts att personen har
förutsättningar och förmåga att ta till vara sin
rätt, anför motionärerna. Enligt regelverk för
hälso- och sjukvårdens verksamhet fordras den
enskildes samtycke till vård och
behandlingsåtgärder. Huvudmän och yrkesutövare samt
legala ställföreträdare, gode män och förvaltare har
ett oerhört stort ansvar, med respekt för individens
självbestämmande, anför motionärerna. De anser att
gällande lagstiftning behöver förbättras och
förtydligas för att öka rättssäkerheten för
demenssjuka.

I motion So339 av Birgitta Carlsson och Lena Ek
(båda c) yrkas att regeringen lägger fram lagförslag
till förbättring av rättsskydd för dementa och
psykiskt handikappade personer som inte kan föra sin
egen talan när de utsatts för någon form av
rättsövergrepp.

I motion So444 av Sonja Fransson (s) begärs
tillkännagivande om tvärvetenskaplig kunskap för
tillfredsställande rättsskydd för personer med
demenssjukdomar.

Frågor kring stöd till anhöriga tas upp i flera
motioner.

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om vad som anförs dels om att
uppmärksamma och stödja anhöriga (yrkande 20), dels
om att anhörigbegreppet bör utvidgas till ett
närståendebegrepp (yrkande 21) och dels om
förutsättningarna för frivilliga insatser (yrkande
22). I stället för att bara inta en biroll, vid
sidan av offentliga insatser, bör närstående få
möjlighet att ta ett ökat ansvar för de anhörigas
situation om de så önskar. Den offentliga sektorn
skall komplettera, stimulera och stödja människors
egna insatser. Viljan till frivilliga insatser ökar
med ett system som är lyhört för individuella behov
och önskningar och som förmår åstadkomma flexibla
lösningar. Motionärerna anser att anhörigbegreppet
bör ersättas av närstående. Det inkluderar den till
omsorgstagaren närstående så att denne likt anhöriga
kan få del av ekonomisk ersättning och stöd.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om ett permanent anhörigstöd
(yrkande 6). Motionärerna konstaterar att Anhörig
300 har specialdestinerade resurser för att
stimulera kommunerna att utveckla anhörigstödet.
Medel är avsatt t.o.m. 2004, varefter kommunerna
skall ha integrerat anhörigstödet i det löpande
arbetet. Motionärerna anser att det redan nu finns
anledning att tillföra fortsatta specialdestinerade
medel under nästkommande mandatperiod.

I motion So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om nationellt resurscenter för
anhörigstöd (yrkande 3) och om anhöriganställning
(yrkande 5). Motionärerna anför att ett nationellt
resurscenter skulle kunna fungera som en
kunskapsresurs för de kommuner som arbetar med
anhörigvård. Ute i kommuner finns goda exempel på
idéer och arbetssätt. Motionärerna anser vidare att
frågan om yngre anhöriga skall kunna anställas och
omfattas av trygghetsförsäkringar och pensionsavtal
måste lyftas fram.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda c) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om att insatser görs med målsättning att
förbättra anhörigvården (yrkande 5). Motionärerna
anför att det måste finnas tillgång till
växelvårdsplatser och att det behövs förbättrade
regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för
närstående att anställas.

I motion Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs tillkännagivanden dels som uppföljning och
kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna (yrkande 2), dels om
överläggningar mellan kommunförbunden och staten om
förbättrade förutsättningar för närståendevård och
hemsjukvården (yrkande 3).

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård har en närstående som vårdar
någon som är svårt sjuk rätt till ersättning för tid
då han avstår från förvärvsarbete i samband med
vården (4 §). Ersättning utges för högst 60 dagar (6
§). (I vissa fall av hivinfektion utges ersättning i
240 dagar.)

Enligt 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) bör
socialnämnden genom stöd och avlösning underlätta
för dem som vårdar närstående som är långvarigt
sjuka eller äldre eller som har funktionshinder.

I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården anförde
regeringen att den ansåg att det finns anledning att
även efter perioden 1999–2001 aktivt arbeta för att
stödja anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre
eller människor med funktionshinder.
Resurstillskottet till hälso- och sjukvården borde
därför riktas även mot detta område. Regeringen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har
i avtalet om utvecklingsinsatser enats om att den
särskilda satsningen för att stödja anhörigvården
skall pågå också under åren 2002–2004.

Utskottet behandlade senast en motion om demensvård
i betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet redovisade då
bl.a. att Socialstyrelsen i juni 2000 publicerat
Äldreuppdraget – Slutrapport (Socialstyrelsen följer
upp och utvärderar 2000:4). Socialstyrelsen
konstaterar att demens är en folksjukdom som drabbar
en stor andel av den äldre befolkningen.
Demenssjukdomen är starkt åldersrelaterad, vilket
innebär att andelen dementa i befolkningen ökar i
takt med att andelen äldre ökar. Socialstyrelsen
anser att angelägna insatser inom demensvården är
att förbättra allmänhetens kunskaper om
demenssjukdomen, att utveckla vård- och
behandlingsmöjligheterna, att utveckla diagnostiken
och ge den enskilde ”rätt till en utredning” och att
kontinuerligt stödja personalens
kompetensutveckling.

Vidare redovisades vad utskottet anfört i
betänkande 1999/2000:SoU9:
Utskottet vill än en gång understryka vikten av en god vård för
de demenssjuka. Alla som behöver utredas
beträffande demens bör utan dröjsmål ges den
möjligheten. Utskottet vill också understryka
vikten av kompetensutveckling hos personalen inom
demensvården för att kunna tillgodose behovet av
demensutredningar och en god omvårdnad. De
regionala forsknings- och utvecklingscentrum inom
äldreområdet som nu är under uppbyggnad skall
medverka till en lokalt förankrad och praktiknära
kunskapsutveckling inom både äldreomsorg och
äldresjukvård. Dessa centrum bör bli viktiga
instrument i att utveckla personalens kunskap och
kompetens om demenssjukdomar och bemötande av
personer med demens.
Utskottet konstaterar att utbyggnaden av
gruppboenden för dementa och dagverksamhet har
inneburit en kvalitativ utveckling av
demensvården i hela landet. Många dementa bor
dock i eget boende, ibland med mer eller mindre
omfattande stödinsatser från anhöriga. Den
uppsökande verksamheten inom hemtjänsten kan här
bli ett viktigt instrument för att finna dessa
personer och deras anhöriga och erbjuda stöd från
samhällets sida. Utskottet anser att det behövs
en fortsatt utbyggnad av dagvården för
demenssjuka liksom möjlighet till avlösning och
växelvårdsplatser. Även insatser från
hemsjukvården är viktiga för att bistå den sjuke
och stötta de anhöriga. Kommunerna har i sina
redovisningar till Socialstyrelsen av sina planer
för utvecklingen av stödet till anhöriga anfört
att de nu satsar mer på individuellt anpassat
stöd och på att förbättra kvaliteten i
anhörigstödet.
Vid behandlingen av den nationella
handlingsplanen tillstyrkte riksdagen att 60
miljoner kronor avsattes under perioden 1999–2001
för att förstärka äldreforskningen.
Socialvetenskapliga forskningsrådet som utarbetat
ett nationellt forskningsprogram för äldre och
åldrande pekar på att en stor del av
äldreforskningen till sin karaktär är tvär- och
mångvetenskaplig.
Slutligen vill utskottet än en gång understryka
vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna
noga följer vården. Motionerna – – – är därmed i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet vidhöll i betänkande 2000/01:SoU9 till
fullo den inställning man årligen, under senare år,
redovisat om vikten av en god vård för de
demenssjuka. Den aktuella motionen avstyrktes
därmed.

Utskottet behandlade också motioner om anhörigstödet i
betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde då
bl.a. följande (s. 34):
Utskottet vidhåller att anhörigas och andra
närståendes roll som vårdgivare till äldre numera
är väl dokumenterad och erkänd. Den vård som
utförs av familjen och andra närstående är mycket
omfattande och har sannolikt ökat i betydelse
under senare år. En förutsättning för att de
äldre och deras närstående skall våga och orka
med vård i hemmet är att de närstående ges stöd
och avlösning. Under åren 1999–2001 har ett
särskilt stimulansbidrag för utveckling av
anhörigstödet om 100 miljoner kronor per år
utgått. Regeringen, Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet har i avtalet om
utvecklingsinsatser enats om att den särskilda
satsningen för att stödja anhörigvården skall
pågå också under åren 2002–2004. Utskottet
vidhåller bedömningen att det även för tiden
efter 2001 finns behov av att aktivt arbeta för
att stödja anhöriga som vårdar långvarigt sjuka,
äldre eller människor med funktionshinder.
Utskottet ser därför positivt på den särskilda
satsningen för att stödja anhörigvården.
Utskottet vidhåller också att frivilliga
insatser utgör ett värdefullt komplement till
socialtjänstens insatser och bör stödjas. Det är
angeläget att ta till vara den särskilda kunskap
som finns inom frivillig- och anhörigföreningar.
Anhörigstödet har inneburit en förstärkning av
detta samarbete.
I motion – – – begärs ekonomiskt stöd för den
som vårdar närstående på samma villkor som den
som vårdar anhörig. Utskottet noterar
inledningsvis att det finns flera olika
bestämmelser som rör det område som tas upp i
motionen. Av socialtjänstlagens 5 § framgår att
socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder. Enligt lagen (1988:1465) kan
ekonomiskt stöd utgå i form av närståendepenning
för högst 60 dagar för den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda någon som är svårt
sjuk. Utskottet noterar vidare att utgångspunkten
för anhörigstödet enligt den nationella
handlingsplanen för äldrepolitik (Anhörig 300,
åren 1999–2001) är att hjälpa och stödja anhöriga
för att förhindra att dessa drabbas av fysisk
eller psykisk ohälsa. Den särskilda satsningen
för att stödja anhöriga kommer enligt avtalet
mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet att fortsätta också under åren
2002–2004. Vissa kommuner erbjuder vidare
ekonomiskt stöd till den som vårdar anhörig.
Formerna för detta stöd beslutas av kommunen i
fråga. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör
ta något initiativ i anledning av motionerna.
Motionen avstyrks.
Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården
vill utskottet hänvisa till vad utskottet anfört
med anledning av regeringens bedömning i
proposition 1999/2000:149 om att hälso- och
sjukvårdsinsatserna både i särskilt boende och
hemsjukvården måste förstärkas väsentligt med
ytterligare resurser och kompetens. Enligt
utskottets uppfattning är de insatser som
regeringen, Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet kommit överens om i
utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten
på såväl medicinska insatser som omvårdnad och
rehabilitering.

Riksdagen följde utskottet.

Socialstyrelsen har i Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken. Lägesrapport 2001 redovisat att
genom det kartläggnings- och inventeringsarbete som
bedrivs i kommunerna finns nu bättre kunskaper om
anhörigvårdarnas behov av stöd. Möjligheterna att nå
fler anhörigvårdare ökar i och med att kommunerna
utvecklar nya, okonventionella stödformer. Det har
tillkommit en mängd anhörigcentraler och
träffpunkter och fler planeras. Avlösning i hemmet
erbjuds nu avgiftsfritt i många kommuner och i några
kommuner utan biståndsbedömning. Denna stödform blir
härigenom mer lättillgänglig och anhörigvårdaren får
därmed möjlighet till egen tid för avkoppling.
Samverkan sker och har utvecklats med en mängd
frivillig- och intresseorganisationer och andra
vårdgivare. De gemensamma resurserna kan genom denna
samverkan användas effektivare och möjligheter att
uppmärksamma anhörigvårdarnas behov i ett tidigt
skede har ökat.

Socialministern besvarade den 25 januari 2002 en
interpellation om anhörigvårdarnas situation.
Socialministern anförde bl.a. att det är angeläget
att finna strukturer och former att förvalta och
utveckla de kunskaper och erfarenheter som har
tillkommit tack vare de statliga stimulansbidragen.
Socialministern uttalade vidare att det är viktigt
att samarbetet mellan samhället och de frivilliga
organisationerna utvecklas ytterligare samt att de
tre nationella anhörigorganisationerna
Demensförbundet, Alzheimerföreningen och
Anhörigrådet fått statligt stöd även för år 2002.
Enligt socialministern kommer en arbetsgrupp att
tillsättas för att i första hand sammanställa
kunskaper om personer med demenssjukdomar och om
situationen för anhöriga till personer med demens.
Direktiv för en sådan arbetsgrupp kommer att
utarbetas inom de närmaste veckorna så att den kan
komma i gång med sitt arbete snabbt. Frågan om
behovet av ett nationellt kunskapscenter bör också
diskuteras i en sådan arbetsgrupp. Slutligen anförde
socialministern att det finns anledning att bevaka
om kommunerna avvecklar anhörigverksamheter efter
projekttidens slut.

Regeringen beslutade den 21 februari 2002 att inom
Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om
situationen för personer med demenssjukdomar och
deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden
där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer. I
arbetsgruppen skall det ingå företrädare för bl.a.
anhörigorganisationerna. Chefen för
Socialdepartementet skall utse ledamöterna i
arbetsgruppen och utse en av dem att vara
ordförande. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete
senast den 30 juni 2003.

I uppdraget till gruppen nämns bl.a.
tillgänglighet till utredning, diagnos och medicinsk
behandling, anhörigstöd, särskilt boende och
rättsskydd.

Inom Justitiedepartementet förbereds enligt uppgift
direktiv till en utredning angående förmynderskap.
Utredningen kommer också att beröra vissa frågor
angående god man och förvaltare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller till fullo den inställning som
årligen, under senare år, redovisats om vikten av en
god vård för de demenssjuka. Utskottet vill åter
understryka att anhöriga och andra närstående gör
betydelsefulla insatser som vårdgivare till äldre.
Utskottet konstaterar samtidigt att arbete pågår med
att utveckla stödet till anhöriga. Den särskilda
satsningen för att stödja anhörigvården kommer att
pågå också under åren 2002–2004.

Det är glädjande att regeringen har beslutat
tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet
för att sammanställa befintliga kunskaper om
situationen för personer med demenssjukdomar och
deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden
där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer.
Bland utvecklingsområden nämns bl.a. tillgänglighet
till utredning, diagnos och medicinsk behandling,
anhörigstöd, särskilt boende och rättsskydd.
Arbetsgruppen skall redovisa sitt uppdrag om drygt
ett år. Utskottet anser att motionerna So3 (m)
yrkandena 20–22, So263 (v) yrkande 6, So286 (kd),
So347 (c) yrkande 5, So609 (kd) yrkandena 3 och 5
och So613 (kd) yrkande 7 därmed är i huvudsak
tillgodosedda.
Utskottet konstaterar att arbetsgruppen inom
Socialdepartementet skall lämna förslag till hur
skydds- och tvångsåtgärder i möjligaste mån skall
kunna undvikas inom demensvården. Vidare konstaterar
utskottet att inom Justitiedepartementet bereds för
närvarande direktiv till en utredning angående
förmynderskap. Utredningen kommer även att ta upp
vissa frågor om gode män och förvaltare. Direktiv
kommer att beslutas under våren. Utskottet anser
därmed motionerna So3 (m) yrkande 19, So240 (c)
yrkande 19, So263 (v) yrkande 5, So339 (c) och So444
(s) delvis tillgodosedda.
Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården
vill utskottet hänvisa till den nationella
handlingsplanen för utveckling av hälso- och
sjukvården. Enligt utskottets uppfattning är de
insatser som parterna kommit överens om i avtalet
väl ägnade att höja kvaliteten på såväl medicinska
insatser som omvårdnad och rehabilitering i
hemsjukvården. Motion Sf256 (fp) yrkandena 2 och 3
är därmed delvis tillgodosedda.

Hemtjänst

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
socialtjänstlagen. Utskottet hänvisar till
gällande lagstiftning. Riksdagen bör också
avslå motioner om avdragsrätt för
hushållsnära tjänster. Utskottet anför att en
sådan avdragsrätt skulle innebära avsteg från
de principer som ligger till grund för den
s.k. skattereformen. Jämför reservationerna
32 (kd, fp) och 33 (m, kd, c, fp).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
subventionerade hushållstjänster (yrkande 23).
Motionärerna anför att de tillsammans med övriga
borgerliga partier föreslagit en femtioprocentig
skattereduktion på maximalt 25 000 kr per år för
hushållstjänster. Reformen skulle ge alla äldre
större möjligheter att få den omsorg de behöver. Den
frigör resurser till dem som har störst vårdbehov
samtidigt som de med ett mindre behov inte behöver
komma på undantag. Lägre kostnader på hushållsnära
tjänster skapar också möjligheter för fler äldre att
få flexibel hjälp, eftersom det är de äldre själva
som väljer hushållstjänst.

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet
av nya former för service till äldre (yrkande 9).
Motionärerna anser att de stora servicebehov som
många äldre har måste tillgodoses i andra former och
av andra utförare än den kommunala hemtjänsten. För
att underlätta tillkomsten av sådan service bör
avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.

Också i motion So362 av Mikael Oscarsson (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
subventionering av hushållstjänster (yrkande 3).
Motionären anser att i ett första steg bör
subventionering av hushållsnära tjänster för äldre
införas. Dessutom bör diskussion om kompletterande
finansiering – blandning av offentlig och privat –
föras aktivt i samhällsdebatten.

I motion So485 av Chatrine Pålsson (kd) begärs tillkännagivande
om vad i motionen anförs om hemtjänstinsatser i
socialtjänstlagen (yrkande 1). Motionären anför att
det finns skäl att uppmärksamma äldre synskadades
problem. Att inte se och inte på egen hand kunna
utföra städning, tvätt, inköp, post- och bankärenden
har i många kommuner upphört att vara godtagbara
skäl för hemtjänstinsatser, anför motionären. Detta
strider mot socialtjänstlagen, men då detta
uppenbarligen är obekant för många kommuner måste
regeringen med skärpa tillkännage lagens mening för
berörda kommuner.

Samma argumentering återfinns också i motion So630
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) där man begär
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
situationen för äldre med synskador (yrkande 12).

Bakgrund och tidigare ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) 4 kap. 1 § skall
den som inte kan tillgodose sina behov eller kan få
dem tillgodosedda på annat sätt ha rätt till bistånd
av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en
skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att
det stärker hans eller hennes möjligheter att leva
ett självständigt liv. Vidare skall socialnämnden
enligt 5 kap. 5 § verka för att äldre människor får
goda bostäder och skall ge dem som behöver det stöd
och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.

Frågan om avdragsrätt för hushållsnära tjänster
behandlades senast i betänkande 2000/01:SoU9.
Utskottet hänvisade då till att finansutskottet
behandlat frågan i betänkande 2000/01:FiU1 och då i
sin tur har hänvisat till skatteutskottets yttrande
2000/01:SkU1y, där det anfördes att förslaget skulle
innebära ett avsteg från de principer om en
likformig och neutral beskattning som ligger till
grund för skattereformen och som enligt
skatteutskottets mening bör gälla. Vidare anfördes
att risken är stor att effekterna på
sysselsättningen blir mycket små eller inga alls
samtidigt som kostnaderna blir stora. Stimulanser av
denna typ riskerar också att leda till
gränsdragningsproblem och ge upphov till
svårkontrollerade gråzoner anförde skatteutskottet.
Socialutskottet ställde sig bakom finans- och
skatteutskottens uppfattning att en avdragsrätt för
hushållsnära tjänster skulle innebära ett avsteg
från de principer som ligger till grund för
skattereformen. Den aktuella motionen avstyrktes
därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen har den som inte kan
tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda
på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för
sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.
Socialnämndens beslut om bistånd får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Utskottet anser inte att
motionerna So485 (kd) yrkande 1 och So630 (fp)
yrkande 12 bör föranleda något initiativ. Motionerna
avstyrks.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att
avdragsrätt för hushållsnära tjänster skulle
innebära ett avsteg från de principer som ligger
till grund för den s.k. skattereformen. Motionerna
So3 (m) yrkande 23, So362 (kd) yrkande 3 och So613
(kd) yrkande 9 avstyrks därmed.

Förebyggande folkhälsoarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om förebyggande
folkhälsoarbete med hänvisning till pågående
arbete på området. Jämför reservationerna 34
(kd) och 35 (mp).

Motioner

I motion So287 av Sven Brus (kd) begärs
tillkännagivande om betydelsen av ett aktivt
folkhälsoarbete för äldre. De skador som drabbar
äldre personer orsakar svåra lidanden och innebär
stora kostnader för samhället. Därför blir behovet
av ett förebyggande folkhälsoarbete med särskild
inriktning mot den äldre befolkningen särskilt
angeläget, anför motionären.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda c) begärs tillkännagivande om förebyggande
hälsoarbete (yrkande 4). Motionärerna anför bl.a.
att genom information och enkla åtgärder i hemmet
kan många fallskador undvikas och de äldre få en
bättre livskvalitet.

I motion So381 av Anita Johansson och Ola Rask (båda
s) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs
om hälsoundersökningar för äldre 70+. I den
nationella handlingsplanen för äldrepolitik
framhålls vikten av att folkhälsoarbetet för de
äldre förstärks, anför motionärerna. Olika modeller
för hälsoundersökningar med hälsosamtal bör prövas.
Systematiska hälsokontroller för äldre borde ingå i
sjukvårdsplaneringen, anför motionärerna.

I motion MJ518 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl. (mp)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
mat i äldreomsorgen (yrkande 18). Motionärerna anser
att äldre människor måste få hjälp till en
näringsriktig kost. Mikrouppvärmda helfabrikat i
matlådor innehåller sällan den näring äldre behöver.

Bakgrund och tidigare behandling

Nationella folkhälsokommittén har i sitt
slutbetänkande Hälsa på lika villkor – nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) lämnat förslag till
nationella folkhälsomål och strategier. Utredningen
föreslår arton olika mål och redovisar också
särskilda målgrupper för de olika målen, varvid
äldre i flera fall anges som målgrupp.

Statens folkhälsoinstitut har i regleringsbrevet för år 2001
fått i uppdrag att redovisa hur arbetet med det
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet för
äldre på nationell, regional och lokal nivå har
fortlöpt. Uppdraget har nyligen redovisats i
rapporten Folkhälsoarbete bland äldre. Hur har
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete bland
äldre fortlöpt? I rapporten konstateras att
utvecklingen av hälsofrämjande arbete för äldre har
utvecklats mycket under de tre senaste åren, tack
vare externa statliga bidrag. Nationella
handlingsplaner, både handlingsplanen för
äldrepolitik och nationella folkhälsokommitténs
dokument, har haft stor betydelse för
genomslagskraften i utvecklingen av det
hälsofrämjande arbetet bland äldre, anförs det.
Vidare konstateras bl.a. att de friska äldre måste
bli mer synliga i landstingens och kommunernas
hälsopolitiska dokument. Samhällsplaneringen i stort
bör vara uppmärksam på vad strukturella förändringar
kan innebära för en äldre person. Pensionärs- och
andra frivilligorganisationer spelar en viktig roll
i det hälsofrämjande arbetet.

Rapporten bereds för närvarande inom
Socialdepartementet.

Riksdagen har nyligen beslutat om bildandet av ett
familjemedicinskt institut (prop. 2001/02:38, bet.
2001/02:SoU5, rskr. 144). Syftet är att utveckla den
primärvård som finansieras av landstingen och
kommunerna. Bland de uppgifter som nämns ingår att
särskilt uppmärksamma kunskapsutveckling och
kunskapsspridning beträffande primärvårdens stöd och
vård för äldre.

I betänkande 2001/02:SoU5 ställde sig utskottet
bakom vad regeringen anfört när det gäller
institutets verksamhetsinriktning, men ansåg att
ett tillägg dessutom borde göras enligt följande
(s. 9):
Av regeringens förslag framgår att institutet
skall stödja kvalitetsarbetet och
metodutvecklingen inom primärvården. I det
sammanhanget bör enligt utskottets uppfattning
även folkhälsoaspekter beaktas. En uppgift för
institutet bör således vara att sprida kunskaper
och erfarenheter om betydelsen av hälsofrämjande
och sjukdomsförebyggande arbete. Utskottet anser
att institutet i sin verksamhet bör samverka med
Statens folkhälsoinstitut. Således föreslår
utskottet att institutets verksamhetsinriktning
utvidgas till att avse även folkhälsoaspekter.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med delvis
bifall till motionerna – – – som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Statens folkhälsoinstitut har nyligen redovisat hur
arbetet med det hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande arbetet för äldre utvecklas.
Rapporten bereds för närvarande inom
Socialdepartementet. En proposition om folkhälsomål
bereds också för närvarande inom Socialdepartementet
med siktet inställt på en proposition till hösten.
Familjemedicinska institutet skall sprida kunskaper
och erfarenheter om betydelsen av hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande arbete. Utskottet anser att
resultatet av det pågående arbetet på området bör
avvaktas. Motionerna So287 (kd), So347 (c) yrkande
4, So381 (s) och MJ518 (mp) yrkande 18 avstyrks.

Äldreminister och äldreombudsman
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
äldreminister, äldreombudsman m.m. Utskottet
hänvisar till att det ankommer på
statsministern att utse statsråd. Utskottet
vidhåller i övrigt sin tidigare ståndpunkt i
frågan. Jämför reservationerna 36 (kd) och 37
(fp).

Motioner

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs om
tillsättande av en äldreminister för ett samlat
grepp kring äldrepolitiken (yrkande 3) och om
tillsättandet av en äldreombudsman för att verka för
förbättringar i de äldres förhållanden (yrkande 4).
Motionärerna an-för att en äldreminister inte bara
skulle vara en viktig symbolfråga utan också leda
till att äldres samlade situation får en större
tydlighet i debatten och beslutsfattandet.

I motion So335 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att stimulera tillsättandet av en
äldreombudsman i Västra Götaland.

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om äldreombudsmän för att till vara
ta de äldres intressen (yrkande 4). Motionärerna
anser att det behövs kommunala äldreombudsmän.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har behandlat motioner om
äldreombudsmän och äldreminister senast i
betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde då
följande (s. 37):
Enligt regeringsformen ankommer det på
statsministern att tillsätta statsråd. Motionerna
– – – avstyrks därför.
Utskottet vidhåller uppfattningen att insatser
har gjorts för att stärka de äldres ställning
inte minst genom en förstärkt tillsynsverksamhet.
Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete
som utförs av pensionärsorganisationerna centralt
och lokalt liksom anhörigföreningar och andra
intresseföreningar för att bevaka de äldres
intressen. Utskottet vidhåller att de insatser
som görs sammantaget bör ge förutsättningar för
en effektivare kontroll och kvalitetssäkring av
äldreomsorgen. Utskottet avstyrker därmed
motionerna – – – med förslagen om att inrätta en
äldreombudsman.
Utskottet vill än en gång anföra att det inte
finns något hinder för de kommuner som vill
inrätta kommunala äldreombudsmän. Motion So456
(fp) yrkande 6 bör inte föranleda något initiativ
från riksdagens sida.
Frågan om att inrätta en äldreombudsman i
Västra Götalands län är inte heller en
riksdagsfråga. Motion So427 (kd) avstyrks därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Socialministern lämnade den 6 mars 2002 ett
skriftligt svar på en fråga om äldres trygghet.
Ministern anförde att våld och övergrepp mot
äldre är oacceptabla och att lämpliga åtgärder
måste vidtas för att förebygga förekomsten av
detta. Han hänvisade till att
Brottsoffermyndigheten i juni 2001 fick i uppdrag
att förbereda, utforma och genomföra ett
forskningsprogram för brottsofferforskning (Ju
2001/4718). I uppdraget underströks att äldres
utsatthet för brott är ett angeläget
forskningsområde. Vidare har Statistiska
centralbyrån fått i uppdrag att undersöka äldres
levnadsförhållanden. Vidare anförde ministern
följande:
Alltfler kommuner inrättar nu en särskild instans
dit äldre kan vända sig för att få råd och stöd i
olika frågor, lämna klagomål och synpunkter.
Denna utveckling ligger väl i linje med senare
års ökade betoning av enskildas inflytande,
trygghet och självbestämmande inom vård och
omsorg. Att kommuner bör inrätta funktioner för
bl.a. klagomålshantering rekommenderas också av
Socialstyrelsen i deras allmänna råd om
kvalitetssystem inom vård och omsorg.
I dag är kommuner och landsting skyldiga att
inrätta patientnämnder med uppgift att bl.a.
hantera klagomål och synpunkter på insatser inom
hälso- och sjukvård. Vad många inte känner till
är att nämnderna också har till uppgift att
hantera synpunkter på vissa omvårdnadsinsatser
som ges till bl.a. äldre. Regeringen vill vidga
kommunernas och landstingens möjligheter att
samverka kring bl.a. dessa frågor. Mot den
bakgrunden kommer regeringen att inom kort lägga
fram ett förslag till riksdagen som möjliggör för
kommuner och landsting att bilda gemensamma
nämnder på vård- och omsorgsområdet.

Utskottets ställningstagande

Enligt regeringsformen ankommer det på
statsministern att tillsätta statsråd. Motion So613
(kd) yrkande 3 avstyrks därmed.

Utskottet vidhåller att det inte bör inrättas
någon äldreombudsman. Motion So613 (kd) yrkande 4
avstyrks.
Utskottet konstaterar att alltfler kommuner nu
inrättar en särskild instans dit äldre kan vända sig
för att få råd och stöd i olika frågor, lämna
klagomål och synpunkter. Att kommuner bör inrätta
funktioner för bl.a. klagomålshantering
rekommenderas också av Socialstyrelsen i deras
allmänna råd om kvalitetssystem inom vård och
omsorg. Utskottet vill än en gång anföra att det
inte finns något hinder för de kommuner som vill
inrätta kommunala äldreombudsmän. Utskottet anser
inte att något initiativ bör tas från riksdagens
sida med anledning av motion So630 (fp) yrkande 4.
Frågan om att inrätta en äldreombudsman i Västra
Götaland är inte heller en riksdagsfråga. Motion
So335 (kd) avstyrks.

Personalutveckling, forskning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
personalutveckling och rekryter-ing.
Utskottet konstaterar att äldreomsorgen
tillförts stora resurser under senare år och
att regeringen nyligen avlämnat en
proposition med förslag om ytterligare
resurser. Antalet utbildningsplatser för
såväl läkar- som sjuksköterskeutbildningar
har utökats. Resurser för att minska
deltidsarbetslösheten har anvisats m.m.
Riksdagen bör även avslå en motion om
forskning om äldre med hänvisning till det
fortsatta stöd till uppbyggnad och utveckling
av regionala FoU-center inom äldreområdet som
beslutats om för åren 2002–2004. Jämför
reservationerna 38 (m), 39 (v), 40 (kd), 41
(c) och 42 (fp).

Motioner

I motion So3 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
rekrytering och personalutveckling inom vård- och
omsorgssektorn (yrkande 24). Genom alternativa
driftsformer kan personalens önskemål om fler
arbetsgivare, varierat arbetssätt och inflytande
över arbetssituationen uppfyllas, anför
motionärerna. Mångfald är en förutsättning för en
bättre löneutveckling och för att unga skall kunna
attraheras av arbete i vård och omsorg.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att kartlägga personaltätheten inom äldreomsorgen på
nationell nivå (yrkande 1). Motionärerna anför att
vården och omsorgen under 1990-talet har utsatts för
besparingar som påverkat kvaliteten inom
äldreomsorgen negativt. Besparingar handlar oftast
om nedskärningar av antalet anställda.

I motion So452 av Siv Holma m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om en
krisgrupp för att klara personalrekryteringen inom
äldreomsorgen.

I motion So356 av Margareta Viklund (kd) begärs
tillkännagivande om att personalförsörjningen inom
äldreomsorgen måste tillgodoses (yrkande 2).

I motion So366 av Rosita Runegrund (kd) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs om
namnbyte från hemtjänst till omvårdnad i hemmet
(yrkande 1) och om behovet av den framtida
rekryteringen (yrkande 2). Kunskapen om att det är
ett kvalificerat omvårdnadsarbete i hemmen och att
det behövs en blandad kompetens och specialisering
når inte alltid ungdomar som står inför att välja
gymnasieutbildning, anför motionären.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
att regeringen lägger fram ett åtgärdsprogram för
att långsiktigt lösa personalförsörjningen inom
äldrevård och omsorg (yrkande 7).

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda c) begärs tillkännagivande om att göra vård-
och omsorgsyrkena mer attraktiva (yrkande 2).

I motion So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden om personalbehovet inom
äldreomsorgen (yrkande 16) och om forskning om äldre
(yrkande 17).

Bakgrund och tidigare behandling

I budgetpropositionen 2001/02:1 volym 6 anförs att
den successiva höjningen av det generella
statsbidraget till kommunerna har lett till en
ökning av de offentliga utgifterna för äldre i
kommuner och landsting i förhållande till antalet
äldre. Detta tyder på att bidragen har använts i
enlighet med riksdagens intentioner.

I propositionen föreslås fortsatt stöd till
uppbyggnad och utveckling av regionala FoU-center
inom äldreområdet under perioden 2002–2004 med
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Socialstyrelsen redovisar i sin uppföljning
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.
Lägesrapport 2001 att
personalförsörjningssituationen är fortsatt mycket
bekymmersam. Majoriteten av kommunerna rapporterar
bestående rekryteringsproblem, främst vad gäller
högskoleutbildad personal som sjuksköterskor,
sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Likaså
rapporteras en brist på undersköterskor och
vårdbiträden på åtskilliga håll. Styrelsen anför att
erfarenheterna av de stimulansbidrag som utges inom
ramen för den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken överlag är positiva. Styrelsen anser
därför att det är av stor vikt att huvudmännen, i
sin verksamhet och via regionala FoU-verksamheter
tar hand om, förvaltar och utvecklar de kunskaper
och erfarenheter som statsbidragen medfört.

Socialministern har i ett interpellationssvar den
25 januari 2002 om personal i äldreomsorgen pekat
på de initiativ som tagits under senare år. Dels
har den s.k. Vårdkommissionen som tillsattes år
1998 genomfört en grundlig belysning av
situationen i hela vård- och omsorgssektorn, dels
har en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med
företrädare för bl.a. arbetsmarknadens parter
samt de båda kommunförbunden genomfört en
särskild belysning av situationen inom vården och
omsorgen om äldre. Vidare har riksdagen beslutat
om utökningar beträffande antalet platser på
såväl läkar- som sjuksköterskeutbildningarna.
Vidare anförde socialministern:
Antalet deltidsarbetslösa inom äldreomsorgen är
fortfarande högt trots de insatser som genomförts
för att få en minskning till stånd. För både
arbetsgivare och arbetstagare samt för den äldre
och dennes närstående medför den höga andelen
deltids-, tim- och visstidsanställd personal inom
äldreomsorgen problem. Svårigheten att få
heltidstjänst kan t.ex. vara en orsak till den i
vissa fall höga personalomsättningen. Bristen på
kontinuitet när det gäller personal kan bidra
till svårigheter för huvudmannen och
arbetsgivaren att garantera den enskilde en
omsorg och vård av hög kvalitet.
Mot denna bakgrund är det önskvärt att personal
inom äldreomsorg och äldrevård på sikt kan
erbjudas heltidstjänster, något som också skulle
kunna ge ett värdefullt personaltillskott.
Regeringen anförde i vårproposition för 2002 att
100 miljoner kronor årligen under perioden
2002–2004 bör avsättas för att stimulera till
minskad deltidsarbetslöshet bl.a. inom vården och
omsorgen.
Regeringen har i en proposition till riksdagen
föreslagit att det skall bildas ett
familjemedicinskt institut med uppgift att stärka
primärvården i landsting och kommuner. Till
institutets uppgifter skall bl.a. höra att
utveckla och initiera fortbildning för
primärvårdens personal och att belysa faktorer
som har betydelse för att trygga
personalförsörjningen till primärvården i
framtiden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att stora resurser tillförts
äldreomsorgen under senare år. Detta har skett genom
ökade generella statsbidrag och särskilda
satsningar. Genom den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken avsattes resurser bl.a. för
fortbildning av arbetsledare. Inom ramen för den
nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-
och sjukvården tillförs kommunerna under de närmaste
åren 2,7 miljarder kronor för att förstärka
sjukvårdsinsatserna i äldreomsorgen. Regeringen har
nu föreslagit att ytterligare nästan 3 miljarder
kronor skall gå till kommunerna för att de skall
kunna anställa mer personal (prop. 2001/02:95).

Utskottet delar flera av motionärernas bedömningar
och konstaterar att personalförsörjningen inom
äldreomsorgen dock är fortsatt bekymmersam.
Riksdagen har beslutat om utökningar beträffande
antalet utbildningsplatser på såväl läkar- som
sjuksköterskeutbildningarna. Resurser har avsatts
under perioden 2002–2004 för att stimulera till
minskad deltidsarbetslöshet bl.a. inom vården och
omsorgen. Socialministern har enligt uppgift
inbjudit vissa fackliga organisationer för att
lyssna till hur de anser att rekryteringsfrågorna
skall kunna lösas. Utskottet anser inte att
motionerna So3 (m) yrkande 24, So239 (c) yrkande 7,
So263 (v) yrkande 1, So347 (c) yrkande 2, So356
yrkande 2, So366 (kd) yrkandena 1 och 2, So452 (v)
och So630 (fp) yrkande 16 nu bör föranleda något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.
Riksdagen har beslutat om ett fortsatt stöd till
uppbyggnad och utveckling av regionala FoU-center
inom äldreområdet under perioden 2002–2004 med
sammanlagt 60 miljoner kronor. Motion So630 (fp)
yrkande 17 avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Ytterligare mål för äldrepolitiken (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So239 yrkande 1 och avslår motion
2001/02:So347 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att målen för äldrepolitiken bör
förstärkas till ett mer individbaserat
förhållningssätt. Det är viktigt att var och en blir
bemött utifrån sina egna förutsättningar och sin
egen vilja. Pensionärers livsvillkor och behov
varierar, därför kan vi inte betrakta
pensionärskollektivet som en homogen samhällsgrupp.
Vi måste skapa verkliga möjligheter för den enskilde
att påverka sin egen och sina anhörigas omsorg. All
vård och omsorg skall ha hög kvalitet, och alla
skall bemötas med stor respekt och värdighet.
Äldrepolitiken skall bedrivas utifrån ett
individbaserat förhållningssätt med utgångspunkt i
individens särskilda behov. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4 och avslår
motionerna 2001/02:So203, 2001/02:So239 yrkande 5,
2001/02:So263 yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1,
2001/02:So464, 2001/02:So509 yrkande 3,
2001/02:So520, 2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och
12, 2001/02:So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402
yrkande 7.

Ställningstagande

Det blir allt svårare att ange den tidpunkt när
människor blir gamla i bemärkelsen att de inte
längre klarar av att arbeta eller sköta vardagens
bestyr på egen hand. Äldre människors liv kringskärs
i dag av ett kollektivt synsätt. Enligt detta
synsätt betraktas äldre som en homogen grupp, med
samma behov och intressen bara för att de har det
enda gemensamt att de är gamla. Vi vill därför
genomföra en grundläggande förnyelse av den
gemensamt finansierade äldreomsorgen. Med vårt
förslag om äldrepeng och valfrihet garanteras alla
rätten att välja den form av omsorg eller särskilda
inriktning som passar dem bäst. Det viktiga är att
valfriheten öppnar för en mängd olika omsorgsgivare
som förmår att tillföra varje enskild människa med
behov av omsorg ett mervärde. Något utpekande av
särskilda gruppers behov eller intressen behövs
därför inte.

Men uppluckringen av de offentliga monopolen leder
inte ensamt till att mångfald står omsorgstagarna
till buds. Det är friheten att välja som tillsammans
med möjligheterna till alternativ regi ger mångfald.
Med en fri etablering blir det möjligt för människor
att välja omsorg efter egna preferenser. Vi anser
att staten i stället för kommunerna skall stå för
finansieringsansvaret av omsorgen. Då kan den
förnyelse vi förespråkar bli möjlig.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

3. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 10 och 2001/02:
Sf402 yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203, 2001/02:So239
yrkande 5, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,
2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,
2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och
2001/02:So630 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att köns- och klassperspektiven måste
lyftas fram när det gäller äldrefrågor. Det får inte
vara så att kvinnor som vårdar make har svårare att
få hjälp i form av hemtjänst och avlösning än vad
män som vårdar hustru har. Den äldre kvinnans behov
och rätt till jämlikhet är minst lika viktigt och
stort som den unga kvinnans. Att villkoren och
stödet ser olika ut för kvinnor och män bör ses
över.

Klasskillnaderna, vilka t.o.m. tenderar att öka
med ålder, är lika viktiga att bryta för den äldre
kvinnan och mannen som för den yngre kvinnan och
mannen. Vi anser därför att Socialstyrelsen bör ges
i uppdrag att utreda och analysera ojämlikhet och
ojämställdhet mellan äldre. Regeringen bör därefter
återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

4. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och avslår
motionerna 2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4,
2001/02:So203, 2001/02:So239 yrkande 5,
2001/02:So263 yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1,
2001/02:So464, 2001/02:So509 yrkande 3,
2001/02:So520, 2001/02: So630 yrkande 8 och
2001/02:Sf402 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att den växande andelen äldre bör betraktas
som ett gemensamt samhällsansvar och som en resurs.
Äldre behöver vara representerade i beslutande
församlingar för samhällsliv. Olika verksamheter
skall utformas så att de svarar mot äldres behov och
önskemål. Vidare anser vi det viktigt att beakta
äldre invandrares speciella behov inom
äldreomsorgen. En mycket viktig kvalitets- och
trygghetsfråga är tillgång på personal som talar de
äldres modersmål. Det krävs också respekt för
kulturella och religiösa traditioner så långt som
det är acceptabelt i förhållande till de
grundvärderingar som gäller i den svenska vården.
Den enskildes möjlighet att välja utförare av vård,
omsorg och service måste stärkas. Vad vi nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

5. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So239 yrkande 5 och avslår motionerna
2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203,
2001/02:So263 yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1,
2001/02:So464, 2001/02:So509 yrkande 3,
2001/02:So520, 2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och
12, 2001/02:So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402
yrkande 7.

Ställningstagande

Jag anser att arbetssättet inom äldreomsorgen måste
anpassas efter att alltfler äldre är födda utanför
Sverige. Många glömmer det språk de tillägnat sig i
vuxen ålder. Trygghet kan skapas för dessa genom att
äldreboenden byggs upp på språklig grund.
Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell
kompetens blir viktig för att öka kunskapen om de
skillnader som finns i synen på åldrande och död.
Vad jag anfört om anpassning av äldreomsorgen för
människor med utländsk bakgrund bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

6. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkande 8 och avslår motionerna
2001/02:So3 yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203,
2001/02:So239 yrkande 5, 2001/02:So263 yrkande 10,
2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,
2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,
2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och
2001/02:Sf402 yrkande 7.

Ställningstagande

I dag finns det omkring 110 000 äldre i Sverige som
är födda i andra länder. De är emellertid
underrepresenterade bland dem som har hemtjänst
liksom bland dem som bor i särskilda boendeformer.
Jag anser att det ibland kan vara nödvändigt med
särlösningar för utländska äldre. Exempelvis bör man
kunna erbjuda särskilt boende tillsammans med andra
som talar samma språk. Kommunen kan också genomföra
viss uppsökande verksamhet för att utröna om det
finns dolda behov. I utskottets betänkande
1999/2000:SoU8 föreslog utskottet med anledning av
en folkpartimotion att regeringen skulle följa
utvecklingen på området och återkomma med förslag om
åtgärder. Riksdagen följde utskottet. Regeringen har
ännu inte återkommit till riksdagen med något
förslag. Jag anser att det är hög tid att så sker.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

7. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 7. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So239 yrkande 5 och 2001/02:
Sf402 yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So203, 2001/02:So263
yrkande 10, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,
2001/02:So509 yrkande 3, 2001/02:So520,
2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12 och
2001/02:So630 yrkande 8.

Ställningstagande

När en man blir gammal och i behov av omsorg räknar
samhället med att hans hustru, som i de allra flesta
fall också är gammal, kan klara av en del av arbetet
kring mannen, och därför erbjuds inte stöd och
avlastning i form av exempelvis hemtjänst. Men när
en kvinna blir gammal och får svårt att klara sig
själv räknar samhället inte med att mannen skall
klara av hushållsbestyren utan hemtjänst erbjuds.
Att villkoren och stödet för kvinnor respektive män
ser så olika ut anser jag bör ses över.

Jag anser vidare att arbetssättet inom
äldreomsorgen måste anpassas efter att alltfler
äldre är födda utanför Sverige. Många glömmer det
språk de tillägnat sig i vuxen ålder. Trygghet kan
skapas för dessa genom att äldreboenden byggs upp på
språklig grund. Rekrytering av vårdpersonal med
olika kulturell kompetens blir viktig för att öka
kunskapen om de skillnader som finns i synen på
åldrande och död.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

8. Äldrepeng (punkt 4)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So3 yrkande 5, 2001/02:So205,
2001/02:Sk288 yrkande 15, 2001/02:Sk433 yrkande 3
och 2001/02:N319 yrkande 13 och avslår motionerna
2001/02:So630 yrkande 3 och 2001/02: So637 yrkande
4.

Ställningstagande

Vi har sedan länge föreslagit att pengarna för
sjukvården skall vara knutna till den enskilda
patientens vårdbehov och tillfalla den vårdgivare
som patienten väljer. Även inom äldreomsorgen anser
vi att resurserna skall följa den som har behov av
vård och omsorg. Vi vill därför införa en äldrepeng.
Den enskilde skall på samma sätt som i dag få en
biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå
på hemtjänsten eller till en plats på ett
äldreboende. Äldrepengen skall sedan användas för
att betala den äldreomsorg som den enskilde väljer.
När pengarna tillfaller omsorgsgivarna är valet
fritt att flytta dit man vill och välja den omsorg
man önskar. På så sätt ges den enskilde ett större
inflytande över sin livssituation.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

9. Äldrepeng (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So630 yrkande 3 och 2001/02:
So637 yrkande 4 och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkande 5, 2001/02: So205, 2001/02:Sk288 yrkande 15,
2001/02:Sk433 yrkande 3 och 2001/02: N319 yrkande
13.

Ställningstagande

Jag anser att en äldrepeng bör införas. Den enskilde
pensionären skall på samma sätt som i dag få en
biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå
på hemtjänsten eller till en plats på ett särskilt
boende. Äldrepengens storlek kommer således att
variera beroende på den enskildes behov. Äldrepengen
innebär, enligt motionärerna, att de äldre och/eller
deras anhöriga får makt att avgöra vad de anser vara
kvalitet, vilket äldreboende de vill bo på eller
till vem de vill vända sig med sin peng för att få
hemtjänst.

10. Obligatorisk äldreförsäkring m.m. (punkt 5)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So3 yrkandena 6, 14 och 15.

Ställningstagande

Under 2000-talet kommer en äldreboom i alla rika
länder. Äldreomsorgen står inför stora ekonomiska
utmaningar. Enbart den demografiska utvecklingen gör
att många kommuner står inför stora svårigheter att
ekonomiskt klara äldreomsorgen. Oavsett utvecklingen
av de äldres hälsa finns risker för obalans när
allt färre skall försörja allt fler. Detta hot mot
välfärden bör inte ignoreras.

Vi anser det därför angeläget att en
parlamentarisk beredning snarast tillsätts med
uppgift att komma med förslag på hur äldreomsorgens
finansiering långsiktigt skall lösas för att, likt
pensionsuppgörelsen, söka en uppgörelse som håller
över tid och över val. Den förnyelse av
äldreomsorgen som vi förespråkar med valfrihet,
mångfald, förbättrad kvalitet och möjlighet att
välja bostads- och vistelseort kan inte lösas på ett
godtagbart sätt med dagens finansieringsansvar för
äldreomsorgen. Vi anser därför att staten i stället
för kommunerna skall stå för finansieringsansvaret
av omsorgen. Då kan den förnyelse vi förespråkar bli
möjlig. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

11. Frivilligverksamhet m.m. (punkt 6)

av Ingrid Burman (v), Lars Gustafsson (kd), Lena
Olsson (v) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 11. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 3 och 2001/02:So613
yrkande 13 och avslår motion 2001/02:So630 yrkande
5.

Ställningstagande

Den offentliga servicen och många kommersiella
verksamheter genomgår en strukturomvandling som
begränsar tillgängligheten för vissa grupper.
Strukturomvandlingen drabbar de äldre som ställs
inför stora tillgänglighetsproblem när det gäller
service och information. Det krävs ökad kunskap och
medvetenhet och analys vid all samhällsplanering om
vad som konstituerar en god miljö för äldre. Vi
anser att regeringen bör tillsätta en utredning om
konsekvenser för äldre vid införandet av ny teknik
och andra samhällsförändringar. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12. Frivilligverksamhet m.m. (punkt 6)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkande 5 och avslår motionerna
2001/02:So263 yrkande 3 och 2001/02:613 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag anser att de kommunala och landstingskommunala
pensionärsråden måste få ett ökat stöd.
Målsättningen är att dessa skall finnas i alla
kommuner och landstingskommuner. Därmed skulle äldre
få större verkligt inflytande på samhällsplaneringen
och få resurser att göra sin röst hörd. Vad jag nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

13. Kommunernas yttersta ansvar m.m. (punkt 7)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So3 yrkandena 2, 7 och 13.

Ställningstagande

Vi konstaterar att vårt förslag om äldrepeng skapar
frihet för den enskilde. Äldrepengen följer
omsorgstagaren och tillfaller den omsorgsgivare som
den enskilde väljer. Detta innebär att rätten att
flytta garanteras. Det gör det också möjligt för
äldre med omsorgsbehov att vistas temporärt i annan
kommun. Den enskilde väljer fritt bland olika
omsorgsgivare. Kommunen har dock alltid det yttersta
ansvaret för att se till att omsorg finns
tillgänglig för alla som är i behov av denna. Den
enskilde har också rätt att överklaga
biståndsbedömningen via förvaltningsbesvär. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

14. Äldreboenden m.m. (punkt 8)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So613 yrkande 11 och avslår motionerna
2001/02:So285, 2001/02:So356 yrkandena 1 och 3 och
2001/02: So630 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Den växande andelen äldre i befolkningen kräver en
medveten bostadsplaner-ing från samhällets sida. Vi
anser att mångfald och innovationer skall stimuleras
på detta område. De äldre skall tillförsäkras en
verklig valfrihet när det gäller boendeformer. Den
som önskar bo kvar i sin ordinarie bostad skall
kunna göra det så länge han eller hon önskar och
det är möjligt. Kvarboendet skall underlättas genom
bostadsanpassning eller särskilt stöd. Nästa steg i
boendetrappan kan vara att byta till seniorboende
med viss trygghet och servicefunktioner. När
vårdbehoven blir stora är de särskilda
boendeformerna, med den trygghet dessa kan erbjuda,
ofta vad som efterfrågas.

Vi anser att äldre människor själva bör få vara
med och forma sitt eget boende på ett aktivt sätt.
Studiecirklar, samrådsgrupper och en nära
delaktighet i den kommunala bostadsplaneringen bör
stimuleras. Ett sätt att hitta andra former för
äldreomsorgen är att släppa in producent- och
konsumentkooperativ i planering och vid tillkomst av
nya enheter.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

15. Äldreboenden m.m. (punkt 8)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkandena 6 och 7 och avslår
motionerna 2001/02:So285, 2001/02:So356 yrkandena 1
och 3 och 2001/02:So613 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att frågan om äldres boende och
boendemiljö måste uppmärksammas och prioriteras i
samhällsplaneringen. Inom trafikplaneringen och
planeringen av de allmänna transporterna måste man
också ta hänsyn till äldres behov. Det behövs
kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan arkitekter,
stadsplanerare, byggentreprenörer, politiker och
äldreorganisationer så att morgondagens bostäder
blir anpassade till ett livslångt boende och att
olika boendeformer görs tillgängliga. Utöver boende
i det gamla hemmet bör äldre kunna välja att bo på
servicehus, gruppboende, ålderdomshem och sjukhem
med närhet till hälso-, sjukvårds- och
rehabiliteringsresurser. De som vill skall få eget
rum. Flerbäddsrummen måste byggas bort med det
snaraste. Detta är ett krav som Folkpartiet drivit
sedan 1985. Jag anser att en del av de extra
statsbidragen till kommuner och landsting skall
användas för att skyndsamt bygga bort bristen på
egna rum. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

16. Konkurrensutsättning m.m. (punkt 9)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 16. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 9 och 2001/02:So345
yrkande 3 och avslår motionerna 2001/02:So239
yrkande 4 och 2001/02:So588.

Ställningstagande

Vi anser att konkurrensutsättningen på många håll
har bidragit till kortsiktighet vad gäller planering
samt minskat engagemang och bristande utveckling av
innehållet i vården eftersom varje ansvarig vet att
tiden är begränsad. Vi anser att äldreomsorgen
huvudsakligen skall bedrivas i kommunal regi.
Resurserna inom äldreomsorgen skall läggas på
utveckling av innehållet i äldreomsorgen genom ökat
inflytande för de äldre och för personalen. De äldre
och personalen tillsammans är de som har den största
kännedomen om hur verksamheten bör utformas. I de
fall andra vårdgivare blir aktuella krävs en
kvalitetssäkring och uppföljning av
förfrågandeunderlaget samt avtal och rutiner för
kontinuerlig uppföljning av vården. Vi anser att
regeringen med det snaraste bör genomföra den
utvärdering av konkurrensutsättningens effekter inom
äldreomsorgen som socialministern aviserade förra
våren. Vi anser att en utredning bör få i uppdrag
att se över möjligheterna att förbjuda
konkurrensutsättning och försäljning av enheter inom
äldreomsorgen till vinstdrivande företag. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

17. Konkurrensutsättning m.m. (punkt 9)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So239 yrkande 4 och avslår motionerna
2001/02:So263 yrkande 9, 2001/02:So345 yrkande 3 och
2001/02: So588.

Ställningstagande

Samverkan mellan offentlig och ideell sektor är
viktig för att kunna erbjuda bästa tänkbara vård,
omsorg och service. Genom samverkan minskar den
enskildes utsatthet och risken att hamna i kläm. Jag
anser att riksdagen bör begära förslag som utvecklar
formerna för samverkan mellan offentlig och ideell
sektor. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

18. Tillsynsverksamheten (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 18. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So3 yrkande 12 och 2001/02:
So297.

Ställningstagande

Många äldre far illa i äldreomsorgen. Undernäring,
felmedicinering och dålig omvårdnad är vanliga
problem. Tillsyn och kvalitetskontroll är därför
avgörande för de äldres trygghet och välbefinnande.

Vi har länge argumenterat för att en statligt
oberoende tillsynsmyndighet på hälso- och
sjukvårdsområdet bör införas. Denna bör även ansvara
för tillsynen av äldre- och handikappomsorgen.
Hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen är
de lagar som Socialstyrelsen och länsstyrelserna i
dag var för sig har att utöva tillsyn utifrån. Dessa
lagar bör sammanföras till en kraftfull tillsynslag.
Myndigheten skall finansieras med de medel som
Socialstyrelsen och länsstyrelserna i dag disponerar
för tillsynsverksamhet. Tillsynsmyndighetens
uppgifter skall vara att ackreditera nya vård- och
omsorgsgivare, att kvalitetssäkra vård och omsorg
samt att göra regelbunden medicinsk revision och
övergripande tillsyn. Den skall också vara den
instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål.
Samma krav skall ställas på all vård och omsorg,
oavsett i vilken regi den sker. De som driver en
verksamhet skall naturligtvis inte samtidigt ha det
utvärderande ansvaret. Tillsynen skall därför ske av
ett oberoende organ. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

19. Ny lag för äldreomsorgen (punkt 11)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So263 yrkande 7.

Ställningstagande

Äldreomsorgen styrs i dag av två lagar: hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Det har
tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de
regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har
då bedömts som komplicerat och att det därför skulle
krävas en särskild översyn. Vi återupprepar dock
kravet på att en sådan översyn bör göras.
Äldreomsorgen har en sådan karaktär att det
föreligger ett starkt behov av en samlad
lagstiftning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

20. Lex Sarah (punkt 12)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So263 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen är vårdpersonalen skyldig
att anmäla allvarliga missförhållanden. Anmälan bör
göras redan när det finns en grundad anledning att
anta att det föreligger allvarliga missförhållanden.
Detta är en viktig men svår uppgift för personalen.
Steget att anmäla en arbetsgivare, kollega eller
föreståndare är svårt att ta även om det finns goda
grunder för anmälan. Arbetstagaren är oftast på
något sätt i ett beroendeförhållande till den som
anmäls. Det finns exempel på personal som på grund
av en sådan anmälan mist sitt arbete.

I Socialstyrelsens föreskrifter, SOSFS 2000:5,
anges att det skall framgå vem som gjort anmälan.
Det har visat sig att det i några konkreta fall har
lett till en mycket besvärlig situation för
anmälaren. Vi anser att det inte är bra om
anmälningar inte görs på grund av en rädsla hos
personalen att uppge sitt namn och för vilka
eventuella följder en anmälan kan få. Mot denna
bakgrund anser vi att Socialstyrelsen bör få i
uppdrag att utveckla SOSFS så att tillämpning och
riktlinjer för hur anmälan omhändertas klargörs,
samt att se till att möjligheten till trygghet för
anmälaren utvecklas så att lagen får fullt
genomslag. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

21. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So263 yrkandena 2 och 4 och avslår
motionerna 2001/02:So485 yrkande 2, 2001/02:So610
yrkande 2, 2001/02:So613 yrkande 6 och 2001/02:So630
yrkandena 10, 11 och 13.

Ställningstagande

Vi anser att det allvarligt bör övervägas om det
genom lagstiftning kan säkerställas en norm för
kvaliteten i vård och omsorg av de äldre. Sådana
minimikrav för äldreomsorgen skulle kunna bidra till
säkrare planering och uppföljning av äldreomsorgen
och ökad jämlikhet över landet. Vi föreslår att
Äldreberedningen Senior 2005 ges detta uppdrag i ett
tilläggsdirektiv.

Vi anser att rehabiliteringen av äldre är oerhört
viktig. Den bidrar till en ökad självständighet för
den enskilda samtidigt som den, rätt använd, kan
minska behovet av fortsatta omvårdnadsinsatser.
Relativt små förbättringar kan alltså medföra mycket
stora hälsovinster. Vi anser därför att
rehabilitering av äldre skall prioriteras och att
resurser skall tillföras för detta senast nästa
mandatperiod. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

22. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 22. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So485 yrkande 2 och 2001/02:So613
yrkande 6 och avslår motionerna 2001/02:So263
yrkandena 2 och 4, 2001/02:So610 yrkande 2 och
2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13.

Ställningstagande

Som äldre medborgare får man ofta finna sig i att
bli åsidosatt. Ett exempel är äldre synskadade
personer som systematiskt diskrimineras i
rehabiliteringen, till förmån för yngre människors
behov. Samma förhållande råder inom
hjälpmedelsområdet – landstingen kostar ogärna på de
äldre nya och dyrare hjälpmedel. Därför anser vi att
det behövs en rehabiliteringslag.

Vi konstaterar vidare att sjukvårdens insatser för
de äldre i dag fokuseras på den medicinska vården
medan de psykosociala aspekterna ofta glöms bort.
Gruppen äldre med psykiska besvär är dåligt
kartlagd. De avvisas ofta i primärvård och
psykiatri, och inom den kommunala äldreomsorgen
finns det sällan kompetens att hantera dessa
problem. Yngre människor har ofta ett åtgärdspaket
att tillgå, medan de äldre i bästa fall erbjuds
mediciner. Psykologer måste finnas för äldres behov
inom primärvården, inom psykiatrin och i den
kommunala verksamheten. En form av sådan verksamhet
kan vara att inrätta en seniormottagning där äldre
kan få rådgivning, samtalsstöd och psykoterapi.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

23. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13 och avslår
motionerna 2001/02:So263 yrkandena 2 och 4,
2001/02:So485 yrkande 2, 2001/02:So610 yrkande 2 och
2001/02:So613 yrkande 6.

Ställningstagande

Jag anser att kommuner och landsting i samarbete bör
införa en ny vårdform mellan slutenvården och
boendet för äldre människor. Det är dags att
återinföra konvalescenthemmen, men i en modern form.
På konvalescenthemmet skall patienten få en
hjälpmedelsutredning och möjlighet att pröva
hjälpmedlen så att de fungerar på ett bra sätt även
i hemmiljön. ADL-träning och möjlighet till
kuratorssamtal är också sådant som bör ingå.

Jag anser att det är nödvändigt med
samverkansavtal mellan landsting och kommuner för
att förbättra de äldres rehabilitering. Sådana
samverkansavtal kan innehålla bestämmelser om
gemensam vårdplanering och samfinansierad
rehabilitering. En lag om rehabilitering måste
införas, och i den skall fastslås att det är behovet
som skall avgöra tid för och omfattning av insatsen.
Vidare vill jag införa en omsorgsgaranti.
Omsorgsgarantin skall innehålla de inslag som är
väsentliga för att den enskilde äldre skall erbjudas
en valfri, kvalitativt god omsorg. Kommunerna skall
fastställa en omsorgsgaranti. De kommuner som inte
lever upp till de rättigheter som garanteras av
omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre
som inte får den omsorg som fastställts motsvarande
avgiftsreduktion. Det blir dessutom ett ekonomiskt
incitament för kommunerna att leva upp till
målsättningarna i omsorgsgarantin. Vad jag nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

24. Tillgänglighet (punkt 14)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Lars Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So239 yrkande 6.

Ställningstagande

I dag köar många äldre för vård av åldersbetingade
funktionshinder, till exempel starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad
tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa
legitimitetsproblem för de gemensamma åtagandena på
området. Vården och omsorgen skall stärka människors
trygghet, erbjuda hög kvalitet, vara på lika villkor
och gälla alla skeden i livet. Vi konstaterar att
när man inte erhåller vård uppkommer, utöver
mänskligt lidande, kostnader för hemtjänst,
sjukbesök, läkemedel m.m. Vi anser att riksdagen bör
begära att regeringen gör en samhällsekonomisk
analys av vad köerna för behandling av
åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

25. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 25. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So3 yrkandena 20–22 och
2001/02:So613 yrkande 7 och avslår motionerna
2001/02:So263 yrkande 6, 2001/02:So286,
2001/02:So347 yrkande 5 och 2001/02:So609 yrkandena
3 och 5.

Ställningstagande

Många anhöriga gör stora insatser för äldre och
sjuka. Det är viktigt att såväl erkänna betydelsen
av dessa insatser som att uppmärksamma
nödvändigheten av valfrihet och alternativa
lösningar. Det gäller både för den som är sjuk och
för den anhörige som vårdar. I stället för att bara
inta en biroll bör närstående få möjlighet att ta
ett ökat ansvar för de anhörigas situation om de så
önskar. Den offentliga sektorn skall komplettera,
stimulera och stödja människors egna insatser i
stället för att tränga undan dem. Viljan till
frivilliga insatser ökar dessutom med ett system som
är lyhört för individuella behov och önskningar och
som förmår åstadkomma flexibla lösningar. I dagens
samhälle ser ofta familjebildningarna annorlunda ut
än förr. Anhörigbegreppet bör därför ersättas av ett
närståendebegrepp. Det ger ett generösare synsätt
och gör att den till omsorgstagaren närstående på
samma sätt som anhöriga kan få del av ekonomisk
ersättning och stöd.

Vidare anser vi att det för dementa skall finnas
specialiserad vård och särskilda gruppboenden. Krav
måste ställas på kvalificerade demensutredningar som
underlag för beslut om vårdinsatser. Det är också
angeläget att det finns sådana särskilda vårdprogram
för demenssjuka som klarlägger hela vårdkedjan.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

26. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 26. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So263 yrkande 6 och avslår motionerna
2001/02:So3 yrkandena 20–22, 2001/02:So286,
2001/02:So347 yrkande 5, 2001/02:So609 yrkandena 3
och 5 och 2001/02:So613 yrkande 7.

Ställningstagande

Det finns en tydlig korrelation mellan ökningen av
anhörigvårdare och nedskärningarna inom den
offentliga sektorn. Vi anser att anhörigvården skall
utföras utifrån att den enskilda så önskar och inte
för att samhället skall göra besparingar i den
generella välfärden. I längden kan detta i stället
föra med sig högre kostnader, både för den enskilda
som sliter på sina relationer och på sin hälsa och
för samhället. Anhörig 300 har specialdestinerat
resurser för att stimulera kommunerna att utveckla
anhörigstödet. Dessa medel är avsatta t.o.m. 2004,
varefter kommunerna skall ha integrerat
anhörigstödet i det löpande arbetet. Vi avser att
följa utvecklingen. Vi bedömer dock redan nu att det
då kan finnas anledning att tillföra fortsatta
specialdestinerade medel under nästkommande
mandatperiod. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

27. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 27. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So609 yrkandena 3 och 5 och
2001/02:So613 yrkande 7 och avslår motionerna
2001/02:So3 yrkandena 20–22, 2001/02:So263 yrkande
6, 2001/02:So286 och 2001/02:So347 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att det för dementa skall finnas
specialiserad vård och särskilda gruppboenden. Krav
måste ställas på kvalificerade demensutredningar som
underlag för beslut om vårdinsatser. Det är också
angeläget att det finns sådana särskilda vårdprogram
för demenssjuka som klarlägger hela vårdkedjan.
Dessa frågor berör kommuner och landsting
tillsammans.

Vi anser att regeringen bör överväga att inrätta
ett nationellt resurscenter för anhörigstöd. Det
skulle kunna fungera som en kunskapsresurs för de
kommuner som arbetar eller har ambitionen att
påbörja arbete med anhörigvård. Ute i kommunerna
finns gott om goda exempel på idéer och arbetssätt
som skulle kunna användas av fler kommuner. Kunskap
om detta skulle kunna finnas på resurscentret.
Vidare anser vi att frågan om huruvida de anhöriga
enbart skall få olika typer av stöd, eller om det
skall bli aktuellt att yngre anhöriga skall kunna
anställas och omfattas av trygghetsförsäkringar och
pensionsavtal också måste lyftas fram. När det
gäller anställning av anhöriga måste vårdtagarens
önskemål så långt som möjligt tillgodoses.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

28. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So3 yrkande 19 och avslår motionerna
2001/02:So240 yrkande 19, 2001/02:So263 yrkande 5,
2001/02:So339 och 2001/02:So444.

Ställningstagande

Ställföreträdarfrågan måste lösas. Många äldre
dementa klarar inte av att föra sin egen talan. I
praktiken innebär det att personalen fattar
besluten, baserat på vad de tror är bra för den
äldre eller på vad som går snabbast. Detta är
emellertid ett arbetssätt som kan strida mot
grundlagen och ytterst kan leda till tvång och
frihetsberövande. Vi har sedan länge efterlyst den
utredning som regeringen lovat tillsätta i syfte att
se hur skyddet för personer med nedsatt förmåga till
egna beslut och nedsatt förmåga att uttrycka sig kan
stärkas. Det handlar i detta sammanhang inte om att
försvåra för personalen, utan om att rätten till
integritet och rättssäkerhet måste kunna garanteras
även för dem som inte är kommunicerbara. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

29. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 29. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 5 och 2001/02:So444
och avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande 19,
2001/02: So240 yrkande 19 och 2001/02:So339.

Ställningstagande

De demenssjuka är i många avseenden en mycket utsatt
grupp bland de äldre. Det gäller inte minst
rättsskyddet. I de allra flesta fall saknar den
demenssjuka möjlighet att själv kunna uttrycka sin
vilja. Trots detta är varken rätten till företrädare
eller förekomsten av tvångsåtgärder mot dementa,
exempelvis låsta dörrar, fullt ut reglerad.

Den demenssjuka saknar ofta förmåga att kunna
orientera sig i tid och rum, varför det kan vara
förenat med fara för den enskilda att t.ex. gå ut på
egen hand. I en tid av personalnedskärningar har
många äldreboenden löst detta problem med inlåsning,
i vissa fall nattetid utan att personal finns på
avdelningen. Tvång förekommer i varierande grad mot
den dementa, trots att det är förbjudet, ofta
beroende på okunskap och brist på handledning.
Vi anser att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att
utreda de dementas rättssäkerhet och återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

30. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 30. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So240 yrkande 19, och
2001/02:So339 och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkande 19, 2001/02: So263 yrkande 5 och
2001/02:So444.

Ställningstagande

Socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade är så kallade
rättighetslagstiftningar. Men för att den enskilde
skall få tillgång till föreskrivna rättigheter
förutsätts att personen har förutsättningarna och
förmågan att ta till vara sin rätt. Hos demenssjuka
kan denna förmåga helt eller delvis saknas. Enligt
regelverket för hälso- och sjukvårdens verksamhet
fordras den enskildes samtycke till vård och
behandlingsåtgärder. En förutsättning härför är att
vårdtagaren har förmågan att uttrycka sin egen
vilja. Huvudmän och yrkesutövare samt legala
ställföreträdare, gode män och förvaltare har här
ett oerhört stort ansvar att visa respekt för
individens självbestämmande. Jag anser att gällande
lagstiftning behöver förbättras och förtydligas för
att öka rättssäkerheten för demenssjuka, då
lagstiftningen och verkligheten inte går i takt. Vad
jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

31. Hemsjukvård (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 31. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:Sf256 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

En viktig del av sjukvården är en bra uppföljning
och kvalitetskontroll av den vård och den omsorg som
ges. Det gäller också närståendevården. Jag anser
det angeläget att Socialstyrelsen ägnar stor
uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan
uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske
med beaktande av de berörda personernas integritet.

Vidare anser jag att regeringen bör ta initiativ
till överläggningar med de båda kommunförbunden för
att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar
närstående skall kunna ges. För att förbättra
närståendevården bör bl.a. följande reformförslag
diskuteras i dessa överläggningar: en fortsatt
utbyggnad av avlastnings- och växelvård,
förbättringar i kommunernas regler för
hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående
att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som
har rätt att vara närståendevårdare med ersättning
från försäkringskassan, mer generösa kriterier för
att bli beviljad stöd m.m. som närståendevårdare hos
kommunen samt en ytterligare förlängd period för dem
som vårdar.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

32. Hemtjänst (punkt 18)

av Lars Gustafsson (kd), Kerstin Heinemann (fp)
och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 32. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So485 yrkande 1 och 2001/02:So630
yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det finns skäl att uppmärksamma äldre
synskadade personers situation. Att inte se och att
inte på egen hand kunna utföra städning, tvätt,
inköp, post- och bankärenden har i många kommuner
upphört att vara godtagbara skäl för
hemtjänstinsatser. Denna utveckling har pågått under
en längre tid, och det torde inte vara obekanta
uppgifter för regeringen.

I socialtjänstlagen fastslås att uppgifter av
servicekaraktär är innefattade i lagen. Med
uppgifter av servicekaraktär avses bl.a. ”praktisk
hjälp med hemmets skötsel, såsom städning och tvätt,
hjälp med inköp, ärenden på post- och bankkontor och
hjälp med tillredning av måltider samt distribution
av färdiglagad mat”. Socialtjänstlagen måste
kompletteras i vissa avseenden. Man måste kunna
överklaga utformningen av en insats. Ansökan skall
bifallas först när det går att verkställa beslutet.
Beslut som inte är verkställda inom utställd tid
skall kunna överklagas. Myndighetsbeslutet som
följer varje ansökan skall vara skriftligt så att
överklagande underlättas. I samband med beslut måste
det upplysas om möjligheterna att överklaga.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

33. Avdragsrätt för hushållsnära tjänster
(punkt 19)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Lars Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 33. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So3 yrkande 23, 2001/02: So362
yrkande 3 och 2001/02:So613 yrkande 9.

Ställningstagande

Med alltfler tunga vårdfall i äldreomsorgen ligger
det i sakens natur att det är till dessa äldre som
den största delen av de offentliga insatserna går.
De som bara behöver hjälp med viss service men i
övrigt klarar sig själva hamnar lätt i skymundan.

Vi har tidigare presenterat förslag om
skattelättnader för hushållsnära tjänster. Vi anser
att för tjänster utförda i hemmet skall en
skattelättnad utgå som halverar det vita priset.
Skattereduktion på 50 % för hushållsnära tjänster
utförda i det egna hemmet bör utgå med upp till 25
000 kr per år och hushåll. Reformen skulle ge alla
äldre större möjligheter att få den omsorg de
behöver. Lägre kostnader för hushållsnära tjänster
skapar möjlighet för äldre att få flexibel hjälp
eftersom det är de äldre själva som väljer
hushållstjänst. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

34. Förebyggande folkhälsoarbete (punkt 20)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 34. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So287 och avslår motionerna 2001/02:So347
yrkande 4, 2001/02:So381 och 2001/02:MJ518 yrkande
18.

Ställningstagande

De skador som drabbar äldre personer orsakar svåra
lidanden och innebär stora kostnader för samhället.
I ljuset av dessa konstateranden blir behovet av ett
förebyggande folkhälsoarbete med särskilt inriktning
mot den äldre befolkningen särskilt angeläget. Även
om dessa insatser bara skulle leda till måttliga
hälsoförbättringar innebär det ändå att vårdbehoven
kan begränsas trots den demografiska utvecklingen.
Den informella omsorg som ges av närstående och de
nätverk som bildas i vardagen innebär trygghet i
vardagen för många äldre och en allmän livskvalitet
som också inverkar positivt på hälsotillståndet. Vi
anser att samhället därför på olika sätt bör stödja
anhörigvård och frivilligt socialt arbete. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

35. Förebyggande folkhälsoarbete (punkt 20)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 35. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:MJ518 yrkande 18 och avslår motionerna
2001/02:So287, 2001/02:So347 yrkande 4 och
2001/02:So381.

Ställningstagande

Det är vanligt att äldre med hemtjänst får
färdigproducerad mat i låda som värms upp i
mikrougn. Jag anser att äldre i stället måste få
rätt att tillaga mat hemma, och då helst den mat de
själva önskar och känner igen. Mat är en källa till
glädje och förväntan om den får dofta och är god och
intas i lugn och ro. Gärna i gemenskap med någon
annan. Äldre måste också få hjälp till en
näringsriktig kost. Mikrouppvärmda helfabrikat i
matlådor innehåller sällan den näring som äldre
behöver, och undernäring är ett alltför vanligt
tillstånd, som i sin tur leder till
förvirringstillstånd. Jag anser att äldre bör
erbjudas ekologisk mat, men rätterna och kvaliteten
skall vara styrda av den enskildes egna önskemål.
Alla initiativ och allt engagemang för en förbättrad
matkvalitet för äldre bör noga lyftas fram, så att
goda exempel får sprida sig. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

36. Äldreminister m.m. (punkt 21)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 36. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So613 yrkande 4 och avstyrker motion
2001/02:So613 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att en äldreombudsman bör tillsättas för
att verka för förbättring av de äldres förhållanden
samt även ta initiativ till egna utredningar och
lämna förslag till åtgärder.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

37. Äldreombudsmän (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 37. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkande 4 och avslår motion
2001/02:So335.

Ställningstagande

Många äldre upplever att de inte vet vart de skall
vända sig för att protestera mot ett missförhållande
eller för att få svar på frågor. Myndigheterna är
inte alltid den idealiska samtalspartnern i alla
spörsmål som de äldre ställs inför. Jag anser därför
att varje kommun bör inrätta en äldreombudsman.
Äldreombudsmannen skall vara kontaktman för de äldre
gentemot personal, politiker och tjänstemän.
Äldreombudsmannen måste vara fristående från de
myndigheter som administrerar äldreomsorgen i
kommunen, om än anställd av kommunen. Ombudsmannen
skall fungera som den instans dit äldre eller deras
anhöriga kan vända sig med frågor, klagomål och för
att få information. Äldreombudsmannens arbete syftar
till att öka den äldres och de närståendes
inflytande och förebygga att brister uppkommer i
äldreomsorgen. Ombudsmannen skall arbeta med
uppföljning genom att erfarenheter, dokumenterade
synpunkter och klagomål rapporteras till
kommunstyrelsen. Vad jag nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

38. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 38. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So3 yrkande 24 och avslår motionerna
2001/02:So239 yrkande 7, 2001/02:So263 yrkande 1,
2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356 yrkande 2,
2001/02:So366 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So452 och
2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

I princip alla omsorgens berörda parter är oroade
över hur personalkrisen i vård och omsorg skall
lösas. Larmrapporterna om personalbrist, som bottnar
i dåligt inflytande över det egna arbetet, låga
löner, underbemanning med mera, måste tas på största
allvar.

Vi anser att personalens dåliga löneutveckling
till stor del beror på att det i princip bara
funnits en arbetsgivare att vända sig till.
Vårdpersonalens idéer och kompetens har därmed inte
värdesatts och bra ledarskap inte belönats
tillräckligt. Undersökningar visar hur maktlöshet
skapar stress, utmattning och
långtidssjukskrivningar och en önskan att få byta
arbete. Möjligheten att synas eller utvecklas i det
storskaliga offentliga vårdmonopolet är mycket
liten.
Svenska Kommunalarbetareförbundets rapport
”Solidaritet och valfrihet i välfärden” slår fast
att konkurrens mellan producenter är bra för
välfärden. Vi kan inte nog understryka vikten av en
ökad mångfald av vård- och omsorgsgivare. Genom
alternativa driftsformer kan personalens önskemål om
fler arbetsgivare, varierat arbetssätt och
inflytande över arbetssituationen uppfyllas.
Undersökningar visar att dagens unga värdesätter
inflytande över sitt arbete och möjligheter till
utveckling högt. Mångfald är en grundförutsättning
för en bättre löneutveckling och för att unga skall
kunna attraheras av arbete i vård och omsorg. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

39. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 39. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 1 och 2001/02:So452
och avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande 24,
2001/02: So239 yrkande 7, 2001/02:So347 yrkande 2,
2001/02:So356 yrkande 2, 2001/02:So366 yrkandena 1
och 2 och 2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att det är i mötet mellan den enskilda
vårdaren och den äldre som vårdkvalitet uppstår.
Därigenom blir personalen inom äldreomsorgen den
viktigaste resursen i skapandet av en god och säker
äldreomsorg. Därför anser vi att arbetsro och
rimliga arbetsvillkor för de anställda krävs för att
den äldre skall kunna få det hon behöver. Vården och
omsorgen har under 1990-talet utsatts för
besparingar som påverkat kvaliteten inom
äldreomsorgen negativt. Besparingar inom vårdsektorn
handlar oftast om nedskärningar av antalet
anställda. Resultatet har blivit en kraftig ökning
av antalet sjukskrivningar samt stora svårigheter
att rekrytera och behålla personal. Ökningen av
antalet sjukskrivningar domineras av diagnoser som
kan relateras till negativ stress. Detta är en
situation som är mycket allvarlig och för att säkra
äldreomsorgen krävs konkreta och långsiktiga
insatser. Vi anser därför att det finns ett behov av
en kartläggning över personaltätheten inom
äldreomsorgen på nationell nivå, av såväl offentligt
driven äldreomsorg som privat.

Vidare anser vi att en krisgrupp behöver
tillsättas. Denna bör analysera orsakerna till att
framför allt ungdomar och män inte söker sig till
vårdutbildningarna. I utredningen bör man beakta den
demografiska utvecklingen, arbetsmiljöfrågor,
inflytandefrågor för både de äldre och personalen
samt personaltäthet. En analys bör göras av hur stor
betydelse löneläget för yrkesgruppen har.
Krisgruppen bör även analysera kommunernas
ekonomiska förutsättningar för att åtgärda
problemen. Den bör belysa om det är nödvändigt att
rikta särskilda resurser till äldreomsorgen för att
kunna ge de äldre en värdig äldreomsorg. Gruppen
skall komma med förslag till åtgärder och redovisa
kostnader för åtgärderna.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

40. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Lars Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 40. Riksdagen bifaller därmed
motionerna 2001/02:So356 yrkande 2 och 2001/02:So366
yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkande 24, 2001/02:So239 yrkande 7, 2001/02:So263
yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So452
och 2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att personalförsörjningen inom
äldreomsorgen måste tillgodoses.

”Hemtjänst” som beteckning på den omvårdnad som
utförs i hemmen är ett föråldrat begrepp som i
allmänhet inte är förknippat med det kvalificerade
arbete det rör sig om. Vi anser att ett namnbyte är
ett sätt att visa på en utveckling för yrkeskåren.
Det är nödvändigt för den framtida rekryteringen.
Kunskapen om att det bedrivs ett kvalificerat
omvårdnadsarbete i hemmen och att det behövs en
blandad kompetens och specialisering når inte alltid
ungdomar som skall välja gymnasieutbildning.
Fördomarna mot omvårdnadsarbete i hemmet är
utbredda, även inom skolans värld. Här måste både
skolans syoverksamhet och arbetsförmedlingarna ta
ett större ansvar.
Samtidigt måste kommunerna utveckla
omvårdnadsarbetet så att det blir attraktivt. För
att man ska klara rekryteringen måste
omvårdnadsarbetet i hemmet bli ett spännande och
viktigt framtidsyrke.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

41. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 41. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So239 yrkande 7 och avslår motionerna
2001/02:So3 yrkande 24, 2001/02:So263 yrkande 1,
2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356 yrkande 2,
2001/02:So366 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So452 och
2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Det ökade behovet av kvalitetssäker äldrevård och
omsorg gör sig påmint när man studerar
befolkningsutvecklingen. Redan nu är
personalförsörjningssituationen bekymmersam och i
vissa fall krisartad. När ekonomin får företräde
före kvaliteten och innehållet i vården och omsorgen
äventyrar det en god långsiktig utveckling. Det
verkar negativt på möjligheterna att rekrytera,
kompetensutveckla och behålla personal. Det är
därmed svårt att kunna erbjuda det ökade antalet
äldre en god och säker vård och omsorg. Jag anser
att regeringen därför bör ges i uppdrag att
tillsammans med berörda parter presentera ett
åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra
personalförsörjningen inom äldrevård och omsorg. Vad
jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

42. Personalutveckling, rekrytering m.m. och
Forskning (punkterna 23 och 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkterna 23
och 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkande 16 och avslår motionerna
2001/02:So3 yrkande 24, 2001/02:So239 yrkande 7,
2001/02: So263 yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2,
2001/02:So356 yrkande 2, 2001/02:So366 yrkandena 1
och 2 och 2001/02:So452.
Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So630 yrkande 17.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör ta fram en plan för hur
utbildningsbehovet för de olika personalgrupperna
inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården för
äldre skall kunna tillgodoses.

Jag oroas av att andelen forskare som ägnar sig åt
klinisk forskning sjunker. Det innebär bl.a. att
klinisk forskning beträffande äldres sjukdomar
riskerar att minska i omfattning, något som både
mänskligt och samhällsekonomiskt är oacceptabelt.
Demens och depression är sjukdomar som ofta drabbar
äldre. Det är viktigt att den forskning som nu pågår
för att vinna kunskap om hur dessa sjukdomar kan
förebyggas och behandlas intensifieras. Forskning om
äldres psykiska problem liksom om läkemedels
effekter och biverkningar bör bli föremål för
särskilda satsning. Den kliniska forskningen får
inte komma på undantag.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Vi vill framhålla att äldre måste ses som den resurs
de är. Inställningen till de äldre måste präglas av
respekt för den kunskap och livserfarenhet de
besitter. Samhället har i dag alltför fixerade
åldersgränser. Rätten till arbete upphör vid 67 års
ålder, vilket innebär att den enskilde inte själv
kan avgöra om han eller hon vill arbeta ytterligare
en tid.

När riksdagen våren 2001 beslutade om
arbetstagares rätt att stanna kvar i anställningen
till 67 års ålder och samtidigt gjorde det möjligt
också för läkare, sjukgymnaster, tandläkare och
tandhygienister att få rätt till ersättning enligt
lagen om läkarvårdsersättning, lagen om ersättning
för sjukgymnastik och lagen om allmän försäkring,
föreslog en utskottsmajoritet i
arbetsmarknadsutskottet bestående av m, kd, c, fp
och mp ett tillkännagivande om att dessa
åldersgränser i nästa steg bör avvecklas helt och
att regeringen bör återkomma med ett sådant
lagförslag. Mot detta reserverade sig
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Vi vill understryka att med längre livslängd
och fler friska äldre som både kan och vill arbeta
är det förödande att arbetslivets kultur och
regelverk tränger ut äldre från arbetslivet. Inte
mindre viktigt är det när det som i detta fallet är
arbetskraft som idag starkt efterfrågas av många
äldre och sjuka.
Vi konstaterar att majoriteten i betänkandet
framhåller olika gruppers särskilda behov, såsom
äldre kvinnor, äldre invandrare och homo- och
bisexuella äldre. Vi vill framhålla att med vårt
förslag till äldrepeng och valfrihet får alla äldre
möjlighet att välja den form av äldreomsorg de
önskar med den särskilda inriktning som passar just
dem. Något utpekande av särskilda grupper eller
intressen behövs därmed inte.

2. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Vi anser att homo- och bisexuella äldres behov
behöver lyftas fram mer. Vår utgångspunkt är att
äldre kvinnor och män som bor i olika typer av
äldreboende skall behandlas med respekt, oavsett
sexuell läggning. Ett generellt problem är att de
äldres sexualitet osynliggörs – i synnerhet
homosexualitet. Vi avser att noga följa frågan och
vid behov återkomma.

3. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).
Jag vill erinra om att jag anser att det behövs en
lagstiftning mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
Det behövs också en nationell handlingsplan för att
undanröja de hinder som finns på arbetsmarknaden för
äldres möjligheter att arbeta. De yrkanden
Folkpartiet väckt i dessa frågor kommer dock att
behandlas i arbetsmarknadsutskottet. Jag anser att
det krävs en rad reformer och förändringar för att
göra samhället mer flexibelt och äldrevänligt. Att
bli äldre i dag innebär alltför ofta att bli
åsidosatt. Egentligen behövs det en övergripande
lagstiftning mot diskriminering av äldre som
omfattar alla samhällsområden. Jag avser att
återkomma till frågan i annat sammanhang.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av
proposition 2000/01:149 Avgifter
inom äldre- och handikappomsorg

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avsaknad av
valfrihet och brister i äldreomsorgen.

2. Riksdagen beslutar att socialtjänstlagen utformas
så att rätten till annan kommun garanteras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till omsorg
för dem som är i behov av sådan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformer för
valfrihet, alternativ och kvalitet i
äldreomsorgen.

5. Rikdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i socialtjänstlagen innebärande ökad
valfrihet genom en nationellt samordnad äldrepeng.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skilja
produktion och finansiering av äldreomsorgen åt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunernas
yttersta ansvar för att äldreomsorg finns
tillgänglig.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förstärkt
oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att
överklaga biståndsbedömningen via
förvaltningsbesvär.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreomsorgens
långsiktiga finansiering.

15. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om äldreomsorgens framtida finansiering
i enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
ställföreträdarfrågan.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma
och stödja anhöriga.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
anhörigbegreppet bör utvidgas till ett
närståendebegrepp.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förutsättningarna
för frivilliga insatser.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om subventionerade
hushållstjänster.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rekrytering och
personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn.

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2001

2001/02:So203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om de äldres villkor.

2001/02:So205 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av en
omsorgspeng för personer som behöver hjälp av
hemtjänsten.

2001/02:So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förstärka
målen för äldrepolitiken till ett mer
individbaserat förhållningssätt.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som utvecklar formerna för samverkan
mellan offentlig och ideell sektor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anpassning av
äldreomsorgen för människor med utländsk bakgrund.

6. Riksdagen begär att regeringen gör en
samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ett åtgärdsprogram för att
långsiktigt säkra personalförsörjningen inom
äldrevård och omsorg.

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad rättssäkerhet
för demenssjuka.

2001/02:So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att kartlägga
personaltätheten inom äldreomsorgen på nationell
nivå.

2. Riksdagen begär att regeringen ger
Seniorberedningen 2005 ett tilläggsdirektiv om vad
i motionen anförs om minimikrav i äldreomsorgen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om vad i motionen anförs om konsekvenser
för äldre vid införandet av ny teknik och andra
samhällsförändringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prioritering av
äldres rehabilitering.

5. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att utreda vad i
motionen anförs om dementas rättigheter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett permanent
anhörigstöd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en samlad
lagstiftning i äldreomsorgen.

8. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla vad i
motionen anförs om tillämpningen av lex Sarah.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbud mot
konkurrensutsättning och utförsäljning av enheter
till vinstdrivande företag.

10. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och analysera
ojämlikhet och ojämställdhet bland äldre.

2001/02:So285 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av fler vårdplatser
inom kommunernas särskilda boendeformer för äldre.

2001/02:So286 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om diskriminering av de
demenssjuka inom vården.

2001/02:So287 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av ett aktivt
folkhälsoarbete för äldre.

2001/02:So297 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillsynsansvar och
kvalitetssäkring av äldrevården.

2001/02:So302 av Sven Brus och Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om diskriminering på
grund av hög ålder.

2001/02:So335 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera tillsättandet
av en äldreombudsman i Västra Götaland.

2001/02:So339 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram
lagförslag till förbättring av rättsskydd för
dementa eller psykiskt handikappade personer som
inte kan föra sin egen talan när dessa utsatts för
någon form av rättsövergrepp.

2001/02:So345 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheten att förbjuda konkurrensutsättning och
utförsäljning av enheter inom äldreomsorgen till
vinstdrivande företag.

2001/02:So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för
äldrepolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra vård- och
omsorgsyrken mer attraktiva.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
hälsoarbete.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att insatser görs
med målsättning att förbättra anhörigvården.

2001/02:So356 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en
heltäckande utvärdering av dagens äldreboende för
att undersöka om ädelreformens grundprinciper
efterlevs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
personalförsörjningen inom äldreomsorgen måste
tillgodoses.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge kommunerna
ekonomiska möjligheter att tillhandahålla
tillräckligt med boende och boendeformer för
äldre.

2001/02:So362 av Mikael Oscarsson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om subventionering av
hushållstjänster.

2001/02:So366 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om namnbyte från
hemtjänst till omvårdnad i hemmet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av den
framtida rekryteringen.

2001/02:So381 av Anita Johansson och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hälsoundersökningar för
äldre 70+.

2001/02:So444 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om nödvändigheten av mer
tvärvetenskaplig kunskap för tillfredsställande
rättsskydd för personer med demenssjukdomar.

2001/02:So452 av Siv Holma m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en krisgrupp för att klara
personalrekryteringen inom äldreomsorgen.

2001/02:So464 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om äldre homo- och bisexuellas
särskilda behov i äldreomsorgen.

2001/02:So485 av Chatrine Pålsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
hemtjänstinsatser i socialtjänstlagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en
rehabiliteringslag.

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i ett brett
perspektiv utreda äldre homo- och bisexuellas
särskilda behov av äldreomsorg.

2001/02:So520 av Paavo Vallius och Nikos
Papadopoulos (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av information om
äldreomsorg på eget modersmål.

2001/02:So588 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om bättre förutsättningar
för kooperativa företag inom äldreomsorgen.

2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationellt
resurscenter för anhörigstöd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
anhöriganställning.

2001/02:So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger
Davidson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att effekterna av
ädelreformen utvärderas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga
eventuell skatteväxling avseende läkarmedverkan i
de kommunala äldreboendena.

2001/02:So613 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
medveten strategi för att möta det demografiskt
förändrade samhällets nya behov.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
genom aktiva åtgärder och attitydpåverkan stärka
de äldres delaktighet och inflytande i samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
äldreminister för ett samlat grepp kring
äldrepolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om tillsättande
av en äldreombudsman för att verka för
förbättringar i de äldres förhållanden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beaktande av den
psykosociala aspekten i äldrevården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
specialiserad demensvård och kvalificerade
demensutredningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av nya
former för service till äldre.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beakta de
äldre invandrarnas speciella förhållande i
äldreomsorgen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera nya
former för äldreboende.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka den
enskildes möjligheter att välja utförare av vård,
omsorg och service.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beakta de
äldres speciella behov av närhet till samhällets
service.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
äldrepeng för ökad valfrihet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreombudsmän för
att till vara ta de äldres intressen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
pensionärsråden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om bättre villkor
för äldres boende.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om rätten till
eget rum.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
äldre invandrare och flyktingar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konvalescenthem.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om förbättrad
rehabilitering för äldre.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
äldre med synskador.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
omsorgsgaranti.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
personalbehovet inom äldreomsorgen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning om
äldre.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av en
äldreomsorgspeng.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
flexibilitet och individuella lösningar inom
äldrevården också på landsbygden och i glesbygden.

2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldrepeng.

2001/02:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppföljning och
kvalitetskontroll av närståendevården med
beaktande av integritetsaspekterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överläggningar
mellan kommunförbunden och staten om förbättrade
förutsättningar för närståendevården och
hemsjukvården.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om hemtjänsten
och anhörigstöd.

2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl. (mp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mat i
äldreomsorgen.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreomsorg.