Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU11
Socialtjänstfrågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 75 motionsyrkanden i olika
socialtjänstfrågor från den allmänna motionstiden
2001.
Ett enigt utskott föreslår med anledning av
motioner rörande stöd för anhöriga och närstående
ett tillkännagivande till regeringen. Utskottet
anser att det vore önskvärt att i socialtjänstlagen
införa en särskilt reglerad skyldighet för
socialnämnden att stödja dem som vårdar närstående.
Regeringen bör snarast göra en analys av de
ekonomiska konsekvenserna av en sådan lagändring
samt redovisa för riksdagen olika alternativa
lagregleringar i avsikt att ytterligare stödja
anhöriga.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden, främst
med hänvisning till utskottets tidigare
ställningstaganden och mot bakgrund av pågående
arbete på området.
I betänkandet finns 24 reservationer och fyra
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So350
yrkande 1 och 2001/02: So358 yrkande 5.
Reservation 1 (m)
2. Privatisering av socialtjänsten
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So358
yrkande 4 och 2001/02: So456.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (v)
3. Riksnormen
Riksdagen avslår motion 2001/02:So350 yrkandena
2 och 3.
Reservation 4 (m)
4. Höjning av riksnormen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So301 och
2001/02:So459.
Reservation 5 (v, mp)
5. Barns tillgångar och inkomster
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So340,
2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:K284
yrkande 6.
Reservation 6 (v, kd, c, fp)
Reservation 7 (mp)
6. Bistånd till konstnärer
Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr227 yrkande
11.
7. Ideella skadestånd
Riksdagen avslår motion 2001/02:So384.
Reservation 8 (v)
8. Villkor för försörjningsstöd
Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande
3.
Reservation 9 (c)
9. Stockholm-Arlanda flygplats
Riksdagen avslår motion 2001/02:So235.
10. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So259,
2001/02:So289, 2001/02: So367, 2001/02:So378,
2001/02:So405 och 2001/02:So585.
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (c)
11. Våld mot kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So445,
2001/02:Ju324 yrkande 5 och 2001/02:Ju396
yrkandena 3, 4 och 10.
12. Vård av missbrukare
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So275
yrkande 3, 2001/02:So298, 2001/02:So319 yrkandena
1 och 2, 2001/02:So371 yrkande 3, 2001/02: So396
yrkande 6, 2001/02:So401 yrkandena 1 och 3-5,
2001/02:So425 yrkande 1, 2001/02:So497 yrkande 9,
2001/02:So501 yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4
och 2001/02:Ju326 yrkande 4.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (v)
Reservation 14 (kd, c)
Reservation 15 (fp)
13. En könsneutral lag om vård av
missbrukare i vissa fall
Riksdagen avslår motion 2001/02:So425 yrkande
3.
Reservation 16 (mp)
14. Öppna alkoholrådgivningar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So396
yrkande 5 och 2001/02: So401 yrkande 2.
Reservation 17 (v)
15. Samverkan i missbrukarvården
Riksdagen avslår motion 2001/02:So487.
Reservation 18 (kd)
16. Kroppsvisitering vid LVM-hem
Riksdagen avslår motion 2001/02:So614 yrkande
1.
Reservation 19 (m, kd, c, fp)
17. Förutsättningar för vård enligt lagen
om vård av missbrukare i vissa fall
Riksdagen avslår motion 2001/02:So425 yrkande
4.
Reservation 20 (mp)
18. Anhöriga till missbrukare
Riksdagen avslår motion 2001/02:So473.
19. Vård av ungdomar
Riksdagen avslår motion 2001/02:So374 yrkandena
2-4.
20. Stöd för anhöriga och närstående
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om stöd för anhöriga
och närstående. Riksdagen bifaller därmed delvis
motionerna 2001/02:So240 yrkande 17,
2001/02:So243 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So387
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:So609 yrkande 9.
21. Utsatta grupper
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So322,
2001/02:So328 yrkande 3, 2001/02:So346 och
2001/02:So348.
Reservation 21 (v, kd)
22. Familjehem
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So262
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So317 och
2001/02:So413.
Reservation 22 (kd)
23. Kompetens och kvalitet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So424
yrkandena 1-7 och 2001/02:So510.
Reservation 23 (mp)
24. HBT-kompetens
Riksdagen avslår motion 2001/02:L371 yrkande
28.
Reservation 24 (v, mp)
Stockholm den 21 februari 2002
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Margareta Israelsson (s), Chatrine Pålsson
(kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman (s), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Lars U Granberg (s),
Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars
Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars
Elinderson (m) och Lotta N Hedström (mp).
2001/02
SoU11
Utskottets överväganden
Allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om annan
inriktning för socialpolitiken m.m. Utskottet
vidhåller bl.a. den inställning som intogs i
samband med att den nya socialtjänstlagen
behandlades våren 2001. Riksdagen bör också
avslå motioner om tydligare lagstiftning när
det gäller privatisering av socialtjänsten.
Utskottet utgår från att regeringen följer
utvecklingen på området.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m) och 3
(v).
Motioner
I motion So358 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att socialpolitiken skall vara
ett instrument för att bryta utanförskap och
bidragsberoende (yrkande 5). Enligt motionärernas
uppfattning måste den stora utmaningen för
socialtjänsten inför framtiden vara att fokusera
verksamheten på dem som är mest utsatta samtidigt
som människor utan allvarlig social problematik ges
förutsättningar att stå på egna ben. Motionärerna
anser det ytterst olyckligt att en så stor andel av
befolkningen är klienter vid socialkontoren. Det
påverkar deras självuppfattning negativt, föder en
känsla av hjälplöshet och skapar i förlängningen
bidragsberoende och utanförskap. Enligt motionärerna
behövs det en politik som genererar arbetstillfällen
genom att göra det lönsamt att driva företag,
anställa, arbeta och utbilda sig. Flyktingar och
andra som invandrat till Sverige måste ges möjlighet
att ta ansvar för sin egen livssituation. En
naturlig princip borde vara att den som betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som får bidrag inte skall behöva betala skatt.
Vidare måste det alltid löna sig mer att arbeta än
att uppbära ersättning och bidrag, anförs det.
I motion So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs tillkännagivanden om att en grundlig
omprövning av socialbidragens syfte, roll och
utformning bör komma till stånd (yrkande 1).
Två motioner rör privatiseringen av socialtjänsten.
I motion So358 (m) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om nya driftsformer i
socialtjänsten (yrkande 4). Motionärerna efterlyser
ett arbetssätt där mindre tid tillbringas på
socialkontoren och mera tid i arbetet med de mest
utsatta ute på fältet. Möjligheten att anlita
tjänster utanför socialkontorens väggar för
exempelvis adoptionsutredningar, skuldrådgivning och
barnpsykiatriska utredningar är enligt motionärerna
ett nödvändigt kompetenstillskott liksom viktig
avlastning för att socialtjänsten skall få bättre
möjligheter att fullfölja sina uppgifter.
Motionärerna anser att en lagändring bör övervägas
som tydligt avgränsar vad som är verklig
myndighetsutövning och som ger möjlighet för
mångfald inom övriga delar av verksamheterna.
I motion So456 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad
gäller socialtjänstens utredningar så att den
enskildes integritet och rättssäkerhet tryggas.
Motionärerna anser att rågången mellan lagligt och
olagligt när det gäller att lägga ut
utredningsuppdag på entreprenad måste förtydligas
och att en nationell norm för kommunernas sociala
utredningsarbete bör presenteras.
Bakgrund och tidigare behandling
Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag i
kraft (SFS 2001:453). I det av riksdagen godkända
betänkandet 2000/01:SoU18 (rskr. 2000/01:259)
behandlade utskottet regeringens proposition
2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. Under rubriken
Allmänna utgångspunkter behandlades bl.a. motioner
med liknande innehåll som nu ifrågavarande motioner
So358 (m) yrkande 5 och So350 (m) yrkande 1.
Utskottet avstyrkte yrkandena med följande
motivering (s. 19 f. res. m):
Utskottet delar regeringens uppfattning att
socialtjänsten utgör en central del av
välfärdspolitiken och ett viktigt komplement till
de generella ekonomiska stödsystemen. I likhet
med regeringen anser utskottet vidare att de
övergripande målsättningarna och grundläggande
värderingarna för verksamheten inom
socialtjänsten skall stå fast. Till 1 kap. 1 § i
förslaget till ny socialtjänstlag överförs
oförändrad den nu gällande portalparagrafen med
innebörd att socialtjänsten på demokratins och
solidaritetens grund skall främja människornas
ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i
levnadsvillkor och aktiva deltagande i
samhällslivet. Under hänsynstagande till
människans ansvar för sin och andras sociala
situation skall socialtjänsten inriktas på att
frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna
resurser. Verksamheten skall vidare bygga på
respekt för människornas självbestämmanderätt och
integritet.
Utskottet vidhåller att det inte finns någon
anledning att frångå de principer som enligt
förarbetena till den nuvarande socialtjänstlagen
skall vara vägledande för det individinriktade
arbetet inom socialtjänsten, nämligen principerna
om helhetssyn, frivillighet och självbestämmande,
kontinuitet, normalisering, flexibilitet, närhet
och valfrihet. Socialtjänsten skall arbeta
förebyggande och ta till vara den enskildes egna
resurser samt beakta den enskildes delaktighet
och egna ansvar. Principerna ger också uttryck
för den människosyn som alltjämt skall prägla
reformarbetet inom socialtjänsten.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det
är ett kompromisslöst mål att välfärden skall
omfatta samtliga medborgare. Socialtjänstens
insatser ger de människor som av olika
anledningar utsätts för ekonomiska eller sociala
påfrestningar möjlighet att leva ett värdigt och
självständigt liv. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det är angeläget att nu stärka
detta skyddsnät.
Utskottet vidhåller dock att socialbidraget
skall vara ett yttersta skyddsnät för tillfälliga
ekonomiska behov och inte fungera som en
långsiktig försörjningskälla. Familjeutredningen
har analyserat de samlade effekterna av skatter,
bidrag och avgifter för barnfamiljerna samt
därvid bl.a. belyst marginaleffekterna. Riksdagen
bör inte föregripa kommande förslag på området.
I samma betänkande behandlades vidare motioner om
privatisering av socialtjänsten. Utskottet
redogjorde för ett beslut av JO angående
användningen av privata rättssubjekt som utredare
inom socialtjänsten samt anförde bl.a. följande (s.
69; res. m):
Enligt regeringsformen kan en förvaltningsuppgift
överlämnas till ett privat rättssubjekt. Om
uppgiften innefattar myndighetsutövning måste det
emellertid ske med stöd av lag. Socialtjänstlagen
ger inte kommunerna utrymme att anlita privata
rättssubjekt för myndighetsutövning. Beredningen
av och beslutet i ett ärende hos socialnämnden
får i princip anses utgöra oskiljaktiga delar av
en och samma förvaltningsuppgift. Om ett ärende
innefattar myndighetsutövning kan nämnden således
inte lagligen överlämna exempelvis uppgiften att
utföra en utredning enligt 50 § i den nuvarande
socialtjänstlagen till ett privat rättssubjekt.
Utredningar som skall utgöra underlag för sådana
yttranden som socialnämnden enligt lag eller
annan författning är skyldig att lämna till annan
myndighet kan inte heller lämnas till ett privat
rättssubjekt eftersom skyldigheten att yttra sig
åvilar socialnämnden själv. Motsvarande gäller
vårdnadsutredningar enligt 6 kap. föräldrabalken.
Utskottet, som således ställer sig bakom den
bedömning som JO nyligen gjort, avstyrker med det
sagda motion - - -.
I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.
2000/01:100) föreslog regeringen ett rättvisemål,
att halvera antalet socialbidragstagare mellan åren
1999 och 2004. Riksdagen ställde sig i juni 2001
bakom detta mål (bet. 2000/01:FiU20, rskr.
2000/01:288). Regeringen kommer årligen att redovisa
en avstämning av målet. En första avstämning finns
redovisad i budgetpropositionen för 2002 (prop.
2001/02:1, bil. 3 till finansplanen). Regeringen
anför bl.a. att utgångspunkten i arbetet med att
bryta socialbidragsberoendet är att skapa trygghet
och rättvisa samtidigt som fattigdomsfällor och
marginaleffekter skall göras så små som möjligt. Det
yttersta målet är att minska behoven av socialbidrag
genom att alla individer i arbetsför ålder ges
möjligheter till en egen försörjning.
Familjeutredningen har haft i uppdrag att pröva om
det ekonomiska familjestödet kan göras mer
generellt, dvs. med minskade marginaleffekter men
med bevarad eller ökad fördelningspolitisk
träffsäkerhet. Utredningens slutbetänkande Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24) bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
När det gäller målen och de grundläggande
principerna för socialtjänsten vidhåller utskottet
sin inställning såsom den redovisats i betänkande
2000/01:SoU18. I motion So358 (m) yrkande 5 anförs
att socialpolitiken skall vara ett instrument för
att bryta utanförskap och bidragsberoende. Utskottet
vill med anledning härav åter framhålla sin
uppfattning att socialbidraget skall vara ett
yttersta skyddsnät för tillfälliga ekonomiska behov
och inte fungera som en långsiktig
försörjningskälla. Utskottet konstaterar att
regeringen har ställt upp som mål att halvera
antalet socialbidragstagare mellan åren 1999 och
2004, vilket mål riksdagen ställt sig bakom.
Utgångspunkten i detta arbete är att skapa trygghet
och rättvisa samtidigt som fattigdomsfällor och
marginaleffekter görs så små som möjligt. Ytterst
handlar det om att alla i arbetsför ålder skall ges
möjligheter till en egen försörjning. Utskottet
anser vidare att vissa av förslagen som
Familjeutredningen har lämnat bör kunna bidra till
ett minskat socialbidragsberoende. Riksdagen bör
inte föregripa kommande förslag på området.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So350
(m) yrkande 1 och So358 (m) yrkande 5.
I motionerna So358 (m) yrkande 4 och So456 (v)
begärs tydligare lagstiftning när det gäller
socialtjänstens möjligheter att lägga ut uppdrag på
entreprenad. Utskottet kan konstatera att JO har
beslutat i ett ärende angående användningen av
privata rättssubjekt som utredare inom
socialtjänsten samt att förvaltningsdomstolarna har
att handlägga mål rörande lagligheten i kommunala
beslut att lägga ut socialtjänsten på entreprenad.
Utskottet utgår från att regeringen följer
utvecklingen och återkommer till riksdagen med
förslag till lagstiftning om det blir nödvändigt.
Motionerna avstyrks.
Ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om riksnormen,
om vilka inkomster och tillgångar som bör
ingå i beräkningsunderlaget för ekonomiskt
bistånd samt om kraven för bistånd enligt
socialtjänstlagen. Utskottet vidhåller sin
tidigare redovisade inställning i dessa
frågor. Jämför reservationerna 4 (m), 5 (v,
mp), 6 (v, kd, c, fp), 7 (mp), 8 (v) och 9
(c).
Motioner
I motion So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om att kommunerna själva
skall få fastställa socialbidragsnormen (yrkande 2)
samt yrkas att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag till ändring i socialtjänstlagen
beträffande överklagande av beslut om bistånd hos
allmän förvaltningsdomstol (yrkande 3). Enligt
motionären skall kommunerna själva få möjlighet att
fastställa de lokala nivåerna för skäliga
levnadskostnader. Eventuella överklaganden skall
därefter bedömas med utgångspunkt från de kommunalt
fastställda normerna.
I motion So459 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (v) begärs ett tillkännagivande om att
socialbidragsnormen bör höjas. Motionärerna anför
att socialbidragen i mycket få kommuner ligger över
den miniminivå som socialbidragsnormen utgör.
Sex motioner berör frågan om vilka inkomster som
skall ingå i beräkningsunderlaget för ekonomiskt
bistånd.
I motion So340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, v,
kd, fp, mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen
gör en översyn så att nya riktlinjer kan tas fram av
Socialstyrelsen vad gäller feriearbetande
tonåringars inkomster vid bedömning av familjers
rätt till socialbidrag. Motionärerna ifrågasätter
nuvarande ordning, där kommunerna har olika regler
för beräkningen av socialbidrag.
I motion K284 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
regeringen bör ta initiativ till att förändra lagen
om ekonomiskt bistånd så att barns inkomster inte
ingår i beräkningsunderlaget för det ekonomiska
biståndet (yrkande 6). Motionärerna anser att det
ger fel signaler att barns inkomster från exempelvis
sommararbete räknas in i familjens samlade inkomster
vid beräkning av socialbidrag.
I motion So603 av Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs
tillkännagivanden om att kommunerna bör se över
hanteringen av socialbidrag i förhållande till andra
inkomster utifrån ett barnperspektiv (yrkande 1)
samt om behovet av en översyn av hur kommunerna
hanterar frågan om familjers socialbidrag och
inkomster från ungdomars sommararbete, barnbidrag,
barnpension och förmögenhet ställd under förmyndare
(yrkande 2). Motionären är kritisk mot att vissa
kommuner låter dessa inkomster och tillgångar ingå i
beräkningsunderlaget för ekonomiskt bistånd.
I motion So301 av Yilmaz Kerimo (s) begärs ett
tillkännagivande om åtgärder som syftar till att
barnfamiljer med behov av försörjningsstöd också får
del av förbättrade barnbidrag.
I motion Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om konstnärerna och socialbidragen (yrkande 11).
Enligt motionärerna finns inga generella regler för
hur stipendier som skall finansiera kostnader för
material, ateljé, resor m.m. skall bedömas vid
beräkningen av socialbidrag. Praxisen varierar
mellan kommunerna. Motionärerna anser att kraven på
konstnärer bör vara samma som för alla andra samt
att samma regler bör gälla i hela landet.
I motion So384 av Lennart Axelsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om ideella skadestånds påverkan
på socialbidrag. Motionärerna utgår från att
regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att
tydliggöra det ideella skadeståndets ställning i
förhållande till olika samhällsstöd/ingripanden och
återkommer med nödvändiga förslag till
regeländringar.
En motion handlar om kraven för bistånd i 4 kap. 4-6
§§ socialtjänstlagen.
I motion Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om en ändring av socialtjänstlagen
så att studenter inte skall innefattas i möjligheten
att begära motprestationer av socialbidragstagare
(yrkande 3). Enligt motionärerna torde behovet av
aktiveringsåtgärder för studenter vara begränsat
eftersom de i många fall har sina studier att
återvända till.
Bakgrund och tidigare behandling
Genom den nya socialtjänstlagen har bestämmelserna
om bistånd i allt väsentligt återgått till vad som
gällde före den 1 januari 1998. Den som inte själv
kan tillgodose sina behov eller kan få dem
tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd
för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin
livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen).
Begränsningarna rörande begreppet "livsföring i
övrigt", dvs. att det endast avser hjälp i hemmet
och särskilt boende för service och omvårdnad för
äldre eller bostad med särskild service för
funktionshindrade (annat bistånd) har tagits bort.
Beslut om i princip alla former av bistånd kan nu
överklagas genom förvaltningsbesvär (16 kap. 3 §
socialtjänstlagen).
Försörjningsstödet består liksom tidigare av två
delar. Den ena delen utgörs av den av regeringen
fastställda schablonberäknade s.k. riksnormen (4
kap. 3 § första stycket 1) som skall täcka kostnader
för livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,
förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt
dagstidning, telefon och TV-avgift. Därutöver skall
socialnämnden lämna försörjningsstöd för skäliga
kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor,
hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och
arbetslöshetskassa (4 kap. 3 § första stycket 2).
Socialnämnden kan frångå riksnormen och beräkna
kostnaderna till en högre eller lägre nivå om det i
ett enskilt fall finns särskilda skäl för detta (4
kap. 3 § andra stycket).
I 4 kap. 4-6 §§ socialtjänstlagen finns
bestämmelser om att socialnämnden i vissa fall får
begära att den som uppbär försörjningsstöd under
viss tid skall delta i av nämnden anvisad praktik
eller annan kompetenshöjande verksamhet. Detta
gäller exempelvis om den enskilde följer en
utbildning med tillgång till finansiering i särskild
ordning men under tid för studieuppehåll behöver
försörjningsstöd (4 § första stycket 3).
I det tidigare nämnda betänkandet 2000/01:SoU18
behandlades motioner med krav på att riksnormen
skall avskaffas och att kommunerna skall fastställa
socialbidragsnormerna. Utskottet avstyrkte
motionerna med följande motivering (s. 31; res.
m+kd+c):
Utskottet vidhåller att det är angeläget att
nivån på det ekonomiska stödet till försörjning
inte varierar alltför mycket mellan kommunerna
samt att staten bör ha ansvaret för att den
enskilde garanteras en miniminivå för de mest
grundläggande behoven. Utskottet ställer sig
därför bakom förslaget att i den nya lagen
behålla bestämmelserna om riksnormen.
För de kostnader som ingår i riksnormen lämnas
bistånd enligt en norm som regeringen bestämmer.
Socialnämnden kan dock, om särskilda skäl
föreligger i ett enskilt fall, frångå riksnormen
och lämna såväl högre som lägre försörjningsstöd.
När det gäller de poster i försörjningsstödet som
inte ingår i riksnormen, liksom bistånd för
livsföringen i övrigt, bestämmer kommunerna såväl
nivå som innehåll på det bistånd som skall
lämnas. Biståndet skall tillförsäkra den enskilde
en skälig levnadsnivå. Utgångspunkten vid
bedömningen bör vara vad en låginkomsttagare på
orten normalt har möjlighet att kosta på sig.
Lokala förhållanden och kommunala resurser kan
därvid beaktas.
I det nämnda betänkandet behandlade utskottet även
motioner om att ändra bestämmelserna om krav för
bistånd. Utskottet anförde att det inte hade ändrat
sin inställning i frågan om huruvida och i vilka
fall försörjningsstöd skall kunna villkoras och
avstyrkte motionerna (s. 32; res. m).
Utskottet behandlade vidare ett motionsyrkande som
tog upp problemet med att ideellt skadestånd räknas
som inkomst vid biståndsberäkningen. Utskottet
påpekade att regeringen i propositionen med förslag
till ny socialtjänstlag anför att det vid
biståndsbedömningen rimligtvis bör beaktas att den
enskilde har fått ett ideellt skadestånd på grund av
att han eller hon har blivit utsatt för ett brott
och t.ex. har behov av långvariga och kostsamma
behandlingar till följd härav. Utskottet ansåg inte
att det fanns skäl att tillsätta en utredning för
att se över frågan och avstyrkte därför motionen (s.
32; res. kd+c).
Motionsyrkanden om att barnbidrag m.m. inte bör
räknas som en del av familjens gemensamma inkomst
vid beräkningen av socialbidrag avstyrkte utskottet
med hänvisning till att regeringen hade för avsikt
att höja barndelen i riksnormen (s. 32).
I det av riksdagen godkända betänkandet 1998/99:SoU9
behandlade utskottet en motion om att
sommararbetande ungdomars lön räknas av mot
familjens socialbidrag. Utskottet delade
uppfattningen i motionen att det är olyckligt om
kommunerna tolkar Socialstyrelsens rekommendationer
så snävt att ungdomar avstår från att t.ex.
sommarjobba men ansåg att riksdagen inte borde ta
något initiativ i frågan (s. 20; res. mp+fp).
Riksnormen för socialbidrag har höjts fr.o.m. den 1
januari 2002. Riksnormen för barn och ungdom 0-18 år
har höjts med mellan 120 och 190 kr, beroende på
ålder, och normen för vuxna med nästan 5 %.
I Socialstyrelsens allmänna råd om försörjningsstöd
(SOSFS 1998:11) anförs att hänsyn bör kunna tas till
en underårig familjemedlems arbetsinkomster upp till
den nivå som motsvarar dennes del i familjens
kostnader, inklusive kostnader för hyra, vid
bedömningen av en förälders biståndsbehov. Den unge
bör dock alltid få disponera en viss del av sin
inkomst för egen räkning utan att det minskar den
övriga familjens försörjningsstöd. Detta gäller
särskilt inkomster från den underåriges feriearbete.
Hur stor denna del bör vara får enligt
Socialstyrelsens mening bestämmas från fall till
fall och utifrån de behov den underårige kan ha.
Enligt Socialstyrelsen bör underårigas tillgångar
som föräldrarna inte har möjlighet att förfoga över
inte påverka en förälders rätt till
försörjningsstöd. Detta gäller t.ex. bankmedel som
står under överförmyndarens kontroll, om
överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.
Socialstyrelsen rekommenderar vidare att
exempelvis stipendier som är avsedda för ett visst
ändamål, t.ex. en resa, i normalfallet inte bör
medföra en reducering av försörjningsstödet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller
riksnormen utan vidhåller att det är angeläget att
nivån på det ekonomiska stödet till försörjning inte
varierar alltför mycket mellan kommunerna samt att
staten bör ha ansvaret för att den enskilde
garanteras en miniminivå för de mest grundläggande
behoven. Utskottet vill dock åter påpeka att det är
kommunerna som bestämmer nivån på biståndet till den
enskildes livsföring med undantag endast för de
poster som ingår i riksnormen. Socialnämnden kan för
övrigt också frångå riksnormen om särskilda skäl
föreligger i ett enskilt fall. Motion So350 (m)
yrkandena 2 och 3 avstyrks därmed.
Utskottet kan konstatera att regeringen nyligen höjt
riksnormen, bl.a. för barn och ungdomar med mellan
120 och 190 kr i månaden. Motionerna So301 (s) och
So459 (v) får därmed anses tillgodosedda.
I motionerna So340 (c, s, v, kd, fp, mp), So603 (mp)
yrkandena 1 och 2 samt K284 (c) yrkande 6 riktas
kritik mot att barns tillgångar och inkomster ingår
i beräkningsunderlaget för ekonomiskt bistånd.
Utskottet konstaterar för det första att barn aldrig
är underhållsskyldiga gentemot sina föräldrar.
Däremot kan förekomsten av tillgångar hos ett barn
beaktas när det gäller barnets del av det
försörjningsstöd som betalas ut. Tillgångar som i
realiteten inte kan disponeras bör inte tas med vid
bedömningen. När det gäller ungdomars inkomster från
feriearbete vidhåller utskottet att det är olyckligt
om kommunerna tolkar Socialstyrelsens
rekommendationer så snävt att ungdomar avstår från
att t.ex. sommarjobba. Riksdagen bör dock inte ta
något initiativ. Motionerna avstyrks därmed.
Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om
försörjningsstöd bör stipendier som är avsedda för
ett visst ändamål, t.ex. en resa, i normalfallet
inte medföra en reducering av försörjningsstödet.
Utskottet anser inte att något sådant initiativ som
begärs i motion Kr227 (m) yrkande 11 är nödvändigt.
Motionen avstyrks.
När det gäller ideella skadestånds påverkan på
socialbidrag har regeringen uttalat att det vid
biståndsbedömningen rimligtvis bör beaktas att den
enskilde har fått ett sådant skadestånd efter att ha
blivit utsatt för ett brott och till följd härav
t.ex. har behov av långvariga och kostsamma
behandlingar. Utskottet utgår från att regeringen
följer frågan även utan något initiativ från
riksdagen. Motion So384 (s) avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning i frågan om
huruvida och i vilka fall försörjningsstöd skall
kunna villkoras och avstyrker därmed motion Ub552
(c) yrkande 3.
Vistelsebegreppet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om att frångå
huvudprincipen om vistelsekommunens ansvar
enligt socialtjänstlagen, bl.a. avseende
hemtjänst till sommargäster m.fl.
Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c).
Motioner
I motion So235 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om att staten bör ta ett
finansiellt ansvar genom avtal med Sigtuna kommun
för personer som kommer till Stockholm-Arlanda
flygplats och som blir föremål för åtgärd enligt
socialtjänstlagen, LVU eller LVM.
Sex motioner handlar om vistelsekommunens ansvar för
hemtjänst vid boende utanför hemkommunen.
I motion So289 av Ingvar Svensson (kd) yrkas att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
förslag till riksdagen för att mildra
kostnadseffekterna av socialtjänstlagens
vistelsebegrepp vad gäller hemtjänst för de kommuner
som har hög andel fritidsboende med hemvist i annan
kommun.
I motion So367 av Rosita Runegrund (kd) begärs ett
tillkännagivande om vård i vistelsekommun.
I motion So259 av Åsa Torstensson och Gunnel Wallin (c) begärs
ett tillkännagivande om översyn av
socialtjänstlagen.
I motion So405 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c) begärs ett tillkännagivande om betalningsansvar
för vistelsekommun enligt socialtjänstlagen.
I motion So378 av Lennart Nilsson och Märta
Johansson (s) yrkas att riksdagen beslutar om
ändring i socialtjänstlagen.
I motion So585 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om behovet av införande av
interkommunal ersättning vad avser hemtjänst vid
boende i fritidshus.
Bakgrund och tidigare behandling
Senast i betänkande 2000/01:SoU18 vidhöll utskottet
sin tidigare redovisade inställning att det inte bör
göras något undantag från principen om
vistelsekommunens ansvar och avstyrkte motioner om
ansvaret för sommargästers hemtjänst (s. 86; res.
kd).
Utskottet behandlade också ett likalydande yrkande
som det som framställs i motion So235. Utskottet
påpekade att Sigtuna kommun har lämnat en skrivelse
till Socialdepartementet med de synpunkter som
framförs i motionen och att något beslut i ärendet
ännu inte hade fattats. Utskottet vidhöll att
riksdagen inte bör ta något initiativ i frågan och
avstyrkte motionen (s. 86).
Från Socialdepartementet har inhämtats att ärendet
med anledning av ovannämnda skrivelse från Sigtuna
kommun har avskrivits med hänvisning till att det
inte fanns något skäl att göra undantag från
huvudregeln om vistelsekommunens ansvar. En ny
skrivelse från kommunen är nu under beredning vid
departementet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att regeringen ånyo har att
ta ställning till frågan om Sigtuna kommuns ansvar
enligt bl.a. socialtjänstlagen för personer som
ankommer till Stockholm-Arlanda flygplats. Något
sådant tillkännagivande som begärs i motion So235
(m) kan därmed inte anses nödvändigt. Utskottet
avstyrker motionen.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det inte bör
göras något undantag från huvudregeln om att det är
vistelsekommunen som bär ansvaret för t.ex.
hemtjänst till sommargäster. Motionerna So259 (c),
So289 (kd), So367 (kd), So378 (s), So405 (c) och
So585 (s) avstyrks därmed.
Våld mot kvinnor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, mot bakgrund av det omfattande
arbete som pågår på området, avslå motioner
om stöd till våldsutsatta kvinnor.
Motioner
I motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om att misshandlade
kvinnor skall ha rätt till en stödperson (yrkande
3). Stödpersonen skall vara särskilt insatt i
problemen runt kvinnovåldet samt kunna hjälpa
kvinnan i kontakterna med myndigheter och förmedla
hjälp. Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om att invandrarkvinnornas
situation särskilt skall beaktas (yrkande 4).
Eftersom dessa särskilt utsatta kvinnor ofta lever i
ett socialt utanförskap är mörkertalet mycket stort.
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att män som
misshandlar kvinnor i stor omfattning är i behov av
vård och behandling (yrkande 10).
I motion Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd) begärs ett tillkännagivande om att
samhällets resurser samordnas för att hjälpa och
stödja utsatta kvinnor (yrkande 5).
I motion So445 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (s)
begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör
följa upp riksdagens "kvinnofridsbeslut" från 1998
och vidta de åtgärder som behövs för att beslutet
skall genomföras.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade senast frågor om våld mot
kvinnor i de av riksdagen godkända betänkandena
2000/01:SoU18 och 2001/02:SoU1, till vilka hänvisas.
I det förstnämnda betänkandet avstyrktes bl.a. en
motion om stödpersoner till misshandlade kvinnor och
om vård till män som misshandlar kvinnor (s. 72;
res. m). I det sistnämnda betänkandet avstyrktes
motioner om bl.a. kvinnojourernas verksamhet (s. 108
f.; res. v resp. kd). Motionerna ansågs i huvudsak
tillgodosedda mot bakgrund av de omfattande insatser
som pågår på området.
Den 1 juli 2001 trädde en ändring i dåvarande 8 a §
(nuvarande 5 kap. 11 §) socialtjänstlagen i kraft.
Av paragrafen framgår att socialtjänsten har ett
ansvar för att den som utsatts för brott och dennes
anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör
härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har
varit utsatta för våld eller andra övergrepp i
hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att
förändra sin situation.
I samband med lagändringen gav regeringen
Socialstyrelsen i uppdrag att bedriva ett
utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i
dess arbete med brottsofferfrågor. Uppdraget skall
slutredovisas i samband med årsredovisningen 2004,
dvs. i mars 2005.
På regeringens uppdrag med anledning av
kvinnofridsreformen (prop. 1997/98:55) leder
Socialstyrelsen även ett utvecklingsarbete i frågor
om våld mot kvinnor. Inom ramen för uppdraget har
Socialstyrelsen utarbetat utbildningsmaterial för
socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen kommer att slutredovisa sitt uppdrag
i samband med årsredovisningen 2001, dvs. i mars
2002.
I syfte att få till stånd en fastare samverkan på
myndighetsnivå i frågor som rör kvinnovåld har
Socialstyrelsen tagit initiativ till Nationell
myndighetssamverkan för kvinnofrid. Initiativet
avser att skapa bättre möjligheter att följa,
integrera, styra och leda de samlade
myndighetsinsatserna som vidtas utifrån givna
regeringsuppdrag och propositionen Kvinnofrid. Som
ett led i myndighetssamverkan har initiativ tagits
till ett gemensamt informations- och resurscenter på
Internet.
Socialstyrelsen har också tagit initiativ till två
metodutvecklingsprojekt inom socialtjänsten. Det ena
rör familjerättens arbete och det andra
socialtjänstens roll och organisation. Flera
länsstyrelser deltar i länsövergripande
samverkansgrupper med polis, landsting, kommuner och
frivilligorganisationer för att utveckla det
förebyggande arbetet.
Regeringen inrättade i juni 2000 ett Nationellt råd
för kvinnofrid. Rådet är ett rådgivande organ för
frågor som rör våld mot kvinnor samt ett forum där
regeringen kan utbyta erfarenheter och idéer med
företrädare för organisationer och forskare som är
engagerade i frågor som rör våld mot kvinnor. Rådet
skall även uppmärksamma problemområden som behöver
åtgärdas. Särskilda områden som rådet arbetar med är
bl.a. lokala kvinnojourers arbete och villkor,
insatser för män som misshandlar kvinnor och våld
mot invandrade kvinnor. Rådet har bl.a. anordnat ett
antal seminarier samt möten med
frivilligorganisationer och representanter för
fackliga organisationer. Senast den 5 februari 2002
arrangerade rådet tillsammans med Svenska
Kommunförbundet en konferens kring frågan om
kommunernas verksamhet för att skapa kvinnofrid. En
skriftserie över vissa av rådets arbetsområden är
under arbete. Den första skriften, När man slår mot
det som gör ont, handlar om mäns våld mot
funktionshindrade kvinnor. I november 2001 utgavs
skriften Kommunerna som blundar för mäns våld mot
kvinnor. Rådets arbete skall utvärderas efter två
år.
Justitiedepartementet har nyligen presenterat en
promemoria, Ytterligare åtgärder för att motverka
våld i nära relationer (Ds 2001:73). Promemorian
innehåller förslag till lagstiftningsåtgärder som
kan förebygga brott som begås främst av män mot
närstående eller tidigare närstående kvinnor och
därmed öka tryggheten för de utsatta kvinnorna.
Förslagen innebär bl.a. att en person skall kunna
förbjudas uppehålla sig i sin egen bostad om risk
finns för brott mot en sammanboende samt att ett
besöksförbud skall kunna omfatta ett större
geografiskt område än vad som är möjligt i dag.
Promemorian är för närvarande föremål för
remissbehandling.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har inlett en rad
forskningsprojekt för att öka kunskapen om våld mot
kvinnor. Enligt verksamhetsplanen för år 2002
prioriterar rådet forskning om våld mot kvinnor och
kvinnors trygghet. Forskningen på området kommer att
intensifieras och utökas under innevarande och
kommande år. Vidare har rådet bl.a. gjort en
uppföljning av tillämpningen av det nya brottet
kvinnofridskränkning samt nyligen gett ut rapporten
Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.
Inom Regeringskansliet har nyligen en
interdepartemental arbetsgrupp tillsatts för att
studera vilka konkreta insatser som kan göras för
flickor i s.k. patriarkala familjer. Överläggningar
har skett med experter, företrädare för
kvinnoorganisationer och myndigheter som kommer i
kontakt med dessa flickor och unga kvinnor.
Regeringen presenterade den 14 februari 2002 ett
åtgärdsprogram, Regeringens insatser för utsatta
flickor i patriarkala familjer. Programmet
innehåller en sammanfattning av regeringens åtgärder
på området såvitt avser lagstiftning, insatser inom
socialtjänst och skola, Integrationsverkets arbete,
asylansökningar och anhöriginvandring,
internationellt arbete samt projektstöd.
Regeringen kommer att tillsätta en expertgrupp som
skall ge förslag på åtgärder och arbetsmetoder som
kan skydda och stödja flickor i en utsatt situation.
Den skall även ge förslag på åtgärder för att nå män
och pojkar som har starkt patriarkala värderingar.
Integrationsverket har redovisat situationen för
utsatta flickor med utländsk bakgrund i rapporten
Låt oss tala om flickor... (2000:6). Av rapporten
framgår att antalet flickor i en utsatt situation är
relativt litet men att det finns ett mörkertal när
det gäller omfattningen av t.ex. tvångsäktenskap
eller s.k. arrangerade äktenskap.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill åter framhålla vikten av att
förebygga våld och hot mot kvinnor och av att ge
utsatta kvinnor adekvat vård och stöd. Utskottet
konstaterar med tillfredsställelse att det har
genomförts en rad åtgärder och fortfarande pågår ett
omfattande arbete på olika nivåer med frågor som rör
mäns våld mot kvinnor. Utskottet ser bl.a. mycket
positivt på att utsatta flickor och unga kvinnor i
s.k. patriarkala familjer uppmärksammas alltmer.
Såväl socialtjänstlagstiftningen som den
straffrättsliga lagstiftningen har nyligen setts
över och ändrats i syfte att öka skyddet för och
stödet till utsatta kvinnor. Socialstyrelsen och
andra myndigheter arbetar fortfarande med de
regeringsuppdrag som gavs i samband med
kvinnofridsreformen 1998. Brottsförebyggande rådet
har intensifierat sin forskning på området. Även
inom Regeringskansliet, inte minst i Nationella
rådet för kvinnofrid, pågår ett aktivt arbete.
Vidare är förslag om utökade möjligheter till
besöksförbud under beredning i Regeringskansliet.
Socialstyrelsen kommer inom kort att slutredovisa
sitt uppdrag med anledning av kvinnofridsreformen.
Utskottet utgår från att regeringen därefter
överväger behovet av ytterligare åtgärder. Mot
bakgrund av de omfattande insatserna på området får
motionerna So445 (s), Ju324 (kd) yrkande 5 och Ju396
(m) yrkandena 3, 4 och 10 anses i huvudsak
tillgodosedda.
Vård av missbrukare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå olika motioner om vård av
missbrukare. Utskottet hänvisar till sina
tidigare uttalanden samt till de omfattande
insatser som pågår på området. Bland annat
har en nationell narkotikahandlingsplan
nyligen presenterats, liksom direktiv för en
översyn av tillämpningen av LVM.
Jämför reservationerna 12 (m), 13 (v), 14
(kd, c), 15 (fp), 16 (mp), 17 (v), 18 (kd),
19 (m, kd, c, fp) och 20 (mp).
Motioner
I motion So275 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare (yrkande
3). Motionärerna anser att tvångsomhändertagande vid
upprepat gravt missbruk, som leder till ett asocialt
beteende och risker för andra människor, skall kunna
ske under tillräckligt lång tid för att vården skall
kunna ge resultat. Enbart avgiftning och allmän
stödterapi leder ingenstans, anförs det.
I motion So298 av Lennart Fridén (m) begärs ett
tillkännagivande om att utarbeta skärpta regler till
skydd för anhöriga och närstående till omhändertagna
missbrukare. Motionären anför att samhällets sätt
att ta hand om aggressiva missbrukare och att skydda
deras närstående är undermåligt. Enligt motionären
måste behovet av att undvika våld och övergrepp gå
före intresset att skydda missbrukarens integritet
och undvika hospitalisering.
I motion So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om vården (yrkande 3). Motionärerna
anser att vården av narkotikamissbrukare måste
effektiviseras, att valet av vård måste utgå från
klientens behov samt att det behövs en utvärdering
av vårdinsatserna så att inte pengar slösas på vård
som ger tvivelaktiga eller inga resultat.
I motion So396 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att i socialtjänstlagen ålägga
kommunerna att tillhandahålla öppna
alkoholrådgivningar (yrkande 5). Motionärerna
förutspår att totalkonsumtionen av alkohol
fortsätter att öka allteftersom den restriktiva
alkoholpolitiken delvis överges och anser därför att
det är än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård
i kommunerna. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om metodutveckling och
kvalitetsarbete inom alkoholvården (yrkande 6).
Enligt motionärerna har den behandlande
institutionsvården under en tid varit eftersatt.
Motionärerna anser att det nu är viktigt att lyfta
fram frågor om metodutveckling och kvalitetsarbete
igen och inte minst att utveckla dessa verksamheter
ur ett könsperspektiv.
I motion So401 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om beroendevårdens utveckling
(yrkande 1). Motionärerna anser att det nu krävs en
satsning på beroendevården för att bevara och
utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som arbetar ur
ett helhetsperspektiv skall eftersträvas och
insatser för barn och andra närstående
intensifieras. En del av beroendevården måste dock
finnas i institutionsform för dem som i annat fall
riskerar liv och hälsa eller saknar förmåga att ta
till sig vård i öppnare former. Den institutionella
vården måste därför utvecklas på motsvarande sätt
som den öppna, anförs det. I yrkande 2 framförs
samma åsikter om kommunal alkoholrådgivning som i
motion So396 yrkande 5. Motionärerna yrkar vidare
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för en fördjupad analys om drogmissbruk i
kombination med psykisk sjukdom (yrkande 3).
Människor med sådan s.k. dubbeldiagnos är en av de
mest utsatta grupperna i samhället. Motionärerna
anser därför att det bör ske en fördjupad analys av
de undersökningar som gjorts för att utifrån dessa
utforma förslag till åtgärder. I motionen begärs
även ett tillkännagivande om att det är viktigt med
en utvecklad forskning, uppföljning och analys av
LVM- och LVU-vården samt att analysen skall göras
utifrån ett genusperspektiv (yrkande 4). Slutligen
begärs ett tillkännagivande om behov av fortsatt
forskning (yrkande 5). De områden som enligt
motionärerna är särskilt angelägna att studera är
missbruk och graviditet samt effekterna av
psykosociala och farmakologiska behandlingsmetoder
för inte minst stora grupper narkotikamissbrukare.
I motion So319 av Magnus Jacobsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att upprätta en nationell
garanti för vård av missbrukare, i syfte att komma
åt problemet med att narkomaner flyttar till större
städer och belastar dessa kommuners ekonomi (yrkande
1). Motionären begär vidare ett tillkännagivande om
att låta utreda konsekvenserna av kommunala
besparingar för missbrukarvården (yrkande 2).
I motion So487 av Lars Gustafsson (kd) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att göra en översyn av kommunernas och
landstingens samverkan vid vården av
narkotikamissbrukare. Motionären anför att
kostnadsansvaret, efter avslutad avgiftning som
betalas av landstinget, övergår till kommunerna, som
av olika skäl väljer att inte fortsätta
rehabiliteringen på behandlingsenheten. Avgiftningen
blir därmed bortkastad.
I motion So501 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om behovet av vård för ungdomar som
använder droger (yrkande 16). Motionärerna anför att
unga människor som påbörjat ett droganvändande
snarast måste få vård, särskilt anpassad efter deras
ungdom. Motionärerna ser mycket allvarligt på att
alltfler vårdplatser läggs ned och att unga
människor hänvisas till härbärgen.
I motion So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vård av unga
missbrukare (yrkande 9). Motionärerna anser det
viktigt att tillräckligt med platser skapas på
behandlingshemmen för barn och unga med
missbruksproblem. Kommunerna måste också köpa det
antal platser som krävs, anförs det.
I motion So614 av Johan Pehrson (fp) yrkas att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om ett tydligt avgränsat tvångsmedel för att
förhindra att det inom ramen för främst LVM kan
smugglas in tillhyggen eller vapen som skapar
säkerhets- och otrygghetsproblem (yrkande 1).
Motionären påpekar att det årligen inträffar flera
fall där intagna smugglar med sig injektionssprutor
och narkotika inuti kroppen. Den som vårdas enligt
LVM får dock endast underkastas kroppsvisitation och
s.k. ytlig kroppsbesiktning.
I motion So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en
parlamentarisk utredning för att kartlägga
situationen för den enskilde och dennes anhöriga
inom missbrukarvården (yrkande 1). Vidare begärs
tillkännagivanden om att LVM bör göras könsneutral
(yrkande 3) samt om att LVM även skall komma i fråga
för att skydda annan än missbrukaren eller
närstående (yrkande 4).
I motion Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och
Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om att beakta orsakerna till
och konsekvenserna av att antalet intagna i
missbruksbehandling på institution eller familjevård
halverades under 1990-talet (yrkande 4).
I motion So473 av Claes-Göran Brandin och Christina
Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om att
genomföra en översyn av befintliga regler kring
anhörigas situation inom missbrukarvården.
Motionärerna anser att anhöriga bör ges rätt till
ledighet från anställning och ekonomiskt stöd för
förlorad arbetsförtjänst under de särskilda
anhörigveckor som många behandlingshem anordnar.
I motion So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,
c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av
att utvärdera missbrukarvårdens resultat och
behandlingsmetoder (yrkande 4). Enligt motionärerna
finns det anledning att ändra de behandlingsmetoder
som inte visar sig vara effektiva.
Bakgrund och tidigare behandling
Motioner om missbrukarvård behandlade utskottet
senast i betänkande 2000/01:SoU18, till vilket
hänvisas för en bakgrundsredovisning. Utskottet
avstyrkte bl.a. ett likalydande yrkande som yrkande
3 i motion So275 (m). Utskottet anförde i denna del
följande (s. 78; res. m):
Utskottet vidhåller att vård och behandling och
andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden när
det gäller att hjälpa personer att komma ifrån
sitt beroende av såväl alkohol som andra droger.
Utskottet vill åter framhålla vikten av att det
för en väl fungerande missbrukarvård krävs
kunskaper om missbruk, vårdbehov samt kvalitet i
och effekter av olika insatser. Det är angeläget
att vårdbehövande får tillgång till
behovsanpassade insatser. Inom missbrukarvården
har det under det senaste decenniet skett en
förskjutning från långvariga
institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta
vårdtider och skyddat boende med stöd. Utskottet
vill åter betona att det är angeläget att
regeringen noga följer utvecklingen på vård- och
behandlingsområdet och tidigt uppmärksammar
tendenser till negativa förändringar. Utskottet
vidhåller att det finns ett stort behov av
ytterligare kunskaper på detta område, särskilt
vad gäller resurser, insatser och resultat. Det
är också viktigt att utreda i vad mån öppna
vårdinsatser är väl avvägda i förhållande till
institutionsvården. Utskottet ser positivt på det
arbete som Socialstyrelsen och Statens
institutionsstyrelse utför på uppdrag av
regeringen för att samla kunskap inom området.
Syftet är att höja kvaliteten på och komma till
rätta med vissa brister inom missbrukarvården. I
den nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador ingår vidare att utveckla och
förstärka vård och behandling av missbrukare och
storkonsumenter. Narkotikakommissionen föreslår i
sitt slutbetänkande åtgärder för att stärka
rehabiliteringen av missbrukare. Det kan också
noteras att SBU nyligen avslutat en studie vad
gäller behandling av alkohol- och
narkotikamissbrukare. Enligt utskottets mening
får motionerna - - - i allt väsentligt anses
tillgodosedda med det anförda.
Utskottet avstyrkte även motionsyrkanden om
ändringar i LVM. Utskottet vidhöll sin uppfattning
att det inte finns skäl att ändra de grundläggande
förutsättningarna för när vård skall beredas med
stöd av lagen samt att det inte är erforderligt att
göra lagen könsneutral (s. 79; res. mp).
Vidare förklarade utskottet sig inte vara berett
att föreslå en sådan översyn av anhörigas situation
som begärs i den här aktuella motionen So473 (s) (s.
79).
Riksdagen beslutade våren 2001 om en ny nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop.
2000/01:20, bet. 2001/02:SoU8, rskr. 2001/02:144). I
handlingsplanen redovisas ett antal områden där
insatser behöver genomföras och förstärkas fram till
år 2005. Syftet med handlingsplanen är att lägga
fast grundvalarna för en alkoholpolitik som leder
till minskad alkoholkonsumtion och begränsar
alkoholskadorna. Som en del av handlingsplanen ingår
att vård och behandling av missbrukare och
storkonsumenter skall utvecklas och förstärkas.
Alkoholkommittén (dir. 2001:22) har i uppgift att
samordna insatserna på nationell nivå för att
förebygga alkoholskador och att i samspel med
kommunerna och landstingen stimulera insatserna på
regional och lokal nivå. Kommittén skall också i
vissa delar svara för genomförandet av den
nationella handlingsplanen samt bör ha det
övergripande ansvaret för att intentionerna i
handlingsplanen genomförs. Kommittén skall bl.a.
arbeta för att få till stånd stödinsatser för
riskgrupper och individer med riskbeteende, vård-
och behandlingsinsatser, information och
opinionsbildning på kommunal nivå. Kommittén skall
årligen redovisa sin verksamhet till regeringen och
avlämna sin slutrapport senast den 31 december 2005.
I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1;
utg.omr. 9) anförs bl.a. följande (s. 112 f.):
Sammantaget har det inom missbrukarvården under
1990-talet skett en förskjutning från långvariga
institutionsbehandlingar mot öppenvård, korta
vårdtider och skyddat boende med stöd.
Efterfrågan på tvångsvård gick ner kraftigt under
1990-talets andra hälft, men förefaller ha
stabiliserat sig på en i förhållande till 1990-
talets början låg nivå. Det går dock inte att
konstatera en generell neddragning av insatser
inom missbrukarvården.
Få studier belyser kvaliteten i missbrukarvår-
den. Socialstyrelsen har framfört att bristen på
lämpliga och lättåtkomliga kvalitetsindikatorer
kan vara en trolig orsak till det.
Socialstyrelsen konstaterar i sin
treårsuppföljning av socialtjänsten att kunskap
saknas på flera viktiga områden om tillståndet i
och utvecklingen av missbrukarvården. Det gäller
både frågan om innehåll, kvalitet och resultat i
vården, samt i vad mån öppna vårdinsatser är väl
avvägda i förhållande till institutionsvården.
Ett långsiktigt utvärderingsarbete av vårdens
effekter pågår såväl inom Centrum för utvärdering
av metoder i socialt arbete (CUS) vid
Socialstyrelsen som vid SiS. Av Socialstyrelsens
och länsstyrelsernas sociala tillsynsrapport 2000
framgår att den ekonomiskt ansträngda situationen
i många kommuner har inneburit att socialtjänsten
måste prioritera och förändra arbetsformer. En
positiv effekt av detta är att det i
missbrukarvården utförs mycket bra utvecklings-
och kvalitetsarbete. Det finns vidare en tydlig
strategi för att förbättra öppenvården vilket kan
leda till ett bredare utbud och bättre
förutsättningar att anpassa vården efter den en-
skildes behov. Det finns dock en risk för att
socialtjänsten, av ekonomiska skäl, är alltför
restriktiv med institutionsplaceringar.
För att bättre kunna tillgodose kommunernas
efterfrågan på ungdomsvård vid Statens institu-
tionsstyrelse omdisponeras 20 miljoner kronor av
de särskilda medel som fördelas av länsstyrel-
serna för utveckling av ungdoms- och miss-
brukarvården. Samtidigt sker en kraftig förstärk-
ning av insatserna till barn och unga i miss-
bruksmiljöer bl.a. inom ramen för den nyligen
antagna handlingsplanen inom alkoholområdet samt
inför den kommande narkotikapolitiska
handlingsplanen. Sammanlagt tillförs ytterligare
cirka 600 miljoner kronor för åren 2001-2004 för
insatser inom missbruksområdet. Därutöver
fördelas årligen 55 miljoner kronor för öppen-
vårds- och förebyggande insatser.
Regeringen kan konstatera att utvecklingen inom
missbrukarvården är svårbedömd. Det finns därför
anledning att även fortsättningsvis noga följa
frågan. Det gäller såväl avvägningen mellan
öppenvård och institutionsvård som innehållet och
kvaliteten i insatserna.
I många kommuner har bedrivits ett utveck-
lingsarbete med stöd av de särskilda medel som
fördelas av länsstyrelserna för utveckling av
ungdoms- och missbrukarvården. Olika samver-
kansmodeller har utvecklats samtidigt som
regionala forsknings- och utvecklingsenheter och
högskolor i ökande utsträckning har engagerats i
projektverksamheterna. Ett arbete har initierats
för att avhjälpa tidigare påpekade brister vad
gäller utvärdering av effekter av insatserna. I
flera län har det genomförts eller påbörjats
regionala utvärderingar. Olika länsstyrelser har
kommit olika långt i det arbetet. - - -
Statens institutionsstyrelse (SiS) bedriver ett
kontinuerligt utvecklingsarbete för att höja kva-
liteten på tvångsvården av vuxna missbrukare,
bland annat genom kompetenshöjande insatser för
personalen och en ökad differentiering av vården.
Under 2000 presenterade SiS flera nya studier om
LVM-vården, som sammantaget inneburit att
kunskapen om vården och de tvångsvårdade
klienterna förbättrats. - - -
Behovet av relevant och aktuell statistik om
enskilda klienter i missbrukarvård har uppmärk-
sammats under senare år. Tillsammans med
Folkhälsoinstitutet, Kriminalvårdsstyrelsen och
SiS bedriver Socialstyrelsen ett arbete med att
utveckla ett nationellt system för rapportering
av behandlingsinsatser för missbrukare. En första
omgång av uppgiftsinsamling genomfördes under
2000 med ett antal specialiserade behand-
lingsenheter. Rapporteringen ger, förutom epide-
miologisk information, också underlag för upp-
följning, utvärdering och lokala eller statliga
insatser för att utveckla vården.
I proposition 2001/02:91 presenterar regeringen en
nationell narkotikahandlingsplan. Som en del av
handlingsplanen föreslås förstärkta insatser för att
utveckla vårdinsatserna genom bl.a. metod- och
kompetensutveckling samt forskning.
Enligt regeringen är målen för samhällets vård-
och behandlingsinsatser följande (s. 33 f.):
· Alla narkotikamissbrukare skall nås med
erbjudande om hjälp och vid behov vård mot sitt
missbruk.
·
· Råd, stöd och hjälp skall nå människor i ett
tidigt stadium av missbruket.
·
· Vårdinsatser skall syfta till ett liv fritt från
missbruk och illegala droger.
·
· Vården och andra insatser för missbrukare skall
vara av god kvalitet.
·
· Insatser mot missbruk skall vara uthålliga och
långsiktiga.
·
Regeringen anför att vård och behandling samt andra
rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det
handlar om att hjälpa missbrukare att komma ifrån
sitt beroende. Vård och behandling av missbrukare är
därför en nödvändig del av de narkotikapolitiska
insatserna. Regeringen framhåller vikten av att
behandlingsinsatserna är rätt avpassade och
utformade och att hänsyn bl.a. måste tas till kön,
ålder, missbruksmönster samt etnisk och kulturell
tillhörighet för att behandlingen skall bli
framgångsrik. För en väl fungerande missbrukarvård
krävs kunskaper om missbrukets omfattning och
karaktär, om vårdbehov hos olika riskgrupper och
missbrukare samt om kvalitet och effekter av
insatserna.
Enligt regeringen är det nödvändigt att kommuner
och landsting utvecklar sitt narkotikapolitiska
arbete utifrån en klar och tydlig strategi som klart
beskriver mål, ansvar och resurser. De lokala
narkotikapolitiska strategierna bör bl.a. inkludera
vård och behandling och innehålla klara riktlinjer
för samverkan med andra parter (s. 15 f.).
Regeringen påpekar att ansvaret för vård av
missbrukare delas mellan kommuner och landsting.
Socialtjänsten svarar för den långsiktiga
rehabiliteringen medan avgiftning, psykiska
komplikationer i samband med missbruk samt
substitutionsbehandling främst är ett ansvar för
hälso- och sjukvården. Regeringen understryker dock
att missbrukarvården alltid bör ses ur ett socialt
och socialpsykologiskt perspektiv, även om de
medicinska insatserna tidvis kan vara omfattande.
Fungerande professionella nätverk bör bildas, där
samverkan och konstruktivt samarbete är vägledande.
I propositionen framhålls vikten av samverkan, bl.a.
mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten och
kriminalvården, men även med
frivilligorganisationerna och med anhöriga och
närsamhället. Vidare är det enligt regeringen
angeläget att frågor som har att göra med
kommunernas insatser för att utveckla vårdalternativ
som passar den enskilde missbrukarens behov får en
framskjuten plats i de lokala narkotikapolitiska
strategierna. På samma sätt är det viktigt att
eftervården och olika typer av kollektivboende
utvecklas.
I propositionen framhålls att det är angeläget att
alla som behöver vård också får tillgång till vård
av god kvalitet. Regeringen kommer därför att noga
följa att kommunerna fullgör sitt ansvar gentemot
missbrukarna. I propositionen föreslås att en
nationell narkotikasamordnare tillsätts. I hans
uppgift bör ligga att slå larm om det är nödvändigt
med ytterligare åtgärder för att säkerställa att de
som behöver vård också erbjuds detta. Samordnaren
bör också stimulera utvecklingen av vårdmetoder
m.m., anförs det. Att använda metoder som visat sig
effektiva bör enligt regeringen vara en självklarhet
i missbrukarvården. Det är därför angeläget att
fortsätta utvecklingen av ett systematiskt
dokumentations- och metodutvecklingsarbete inom
vården. Inom Socialstyrelsen, kriminalvården och
Statens institutionsstyrelse pågår ett arbete med
att utveckla och pröva system för att beskriva
klienten och dennes problem på ett sådant sätt att
en uppföljning kan ske. Också förutsättningarna att
följa upp och utvärdera verksamheten ökar med ett
effektivt klientdokumentationssystem.
Socialstyrelsens uppdrag att utforma ett program för
nationellt stöd till kunskapsutvecklingen inom
socialtjänsten har enligt regeringens bedömning
också stor betydelse i sammanhanget.
När det gäller utbildningsbehovet inom
missbrukarvården anser regeringen att flera olika
åtgärder behöver vidtas för höja komptetensen på
området. En specialistutbildning i missbrukarvård
bör inrättas. Frågor om missbrukarvården bör också
ges en ökad tyngd i skilda grundutbildningar (s. 70
f.).
Regeringen anför vidare att forskning, som kan
bidra till att utveckla missbrukarvårdens innehåll
och kvalitet, bör prioriteras under den närmaste
fyraårsperioden (s. 75 f.).
I propositionen framhålls även att dokumentation,
uppföljning och utvärdering behöver förbättras såväl
inom det förebyggande arbetet som i vård- och
behandlingsarbetet (s. 78 f.) Det gäller såväl
insatser för enskilda individer som det mer
övergripande arbetet. Socialstyrelsen bör utforma
riktlinjer för dokumentation av socialtjänstens
insatser för missbrukare. Socialstyrelsen skall
också få i uppdrag att ta initiativ till att
samordna det utvecklingsarbete av standardiserade
klientanalys- och utvärderingsinstrument som nu
bedrivs på flera olika håll.
Beträffande den narkotikarelaterade statistiken
anser regeringen att data och information om
samhällets insatser för missbrukare behöver
utvecklas. Det är angeläget att de olika projekt som
pågår för att utveckla kunskapen om samhällets
insatser för narkotikamissbrukare fullföljs och
vidareutvecklas (s. 83 f.).
Sammanlagt avsätts 325 miljoner kronor för att
genomföra den nationella handlingsplanen under åren
2002-2004, varav 100 miljoner kronor ställs till
Kriminalvårdsstyrelsens förfogande. Fördelningen av
resterande 225 miljoner kronor kommer att beslutas
av regeringen på grundval av en plan som den
nationelle samordnaren skall upprätta. Regeringen
anför att medel bl.a. behövs för att stimulera och
stödja kommuner och landsting i att utveckla
vårdinsatserna, ta fram övergripande strategier
liksom stöd till metodutvecklingen inom området. Det
behövs också resurser för uppföljning och analys av
erfarenheterna (s. 91 f.).
Regeringen har beslutat att tillsätta en särskild
utredare med uppdrag att se över tillämpningen av
LVM (dir. 2002:10). Utredaren skall bl.a. analysera
hur lagen har kommit att användas under 1990-talet
samt bedöma orsakerna till nedgången i antalet
beslut om LVM i dag jämfört med vad som var fallet
vid införandet av lagen. Utredaren skall belysa hur
utvecklingen påverkat de socialt mest utsatta
missbrukarna. Analysen skall göras mot bakgrund av
missbruket och missbrukarvårdens utvecklingen under
perioden. Av särskilt intresse är socialtjänstens
bedömning av missbrukarens vårdbehov, vårdens
innehåll och förväntade resultat samt de ekonomiska
prioriteringar som ligger bakom valet av vårdform.
Utredningen omfattar även vissa frågor om
rättssäkerhet m.m. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 juli 2003.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
har genomfört en kunskapssammanställning av den
vetenskapliga grunden för olika behandlingsmetoder
inom missbruksområdet, Behandling av alkohol- och
narkotikaproblem. I rapporten, som publicerades
sommaren 2001, konstateras bl.a. att det finns
effektiva metoder att behandla missbruk och beroende
av alkohol, men att flera av de metoder som används
i dag saknar dokumenterad effekt eller har visat sig
ineffektiva. SBU konstaterar också att det krävs
stora satsningar på utbildning och forskning för att
konsekvent tillämpa effektiva behandlingar i svensk
missbrukarvård.
Riksrevisionsverket granskar för närvarande i vilken
mån vård kan erbjudas inom Statens
institutionsstyrelse för de ungdomar som behöver
sådan. Kapacitetsbrist, väntetider och köer
analyseras. Verket granskar även i vilken
utsträckning ungdomsvården är differentierad.
Verkets rapport beräknas bli klar i mars 2002.
Socialutskottet lämnade hösten 2001 ett granskningsförslag
avseende Statens institutionsstyrelse till
Riksdagens revisorer. Mot bakgrund av förslaget har
revisorerna i en förstudie (2001/02:11) nyligen
beslutat att belysa kvaliteten i behandlingen inom
institutionerna och hur behandlingen är
differentierad efter olika målgrupper. Vidare skall
revisorerna granska i vad mån styrelsens
forskningsresultat inom området spridits och
överförts till praktisk tillämpning. En annan fråga
som kommer att granskas är hur styrelsens interna
tillsyn och kontroll av institutionernas verksamhet
fungerar.
Enligt 32 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall (LVM) får den som vårdas enligt lagen
kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas när
han kommer till LVM-hemmet, för kontroll av att han
inte bär på sig något som han inte får inneha där.
Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet
uppkommer misstanke att sådan egendom skall
påträffas hos honom.
Enligt uppgift från Statens institutionsstyrelse
finns, främst hos institutioner där kvinnor vårdas,
önskemål om utökade möjligheter till
kroppsbesiktning. Styrelsen följer kontinuerligt
frågan, bl.a. genom att studera rapporteringen av
incidenter på institutionerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inledningsvis konstatera att stora
resurser avsatts för insatser inom missbruksområdet
under de närmatse åren, inte minst inom ramen för
handlingsplanen på alkoholområdet samt inför den
nyligen presenterade nationella
narkotikahandlingsplanen. I handlingsplanerna ingår
att utveckla och förstärka insatserna när det gäller
vård och behandling av missbrukare. Utskottet ser
mycket positivt på dessa satsningar. I ett kommande
betänkande kommer utskottet att behandla proposition
2001/02:91 med förslag till nationell
narkotikahandlingsplan jämte motioner.
Utskottet vidhåller att vård och behandling och
andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden när det
gäller att hjälpa personer att komma ifrån sitt
beroende av såväl alkohol som andra droger.
Utskottet vill åter betona att det för en väl
fungerande missbrukarvård krävs kunskaper om
missbruk, vårdbehov samt kvalitet i och effekter av
olika insatser. Det är angeläget att vårdbehövande
får tillgång till behovsanpassade insatser.
Utskottet ser positivt på det arbete som
Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse
utför för att samla kunskap inom området, i syfte
att höja kvaliteten på och komma till rätta med
vissa brister inom missbrukarvården. Det kan också
noteras att Statens beredning för medicinsk
utvärdering (SBU) har gjort en sammanställning av
den vetenskapliga grunden för olika
behandlingsmetoder inom missbruksområdet. Vidare
kommer Riksdagens revisorer, på utskottets förslag,
att genomföra en granskning av kvaliteten i
behandlingen inom Statens institutionsstyrelses
verksamhet samt av i vad mån behandlingen är
differentierad.
Utskottet vill också framhålla behovet av
ytterligare kunskaper när det gäller utvecklingen på
vård- och behandlingsområdet, särskilt beträffande
resurser, insatser och resultat. Regeringen anför i
budgetpropositionen för 2002 att det finns anledning
att även fortsättningsvis noga följa utvecklingen
inom missbrukarvården, såväl när det gäller
avvägningen mellan öppenvård och institutionsvård
som innehållet och kvaliteten i insatserna. Vidare
kommer den nationella narkotikasamordnaren att få i
uppgift att slå larm om det krävs ytterligare
åtgärder för att säkerställa att de som behöver vård
också erbjuds detta. Utskottet noterar också att en
särskild utredare skall se över tillämpningen av
lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM.
Utredaren skall bl.a. analysera de faktorer som kan
tänkas ligga bakom nedgången i antalet beslut om
tvångsvård och bedöma hur utvecklingen påverkat de
socialt mest utsatta missbrukarna. När det gäller
vård och behandling av unga missbrukare kan
konstateras att Statens institutionsstyrelse
tillförts stora resurstillskott i syfte att bygga ut
verksamheten för att bättre kunna tillgodose
kommunernas efterfrågan på ungdomsvård. I detta
sammanhang bör också noteras att Riksrevisionsverket
för närvarande genomför en granskning av
kapacitetsbristen och köerna på institutionerna.
Enligt utskottets mening får motionerna So275 (m)
yrkande 3, So298 (m), So319 (kd) yrkandena 1 och 2,
So371 (m) yrkande 3, So396 (v) yrkande 6, So401 (v)
yrkandena 1 och 3-5, So425 (mp) yrkande 1, So497
(fp) yrkande 9, So501 (c) yrkande 16, So622 (kd, m,
v, c, fp, mp) yrkande 4 och Ju326 (s) yrkande 4 i
allt väsentligt anses tillgodosedda med det anförda.
Utskottet delar uppfattningen i motion So425 (mp)
yrkande 3 om att LVM bör vara könsneutral. Utskottet
utgår ifrån att en omarbetning av lagen i detta
hänseende vidtas vid första lämpliga tillfälle.
Något tillkännagivande i frågan kan inte anses
erforderligt.
I motionerna So396 (v) yrkande 5 och So401 (v)
yrkande 2 begärs en utredning med syfte att i
socialtjänstlagen ålägga kommunerna en skyldighet
att tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar.
Utskottet konstaterar att Alkoholkommittén bl.a. har
i uppgift att stimulera vård- och
behandlingsinsatser på kommunal nivå. Kommittén
skall årligen redovisa sin verksamhet till
regeringen. Enligt utskottet bör utfallet av
kommitténs arbete avvaktas. Motionerna avstyrks
därmed.
Utskottet delar uppfattningen i motion So487 (kd) om
att det är angeläget att kommuner och landsting
samverkar vid vård av narkotikamissbrukare. I den
nationella narkotikahandlingsplanen framhålls vikten
av samverkan, bl.a. mellan hälso- och sjukvården och
socialtjänsten, samt anförs att de lokala
narkotikapolitiska strategierna bör innehålla klara
riktlinjer för samverkan med andra parter. Motionen
får därmed anses tillgodosedd.
Utskottet konstaterar att Statens
institutionsstyrelse kontinuerligt följer frågan
huruvida möjligheterna till kroppsvisitering av
intagna vid LVM-hem bör utökas. Något initiativ till
regeringen från riksdagens sida är därmed inte
nödvändigt. Motion So614 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning att det inte
finns skäl att ändra de grundläggande
förutsättningarna för när vård skall beredas med
stöd av LVM och avstyrker därför motion So425 (mp)
yrkande 4.
Utskottet är inte heller nu berett att föreslå en
sådan översyn av anhörigas situation som begärs i
motion So473 (s). Utskottet avstyrker motionen.
Vård av ungdomar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om påföljden
överlämnande till vård inom socialtjänsten
och om en översyn av LVU. Socialstyrelsen
m.fl. myndigheter genomför för närvarande en
översyn av påföljdsreformen för unga och LVU
har nyligen utretts.
Motion
I motion So374 av Gunnel Wallin (c) begärs ett
tillkännagivande om att det behövs både
metodutveckling och individuella vårdplaner samt en
bättre uppföljning av dokumentationen för dem som
döms till vård inom socialtjänsten (yrkande 2). Det
begärs också ett tillkännagivande om att det behövs
en bättre och utökad samverkan mellan sociala
myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och
ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och
följa upp vårdplanerna (yrkande 3). Slutligen begär
motionären ett tillkännagivande om att det bl.a.
behövs en översyn av lagen om vård av unga (yrkande
4).
Bakgrund
Den 1 januari 1999 trädde ett nytt straffrättsligt
påföljdssystem för ungdomar i kraft. Ändringarna
innebar bl.a. att rätten får överlämna en ung
lagöverträdare till vård inom socialtjänsten enbart
under förutsättning att det finns en av
socialnämnden uppgjord vårdplan tillgänglig. Det
krävs vidare att rätten anser socialtjänstens
planerade åtgärder som tillräckligt ingripande med
hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt
till den tilltalades tidigare brottslighet. Ett
överlämnande till vård inom socialtjänsten kan
kombineras med ungdomstjänst. Ungdomstjänst innebär
att den unge under viss angiven tid skall utföra
oavlönat arbete eller delta i annan särskilt
anordnad verksamhet (31 kap. 1 § brottsbalken).
Regeringen har lämnat uppdrag till
Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och
Statens institutionsstyrelse att gemensamt följa upp
och utvärdera påföljdsreformen för unga
lagöverträdare. Uppdraget innefattar bl.a. att följa
upp och utvärdera påföljden överlämnande till vård
inom socialtjänsten såvitt avser dess användning och
innehåll. Uppdraget skall redovisas senast den 29
november 2002.
LVU-utredningen har haft regeringens uppdrag att
göra en översyn av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU). Syftet med
översynen var bl.a. att stärka barnperspektivet och
barnets rättigheter i lagen samt att föreslå de
ändringar som behövs. Utredningen har överlämnat
betänkandet Omhändertagen - samhällets ansvar för
utsatta barn och unga (SOU 2000:77). Betänkandet är
under beredning i Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att Brottsförebyggande rådet,
Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse har
fått i uppdrag att bl.a. följa upp och utvärdera
påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten. Uppdraget skall redovisas i höst.
Motion So374 (c) yrkandena 2 och 3 bör enligt
utskottets mening avslås i avvaktan på resultatet av
uppföljningen.
Med hänsyn till att det nyligen gjorts en översyn
av LVU bör även yrkande 4 i den nämnda motionen
avslås.
Stöd för anhöriga och närstående
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, med delvis bifall till
motionsyrkanden, ge regeringen till känna att
det vore önskvärt om det i socialtjänstlagen
infördes en särskilt reglerad skyldighet för
socialnämnden att stödja dem som vårdar
närstående. Regeringen bör snarast göra en
analys av de ekonomiska konsekvenserna av en
sådan lagändring samt redovisa för riksdagen
olika alternativa lagregleringar i avsikt att
ytterligare stödja anhöriga.
Motioner
Fyra motioner tar upp frågan om rätt till avlösning.
I motion So243 av Henrik S Järrel (m) yrkas att
riksdagen beslutar att dels upphäva 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen (2001:453) (yrkande 1), dels ändra
5 kap. 7 § samma lag så att funktionshindrade och
deras anhöriga garanteras rätt till avlösning
(yrkande 2). Genom den nya socialtjänstlagen
återinfördes människors rätt till personligt stöd,
dock inte rätten till avlösning. Enligt motionären
bör 5 kap. 7 § socialtjänstlagen få följande
lydelse: Socialnämnden skall verka för att människor
som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter
betydande svårigheter i sin livsföring eller deras
anhöriga får möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och att leva som andra.
I motion So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen beslutar om följande ändring av 5 kap. 10
§ socialtjänstlagen: "Socialnämnden skall genom stöd
och avlösning underlätta för dem som vårdar
närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller
som har funktionshinder" (yrkande 9).
I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör göra en
utvärdering av avlösarservice (yrkande 17). I
utredningen bör ingå att redovisa konsekvenserna av
att ordet "bör" i 5 § socialtjänstlagen ersätts med
"skall".
I motion So387 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om avlastning
(yrkande 1) samt yrkas att riksdagen beslutar att
upphäva 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (yrkande 2).
Den nya bestämmelsen ger enligt motionärerna
kommunerna alibi för att dra ned på sin
avlösarservice. Eftersom den motverkar sitt
utsprungliga syfte att framhålla hur viktig
avlösarverksamheten är bör den upphävas, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
I 5 kap. 10 § socialtjänstlagen stadgas att
socialnämnden genom stöd och avlösning bör
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder.
Utskottet behandlade motionsyrkanden om att ersätta
ordet "bör" i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen med
"skall" senast i betänkande 2000/01:SoU18, vartill
hänvisas för en bakgrundsredovisning (s. 41 f.).
Utskottet anförde följande (s. 44 f.; res. kd):
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
ännu är för tidigt att dra några långtgående
slutsatser om vilka effekter bestämmelsen om
anhörigstöd i nuvarande 5 § andra stycket
socialtjänstlagen har fått. Även resultaten av
det statliga stimulansbidraget på området bör
avvaktas. Utskottet ser positivt på att det i
flertalet kommuner pågår ett omfattande arbete
med att utveckla anhörigstödet. Denna utveckling
kommer att fortgå genom att den särskilda
satsningen för att stödja anhörigvården skall
fortsätta. Utskottet delar således regeringens
bedömning att det inte nu är motiverat att vidta
någon ändring i lagstiftningen i syfte att
påskynda utvecklingen inom området. Utskottet
vill i sammanhanget framhålla att vid
socialnämndens prövning av om bistånd i form av
t.ex. avlösning skall lämnas är det den enskildes
behov som är avgörande för om bistånd skall ges,
inte vilka skyldigheter kommunen har enligt
socialtjänstlagen. Vidare kan konstateras att de
föreslagna ändringarna i bestämmelserna om
bistånd innebär att olika slags stöd och hjälp
åter ingår i rätten till bistånd och att den
enskilde kommer att kunna överklaga ett
avslagsbeslut genom förvaltningsbesvär.
Utskottet, som noterar att motionärerna inte
redovisat någon ekonomisk beräkning för
konsekvenserna av motionsförslagen, tillstyrker 5
kap. 10 § i förslaget till ny socialtjänstlag
samt avstyrker motionerna.
I budgetpropositionen för 2002 (utg.omr. 9, s. 105)
anför regeringen att de statliga insatser som
genomförts för att utveckla anhörigstödet i landets
kommuner har resulterat i en såväl kvantitativ som
kvalitativ utveckling. I i stort sett samtliga
kommuner pågår arbete med att bygga upp sådant stöd.
Det kartläggnings- och inventeringsarbete som har
bedrivits i de flesta kommuner har medfört att det i
dag finns bättre kunskaper om antalet anhörigvårdare
och deras behov av stöd. De anhörigas situation har
enligt regeringen fått ökad uppmärksamhet och
alltfler anhöriga får hjälp. Socialstyrelsen
rapporterar att en tydlig utveckling sker mot en
mångfald av insatser, liksom stödinsatser som är mer
lättillgängliga samt mot mer individuella
stödformer, anförs det.
Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att
göra en samlad utvärdering och analys av
statsbidraget för utveckling av stöd till anhöriga.
Uppdraget skall avrapporteras senast den 30 juni
2002.
Socialstyrelsen skall vidare senast den 31 maj
2003 redovisa hur kommunerna under år 2002 har
använt kvarvarande statsbidrag för utveckling av
anhörigstöd samt lämna en kompletterande utvärdering
av statsbidraget och dess effekter.
Socialministern besvarade den 25 januari 2002 en
interpellation om anhörigvårdarnas situation.
Socialministern anförde bl.a. att det är angeläget
att finna strukturer och former att förvalta och
utveckla de kunskaper och erfarenheter som har
tillkommit tack vare de statliga stimulansbidragen.
Socialministern uttalade vidare att det är viktigt
att samarbetet mellan samhället och de frivilliga
organisationerna utvecklas ytterligare samt att de
tre nationella anhörigorganisationerna
Demensförbundet, Alzheimerföreningen och
Anhörigrådet fått statligt stöd även för år 2002.
Enligt socialministern kommer en arbetsgrupp att
tillsättas för att i första hand sammanställa
kunskaper om personer med demenssjukdomar och om
situationen för anhöriga till personer med demens.
Frågan om behovet av ett nationellt kunskapscenter
bör också diskuteras i en sådan arbetsgrupp.
Slutligen anförde socialministern att det finns
anledning att bevaka om kommunerna avvecklar
anhörigverksamheter efter projekttidens slut.
Utskottets ställningstagande
Anhöriga står för en mycket stor del av omvårdnaden
av äldre, sjuka och handikappade. I flertalet
kommuner, bl.a. med stöd av statligt
stimulansbidrag, pågår ett omfattande arbete med att
utveckla såväl befintligt anhörigstöd som nya
stödformer. Fortfarande är det dock ett område med
stora utvecklingsbehov, både vad gäller kvalitet och
kvantitet. Utskottet är medvetet om att
Socialstyrelsen har i uppdrag att utvärdera och
analysera statsbidraget och dess effekter samt att
avrapportering skall ske såväl i juni 2002 som i maj
2003. Riksdagen har tidigare beslutat om en särskild
satsning för att utveckla stödet till anhöriga under
2003 och 2004. För att ytterligare betona vikten av
att kommunerna tar ansvar för att underlätta för dem
som vårdar närstående vore det enligt utskottets
mening önskvärt att i socialtjänstlagen införa en
särskilt reglerad skyldighet för socialnämnden att
stödja anhöriga. Regeringen bör snarast göra en
analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan
lagändring samt redovisa för riksdagen olika
alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare
stödja anhöriga genom t.ex. avlösning. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen, med delvis bifall till
motionerna So240 (c) yrkande 17, So243 (m) yrkandena
1 och 2, So387 (mp) yrkandena 1 och 2 samt So609
(kd) yrkande 9, som sin mening ge regeringen till
känna.
Utsatta grupper
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om att förbättra
situationen för olika särskilt utsatta
grupper i samhället. Utskottet konstaterar
att ensamstående mödrar, ungdomar och utrikes
födda framhållits som särskilt utsatta i
flera olika sammanhang och att dessa analyser
kommer att utgöra underlag för regeringens
överväganden av hur välfärden kan förstärkas.
Jämför reservation 21 (v, kd).
Motioner
I motion So346 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)
yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer
med en strukturell analys och ett samlat
handlingsprogram som syftar till att förbättra
situationen för ensamstående mödrar.
I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att som
förebyggande insats initiera gruppverksamheter för
unga, lågutbildade och arbetslösa mödrar till hjälp
för återuppbyggnad av självförtroende och att
utarbeta individuella framtidsplaner där studie- och
yrkesinriktning ingår (yrkande 3).
I motion So348 av Rigmor Stenmark (c) begärs ett
tillkännagivande om ett projekt för att komma till
rätta med ungdomars avsaknad av bostad och arbete.
Motionären anser att en projektidé som förekommer i
Storbritannien även bör prövas i Sverige. Idén går
ut på att ungdomar under två års tid får bostad i
ett väl bevakat boende, personlig utvecklingsplan,
utbildning och stöd vid sökande efter lämpligt
arbete.
I motion So322 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att särskilt
uppmärksamma utvecklingen av beroendet av
socialbidrag i storstadsområden.
Bakgrund
I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1;
utg.omr. 9) anförs bl.a. följande (s. 113 f.):
Av särskild betydelse för socialbidragsutveck-
lingen är insatser för att bekämpa ungdoms-
arbetslöshet och förebygga långtidsarbetslöshet
samt insatser för att främja social integrering
genom tillgång till anställning. Regeringen har
tagit initiativ till ett arbete för att öka
förutsättningarna för en långsiktigt hållbar
integration, där syftet är att förbättra
strukturer och system för att öka delaktigheten i
samhället. Sammanlagt har 100 miljoner kronor
avsatts per år under perioden 2001-2003 för
insatser för att öka sysselsättningen bland
invandrare och för att förbättra och utveckla
svenskundervisningen och introduktionen för
flyktingar och andra nyanlända invandrare som
erbjuds ett introduktionsprogram. Inom ramen för
storstadspolitiken tecknas lokala
utvecklingsavtal mellan staten och berörda
kommuner. Inriktningen på planerna är främst att
höja sysselsättningsgraden och förbättra
kunskaperna i det svenska språket i olika
bostadsområden, vilket i förlängningen bedöms
leda till ett minskat socialbidragsberoende.
I många kommuner pågår ett utvecklingsarbete
för att hjälpa långvariga socialbidragstagare
till annan försörjning än socialbidrag. Arbetet
bedrivs i många fall i samverkan med andra
myndigheter såsom Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan. Samverkan syftar till att
använda myndigheternas gemensamma resurser på ett
för individen mer effektivt sätt och undvika att
människor hamnar i en rundgång mellan de olika
myndigheterna. Det är även av betydelse om det
finns en god samverkan mellan kommunen i fråga
och det lokala näringslivet. I de fall man genom
riktade utbildningsinsatser kan "matcha"
efterfrågan på arbetskraft med arbetssökande
personer som lever på socialbidrag kan
socialbidragsberoendet minska markant. - - -
Målet för den sociala omsorgen som angavs i
budgetpropositionen för år 2001 är att stärka
förmågan och möjligheten till social delaktighet
för ekonomiskt och socialt utsatta personer samt
stärka skyddet för utsatta barn.
Välfärdsystemen, varav socialtjänsten är en
viktig del, klarade i stort sett att säkra
medborgarnas välfärd under 1990-talets krisår, i
den mening att den ekonomiska krisen inte kom att
följas av en välfärdskris. Ungdomar, ensamför-
sörjande föräldrar och invandrare drabbades dock
hårdare än andra grupper av sysselsättningskrisen
i början av 1990-talet. Dessa grupper har också
påverkats mer negativt när det gäller andra
aspekter av välfärden. - - -
För utformningen av den framtida socialpolitiken
behöver kunskapen om utvecklingen av människors
välfärd på de mest centrala områdena stärkas.
Uppföljnings- och utvärderingsinstrumenten inom
politikområdet behöver utvecklas. Regeringen
tillsatte år 1999 kommittén Välfärdsbokslut med
uppdrag att sammanställa den kunskap som finns
samt att identifiera de områden där behovet av
ökad kunskap kring välfärdsutvecklingen är
särskilt angelägen. Kommittén, som har publicerat
två delbetänkanden samt ett antal forskarvolymer,
avlämnar i oktober sitt slutbetänkande.
Kommitténs samlade bedömning kommer att utgöra
ett viktigt underlag för regeringens fortsatta
överväganden av hur välfärden kan stärkas för
utsatta grupper. Ett annat värdefullt underlag är
den sociala rapport som Socialstyrelsen
sammanställer vart tredje år med beskrivning och
analys av hur befolkningens sociala förhållanden
utvecklats. - - -
Till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget
fortsätter såväl kostnaderna för socialbidrag och
introduktionsersättning som antalet bidragstagare
som är beroende av dessa stöd att minska. Det kan
noteras att denna utveckling ägt rum trots att
antalet flyktingar som bosatt sig i Sverige under
år 2000 ökat med nästan 3 000 personer jämfört
med föregående år vilket kan tyda på att
nyanlända invandrare under senare år blivit
självförsörjande i högre grad.
Andelen hushåll som får långvarigt socialbidrag
samt den genomsnittliga bidragstiden har dock
inte minskat jämfört med 1999. Det genomsnittliga
biståndsbeloppet per hushåll har dessutom
fortsatt att öka. Alltför många människor är
således fortfarande beroende av socialbidrag för
sin försörjning och för dessa fortsätter
socialbidraget att fungera som ett långvarigt
försörjningsstöd istället för att vara ett skydd
vid akuta försörjningskriser. Det är därför
viktigt att även fortsättningsvis analysera och
följa utvecklingen av det långvariga
socialbidragsberoendet.
Kommittén Välfärdsbokslut har haft regeringens
uppdrag att beskriva och göra en samlad bedömning av
utvecklingen av människors välfärd i Sverige under
1990-talet. I slutbetänkandet Välfärdsbokslut för
1990-talet (SOU 2001:79), som överlämnades i oktober
2001, konstaterar kommittén att ensamstående mödrar
är en särskilt utsatt grupp. Framför allt gäller
detta försörjningssidan där de ensamstående mödrarna
hade en betydligt sämre situation vid 1990-talets
slut än vid dess början. Detta skall enligt
kommittén ses mot bakgrund av att denna grupp redan
vid ingången av 1990-talet hade sämre inkomster,
större försörjningsproblem, högre arbetslöshet och
lägre löner än befolkningen i övrigt. Utrikes födda
är en annan grupp som har haft stora svårigheter på
arbetsmarknaden under 1990-talet. Även beträffande
ungdomar redovisas en problematisk utveckling.
Kommittén anför att de skillnader som finns mellan
olika grupper i samhället, och de förskjutningar av
olika välfärdsresurser i samhällsstrukturen som
1990-talet resulterat i, är en viktig del av de
utmaningar som socialpolitiken står inför.
Den tidigare nämnda Familjeutredningen ägnar i sitt
slutbetänkande Ur fattigdomsfällan särskild
uppmärksamhet åt situationen för ensamstående
föräldrar. Kommittén föreslår bl.a. ett
familjepolitiskt behovsprövat stöd till
ensamföräldrar, som skall medge att de under några
år satsar på utbildning för att kunna få bättre
fotfäste på arbetsmarknaden. Betänkandet är under
beredning i Regeringskansliet.
Socialstyrelsen avlämnade våren 2001 Social rapport
2001. I rapporten konstateras att unga kvinnors
etableringsprocess försämrades dramatiskt under
1990-talet. Framför allt ensamstående mödrar hade en
signifikant högre risk än andra att ha frekventa
arbetslöshetsproblem i slutet av decenniet.
Socialstyrelsen påpekar vidare att bland de grupper
som blev fattiga under 1990-talet märks framför allt
nyanlända invandrare, ensamstående med barn samt
andra med svag anknytning till arbetsmarknaden samt
att dessa grupper även har haft svårast att ta sig
ur fattigdom. De grupper som i störst utsträckning
kan betraktas som utsatta, dvs. har problem på flera
områden samtidigt, är ungdomar, ensamstående
föräldrar samt utrikes födda.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att ensamstående mödrar,
ungdomar och utrikes födda framhållits som särskilt
utsatta grupper i flera olika sammanhang. De
drabbades hårt av den ekonomiska krisen och
besparingarna under 1990-talet även om de senaste
årens återhämtning med ökad sysselsättning och
ekonomiska reformer har gynnat även dessa grupper.
Målet för den sociala omsorgen, såsom det
formulerats i budgetpropositionen, är att stärka
förmågan och möjligheten till social delaktighet för
ekonomiskt och socialt utsatta personer samt att
stärka skyddet för utsatta barn. Utskottet utgår
från att de analyser som gjorts såväl av Kommittén
Välfärdsbokslut som av Socialstyrelsen kommer att
utgöra viktiga underlag för regeringens fortsatta
överväganden av hur välfärden kan förbättras för
utsatta grupper. Även kommande förslag mot bakgrund
av Familjeutredningens slutbetänkande bör kunna
stärka utsatta gruppers ekonomiska situation.
Motionerna So322 (s), So328 (kd) yrkande 3, So346
(v) och So348 (c) får anses i huvudsak
tillgodosedda.
Familjehem
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om att se över
och förbättra villkoren för familjehemmen med
hänvisning till flera pågående utredningar på
området. Jämför reservation 22 (kd).
Motioner
I motion So317 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om nödvändigheten av en översyn av
villkoren för svenska familjehem. Motionären anför
att det råder brist på familjehem samt att
familjehemsvård därför måste betraktas som ett
arbete med en rimlig lön och med någon form av
anställningstrygghet.
I motion So413 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (kd) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att uppdraget som familjehem bör
godkännas som ett arbete med rätt till social,
ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.
I motion So262 av Marianne Andersson (c) begärs
tillkännagivanden dels om barns rätt till stabila
vuxenrelationer (yrkande 1), dels om behovet av en
översyn av villkoren för familjehem (yrkande 2).
Motionären anser att en översyn bör göras i syfte
att förbättra villkoren, minska
institutionsplaceringarna och ge barn i behov av
samhällsomsorg en bättre tillvaro och en bättre
framtid.
Bakgrund
Socialministern besvarade den 2 maj 2001 en
interpellation om familjehemmens villkor. Ministern
anförde bl.a. följande:
Familjehemmen gör en värdefull insats inom
socialtjänstens område när det gäller att ge vård
och fostran till barn och ungdomar som inte kan
bo i det egna hemmet. Ett familjehem arbetar på
uppdrag av kommunen, och uppdraget är knutet till
den person som kommunen bedömt vara lämplig för
uppdraget att ta hand om ett särskilt barn.
Familjehemsuppdraget är lika lite som ett vanligt
föräldraskap ett förvärvsarbete. Det arbete som
familjehemmet utför bygger på helt andra
premisser än vad som normalt förknippas med
lönearbete. Verksamheten som familjehemsförälder
räknas inte som arbete i
arbetslöshetsförsäkringens mening och ger inte
inträde i en arbetslöshetskassa. Arbetsdomstolen
har funnit att fosterföräldrar inte ska ses som
arbetstagare. Motiveringen till detta var att
fosterföräldrar i de allra flesta avseenden så
långt det är möjligt ska träda i de biologiska
föräldrarnas ställe. Fosterföräldrar jämställs
t.ex. med föräldrar i olika författningar, t.ex.
barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning och
förvärvsavdrag.
Det är i dag fullt möjligt för
familjehemsföräldrar som vill bedriva
familjehemsverksamhet yrkesmässigt att söka
tillstånd hos länsstyrelsen att bedriva hem för
vård eller boende.
Enligt uppgift genomför Svenska Kommunförbundet
för närvarande en översyn av sina
rekommendationer till kommunerna om ersättning
till familjehem.
Inom Näringsdepartementet pågår en studie om
utvecklingen av företags- och anställningsformer
i gränslandet mellan egenföretagare och
anställning och om eventuella problem som
uppkommer vid tillämpningen av reglerna i de
sociala trygghetssystemen. I denna undersökning
studeras också problematiken gällande
ersättningsrätten för dem som får arvoden och som
inte betraktas som anställda, som exempelvis
familjehemsföräldrar. När studien slutförts får
regeringen överväga om det finns anledning att
göra någon ändring i familjehemmens ställning i
trygghetssystemen.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet kommer den
ovannämnda studien att presenteras under februari
månad 2002 samt publiceras i Ds-serien.
Från Svenska Kommunförbundet har inhämtats att
förbundet beräknar avsluta arbetet med översynen av
rekommendationerna om ersättning till familjehem
under våren 2002.
Riksdagens revisorer har genomfört en förstudie om
vården av unga och vården av missbrukare (förstudie
2000/01:19). I studien beskrivs bl.a. att det är
svårt att rekrytera familjehem och att allt färre av
de barn och unga som placeras i vård utanför hemmet
får vård i familjehem. Revisorerna ansåg mot
bakgrund av vad som framkommit i förstudien att det
fanns anledning att följa upp utvecklingen inom
familjehemsvården under 1990-talet. En granskning
pågår för närvarande och en rapport planeras bli
klar i maj 2002.
Utskottets ställningstagande
Familjehemmens villkor utreds för närvarande av
såväl Näringsdepartementet som Svenska
Kommunförbundet och Riksdagens revisorer. Enligt
utskottets mening bör riksdagen inte ta något
initiativ i frågan i avvaktan på resultatet av dessa
studier. Motionerna So262 (c) yrkandena 1 och 2,
So317 (kd) och So413 (kd) avstyrks därmed.
Kompetens och kvalitet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
kvalitet i socialtjänstens utredningar,
medborgarvittne, sociala förtroendenämnder,
legitimering av socionomer och om HBT-
kompetens inom socialtjänsten. Utskottet
hänvisar bl.a. till Socialstyrelsens arbete
med att genomföra en strategi för
kunskapsutveckling inom socialtjänsten och
anser att resultatet av de pågående
insatserna på området bör avvaktas.
Jämför reservationerna 23 (mp) och 24 (v,
mp).
Motioner
I motion L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,
fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att de som
verkar inom socialtjänsten bör ha kompetens i HBT-
frågor (yrkande 28). Enligt motionärerna bygger
socialtjänsten i dag på en heterosexuell norm.
I motion So424 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om en tydlig
lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i
socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna anför att
det måste vara mycket hög kvalitet på utredningar
som drastiskt kan förändra människors hela liv. I
motionen begärs vidare ett tillkännagivande om
legitimering av socionomer (yrkande 2). Motionärerna
begär också ett tillkännagivande om lagstadgad rätt
till medborgarvittne eller stödperson vid kontakt
med socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar
(yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om att inrätta sociala förtroendenämnder där
enskilda kan framföra klagomål eller få information.
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
att det bör inrättas en social ansvarsnämnd där fel
och försummelser inom socialtjänsten kan anmälas
(yrkande 5). I motionen begärs också ett
tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en
tvärpolitisk kommitté med uppdrag att utveckla
socialtjänsten (yrkande 6). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om att den enskilde skall ha rätt
att byta socialsekreterare (yrkande 7).
I motion So510 av Ulla Wester m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att kvalitetssäkra det sociala
arbetet genom att införa statlig reglering.
Införande av legitimation skulle höja såväl
klientsäkerheten som yrkets status, menar
motionärerna.
Bakgrund och tidigare behandling
I proposition 2000/01:80 med förslag till ny
socialtjänstlag (s. 111-115) förklarade regeringen
sin avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
påbörja genomförandet av en strategi för nationellt
stöd till kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten
samt att avsätta sammanlagt 50 miljoner kronor för
detta ändamål under treårsperioden 2001-2003.
Regeringen anförde i propositionen att det bör tas
ett samlat grepp kring kunskapsläget inom
socialtjänsten samt att det ytterst är en rättvise-
och rättssäkerhetsfråga för de mest utsatta
grupperna i samhället.
Socialstyrelsen skall avrapportera uppdraget
senast den 1 april 2004.
Senast i betänkande 2000/01:SoU18 behandlade
utskottet motioner om kunskap och kompetens inom
socialtjänsten, varav bl.a. likalydande yrkanden som
i den här aktuella motionen So424 (mp). Utskottet
delade regeringens uppfattning att det bör tas ett
samlat grepp om kunskapsläget inom socialtjänsten
och såg därför mycket positivt på satsningen för att
genomföra en särskild strategi för nationellt stöd
för kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.
Utskottet påpekade att Socialstyrelsens program för
hur stödet bör utformas innehåller ett antal förslag
som berör det praktiska sociala arbetet,
utbildningarna och forskningen. Bland annat bör
varje kommun utforma en egen strategi för
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten, men även
nationella riktlinjer bör utarbetas. Utskottet ansåg
att utfallet av den nämnda satsningen bör avvaktas
och avstyrkte därför motionsyrkandena (s. 49; res.
kd, c resp. mp).
Utskottet avstyrkte vidare en motion om rätten att
byta socialsekreterare. Utskottet delade
motionärernas uppfattning att det är viktigt att den
enskilde känner förtroende för sin socialsekreterare
och att det kan finns skäl att låta någon annan
handläggare ta över ett ärende. Någon ovillkorlig
rätt för den enskilde att byta socialsekreterare
kunde dock utskottet inte ställa sig bakom (s. 49;
res. mp).
I de av riksdagen godkända betänkandena
2000/01:SoU13 och 2001/02:SoU1 behandlades senast
motionsyrkanden om olika HBT-frågor. I det
förstnämnda betänkandet, vartill hänvisas, ges en
bred bakgrundsredovisning. Motionerna avstyrktes med
följande motivering: (s. 31 f.; res. v+mp resp. fp):
Utskottet vidhåller att det behövs kraftfulla
åtgärder för att på alla områden motarbeta
fördomar, okunskap och olika former av
diskriminering p.g.a. sexuell läggning. - - -
Utskottet ser positivt på regeringens nyligen
framlagda handlingsplan mot bl.a. homofobi och
diskriminering. I planen redogörs bl.a. för de
åtgärder som vidtagits för att höja
personalkompetensen på området och för att
motarbeta sexuell diskriminering. Regeringen
avser också att återkomma i vissa
frågeställningar bl.a. när det gäller
transsexuella. Vidare pågår arbete bl.a. för att
stärka grundlagsskyddet mot diskriminering p.g.a.
sexuell läggning samt även det straffrättsliga
skyddet vad avser homosexuella. Regeringen är
således medveten om att problem i dag finns på
området och söker finna lösningar på vissa av
dessa. Utskottet förutsätter att regeringen
fortsätter att närmare kartlägga övriga problem
och då det är erforderligt lämnar förslag till
hur dessa skall lösas. Motionerna - - - får anses
åtminstone delvis tillgodosedda med det anförda.
I budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1,
utg.omr. 9, s. 117) anförs att Socialstyrelsens och
länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten är ett
viktigt instrument för att stärka rättssäkerheten
och utveckla kvaliteten i socialtjänsten. Av
Socialstyrelsens och länsstyrelsernas gemensamma
rapport om den sociala tillsynen 2000 framkommer att
socialtjänstens arbete med att utveckla kvaliteten
fortsätter, ofta i samarbete med andra myndigheter
och organisationer. Kommunerna arbetar bl.a. med att
utveckla och införa metoder och system för att följa
upp, säkra och utveckla kvaliteten. Det pågår också
ett utvecklingsarbete för att effektivisera
socialtjänsten, i syfte att fler människor skall få
det stöd de behöver genom att få till stånd
helhetslösningar. Tillsynen visar på behov av
förbättring och utveckling inom flera områden.
Ansvaret ligger främst på ansvariga huvudmän, dvs.
kommunerna, men också Socialstyrelsen och
länsstyrelserna har ett ansvar. På dem vilar bl.a.
ansvaret att öka användbarheten av tillsyns-
resultaten, bl.a. genom att analysera resultaten och
överväga behov av åtgärder för att komma till rätta
med allvarliga brister. Regeringen anser det vara
värdefullt att tillsynsmyndigheterna fortsätter att
utveckla och förbättra formerna för tillsynen,
vilket bör kunna ske inom ramen för befintliga
resurser. Regeringen bedömer vidare att det uppdrag
som Socialstyrelsen har fått att utarbeta en
strategi för kunskapsutveckling inom socialtjänsten
kommer att ha stor betydelse för utvecklingen inom
socialtjänsten.
Länsstyrelserna och Socialstyrelsen har haft ett
gemensamt regeringsuppdrag att utveckla kriterier
för att bedöma kvalitet och bemötande inom
socialtjänstens socialbidragshantering. Uppdraget
redovisades i en rapport till regeringen i juni
2001. I rapporten presenteras en handlingsplan för
att stödja kommunernas utvecklingsarbete.
Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att under en
treårsperiod följa arbetet i kommunerna, ta
initiativ till erfarenhetsutbyte och i kommande
årsrapporter dokumentera utvecklingen i länet.
Utskottets ställningstagande
Socialstyrelsen arbetar för närvarande med att
genomföra den strategi för kunskapsutveckling inom
socialtjänsten som finns redovisad i proposition
2000/01:80 med förslag till ny socialtjänstlag. Även
inom ramen för Socialstyrelsens och länsstyrelsernas
tillsynsarbete vidtas åtgärder för att stärka
rättssäkerheten och utveckla kvaliteten i
socialtjänsten. Utskottet anser att utfallet av det
pågående arbetet på området bör avvaktas och
avstyrker därmed motionerna So424 (mp) yrkandena 1-7
och So510 (s).
Utskottet vidhåller att det behövs kraftfulla
åtgärder för att på alla områden motarbeta fördomar,
okunskap och olika former av diskriminering på grund
av sexuell läggning. Utskottet delar uppfattningen i
motion L371 (v, s, c, fp, mp) yrkande 28 att det är
viktigt att de som arbetar inom socialtjänsten har
kompetens i HBT-frågor. Mot bakgrund av det arbete
som pågår för att bl.a. öka kompetensen inom
socialtjänsten bör dock riksdagen inte ta något
initiativ på området. Motionen avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
(punkt 1)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So350 yrkande 1 och
2001/02:So358 yrkande 5.
Ställningstagande
Den stora utmaningen för socialtjänsten inför
framtiden måste, enligt vår uppfattning, vara att
fokusera verksamheten på dem som är mest utsatta.
Samtidigt måste människor utan allvarlig social
problematik få förutsättningar att stå på egna ben.
Det är ytterst olyckligt att en så stor andel av
befolkningen i dag är klienter vid socialkontoren.
Det påverkar deras självuppfattning negativt, föder
en känsla av hjälplöshet och skapar i förlängningen
bidragsberoende och utanförskap. Att 700 000
personer i arbetsför ålder saknar arbete är ett av
de överlägset största sociala problemen. Om alla
skall ges möjlighet till ett arbete måste
arbetsmarknaden bli mer öppen och rörlig. Det
handlar också om behovet av att ändra den
traditionella, ineffektiva politiken gentemot de
arbetslösa. Fokus skall ligga på vad den arbetslöse
är bra på och vad hon eller han vill och kan
åstadkomma. Ansvaret måste ligga på lokala
myndigheter och organisationer eftersom de har bäst
överblick och de bästa kontakterna på den lokala
arbetsmarknaden. Flyktingar och andra som invandrat
till Sverige måste ges möjlighet att ta ansvar för
sin egen livssituation. Många av dem som uppbär
socialbidrag är flyktingar eller invandrare som
efter flera år i Sverige fortfarande inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Utbildning ökar
möjligheterna för individen såväl att försörja sig
som att på andra sätt ta ansvar för sin egen
livssituation. Ett väl fungerande pluralistiskt
utbildningssystem är huvudnyckeln till social
rörlighet. Att göra det möjligt för människor med
låga inkomster att få hushållskassan att gå ihop
kräver att man inte beskattar dem så hårt att de
behöver bidrag för att klara försörjningen. En
naturlig princip borde vara att den som betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som får bidrag inte skall behöva betala skatt. Så är
det inte i Sverige i dag. Vi menar att det alltid
måste löna sig mer att arbeta än att uppbära
ersättning och bidrag.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
2. Privatisering av socialtjänsten (punkt 2)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So358 yrkande 4 och avslår
motion 2001/02:So456.
Ställningstagande
Vi anser det vara av största betydelse att våga
släppa fram alternativa driftsformer även på de
områden där detta fortfarande innebär att ny mark
bryts. Det gäller inte minst inom socialtjänsten. På
senare tid har det blivit allt vanligare att olika
former av individinriktat utredningsarbete läggs ut
på entreprenad. Den omedelbara bakgrunden är oftast
att socialkontoren inte anser sig ha möjlighet att
själva genomföra utredningarna på ett
tillfredsställande sätt. Vi ser ett mycket stort
reformbehov inom socialtjänsten för att den skall
kunna utvecklas och de som är allra mest utsatta få
rätt hjälp och stöd. Det handlar om att få
förståelse, inte minst bland personalen, för ett
arbetssätt där mindre tid tillbringas på
socialkontoren och mera tid ute på fältet, för att
ta sig an arbetet med de mest utsatta. Därför är det
viktigt att kommunerna får pröva nya
verksamhetsformer på detta område. Möjligheten att
anlita tjänster utanför socialkontorens väggar är
ett nödvändigt kompetenstillskott liksom viktig
avlastning för att socialtjänsten skall få bättre
möjligheter att fullfölja sina uppgifter. Det
handlar exempelvis om adoptionsutredningar,
skuldrådgivning och barnpsykiatriska utredningar.
Var gränsen går för vad som är verklig
myndighetsutövning och som därmed bara det
offentliga får göra är oklart, trots JO:s
uttalanden. Enligt vår mening bör en lagändring
övervägas som tydligt avgränsar myndighetsbeslutet
och ger möjlighet för mångfald inom övriga delar av
verksamheterna.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
3. Privatisering av socialtjänsten (punkt 2)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So456 och avslår motion
2001/02:So358 yrkande 4.
Ställningstagande
I alltfler kommuner har det blivit vanligt att
socialtjänstutredningar läggs ut på privata
konsulter och bolag. Dessa gör utredningar och
lämnar förslag till åtgärder som socialtjänsten
sedan använder i sin myndighetsutövning.
Socialstyrelsen har i sina råd och anvisningar
slagit fast att utredningsförfaranden är
myndighetsutövning. Det kan därför vara olämpligt
att hyra in privata utredare, eftersom det är oklart
huruvida sekretesslagen och offentlighetsprincipen i
full utsträckning gäller för dessa. Därtill är
utredningsarbetet och kontakt- och
behandlingsarbetet nära förknippade med varandra.
Den private utredaren släpper dock kontakterna efter
utfört arbete, vilket har negativa konsekvenser för
kontinuiteten när det gäller uppföljningen. Vi anser
att det föreligger stor risk för en utveckling som
går stick i stäv med intentionerna i
socialtjänstlagstiftningen. Vi tror att kunskapen
ute i kommunerna varierar när det gäller hur och när
man kan lägga ut ett utredningsuppdrag på entre-
prenad. Enligt vår mening måste rågången mellan
lagligt och olagligt därför förtydligas. Regeringen
bör tillsätta en utredning med uppdrag att
presentera förslag till en nationell norm för
kommunernas sociala utredningsarbete. Detta skall i
sin tur ge människor ökad rättssäkerhet och bevara
den individuella integriteten.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
4. Riksnormen (punkt 3)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So350 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Vi anser att det kommunala självstyret skall
förstärkas, inte försvagas. Kommunerna skall själva
få möjlighet att fastställa de lokala nivåerna för
skäliga levnadskostnader. Eventuella överklaganden
hos förvaltningsdomstolar skall bedömas med
utgångspunkt från de kommunalt fastställda normerna.
Socialtjänstlagen bör ändras på denna punkt. Ur det
allmänna rättsmedvetandets synpunkt anser vi det för
övrigt viktigt att det vid bedömningen av vad som är
en skälig nivå görs en jämförelse med det ekonomiska
utrymme för levnadsomkostnader som en person eller
familj med låga inkomster har.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
5. Höjning av riksnormen (punkt 4)
av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Lotta N
Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So301 och avslår motion
2001/02:So459.
Ställningstagande
Visserligen har riksnormen för barn och ungdomar
höjts fr.o.m. i år men huvudprincipen om att
barnbidraget räknas som inkomst vid beräkning av
ekonomiskt bistånd kvarstår. En höjning av
barnbidraget leder således till att socialbidragen
sänks i motsvarande mån. Vi anser att regeringen bör
göra en översyn av gällande biståndsregler i syfte
att även familjer som behöver försörjningsstöd skall
få del av viktiga välfärdsreformer.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
6. Barns tillgångar och inkomster (punkt 5)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Kenneth
Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So340 och avslår motionerna
2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 och 2001/02:K284
yrkande 6.
Ställningstagande
För de ungdomar som lever i familjer som uppbär
socialbidrag riskerar eventuell inkomst från
feriearbete att reducera familjernas bidrag. Enligt
Socialstyrelsen kan socialbidraget minskas med de
hushålls- och boendekostnader som är barnets andel,
om barnet har egna inkomster. Hur stor andel av
inkomsten som barnet får disponera för egen räkning
utan att den minskar den övriga familjens
försörjningsstöd får varje kommun bestämma själv.
Bestämmelserna skiljer sig kraftigt mellan olika
kommuner. Vi anser att det strider mot
barnkonventionen att barn nekas samma
inkomstförbättring som andra barn på grund av att
familjen uppbär socialbidrag. Enligt vår mening bör
regeringen göra en översyn och Socialstyrelsen ta
fram nya riktlinjer vad gäller feriearbetande
tonåringars inkomster vid bedömning av familjers
rätt till socialbidrag.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
7. Barns tillgångar och inkomster (punkt 5)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 och
avslår motionerna 2001/02:So340 och 2001/02:K284
yrkande 6.
Ställningstagande
För många familjer som uppbär socialbidrag sänks
socialbidraget om ungdomar i familjen arbetar.
Inkomsten kan således varken bidra till att
förbättra den unges egen ekonomi eller familjens.
Ungdomarna i bidragsfamiljer lever i en redan utsatt
situation och diskrimineras ofta som en följd av
familjens begränsade resurser. Den diskriminerande
effekten blir dubbel för de sommarjobbande ungdomar
som bor i en kommun där lagstiftningen tolkas mindre
generöst. Enligt min mening måste denna
diskriminering motverkas. Andra grupper av barn som
också bör uppmärksammas är de som antingen uppbär
barnpension eller som har en förmögenhet som är
ställd under förmyndare och därmed låst tills de är
vuxna. De pengarna räknas in som barnens och därmed
familjens inkomst trots att de inte utbetalas och
inte är tillgängliga på många år. Följden av detta
blir att underhållsstöd och bostadsbidrag kan minska
eller upphöra på grund av barnens s.k. inkomst. Det
kan inte vara rätt att barn som fått ärva pengar som
de inte har tillgång till förrän de är vuxna under
sin uppväxttid skall få sämre ekonomiska villkor.
Jag anser att kommunerna utifrån FN:s barnkonvention
måste göra bedömningar av vad som är skälig
levnadsnivå ur ett barnperspektiv och låta ungdomar
i bidragsfamiljer behålla sina tillfälliga
arbetsinkomster. Enligt min mening bör vidare
regeringen se över hur kommunerna hanterar frågan om
familjers socialbidrag och inkomster från ungdomars
sommararbete, barnbidrag, barnpension och
förmögenhet ställd under förmyndare.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
8. Ideella skadestånd (punkt 7)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So384.
Ställningstagande
Vid beräkningen av ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen räknas ideellt skadestånd som
inkomst och kan reducera rätten till
försörjningsstöd. Däremot får inte utmätning ske av
ideellt skadestånd. Vi anser det otillfredsställande
att två lagstiftningar har så olika syn på hur ett
ideellt skadestånd skall betraktas i förhållande
till andra samhällsinsatser. Regeringen bör vidta de
åtgärder som behövs för att tydliggöra det ideella
skadeståndets ställning i förhållande till olika
samhällsstöd och -ingripanden samt återkomma med
nödvändiga förslag till regeländringar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
9. Villkor för försörjningsstöd (punkt 8)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Ub552 yrkande 3.
Ställningstagande
Kommunerna har enligt socialtjänstlagen rätt att
begära motprestationer av ungdomar under 25 år samt
av studenter som erhåller socialbidrag. Lagen
tillkom i ett läge där många studenter tvingades
ansöka om socialbidrag då konkurrensen om
feriearbeten blivit allt hårdare. Motiven för att
begära motprestationer av ungdomar är
lättförståeliga då det handlar om att förhindra
passivisering av ungdomarna. Detta gäller emellertid
inte för studenter. Då de i många fall har sina
studier att återvända till torde behovet av
aktiveringsåtgärder vara begränsat.
Socialtjänstlagen bör därför ändras så att studenter
inte innefattas i möjligheten att begära
motprestationer av socialbidragstagaren.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
10. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
(punkt 10)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So289 och 2001/02:So367
samt avslår motionerna 2001/02:So259, 2001/02:So378,
2001/02:So405 och 2001/02:So585.
Ställningstagande
Det står klart att vissa kommuner som fungerar som
"sommarkommuner" har fått ökade kostnader på grund
av vistelsebegreppet i socialtjänstlagen. I dag är
situationen sådan att en semesterkommun utan
förvarning kan bli tvungen att ordna omvårdnad till
en person som är beviljad dygnetruntstöd i sin
hemortskommun. Detta innebär både stora kostnader
för vistelsekommunen och att personalen riskerar att
bli utsliten av all övertid. Vi anser att individen
skall kunna röra sig obekymrat mellan kommunerna och
få rätt till det beslutade stödet där han eller hon
vistas. Hemortskommunen och vistelsekommunen måste
dock planera vistelsen ihop med de personer det
berör, så att god vård kan ges även under vistelsen
i semesterkommunen. Vidare bör regeringen lägga fram
förslag till hur kostnadseffekterna av
socialtjänstlagens vistelsebegrepp kan mildras.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
11. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
(punkt 10)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So259 och 2001/02:So405
samt avslår motionerna 2001/02:So289, 2001/02:So367,
2001/02:So378 och 2001/02:So585.
Ställningstagande
Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta
ansvaret för att de som vistas i kommunen får det
stöd och den hjälp som de behöver. Det är i dag inte
ovanligt att den som beviljats hemsjukvård eller
annan socialtjänst av sin hemkommun tillbringar tre
till sex månader i sin sommarkommun, vilket ofta är
mindre turistkommuner. Jag anser det viktigt att
människor ges bästa möjliga förutsättningar att leva
ett så normalt och rikt liv som möjligt och att det
skall vara en självklarhet för en person som har
behov av vård och omsorg att få möjlighet till
rekreation på annan ort. Dock måste det anses
orimligt att en kommuns behovsprövning får genomslag
i en annan kommuns budget. I det hårda ekonomiska
läge som många kommuner befinner sig i leder det
till konflikter rörande resursfördelning mellan den
fast boende befolkningen och de sommarboende, vilket
är olyckligt. Det är också tveksamt om lagstiftaren
räknade med denna form av livsstilsförändring som
har skett de senare åren och som kommer att bli än
mer aktuell framöver. Jag anser därför att
socialtjänstlagen bör ses över i syfte att komma åt
det av mig anförda problemet.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
12. Vård av missbrukare (punkt 12)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So275 yrkande 3 och
2001/02:So298 samt avslår motionerna, 2001/02:So319
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So371 yrkande 3,
2001/02:So396 yrkande 6, 2001/02:So401 yrkandena 1
och 3-5, 2001/02:So425 yrkande 1, 2001/02:So497
yrkande 9, 2001/02:So501 yrkande 16, 2001/02:So622
yrkande 4 och 2001/02:Ju326 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att tvångsomhändertagande vid upprepat
gravt alkoholmissbruk, som leder till ett asocialt
beteende och risker för andra människor, skall kunna
ske tillräckligt lång tid för att vården skall kunna
ge resultat. Enbart avgiftning och allmän stödterapi
leder ingenstans.
Samhällets sätt att ta hand om aggressiva
missbrukare och att skydda deras närstående och
anhöriga är enligt vår mening undermåligt. Våldsamma
och påverkade kan människor tas om hand efter att ha
brukat våld av ganska grovt slag mot närstående och
anhöriga eller efter att ha hotat dem eller skadat
dem tillhörig egendom. Efter bara några dagar
återvänder missbrukaren hem till fortsatt missbruk,
utan psykologstöd eller annat stöd, och misshandeln
börjar ofta på nytt. Behovet av att undvika våld och
övergrepp måste gå före intresset att skydda
missbrukarens integritet och undvika
hospitalisering. Vi anser att reglerna som skall
hindra missbrukare från att genom våld, hot och
andra kränkningar illa hantera sin omgivning måste
skärpas, såväl när det gäller innehåll som
tillämpning.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
13. Vård av missbrukare (punkt 12)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So401 yrkandena 1 och 3 samt
avslår motionerna 2001/02:So275 yrkande 3,
2001/02:So298, 2001/02:So319 yrkandena 1 och 2,
2001/02:So371 yrkande 3, 2001/02:So396 yrkande 6,
2001/02:So401 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So425
yrkande 1, 2001/02:So497 yrkande 9, 2001/02:So501
yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4 och
2001/02:Ju326 yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt vår mening har delar av beroendevården blivit
eftersatta, både resursmässigt och i ett
metodutvecklingshänseende. Det har inte minst varit
en följd av kommunernas svåra ekonomiska situation.
Enligt en rapport från SBU kan det inte dras några
säkra slutsatser om värdet av
institutionsplaceringar. För narkotikamissbrukare
medför institutionsvården en effekt på social
funktion och kvarstannande i vård, men effekten är
övergående. Däremot kan bättre resultat uppnås för
narkotikamissbrukare som också har en psykisk
sjukdom och för hemlösa. Vi anser att det nu krävs
en satsning i hela landet på beroendevården för att
bevara och utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som
arbetar ur ett helhetsperspektiv skall eftersträvas
och insatser för barn och andra närstående
intensifieras. Samtidigt som inriktningen skall vara
mot öppna vårdformer så måste en del av
beroendevården finnas i institutionsform för dem som
i annat fall riskerar liv och hälsa eller saknar
förmåga att ta till sig öppnare former. Den
institutionella vården måste därför utvecklas på
motsvarande sätt som den öppna.
En stor mängd människor med någon form av
drogmissbruk har samtidigt en psykisk sjukdom,
antingen som grundsjukdom eller som en följdsjukdom
av missbruket. Traditionellt har missbruket och den
psykiska sjukdomen behandlats var för sig trots att
all forskning visar att sjukdomarna måste behandlas
samtidigt om det skall bli någon effekt. Människor
med missbruksproblem och psykisk sjukdom är en av de
mest utsatta grupperna i samhället. Vi anser därför
att det bör ske en fördjupad analys av de
undersökningar som gjorts för att utifrån dessa
utforma förslag till åtgärder.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
14. Vård av missbrukare (punkt 12)
av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd)
och Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So501 yrkande 16 och avslår
motionerna 2001/02:So275 yrkande 3, 2001/02:So298,
2001/02: So319 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So371
yrkande 3, 2001/02:So396 yrkande 6, 2001/02:So401
yrkandena 1 och 3-5, 2001/02:So425 yrkande 1,
2001/02: So497 yrkande 9, 2001/02:So622 yrkande 4
och 2001/02:Ju326 yrkande 4.
Ställningstagande
Unga människor som påbörjat ett droganvändande måste
snarast få vård, särskilt anpassad efter deras
ålder. Vi ser mycket allvarligt på att alltfler
vårdplatser lägger ned och att unga människor
hänvisas till härbärgen.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
15. Vård av missbrukare (punkt 12)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So497 yrkande 9 och avslår
motionerna 2001/02:So275 yrkande 3, 2001/02:So298,
2001/02: So319 yrkandena 1 och 2, 2001/02:So371
yrkande 3, 2001/02:So396 yrkande 6, 2001/02:So401
yrkandena 1 och 3-5, 2001/02:So425 yrkande 1,
2001/02: So501 yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4
och 2001/02:Ju326 yrkande 4.
Ställningstagande
Trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar
med missbruksproblem har ökat. Jag vill därför
framhålla vikten av att tillräckligt med platser
skapas så att framför allt unga med drogproblem kan
få hjälp. Kommunerna måste köpa det antal platser
som krävs. Enligt min mening är det en kortsiktig
och oklok politik att snåla på utgifterna om de
pengar som används kan hindra att unga fastnar i en
livslång drog- och brottskarriär.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
16. En könsneutral lag om vård av missbrukare i
vissa fall (punkt 13)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So425 yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt min mening är det märkligt att LVM-
lagstiftningen beskriver missbrukaren som han.
Eftersom missbruket är utbrett bland både kvinnor
och män bör lagen justeras på den punkten. Lagen
skall dessutom vara könsneutral.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
17. Öppna alkoholrådgivningar (punkt 14)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So396 yrkande 5 och
2001/02:So401 yrkande 2.
Ställningstagande
SBU har i sin senaste rapport om vård och behandling
av alkoholskador visat att alkoholskador kan
förebyggas. Det är väl dokumenterat att s.k.
miniintervention att identifiera riskfylld
konsumtion m.m. leder till minskad
alkoholkonsumtion och därmed minskade alkoholskador.
Enligt SBU är det en enkel metod som dock inte
används i den utsträckning som det finns behov av
och möjlighet till. Även Alkoholkommissionen
framhåller öppna alkoholrådgivningar som den främsta
vårdformen för tidiga insatser och individuellt
förebyggande arbete. Totalkonsumtionen av alkohol i
Sverige ökar. Vi förutspår att den kommer att
fortsätta att öka allteftersom den restriktiva
alkoholpolitiken delvis överges. Mot den bakgrunden
är det än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård
i kommunerna. Vi anser att det bör utredas huruvida
kommunerna i socialtjänstlagen bör åläggas att
tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar,
motsvarande vad som i dag gäller för
familjerådgivning. Eftersom förutsättningarna
skiftar och regionala skillnader finns mellan
kommunerna, kan det enligt vår mening vara fullt
möjligt att mindre kommuner har en gemensam
mottagning.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
18. Samverkan i missbrukarvården (punkt 15)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So487.
Ställningstagande
I dagens system finns ett delat kostnadsansvar för
vård och rehabilitering av narkotikamissbrukare
mellan kommuner och landsting. Efter avslutad
avgiftning, som betalas av landstinget, övergår
kostnadsansvaret till kommunerna som i många fall
och av olika skäl väljer att inte fortsätta
rehabiliteringen på behandlingsenheten. Som
vårdinsats blir avgiftningen därmed mer eller mindre
bortkastad eftersom den inte följs upp med
rehabilitering och individen därför oftast
återfaller i sitt missbruk. Vi anser att en bättre
samverkan mellan huvudmännen måste till för att lösa
situationen. Förutom en effektivare vård och bättre
behandlingsresultat skulle det medföra lägre
kostnader för samhället i stort. Enligt vår
uppfattning bör regeringen ge Socialstyrelsen i
uppdrag att göra en översyn av hur kommuner och
landsting samverkar kring vården och
rehabiliteringen av personer som missbrukar alkohol
och/eller narkotika.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
19. Kroppsvisitering vid LVM-hem (punkt 16)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So614 yrkande 1.
Ställningstagande
Den som vårdas enligt LVM får underkastas
kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, dvs.
endast en yttre granskning av kroppen och inte
exempelvis kontroll av kroppens hålrum. Enligt
Statens institutionsstyrelse, SiS, inträffar det
främst på kvinnoinstitutionerna varje år flera fall
där intagna smugglar in injektionssprutor och
narkotika i kroppen. Smutsiga injektionssprutor har
i upprepade fall använts för hot mot personalen. SiS
ser allvarligt på problemet eftersom det äventyrar
både vårdens genomförande och personalens rättmätiga
krav på en säker arbetsmiljö. Trots att LVM är en
vårdlag och att en kroppsvisitation är
integritetskränkande måste detta ställas mot
säkerhet och möjligheter att erbjuda en effektiv
vårdinsats. Enligt vår mening är själva tvånget i
vården i sig den stora integritetskränkningen. Vi
anser att regeringen bör lägga fram förslag om ett
tydligt avgränsat tvångsmedel för att förhindra att
det inom ramen för främst LVM kan smugglas in
tillhyggen eller vapen som skapar säkerhets- och
otrygghetsproblem.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
20. Förutsättningar för vård enligt lagen om
vård av missbrukare i vissa fall (punkt 17)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So425 yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt 4 § första stycket 3 LVM kan tvångsvård
beslutas om missbrukaren t.ex. kan befaras komma att
allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Jag anser att lagen givetvis måste skydda alla som
kan riskera att skadas av en missbrukare och att
nämnda lagrum därför bör ha följande eller snarlik
lydelse: "kan befaras komma att allvarligt skada sig
själv eller någon annan." Regeringen bör återkomma
med förslag till en sådan ändring.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
21. Utsatta grupper (punkt 21)
av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So328 yrkande 3 och
2001/02:So346 samt avslår motionerna 2001/02:So322
och 2001/02: So348.
Ställningstagande
Till de största förlorarna under 1990-talet hör de
ensamstående mödrarna. Denna grupp är mer än någon
annan beroende av offentliga transfereringar för sin
försörjning. Undersökningar visar också att
ensamstående föräldrar har cirka hälften så stor
chans att få ett arbete jämfört med sammanboende
föräldrar. De mår sämre, både psykiskt och fysiskt
och de ser mer negativt på framtiden än
sammanboende. De ensamma mammorna tillhör också den
grupp i samhället som lever under ökad utsatthet för
våld och hot om våld. Den sammantagna bilden visar
att ensamstående mödrar och deras barn lever under
generellt sämre villkor än någon annan grupp i
samhället. Vi anser det viktigt att det görs en
djupgående strukturell analys av de ensamstående
mammornas situation och villkor. Grunden i denna
analys måste bygga på en helhetssyn, som utgår från
att det handlar om flera samverkande politikområden,
där socialpolitik, utbildningspolitik,
bostadspolitik, arbetsmarknads- och skattepolitik är
några centrala delar. Enligt vår mening bör
regeringen återkomma med en strukturell analys och
ett samlat politiskt handlingsprogram som syftar
till att förbättra situationen för ensamstående
mödrar. I handlingsprogrammet kan ingå att initiera
gruppverksamheter för unga, lågutbildade och
arbetslösa mödrar samt att utarbeta individuella
framtidsplaner där studie- och yrkesinriktning
ingår.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
22. Familjehem (punkt 22)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So317 och 2001/02:So413
samt avslår motion 2001/02:So262 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Från många håll hörs signaler om att det råder brist
på familjehem. Gamla familjehem används till
bristningsgränsen och nyrekryteringen är svår. Det
är av allmänt samhällsintresse att åtgärder vidtas
så att det även i framtiden finns möjlighet att
rekrytera familjer som kan tänka sig att ta hand om
fosterbarn. Enligt vår mening bör uppdraget som
familjehem godkännas som ett arbete med rätt till
social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet. För
det första måste en rimlig lön utgå. Hemmen bör
också kunna erbjudas kontraktering för ett bestämt
antal placeringar om de har för avsikt att bedriva
ett långsiktigt arbete. I sådana fall bör också rätt
till a-kassa vid arbetslöshet finnas. Vidare skall
utbildning både erbjudas och krävas. Eftersom
reglerad arbetstid och semester inte kan finnas som
vid vanliga arbeten måste avlastning kunna erbjudas
vid behov. En lösning vore inrättandet av
"centraler" för varje län snarare än att varje
kommun sköter placeringarna. Dessa centraler skulle
kunna samordna alla familjehem inom sitt
upptagningsområde och sedan skulle kommunerna vara
skyldiga att söka hem centralt. Urvalet av lämpliga
familjehem skulle öka samtidigt som möjligheten för
det enskilda hemmet att erhålla en placering också
ökade. Grundstrukturen för utbildningsinsatser och
rådgivning skulle samtidigt bli tydligare.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
23. Kompetens och kvalitet (punkt 23)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So424 yrkandena 1-4, 6 och 7
samt avslår motionerna 2001/02:So424 yrkande 5 och
2001/02: So510.
Ställningstagande
Socialtjänsten har en makt som i många fall
överstiger polisens maktbefogenheter. Det är därför
viktigt att socialtjänsten på samma sätt som polisen
har en lagstiftning som reglerar hur en utredning
skall gå till och vad den skall innehålla. Det måste
vara mycket hög kvalitet på de utredningar som så
drastiskt kan förändra människors hela liv.
Genom att införa en socionomlegitimation
säkerställs att den som arbetar med mycket svåra
ärenden har en grundläggande utbildning och
erfarenhet av socialt arbete. Det är av yttersta
vikt både för klienternas tillit och rättssäkerhet i
deras kontakt med socialtjänsten, men också för den
enskilde handläggaren som upplever säkerhet i sin
yrkesutövning. Då de handhar en myndighetsutövning
är också en legitimation ett kvalitetsinstitut för
de ansvariga politikerna. Enligt min mening är
systemet med auktorisation inte tillräckligt utan
det behövs en statlig legitimering. Regeringen bör
återkomma med förslag om detta.
Den som kallas till ett sammanträde hos en
socialförvaltning och ställs inför en grupp
socialtjänstemän känner sig många gånger liten, svag
och utlämnad. Därför måste den som är kallad till
ett sammanträde hos socialförvaltning, länsrätt
eller kammarrätt alltid ha rätt att förutom advokat
ha stöd av ett medborgarvittne eller annan
stödperson. Rätten skall tydligt framgå av
lagstiftningen.
Inom vården har det länge funnits
förtroendenämnder, numera patientnämnder. Jag anser
att det även behövs liknande nämnder när det gäller
socialtjänstfrågor. De hjälpsökande eller de som av
någon annan anledning har kontakt med socialtjänsten
har i dag ingen instans dit de enkelt kan vända sig
för att få information om sina rättigheter eller för
att framföra sina klagomål. En social
förtroendenämnd skulle kunna förbättra kontakten och
förhållandet mellan klienterna och personalen inom
socialtjänsten samt kunna fungera som en viktig
säkerhetsventil. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag
om att inrätta sociala förtroendenämnder.
En förtroendeingivande kontakt mellan
socialsekreterare och dem som är föremål för
socialtjänstens ingripande eller i behov av
socialtjänstens stöd och hjälp är nödvändig för att
resultatet av en insats skall bli godtagbar för alla
parter. Jag anser därför att det skall vara en
rättighet att få byta socialsekreterare för den som
inte känner förtroende för den socialsekreterare som
han eller hon tilldelats.
Enligt min mening behövs det omfattande
förändringar för att utveckla socialtjänsten, så att
kvaliteten förbättras och inflytandet ökar för alla
som berörs av socialtjänstens tjänsteutövning. Jag
föreslår att regeringen snarast tillsätter en
tvärpolitisk kommitté med uppdrag att utveckla
socialtjänsten.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
24. HBT-kompetens (punkt 24)
av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Lotta N
Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:L371 yrkande 28.
Ställningstagande
Socialtjänsten bygger i dag på en heterosexuell norm
som vi vill ifrågasätta. Därför bör det ställas
högre krav på vilken kunskap som socialtjänsten
bygger sin verksamhet och fattar sina beslut på.
Regeringen bör därför få i uppdrag att se till att
de som verkar inom socialtjänsten har HBT-kompetens.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
(punkt 10)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).
Vi anser att en äldrepeng bör införas. Den enskilde
pensionären skall på samma sätt som i dag få en
biståndsbedömning som berättigar till en viss nivå
på hemtjänsten eller till en plats på ett
äldreboende. Äldrepengens storlek bör vara den
kostnadsbesparing som kommunen erhåller genom att en
individ avstår från kommunalt driven äldreomsorg.
Äldrepengen skall sedan användas för att betala den
äldreomsorg som den enskilde väljer. På så sätt ges
den enskilde ett större inflytande över sin
livssituation. Genom att införa en äldrepeng enligt
vårt förslag motverkas också problemet med att vissa
kommuner, särskilt mindre turistkommuner, drabbas av
höga kostnader till följd av att de är skyldiga att
tillhandahålla hemtjänst m.m. till exempelvis
sommargäster.
2. Våld mot kvinnor (punkt 11)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
När riksdagen fattade sitt beslut om kvinnofrid
1998 gavs en rad uppdrag åt olika myndigheter. En
hel del har hänt som förbättrat arbetet med
misshandlade kvinnor, men mycket återstår
fortfarande. Så har t.ex. många av kommunerna, trots
sitt särskilda ansvar att arbeta med att stödja och
hjälpa misshandlade kvinnor, ännu inte arbetat fram
de kommunala handlingsprogram som riksdagen
förutsatte. Nödvändig fortbildning av berörda
personalgrupper har inte genomförts i någon större
omfattning. De olika högskoleexamina som skulle
kompletteras med kunskap om kvinnomisshandel har
ännu inte förändrats. Den nationella kristelefonen
har inte inrättats trots att Socialstyrelsen utrett
och lämnat förslag till regeringen om hur en sådan
kan organiseras. Mycket har hänt på området sedan
1998, men det återstår en hel del att göra av det
som riksdagen beslutade i sitt "kvinnofridsbeslut".
Vi anser därför att regeringen bör följa upp och
vidta de åtgärder som behövs för att genomföra
besluten.
3. Vård av ungdomar (punkt 19)
av Kenneth Johansson (c).
Enligt min mening behövs det både metodutveckling
och individuella vårdplaner samt en bättre
uppföljning av dokumentationen för dem som döms till
vård i socialtjänsten. Det behövs också en bättre
och utökad samverkan mellan sociala myndigheter,
Statens institutionsstyrelse, barn- och
ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och
följa upp vårdplanerna. Lagen om vård av unga
behöver ses över. Det ser väldigt olika ut i olika
kommuner, det ges olika signaler. Det behövs en ökad
samsyn och ett klarare signalsystem. Begreppet
ungdomstjänst måste få ett innehåll, annars får det
inte avsedd effekt. Det är enligt min mening viktigt
att ge ungdomarna tydliga signaler på vad som
gäller, både för att förebygga och stävja
ungdomsbrottligheten.
4. Familjehem (punkt 22)
av Kenneth Johansson (c).
Stabila vuxenrelationer är oerhört viktiga för
alla barn och ungdomar. När familjen misslyckas och
samhällets ansvar träder in måste detta vara
utgångspunkten i bedömningen av åtgärder och
eventuell samhällsplacering. För de barn som behöver
omsorg utanför det egna hemmet under lång tid har
familjehemsvården, då den fungerar bra, en klar
fördel. Rekryteringen av familjehem blir dock allt
svårare. Familjehemmen saknar ofta ett gediget stöd
från socialtjänsten och de har oerhört dåliga
ekonomiska villkor. Jag anser att det krävs en rad
förändringar. Arvodeshöjningen som aviserats av
Svenska Kommunförbundet är bra men otillräcklig. Den
måste kompletteras med lagstiftning om rätt att
återgå till ordinarie anställning efter
tjänstledighet för vård av barn, ökade medgivanden
hos kommunerna om täckande av inkomstbortfall vid
tjänstledighet för vård av placerat barn eller
ungdom, bättre försäkringsskydd samt rätt till
arbetslöshetsunderstöd då en eller flera placeringar
upphör. Det är enligt min mening dags för en
ordentlig översyn av familjehemmens villkor i syfte
att förbättra dessa, minska
institutionsplaceringarna och ge barn i behov av
samhällsomsorg en bättre tillvaro och en bättre
framtid. Regeringen bör initiera en sådan översyn i
samarbete med Kommunförbundet.
BILAGA
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna
motionstiden
2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att förändra lagen om ekonomiskt
bistånd så att barns inkomster inte ingår i
beräkningsunderlaget för det ekonomiska biståndet
2001/02:Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samhällets
resurser samordnas för att hjälpa och stödja
utsatta kvinnor.
2001/02:Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om konsekvenserna
av att antalet intagna i missbruksbehandling på
institution eller familjevård halverades under
1990-talet.
2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
den misshandlade kvinnan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att invandrarkvinnornas situation särskilt
skall beaktas.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård och
behandling för män som misshandlar kvinnor.
2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,
mp):
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de som verkar
inom socialtjänsten har kompetens i HBT-frågor.
2001/02:So235 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statens ansvar för
personer som ankommer till Stockholm-Arlanda
flygplats och som blir föremål för åtgärd enligt
socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och lagen
om vård av missbrukare.
2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
avlösarservice.
2001/02:So243 av Henrik S Järrel (m):
1. Riksdagen beslutar att upphäva 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen (2001:453).
2. Riksdagen beslutar att ändra 5 kap. 7 §
socialtjänstlagen (2001:453) så att
funktionshindrade och deras anhöriga garanteras
rätt till avlösning.
2001/02:So259 av Åsa Torstensson och Gunnel Wallin
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn av
socialtjänstlagen.
2001/02:So262 av Marianne Andersson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns rätt till
stabila vuxenrelationer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av översyn
av villkoren för familjehem.
2001/02:So275 av Chris Heister m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare.
2001/02:So289 av Ingvar Svensson (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
för att mildra kostnadseffekterna av
socialtjänstlagens vistelsebegrepp vad gäller
hemtjänst för de kommuner som har hög andel
fritidsboende med hemvist i annan kommun.
2001/02:So298 av Lennart Fridén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skärpta regler till
skydd för anhöriga och närstående till
omhändertagna missbrukare utarbetas.
2001/02:So301 av Yilmaz Kerimo (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder som syftar till
att barnfamiljer med behov av försörjningsstöd
också får del av förbättrade barnbidrag.
2001/02:So317 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av en
översyn av villkoren för svenska familjehem.
2001/02:So319 av Magnus Jacobsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en nationell
garanti för vård av missbrukare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att låta
utreda konsekvenserna av kommunala besparingar för
missbrukarvården.
2001/02:So322 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att särskilt
uppmärksamma utvecklingen av beroendet av
socialbidrag i storstadsområden.
2001/02:So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att som
förebyggande insats initiera gruppverksamheter för
unga, lågutbildade och arbetslösa mödrar till
hjälp för återuppbyggnad av självförtroende och
att utarbeta individuella framtidsplaner där
studie- och yrkesinriktning ingår.
2001/02:So340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, v,
kd, fp, mp):
Riksdagen begär att regeringen gör en översyn så att
nya riktlinjer kan tas fram av Socialstyrelsen vad
gäller feriearbetande tonåringars inkomster vid
bedömning av familjers rätt till socialbidrag.
2001/02:So346 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
strukturell analys och ett samlat handlingsprogram
som syftar till att förbättra situationen för
ensamstående mödrar.
2001/02:So348 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett projekt för att komma
till rätta med ungdomars avsaknad av bostad och
arbete.
2001/02:So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en grundlig
omprövning av socialbidragens syfte, roll och
utformning bör komma till stånd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunerna
själva skall få fastställa socialbidragsnormen.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i socialtjänstlagen
beträffande överklagande av beslut om bistånd hos
allmän förvaltningsdomstol i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2001/02:So358 av Bo Lundgren m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya driftsformer i
socialtjänsten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialpolitiken skall vara ett instrument för att
bryta utanförskap och bidagsberoende.
2001/02:So367 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vård i vistelsekommun.
2001/02:So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vården.
2001/02:So374 av Gunnel Wallin (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs
både metodutveckling och individuella vårdplaner
och en bättre uppföljning av dokumentationen för
dem som döms till vård i socialtjänsten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
bättre och utökad samverkan mellan sociala
myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn-
och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra
och följa upp vårdplanerna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
översyn av lagen om vård av unga och
samhällstjänstbegreppet.
2001/02:So378 av Lennart Nilsson och Märta Johansson
(s):
Riksdagen beslutar om ändring av socialtjänstlagen i
enlighet med vad i motionen anförs.
2001/02:So384 av Lennart Axelsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ideella skadestånds
påverkan på socialbidrag.
2001/02:So387 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avlastning.
2. Riksdagen beslutar att upphäva 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen.
2001/02:So396 av Rolf Olsson m.fl. (v):
5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att i socialtjänstlagen ålägga
kommunerna att tillhandahålla öppna
alkoholrådgivningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om metodutveckling
och kvalitetsarbete inom alkoholvården.
2001/02:So401 av Rolf Olsson m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beroendevårdens
utveckling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
kommunal alkoholrådgivning.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för en fördjupad analys om drogmissbruk
i kombination med psykisk sjukdom.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvecklad
forskning, uppföljning och analys med ett uttalat
genusperspektiv, av LVM- och LVU-vården.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av fortsatt
forskning.
2001/02:So405 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betalningsansvar för
vistelsekommun enligt socialtjänstlagen.
2001/02:So413 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att uppdraget som
familjehem bör godkännas som ett arbete med rätt
till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.
2001/02:So424 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tydlig
lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i
socialtjänsten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om legitimering av
socionomer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätt till
medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med
socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening till känna vad i motionen anförs om att
inrätta sociala förtroendenämnder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
social ansvarsnämnd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
kommitté för att utveckla socialtjänsten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att byta
socialsekreterare.
2001/02:So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
parlamentarisk utredning för att kartlägga
situationen för den enskilde och dennes anhöriga
inom missbruksvården.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att LVM bör göras
könsneutral.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att LVM även skall
komma i fråga för att skydda annan än missbrukaren
eller närstående.
2001/02:So445 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om en uppföljning av
riksdagens "kvinnofridsbeslut".
2001/02:So456 av Rolf Olsson m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad
gäller socialtjänstens utredningar så att den
enskildes inte-gritet och rättssäkerhet tryggas.
2001/02:So459 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om höjning av
socialbidragsnormen.
2001/02:So473 av Claes-Göran Brandin och Christina
Nenes (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att genomföra en översyn av
befintliga regler kring anhörigas situation inom
missbrukarvården.
2001/02:So487 av Lars Gustafsson (kd):
Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att låta göra en översyn av kommunernas och
landstingens samverkan vid vården av
narkotikamissbrukare.
2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård av unga
missbrukare.
2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av vård
för ungdomar som använder droger.
2001/02:So510 av Ulla Wester m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kvalitetssäkra det
sociala arbetet genom att införa statlig reglering.
2001/02:So585 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av införande av
interkommunal ersättning vad avser hemtjänst vid
boende i fritidshus.
2001/02:So603 av Kerstin-Maria Stalin (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunerna bör
se över hanteringen av socialbidrag i förhållande
till andra inkomster utifrån ett barnperspektiv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av hur kommunerna hanterar frågan om
familjers socialbidrag och inkomster från ungdomars
sommararbete, barnbidrag, barnpension och
förmögenhet ställda under förmyndare.
2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
9. Riksdagen beslutar om ändring av 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen enligt följande lydelse:
"Socialnämnden skall genom stöd och avlösning
underlätta för dem som vårdar närstående som är
långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder."
2001/02:So614 av Johan Pehrson (fp):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett tydligt avgränsat tvångsmedel för
att förhindra att det inom ramen för främst LVM
kan smugglas in tillhyggen eller vapen som skapar
säkerhets- och otrygghetsproblem.
2001/02:So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,
c, fp, mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utvärdera missbrukarvårdens resultat och
behandlingsmetoder.
2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
socialbidragen.
2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
socialtjänstlagen så att studenter ej skall
innefattas i möjligheten att begära motprestationer
av socialbidragstagare.