Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU10
De nya läkemedelsförmånerna
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition
2001/02:63 De nya läkemedelsförmånerna samt 58
motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen. I betänkandet behandlas också 33
motionsyrkanden om olika läkemedelsfrågor från den
allmänna motionstiden 2001.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag
till lag om läkemedelsförmåner m.m. Lagförslaget
innebär att en ny ordning införs för det offentliga
subventionssystemet rörande läkemedel samt att en ny
självständig nämndmyndighet
Läkemedelsförmånsnämnden inrättas med uppgift att
ansvara för beslut rörande subventionering och
prisreglering i fråga om läkemedel och andra varor
som ingår i läkemedelsförmånerna.
Läkemedel föreslås endast kunna ingå i
läkemedelsförmånen om de uppfyller vissa kriterier
som anges i lagen. Utskottet anser i likhet med
regeringen att en av förutsättningarna för att ett
förskrivet läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånerna är att receptet är försett med
information som identifierar den arbetsplats som
receptutfärdaren tjänstgör vid (arbetsplatskod).
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag
om att ett läkemedel som skall lämnas ut mot recept
skall bytas ut mot det billigaste utbytbara
läkemedel som finns tillgängligt på det enskilda
apoteket. Receptutfärdaren kan på receptet motsätta
sig utbyte, dock endast av medicinska skäl.
Läkemedlet får inte heller bytas ut om patienten
betalar mellanskillnaden i pris mellan det
förskrivna läkemedlet och ett billigare utbytbart
läkemedel.
Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens
lagförslag och avstyrker motionerna. Lagarna
föreslås träda i kraft den 1 oktober 2002.
I betänkandet finns 36 reservationer och 5
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Ett förbättrat högkostnadsskydd
Riksdagen antar 4 § första och andra styckena
och 5 § i regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår därmed
motion 2001/02:So19 yrkande 15.
Reservation 1 (m)
2. Läkemedelskostnader och
samhällsekonomiska konsekvenser
Riksdagen avslår motion 2001/02:So433.
Reservation 2 (kd)
3. Ett samlat högkostnadsskydd
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkande 6, 2001/02:So22 yrkande 3 och
2001/02:So23 yrkande 11.
Reservation 3 (kd, c, fp)
4. Gratis medicin till vissa patienter
Riksdagen avslår motion 2001/02:So553.
5. Inrättande av en nämndmyndighet för
prövning av subventionerings- och
prisregleringsfrågor
Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
inrättande av en ny myndighet samt dess
huvudsakliga uppgifter enligt avsnitt 5.2.1 i
propositionen. Riksdagen avslår därmed motionerna
2001/02:So18 yrkandena 13 och 2001/02:So19
yrkandena 1, 2 och 18.
Reservation 4 (m)
6. Särskild prövning rörande subvention
Riksdagen antar 7 och 10 §§ i regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.
Riksdagen avslår därmed motion 2001/02:So19
yrkande 3.
7. Diagnosstyrd subvention
Riksdagen antar 11 § i regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 4.
8. Subvention av läkemedel vid
förskrivningstillfället
Riksdagen avslår motion 2001/02:So19 yrkande
10.
9. Generika och parallellimport
Riksdagen avslår motion 2001/02:So19 yrkande
16.
Reservation 5 (m)
10. Läkemedelskommittéerna m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkande 1 och 2001/02:So23 yrkande 1.
11. Läkemedelsförmånsnämndens
sammansättning
Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 2.
Reservation 6 (kd)
12. Kriterier för subvention av läkemedel
Riksdagen antar 8 och 15 §§ i regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.
Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02:So23
yrkande 3 och 2001/02:So484.
Reservation 7 (kd)
13. Arbetsplatskod
Riksdagen antar 6 § i regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår
därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 9,
2001/02:So19 yrkandena 5 och 9, 2001/02:So20 i
denna del, 2001/02: So21 yrkandena 1 och 2,
2001/02:So22 yrkande 2 och 2001/02:So23 yrkande
6.
Reservation 8 (m, kd, c, fp)
14. Utbyte av läkemedel på apotek
Riksdagen antar 21 § i regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår
därmed motionerna 2001/02:So19 yrkande 6,
2001/02:So21 yrkande 4 och 2001/02:So23 yrkande
4.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (kd)
15. Formerna för generiskt utbyte
Riksdagen avslår motion 2001/02:So570.
16. Ansvarsfrågan vid utbyte
Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 5.
Reservation 11 (kd)
17. Receptfria läkemedel
Riksdagen antar 17 § regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen avslår
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 7.
Reservation 12 (m, kd, c)
18. Elektroniskt förskrivarstöd
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So19
yrkande 11, 2001/02:So21 yrkande 3, 2001/02:So22
yrkande 4, 2001/02:So23 yrkande 10 och
2001/02:So354 yrkandena 1 och 4.
Reservation 13 (m)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (fp)
19. Utbildningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkandena 2 och 5, 2001/02:So19 yrkande 12,
2001/02:So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2
och 3, 2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och
2001/02: So572.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (c)
Reservation 18 (fp)
20. Startförpackningar
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So19
yrkande 13 och 2001/02:So558.
Reservation 19 (m, kd, c, fp)
21. Viss ersättning för obrutna
förpackningar
Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 8.
Reservation 20 (kd)
22. Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i hemsjukvård
Riksdagen antar 4 § tredje stycket i
regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m. och förslaget till lag om
ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Riksdagen avslår därmed motionerna 2001/02: So17
yrkande 7, 2001/02:So19 yrkande 14 och
2001/02:So20 i denna del.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (kd, c, fp)
23. Läkemedelsgenomgångar
Riksdagen avslår motion 2001/02:So23 yrkande 7.
Reservation 23 (kd)
24. Forskning
Riksdagen avslår motion 2001/02:So22 yrkande 6.
Reservation 24 (fp)
25. Läkemedelsreklam
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So264
yrkande 7 och 2001/02: So397 yrkande 4 i denna
del.
26. Konkurrensutsättning av handeln med
läkemedel
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkande 10, 2001/02:So18 yrkandena 4 och 5,
2001/02:So19 yrkandena 8 och 17 och 2001/02:So22
yrkande 7.
Reservation 25 (m, kd, c, fp)
27. Dosdispensering
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So18
yrkande 6, 2001/02:So22 yrkande 8 och
2001/02:So23 yrkande 9.
Reservation 26 (m, kd, c, fp)
28. Uppföljningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkande 3, 2001/02:So22 yrkande 1, 2001/02:So284
och 2001/02:So397 yrkande 2.
Reservation 27 (c)
Reservation 28 (fp)
29. Läkemedel och miljön
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkande 8, 2001/02:So426 yrkandena 2 och 3 och
2001/02:MJ291 yrkande 3.
Reservation 29 (c)
30. Kvicksilver som konserveringsmedel
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So426
yrkande 1 och 2001/02: So636 yrkande 5.
Reservation 30 (mp)
31. Jämställdhetsaspekter m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So17
yrkande 4, 2001/02:So264 yrkande 6, 2001/02:So331
yrkande 3, 2001/02:So369 yrkandena 3 och 4,
2001/02:So397 yrkande 1, 2001/02:So414 yrkandena
2 och 3, 2001/02:So523, 2001/02:Ub428 yrkande 5
och 2001/02:A212 yrkande 8.
Reservation 31 (v)
Reservation 32 (kd)
Reservation 33 (c)
Reservation 34 (mp)
32. Översyn av läkemedelslagen
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So395
yrkande 1 och 2001/02: So431.
33. Biverkningsrapportering
Riksdagen avslår motion 2001/02:So397 yrkande
3.
Reservation 35 (v)
34. Leverans av läkemedel
Riksdagen avslår motion 2001/02:So521.
35. 3 och 4 §§ förslaget till lag om
ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister
Riksdagen antar 3 och 4 §§ förslaget till lag
om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister
med den ändringen att lagrummen ges den lydelse
som framgår av Utskottets lagförslag, se bilaga
3.
Reservation 36 (m, kd, c, fp) villk.
36. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om läkemedelsförmåner m.m.,
b)
c) lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister,
d)
e) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
f)
g) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring
h)
i den mån lagförslagen inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan.
Stockholm den 14 mars 2002
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny
Öhman (s), Lars U Granberg (s), Rolf Olsson (v),
Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m), Kent
Härstedt (s), Marina Pettersson (s) och Marianne
Samuelsson (mp).
2001/02
SoU10
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet uppvaktades den 19 februari 2002 av
Föreningen för Generiska Läkemedel och Medeca Pharma
AB, den 21 februari 2002 av Sveriges Läkarförbund,
Sveriges Pensionärsförbund, Samfundet Äldre Läkare
och Läkemedelsindustriföreningen och den 7 mars 2002
av Tamro AB, Kronans Droghandel AB och Apoteket AB.
Den 21 februari 2002 lämnade vidare Konkurrensverket
information till utskottet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås införandet av en lag om
läkemedelsförmåner m.m. Genom lagen upphävs lagen om
det hittillsvarande högkostnadsskyddet vid köp av
läkemedel m.m. Den föreslagna lagen om
läkemedelsförmåner m.m. innebär att en ny ordning
införs för det offentliga subventionssystemet
rörande läkemedel. Läkemedelsförmånerna skall
fortsatt vara statligt reglerade och därmed lika för
alla i hela landet. Den nuvarande ordningen med en i
väsentliga avseenden automatisk subventionering av
receptbelagda läkemedel som åsatts ett
försäljningspris i särskild ordning skall dock
enligt förslaget överges. En ny självständig
nämndmyndighet med bred kompetens
Läkemedelsförmånsnämnden föreslås bli inrättad med
uppgift att ansvara för beslut rörande
subventionering och prisreglering i fråga om
läkemedel och andra varor som ingår i
läkemedelsförmånerna. I prisregleringsdelen övertar
nämnden i huvudsak de uppgifter som
Riksförsäkringsverket har i dag.
Läkemedel föreslås endast kunna ingå i
läkemedelsförmånerna om de uppfyller vissa kriterier
som anges i lagen. Grundläggande utgångspunkter är i
detta sammanhang de mål för hälso- och sjukvården
som anges i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
nämligen människovärdesprincipen och behovs-
solidaritetsprincipen. I ljuset av dessa
utgångspunkter skall Läkemedelsförmånsnämnden pröva
om läkemedel uppfyller det kriterium avseende
kostnadseffektivitet som anges i lagen om
läkemedelsförmåner m.m. Vidare uppställs ett
kriterium avseende marginalnytta. En ytterligare
förutsättning för att ett läkemedel skall ingå i
förmånerna är att receptet är försett med uppgift
som identifierar den arbetsplats som
receptutfärdaren tjänstgör vid (arbetsplatskod).
Nämnden föreslås även få i uppgift att gå igenom
det befintliga läkemedelssortimentet och kan därvid
på eget initiativ besluta att ett läkemedel eller en
annan vara som ingår i läkemedelsförmånerna inte
längre skall ingå i förmånerna.
I propositionen föreslås också en bestämmelse som
innebär att ett läkemedel som skall lämnas ut mot
recept skall bytas ut mot det billigaste utbytbara
läkemedel som finns tillgängligt på det enskilda
apoteket. Receptutfärdaren kan på receptet motsätta
sig utbyte, dock endast av medicinska skäl.
Läkemedlet får inte heller bytas ut om patienten
betalar mellanskillnaden i pris mellan det
förskrivna läkemedlet och ett billigare utbytbart
läkemedel.
Propositionen innehåller vidare förslag till
ändringar i hälso- och sjukvårdslagen som innebär
att ett landsting efter framställning av en kommun
inom landstinget får besluta att inrätta
läkemedelsförråd i sådana särskilda boendeformer för
äldre som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen
(2001:453). Landstinget skall svara för kostnaderna
för sådana läkemedel, vilka alltså skall vara utan
kostnad för de boende. Ett landsting föreslås också
efter framställning av kommun inom landstinget få
erbjuda den, som genom kommunens försorg får
hemsjukvård, läkemedel ur sådana förråd som inrättas
i de särskilda boendeformerna för äldre. Motsvarande
erbjudande föreslås även kunna lämnas till den som
får landstingsfinansierad hemsjukvård.
Propositionen behandlar även vissa andra frågor
som har anknytning till läkemedelsområdet.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober
2002.
Utskottets överväganden
Läkemedelsförmåner för alla
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör ställa sig bakom förslaget att
läkemedelsförmånerna även fortsättningsvis
bör vara statligt reglerade och skilda från
det särskilda högkostnadsskyddet för
vårdavgifter. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om en frivillig försäkring
och om ett samlat högkostnadsskydd samt anta
4 § första och andra styckena och 5 §
förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.
Jämför reservation 1 (m), 2 (kd) och 3 (kd,
c, fp).
Propositionen
Regeringen hänvisar till de nationella mål på
läkemedelsområdet som fastslagits av regering och
riksdag bl.a. i samband med lagstiftningsärendet
rörande läkemedelslagen (SFS
1992:859; prop. 1991/92:107 s. 18, bet. 1991/92:
SoU21). Dessa mål överensstämmer med de övergripande
målen för all hälso- och sjukvård enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och innebär bl.a. att
vården skall vara tillgänglig för hela befolkningen
på lika villkor (2 § första stycket hälso- och
sjukvårdslagen).
Läkemedel skall ses som en integrerad del av den
samlade hälso- och sjukvården. I propositionen till
lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m. (prop. 1996/97:27 s. 55) uttalade
regeringen att takbeloppen i högkostnadsskydden bör
vara lika oberoende av var i landet patienten bor.
Vidare uttalades att det från patientsynpunkt är av
värde att en nationellt sammanhållen struktur kring
läkemedelsfrågorna kan upprätthållas. Denna
ståndpunkt omfattade såväl försörjningssystemet som
förmånssystemet. Enligt regeringens bedömning har
inga vägande skäl framkommit som nu föranleder någon
annan bedömning. Läkemedelsförmånerna bör alltså
även i framtiden vara statligt reglerade och därmed
lika för alla i hela landet.
Såvitt gäller frågan huruvida högkostnadsskydden
för läkemedel respektive vårdavgifter även
fortsättningsvis bör vara separerade framhåller
regeringen följande. Det finns både för- och
nackdelar med nuvarande ordning. Ett sammanslaget
högkostnadsskydd kan framstå som enklare att
överblicka för den enskilde patienten. I detta
sammanhang måste dock särskilt framhållas betydelsen
av att det finns förutsättningar för en meningsfull
uppföljning av kostnadsutvecklingen inom
förmånssystemet. Regeringen fäster allmänt sett stor
vikt vid att en effektiv uppföljning i olika
avseenden kan ske i fråga om förskrivning och
användning av läkemedel. Som ett led i dessa
strävanden lägger regeringen i denna proposition
fram förslag om obligatorisk arbetsplatskod på
recept. Vidare avser regeringen att uppdra åt en
särskild utredare att göra en översyn av
uppföljningsfrågorna. Regeringen gör bedömningen att
uppföljningen av läkemedelsförmånerna skulle
försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel och
vårdavgifter åter skulle slås samman. Ett
ytterligare skäl att bibehålla separata
högkostnadsskydd för läkemedel och övrig hälso- och
sjukvård är att priskänsligheten kan skilja sig åt
mellan dessa. En sammanslagning av
högkostnadsskydden skulle då kunna leda till icke
önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom
hälso- och sjukvårdsområdet som helhet. Vid en
sammantagen bedömning finner regeringen att inga
vägande skäl har framkommit som föranleder att
nuvarande ordning bör brytas upp.
Läkemedelsförmånerna bör följaktligen fortsatt vara
separerade från högkostnadsskyddet för vårdavgifter.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om ett förbättrat högkostnadsskydd
(yrkande 15). Motionärerna föreslår att en frivillig
försäkring som administreras av försäkringskassan
bör införas. Den som väljer att ansluta sig till
försäkringen betalar en premie som ligger kraftigt
under dagens högkostnadsskydd. I praktiken skulle
förslaget med dagens läkemedelskonsumtion och
läkemedelskostnader innebära en premie på 1 200 kr
per år eller 100 kr per månad. Den som väljer att
inte ansluta sig till försäkringen omfattas i
stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill
betalar man även en expeditionsavgift i
storleksordningen 25 kr för varje recept.
I motion So23 Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 11).
Motionärerna anför att det väsentliga för
medborgaren är vad avgifterna för tandvård, sjukvård
och läkemedel uppgår till sammanlagt. En
parlamentarisk utredning bör tillsättas för att
utreda hela systemet med högkostnadsskydd. Ett
framtida mål bör vara att konstruera ett system som
verkligen inkluderar alla egna avgifter i vården,
inklusive läkemedel och hjälpmedel.
I motion So433 av Désirée Pethrus Engström (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om läkemedelskostnader och samhällsekonomiska
konsekvenser. Motionären anför att det avgörande är
vad läkemedelskostnaden betyder för den totala
vårdkostnaden och vårdens effektivitet, vid sidan av
de samhällsekonomiska vinster som kan uppnås med
exempelvis ökad förvärvsfrekvens, minskade
sjukskrivningskostnader samt den ökade
livskvaliteten hos den enskilda individen.
I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs att riksdagen hos regeringen begär en
utredning med syfte att se över konsekvenserna av
ett samlat högkostnadsskydd (yrkande 6).
Motionärerna anför att en utredning skulle kunna se
över de regionala skillnaderna, vilka grupper av
patienter som hamnar utanför skyddet, vilka nya
behandlingar och åtgärder som är kopplade till
ohälsa och vilka konsekvenser för den enskilde och
samhället som ett samlat högkostnadsskydd skulle
innebära.
I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om ett rättvisare
högkostnadsskydd (yrkande 3). Motionärerna anför att
regeringen bör tillsätta en utredning med direktiv
att föreslå en modell för ett samlat
högkostnadsskydd för både läkemedel och
vårdavgifter. Utgångspunkten för detta samlade
högkostnadsskydd skall vara att det skall understiga
dagens samlade kostnad.
I motion So553 av Kristina Zakrisson och Monica
Öhman (s) begärs ett tillkännagivande om läkemedel
för människor med psykiskt handikapp. Motionärerna
anför att det är angeläget att läkemedelskostnaden
för dem som är psykiskt sjuka sänks.
Bakgrund, tidigare behandling
Utskottet behandlade motioner om förändringar av
högkostnadsskyddet senast i betänkande 2001/02:SoU1.
Motioner avstyrktes (res. kd, c, fp, mp).
Från Landstingsförbundet har inhämtats att
Landstingsförbundet, Läkemedelsverket,
Socialstyrelsen och Apoteket AB träffat en
överenskommelse om en hanteringsordning för
tillhandahållande av gratis mediciner till vissa
patienter som saknar sjukdomsinsikt.
Hanteringsordningen innehåller bestämmelser bl.a. om
vilka läkare som skall ha rätt att bedöma om en
patient skall erhålla gratis läkemedel, de
medicinska kraven härför samt praktiska regler kring
rekvisition och hantering vid apoteken m.m.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att
läkemedelsförmånerna även i framtiden bör vara
statligt reglerade och därmed lika för alla i
landet. Utskottet anser inte att en sådan
försäkringslösning som förordas i motion So19 (m)
yrkande 15 bör införas. Utskottet tillstyrker 4 §
första och andra styckena och 5 § förslaget till lag
om läkemedelsförmåner m.m. och avstyrker
motionsyrkandet.
Ett av huvudsyftena med 1997 års läkemedelsreform
var att läkemedel fullt ut skall betraktas som en
del av hälso- och sjukvården och ingå i hälso- och
sjukvårdshuvudmännens samlade prioriteringar inom
området. Läkemedel skall således i alla avseenden
betraktas som en integrerad del av den samlade
hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker med det
anförda motion So433 (kd) i den mån den inte är
tillgodosedd med vad som här anförts.
Utskottet delar regeringens uppfattning också vad
gäller frågan om högkostnadsskydden för läkemedel
respektive vårdavgifter även i fortsättningen bör
vara separerade. Även utskottet fäster stor vikt vid
att en effektiv uppföljning i olika avseenden kan
ske i fråga om förskrivning och användning av
läkemedel och delar bedömningen att uppföljningen
skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel
och vårdavgifter åter slås samman. Likaså kan
priskänsligheten skilja sig åt mellan
högkostnadsskydden för läkemedel respektive
vårdavgifter och en sammanslagning av
högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke
önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet avstyrker med
det anförda motionerna So17 (c) yrkande 6, So22 (fp)
yrkande 3 och So23 (kd) yrkande 11.
Utskottet har inhämtat att Landstingsförbundet,
Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Apoteket AB
träffat en överenskommelse om en hanteringsordning
för tillhandahållande av gratis mediciner till vissa
patienter som saknar sjukdomsinsikt. Motion So553
(s) får därmed anses i huvudsak tillgodosedd och
avstyrks.
En nämndmyndighet för prövning av
subventionerings- och
prisregleringsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna vad regeringen
föreslår om inrättande av en ny myndighet och
dess huvudsakliga uppgifter samt avstyrka
motionsyrkanden som bl.a. innebär avslag på
regeringens förslag i denna del. Riksdagen
bör vidare ställa sig bakom förslaget att
förmånssystemet som huvudregel skall vara
produktinriktat och avstyrka ett
motionsyrkande om fördelarna med diagnosstyrd
subvention av läkemedel. Riksdagen bör också
avslå ett motionsyrkande om att frågan om
subvention bör avgöras vid
förskrivningstillfället. Utskottet hänvisar
till att regeringen förutskickat att en
utvärdering av det nya förmånssystemet skall
göras. Riksdagen bör slutligen avslå motioner
om parallellimport och generika,
läkemedelskommittéernas betydelse för god
läkemedelshantering och utvärdering av
Läkemedelsförmånsnämndens praxis. Jämför
reservation 4 (m), 5 (m) och 6 (kd).
Propositionen
I propositionen anförs att den i väsentliga
avseenden automatiska subventioneringen av
receptbelagda läkemedel som åsatts ett
försäljningspris i särskild ordning överges. En ny
självständig nämndmyndighet med bred kompetens
inrättas. Nämnden skall ha i uppgift att ansvara för
såväl subventionerings- som prisregleringsbeslut
inom läkemedelsförmånerna.
Regeringen framhåller vidare att flera myndigheter
på olika sätt är verksamma inom läkemedelsområdet.
Bland de befintliga statliga myndigheter som skulle
kunna komma i fråga för uppgifterna finns i första
hand Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och
Läkemedelsverket. Det kan enligt regeringen
övervägas att lägga uppgiften på någon av dessa
myndigheter. Från gemenskapsrättslig utgångspunkt är
det emellertid olämpligt att en och samma myndighet
anförtros frågor om godkännande för försäljning
som endast skall grundas på vetenskapliga kriterier
rörande kvalitet, säkerhet och effekt och
ställningstaganden i fråga om pris och subvention.
Det är därför enligt regeringen inte aktuellt att
anförtro dessa uppgifter åt Läkemedelsverket.
Det bör vidare enligt regeringen ställas särskilda
krav rörande bl.a. myndighetens sammansättning vad
gäller kompetens, de beslutsformer som tillämpas och
möjligheterna till förankring av beslut. Det finns
mot denna bakgrund anledning att förutsättningslöst
överväga andra lösningar än att anförtro uppgifterna
åt Socialstyrelsen eller Riksförsäkringsverket.
Regeringen kommer vid en samlad bedömning till
slutsatsen att en fristående central statlig nämnd
en s.k. nämndmyndighet är den mest ändamålsenliga
organisationsformen för att omhänderta de aktuella
uppgifterna.
Det bör enligt regeringen ankomma på en särskild
utredare att förbereda inrättandet av nämnden och
att närmare utreda frågor om lokalisering,
organisation, kanslistöd, arbetsformer, instruktion
för nämnden samt hur nuvarande verksamhet på
Riksförsäkringsverket skall föras över till nämnden
med beaktande av 6 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd. Regeringen avser att tillsätta en
sådan utredare i särskild ordning.
Nämndens sammansättning bör enligt regeringens
uppfattning domineras av erfarna och ansedda
personer med sådan medicinsk och annan vetenskaplig
kompetens som behövs för att nämnden på ett
trovärdigt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt den föreslagna lagen om läkemedelsförmåner
m.m.
Det finns enligt regeringen också anledning att
överväga om företrädare för allmänheten bör vara
företrädda i nämnden. Även kunskaper och
erfarenheter av övergripande karaktär rörande
läkemedelsbehandling och läkemedelsanvändning är
värdefulla i nämndens arbete. Mot denna bakgrund
skulle också ledamöter som hämtas från
brukargrupperna kunna tillföra sådan kunskap och
erfarenhet som nämnden behöver för sina
ställningstaganden. Ledamöter från brukargrupperna
skulle också kunna bidra till att främja öppenhet
och insyn i nämndens arbete. Regeringen kommer
därför till slutsatsen att företrädare för
brukargrupperna bör ingå i nämnden.
Den sammansättning av nämnden som regeringen
föreslår bör kunna medverka till att de nationella
målen för hälso- och sjukvården enligt hälso- och
sjukvårdslagen uppfylls och att
sjukvårdshuvudmännens inflytande säkerställs. Vidare
bör skapas förutsättningar för att den omfattande
kunskap och de erfarenheter som sjukvårdshuvudmännen
och läkemedelskommittéerna besitter inom hälso- och
sjukvården utnyttjas i nämndens arbete.
Läkemedelsförmånsnämndens huvudsakliga uppgifter
bör enligt regeringen vara att ansvara för
subventionerings- och prisregleringsbeslut om varor
som ingår i läkemedelsförmånerna. I
prisregleringsdelen övertar Läkemedelsförmånsnämnden
i huvudsak de uppgifter som Riksförsäkringsverket
för närvarande har enligt lagen (1996:1150) om
högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
Nämnden skall på ansökan av den som marknadsför
ett läkemedel ta ställning till om läkemedlet skall
ingå i läkemedelsförmånerna enligt de kriterier som
ställs upp i lagen om läkemedelsförmåner m.m. I sin
ansökan skall sökanden också ange det pris han
önskar tillämpa för läkemedlet samt skälen för
detta. Prövningen rörande subventionering och
försäljningspris bör ske i ett enda sammanhang och
utmynna i ett överklagbart beslut. Prövningen bör
också omfatta nya läkemedelsformer,
användningsområden (indikationer) och
förpackningsstorlekar för redan godkända läkemedel.
Ändrade förhållanden kan föranleda att ett av
nämnden meddelat beslut om subventionering bör
omprövas. Nämnden skall därför på eget initiativ
kunna besluta att ett läkemedel eller en annan vara
som ingår i läkemedelsförmånerna inte längre skall
ingå i förmånerna. Detta bör framgå direkt av lagen
om läkemedelsförmåner m.m. Ett fastställt
försäljningspris för ett läkemedel bör upphöra att
gälla om nämnden beslutar att läkemedlet inte längre
skall ingå i läkemedelsförmånerna.
Sökanden skall visa att kriterierna för subvention
enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m. är
uppfyllda. Den som marknadsför ett läkemedel skall
således lägga fram den utredning som nämnden behöver
för sina ställningstaganden. Sökanden skall också
lägga fram den utredning som behövs för att ett
försäljningspris skall kunna fastställas. För den
som marknadsför ett generiskt eller ett
parallellimporterat läkemedel bör inte samma höga
krav gälla avseende utredning som för den som
marknadsför det av nämnden ursprungligt
subventionerade läkemedlet. Ett generiskt läkemedel
kan sägas vara ett synonympreparat till ett
originalläkemedel vars patenttid löpt ut. Ett
parallellimporterat läkemedel kan i princip
betraktas som samma läkemedel som originalläkemedlet
men med olika innehavare av försäljningstillstånd.
Inte heller bör samma höga krav gälla i de fall det
ursprungligt godkända läkemedlet inte är det
läkemedel som först subventionerats. Bedömningen
rörande subventionering bör i allmänhet bli densamma
som för det ursprungligt subventionerade läkemedlet
förutsatt att priset inte överstiger det pris som
godkänts för det av nämnden ursprungligt
subventionerade läkemedlet. Det bör ankomma på
nämnden att meddela föreskrifter och allmänna råd
härom.
Nämnden bör också göra en genomgång av det vid
ikraftträdandet av reformen befintliga
läkemedelssortimentet. Denna genomgång bör kunna ske
med utgångspunkt i terapigrupper. I samband med
denna genomgång kan nämnden på eget initiativ
besluta att ett visst läkemedel inte längre skall
ingå i förmånerna. Den som fått läkemedlet godkänt
skall då underrättas om att nämnden beslutat att ta
upp frågan till prövning och beredas tillfälle att
komma in med yttrande och annan utredning innan
nämnden avgör ärendet.
Regeringen anför att ett förmånssystem för
läkemedel i högre eller mindre utsträckning kan vara
produktinriktat eller diagnosstyrt. I ett renodlat
produktinriktat förmånssystem utgår förmånerna från
användningen av ett visst läkemedel oavsett
användningsområde. Ett diagnosstyrt system fokuserar
i stället på användningsområdet. Många förmånssystem
inbegriper en kombination av båda modellerna.
I propositionen anförs att Utredningen om
läkemedelsförmånen föreslog ett i huvudsak
produktinriktat förmånssystem och till stöd härför
bl.a. anförde följande (se SOU 2000:86 s. 305 f.).
Erfarenheter från andra länder visar att ett
diagnosstyrt förmånssystem medför åtskilliga
praktiska tillämpningsproblem och inbjuder till
indikationsglidningar. Sådana system är också
administrativt komplicerade och tungrodda. En allmän
utgångspunkt har således varit att nämndens beslut
avser användningen av ett visst läkemedel. Nämnden
bör dock undantagsvis kunna besluta att ett
läkemedel skall ingå i förmånerna endast för ett
visst användningsområde. I vissa fall kan det alltså
finnas anledning att avvika från huvudregeln att
användningen av läkemedlet som sådant skall
subventioneras. Om det finns flera
användningsområden godkända för ett visst läkemedel
och det skulle föreligga betydande skillnader mellan
dessa användningsområden i fråga om
subventioneringsmotiv, kan ett sådant beslut komma
att bli aktuellt. För vissa läkemedel finns
vetenskapliga belägg för god nytta på en indikation
men inte på andra indikationer. Ett läkemedel kan
även vara ett s.k. komfortläkemedel för en stor
grupp av individer förutom att det kan ha en god
effekt på en grupp med svåra medicinska problem. I
dessa fall bör nämndens beslut kunna begränsas till
en viss indikation. Det blir en uppgift för nämnden
att utveckla en närmare praxis i detta avseende. De
skäl som utredningen lagt fram till stöd för ett i
huvudsak produktinriktat system finner regeringen i
och för sig vara övertygande. Samtidigt kan enligt
regeringen inte bortses från de invändningar som
framförts från vissa remissinstanser.
Utredningen har föreslagit att nämnden
undantagsvis kan besluta att ett läkemedel skall
ingå i förmånerna endast för ett visst
användningsområde. I utredningens lagförslag anges
att särskilda skäl skall föreligga för att nämnden
skall kunna fatta ett sådant beslut. Regeringen
anser att denna utformning av paragrafen lämnar ett
tillräckligt utrymme för nämnden att välja en
begränsning till ett visst användningsområde i
sådana fall där detta bedöms lämpligt.
I propositionen anförs att receptutfärdaren enligt
nu gällande receptblankett genom signum skall intyga
att villkoren för förmånerna är uppfyllda.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att
man även fortsättningsvis bör använda nuvarande
modell. Förskrivarna bör således genom signum på
receptet intyga att villkoren för subvention är
uppfyllda.
I propositionen anförs att nämnden bör ha
möjlighet att förena ett beslut också med andra
särskilda villkor. De närmare villkoren bör kunna
utformas på olika sätt med hänsyn till förhållandena
i det enskilda fallet. Ett villkor måste dock alltid
ha ett bestämt innehåll. Nämnden har att avgöra hur
ett villkor skall utformas och hur länge ett
tidsbegränsat villkor skall bestå.
Det torde enligt regeringen finnas situationer där
det kan finnas vägande skäl för nämnden att koppla
subventionen till en viss avgränsad patientgrupp. En
sådan avgränsning till viss patientgrupp bör kunna
utformas som ett villkor som knyts till nämndens
beslut.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att
riksdagen avslår förslaget om tillsättandet av en
läkemedelsförmånsnämnd (yrkande 1). Motionärerna
anför att inrättandet av en ny myndighet förstärker
institutionaliseringen av läkemedelsförsörjningen.
Även i motion So18 av Margit Gennser (m) begärs att
regeringens förslag om att inrätta en
läkemedelsförmånsnämnd avslås (yrkande 1). I yrkande
2 i motion So19 begärs ett tillkännagivande om fri
prissättning på läkemedel. Motionärerna anför att
internationella jämförelser visar att
läkemedelskostnaderna inte ökat mindre i länder som
tillämpat omfattande priskontroller jämfört med
länder som inte haft priskontroller. Vidare anförs
att regeringen bör återkomma med förslag som är
inriktade på avregleringar inom läkemedelsområdet
och som öppnar för att priset kan sänkas genom
konkurrens i både detalj- och partihandeln och att,
efter det att apoteksmonopolet hävts, en fri
prissättning får ske. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om riktlinjer för när subvention
får ske. Motionärerna anför att
Läkemedelsförmånsnämnden enligt förslaget både skall
kunna lyfta ut tidigare subventionerade läkemedel ur
subventionen och avgöra om läkemedel som godkänts av
Läkemedelsverket skall omfattas av subventionen
eller inte. Enligt motionärerna är det orimligt att
läkemedel utesluts från subvention på den grund som
regeringen nu föreslår. Det finns stora risker för
att forskning och utveckling påverkas negativt och
att konkurrensen på den redan överreglerade
läkemedelsmarknaden snedvrids ytterligare. Vidare
strider förfarandet mot marknadsmässiga principer
eftersom redan etablerade läkemedel gynnas och nya
missgynnas. Det är också viktigt ur
tillgänglighetssynpunkt att inte möjligheten för
flera likartade läkemedel i subventionssystemet slås
undan eftersom enskilda apotek i dag saknar många
läkemedel i sitt sortiment och dessutom inte kan
leverera i tid. Sammanfattningsvis anser
motionärerna att om ett godkänt läkemedel ges på
medicinskt befogad indikation är det rimligt att det
subventioneras. Vidare begärs i yrkande 4 ett
tillkännagivande om fördelarna med diagnosstyrd
subvention av läkemedel. Motionärerna anser att
regeringen lättvindigt avfärdar diagnosstyrning.
Detta är enligt motionärerna riskfyllt eftersom det
hindrar att subventionering av läkemedel kan ges då
det är medicinskt motiverat. I yrkande 10 begärs ett
tillkännagivande om subventionering av läkemedel vid
förskrivningstillfället. Motionärerna anför att
fråga om subvention skall avgöras vid
förskrivningstillfället. I yrkande 16 begärs ett
tillkännagivande om marknadslösningarnas betydelse
för användning av generika och parallellimporterade
läkemedel. Motionärerna understryker vikten av att
det sker ett medvetet arbete för att ta till vara de
kostnadssänkningar som både parallellimport och
generika innebär eftersom en monopoliserad handel
inte är mottaglig för marknadssignaler som gör att
man söker billigare lösningar på naturlig väg. I
yrkande 18 begärs ett tillkännagivande om
frikoppling av subventionen från handelspriset.
Motionärerna anser att ett system bör prövas där
subventionernas beräkning både formellt och i
praktiken frikopplas från preparatens verkliga
handelspris. Det innebär att producenter, grossister
och detaljister skall kunna sänka priset utan att
den offentliga subventionen minskar.
I motion So18 av Margit Gennser (m) begärs ett
tillkännagivande om fri prissättning på läkemedel
(yrkande 2). Motionären anför att regeringen snarast
bör utreda möjligheterna att övergå till fri
prissättning på läkemedel och samtidigt införa ett
frivilligt förbetalningssystem enligt den modell som
föreslogs av Läkemedelsförsörjningsutredningen (S
1992:07) (yrkande 3).
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om
läkemedelskommittéernas betydelse för god
läkemedelshantering (yrkande 1). Motionärerna anför
att kommittéerna även fortsättningsvis måste
tillåtas spela sin roll för landstingens kontroll
över läkemedelshanteringen. Vidare begärs i yrkande
2 ett tillkännagivande om en utvärdering av
Läkemedelsförmånsnämndens praxis. Motionärerna anför
att utvärderingen särskilt bör undersöka huruvida
brukarorganisationernas inflytande tillgodoses i
tillräcklig grad. I motion So17 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att
Läkemedelsförmånsnämnden bör utarbeta former för
dialog mellan sjukvårdshuvudmän, patient- och
intresseorganisationer (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Som regeringen anför är flera myndigheter i dag på
olika sätt verksamma inom läkemedelsområdet, och det
kan därför övervägas att lägga uppgiften på någon av
dessa myndigheter. Även utskottet kommer emellertid
vid en samlad bedömning till slutsatsen att en ny
självständig nämndmyndighet med uppgift att ansvara
för såväl subventionerings- som prisregleringsbeslut
bör inrättas. Vidare är den nuvarande lagregleringen
om prisreglering av varor inom läkemedelsförmånerna
kortfattad och kan behöva kompletteras med
ytterligare bestämmelser. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse på att regeringen i propositionen
uttalat att den avser att genomföra en översyn av
denna reglering. Riksdagen bör sammanfattningsvis
godkänna vad regeringen föreslår om inrättande av en
ny myndighet och dess huvudsakliga uppgifter
(avsnitt 5.2.1) samt avstyrka motionerna So18 (m)
yrkandena 13 och So19 (m) yrkandena 1, 2 och 18.
Enligt det nuvarande systemet för
läkemedelsförmåner i Sverige ingår receptbelagda
läkemedel i regel utan prövning i förmånerna sedan
de godkänts för försäljning och ett pris har
fastställts av Riksförsäkringsverket. Det sker
således ingen särskild prövning om läkemedel skall
ingå i förmånerna. Regeringens förslag innebär att
en särskild prövning om läkemedlet skall ingå i
förmånerna görs efter det att ett läkemedel har
godkänts. Vidare följer av regeringens förslag att
ändrade förhållanden kan föranleda att ett av
nämnden meddelat beslut om subventionering bör
omprövas. Utskottet anser att regeringens förslag i
dessa delar är väl avvägda och tillstyrker därmed 7
och 10 §§ förslaget till lag om läkemedelsförmåner
m.m. Motion So19 (m) yrkande 3 avstyrks.
I motion So19 (m) yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om fördelarna med diagnosstyrd
subvention av läkemedel. Utskottet anser emellertid
att de skäl som framförs i propositionen till stöd
för ett i huvudsak produktinriktat system är
övertygande. Vidare följer av regeringens förslag
att Läkemedelsförmånsnämnden undantagsvis skall
kunna besluta att ett läkemedel skall ingå i
förmånerna endast för visst område. Utskottet anser
i likhet med regeringen att nämnden härmed ges ett
visst utrymme att välja en begränsning till ett
visst användningsområde i sådana fall där det bedöms
lämpligt. Utskottet tillstyrker 11 § förslaget till
lag om läkemedelsförmåner m.m. och avstyrker
motionsyrkandet.
Som regeringen anför finns det behov av att finna
metoder för att motverka indikationsglidningar. En
ordning som innebär att den förskrivande läkaren
särskilt intygar att patienten vid varje enskilt
förskrivningstillfälle uppfyller kriterierna för att
komma i åtnjutande av subventionen kan därför
övervägas. I likhet med regeringen finner emellertid
utskottet att ett sådant system skulle kunna
innebära ökat administrativt merarbete inom
sjukvården samt att tillsynsmyndigheten i så fall
måste tillföras resurser. Vidare framgår av
propositionen att regeringen anser att en
utvärdering av förmånssystemet bör genomföras efter
viss tid samt att denna utvärdering får utvisa om
det finns anledning att på nytt aktualisera frågan
om införande av ett särskilt intygssystem. Utskottet
ser positivt på en sådan utvärdering. Motion So19
(m) yrkande 10 avstyrks med det anförda.
Utskottet vill framhålla att parallellimport av
läkemedel kan bidra till ökad konkurrens,
kostnadspress och lägre priser. Vidare anser
utskottet att det är angeläget att öka användningen
av s.k. generiska läkemedel. För den som marknadsför
ett generiskt eller parallellimporterat läkemedel
bör inte samma höga krav på utredning inför
Läkemedelsförmånsnämnden gälla som för den som
marknadsför det av nämnden ursprungligen
subventionerade läkemedlet. Motion So19 (m) yrkande
16 avstyrks i den mån den inte anses tillgodosedd
med det anförda.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion So23
(kd) yrkande 1 om läkemedelskommittéernas betydelse
för god läkemedelshantering. Likaså delar utskottet
uppfattningen i motion So17 (c) yrkande 1 om att
Läkemedelsförmånsnämnden bör utarbeta former för
dialog mellan sjukvårdshuvudmän, patient- och
intresseorganisationer. Av propositionen framgår att
regeringen anser att två av nämndens ledamöter bör
hämtas bland patient- och pensionärsorganisationer.
Vidare utgår utskottet från att
Läkemedelsförmånsnämnden i sin verksamhet skapar
förutsättningar för att den omfattande kunskap och
de erfarenheter som sjukvårdshuvudmännen och
läkemedelskommittéerna besitter tas till vara.
Motionsyrkandena avstyrks i den mån de inte är
tillgodosedda med vad som anförts.
I likhet med regeringen anser utskottet att
företrädare för brukargrupperna bör ingå i
Läkemedelsförmånsnämnden. Som ovan anförts framgår
av propositionen att regeringen anser att en
utvärdering av förmånssystemet bör genomföras efter
viss tid. Något tillkännagivande om utvärdering av
nämndens praxis är därför inte erforderligt. Motion
So23 (kd) yrkande 2 avstyrks.
Kriterier för subventionering av
läkemedel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta 8 och 15 §§ förslaget till
lag om läkemedelsförmåner m.m. som anger
förutsättningarna för att ett läkemedel skall
omfattas av förmånerna. Riksdagen bör avslå
två motionsyrkanden med begäran om undantag
för särskilt utsatta patientgrupper samt
begäran om att låta vissa läkemedel åter
omfattas av läkemedelssubventionen. Jämför
reservation 7 (kd).
Propositionen
Regeringen anför att Utredningen om
läkemedelsförmånen med utgångspunkt i de allmänna
principerna för prioriteringar i vården preciserat
vad som bör gälla för nämndens bedömningar på
läkemedelsområdet. Det föreligger en bred
uppslutning bland remissinstanserna bakom
utredningens synsätt och förslag i fråga om vilka
kriterier som bör vara vägledande vid nämndens
prövning i subventionsfrågan. Regeringen bedömer att
de kriterier som utredningen föreslagit för
läkemedelsområdet står i överensstämmelse med de
allmänna principer som regering och riksdag är eniga
om i fråga om prioriteringar i hälso- och
sjukvården. De kompletterande kriterier som
utredningen lagt fram kan sägas utgöra en
precisering av kostnadseffektivitetsprincipen för
läkemedelsområdet.
Kostnaden för användningen av ett läkemedel bör
med tillämpning av kostnadseffektivitetsprincipen
vara rimlig utifrån medicinska, humanitära och
samhällsekonomiska aspekter. I denna bedömning är
det angeläget att nämnden anlägger ett brett
helhetsperspektiv. Nämnden bör i detta sammanhang
även beakta jämställdhetsperspektivet. Bland
aktörerna inom läkemedelsområdet finns värdefulla
erfarenheter av bedömningar rörande
kostnadseffektivitet som här kan tas till vara.
Särskilt kan nämnas den verksamhet som
Läkemedelsverket, Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik (SBU) och Socialstyrelsen
bedriver inom området. Även andra aktörer är av
betydelse i detta sammanhang. Inte minst
forskarvärlden kan här bidra med nya metoder och nya
rön. I allt större utsträckning används
hälsoekonomiska analyser som ett led i bedömningen
om en åtgärd kan anses vara kostnadseffektiv. Denna
vetenskapsgren befinner sig visserligen ännu i ett
utvecklingsskede. Utvecklingen inom området är dock
dynamisk och det finns anledning att utgå från att
hälsoekonomiska analyser i allt större uträckning
bör kunna utgöra ett värdefullt beslutsstöd i
nämndens arbete.
Kostnadseffektiviteten får enligt propositionen i
allmänhet bedömas med utgångspunkt i den kliniska
dokumentation som läkemedelstillverkaren har
presenterat i samband med godkännandet. Nämnden har
naturligtvis möjlighet att begära ytterligare
utredning för att belysa de aspekter som här är
aktuella. Om nämnden begär det skall
Läkemedelsverket lämna uppgifter om ett läkemedel
till nämnden om uppgifterna behövs för prövning
enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m.
Det finns ytterligare en central frågeställning
som enligt regeringen särskilt bör beaktas av
nämnden. Ett läkemedels ändamålsenlighet i
medicinskt avseende bör bedömas i relation till
andra tillgängliga läkemedel eller
behandlingsmetoder. Ändamålsenlighet utgör ett
grundläggande begrepp inom läkemedelslagstiftningen.
Ett läkemedel skall enligt läkemedelslagen
(1992:859) vara av god kvalitet och vara
ändamålsenligt för att kunna godkännas för
försäljning. Ett läkemedel är ändamålsenligt om det
är verksamt för sitt ändamål och vid normal
användning inte har skadeverkningar som står i
missförhållande till den avsedda effekten (4 §
läkemedelslagen). Det är lämpligt att även i detta
sammanhang anknyta till det på läkemedelsområdet
etablerade begreppet ändamålsenlighet.
Förutom att ett läkemedel skall vara
kostnadseffektivt får det inte finnas andra
tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som
enligt en avvägning mellan avsedd effekt och
skadeverkningar som avses i 4 § läkemedelslagen är
att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga. Detta
kriterium som fokuserar på den tillkommande
patientnyttan av ett visst läkemedel brukar
hänföras till begreppet marginalnytta eller
marginaleffekt. Dessa begrepp har traditionellt
förekommit inom de ekonomiska
vetenskapsdisciplinerna men används i ökande
utsträckning också inom hälso- och sjukvården.
Regeringen anser att det är lämpligt att i lagen
om läkemedelsförmåner m.m. jämte det mer allmänna
kriteriet om kostnadseffektivitet uttryckligen
lagfästa kriteriet om marginalnytta.
Av de kriterier som här redovisats följer bl.a.
att ett nytt läkemedel som är förknippat med högre
kostnader än likvärdig befintlig terapi i allmänhet
inte bör ingå i förmånerna. Vid ställningstagandet
om ett nytt läkemedel innebär en högre kostnad i
förhållande till befintlig terapi skall bedömas om
kostnaden står i rimlig relation till den uppnådda
hälsovinsten. I de fall där det saknas adekvata
behandlingsalternativ bör även kostnaden för
uppnådda relevanta hälsovinster stå i rimlig
relation till merkostnaden vid alternativet att inte
ge någon behandling.
Regeringen anför att den ordning som föreslås
säkerställer tillgängligheten till angelägna
läkemedel.
Motioner
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om möjligheter till undantag
för särskilt utsatta patientgrupperingar (yrkande
3). Motionärerna anför att landstingens
läkemedelskostnader bör kontrolleras, men att denna
kontroll inte bör grunda sig på en kategorisk
uteslutning av olika läkemedel ur
subventionssystemet. Nya och innovativa läkemedel
måste tillåtas bli värderade på ett korrekt sätt och
Läkemedelsförmånsnämndens arbete måste innefatta
möjligheter till undantag för särskilt utsatta
patientgrupper. I motion So484 av Chatrine Pålsson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att låta utreda
förutsättningarna för att åter låta Viagra och
Xenical omfattas av läkemedelssubventionen.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag innebär att ett receptbelagt
läkemedel skall omfattas av läkemedelsförmånerna
under förutsättning att kostnaderna för användning
av läkemedlet, med beaktande av bestämmelserna i 2 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), framstår som
rimliga från medicinska, humanitära och
samhällsekonomiska synpunkter. Vidare krävs att det
inte finns andra tillgängliga läkemedel eller
behandlingsmetoder som enligt en sådan avvägning
mellan avsedd effekt och skadeverkningar som avses i
4 § läkemedelslagen (1992:859) är att bedöma som
väsentligt mer ändamålsenliga. Enligt utskottets
uppfattning är de föreslagna kriterierna i 15 §
förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m. väl
avvägda. Av 8 § i förslaget följer vidare att den
som marknadsför ett läkemedel får ansöka om att
läkemedlet skall ingå i läkemedelsförmånerna samt
att sökanden skall visa att de villkor som uppställs
i lagen är uppfyllda och lägga fram den utredning
som behövs för att ett försäljningspris skall kunna
fastställas. Utskottet avstyrker därmed motionerna
So23 (kd) yrkande 3 och So484 (kd) samt tillstyrker
8 och 15 §§ förslaget till lag om läkemedelsförmåner
m.m.
Arbetsplatskod och förskrivarkod
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, med avslag på ett antal
motionsyrkanden, anta 6 § förslaget till lag
om läkemedelsförmåner m.m. Bestämmelsen
innebär att en av förutsättningarna för att
ett förskrivet läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånerna är att receptet är
försett med information som identifierar den
arbetsplats som receptutfärdaren tjänstgör
vid (arbetsplatskod). Jämför reservation 8
(m, kd, c, fp)
Propositionen
I propositionen anförs att det ur samhällelig
synpunkt av flera skäl är angeläget att
uppföljningen av förskrivning och användning av
läkemedel förbättras. Läkemedelsreformens
intentioner i dessa avseenden har av flera skäl inte
fått avsett genomslag.
Regeringen anser att arbetsplatskoden är av
grundläggande betydelse för sjukvårdshuvudmännens
arbete med verksamhetsplanering och
verksamhetsuppföljning. Det finns därför enligt
regeringen anledning att överväga en reglering där
arbetsplatskoden utgör en av förutsättningarna för
att ett förskrivet läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånerna. En sådan reglering skulle
tillhandahålla ett tydligt incitament att påskynda
införandet av arbetsplatskoden fullt ut inom hälso-
och sjukvården. Regeringen finner mot denna bakgrund
att en sådan reglering i fråga om arbetsplatskoden
är lämplig. Vad gäller recept utan arbetsplatskod
bör dessa fortfarande kunna expedieras på apotek men
inte inom läkemedelsförmånerna. Endast den som har
en arbetsplats bör kunna tilldelas en
arbetsplatskod. Förskrivare som har flera
arbetsplatser skall använda respektive arbetsplats
kod.
Regeringen påpekar att Sveriges Läkarförbund har
ansett att en obligatorisk arbetsplatskod kan skapa
problem vid arbetsplatser med endast en eller ett
fåtal verksamma läkare. Vid sådana arbetsplatser
riskerar enligt förbundet sekretessproblem att
uppstå då en arbetsplatskod i praktiken blir att
jämställa med en förskrivarkod. Med hänsyn till
vikten av en heltäckande reglering rörande
arbetsplatskoden anser regeringen dock inte att det
är lämpligt att undanta vissa arbetsplatser från
kravet på arbetsplatskod.
Regeringen anser att det finns sakliga skäl att
koppla införandet av en obligatorisk förskrivarkod
till utvecklandet och införandet av ett kliniskt
relevant elektroniskt förskrivarstöd inom hälso- och
sjukvården. Det är rimligt att anta att utvecklandet
och införandet av ett i princip heltäckande
förskrivarstöd inom hälso- och sjukvården tar viss
tid. Regeringen hänvisar till att Utredningen om
läkemedelsförmånen har föreslagit att införandet av
en obligatorisk förskrivarkod bör anstå under en
prövotid om tre år. Under denna prövotid bör
förskrivarkoden alltså fortsatt vara en frivillig
uppgift på recepten. Regeringen ansluter sig till
utredningens bedömning att någon lagreglering
rörande förskrivarkod för närvarande inte är
lämplig, men gör ingen definitiv bedömning i fråga
om prövotidens längd. Regeringen avser att återkomma
till den formella regleringen kring förskrivarkoden
när det skapats lämpliga förutsättningar för en
obligatorisk reglering.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
arbetsplatskod (yrkande 5). Motionärerna anför att
ca 60 % av alla recept i Stockholm har läsbara
arbetsplatskoder. När koden i de resterande fallen
av någon anledning inte är läsbar kommer patienten
med regeringens förslag att bli tvungen att betala
fullt pris. Vidare anförs att ca 25 % av läkarkåren
i dag saknar en fast arbetsplats i den mening som
regeringen avser. Med krav på arbetsplatskod kommer
många att förhindras i sitt arbete, och man riskerar
att gå miste om den arbetsinsats som pensionerade
läkare gör. Enligt motionärerna innebär kravet på
arbetsplatskod en risk för direkt
integritetskränkande registrering av läkare eftersom
många arbetsplatser är små med endast en eller ett
par förskrivande läkare. Enligt motionärerna skulle
en områdesvis gemensam kod för ensampraktiker och en
egen kod för dem som saknar en fast arbetsplats vara
en lösning. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande
om den fria förskrivningsrätten. Motionärerna anför
att de anser att propositionens förslag om att
endast den som har arbetsplatskod skall kunna skriva
ut medicin med subvention innebär att den fria
förskrivningsrätten i praktiken åsidosätts. Även i
motion So20 av Carl-Axel Johansson (m) (delvis)
begärs ett tillkännagivande om läkarnas fria
förskrivningsrätt samt förskrivar- och
arbetsplatskoder. Motionären anför att läkarnas fria
förskrivningsrätt blir kraftigt beskuren genom
förslaget att förskrivet läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånerna endast om receptet är försett
med arbetsplatskod. Motionären anför vidare att det
finns arbetsplatser med en eller ett fåtal läkare,
varför arbetsplatskoden då blir entydig med
förskrivarkoden. Därför föreslås att
arbetsplatskoder skall ersättas med geografiska
koder.
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om en arbetsplatskod som
följer kompetensen (yrkande 6). Motionärerna anför
att problem uppstår när förskrivare har flera
arbetsplatser eller ingen arbetsplats alls. Ett
stort antal läkare förskriver läkemedel utanför den
egentliga hälso- och sjukvården och avlastar då
bl.a. akutsjukvården. Enligt motionärerna bör prövas
att förse dessa läkare med egen kod som följer
kompetensen. Även i motion So17 av Kenneth Johansson
m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att läkare
som inte har en fast arbetsplats eller som står
utanför hälso- och sjukvården bör förses med en
särskild kod i syfte att kunna förskriva
subventionerade läkemedel (yrkande 9). Likaså begärs
i motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) ett
tillkännagivande om arbetsplatskod och förskrivarkod
för läkare utan fast arbetsplats inom hälso- och
sjukvården (yrkande 2). Motionärerna anför att det
genom ett system med arbetsplatskod och
förskrivarkod ges möjlighet till uppföljningar av
läkemedelsförskrivningen. Motionärerna anför att
propositionen emellertid utesluter de läkare som
inte har en fast arbetsplats eller en arbetsplats
utanför den egentliga hälso- och sjukvården, vilket
inte är acceptabelt. Dessa läkare borde därför
förses med en egen kod. Alternativet är att dessa
läkares förskrivningar registreras på läkarnas
personnummer. Även dessa läkare bör få tillgång till
landstingens elektroniska förskrivarstöd. Slutligen
anförs även i motion So21 av Helena Hillar
Rosenqvist och Kerstin-Maria Stalin (mp) att det vid
sidan av systemet med arbetsplatskod bör införas ett
särskilt kodsystem för enskilda läkare med
förskrivningsrätt som ej har tillgång till sådan
arbetsplatskod (yrkande 1). I yrkande 2 anförs att
ett sådant särskilt kodsystem skall på samma sätt
som en arbetsplatskod ge rätt till subventionering
av läkemedel.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att det ur samhällelig
synpunkt av flera skäl är angeläget att uppföljning
av förskrivning och användning av läkemedel
förbättras. Utskottet delar regeringens bedömning
att användning av arbetsplatskod och förskrivarkod
på recept som identifierar arbetsplats och
förskrivare har stor betydelse för möjligheterna att
följa upp förskrivning och användning av läkemedel.
Information som identifierar en enskild
receptutfärdare (förskrivarkod) bör som anförs i
propositionen tills vidare vara frivillig. Såvitt
gäller arbetsplatskoden är denna ett nödvändigt
instrument för att ett effektivt planerings- och
budgetarbete skall kunna bedrivas. Även utskottet
kommer vid en samlad bedömning fram till att
arbetsplatskoden bör utgöra en av förutsättningarna
för att ett förskrivet läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånen. Vidare delar utskottet
uppfattningen att endast den som har en arbetsplats
bör kunna tilldelas en arbetsplatskod. Det är med
hänsyn till vikten av en heltäckande reglering
rörande arbetsplatskoden inte heller lämpligt att
undanta vissa arbetsplatser från kravet på
arbetsplatskod. I ett par motioner anförs att kraven
på arbetsplatskod innebär en inskränkning i den fria
förskrivningsrätten. Utskottet vill emellertid
framhålla att recept utan arbetsplatskod fortfarande
kommer att kunna expedieras på apotek, men inte inom
läkemedelsförmånerna. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna So17 (c) yrkande 9, So19 (m)
yrkandena 5 och 9, So20 (m) i denna del, So21 (mp)
yrkandena 1 och 2, So22 (fp) yrkande 2 och So23 (kd)
yrkande 6. 6 § förslaget till lag om
läkemedelsförmåner m.m. tillstyrks.
Utbyte av läkemedel på apotek
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta 21 § förslaget till lag om
läkemedelsförmåner m.m. om utbyte av
läkemedel på apotek. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden med begäran om avslag
eller begränsning av regeringens förslag i
denna del. Riksdagen bör vidare avslå
motionsyrkanden om utredning av generisk
förskrivning samt ansvarsfrågan för det fall
att en patient tar skada av ett utbyte av
läkemedel. Jämför reservationerna 9 (m), 10
(kd) och 11 (kd).
Propositionen
Regeringen föreslår att om ett läkemedel som ingår i
läkemedelsförmånerna har förskrivits och det på det
enskilda apoteket finns ett eller flera utbytbara
sådana läkemedel skall läkemedlet bytas ut mot det
billigaste tillgängliga läkemedlet. Ett läkemedel är
inte utbytbart, om det skiljer sig från det
förskrivna läkemedlet i sådan grad att det inte kan
anses utgöra en likvärdig motsvarighet. Det ankommer
på regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att besluta vilka läkemedel som är
utbytbara. Ett läkemedel får inte bytas ut om den
som utfärdat receptet på medicinska grunder motsatt
sig ett utbyte. Läkemedlet får inte heller bytas ut
om patienten väljer att betala prisskillnaden mellan
det förskrivna läkemedlet eller något annat
utbytbart läkemedel och det billigaste utbytbara
läkemedlet. Apoteket är skyldigt att i förekommande
fall upplysa patienten om att utbyte kommer i fråga
och om patientens rätt att mot betalning av
mellanskillnaden få det förskrivna läkemedlet. När
utbyte sker, skall apoteket skriftligen underrätta
den som utfärdat receptet. Regeringen föreslår att
det nuvarande referensprissystemet avskaffas.
Regeringen påpekar att vissa remissinstanser har
pekat på att utbyte av läkemedel kan medföra
olägenheter för läkarna och patienterna, genom att
det kan kännas osäkert att få ett annat läkemedel
expedierat än det som läkaren har förskrivit och att
det i enstaka fall kan vara så att patientens
personliga egenskaper har betydelse vid utbyte till
ett generiskt läkemedel. Regeringen anser dock att
hänsyn fortfarande kan tas till enstaka patienters
personliga egenskaper i och med att läkaren enligt
förslaget kan motsätta sig utbyte. Dessutom kommer
det att ankomma på apotekspersonalen att genom
information om läkemedlen vid
expedieringsstillfället medverka till att
patienterna förstår att utbytet av preparat inte är
någon medicinsk olägenhet men väl en ekonomisk
fördel.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att
riksdagen avslår regeringens förslag om utbyte av
läkemedel vid apotek (yrkande 6). Motionärerna anför
att de tidigare föreslagit att användningen av
generika och parallellimporterade läkemedel bör öka
jämfört med i dag. Regeringens förslag innebär att
olika preparat kan lämnas ut vid olika tillfällen
trots ett och samma recept. Risken att äldre
avbryter en läkemedelsbehandling eller gör fel är
inte oväsentlig. Sammanfattningsvis innebär
regeringens förslag enligt motionärerna risk för
förvirring, feldosering, sämre följsamhet till
förskrivningen och därmed sämre effekt och mer
kassation.
I motion So570 av Gunnar Axén (m) begärs att
regeringen tillsätter en utredning rörande generisk
förskrivning och användning av generiska namn.
Motionären anför att dagens system bygger på ett
system där det är ett speciellt namngivet läkemedel
som ordineras. Detta leder enligt motionären till
att vissa produkter gynnas framför andra, trots att
samtliga har samma substans och effekt vid
medicinering. Inom sjukvården skulle en övergång
till användning av det generiska namnet på den
aktiva substansen minska risken för missförstånd och
underlätta för sjukvårdspersonalen.
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om alltför täta utbyten
av läkemedel (yrkande 4). Motionärerna anför att de
anser att en generell lagreglering av det slag som
regeringen föreslår är att föredra jämfört med att
generiska alternativ endast rekommenderas till
förskrivarna. Emellertid anser motionärerna att det
är oklart hur ofta patienten kan behöva byta
läkemedel. Enklast vore om generiskt utbyte tillåts
endast när patienten byter recept, vilket skulle
motsvara ett utbyte per år. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om ansvarsfrågan vid utbyte av
läkemedel. Motionärerna anför att det är outrett vem
som har ansvaret för det fall att en patient tar
skada på grund av ett utbyte. Ett klargörande på
denna punkt är nödvändig, anför motionärerna.
I motion So21 av Helena Hillar Rosenqvist och
Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av ett avvägt undantag
för utbyte av läkemedel vid små prisskillnader när
det gäller recept för längre tidsperioder (yrkande
4). Motionärerna anför att man i Danmark enligt
uppgift har undantagit läkemedel med små
prisskillnader från regeln om utbyte mot generiska
läkemedel. Anledningen härtill är att en patient
annars kan behöva byta läkemedel ett antal gånger
under ett år på grund av små prisförändringar hos
olika läkemedel.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
nödvändigt att ytterligare skärpa kostnadskontrollen
i läkemedelsanvändningen. Utskottet ställer sig
därmed bakom förslaget att om ett läkemedel som
ingår i läkemedelsförmånerna har förskrivits och det
på det enskilda apoteket finns ett eller flera
utbytbara sådana läkemedel skall läkemedlet bytas ut
mot det billigaste tillgängliga läkemedlet. Av
regeringens förslag framgår vidare att läkemedlet
inte får bytas ut om den som utfärdat receptet på
medicinska grunder motsatt sig ett utbyte. Det
innebär att den förskrivande läkaren kan ta hänsyn
till patientens personliga egenskaper. Likaså kommer
det att ankomma på apotekspersonalen att vid
expedieringstillfället informera om vad utbytet av
preparat innebär. Härtill kommer att läkemedlet inte
får bytas ut om patienten väljer att betala
prisskillnaden mellan det förskrivna läkemedlet
eller något annat utbytbart läkemedel och det
billigaste läkemedlet. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna So19 (m) yrkande 6, So21 (mp)
yrkande 4 och So23 (kd) yrkande 4. Utskottet
tillstyrker 21 § förslaget till lag om
läkemedelsförmåner m.m.
Av propositionen framgår att regeringen noga
övervägt formerna för generiskt utbyte. Utskottet
ser ingen anledning att tillsätta en sådan utredning
som föreslås i motion So570 (m). Motionsyrkandet
avstryks.
Av lagförslaget framgår att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall bestämma
vilka läkemedel som är utbytbara. Enligt 21 § fjärde
stycket förslaget till lag om läkemedelsförmåner
m.m. skall apoteket, när utbyte sker, skriftligen
underrätta den som utfärdat receptet. Vad gäller
frågan om vem som har ansvar för det fall att en
patient tar skada av ett utbyte vill utskottet
framhålla att det av 2 kap. 2 § lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
följer att den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet. Vidare framgår av 6 kap. 1 § samma lag
att hälso- och sjukvården och dess personal står
under tillsyn av Socialstyrelsen. Vem som eventuellt
bär ansvaret för det fall att en patient tar skada
vid ett utbyte av läkemedel får dock avgöras vid en
bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda
fallet. Utskottet avstyrker med det anförda motion
So23 (kd) yrkande 5.
Översyn av receptstatus
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
ökad receptfrihet. Utskottet hänvisar till
att Läkemedelsverket har att fortlöpande se
över det befintliga läkemedelssortimentet.
Jämför reservation 12 (m, kd, c).
Propositionen
Regeringen anför att det faktum att fler läkemedel
blir receptfria kan leda till att patienterna tar
ett större ansvar för sin vård. En sådan utveckling
med en ökad egenvård ligger i linje med att
patienterna blir alltmer välinformerade.
Naturligtvis behövs stöd i olika avseenden från
hälso- och sjukvårdspersonalen. Mycket talar för att
det här finns en besparingspotential som i dag inte
är till fullo utnyttjad.
Det ankommer på Läkemedelsverket som
produktkontrollmyndighet att fortlöpande se över det
befintliga läkemedelssortimentet i ljuset av
lagstiftningens bestämmelser rörande
receptbeläggning av läkemedel, anförs det i
propositionen.
I likhet med vad som gäller enligt nuvarande
förmånssystem bör huvudregeln vara att endast
receptbelagda läkemedel ingår i förmånerna.
Regeringen anser dock att det är angeläget att
receptfria läkemedel som behövs för behandling av
långvariga sjukdomar även fortsättningsvis kan få
ingå i läkemedelsförmånerna. Regeringen föreslår
alltså ingen ändring på denna punkt. Det bör liksom
hittills ankomma på regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i
detta ämne.
Motionen
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om ökad receptfrihet (yrkande 7).
Motionärerna anför att ökad receptfrihet är
avgörande för att nya möjligheter för en bättre
egenvård skall tas till vara och att åtminstone en
fördubbling av de receptfria läkemedlen torde ligga
inom räckhåll.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att
ökad receptfrihet är önskvärt. Från Läkemedelsverket
har inhämtats att 6070 produkter blivit receptfria
sedan 1990. I likhet med regeringen konstaterar
utskottet att Läkemedelsverket har att fortlöpande
se över det befintliga läkemedelssortimentet. Något
tillkännagivande är därför inte erforderligt. Motion
So19 (m) yrkande 7 avstyrks i den mån den inte är
tillgodosedd med det anförda. Utskottet tillstyrker
17 § förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.
Elektroniskt förskrivarstöd och
elektronisk receptöverföring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
elektroniskt förskrivarstöd. Utskottet anför
att det utgår från att sjukvårdshuvudmännen
är beredda att prioritera denna fråga. Jämför
reservationerna 13 (m), 14 (kd) och 15 (fp).
Propositionen
I propositionen anförs att det av flera skäl är
angeläget att elektroniska förskrivarstöd utvecklas
och införs inom hälso- och sjukvården. Enligt
regeringen är det elektroniska förskrivarstödets
kanske viktigaste uppgift att skapa förutsättningar
för att den information rörande läkemedel som finns
att tillgå i största möjliga utsträckning kan
utnyttjas i förskrivningsögonblicket. Regeringen har
anledning att utgå från att sjukvårdshuvudmännen är
beredda att prioritera denna fråga och att också
tillskjuta erforderliga resurser för att ett sådant
förskrivarstöd skall kunna förverkligas inom en
tvåårsperiod.
En överföring på elektronisk väg av recept från
den som förskriver läkemedlet till apotek leder
också till ett antal vinster inom hälso- och
sjukvården. Sjukvårdshuvudmännen bör tillsammans med
Apoteket AB sträva efter lösningar för att
successivt införa överföring av recept på
elektronisk väg.
Regeringen anför att tillämpliga regler till skydd
för den personliga integriteten vid behandling av
personuppgifter givetvis skall beaktas i samband med
att elektroniskt förskrivarstöd och elektronisk
receptöverföring utvecklas.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om utvidgat förskrivarstöd (yrkande
11). Motionärerna anför att det väsentliga för en
långsiktig utveckling i rätt riktning är ett bättre
förskrivarstöd som ökar kompetensen och som är
lättillgängligt för löpande information. Även de
läkare som saknar fast arbetsplats måste kunna få
tillgång till det elektroniska förskrivarstödet.
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att staten och
landstingen bör ta ett gemensamt ansvar för
utvecklandet av elektroniskt förskrivarstöd och
elektronisk receptöverföring (yrkande 10).
I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om stimulansbidrag för
elektroniskt förskrivarstöd (yrkande 4).
Motionärerna anför att det är orealistiskt att anta
att elektroniskt förskrivarstöd och elektronisk
receptöverföring skall kunna förverkligas inom en
tvåårsperiod. Regeringen borde ha avsatt
stimulansbidrag till landstingen för att förverkliga
systemen.
I motion So21 av Helena Hillar Rosenqvist och
Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs ett
tillkännagivande om att läkare med sådant särskilt
kodsystem som föreslås i motionens yrkande 1 även
skall få tillgång till det elektroniska
förskrivarstöd som är under utveckling (yrkande 3).
I motion So354 av Margareta Viklund (kd) begärs
ett tillkännagivande om förskrivning av läkemedel
(yrkande 1). Motionären anför att läkarna borde ges
någon form av stöd för att hantera
läkemedelsförskrivningar. Vidare begärs i yrkande 4
att en läkemedelskommitté bör tillsättas med uppgift
att utforma ett beslutsstöd.
Utskottets ställningstagande
Vid behandlingen av den nationella handlingsplanen
för utveckling av hälso- och sjukvården framhöll
utskottet att det är angeläget att intensifiera
arbetet med att utveckla informationsförsörjningen
och verksamhetsutvecklingen inom vården (se bet.
2000/01:SoU5, s. 40). Utskottet vidhåller denna
uppfattning och instämmer vidare i regeringens
bedömning att utvecklandet av ett elektroniskt
förskrivarstöd och en elektronisk receptöverföring
är av särskild betydelse inom läkemedelsområdet. Det
är således angeläget att elektroniska förskrivarstöd
utvecklas och införs inom hälso- och sjukvården. I
likhet med regeringen utgår utskottet från att
sjukvårdshuvudmännen är beredda att prioritera denna
fråga och att också tillskjuta erforderliga resurser
för att ett sådant förskrivarstöd skall kunna
förverkligas inom en tvåårsperiod (prop. s. 68).
Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning
av motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp) yrkande
3, So22 (fp) yrkande 4, So23 (kd) yrkande 10 och
So354 (kd) yrkandena 1 och 4. Motionerna avstyrks.
Utbildningsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
utbildningsfrågor. Utskottet framhåller att
det är av stor betydelse att landstingen tar
sitt fulla arbetsgivaransvar i fråga om
förskrivarnas behov av fortlöpande
fortbildning och kompetensutveckling. Jämför
reservationerna 16 (m), 17 (c) och 18 (fp).
Propositionen
Regeringen anför att läkemedelskunskap bör lyftas
fram redan i grundutbildningen för läkare och andra
yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område.
Olika former av utbildnings- och
fortbildningsinsatser riktas mot hälso- och
sjukvårdspersonalen från många aktörer. Dessa
insatser utgår i allt väsentligt från tre olika
nivåer den lokala, nationella respektive
internationella nivån. Huvudansvaret för utbildning
och fortbildning av förskrivarna och annan hälso-
och sjukvårdspersonal bör enligt regeringens
uppfattning ligga på den lokala nivån hos
sjukvårdshuvudmännen. Det är angeläget att en
väsentlig del av fortbildningen äger rum så nära dem
som förskriver läkemedel som möjligt. Verksamhetens
behov måste styra insatsernas utformning och
innehåll. Huvudmännen bör stå som garant för att
denna fortbildning är av hög kvalitet.
Läkemedelskommittéerna med deras vetenskapliga
kompetens och lokala förankring har här en
strategisk roll.
På den nationella nivån har myndigheterna inom
området ett ansvar för att förse huvudmännen och
dess läkemedelskommittéer med en samordnad och
kvalitetsgranskad information.
Det är också angeläget att förskrivarna kan få ta
del av nya rön i den vetenskapliga forskningen genom
att delta i olika nationella och internationella
arrangemang. Universitet och högskolor har här en
viktig roll.
Läkemedelsindustrin beräknas enligt vissa
uppskattningar satsa 34 miljarder kronor årligen i
Sverige på marknadsförings-, informations- och
utbildningsinsatser riktade till förskrivarna.
Sjukvårdshuvudmännens insatser i detta sammanhang
har hittills i allmänhet varit ganska obetydliga
jämfört med industrins, men enstaka undantag har
förekommit.
Regeringen anser följaktligen att det är angeläget
att sjukvårdshuvudmännen vidareutvecklar och
intensifierar producentoberoende informations- och
utbildningsinsatser riktade till dem som förskriver
läkemedel och annan hälso- och sjukvårdspersonal.
Regeringen vill inte utesluta att sådana insatser på
olika sätt sker i samverkan med läkemedelsindustrin.
En sådan samverkan får dock inte utformas på ett
sådant sätt att informationsinsatsernas opartiskhet
och saklighet sätts i fråga.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om producentobunden information
(yrkande 12). Motionärerna anför att ett viktigt
steg på vägen till en bättre läkemedelsförskrivning
är förbättrad läkemedelsutbildning inom ramen för
läkarutbildningen. I den kontinuerliga
fortbildningen gör läkemedelsbolagen i dag betydande
insatser men utbildningen kan förbättras om den
producentobundna informationen också förstärks.
I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att producentobunden utbildning
om läkemedel skall initieras (yrkande 4 delvis).
I motion So354 av Margareta Viklund (kd) begärs
tillkännagivanden om att höja läkarnas kunskapsnivå
beträffande förskrivning av läkemedel och att
samarbetet mellan läkare och farmaceuter utvidgas
(yrkandena 2 och 3).
I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om kontinuerlig
vidareutbildning för förskrivare, hälso- och
sjukvårdspersonal och konsumenter (yrkande 2).
Motionärerna anför att man genom att öka
förskrivarnas, övrig vårdpersonals och
konsumenternas kunskaper om läkemedel och dess
biverkningar minskar riskerna för feldosering med
skadlig utgång. I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om en gemensam fond för
fortbildning. Motionärerna anför att det genom en
typ av gemensam fond där alla läkemedelsföretag tar
ett samlat ansvar för fortbildning läggs en grund
för långsiktig hållbarhet inom läkemedelsindustrin,
där patientperspektivet blir den självklara
utgångspunkten.
I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om utbildningsfrågor
(yrkande 5). Motionärerna anför att den
producentobundna utbildningen om läkemedel måste
prioriteras och öka i omfattning. Det innebär i sin
tur behov av utbyggnad av ämnesområdet klinisk
farmakologi i landet och att resurser vid såväl
universiteten som Apoteket AB avdelas för utbildning
och information. Förskrivarna måste få möjlighet
till utbildning inom ramen för sin tjänst. Tid måste
också avsättas för läkare, sköterskor och
farmaceuter att förmedla kunskap om läkemedel till
både konsumenter och blivande konsumenter.
I motion So572 av Lena Ek (c) begärs ett
tillkännagivande om kompetenssamverkan för att
minska läkemedelsrelaterade problem. Motionären
anför att ett projekt i Helsingborg rörande
samverkan mellan läkar- och farmacikompetens när det
gäller läkemedelsbehandling av patienter visar att
antalet akuta sjukhusbesök och antalet
primärvårdsbesök kan minskas.
Utskottets ställningstagande
I flera motioner framhålls vikten av
producentobunden utbildning om läkemedel. Utskottet
instämmer i den bedömningen och vill i likhet med
regeringen framhålla att läkemedelskunskap bör
lyftas fram redan i grundutbildningen för läkare och
andra yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område.
Vidare är det av stor betydelse att landstingen tar
sitt fulla arbetsgivaransvar i fråga om
förskrivarnas behov av fortlöpande fortbildning och
kompetensutveckling. Det är som regeringen anfört
mycket angeläget att sjukvårdshuvudmännen strävar
efter att balansera vidareutbildningen och
kompetensutvecklingen till dem som förskriver
läkemedel genom att tillhandahålla producentobunden
information. Något initiativ från riksdagen med
anledning av motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5,
So19 (m) yrkande 12, So22 (fp) yrkande 5, So354 (kd)
yrkandena 2 och 3, So397 (v) yrkande 4 delvis och
So572 (c) är inte erforderligt. Motionerna avstyrks
i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
Startförpackningar m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
startförpackningar. Utskottet påpekar att
tillgängliga förpackningsstorlekar utgör ett
av flera delmoment i
Läkemedelsförmånsnämndens bedömning om ett
visst läkemedel kan anses vara
kostnadseffektivt och därmed ingå i
förmånerna. Jämför reservationerna 19 (m, kd,
c, fp) och 20 (kd).
Propositionen
I propositionen anförs det att då patienter inleder
behandling med ett nytt läkemedel ofta krävs en
inställningsperiod för att få en optimal dosering av
läkemedlet, både med avseende på klinisk effekt och
biverkningar. Det föreligger stora skillnader hur
individer tolererar läkemedel. Då biverkningar
uppträder blir det inte sällan aktuellt att byta
preparat. Mot denna bakgrund är det ofta lämpligt
att läkaren inledningsvis förskriver en mindre
förpackning (prov- eller startförpackning) till
patienten. En ökad förskrivning av
startförpackningar skulle bidra till att minska den
omfattande kassationen av läkemedel. Det är därför
enligt regeringens uppfattning angeläget att på
olika sätt stimulera förskrivningen av
startförpackningar. En grundläggande förutsättning
för att åstadkomma en ökad förskrivning av
startförpackningar är att läkemedelsindustrin i
större utsträckning än i dag tillhandahåller sådana
förpackningar. Vidare anförs att förskrivarna genom
riktlinjer och rekommendationer från särskilt
läkemedelskommittéerna bör uppmuntras att i större
utsträckning förskriva startförpackningar. I detta
sammanhang bör också framhållas att tillgängliga
förpackningsstorlekar utgör ett av flera delmoment i
nämndens bedömning om ett visst läkemedel kan anses
vara kostnadseffektivt och därmed ingå i förmånerna.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om behovet av ekonomiska incitament
för att öka användningen av startförpackningar
(yrkande 13). Motionärerna anför att ekonomiska
incitament bör införas som inte gör det oförmånligt
att först hämta ut en provförpackning inför en
längre läkemedelsbehandling. Priset för
startförpackningen kan t.ex. dras av vid påföljande
uthämtning på receptet.
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om viss ersättning för
obrutna förpackningar (yrkande 8). Motionärerna
anför att obrutna läkemedelsförpackningar borde få
återlämnas mot ersättning. Det skulle kunna vara ett
incitament för kunderna att lämna tillbaka oanvända
läkemedel, heter det i motionen.
I motion So558 av Karin Jeppsson och Eva Arvidsson
(s) begärs ett tillkännagivande om införande av
testdos vid medicinering. Motionärerna anför att
läkare bör ha möjlighet att, i samråd med patienten,
skriva ut en testdos av en ny medicin för att testa
om den passar i det enskilda fallet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att
förskrivningen av prov- eller startförpackningar på
olika sätt bör stimuleras. Som regeringen anfört bör
förskrivarna genom riktlinjer och rekommendationer
från särskilt läkemedelskommittéerna uppmuntras att
i större utsträckning förskriva startförpackningar.
Härtill kommer att tillgängliga
förpackningsstorlekar utgör ett av flera delmoment i
Läkemedelsförmånsnämndens bedömning om ett visst
läkemedel kan anses vara kostnadseffektivt och
därmed ingå i förmånerna. Inte heller utskottet
anser att det för närvarande är aktuellt att lägga
fram ytterligare förslag som innebär att
startförpackningar blir föremål för andra
särbestämmelser inom ramen för förmånerna. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna So19 (m)
yrkande 13 och So558 (s). Även motion So23 (kd)
yrkande 8 avstyrks.
Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i
hemsjukvård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta 4 § tredje stycket
förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.
samt förslaget till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen om inrättande av
läkemedelsförråd i särskilda boendeformer för
äldre och i hemsjukvård. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden med bl.a. begäran om
avslag på regeringens förslag i denna del.
Jämför reservationerna 21 (m) och 22 (kd, c,
fp).
Propositionen
I propositionen anförs att ett landsting efter
framställning av en kommun inom landstinget får
besluta att inrätta läkemedelsförråd vid sådana
särskilda boendeformer för service och omvårdnad för
äldre i kommunen som avses i 5 kap. 5 § andra
stycket socialtjänstlagen (2001:453). Sådana
läkemedelsförråd kan antingen vara förråd som
innehåller flertalet av de läkemedel som de boende
behöver (fullständigt förråd) eller förråd enbart
för vissa basläkemedel (akutförråd). Läkemedel ur
förråden skall vara kostnadsfria för de boende vid
det särskilda boendet. Landstingen står för
kostnaderna för läkemedel ur dessa förråd. Ett
landsting får även erbjuda den som får
landstingsfinansierad hemsjukvård läkemedel utan
kostnad. Ett landsting får efter framställning av en
kommun inom landstinget också besluta att patienter
inom den kommunala hemsjukvården utan kostnad skall
få ut läkemedel från sådana förråd.
I propositionen anförs vidare att kommuner och
landsting enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900)
skall behandla sina medlemmar lika, om det inte
finns sakliga skäl för något annat. För att på
föreslaget sätt ge de boende en förmån som inte
tillkommer andra i kommunen erfordras lagstöd.
Regeringen föreslår därför att en ny paragraf införs
i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). En särskild
bestämmelse föreslås också i lagen om
läkemedelsförmåner m.m. som undantar
läkemedelshanteringen vid de nämnda boendeformerna
från vad som gäller enligt den lagen.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att
riksdagen avslår förslaget om fullständiga
läkemedelsförråd i särskilda boenden (yrkande 14).
Motionärerna anför att principen om likställighet är
en grundläggande utgångspunkt för vård och omsorg.
Alla skall oavsett boendeform behandlas lika vad
gäller subvention. De som bor i särskilda boenden
skall vidare ha rätt till samma möjligheter att
träffa läkare för medicinsk genomgång som andra. Med
god läkarmedverkan, regelbunden användning av
startförpackningar och i övrigt förskrivning enligt
den s.k. Apo-dosmodellen kan kassationen effektivt
motverkas utan läkemedelsförråd. Motionärerna anför
sammanfattningsvis att de avvisar förslaget om
fullständiga läkemedelsförråd i de särskilda
boendena, men att de anser att akutförråd kan vara
motiverat både för det särskilda boendet och i
hemsjukvården för att smidigt kunna hantera akuta
försämringar av pågående sjukdom och akuta
nyinsjuknanden.
I motion So20 av Carl-Axel Johansson (m) (delvis)
begärs ett tillkännagivande om läkemedelsförsörjning
i särskilda boendeformer för äldre och i
hemsjukvård. Motionären anför att den individuella
receptförskrivningen är viktig att behålla även inom
hemsjukvården och i det särskilda boendet. Genom
Apo-dosmodellen bibehålls en stor säkerhet i
medicineringen och risken för felmedicinering
minskar påtagligt jämfört med vad som skulle bli
fallet med utdelning från gemensamt
läkemedelsförråd, heter det i motionen.
I motion So17 av Kenneth Johansson m. fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om kostnadsfria
läkemedel inom den avancerade hemsjukvården (yrkande
7). Motionärerna anför att patienter som vid
sjukhusvistelse skulle få sin medicin kostnadsfritt
även borde få det inom hemsjukvården.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att förslaget
om att inrätta läkemedelsförråd vid särskilda
boenden för äldre kan förväntas bidra till
förbättrad kvalitet i vården och ökad medicinsk
säkerhet samt minskad kassation av läkemedel. Som
regeringen anfört kan en sådan ordning inte anses
strida mot ädelreformens intentioner. Den enskilde
kan välja att inte utnyttja förmånerna utan även
fortsättningsvis vända sig till en särskild läkare
för att få recept på de läkemedel som han eller hon
behöver och själv eller genom ombud hämta ut
läkemedlen på apotek. Det är vidare önskvärt att det
dygnet runt finns tillgång till en sjuksköterska
knuten till det särskilda boende där fullständiga
läkemedelsförråd inrättats.
Utskottet ställer sig således bakom regeringens
förslag att ett landsting efter framställning av en
kommun inom landstinget får besluta att inrätta
läkemedelsförråd i sådana särskilda boendeformer för
äldre som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen
(2001:453). Utskottet ställer sig vidare bakom
förslagen att ett landsting får erbjuda den som får
landstingsfinansierad hemsjukvård läkemedel utan
kostnad samt att ett landsting efter framställning
av en kommun inom landstinget får besluta att
patienter inom den kommunala hemsjukvården utan
kostnad skall få ut läkemedel från sådana förråd.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So17
(c) yrkande 7, So19 (m) yrkande 14 och So20 (m)
(delvis).
Utskottet tillstyrker 4 § tredje stycket förslaget
till lag om läkemedelsförmåner m.m. samt förslaget
till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).
Läkemedelsgenomgångar m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om dels
tydligare riktlinjer för utarbetandet av ett
register för läkemedelsprofiler, dels
forskning om läkemedel i användning. Jämför
reservationerna 23 (kd) och 24 (fp).
Propositionen
Regeringen anför att erfarenheterna visar att
åtskilliga patienter behandlas med många olika
läkemedel samtidigt, s.k. polyfarmaci. Detta är inte
minst vanligt förekommande i de särskilda
boendeformerna för äldre i kommunerna. När flera
läkemedel sätts in samtidigt kan icke avsedda
interaktioner med negativa hälsoeffekter uppstå för
patienten. Regeringen hänvisar till en rapport från
Landstingsförbundet och Kommunförbundet enligt
vilken erfarenheterna av multidisciplinärt samarbete
mellan läkare och annan hälso- och sjukvårdpersonal
inom kommunala boenden, primärvård och apotek
rörande läkemedelsgenomgångar bedöms som mycket
positiva. Regeringen anför sammanfattningsvis att
det är angeläget att läkemedelsgenomgångar genomförs
i fråga om patienter som behandlas med många
läkemedel.
Såvitt gäller läkemedelsprofiler anför regeringen
att det i första hand är uppgifter om de
receptförskrivna läkemedlen som bör lagras i
profilen. Patienten bör också kunna samtycka till
att även andra uppgifter av betydelse för
läkemedelsanvändningen lagras i läkemedelsprofilen.
Det kan t.ex. vara fråga om synsvårigheter eller
svårigheter att öppna vissa förpackningar, allt i
syfte att förbättra patientens läkemedelsanvändning.
Regeringen anser att sjukvårdshuvudmännen i samråd
med Apoteket AB bör vidta förberedelser för att
införa läkemedelsprofiler för patienter som
behandlas med flera olika läkemedel.
Vad härefter gäller forskning anför regeringen att
det är viktigt att följa hur läkemedel introduceras
på den svenska marknaden och hur
läkemedelskommittéernas arbete påverkar
läkemedelskonsumtionen. Från ett samhällsperspektiv
är det också angeläget att följa förändringar inom
andra delar av läkemedelsområdet, t.ex. förändringar
i förmånssystemet, effekter av ett ökat antal
receptfria läkemedel och konsekvenserna av att
ansvaret för läkemedelskostnaderna förs över till
landstingen.
Forskning om läkemedel i användning kräver i
allmänhet tvärdisciplinär samverkan. Vid en tidpunkt
då läkemedelskostnaderna på allvar integreras i
annan hälso- och sjukvård är forskning rörande
läkemedel i praktisk användning särskilt angelägen
för att nya terapier skall kunna innebära maximal
nytta för patienterna. Sådan forskning kan på sikt
leda till en förbättrad följsamhet till läkarens
ordination.
Regeringen anser att det är angeläget att
forskning om läkemedel i användning på olika sätt
stimuleras.
Motioner
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om tydligare riktlinjer för
utarbetandet av ett register för läkemedelsprofiler
(yrkande 7). Motionärerna anför att regeringen borde
ha gett tydligare riktlinjer och presenterat en plan
för framtagandet av ett system för
läkemedelsprofiler.
I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om förbättrad
läkemedelsanvändning (yrkande 6). Motionärerna anför
att i betänkandet SOU 2000:86 Den nya
läkemedelsförmånen föreslogs att staten skulle anslå
100 miljoner kronor per år under fem år för
forskning om läkemedel i användning. Enligt
motionärerna bör detta förslag realiseras. Forskning
kring äldres läkemedelsanvändning och hälsoekonomisk
forskning bör prioriteras, heter det i motionen.
Utskottets ställningstagande
Som regeringen anfört är det vanligt förekommande
att patienter behandlas med många läkemedel
samtidigt, inte minst i de särskilda boendeformerna
för äldre i kommunerna. Utskottet anser därför i
likhet med regeringen att det är angeläget att
läkemedelsgenomgångar genomförs i fråga om patienter
som behandlas med många läkemedel.
Utskottet instämmer också i vad regeringen anför
såvitt gäller läkemedelsprofiler. I första hand är
det således uppgifter om de receptförskrivna
läkemedlen som bör lagras i profilen, men patienten
kan också samtycka till att även andra uppgifter av
betydelse lagras i läkemedelsprofilen.
Sjukvårdshuvudmännen bör i samråd med Apoteket AB
vidta förberedelser för att införa
läkemedelsprofiler för patienter som behandlas med
flera olika läkemedel. Några ytterligare riktlinjer
i detta avseende anser inte utskottet erforderliga.
Motion So23 (kd) yrkande 7 avstyrks.
Forskning om läkemedel i användning kräver som
regeringen anfört i allmänhet tvärdisciplinär
samverkan. Utskottet delar bedömningen i motion So22
(fp) yrkande 6 att forskning om läkemedel i
användning på olika sätt bör stimuleras. Utskottet
har erfarit och ser positivt på att det inom ramen
för Äldrecentrum pågår ett forskningsprojekt kring
äldres läkemedelsanvändning. Utskottet avstyrker
motionsyrkandet.
Läkemedelsreklam
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om förbud
mot reklam för receptbelagd medicin.
Utskottet hänvisar till att regeringen
uttalat att formerna för den framtida
läkemedelsreklamen avses bli föremål för en
översyn.
Propositionen
I propositionen anförs att flödet av
läkemedelsreklam har ökat markant under senare år
och dessutom är lättillgängligt. Här är enligt
regeringen utvecklingen på Internet av stor
betydelse. Även andra medier innehåller ofta stora
mängder av läkemedelsreklam.
Regeringen vill i sammanhanget betona vikten av
att läkemedelsreklam är vederhäftig och inte
vilseledande. Särskilt viktigt är det att reklam som
riktas till allmänheten, även om den gäller icke
receptbelagda läkemedel, inte är överdriven och
oövervägd eftersom det kan påverka människors hälsa.
Det kan dock konstateras att kraven på saklighet och
objektivitet inte alltid är uppfyllda. Även om
läkemedelsindustrins övervakningssystem avseende
läkemedelsinformation synes fungera finns det behov
av att se över den nuvarande rättsliga regleringen
på området. Därvid bör frågan om det behövs
ytterligare regler i svensk lagstiftning för att
genomföra rådets direktiv 92/28/EEG analyseras
närmare. Regeringen anser sammanfattningsvis att
formerna för den framtida läkemedelsreklamen i
samhället bör bli föremål för en översyn.
Mot denna bakgrund avser regeringen att bemyndiga
socialministern att tillkalla en särskild utredare
för att göra en översyn av frågor kring
läkemedelsreklam.
Motioner
I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel
(yrkande 7). Ett likalydande yrkande framförs i
motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) (yrkande 4
delvis).
Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen har flödet av
läkemedelsreklam ökat markant under senare år och är
dessutom lättillgängligt. Utskottet ser därför
positivt på regeringens förslag att formerna för den
framtida läkemedelsreklamen i samhället blir föremål
för en översyn. Motionerna So264 (v) yrkande 7 och
So397 (v) yrkande 4 (delvis) avstyrks därmed.
Apoteket AB
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
apoteksmonopolet bör avskaffas samt om
dosdispensering av läkemedel. Jämför
reservationerna 25 (m, kd, c, fp) och 26 (m,
kd, c, fp).
Propositionen
I propositionen anförs att staten och landstingen
fr.o.m. den 1 januari 2002 tar ett gemensamt
finansieringsansvar för läkemedelsförmånerna.
Avtalet mellan staten och Landstingsförbundet anger
en viljeinriktning för den framtida utvecklingen av
läkemedelsförmånerna som bl.a. innebär ökade
incitament och ökat ansvarstagande för landstingen.
Förändringen leder bl.a. till att
läkemedelskostnaderna blir en av flera
produktionsfaktorer i hälso- och sjukvården, och
landstingen kommer därmed att tillsammans med staten
ställa krav på bolagets verksamhet.
Även andra förändringar som beror på teknikens
utveckling och privatpersoners ökande vilja och
möjlighet att söka information via Internet och på
andra sätt kommer att ställa nya krav på apoteken
liksom krav på tillgänglighet i tid och rum.
Det är därför enligt regeringen angeläget att se
över avtalet mellan staten och Apoteket AB och
utforma ett verksamhetsavtal som ligger i samklang
med de nya kraven. I samband med denna översyn bör
också vissa finansieringsfrågor lösas. Den
viktigaste frågan är därvid att besluta om hur den
marginal som ligger inom den förmånsgrundande
verksamheten skall konstrueras och hur den skall
fastställas. Även andra frågor som t.ex.
utvecklingen av betalkortet kan diskuteras i detta
sammanhang.
Apoteket AB bör liksom i dag svara för
dosdispensering i de fall där läkare ordinerar
detta. Någon särskild patientavgift bör inte
införas. Frågan bör lösas i samband med översynen av
verksamhetsavtalet mellan staten och Apoteket AB.
Motioner
I motion So19 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att receptfria läkemedel bör få
säljas i dagligvaruhandeln (yrkande 8). Vidare
begärs att riksdagen beslutar att avveckla
apoteksmonopolet i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 17). Motionärerna anför att med
konkurrerande apotek öppnas möjligheten för apoteken
att konkurrera med lägre prisnivåer, vilket innebär
att de bakomliggande leden kommer att ställa krav på
en effektivare partihandel och på lägre priser från
producenterna. Även i motion So18 av Margit Gennser
m.fl. (m) begärs att apoteksmonopolet avskaffas
(yrkande 4). I motion So18 begärs vidare ett
tillkännagivande om att marginalsättningen och övrig
policy gällande verksamheten i princip skall vara
oförändrad under den tid som åtgår för att avveckla
apoteksmonopolet, vilket innebär att monopolets
lager- och leveransberedskap skall fullföljas som
tidigare (yrkande 5). Slutligen begärs i yrkande 6 i
motion So18 att riksdagen skall avslå regeringens
förslag om dosdispensering och begära att regeringen
återkommer med ett förslag som inte förhindrar
konkurrens på detta område.
I motion So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om Apoteket AB:s monopol på dosdispensering (yrkande
9). Motionärerna anför att det nuvarande systemet
innebär att Riksförsäkringsverket höjt Apoteket AB:s
marginal med hänvisning till ökade kostnader för
apoteket. Höjningen är generell, dvs. oberoende av
om dosdispensering utlämnas eller inte.
Överenskommelsen får till följd att konkurrens på
området i princip inte kan förekomma. Privata
aktörer skulle kunna sköta dosdispenseringen men det
kräver ett förbud mot att Apoteket AB får en
generell ersättning. Om ersättningssystemet
konstrueras så att beställare av tjänsten också
direkt betalar kostnaden vid en upphandling
möjliggörs konkurrens mellan olika aktörer.
I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om avmonopolisering av
Apoteket AB (yrkande 10). Motionärerna anför att
statliga utredningar visar att det finns stora
välfärdsvinster med att avskaffa Apotek AB:s monopol
och i stället ge licensierade butiker och apotek
möjlighet att kunna sälja såväl receptbelagda som
receptfria läkemedel. En avmonopolisering av
Apoteket AB kommer på sikt att leda till ökad
tillgänglighet samt lägre läkemedelskostnader för
den enskilde, heter det i motionen.
I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att avskaffa Apoteket
AB:s monopol (yrkande 7). Motionärerna anför att
monopolet bör brytas upp samt att avknoppning av
verksamheten skyndsamt bör komma till stånd. Däremot
bör apoteksmonopolet inte ersättas av ett privat
monopol genom en utförsäljning. Det är viktigt att
apoteken, även när de blir privata, kan ge samma
service som i dag med rådgivning och olika typer av
upplysningskampanjer. I yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om dosdispensering. Motionärerna
anför att dosdispensering inom den slutna vården
kan, vid sidan av Apoteket AB, skötas av ett enskilt
företag och göra konkurrens möjlig.
Ersättningssystemet skall vara utformat så att den
som beställer tjänsten direkt skall betala kostnaden
för tjänsten och ges möjlighet att upphandla denna
och därvid välja mellan olika leverantörer. Denna
förändring kan göras redan nu och behöver inte vänta
tills Apoteket AB:s monopol avskaffas.
Tidigare behandling
Med anledning av proposition 1998/99:106 Vissa
ändringar i läkemedelsförmånen m.m. behandlade
socialutskottet bl.a. frågan om konkurrensutsättning
av läkemedelsdistributionen i betänkande
1998/99:SoU14 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen
m.m. Utskottet gjorde bedömningen att det då inte
fanns skäl att förändra läkemedelsdistributionen
genom att konkurrensutsätta detaljhandeln. Utskottet
vidhöll i betänkandena 1999/2000:SoU1, 2000/01: SoU1
och 2001/02:SoU1 denna inställning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat
motioner med yrkanden om att apoteksmonopolet bör
avskaffas och att detaljhandeln med läkemedel bör
konkurrensutsättas. Utskottet vidhåller sin tidigare
inställning att det inte finns skäl att förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta
detaljhandeln med läkemedel. Motionerna So17 (c)
yrkande 10, So18 (m) yrkandena 4 och 5, So19 (m)
yrkandena 8 och 17 och So22 (fp) yrkande 7 avstyrks.
Utskottet anser i likhet med regeringen att
Apoteket AB liksom i dag bör svara för
dosdispensering i de fall där läkare ordinerar
detta. Utskottet avstyrker därmed motionerna So18
(m) yrkande 6, So22 (fp) yrkande 8 och So23 (kd)
yrkande 9.
Uppföljningsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
användning av läkemedel m.m. Utskottet
hänvisar till att regeringen avser att uppdra
åt en särskild utredare att utarbeta förslag
till ett förbättrat regelverk rörande
uppföljning av läkemedelsförskrivning och
läkemedelsanvändning. Jämför reservationerna
27 (c) och 28 (fp).
Propositionen
I propositionen anförs att uppföljning av
läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning är
av stor betydelse särskilt ur folkhälsosynpunkt. I
fokus står framför allt annat patientsäkerheten och
kvaliteten i vården. Men det bör också finnas
rimliga förutsättningar för att kunna bedriva en
meningsfull verksamhetsplanering och
verksamhetsuppföljning inom hälso- och sjukvården.
Tillgång till effektiva instrument i
uppföljningsarbetet är nödvändig för landstingen,
verksamhetschefer och medicinskt ansvariga i hälso-
och sjukvården, de enskilda förskrivarna,
läkemedelskommittéerna, Apoteket AB och andra
berörda aktörer på läkemedelsområdet.
Regeringen anför vidare att landstingen har åtagit
sig ett med staten gemensamt ansvar för
läkemedelskostnaderna inom läkemedelsförmånerna.
Landstingen har mot denna bakgrund ett berättigat
krav på möjligheter att följa upp
läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.
Regeringen har bl.a. övervägt möjligheterna till att
en försöksverksamhet inrättas där uppgifter från
receptregistret återkopplas till landstingen. Detta
torde dock kräva lagändringar och kan därför inte
förverkligas inom ramen för denna proposition.
Regeringen anser att uppföljningsfrågorna kräver
en bred översyn och avser därför att uppdra åt en
särskild utredare att utarbeta förslag till ett
förbättrat regelverk rörande uppföljning av
läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.
Motioner
I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att
genomföra en fördjupad utredning av
läkemedelsförskrivningar i förhållande till angivna
rekommendationer (yrkande 2). Motionärerna anför att
det finns brister i kommunikationen mellan
läkemedelsförskrivare och patient och att det kan
leda till att patienten får läkemedel som är
olämpliga att kombinera.
I motion So284 av Kenneth Lantz (kd) begärs ett
tillkännagivande om att låta utreda hur
överförskrivande läkare skall kunna kontrolleras.
Motionären anför att det finns en minoritet av
läkare som skriver ut friskintyg eller läkemedel
utan att först göra en korrekt medicinsk bedömning.
I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett förslag om ett åtgärdspaket för att
motverka felanvändning av läkemedel (yrkande 3).
Motionärerna anför att ytterligare kunskap krävs om
varför läkemedel förskrivs, hur de används, hur det
kommer sig att patienter avstår från
läkemedelsbehandling och vilka eventuella
hälsoekonomiska vinster som en läkemedelsbehandling
kan medföra.
I motion So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om en nationell
handlingsplan för att minska felmedicinering
(yrkande 1). Motionärerna anför att det, mot
bakgrund av det lidande som felanvändning av
läkemedel orsakar patienterna, de ökande
läkemedelskostnaderna och kostnaderna för
konsekvenserna av felbehandling, är nödvändigt med
en nationell handlingsplan för att åstadkomma en
optimal läkemedelsanvändning. Motionärerna anför
vidare att den grupp som konsumerar mest läkemedel
är äldre personer som även är den grupp som ofta
behöver sjukhusvård på grund av medicinering.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
uppföljning av läkemedelsförskrivning och
läkemedelsanvändning är av stor betydelse särskilt
ur folkhälsosynpunkt. Även utskottet har erfarit att
den del av 1997 års läkemedelsreform som syftat till
förbättrad uppföljning av läkemedelsförskrivning och
läkemedelsanvändning har stött på svårigheter i den
praktiska tillämpningen.
Landstingen har åtagit sig ett med staten
gemensamt ansvar för läkemedelskostnaderna inom
läkemedelsförmånerna. Som regeringen anför har
landstingen mot denna bakgrund ett berättigat krav
på möjligheter att följa upp läkemedelsförskrivning
och läkemedelsanvändning. Utskottet delar
uppfattningen att uppföljningsfrågorna kräver en
bred översyn och ser därför med tillfredsställelse
på att regeringen avser att uppdra åt en särskild
utredare att utarbeta förslag till ett förbättrat
regelverk rörande uppföljning av
läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning.
Motionerna So17 (c) yrkande 3, So22 (fp) yrkande
1, So284 (kd) och So397 (v) yrkande 2 avstyrks i den
mån de inte anses tillgodosedda med det anförda.
Läkemedel och miljön
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
läkemedels miljö-påverkan. Utskottet hänvisar
till att regeringen avser att uppdra åt
Läkemedelsverket att utreda bl.a.
miljöpåverkan från läkemedel. Riksdagen bör
vidare avslå motionsyrkanden om kvicksilver i
läkemedel. Utskottet hänvisar till den
strategi för utfasning av särskilt farliga
ämnen som riksdagen ställt sig bakom. Jämför
reservationerna 29 (c) och 30 (mp).
Propositionen
Regeringen påpekar att riksdagen efter förslag av
regeringen har fastställt 15 miljökvalitetsmål som
kontinuerligt skall följas upp. Ett av dessa mål är
särskilt relevanta för läkemedelssektorn, nämligen
giftfri miljö, men sektorn berörs även av en rad
andra miljökvalitetsmål. Målet giftfri miljö lyder:
Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som
skapats i eller utvunnits av samhället och som kan
hota människors hälsa eller den biologiska
mångfalden.
Regeringen lade också under våren 2001 fram
propositionen Kemikaliestrategi för giftfri miljö
(prop. 2000/01:65). I propositionen, som har
antagits av riksdagen, anges bl.a. att nyproducerade
varor som används på ett sådant sätt att de kommer
ut i kretsloppet senast år 2007 så långt det är
möjligt skall vara fria från cancerframkallande
ämnen samt ämnen som påverkar arvsmassan och stör
fortplantningen. Varorna skall heller inte innehålla
några nya organiska ämnen som är långlivade och
bioackumulerande senast från år 2005. För övriga
organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket
bioackumulerande är utfasningstidpunkten senast år
2010 och för övriga organiska ämnen som är
långlivade och bioackumulerande är tidpunkten senast
år 2015. Nyproducerade varor skall också så långt
det är möjligt vara fria från kvicksilver senast år
2003 samt från kadmium och bly senast år 2010. Redan
befintliga varor som innehåller ämnen med
ovanstående egenskaper, eller kvicksilver, kadmium
samt bly, skall hanteras på ett sådant sätt att
ämnena inte läcker ut i miljön.
Vidare gäller att det senast år 2010 skall finnas
uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt
framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras
på marknaden. Detta gäller både nya och existerande
ämnen. Senast år 2010 skall varor vara försedda med
hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som
ingår.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det är
väsentligt att se över hur miljöhänsyn kan vägas in
som en naturlig del vid förskrivning, användning och
prissättning av läkemedel liksom vid hantering av
överblivna läkemedel. Regeringen avser därför att
uppdra åt Läkemedelsverket att utreda miljöpåverkan
från läkemedel och deras förpackningar och hur denna
påverkan kan begränsas. I detta sammanhang är det
lämpligt att se över miljöaspekter förknippade med
hygieniska och kosmetiska produkter då även dessa
ligger inom Läkemedelsverkets ansvarsområde. Vidare
bör verket identifiera behov av åtgärder för att
integrera miljöhänsyn i läkemedelssektorn nationellt
och inom EU.
Motioner
I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
åtgärdsprogram för kontroll av läkemedel ur
miljösynpunkt (yrkande 8). Motionärerna anför att
det är angeläget att öka kunskapen och kontrollen av
läkemedel ur miljösynpunkt.
I motion So426 av Gudrun Lindvall (mp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av ett förbud mot
kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel och
vacciner (yrkande 1). I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om behovet av ett förbud mot att
använda titandioxid som färgtillsats i läkemedel.
Motionären anför att titandioxid av hävd anses
ofarligt, men att det på senare år har kommit
rapporter om överkänslighetsreaktioner mot ämnet. I
yrkande 3 anförs att regeringen bör tillsätta en
utredning för att kartlägga användningen av andra
färgämnen och läkemedelstillsatser i läkemedel. Även
i motion So636 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om kvicksilver som
konserveringsmedel (yrkande 5).
I motion MJ291 av Barbro Feltzing (mp) begärs ett
tillkännagivande om ekologiska aspekter på läkemedel
(yrkande 3). Motionären anför att man vid
tillverkning av läkemedel bör ta hänsyn till de
ekologiska förändringar som kan bli resultatet vid
användning av läkemedlet.
Tidigare behandling
I betänkande 2000/01:SoU10 behandlade utskottet
motionsyrkanden om titandioxid och andra tillsatser
och färgämnen i läkemedel. Utskottet anförde (s. 71)
att det förutsatte att berörda myndigheter följer
utvecklingen när det gäller biverkningar och
överkänslighet samt vidtar åtgärder om det visar sig
nödvändigt. Utskottet ansåg inte att riksdagen borde
ta något initiativ i frågan. Motion avstyrktes.
(Res. mp.)
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser det som angeläget att kunskaperna
kring läkemedels miljöpåverkan ökas. Utskottet ser
därför positivt på regeringens avsikt att uppdra åt
Läkemedelsverket att utreda miljöpåverkan från
läkemedel och deras förpackningar och hur denna
påverkan kan begränsas. Mot bakgrund härav finns det
enligt utskottet inte skäl för riksdagen att vidta
någon åtgärd med anledning av motionerna So17 (c)
yrkande 8, So426 (mp) yrkandena 2 och 3 och MJ291
(mp) yrkande 3.
Vad särskilt gäller kvicksilver kan utskottet
konstatera att riksdagen ställt sig bakom den
strategi för utfasning av särskilt farliga ämnen som
regeringen presenterade våren 2001 (prop.
2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269).
Av strategin framgår bl.a. att nyproducerade varor
så långt det är möjligt skall vara fria från
kvicksilver senast år 2003. Utskottet anser att det
är mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna
alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i
läkemedel. Från Läkemedelsverket har inhämtats att
verket samarbetar med läkemedelsindustrin i syfte
att minska användningen av kvicksilver i läkemedel.
Enligt Läkemedelsverket används kvicksilver enbart
där det är svårt att hitta andra alternativ.
Motionerna So426 (mp) yrkande 1 och So636 (mp)
yrkande 5 får anses i huvudsak tillgodosedda.
Jämställdhetsaspekter m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.
Jämför reservationerna 31 (v), 32 (kd), 33
(c) och 34 (mp).
Propositionen
I propositionen anförs (s. 46) att kostnaden för
användningen av ett läkemedel bör, med tillämpning
av kostnadseffektivitetsprincipen, vara rimlig
utifrån medicinska, humanitära och
samhällsekonomiska aspekter. I denna bedömning är
det angeläget att nämnden anlägger ett brett
helhetsperspektiv. Läkemedelsförmånsnämnden bör i
detta sammanhang även beakta
jämställdhetsperspektivet.
Motioner
I motion So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att kvinnor och män skall
inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och att
resultaten analyseras könsspecifikt (yrkande 3). Ett
liknande yrkande framförs i motion So369 av
Catharina Elmsäter-Svärd (m) (yrkande 4). I den
sistnämnda motionen framförs vidare ett yrkande om
könsspecifik information om läkemedel (yrkande 3).
I motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
krav vid lansering av läkemedel (yrkande 6).
Motionärerna anför att det bör vara ett krav vid
lanseringen av nya läkemedel att läkemedlet är
utprovat och anpassat till både kvinnor, män, barn
och äldre. Ett liknande yrkande framförs i motion
So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) (yrkande 1).
I motion So414 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
ett tillkännagivande om att läkemedelsmönstret för
män respektive kvinnor bättre analyseras (yrkande
2). Motionären anför att det skrivs ut fler
läkemedel till kvinnor, men att kostnaden per
förskrivet läkemedel är högre för män än för
kvinnor. Vidare anför motionären att läkemedel bör
jämställdhetsmärkas (yrkande 3).
I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om ökade systematiska
studier kring läkemedelseffekter på olika grupper i
samhället (yrkande 4). Motionärerna anför att de
systematiska studierna kring läkemedelseffekterna
skall utökas så att läkemedelsbehandlingarna på sikt
blir säkrare och risken för onödiga skadeverkningar
minskar.
I motion A212 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om en översyn av utformningen av
läkemedel ur ett jämställdhetsperspektiv (yrkande
8). Motionärerna anför att medicin ofta är utformad
med mannen som norm, vilket gör att det finns en
uppenbar risk för felmedicinering när kvinnor skall
behandlas.
I motion So523 av Barbro Feltzing m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att medicinsk
forskning snarast bör initieras för att ta fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.
I motion Ub428 av Sonja Fransson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att Sverige bör driva på så
att EU inför krav på att läkemedel för kvinnor även
testas på kvinnor före godkännande (yrkande 5).
Tidigare behandling och pågående arbete
Motionsyrkanden om könsrelaterad
läkemedelsbehandling m.m. behandlade utskottet i
betänkande 2000/01:SoU10. Utskottet anförde följande
(s. 70).
När det gäller könsrelaterad läkemedelsbehandling
m.m. vidhåller utskottet att en situation där
forskningens resultat ensidigt gagnar
kunskapsframväxt avseende vissa grupper i
samhället på bekostnad av andra är problematisk
både ur rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt.
Jämlikhet och jämställdhet inom
kunskapsframväxten förutsätter att de
studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt
är representativa i relation till befolkningen i
stort eller till den patientgrupp som är föremål
för studier. Medicinska forskningsrådet (numera
Vetenskapsrådet) har i ett policyuttalande
framhållit vikten av att etikkommittéerna
uppmärksammar projektansökningarnas val av
studiepopulation och vid behov begär in
ytterligare motiveringar eller preciseringar samt
väger in valet av studiepopulation i den etiska
bedömningen. På EU-nivå finns vidare bestämmelser
om att redovisa könsmässiga effekter vid kliniska
prövningar av läkemedel.
Utskottet ser mycket positivt på att kvinnor
numera i större utsträckning än förut inkluderas
i läkemedelsstudier och att könsfördelningen i
kliniska prövningar enligt uppgift inte nämnvärt
avviker från könsfördelningen i den population
som sedan kommer att behandlas med de aktuella
läkemedlen. Läkemedelskontrollmyndigheterna är
medvetna om vikten av att ett läkemedel före
marknadsgodkännande har studerats på patienter
som är representativa i förhållande till den
patientgrupp som avses använda preparaten.
Utskottet kan vidare konstatera att Utredningen
om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter
och tjänster anser att frågan om hur den
medicinska forskningen bedrivs bör belysas
ytterligare för att om möjligt kunna införa ett
system för frivillig jämställdhetsmärkning av
läkemedelsprodukter och medicinska tjänster. Mot
bakgrund av vad som anförts anser utskottet att
det inte behövs något initiativ från riksdagen.
Utskottet avstyrker motionerna . (Res. v,
mp.)
I det ovan nämnda betänkandet (s. 6768) refererades
även följande uppgifter från Läkemedelsverket.
Enligt uppgift från Läkemedelsverket var det tidigare så att
kvinnor i stor utsträckning inte inkluderades i
tidiga faser av läkemedelsutvecklingen, t.ex. då
ett läkemedel första gången ges till en människa.
Anledningen härtill är att vid en oupptäckt
graviditet skulle fostret exponeras för en
potentiellt farlig substans. Enligt
Läkemedelsverket har numera andelen kvinnor ökat
vid den tidiga fasen av läkemedelsstudier. Vid en
genomgång av fördelningen män och kvinnor i
kliniska läkemedelsstudier i Sverige 1999 kunde
konstateras att i s.k. fas I-studier, de första
studierna på människa med ett nytt läkemedel,
inkluderades i 56 % av fallen både män och
kvinnor, i 43 % endast män och i 1 % endast
kvinnor. I fas III, dvs. de stora studierna på
patienter som har den sjukdom som läkemedlet är
avsett för, inkluderades i 87 % av fallen båda
könen, i 5 % endast män och i 8 % endast kvinnor.
Allmänt gäller att könsfördelningen i kliniska
prövningar inte nämnvärt avviker från
könsfördelningen i den population som sedan
behandlas med de godkända läkemedlen.
Läkemedelsgodkännanden i Sverige sker numera
inom ramen för ett EU-samarbete. I ett EU-
direktiv anges att köns- och ålderseffekter skall
beaktas i redovisningen av resultaten av kliniska
prövningar. Dessutom skall det finnas uppgifter
om patienter som kan vara utsatta för ökad risk,
t.ex. äldre, barn, kvinnor som är havande eller
har menstruation eller patienter vilkas tillstånd
på annat sätt kräver särskild uppmärksamhet. Inom
läkemedelskontrollmyndigheterna i Europa finns
det, enligt uppgift från Läkemedelsverket, numera
en stor medvetenhet om vikten av att läkemedel
före marknadsgodkännande skall ha studerats på
patienter som representerar hela den population
som avses bli behandlad med läkemedlet. Vid
utvärdering av läkemedelsdokumentation inför ett
godkännande kontrolleras att könsaspekter är
tillfredsställande belysta. I de fall där den
basala utredningen visat på könsskillnader
efterfrågas kompletterande studier.
Enligt Läkemedelsverket fungerar flertalet läkemedel
kvalitativt likartat i olika demografiska subgrupper
av populationen. Det finns dock undantag där
exempelvis läkemedel endast godkänts för användning
av det ena könet. Vidare kan skillnader i hur
kroppen omsätter läkemedel variera mycket även
mellan individer av samma kön. När sådan information
finns informeras specifikt om detta.
Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och
tjänster har regeringens uppdrag att bl.a. belysa
möjligheterna att införa ett system för sådan
märkning. I delbetänkandet Reglerna kring och
inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning
av produkter och tjänster (SOU 2001:9) redogörs
bl.a. för skälen till och konsekvenserna av att den
medicinska forskningen bedrivs i princip endast med
fokus på män. Utredningen menar att det finns
anledning att belysa problematiken ytterligare för
att undersöka möjligheten att införa ett system för
frivillig jämställdhetsmärkning av
läkemedelsprodukter och medicinska tjänster (s. 106
f.).
Utskottet har erfarit att utredningen den 20 mars
2002 kommer att överlämna sitt slutbetänkande till
regeringen samt att möjligheten att
jämställdhetsmärka bl. a. läkemedel kommer att
behandlas i det sammanhanget.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att en situation
där forskningens resultat ensidigt gagnar
kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället
på bekostnad av andra är problematisk både ur
rättvisesynpunkt och ur etiksynpunkt. Utskottet ser
därför mycket positivt på att kvinnor numera i
större utsträckning än förut inkluderas i
läkemedelsstudier och att könsfördelningen i
kliniska prövningar enligt uppgift inte nämnvärt
avviker från könsfördelningen i den population som
sedan kommer att behandlas med de aktuella
läkemedlen. Det är likaså väsentligt att
läkemedelskontrollmyndigheterna är medvetna om
vikten av att ett läkemedel före marknadsgodkännande
har studerats på patienter som är representativa i
förhållande till den patientgrupp som avses använda
preparaten. Utskottet kan vidare konstatera att
Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av
produkter och tjänster i sitt slutbetänkande kommer
att behandla frågan om att jämställdhetsmärka bl.a.
läkemedel. Utskottet vill slutligen framhålla att
patienter i ökad utsträckning kommer att erhålla
individuellt anpassade läkemedel till följd av den
utveckling som sker på läkemedelsområdet. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna So17 (c)
yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m) yrkande 3,
So369 (m) yrkandena 3 och 4, So397 (v) yrkande 1,
So414 (kd) yrkandena 2 och 3, So523 (mp), Ub428 (s)
yrkande 5 och A212 (c) yrkande 8.
Läkemedelslagen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med
begäran om översyn av läkemedelslagen. Vidare
bör motionsyrkanden om
biverkningsrapportering och leverans av
läkemedel avslås. Jämför reservation 35 (v).
I motion So395 av Patrik Norinder och Lars
Elinderson (m) begärs ett tillkännagivande om
tolkning av läkemedelslagen (yrkande 1).
Motionärerna anför som exempel att Läkemedelsverket
beslutat att vissa produkter som innehåller ämnet
glukosamin skall klassas som läkemedel och förbjudit
fri marknadsförsäljning av dessa. Att i onödan
tillämpa lagen så att kroppsegna ämnen omfattas av
byråkrati och otillgänglighet fyller inte någon
funktion, heter det i motionen. I motion So431 av
Margareta Cederfelt (m) begärs ett tillkännagivande
om att läkemedelslagen bör utredas. Motionären anför
att lagen är utformad så att vanliga kroppsegna
ämnen samt många läkemedel kan omfattas av lagen på
ett olyckligt sätt.
I motion So397 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om biverkningsrapporteringar och
producentobundna system (yrkande 3). Motionärerna
anför att om ett kvalitetssystem för läkemedel skall
kunna fungera måste biverkningsregister och
anmälningar om biverkningar fungera.
I motion So521 av Mariann Ytterberg och Barbro
Hietala Nordlund (s) begärs ett tillkännagivande om
behovet av en översyn av nuvarande regelverk för
leverans av receptbelagda läkemedel från
läkemedelsföretagen till Apoteket AB samt av
gällande dispensregler hos Läkemedelsverket.
Motionärerna anför att läkemedel ofta kan vara slut
på apoteket och att det kan råda leveransstopp från
läkemedelsföretaget under lång tid.
Tidigare behandling och pågående arbete
Av 1 § läkemedelslagen (1992:859) framgår att med
läkemedel avses i denna lag varor som är avsedda att
tillföras människor eller djur för att förebygga,
påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på
sjukdom eller att användas i likartat syfte. Av ett
pressmeddelande den 26 juni 2001 framgår att
Läkemedelsverket anser att produkter som innehåller
glukosamin skall klassificeras som läkemedel då
användningen av medlen är medicinsk samt att verket
anser att denna bedömning är i linje med gällande
läkemedelsdefinition.
Socialministern har i ett frågesvar den 25 juli 2001
anfört följande.
Patrik Norinder har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta för att se över läkemedelslagen.
Bakgrunden till Patrik Norinders fråga är att
Läkemedelsverket har beslutat att produkter som
innehåller glukosamin ska klassificeras som
läkemedel.
Produkter som innehåller substansen glukosamin
marknadsförs i dag som ett kosttillskott för
lederna och säljs framför allt i
hälsokostbutiker och via postorder. Glukosamin är
ett kroppseget ämne som i flera europeiska länder
är godkänt som läkemedel för behandling av vissa
ledsjukdomar. Substansen har särskilt studerats
vid ledförslitning. Ingenting har framkommit som
visar att friska personer behöver ett tillskott
av glukosamin.
Läkemedelslagen är en skyddslagstiftning med
syfte att för konsumenternas skull tillse att
tillgängliga läkemedel har visad effekt, är säkra
och av god kvalitet. Läkemedelsverket är en
självständig myndighet som med stöd av
läkemedelslagen ansvarar för att konsumenterna i
Sverige får tillgång till sådana läkemedel.
Läkemedelsverket anser att produkter som
innehåller glukosamin ska klassificeras som
läkemedel då användningen av medlen är medicinsk.
I flera europeiska länder finns glukosamin som
godkända läkemedel och det finns inget som
hindrar fabrikanterna av produkter som innehåller
glukosamin att ansöka om att få produkterna
godkända som läkemedel i Sverige. På så vis kan
man utvärdera och kontrollera produkten på samma
sätt som för andra läkemedel, vilket ligger i
konsumenternas eget intresse. Jag har inte för
närvarande för avsikt att vidta åtgärder för att
ändra läkemedelslagen inom detta område.
Från Läkemedelsverket har inhämtats att verket anser
att försörjningssituationen för läkemedel är
otillfredsställande samt att verket i fortsättningen
kommer att fokusera hårdare på företagens
försörjningsberedskap och leveranssäkerhet vid de
rutinmässiga inspektionerna av såväl tillverkare som
partihandlare samt i tillsynen av detaljhandeln.
Från Läkemedelsverket har inhämtats följande. Till
Läkemedelsverket skall rapporteras misstänkta nya
och allvarliga biverkningar av läkemedel. Sådana
rapporter läggs in i Läkemedelsverkets
biverkningsregister, och uppgifterna blir då
tillgängliga som statistik. Varje biverkningsrapport
utreds noggrant vad gäller diagnos, eventuellt
orsakssamband mellan läkemedlet och den rapporterade
biverkningen och betydelsen av andra faktorer. Ofta
anlitas utomstående experter. Vissa rapporter
slutbehandlas först i Läkemedelsbiverkningsnämnden
som består av personal från Läkemedelsverket,
regionala biverkningscentrum och speciellt utsedda
experter.
Socialministern har i ett frågesvar den 16
januari 2002 anfört följande.
Rolf Olsson har frågat mig om jag ämnar vidta
några åtgärder för att garantera en öppen och
opartisk rapportering om läkemedel. Bakgrunden
till frågan är en artikel i en dagstidning om att
läkares vidareutbildning om läkemedel ofta
betalas av läkemedelsföretagen själva.
En selektiv rapportering av vetenskapliga
studier som gynnar enskilda produkter är ett
uppmärksammat problem. Det har fått ny aktualitet
bl.a. genom att chefredaktörerna för fem ledande
medicinska vetenskapliga tidskrifter har gjort
ett gemensamt uttalande med skärpta krav på
material som ska publiceras.
Läkemedelsverket har under flera års tid
analyserat och i olika sammanhang informerat
hälso- och sjukvården om problemet. I EU-
kommissionens nya direktiv avseende kliniska
studier hänvisas till Helsingforsdeklarationens
krav att resultaten av alla studier ska
publiceras eller på annat sätt göras offentligt
tillgängliga. Detta är också helt i linje med den
ställning som Vetenskapsrådets arbetsgrupp för
etik tagit.
Patienternas säkerhet är inte hotad eftersom
alla observationer om allvarliga biverkningar,
som görs inom ramen för kliniska prövningar vilka
godkänts i Sverige, måste rapporteras till
Läkemedelsverket. Uppgifter om klinisk effekt och
biverkningar ingår i underlagen både vid
godkännandet av ett nytt läkemedel och vid senare
överväganden i säkerhetsfrågor. Landstingen
avsätter numera resurser för producentoberoende
läkemedelsinformation via sina
läkemedelskommittéer. Detta gör även
Läkemedelsverket och andra berörda myndigheter.
Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att
vidta någon åtgärd.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning har det inte
framkommit något som föranleder en översyn av
läkemedelslagen. Utskottet avstyrker därmed
motionerna So395 (m) yrkande 1 och So431 (m).
Utskottet delar uppfattningen i motion So397 (v)
yrkande 3 om vikten av att biverkningsrapporteringen
fungerar tillfredsställande. Utskottet konstaterar
att till Läkemedelsverket skall rapporteras
misstänkta nya och allvarliga biverkningar av
läkemedel. Utskottet utgår vidare från att
Läkemedelsverket och regeringen noga följer frågan
om biverkningsrapporteringar, men anser inte att
riksdagen bör ta något initiativ. Motionsyrkandet
avstyrks.
Såvitt gäller leverans av läkemedel från
läkemedelsföretagen till Apoteket AB konstaterar
utskottet att Läkemedelsverket är uppmärksammat på
frågan. Riksdagen bör inte ta något initiativ.
Motion So521 (s) avstyrks.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag
till lag om läkemedelsförmåner m.m.
Utskottet tillstyrker vidare i sak regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister, lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) och lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Såvitt gäller förslaget till lag
om ändring i lagen om receptregister bör detta
såvitt gäller 3 och 4 §§ emellertid samordnas med
ett förslag till ändring i samma lag som behandlas i
proposition 2001/02:91 Nationell
narkotikahandlingsplan. Samordningen bör ske på det
sätt som framgår av utskottets lagförslag, se bilaga
3.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Ett förbättrat högkostnadsskydd (punkt 1)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 4 § första och andra styckena och 5
§ regeringens förslag till lag om läkemedelsförmåner
m.m. samt tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 15.
Ställningstagande
Vi har under flera år föreslagit ett bättre
högkostnadsskydd genom att en frivillig försäkring,
som administreras av försäkringskassan, införs.
Försäkringsprincipen utgår från antagandet att
individens nytta ökar om hon kan undvika plötsliga
och oförutsägbara kostnader av betydande storlek. En
sådan försäkring skyddar dem med störst behov av
läkemedel.
Den som väljer att ansluta sig till försäkringen
betalar i vårt förslag en premie som ligger kraftigt
under dagens högkostnadsskydd. I praktiken skulle
vårt förslag med dagens läkemedelskonsumtion och
läkemedelskostnader innebära en premie på 1 200 kr
per år eller 100 kr per månad. Den som väljer att
inte ansluta sig till försäkringen omfattas i
stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill
betalar man även en expeditionsavgift i
storleksordningen 25 kr för varje recept.
Vårt förslag innebär alltså en avsevärd
förbättring för alla som i dag har höga
läkemedelskostnader och som ansluter sig till
försäkringen.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So19 (m) yrkande 15. Regeringen bör snarast
återkomma med ett nytt förslag i enlighet med
motionen. I avvaktan därpå tillstyrks förslaget till
4 § första och andra styckena och 5 § i förslaget
till lag om läkemedelsförmåner m.m.
2. Läkemedelskostnader och samhällsekonomiska
konsekvenser (punkt 2)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So433.
Ställningstagande
Statens nota för läkemedel blir allt högre. Att
staten skall se till att hålla nere kostnaderna för
läkemedel är självklart, men det får inte ske till
vilket pris som helst. Även om läkemedelspriserna
ökar är det således viktigt att beakta att nya och
dyra läkemedel gör livet drägligare för
hundratusentals sjuka. Dessa läkemedel har inneburit
att sjukskrivningskostnader och frånvaron från
arbetsplatser minskat. Man får heller inte glömma
att de nya läkemedel som forskas fram också
genererar intäkter till staten. Läkemedelsindustrin
är på väg att bli Sveriges största exportbransch. En
oroväckande utveckling som vi nu ser är att staten
låter landstingen ta ansvaret för kostnaderna för
läkemedel. För att spara pengar köper landstingen
kopior på originalen. Frågan är då vem som skall
betala för originalen. Dessutom har en del landsting
lämnat ansvaret för läkemedelskostnaden ända ned
till vårdcentralsnivå, vilket innebär att det finns
risk för att dyra patienter anses som mindre
önskvärda om man vill hålla sin budget.
Vi anser sammanfattningsvis att det avgörande
således bör vara vad läkemedelskostnaden betyder för
den totala vårdkostnaden och vårdens effektivitet,
vid sidan av de samhällsekonomiska vinster som kan
uppnås med exempelvis ökad förvärvsfrekvens,
minskade sjukskrivningskostnader samt den ökade
livskvaliteten hos den enskilda individen. De stora
medicinska genombrotten har kommit via läkemedel som
exempelvis våra vacciner och antibiotika. Vi måste
därför alltid sätta in läkemedelskostnaden i ett
större samhällsekonomiskt perspektiv.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So433 (kd).
3. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 3)
av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 6,
2001/02:So22 yrkande 3 och 2001/02:So23 yrkande 11.
Ställningstagande
Högkostnadsskyddets grundprincip är att den enskilde
skall få behandling även om ohälsa medför ökade
kostnader. För den enskilde medborgaren är det
väsentliga vad avgifterna för tandvård, sjukvård och
läkemedel uppgår till sammanlagt. Ett samlat
högkostnadsskydd är lättare att överblicka för
patienten. Vi anser därför att en genomgripande
översyn av systemet med högkostnadsskydd är
nödvändig. En utredning borde se över de regionala
skillnaderna, vilka grupper av patienter som hamnar
utanför skyddet, vilka nya behandlingar och åtgärder
som är kopplade till ohälsa och vilka konsekvenserna
blir av ett samlat högkostnadsskydd för den enskilde
och för samhället. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag om en utredning kring konsekvenserna
av ett samlat högkostnadsskydd.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna So17 (c) yrkande 6, So22 (fp) yrkande 3
och So23 (kd) yrkande 11.
4. Inrättande av en nämndmyndighet för prövning
av subventionerings- och
prisregleringsfrågor (punkt 5)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
godkänner inte vad regeringen föreslår om
inrättande av en ny myndighet samt dess
huvudsakliga uppgifter enligt avsnitt 5.2.1 i
propositionen,
tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So18 yrkandena 13
och 2001/02:So19 yrkandena 1, 2 och 18.
Ställningstagande
Vi är mycket kritiska till regeringens förslag om
att tillsätta en ny statlig myndighet på ett redan
överreglerat område. Att införa ytterligare en
myndighet förstärker institutionaliseringen av
läkemedelsförsörjningen. Flera av remissinstanserna
påpekar också att antalet myndigheter på
läkemedelsområdet inte bör öka. Redan nu är fem
statliga myndigheter inblandade i
läkemedelsrelaterade ärenden: Läkemedelsverket,
Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens
beredning för medicinsk utvärdering och Statens
folkhälsoinstitut. Därtill är även Apoteket AB,
Landstingsförbundet och alla landsting, NEPI och
läkemedelskommittéerna engagerade. Detta väcker
givetvis frågor kring var notan till slut hamnar för
hanteringskostnaderna av läkemedel.
Vi vill också framhålla att prissättning av en
produkt genom förhandlingar mellan stat och
producent borde vara förlegad i en tid som sett
planekonomiernas och prisregleringarnas
tillkortakommanden. Internationella jämförelser
visar också att läkemedelskostnaderna inte ökat
mindre i länder som tillämpat omfattande
priskontroller jämfört med länder som inte haft
priskontroller. Den svenska läkemedelsmarknaden
karakteriseras i dag av bristande priskonkurrens i
samtliga handelsled. Det gör att konsumenterna går
miste om konkurrensfördelar i form av sänkta priser
och minskade skattekostnader för
läkemedelssubventionen. Regeringens intentioner
borde vara inriktade på avregleringar inom
läkemedelsområdet med förslag som öppnar för att
priset kan sänkas genom konkurrens i både detalj-
och partihandeln och att, efter att apoteksmonopolet
hävts, en fri prissättning får ske.
Enligt vår uppfattning kan fri prissättning på
läkemedel sannolikt lättare kombineras med en
frivillig försäkring gällande läkemedel.
Försäljningspriset i olika handelsled styr den
subvention som företagen får från det offentliga.
Att sänka priset blir därigenom ofta olönsamt, genom
att subventionerna då också minskar. Vi anser att
man bör pröva ett system där subventionernas
beräkning både formellt och i praktiken frikopplas
från preparatens verkliga handelspris, dvs.
producenter, grossister och detaljister skall kunna
sänka priset utan att den offentliga subventionen
minskar.
Vi anser sammanfattningsvis att regeringens
förslag om att inrätta en läkemedelsförmånsnämnd bör
avslås. Vidare föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna So18 (m) yrkandena 13 och So19 (m)
yrkandena 1, 2 och 18.
5. Generika och parallellimport (punkt 9)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 16.
Ställningstagande
Eftersom konkurrens saknas i svensk detaljhandel
tvingas svenska konsumenter betala ett högt pris för
läkemedel. På den internationella
läkemedelsmarknaden finns möjligheter som i mycket
större utsträckning skulle kunna tas till vara. Ökad
användning av generika och parallellimport av
patentskyddade läkemedel är sådana möjligheter. Vi
vill understryka vikten av att det sker ett medvetet
arbete för att ta till vara de kostnadssänkningar
som både parallellimport och generika ger eftersom
en monopoliserad handel inte är mottaglig för
marknadssignaler som gör att man söker billigare
lösningar på naturlig väg. Cirka 3 % av omsättningen
i Sverige utgörs i dag av generika medan
volymandelen är något högre. I t.ex. både England
och USA är andelen mycket högre. Vi anser att
användningen av generika skulle kunna öka även i
Sverige utan att man med lagstiftning tvingar fram
sådant byte som gör att patientens säkerhet
åsidosätts. Samtidigt som det finns stora
förtjänster i att generikan förskrivs i större
omfattning måste patentlagstiftningen naturligtvis
vara utformad så att läkemedelsindustrin har
möjlighet att få betalt för originalläkemedlets
innovations- och utvecklingskostnader. Goda
incitament för läkemedelsindustrin är en
förutsättning för att utvecklingen skall gå framåt.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So19 (m) yrkande 16.
6. Läkemedelsförmånsnämndens sammansättning
(punkt 11)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att det är nödvändigt att
Läkemedelsförmånsnämndens myndighetsutövning
efterhand följs upp och utvärderas. Uppföljningen
bör ta sin utgångspunkt i den etiska plattform som
föreslås ligga till grund för nämndens
subventioneringsbeslut. Grundläggande etiska
principer är människovärdesprincipen, behovs- och
solidaritetsprincipen och
kostnadseffektivitetsprincipen. Det är viktigt att
nämndens praxis tar hänsyn till dessa etiska
principer som för övrigt ligger till grund för
riktlinjerna för prioriteringsbeslut inom den övriga
vården. Regeringen bör redan nu avisera
tillsättandet av en utredning som utvärderar och
följer upp den myndighetspraxis som nämnden kommer
att utveckla. Även nämndens sammansättning bör bli
föremål för en uppföljning, som särskilt bör
inriktas på frågan om brukarorganisationernas
inflytande tillgodoses i tillräcklig grad. Med det
anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion
So23 (kd) yrkande 2.
7. Kriterier för subvention av läkemedel
(punkt 12)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 8 och 15 §§ regeringens förslag till
lag om läkemedelsförmåner m.m. samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:So23 yrkande 3 och 2001/02:So484.
Ställningstagande
Det finns enligt vår uppfattning en påtaglig risk
för att Läkemedelsförmånsnämnden kommer att anse att
vissa sjukdomar inte är värda att behandla. Två
sjukdomar som redan i det hitintills gällande
systemet fått sin dom är fetma och impotens.
Patienter med fetma och/eller impotens är således
tvungna att själva betala hela kostnaden för sin
medicin. Ett smidigt sätt att komma undan det
moraliska ansvaret i samband med uteslutandet av
läkemedlen ur förmånssystemet var att benämna dem
livsstilsläkemedel. Erektil dysfunktion (ED)
drabbar cirka hälften av de manliga diabetikerna
inom fem år efter sjukdomsdebuten. ED är också
förekommande bland personer som drabbats av
ryggmärgsskada, MS eller olika typer av hjärt- och
kärlsjukdomar. Att då prata om livsstil anser vi
vara på gränsen till det oförskämda. Vi vill därför
framhålla att nya och innovativa läkemedel måste
tillåtas bli värderade på ett korrekt sätt. Nämndens
arbete måste således innefatta möjligheter till
undantag för särskilt utsatta patientgrupper. Med
det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna So23 (kd) yrkande 3 och So484 (kd).
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag i enlighet med vad som nu anförts.
I avvaktan därpå tillstyrks 8 och 15 §§ regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m.
8. Arbetsplatskod (punkt 13)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
a) antar 6 § regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m. med den ändringen att
orden och under förutsättning att receptet är
försett med en kod som identifierar den
arbetsplats som receptutfärdaren tjänstgör vid
(arbetsplatskod) utgår,
b)
c) avslår ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till förslaget till lag
om läkemedelsförmåner m.m. såvitt avser punkt 6,
d)
e) tillkännager för regeringen som sin mening vad
som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed delvis motionerna 2001/02:So17 yrkande 9,
2001/02:So19 yrkandena 5 och 9, 2001/02:So20 i
denna del, 2001/02: So21 yrkandena 1 och 2,
2001/02:So22 yrkande 2 och 2001/02:So23 yrkande
6.
f)
Ställningstagande
Vi delar regeringens bedömning att det ur
samhällelig synpunkt av flera skäl är angeläget att
uppföljning av förskrivning och användning av
läkemedel förbättras. Vi anser vidare att användning
av någon form av arbetsplatskod eller motsvarande på
recept har stor betydelse för möjligheterna att
följa upp förskrivning och användning av läkemedel.
Vad särskilt gäller arbetsplatskoder kan vi
emellertid konstatera att regeringens förslag är
utformat så att bl.a. de läkare som saknar fast
arbetsplats, t.ex. pensionerade läkare, inte kommer
att kunna förskriva läkemedel med subvention. Den
arbetsinsats som dessa läkare gör och som sannolikt
har avsevärd betydelse för att avlasta hälso- och
sjukvården går därmed förlorad. Förslaget får också
i sin nuvarande utformning en åldersdiskriminerande
effekt. Vi anser att denna konsekvens av regeringens
förslag inte kan accepteras. Med det anförda
föreslår vi att riksdagen delvis bifaller motionerna
So17 (c) yrkande 9, So19 (m) yrkandena 5 och 9, So20
(m) i denna del, So21 (mp) yrkandena 1 och 2, So22
(fp) yrkande 2 och So23 (kd) yrkande 6 och avslår
6 § förslaget till lag om läkemedelsförmåner m.m.
såvitt gäller kravet på arbetsplatskod samt den
övergångsbestämmelse i lagförslaget som anknyter
till kravet på arbetsplatskod. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till ett system
med arbetsplatskoder eller motsvarande som omfattar
alla förskrivare.
9. Utbyte av läkemedel på apotek (punkt 14)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår 21 § regeringens förslag till lag
om läkemedelsförmåner m.m. Riksdagen bifaller därmed
motion 2001/02:So19 yrkande 6 och avslår motionerna
2001/02:So21 yrkande 4 och 2001/02:So23 yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning innebär den föreslagna regeln
om utbyte av läkemedel vid apotek risk för
förvirring, feldosering, sämre följsamhet till
förskrivningen och därmed sämre resultat av
behandlingen och mer kassation. Förslaget innebär
att olika preparat kan lämnas ut vid olika
tillfällen trots att patienten uppvisar ett och
samma recept. Det betyder att en kvartalsvis
uthämtning av läkemedel kan ge fyra olika preparat
under ett år beroende på vilket pris som är lägst
för tillfället och vilka läkemedel Apoteket har i
sortimentet. Att medicinerna har olika namn, ser
olika ut och har olika dosering med varierande antal
tabletter för en och samma åkomma beroende på vilket
preparat som gäller för tillfället kan ställa till
problem. Risken att äldre avbryter en
läkemedelsbehandling eller gör fel är inte
oväsentlig. Det är inte ovanligt att en äldre person
har fyra läkemedel samtidigt, vilket med regeringens
förslag kan innebära upp till 16 olika läkemedel
under ett år. Läkemedelsrelaterade problem som
under- och överdosering med åtföljande terapisvikt
är ofta relaterade till osäkerhet hos patienten om
dosering. Detta förstärks om preparatet inte är
detsamma som läkaren kommit överens med patienten om
och om det skiftar i form och färg. En orolig
patient blir lätt en samhällskostnad genom att
behovet av insatser ökar. Vi anser att åtgärder för
att sänka kostnaderna för läkemedelsnotan inte på
några villkor får leda till otrygghet för
patienterna.
Med det system regeringen föreslår riskerar de
redan i dag höga sjukvårdskostnaderna för
läkemedelsrelaterade problem att öka ytterligare.
Det kan även med skäl ifrågasättas om regeringens
förslag över huvud taget kommer att spara något vad
gäller den totala vårdkostnaden eller om inte ökade
kostnader på grund av. fler läkemedelsrelaterade
problem kommer att medföra minst lika stora
kostnader som den eventuella minskningen av
läkemedelskostnaden. Det kan ifrågasättas om inte
ökad kassation på grund av ökad patientosäkerhet och
oro kommer att medföra att även den direkta
läkemedelskostnaden stiger. Sannolikt är regeringens
förslag totalt sett kostnadsdrivande. Med det
anförda föreslår vi att riksdagen med bifall till
motion So19 (m) yrkande 6 och med avslag på
motionerna So21 (mp) yrkande 4 och So23 (kd) yrkande
4 avslår regeringens förslag i denna del.
10. Utbyte av läkemedel på apotek (punkt 14)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 21 § regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m. samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So23 yrkande 4 och avslår motionerna
2001/02:So19 yrkande 6 och 2001/02:So21 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att en generell lagreglering av det slag
som regeringen föreslår angående utbyte av läkemedel
på apotek är att föredra, jämfört med att generiska
alternativ endast rekommenderas till förskrivarna.
Anledningen härtill är att generisk substitution kan
innebära betydande besparingar direkt vid utbytet,
men även fungera som ett instrument för en allmän
prispress på läkemedelsmarknaden.
Det är emellertid oklart hur ofta patienten kan
behöva byta läkemedel. Då det alltid är det
billigaste läkemedlet som skall erbjudas på apoteket
finns en uppenbar risk att täta byten av fabrikat
kan bli verklighet för många patienter. När det
handlar om patienter med långvarig medicinering
där det är noga med rätt dosering finns risken för
förväxlingar. Många patienter kan av detta skäl
uppleva en otrygghet när de behandlas med läkemedel.
Man bör därför minska risken för alltför täta
utbyten på apoteket. Enklast vore om generiskt
utbyte endast tillåts när patienten byter recept
vilket skulle motsvara ett utbyte per år.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So23 (kd) yrkande 4 och avslår motionerna
So19 (m) yrkande 6 och So21 (mp) yrkande 4.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag i enlighet med vad som nu anförs. I
avvaktan därpå tillstyrks 21 § regeringens förslag
till lag om läkemedelsförmåner m.m.
11. Ansvarsfrågan vid utbyte (punkt 16)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att frågan
om vem som bär ansvaret för det fall att en patient
tar skada i samband med utbyte av medicin klargörs.
Enligt den föreslagna lagtexten skall apoteken
skriftligen underrätta förskrivande läkare om utbyte
sker. Ett tänkbart scenario är att en läkare, till
följd av den information som apoteket lämnat,
behöver avstyra ett utbyte av medicinska skäl.
Risken finns då att läkaren inte hinner avstyra ett
utbyte innan patienten börjat ta sitt läkemedel. Det
framgår inte av lagförslaget vem som bär ansvaret
för det fall patienten tar skada i samband med ett
utbyte av läkemedel. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion So23 (kd) yrkande 5.
12. Receptfria läkemedel (punkt 17)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c) och
Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 17 § regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner samt tillkännager som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att ökad receptfrihet är motiverad både ur
patient- och kostnadsperspektiv samt i
internationellt hänseende då Sverige jämfört med EU-
länderna har lägst andel receptfria läkemedel av
totalförsäljningen. Patienterna blir alltmer
välinformerade och bör kunna få tillgång till fler
receptfria läkemedel. Ökad receptfrihet är avgörande
för att kunna ta till vara nya möjligheter för en
bättre egenvård. Åtminstone en fördubbling av de
receptfria läkemedlen torde ligga inom räckhåll. Den
receptfria andelen läkemedel motsvarar i dag en
handel värd 2 miljarder kronor årligen. En
fördubbling av receptfria läkemedel från 10 till 20
% skulle därmed ge en receptfri handel av ett
betydligt högre värde. Med en 20-procentig andel
receptfria läkemedel skulle därför
subventionskostnaden kunna minska väsentligt
samtidigt som möjligheterna till egenvård blir
bättre. Med det anförda föreslår vi att riksdagen
antar 17 § regeringens förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m. samt bifaller motion So19
(m) yrkande 7.
13. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 11 och avslår
motionerna 2001/02:So21 yrkande 3, 2001/02:So22
yrkande 4, 2001/02:So23 yrkande 10 och 2001/02:So354
yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning skall det vara den
behandlande läkarens sak att avgöra om personen
skall få ett läkemedel subventionerat eller inte.
För att reglerna skall få önskad effekt i praktiken
krävs ett bättre förskrivarstöd som ökar kompetensen
och som är lättillgängligt för löpande information.
Även de läkare som saknar fast arbetsplats måste
kunna få tillgång till det elektroniska
förskrivarstödet. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion So19 (m) yrkande 11 och
avslår motionerna So21 (mp) yrkande 3, So22 (fp)
yrkande 4, So23 (kd) yrkande 10 och So354 (kd)
yrkandena 1 och 4.
14. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 10 och avslår
motionerna 2001/02:So19 yrkande 11, 2001/02:So21
yrkande 3, 2001/02:So22 yrkande 4 och 2001/02:So354
yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att det ofta krävs omfattande
kunskap och erfarenhet för att skriva ut läkemedel,
särskilt när patienterna behandlas med flera olika
mediciner. Ett förskrivarstöd som finns tillgängligt
elektroniskt skulle underlätta för både förskrivare
och patienter. Förskrivarstödet kan innehålla en
mängd olika uppgifter som fortlöpande uppdateras med
t.ex. information kring interaktion mellan och
biverkningar av läkemedel.
Att läkaren och apoteket har ett snabbt och
effektivt informationsutbyte kan ha stor betydelse
när t.ex. patienten får generiska läkemedel.
Patientsäkerheten kommer att förbättras om
elektronisk receptöverföring införs i alla
landsting. Utvecklandet av förskrivarstöd och
receptöverföring måste därför snabbt komma i gång.
Vi anser att bedömningen att landstingen på egen
hand kommer att prioritera denna fråga och
tillskjuta erforderliga resurser samt att
heltäckande förskrivarstöd och receptöverföring
kommer vara förverkligat inom två år ter sig något
optimistisk. Vi anser att detta är en angelägen
fråga där staten och landstingen gemensamt bör ta
ett ansvar. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion So23 (kd) yrkande 10 och
avslår motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp)
yrkande 3, So22 (fp) yrkande 4 och So354 (kd)
yrkandena 1 och 4.
15. Elektroniskt förskrivarstöd (punkt 18)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So22 yrkande 4 och avslår
motionerna 2001/02:So19 yrkande 11, 2001/02:So21
yrkande 3, 2001/02:So23 yrkande 10 och 2001/02:So354
yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
I propositionen anför regeringen att den utgår från
att sjukvårdshuvudmännen nu är beredda att
prioritera frågor om elektroniskt förskrivarstöd och
elektronisk receptöverföring och också att
tillskjuta erforderliga resurser för att ett sådant
förskrivarstöd skall kunna förverkligas inom en
tvåårsperiod. Mot bakgrund av hur långsamt det gått
att införa sådana system anser jag att det är
orealistiskt att detta skall kunna förverkligas inom
en tvåårsperiod. Stimulansbidrag till landstingen
borde därför ha avsatts för att förverkliga dessa
system. Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motion So22 (fp) yrkande 4 och avslår
motionerna So19 (m) yrkande 11, So21 (mp) yrkande 3,
So23 (kd) yrkande 10 och So354 (kd) yrkandena 1 och
4.
16. Utbildningsfrågor (punkt 19)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 12 och avslår
motionerna 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5, 2001/02:
So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2 och 3,
2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och
2001/02:So572.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att ett viktigt steg på vägen till
en bättre läkemedelsförskrivning är förbättrad
läkemedelsutbildning inom ramen för
läkarutbildningen. I den kontinuerliga
fortbildningen gör läkemedelsbolagen i dag betydande
utbildningsinsatser men utbildningen kan förbättras
om den producentobundna informationen också
förstärks. Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motion So19 (m) yrkande 12 och avslår
motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5, So22 (fp)
yrkande 5, So354 (kd) yrkandena 2 och 3, So397 (v)
yrkande 4 i denna del och So572 (c).
17. Utbildningsfrågor (punkt 19)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5 och
avslår motionerna 2001/02:So19 yrkande 12, 2001/02:
So22 yrkande 5, 2001/02:So354 yrkandena 2 och 3,
2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och
2001/02:So572.
Ställningstagande
Enligt min uppfattning är fortbildning av
förskrivarna, annan hälso- och sjukvårdspersonal och
även konsumenterna en förutsättning för en effektiv
och kvalitetssäker läkemedelsanvändning Hälso- och
sjukvårdspersonal som skriver ut läkemedel måste
kritiskt kunna granska förskrivningen av läkemedel
och på så sätt se till så att patientperspektivet
alltid blir utgångspunkten. Genom att öka
förskrivarnas, övrig vårdpersonals och inte minst
konsumenternas kunskaper om läkemedel och deras
biverkningar minskar riskerna för feldosering med
skadlig utgång. Förskrivare, hälso- och
sjukvårdspersonal och konsumenter bör således ha
möjlighet till kontinuerlig vidareutbildning.
Jag anser vidare att möjligheterna till en mer
producentoberoende fortbildning bör prövas. För att
säkra regelbunden fortbildning av förskrivare och
hälso- och sjukvårdspersonal har man i USA infört en
modell som innebär att samtliga läkemedelsföretag
avsätter finansiella medel till en särskild fond för
fortbildning. Genom en sådan typ av gemensam fond,
där alla läkemedelsföretag tar ett samlat ansvar för
fortbildning, läggs en grund för långsiktig
hållbarhet inom läkemedelsindustrin, där
patientperspektivet blir den självklara
utgångspunkten. Ett sådant system bör även prövas i
Sverige. Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motion So17 (c) yrkandena 2 och 5 och
avslår motionerna So19 (m) yrkande 12, So22 (fp)
yrkande 5, So354 (kd) yrkandena 2 och 3, So397 (v)
yrkande 4 i denna del och So572 (c).
18. Utbildningsfrågor (punkt 19)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So22 yrkande 5 och avslår
motionerna 2001/02:So17 yrkandena 2 och 5,
2001/02:So19 yrkande 12, 2001/02:So354 yrkandena 2
och 3, 2001/02:So397 yrkande 4 i denna del och
2001/02:So572.
Ställningstagande
Enligt min uppfattning är utbildning av och
information till förskrivare och andra inom vården
som hanterar läkemedel samt konsumenterna den bästa
insatsen för att åstadkomma säker och
kostnadseffektiv användning av läkemedel. Jag ser
positivt på att regeringen framhåller att
läkemedelskunskap bör lyftas fram redan i
grundutbildningen för läkare och andra yrkesgrupper
på hälso- och sjukvårdens område samt att det är
angeläget att sjukvårdshuvudmännen vidareutvecklar
och intensifierar informationsinsatser riktade till
förskrivare och annan hälso- och sjukvårdspersonal.
Jag vill dock poängtera att frågan om konsumenterna
har lämnats helt åt sidan i propositionen.
Jag anser att den producentobundna utbildningen om
läkemedel måste prioriteras och öka i omfattning.
Det innebär i sin tur behov av utbyggnad av
ämnesområdet klinisk farmakologi i landet och att
resurser vid såväl universiteten som Apoteket AB
avdelas för utbildning och information. Förskrivarna
måste få möjlighet till utbildning inom ramen för
sin tjänst. Tid måste också avsättas för såväl
läkare, sköterskor som farmaceuter att förmedla
kunskap om läkemedel till både konsumenter och
blivande konsumenter. Med det anförda föreslår jag
att riksdagen bifaller motion So22 (fp) yrkande 5
och avslår motionerna So17 (c) yrkandena 2 och 5,
So19 (m) yrkande 12, So354 (kd) yrkandena 2 och 3,
So397 (v) yrkande 4 i denna del och So572 (c).
19. Startförpackningar (punkt 20)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So19 yrkande 13 och avslår
motion 2001/02:So558.
Ställningstagande
Vi har under lång tid påtalat behovet av
startförpackningar för att minska kassationen av
läkemedel. Detta är väsentligt framför allt under
inställningsperioden inför långvariga
läkemedelsbehandlingar. I dag innebär det en
extrakostnad för konsumenten att inleda en
behandling med startförpackning. Med andra ord
saknas det ekonomiska incitament för att komma till
rätta med kassationen. Eftersom det inte finns någon
efterfrågan på startförpackningar har tillverkningen
heller inte prioriterats av läkemedelsindustrin. Med
det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So19 (m) yrkande 13 och avslår motion So558
(s).
20. Viss ersättning för obrutna förpackningar
(punkt 21)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 8.
Ställningstagande
Mängden läkemedel som skrivs och hämtas ut för att
sedan inte konsumeras är omfattande. Vi anser att
patienter mot ersättning skall kunna lämna
tillbaka obrutna förpackningar. Mängden läkemedel
som slängs är stor och kan innebära föroreningar av
vår miljö. Om viss ersättning utbetalas för obrutna
förpackningar kommer det att vara ett incitament för
kunderna att lämna tillbaka ej konsumerade
läkemedel. Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motion So23 (kd) yrkande 8.
21. Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i hemsjukvård
(punkt 22)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår 4 § tredje stycket regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m. och
förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) samt tillkännager som sin
mening vad som anförs i reservation 21. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2001/02:So19 yrkande 14
och 2001/02:So20 i denna del samt avslår motion
2001/02:So17 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att principen om likställighet är
en grundläggande utgångspunkt för vård och omsorg.
Det gäller också subventionering av läkemedel.
Likställighetsprincipen är en av anledningarna till
att vi anser att alla oavsett boendeform skall
behandlas lika vad gäller subvention. Men det
handlar också om att de som bor i särskilda boenden
skall ha rätt till samma möjligheter att träffa
läkare för medicinsk genomgång som andra. Vi
instämmer i regeringens bedömning att fler äldre
skrivs ut från sjukhusen med kvarstående
sjukvårdsbehov än tidigare. Omvårdnaden i den
kommunala sjukvården kräver därför mer omfattande
medicinska insatser både i särskilda boenden och i
hemsjukvården. Detta gäller självklart också för dem
som skrivs ut till det egna boendet, varför en
särbehandling av dem som bor i särskilt boende
strider mot likställighetsprincipen. Förslaget
kräver också större sjuksköterskeinsatser för den
rena medicineringen, vilket minskar möjligheterna
till andra angelägna vårdinsatser om inte
orealistiska personalförstärkningar sker. Med god
läkarmedverkan, regelbunden användning av
startförpackningar och i övrigt förskrivning enligt
Apodosmodell kan kassationen effektivt motverkas
utan läkemedelsförråd. Därför avvisar vi förslaget
om fullständiga läkemedelsförråd i de särskilda
boendena. Däremot kan akutförråd både för det
särskilda boendet och för hemsjukvården vara
motiverat för att smidigt kunna hantera akuta
försämringar av pågående sjukdom och akuta
nyinsjuknanden. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen avslår 4 § tredje stycket i regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m. och
förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Regeringen bör snarast
återkomma med ett lagförslag som endast avser
akutförråd i särskilda boenden och hemsjukvård.
Riksdagen bör bifalla motionerna So19 (m) yrkande 14
och So20 (m) i denna del samt avslå motion So17 (c)
yrkande 7.
22. Läkemedelsförsörjning i särskilda
boendeformer för äldre och i hemsjukvård
(punkt 22)
av Chatrine Pålsson (kd), Lars Gustafsson (kd),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 4 § tredje stycket i regeringens
förslag till lag om läkemedelsförmåner m.m. och
förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) samt tillkännager för
regeringen vad som anförs i reservation 22.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So17
yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:So19 yrkande
14 och 2001/02: So20 i denna del.
Ställningstagande
I dag skrivs många sjuka människor ut till
hemsjukvården. Vi anser att denna utveckling är
positiv då det finns stora hälsomässiga mervärden i
att få vård i närheten av vänner och familj där man
känner sig trygg. När en patient, som vid
sjukhusvistelse skulle ha fått sin medicin
kostnadsfritt, vårdas i hemsjukvården skall
läkemedel enligt vår uppfattning alltid erbjudas
utan kostnad. Regeringen bör snarast återkomma med
ett nytt förslag i enlighet med vad som här anförs.
I avvaktan därpå tillstyrks 4 § tredje stycket i
regeringens förslag till lag om läkemedelsförmåner
m.m. och förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Med det anförda föreslår
vi att riksdagen bifaller motion So17 (c) yrkande 7
och avslår motionerna So19 (m) yrkande 14 och So20
(m) i denna del.
23. Läkemedelsgenomgångar (punkt 23)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So23 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att en bättre uppföljning av enskilda
patienters läkemedelskonsumtion kan förhindra
onödigt lidande och minska vårdbehoven. I
propositionen förordas aktiva genomgångar
läkemedelsgenomgångar för patientens räkning.
Dessa genomgångar skall kompletteras av s.k.
läkemedelsprofiler, där man samlar dokumentation om
patientens läkemedelsbehandling. Vi ställer oss
positiva till dessa förslag eftersom problemen med
okontrollerad och överdriven läkemedelskonsumtion
kräver en lösning. Vi anser emellertid att det krävs
tydligare riktlinjer och en plan för framtagandet av
ett system för läkemedelsprofiler. Med det anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motion So23 (kd)
yrkande 7.
24. Forskning (punkt 24)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So22 yrkande 6.
Ställningstagande
Trots att Sverige jämfört med andra länder har en
bra läkemedelsstatistik vet vi fortfarande mycket
litet om varför läkemedel förskrivs, hur de används,
varför patienter avstår från läkemedelsbehandling,
hur läkemedlen fungerar, vilka hälsoekonomiska
vinster läkemedelsbehandling medför etc. År 1994
bildades efter riksdagsbeslut Nätverk för
läkemedelsepidemiologi (NEPI). Dess uppgift är att
forska kring läkemedelsanvändningen och dess nytta
och risker. NEPI är en stiftelse och finansieras
dels genom avkastningen på 50 miljoner kronor, dels
genom beviljade forskningsmedel från landsting,
myndigheter och läkemedelsindustri. Årsbudgeten
ligger på omkring 5 miljoner kronor, vilket inte
räcker långt när det gäller denna typ av forskning.
Därför var förslaget i utredningen Den nya
läkemedelsförmånen (SOU 2000:86) om 100 miljoner
kronor per år under fem år för läkemedelsforskning
mycket välkommet. Förslaget i utredningen om ett
betydande ekonomiskt tillskott för
läkemedelsforskning bör enligt vår uppfattning
realiseras. Forskning kring äldres
läkemedelsanvändning bör prioriteras eftersom de
utgör den största användargruppen och är
överrepresenterade i statistiken över skador
förorsakade av läkemedel. Också hälsoekonomisk
forskning behöver prioriteras inom
läkemedelsområdet. Med det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motion So22 (fp) yrkande 6.
25. Konkurrensutsättning av handeln med
läkemedel (punkt 26)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 10,
2001/02:So18 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So19 yrkande
17 och 2001/02:So22 yrkande 7 samt bifaller delvis
motion 2001/02:So19 yrkande 8.
Ställningstagande
Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol
på apoteksverksamheten. Vidare är den svenska
apotekstätheten oacceptabelt låg.
Flera statliga utredningar har visat att stora
välfärdsvinster finns att vinna med ett avskaffande
av apoteksmonopolet. Vi vill därför bryta upp
monopolet. I stället bör licensierade butiker och
apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive
receptbelagda läkemedel. Erfarenheter från andra
länder visar att ökad mångfald har lett till fler
apotek, bättre tillgänglighet och service såväl i
glesbygd som i storstad samt lägre
läkemedelskostnader för den enskilde. En
förutsättning för att ett företag skall få tillstånd
till detaljhandel med receptbelagda läkemedel bör
vara att farmaceututbildad personal finns
tillgänglig. På så sätt kan mindre privata apotek
bedriva egen verksamhet i konkurrens med andra
privata apotek. Avknoppning av verksamheten bör
således skyndsamt komma till stånd. Läkemedelsverket
bör få ansvar för att genom tillsyn och
tillståndsgivning garantera att säkerhet och
kvalitet upprätthålls och förbättras.
Marginalsättningen och övrig policy gällande
verksamheten skall i princip vara oförändrad under
den tid som åtgår för att avveckla apoteksmonopolet,
vilket innebär att monopolets lager- och
leveransberedskap skall fullföljas som tidigare. Med
det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna So17 (c) yrkande 10, So18 (m) yrkandena 4
och 5, So19 (m) yrkande 17 och So22 (fp) yrkande 7
samt bifaller delvis motion So19 (m) yrkande 8.
26. Dosdispensering (punkt 27)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So18 yrkande 6,
2001/02:So22 yrkande 8 och 2001/02:So23 yrkande 9.
Ställningstagande
Dosdispensering görs både inom den slutna och den
öppna vården. I huvudsak innebär dosdispensering ett
förfarande varvid olika läkemedel för en patient
sammanförs i en enda förpackning. Antalet patienter
som får dosdispenserade läkemedel år 2001 har
uppskattats till 170 000. Den totala merkostnaden
angavs uppgå till mellan 200 och 300 miljoner kronor
årligen. Enligt nuvarande svenskt regelsystem får
endast Apoteket dosdispensera inom den öppna vården,
dvs. direkt till patienten efter läkares
receptordination. Dosdispensering inom den slutna
vården skulle dock kunna utföras av ett enskilt
företag. Det som krävs för att ett enskilt företag
skall kunna utföra dosdispensering är att
iordningställandet av medicinen delegeras av behörig
sjukhuspersonal till företaget samt att företaget
innehar farmaceutisk kompetens för expedition och
ett tillstånd från Läkemedelsverket att bryta
läkemedelsförpackningar. Den 1 november 2001 höjde
emellertid Riksförsäkringsverket Apotekets marginal
med motiveringen att Apoteket fått ökade kostnader
på grund av dosdispenseringen. Höjningen innebär en
ökning av priset på alla läkemedel oavsett om de
utlämnas dosdispenserade eller inte. Det innebär att
landstingen betalar direkt till Apoteket för
dosdispensering oavsett om de har beställt tjänsten
eller inte. Konsekvensen blir att landstingen
tvingas beställa all sin dosdispensering av
Apoteket, eftersom en beställning av annan
leverantör innebär att de betalar två gånger för
samma tjänst. Vi anser att privata aktörer skulle
kunna sköta dosdispenseringen, men det kräver ett
förbud mot att Apoteket AB får en generell
ersättning. Om ersättningssystemet konstrueras så
att beställare av tjänsten också direkt betalar
kostnaden vid en upphandling möjliggörs konkurrens
mellan olika aktörer. Med det anförda föreslår vi
att riksdagen bifaller motionerna So18 (m) yrkande
6, So22 (fp) yrkande 8 och So23 (kd) yrkande 9.
27. Uppföljningsfrågor (punkt 28)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So17 yrkande 3 och avslår
motionerna 2001/02:So22 yrkande 1, 2001/02:So284 och
2001/02: So397 yrkande 2.
Ställningstagande
Felanvändning av läkemedel leder till onödiga
kostnader för såväl patienten, hälso- och sjukvården
som samhället. Denna utveckling kan förebyggas genom
att förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och
konsumenter kontinuerligt vidareutbildas och
informeras om läkemedelsförskrivning och eventuella
biverkningar av läkemedel. Vi behöver veta mer om
varför läkemedel förskrivs, hur de används och hur
det kommer sig att patienter avstår från
läkemedelsbehandling och vilka eventuella
hälsoekonomiska vinster som en läkemedelsbehandling
kan medföra. Regeringen bör återkomma med ett
åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen
kan motverka felanvändning av läkemedel och i
stället uppnå en effektiv och säker
läkemedelsanvändning för konsumenterna. Med det
anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion
So17 (c) yrkande 3 och avslår motionerna So22 (fp)
yrkande 1, So284 (kd) och So397 (v) yrkande 2.
28. Uppföljningsfrågor (punkt 28)
av Kerstin Heinemann (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So22 yrkande 1 och avslår
motionerna 2001/02:So17 yrkande 3, 2001/02:So284 och
2001/02:So397 yrkande 2.
Ställningstagande
Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen inom
hälso- och sjukvården. Varje dag intas ca 12
miljoner dygnsdoser läkemedel. I genomsnitt följer
varannan patient inte läkarens ordination, vilket
kan leda till behandlingsmisslyckanden i form av
utebliven effekt och biverkningar. En fjärdedel av
alla intagningar av patienter över 65 år på
medicinklinik uppskattas bero på felanvändning av
läkemedel. Vad det kostar svensk hälso- och sjukvård
är inte känt. Om 25 % av patienterna inte tar
läkemedlet alls kan kassationen uppskattas till 5
miljarder kronor. Det här är förhållanden som den
föreliggande propositionen inte föreslår några
effektiva åtgärder mot. Den grupp som konsumerar
mest läkemedel är äldre personer som även är den
grupp som ofta behöver sjukhusvård på grund av
felmedicinering. I äldreboenden behövs det
läkemedelsronder som regelbundet går igenom
läkemedelsanvändningen i syfte att undvika
felmedicinering och överdosering. Utöver detta är
det en stor fördel om den äldre patienten har en
egen husläkare. Det skulle förbättra översikten över
patientens läkemedelskonsumtion och spara kostnader
för både patienter och samhället. Mot bakgrund av
det lidande som felanvändning av läkemedel
förorsakar patienterna, de ökande
läkemedelskostnaderna och kostnaderna för
konsekvenserna av felbehandlingen, är det nödvändigt
med en nationell handlingsplan för att åstadkomma en
optimal läkemedelsanvändning, dvs. rätt läkemedel
till rätt patient på rätt indikation i rätt dosering
under rätt behandlingstid och i rätt
administreringsform. Med det anförda föreslår jag
att regeringen bifaller motion So22 (fp) yrkande 1
och avslår motionerna So17 (c) yrkande 3, So284 (kd)
och So397 (v) yrkande 2.
29. Läkemedel och miljön (punkt 29)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So17 yrkande 8 och avslår
motionerna 2001/02:So426 yrkandena 2 och 3 och
2001/02:MJ291 yrkande 3.
Ställningstagande
Varje år kasseras 800 000 ton läkemedel. I
Socialstyrelsens rapport Läkemedel i miljön
diskuteras hälsohotet från läkemedelsrester.
Antibiotika kan vara svårt att bryta ned, vilket i
vissa fall leder till att rester av antibiotika
finns i dricksvatten och livsmedel som i sin tur
påverkar överkänsliga personer. Den senaste tiden
har det skett en ökning av användandet av hormonella
läkemedel som alltmer ses som ett miljöproblem.
Vissa narkosgaser har visat sig medverka till
nedbrytning av ozonskiktet. Vi anser att det är
angeläget att öka kunskapen och kontrollen av
läkemedel ur miljösynpunkt. Regeringen bör därför
snarast återkomma med ett åtgärdsprogram om
läkemedel ur miljösynpunkt. Med det anförda föreslår
jag att riksdagen bifaller motion So17 (c) yrkande 8
och avslår motionerna So426 (mp) yrkandena 2 och 3
och MJ291 (mp) yrkande 3.
30. Kvicksilver som konserveringsmedel
(punkt 30)
av Marianne Samuelsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So426 yrkande 1 och
2001/02:So636 yrkande 5.
Ställningstagande
Trots kunskaperna om att kvicksilver är riskabelt
oavsett mängd används fortfarande flera
kvicksilverföreningar som konserveringsmedel i
medicinska preparat, både till människor och djur.
Kemikalieinspektionen har föreslagit regeringen att
ge Läkemedelsverket i uppdrag att se över
användningen av kvicksilver i farmaceutiska och
veterinärmedicinska preparat. Jag anser att det är
hög tid att ett förbud utfärdas mot användning av
kvicksilver som konserveringsmedel i vacciner och
mediciner. Både försiktighetsprincipen och
produktvalsprincipen kan åberopas till stöd för ett
förbud. Kvicksilver som konserveringsmedel kan
ersättas av mindre riskabla substanser. Alternativt
kan man använda beredningsformer eller
förpackningsstorlekar där det inte är nödvändigt med
konserveringsmedel. Med det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motionerna So426 (mp) yrkande 1
och So636 (mp) yrkande 5.
31. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So264 yrkande 6 och
2001/02:So397 yrkande 1 samt avslår motionerna
2001/02:So17 yrkande 4, 2001/02:So331 yrkande 3,
2001/02:So369 yrkandena 3 och 4, 2001/02: So414
yrkandena 2 och 3, 2001/02:So523, 2001/02:Ub428
yrkande 5 och 2001/02:A212 yrkande 8.
Ställningstagande
En stor del av läkemedelsforskningen bedrivs endast
på män. Det är få läkemedelsföretag som har ett
medvetet genusperspektiv på forskningen. I dag är
det oftast mannen som är norm och doseringen är
därefter endast anpassad efter mindre vikt, längd
osv. Ofta hänvisar man till kvinnans fertilitet och
hormoncykel som negativa faktorer vid forskning på
nya preparat, trots att läkemedlet inte är riktat
enbart till män. Vidare är äldre kvinnor paradoxalt
nog inte med i kliniska prövningar, trots att de
samtidigt är de största användarna. Vi anser att det
bör vara ett krav vid lanseringen av nya läkemedel
att läkemedlet är utprovat och anpassat till både
kvinnor, män, barn och äldre. Med det anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna So264
(v) yrkande 6 och So397 (v) yrkande 1 samt avslår
motionerna So17 (c) yrkande 4, So331 (m) yrkande 3,
So369 (m) yrkandena 3 och 4, So414 (kd) yrkandena 2
och 3, So523 (mp), Ub428 (s) yrkande 5 och A212 (c)
yrkande 8.
32. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So414 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2001/02:So17 yrkande 4, 2001/02:So264
yrkande 6, 2001/02:So331 yrkande 3, 2001/02:So369
yrkandena 3 och 4, 2001/02:So397 yrkande 1,
2001/02:So414 yrkande 3, 2001/02:So523,
2001/02:Ub428 yrkande 5 och 2001/02:A212 yrkande 8.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att läkemedelsanvändningen ökar
alltmer. Under år 2000 skrevs det ut betydligt fler
dygnsdoser till kvinnor än till män. Samtidigt som
det skrivs ut fler läkemedel till kvinnor är dock
kostnaden per förskrivet läkemedel högre för män än
för kvinnor. Läkemedelsmönstret för kvinnor
respektive män måste bättre analyseras. Med det
anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion
So414 (kd) yrkande 2 samt avslår motionerna So17 (c)
yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m) yrkande 3,
So369 (m) yrkandena 3 och 4, So397 (v) yrkande 1,
So414 (kd) yrkande 3, So523 (mp), Ub428 (s) yrkande
5 och A212 (c) yrkande 8.
33. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So17 yrkande 4 och
2001/02:A212 yrkande 8 samt avslår motionerna
2001/02:So264 yrkande 6, 2001/02:So331 yrkande 3,
2001/02:So369 yrkandena 3 och 4, 2001/02: So397
yrkande 1, 2001/02:So414 yrkandena 2 och 3,
2001/02:So523 och 2001/02:Ub428 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt min uppfattning är kvinnoperspektivet starkt
eftersatt inom hälso- och sjukvården. Trots
vetskapen om skillnader i ämnesomsättningen
behandlas kvinnor och män lika i bl.a. kliniska
studier. Då männen inte har några störande
hormoncykler har resultaten ansetts lättare att
tolka. Detta innebär att de som faller utanför
normen riskerar feldosering med biverkningar. Då de
äldre utgör den största användargruppen, och är
överrepresenterade i statistiken över skador på
grund av läkemedel, är även de en grupp som måste
prioriteras vid utökad forskning på läkemedel. Även
barnperspektivet saknas inom den kliniska
läkemedelsforskningen. Jag anser att de systematiska
studierna kring läkemedelseffekter på olika
människor skall utökas, så att
läkemedelsbehandlingarna på sikt blir säkrare och
risken för onödiga skadeverkningar minskar.
Regeringen bör ta initiativ till en översyn av
utformningen av mediciner ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motionerna So17 (c) yrkande 4 och A212 (c)
yrkande 8 samt avslår motionerna So264 (v) yrkande
6, So331 (m) yrkande 3, So369 (m) yrkandena 3 och 4,
So397 (v) yrkande 1, So414 (kd) yrkandena 2 och 3,
So523 (mp) och Ub428 (s) yrkande 5.
34. Jämställdhetsaspekter m.m. (punkt 31)
av Marianne Samuelsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So523 samt avslår motionerna
2001/02:So17 yrkande 4, 2001/02: So264 yrkande 6,
2001/02: So331 yrkande 3, 2001/02:So369 yrkandena 3
och 4, 2001/02:So397 yrkande 1, 2001/02:So414
yrkandena 2 och 3, 2001/02:Ub428 yrkande 5 och
2001/02: A212 yrkande 8
Ställningstagande
Hjärtinfarkter hos kvinnor blir allt vanligare.
Kvinnor har dock svårare att klara en infarkt än
män. Detta beror till stor del på att kvinnor
uppvisar annorlunda symtom än vad männen gör. En
orsak är troligen att det är svårt att få rätt
medicindosering för kvinnor med bl.a. hjärtbesvär.
Normer för medicindosering baserade på kvinnokroppen
finns ännu inte. Doseringen av medicin vid olika
sjukdomstillstånd utgår från den manliga kroppen.
Den vetenskapliga forskningen, speciellt den
medicinska, är helt inriktad på män, och det är unga
män som är norm för alla standardvärden.
Förklaringen ligger i att forskare har tyckt att
kvinnor är svårare att pröva och ojämna i sina
livscykler och att hormoncyklerna innebär ett hinder
vid fastställande av medicindoseringsnormer. Jag
anser att det är viktigt att både kvinnor och män
utgör grunden för normering inom främst den
medicinska forskningen. Detta kommer att bidra till
att minska ohälsotalet och medverka till en bättre
helhetsbild av kvinnan samt uppmärksamma skillnader
mellan män och kvinnor av betydelse för både arbete
och fritid.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motion So523 (mp) samt avslår motionerna
So17 (c) yrkande 4, So264 (v) yrkande 6, So331 (m)
yrkande 3, So369 (m) yrkandena 3 och 4, So397 (v)
yrkande 1, So414 (kd) yrkandena 2 och 3, Ub428 (s)
yrkande 5 och A212 (c) yrkande 8,
35. Biverkningsrapportering (punkt 32)
av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So397 yrkande 3.
Ställningstagande
För att ett kvalitetssystem om läkemedel skall kunna
vara verkningsfullt måste biverkningsregister och
anmälningar om biverkningar fungera.
Läkemedelsverket har konstaterat att antalet
biverkningsrapporter 1999 sjönk jämfört med tidigare
år under 1990-talet. En orsak till detta är
förmodligen den ökande belastningen på sjukvården
som i sin tur innebär att biverkningsrapporteringen
nedprioriteras. Vi anser att det är viktigt att
biverkningsrapporteringen fungerar och att
producentobundna system skall prioriteras. Med det
anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion
So397 (v) yrkande 3.
36. 3 och 4 §§ förslaget till lag om ändring i
lagen (1996:1156) om receptregister
(punkt 35)
av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c),
Kerstin Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).
Under förutsättning av bifall till reservation 8.
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 3 och 4 §§ förslaget till lag om
ändring i lagen (1996:1156) om receptregister med
den ändringen att lagrummen ges den lydelse som
framgår av Reservanternas lagförslag, se bilaga 4.
Ställningstagande
Som framgår ovan anser vi inte att regeringens
förslag om att arbetsplatskod skall vara en av
förutsättningarna för att ett förskrivet läkemedel
skall omfattas av läkemedelsförmånerna bör
genomföras. De ändringar som regeringen föreslår i 3
och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister såvitt
gäller kravet på arbetsplatskod bör därför inte
genomföras. Bestämmelserna bör utformas på det sätt
som framgår av bilaga 4.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Läkemedelsförmånsnämndens uppgifter
(punkterna 68)
av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).
Som framgår ovan anser vi att förslaget om att
inrätta Läkemedelsförmånsnämnden bör avslås. För det
fall att förslaget om att inrätta nämnden skulle
vinna bifall vill vi framhålla följande.
Nämnden föreslås både kunna lyfta ut tidigare
subventionerade läkemedel ur subventionen och avgöra
om av Läkemedelsverket godkända läkemedel skall
omfattas av subventionen eller inte. Vi anser att
det är orimligt att läkemedel utesluts från
subvention på den grund som regeringen nu föreslår.
Enligt vår uppfattning är detta inte bara ett
ineffektivt sätt att försöka hindra kostnadsökningen
för läkemedelsnotan. Många människor kommer också
till att fara illa. Här finns stora risker för att
forskning och utveckling påverkas negativt och att
konkurrensen på den redan överreglerade
läkemedelsmarknaden snedvrids ytterligare samt att
förutsättningarna för en mångfald av läkemedel som
konkurrerar med varandra undergrävs. Flera med
varandra utbytbara läkemedel på marknaden som ingår
i subventionen ökar möjligheterna för
priskonkurrens. Förfarandet strider mot
marknadsmässiga principer eftersom redan etablerade
läkemedel gynnas och nya missgynnas. Det leder inte
bara till att konsumenterna går miste om
konkurrensfördelar utan också till att konkurrensen
snedvrids till nackdel för nyframtagna produkter.
Det är också viktigt ur tillgänglighetssynpunkt att
inte möjligheten för flera likartade läkemedel i
subventionssystemet slås undan eftersom enskilda
apotek i dag saknar många läkemedel i sitt sortiment
och dessutom inte kan leverera dem i tid.
Sammanfattningsvis anser vi att om ett godkänt
läkemedel ges på medicinskt befogad indikation är
det rimligt att det subventioneras.
Vi anser vidare att regeringen på ett alltför
lättvindigt avfärdat diagnosstyrd subvention. Enligt
vår uppfattning kan ett sådant avfärdande vara
riskfyllt eftersom det hindrar att subventionering
av läkemedel kan ges när det är medicinskt
motiverat. Produktstyrd subvention uppmuntrar till
att omoderna och mer kostnadskrävande metoder
tillämpas. Produktstyrning fokuserar heller inte på
patientens medicinska tillstånd i samma utsträckning
som diagnosstyrning. Produktstyrning av subventionen
kan i värsta fall leda till att allvarligt sjuka
patienter inte får medicinskt motiverade
behandlingar subventionerade medan förskrivning i
förebyggande syfte däremot kan uppfylla krav för
subventionering.
Slutligen vill vi framhålla att frågan om
subvention enligt vår uppfattning bör avgöras vid
förskrivningstillfället. Dialogen mellan läkare och
patient måste vara avgörande för
subventionsbeslutet.
Läkemedelskommittéerna m.m. (punkt
10)
av Kenneth Johansson (c).
Centerpartiet ställer sig bakom förslaget om att
inrätta en särskild nämnd, Läkemedelsförmånsnämnden,
med ansvar för beslut rörande subventionering och
prisreglering av läkemedel. Centerpartiet
tillstyrker också sammansättningen i den nya
nämnden. Jag vill emellertid framhålla att om den
nya nämnden skall lyckas är en dialog mellan
sjukvårdshuvudmän, patient- och
intresseorganisationer nödvändig. Nämnden bör därför
utarbeta former för dialog mellan sjukvårdshuvudmän,
patient- och intresseorganisationer.
Arbetsplatskoder (punkt 13)
av Marianne Samuelsson (mp).
Miljöpartiet delar regeringens bedömning att
användning av arbetsplatskod och förskrivarkod på
recept har stor betydelse för möjligheterna att
följa upp förskrivning och användning av läkemedel.
Vi ställer oss därför bakom propositionens förslag
om att arbetsplatskod bör utgöra en av
förutsättningarna för att ett förskrivet läkemedel
skall omfattas av läkemedelsförmånen. På sikt anser
vi dock att ett system med individuella koder bör
införas för alla förskrivare. Härigenom kommer
möjligheterna att utöva tillsyn att förbättras. Till
detta system kan också äldre yrkesutövare anslutas.
Läkemedelsreklam (punkt 25)
av Ingrid Burman och Rolf Olsson (v).
Vänsterpartiet ser positivt på att formerna för den
framtida läkemedelsreklamen i samhället blir föremål
för en översyn. Vi önskar emellertid framhålla
följande. Läkemedelsföretagen riktar i allt större
utsträckning sin reklam direkt till konsumenten. En
hel del av denna reklam har lättvindiga
beskrivningar av läkemedlets verkan och framför allt
redovisas inte eventuella risker eller alternativ.
Vänsterpartiet anser inte att den typen av reklam
passar för läkemedel utan att läkemedel skall
presenteras på ett neutralt och informativt sätt. På
sikt anser vi att ett förbud bör införas mot reklam
för receptbelagda läkemedel riktade direkt till
konsumenterna.
Översyn av läkemedelslagen (punkt
32)
av Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Lars Elinderson (m).
I enlighet med vad vi anfört i motion So19 yrkande
8 bör receptfria läkemedel få säljas i
dagligvaruhandeln. Det skulle innebära att
konsumenterna får god tillgänglighet till receptfria
läkemedel. Vidare minimeras risken för skadliga
biverkningar eftersom de läkemedel som säljs skall
vara godkända av Läkemedelsverket.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:63 De nya läkemedelsförmånerna
har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om läkemedelsförmåner m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister,
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
dels godkänner vad regeringen föreslår om inrättande
av en ny myndighet samt dess huvudsakliga uppgifter
(avsnitt 5.2.1).
Följdmotioner
2001/02:So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Läkemedelsförmånsnämnden bör utarbeta former för
dialog mellan sjukvårdshuvudmän, patient- och
intresseorganisationer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kontinuerlig
vidareutbildning för förskrivare, hälso- och
sjukvårdspersonal och konsumenter.
3. Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett
åtgärdspaket för att motverka felanvändning av
läkemedel.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade systematiska
studier kring läkemedelseffekter på olika grupper
i samhället.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en gemensam fond
för fortbildning.
6. Riksdagen begär hos regeringen en utredning, i
syfte att se över konsekvenserna av införandet av
ett samlat högkosntnadsskydd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kostnadsfria
läkemedel inom den avancerade hemsjukvården.
8. Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett
åtgärdsprogram för kontroll av läkemedel ur
miljösynpunkt.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att läkare som
inte har en fast arbetsplats eller står utanför
hälso- och sjukvården bör förses med en särskild
kod i syfte att kunna förskriva subventionerade
läkemedel.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avmonopolisering
av Apoteket AB.
2001/02:So18 av Margit Gennser (m):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
inrätta en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fri prissättning
på läkemedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av ett
frivilligt förbetalningssystem av läkemedel.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffandet av
det statliga apoteksmonopolet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
marginalsättningen skall vara oförändrad under den
tid som åtgår för att avveckla apoteksmonopolet
och övrig policy gällande verksamheten i princip,
vilket innebär att monopolets lager- och
leveransberedskap skall fullföljas som tidigare.
6. Riksdagen avslår regeringens förslag om
dosdispensering och begär att regeringen
återkommer med ett förslag som inte förhindrar
konkurrens på detta område.
2001/02:So19 av Chris Heister m.fl. (m):
1. Riksdagen avslår förslaget om tillsättandet av en
läkemedelsförmånsnämnd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fri prissättning
på läkemedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för när
subvention får ske.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fördelarna med
diagnosstyrd subvention av läkemedel.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod.
6. Riksdagen avslår regeringens förslag om utbyte av
läkemedel vid apotek.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad receptfrihet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försäljning av
receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den fria
förskrivningsrätten.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beslut om
subventionering av läkemedel vid
förskrivningstillfället.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvidgat
förskrivarstöd.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om producent- och
producentobunden information.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
ekonomiska incitament för att öka användningen av
startförpackningar.
14. Riksdagen avslår förslaget om fullständiga
läkemedelsförråd i särskilda boenden.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbättrat
högkostnadsskydd.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
marknadslösningarnas betydelse för användning av
generika och parallellimporterade läkemedel.
17. Riksdagen beslutar att avveckla apoteksmonopolet
i enlighet med vad som anförs i motionen.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frikoppling av
subventionen från handelspriset.
2001/02:So20 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om läkarnas fria
förskrivningsrätt samt förskrivar- och
arbetsplatskoder och läkemedelsförsörjning i
särskilda boendeformer för äldre och i hemsjukvård.
2001/02:So21 av Helena Hillar Rosenqvist och
Kerstin-Maria Stalin (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att det vid sidan av systemet med
arbetsplatskod bör införas ett särskilt kodsystem
för enskilda läkare med förskrivningsrätt som ej
har tillgång till sådan arbetsplatskod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett sådant särskilt kodsystem på samma
sätt som arbetskod medger rätt till
subventionering av läkemedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att de läkare med ett sådant särskilt
kodsystem även skall få tillgång till det
elektroniska förskrivarstöd som är under
utveckling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av ett avvägt undantag för utbyte
av läkemedel vid små prisskillnader när det gäller
recept för längre tidsperioder.
2001/02:So22 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
handlingsplan för att minska felmedicinering m.m.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod och
förskrivarkod för läkare utan fast arbetsplats
inom hälso- och sjukvården.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett rättvisare
högkostnadsskydd.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stimulansbidrag
för elektroniskt förskrivarstöd.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildningsfrågor.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
läkemedelsanvändning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
Apotekets monopol.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dosdispensering.
2001/02:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
läkemedelskommittéernas betydelse för god
läkemedelshantering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
Läkemedelsförmånsnämndens praxis.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheter till
undantag för särskilt utsatta patientgrupperingar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alltför täta
utbyten av läkemedel.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ansvarsfrågan vid
utbyte av läkemedel.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsplatskod som
följer kompetensen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tydligare
riktlinjer för utarbetandet av ett register för
läkemedelsprofiler.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om viss ersättning
för obrutna förpackningar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Apotekets monopol
på dosdispensering.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten och
landstingen tar ett gemensamt ansvar för
utvecklandet av elektroniskt förskrivarstöd och
elektronisk receptöverföring.
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas.
Motioner från allmänna motionstiden
2001
2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav vid lansering
av läkemedel.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbud mot reklam
för receptbelagda läkemedel.
2001/02:So284 av Kenneth Lantz (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att låta utreda hur
överskrivande läkare kan kontrolleras.
2001/02:So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att kvinnor
och män skall inkluderas i klinisk
läkemedelsprövning och att resultaten analyseras
könsspecifikt.
2001/02:So354 av Margareta Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om förskrivning
av läkemedel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att höja
läkarnas kunskapsnivå beträffande förskrivning av
läkemedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att verka för
att arbetet mellan läkare och farmaceuter
utvidgas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
läkemedelskommitté med den inriktning som anges i
motionen.
2001/02:So369 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om könsspecifik
information om läkemedel.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genusperspektiv på
klinisk läkemedelsprövning och analys.
2001/02:So395 av Patrik Norinder och Lars Elinderson
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tolkning av
läkemedelslagen.
2001/02:So397 av Rolf Olsson m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på att
läkemedel vid lansering skall vara utprovade och
anpassade efter både kvinnor och män.
2. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en
fördjupad utredning av läkemedelsförskrivningar i
förhållande till angivna rekommendationer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
biverkningsrapporteringar och producentobundna
system.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbud mot
patientriktad reklam för receptbelagda läkemedel
och producentobunden utbildning.
2001/02:So414 av Ulla-Britt Hagström (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
läkemedelsmönstret för kvinnor respektive män
bättre analyseras.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
jämställdhetsmärkning av läkemedel genomförs.
2001/02:So426 av Gudrun Lindvall (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av ett förbud mot kvicksilver som
konserveringsmedel i läkemedel och vacciner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av ett förbud mot att använda
titandioxid som färgtillsats i läkemedel.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att kartlägga användningen av andra
färgämnen och läkemedelstillsatser i läkemedel.
2001/02:So431 av Margareta Cederfelt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att läkemedelslagen skall
utredas.
2001/02:So433 av Désirée Pethrus Engström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om läkemedelskostnader och
samhällsekonomiska konsekvenser.
2001/02:So484 av Chatrine Pålsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna för att åter låta Viagra och
Xenical omfattas av läkemedelssubventionen.
2001/02:So521 av Mariann Ytterberg och Barbro
Hietala Nordlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
nuvarande regelverk för leverans av receptbelagda
läkemedel från läkemedelsföretagen till Apoteket AB
samt av gällande dispensregler hos Läkemedelsverket.
2001/02:So523 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att medicinsk forskning
snarast bör initieras för att ta fram
doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på
den kvinnliga kroppen.
2001/02:So553 av Kristina Zakrisson och Monica Öhman
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om läkemedel för människor med
psykiskt handikapp.
2001/02:So558 av Karin Jeppsson och Eva Arvidsson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av testdos vid
medicinering.
2001/02:So570 av Gunnar Axén (m):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning rörande generisk förskrivning och
användning av generiska namn.
2001/02:So572 av Lena Ek (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kompetenssamverkan för att
minska läkemedelsrelaterade problem.
2001/02:So636 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvicksilver som
konserveringsmedel.
2001/02:Ub428 av Sonja Fransson m.fl. (s):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
driva på så att EU inför krav på att läkemedel för
kvinnor även testas på kvinnor innan godkännande.
2001/02:MJ291 av Barbro Feltzing (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ekologiska
aspekter på läkemedel.
2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
utformningen av läkemedel ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
2.1 Förslag till lag om
läkemedelsförmåner m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om
läkemedelsförmåner, prisreglering av varor som ingår
i förmånen och andra därmed sammanhängande frågor.
2 § Med läkemedel avses i denna lag varor som är
avsedda att tillföras människor för att förebygga,
påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på
sjukdom eller att användas i likartat syfte.
3 § Vad som i denna lag sägs om landsting gäller
även kommuner som inte ingår i ett landsting.
Förmånsberättigade personer
4 § Rätt till förmåner enligt denna lag har
1. den som är bosatt i Sverige, och
2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt
till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom eller
moderskap enligt vad som följer av rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen.[1]
Rätt till förmåner enligt 5 och 21 §§ med undantag
för varor som avses i 19 § andra punkten har även
den som i annat fall, utan att vara bosatt i
Sverige, har anställning här.
Särskilda bestämmelser om kostnadsfria läkemedel
gäller för dem som får sjukhusvård som avses i 5 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap.
4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt för
den som åtnjuter hemsjukvård som avses i 3 e eller
18 d § hälso- och sjukvårdslagen och för den som bor
i sådan särskild boendeform som avses i 18 d § samma
lag.
Läkemedelsförmånernas innehåll
5 § Med läkemedelsförmåner enligt denna lag avses
ett skydd mot höga kostnader vid inköp av sådana
förmånsberättigade varor som avses i 15 och 18 §§.
Förmånerna innebär en reducering av den enskildes
kostnader för sådana varor.
Kostnadsreduceringen beräknas på den sammanlagda
kostnaden för varor som den förmånsberättigade köper
under ett år räknat från det första
inköpstillfället. Reduceringen lämnas vid varje
inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda
kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta
varorna.
Så länge den sammanlagda kostnaden inte överstiger
900 kronor lämnas ingen kostnadsreducering. När den
sammanlagda kostnaden överstiger detta belopp, utgör
kostnadsreduceringen
1. 50 procent av den del som överstiger 900 kronor
men inte 1 700 kronor,
2. 75 procent av den del som överstiger 1 700
kronor men inte 3 300 kronor,
3. 90 procent av den del som överstiger 3 300
kronor men inte 4 300 kronor, samt
4. hela den del av den sammanlagda kostnaden som
överstiger 4 300 kronor.
Har en förälder eller har föräldrar gemensamt
flera barn under 18 år i sin vård, tillämpas
bestämmelserna i andra och tredje styckena gemensamt
för barnen. Kostnadsreducering gäller under ett år
räknat från första inköpstillfället även för barn
som under denna tid fyller 18 år. Med förälder avses
även fosterförälder. Som förälder räknas även den
som en förälder stadigvarande sammanbor med och som
är eller har varit gift eller har eller har haft
barn med föräldern.
6 § Föreskrifterna i 5 § tillämpas i fråga om ett
läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna om det
har förskrivits för människor av läkare, tandläkare,
sjuksköterska, barnmorska eller legitimerad
tandhygienist i syfte att förebygga, påvisa, lindra
eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller i
likartat syfte och under förutsättning att receptet
är försett med en kod som identifierar den
arbetsplats som receptutfärdaren tjänstgör vid
(arbetsplatskod).
Läkemedelsförmånsnämnden
7 § Läkemedelsförmånsnämnden beslutar om ett
läkemedel eller en vara som avses i 18 § skall ingå
i läkemedelsförmånerna och fastställer för-
säljningspris för läkemedlet eller varan.
8 § Den som marknadsför ett läkemedel eller en vara
som avses i 18 § får ansöka om att läkemedlet eller
varan skall ingå i läkemedelsförmånerna enligt denna
lag. Sökanden skall visa att villkoren enligt 15 §
är uppfyllda och lägga fram den utredning som behövs
för att ett försäljningspris skall kunna
fastställas.
9 § Innan Läkemedelsförmånsnämnden meddelar beslut i
frågor som avses i 7 § skall sökanden och
landstingen ges tillfälle till överläggningar med
nämnden.
10 § Läkemedelsförmånsnämnden får på eget initiativ
besluta att ett läkemedel eller en annan vara som
ingår i läkemedelsförmånerna inte längre skall ingå
i förmånerna.
11 § Om det finns särskilda skäl får
Läkemedelsförmånsnämnden besluta att ett läkemedel
eller en annan vara skall ingå i
läkemedelsförmånerna endast för ett visst
användningsområde.
Läkemedelsförmånsnämndens beslut får förenas med
andra särskilda villkor.
12 § På begäran av den som marknadsför ett läkemedel
eller en vara som avses i 18 § skall
Läkemedelsförmånsnämnden besluta att läkemedlet
eller varan inte längre skall ingå i
läkemedelsförmånerna.
13 § En fråga om ändring av ett tidigare fastställt
försäljningspris får, förutom på eget initiativ av
Läkemedelsförmånsnämnden, tas upp av nämnden på
begäran av den som marknadsför läkemedlet eller
varan eller av ett landsting. Den som begär
ändringen har även rätt till överläggningar med
nämnden. Om inte överläggningar begärs kan nämnden
fastställa det nya priset på grundval av tillgänglig
utredning.
14 § Ett fastställt försäljningspris för ett
läkemedel eller en vara som avses i 18 § skall inte
längre gälla om godkännandet för försäljning av
läkemedlet eller varan upphör att gälla eller
Läkemedelsförmånsnämnden beslutar att läkemedlet
eller varan inte längre skall ingå i läkemedelsför-
månerna.
Läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna
15 § Ett receptbelagt läkemedel skall omfattas av
läkemedelsförmånerna och försäljningspris skall
fastställas för läkemedlet under förutsättning
1. att kostnaderna för användning av läkemedlet,
med beaktande av bestämmelserna i 2 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), framstår som rimliga från
medicinska, humanitära och samhällsekonomiska
synpunkter, och
2. att det inte finns andra tillgängliga läkemedel
eller behandlingsmetoder som enligt en sådan
avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar
som avses i 4 § läkemedelslagen (1992:859) är att
bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga.
16 § Om Läkemedelsförmånsnämnden så beslutar med
tillämpning av de i 15 § angivna villkoren, skall
ett sådant läkemedel som godkänts enligt 5 § första
stycket andra meningen läkemedelslagen (1992:859)
eller omfattas av tillstånd enligt tredje stycket i
samma paragraf ingå i läkemedelsförmånerna utan
hinder av att ett försäljningspris inte har fast-
ställts för läkemedlet.
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om förutsättningarna
för att ett visst receptfritt läkemedel eller en
viss grupp av sådana läkemedel skall ingå i
läkemedelsförmånerna.
Andra varor som ingår i läkemedelsförmånerna
18 § Läkemedelsförmånerna skall, när beslut fattas
enligt 7 §, omfatta
1. varor på vilka 3 § läkemedelslagen (1992:859)
är tillämplig och som förskrivs enbart i
födelsekontrollerande syfte av läkare eller barnmor-
skor, och
2. förbrukningsartiklar som behövs vid stomi och
som förskrivs av läkare eller av annan som
Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.
Särskilda bestämmelser om vissa varor
19 § Förbrukningsartiklar som behövs för att
tillföra kroppen ett läkemedel eller behövs för
egenkontroll av medicinering skall tillhandahållas
kostnadsfritt om de på grund av sjukdom förskrivs av
läkare eller tandläkare eller av någon annan som
Socialstyrelsen förklarat behörig därtill.
20 § Om regeringen föreskriver det, har den som är
under 16 år rätt till reducering av sina kostnader
för inköp av sådana av läkare förskrivna livsmedel
som avses i 20 § livsmedelslagen (1971:511) med det
belopp som vid varje inköpstillfälle överstiger 120
kronor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer fastställer villkor för reduceringen av
kostnaderna för sådana livsmedel.
Kostnaderna för livsmedlen får inte räknas samman
med köp av sådana läkemedel, födelsekontrollerande
medel och förbrukningsartiklar som avses i 15 och 18
§§.
Utbyte av läkemedel på apotek
21 § Om ett läkemedel som ingår i
läkemedelsförmånerna har förskrivits och det på det
enskilda apoteket finns ett eller flera billigare
utbytbara sådana läkemedel skall, med de undantag
som följer av tredje stycket, läkemedlet bytas ut
mot det billigaste tillgängliga läkemedlet.
Ett läkemedel är inte utbytbart, om det skiljer
sig från det förskrivna läkemedlet i sådan grad att
det inte kan anses utgöra en likvärdig motsvarighet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer beslutar vilka läkemedel som är utbytbara.
Ett läkemedel får inte bytas ut om den som
utfärdat receptet på medicinska grunder har motsatt
sig ett utbyte. Läkemedlet får inte heller bytas ut
om patienten betalar mellanskillnaden mellan det
försäljningspris som fastställts för det förskrivna
läkemedlet och motsvarande pris för det billigaste
utbytbara läkemedel som finns tillgängligt. Om något
annat utbytbart läkemedel finns tillgängligt, kan
utbyte ske mot detta läkemedel om patienten betalar
mellanskillnaden mellan det pris som fastställts för
detta läkemedel och motsvarande pris för det
billigaste utbytbara läkemedlet.
Apoteket skall i förekommande fall upplysa
patienten om att utbyte kommer i fråga och om
patientens rätt att mot betalning av mellanskill-
naden i pris erhålla det förskrivna läkemedlet. När
utbyte sker, skall apoteket skriftligen underrätta
den som utfärdat receptet.
Kostnader för förmåner m.m.
22 § Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts
av det landsting inom vars område den berättigade är
bosatt.
Om den berättigade inte är bosatt inom något
landstings område, skall det landsting inom vars
område den berättigade är förvärvsverksam eller, när
det gäller en person som är arbetslös, det landsting
inom vars område personen är registrerad som
arbetssökande, svara för kostnader för förmåner
enligt denna lag. När det gäller den som är
berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap
av familjemedlem till anställd eller egenföretagare
enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71, skall i
stället det landsting inom vars område den anställde
eller egenföretagaren är förvärvsverksam eller
registrerad som arbetssökande svara för kostnaderna
för förmånerna.
I andra fall än som avses i första och andra
styckena ersätts kostnaderna av det landsting inom
vars område den som förskrivit en förmånsberättigad
vara har sin verksamhetsort.
23 § Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av
det landsting som enligt 22 § har att svara för
kostnaden för förmånerna.
Utlämnande av uppgifter
24 § Läkemedelsverket skall på begäran av
Läkemedelsförmånsnämnden lämna uppgifter om ett
läkemedel till nämnden om uppgifterna behövs för
prövning enligt denna lag.
Kredit
25 § Kredit som lämnas av Apoteket Aktiebolag för
inköp av läkemedel och andra varor enligt denna lag
och som inte överstiger 1 800 kronor omfattas inte
av bestämmelserna i 6, 7 och 9 §§
konsumentkreditlagen (1992:830).
Överklagande
26 § Beslut som Läkemedelsförmånsnämnden eller ett
landsting i ett enskilt fall meddelar enligt denna
lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002 då
lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m. upphör att gälla.
2. Receptbelagda läkemedel och andra varor för
vilka Riksförsäkringsverket fastställt
försäljningspris enligt den äldre lagen skall ingå i
läkemedelsförmånerna. Detta gäller dock inte
läkemedel och varor som inte omfattas av
högkostnadsskydd.
3. Ansökningar rörande fastställande av
försäljningspris som vid tidpunkten för
ikraftträdandet är anhängiga hos
Riksförsäkringsverket skall därefter handläggas av
Läkemedelsförmånsnämnden. En sådan ansökan skall
anses avse en begäran om att läkemedlet eller varan
skall ingå i läkemedelsförmånerna.
4. Vid överklagande av ett beslut av
Riksförsäkringsverket som har meddelats före
ikraftträdandet skall den äldre lagen tillämpas. Om
ett försäljningspris fastställs skall läkemedlet
eller varan ingå i läkemedelsförmånerna.
5. Förmåner som uppkommit för enskild enligt 4 § i
den äldre lagen skall anses som läkemedelsförmåner
enligt den nya lagen.
6. Ett recept som utfärdats före ikraftträdandet
får expedieras inom läkemedelsförmånerna trots att
det saknar arbetsplatskod.
**FOOTNOTES**
[1]: EGT L 149, 5. 7.1971, s. 416 (Celex
31971R1408).
2.2 Förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen
(1996:1156) om receptregister skall ha följande
lydelse.
---------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
1 §[2]1
-----------------------------------------------------
För de ändamål som anges För de ändamål som
i 3 § får Apoteket anges i 3 § får Apoteket
Aktiebolag med hjälp av Aktiebolag med hjälp av
automatisk databehandling automatisk databehandling
föra ett register över föra ett register över
förskrivningar av förskrivningar av
läkemedel och andra läkemedel och andra
varor, som omfattas av varor, som omfattas av
lagen (1996:1150) om lagen (2002:000) om
högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner m.m.
av läkemedel m.m. (receptregister).
(receptregister).
-----------------------------------------------------
3 §[3]2
-----------------------------------------------------
Receptregistret får Receptregistret får
användas för användas för
1. registrering av 1. registrering av
underlaget för underlaget för
tillämpningen av tillämpningen av
bestämmelserna om bestämmelserna om
högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner vid
av läkemedel m.m., köp av läkemedel m.m.,
-----------------------------------------------------
2. debiteringen till landstingen,
3. ekonomisk uppföljning och framställning av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och redovisning till landstingen av
uppgifter för ekonomisk uppföljning och framställning
av statistik,
5. registrering och redovisning till förskrivare,
till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och till läkemedelskommittéer enligt lagen
(1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för
medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring
i hälso- och sjukvården,
6. registrering och redovisning till Socialstyrelsen
av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering,
kvalitetssäkring, epidemiologiska undersökningar,
forskning och framställning av statistik, och
7. registrering av dosexpedierade läkemedel.
-----------------------------------------------------
Användningen enligt Användningen enligt
första stycket 1 och 7 första stycket 1 och 7
får endast omfatta den får endast omfatta den
som har lämnat sitt som har lämnat sitt
samtycke till det. För samtycke till det. För
ändamålet enligt första ändamålet enligt första
stycket 2 får inte stycket 2 får inte
redovisas andra uppgifter redovisas andra uppgifter
som kan hänföras till som kan hänföras till nå-
någon enskild person än gon enskild person än
inköpsdag, kostnad, inköpsdag, kostnad,
kostnadsreducering och kostnadsreducering och
patientens personnummer. patientens personnummer.
Ändamålen enligt första Ändamålen enligt första
stycket 3, 4 och 5 stycket 3 och 5 omfattar
omfattar inte några inte några åtgärder som
åtgärder som innebär att innebär att uppgifter som
uppgifter som kan kan hänföras till någon
hänföras till någon enskild person redovisas.
enskild person redovisas. Ändamålen enligt första
Ändamålet enligt första stycket 4 omfattar inte
stycket 5 omfattar dock några åtgärder som
redovisning av uppgifter innebär att uppgifter som
som kan hänföras till en kan hänföras till någon
enskild förskrivare enskild patient
såvitt gäller den redovisas. Ändamålet
redovisning som lämnas enligt första stycket 5
till samma förskrivare omfattar dock redovisning
och den redovisning som av uppgifter som kan
lämnas till hänföras till en enskild
verksamhetschefen vid den förskrivare såvitt gäller
enhet vid vilken den redovisning som
förskrivaren tjänstgör. lämnas till samma för-
För ändamålet enligt skrivare och den
första stycket 6 får redovisning som lämnas
redovisning av uppgifter till verksamhetschefen
som kan hänföras till vid den enhet vid vilken
någon enskild person förskrivaren tjänstgör.
göras endast i fråga om För ändamålet enligt
den som har lämnat sitt första stycket 6 får
samtycke till det. redovisning av uppgifter
Förskrivningsorsak får som kan hänföras till
redovisas endast för de någon enskild person
ändamål som anges i göras endast i fråga om
första stycket 4, 5 och den som har lämnat sitt
6. samtycke till det.
Förskrivningsorsak får
redovisas endast för de
ändamål som anges i
första stycket 4, 5 och
6.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
I den utsträckning det I den utsträckning det
behövs för behövs för
registerändamålen enligt registerändamålen enligt
3 § får receptregistret 3 § får receptregistret
innehålla följande innehålla följande
uppgifter som kan uppgifter som kan
hänföras till enskilda hänföras till enskilda
personer: personer:
1. inköpsdag, vara, 1. inköpsdag, vara,
mängd, dosering, kostnad mängd, dosering, kostnad
och kostnadsreducering och kostnadsreducering
enligt lagen (1996:1150) enligt lagen (2002:000)
om kostnadsskydd vid köp om läkemedelsförmåner
av läkemedel m.m., m.m.,
-----------------------------------------------------
2. förskrivningsorsak,
3. patientens namn, personnummer och
folkbokföringsort samt postnumret i patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4. förskrivarens namn, 4. förskrivarens namn,
yrke, specialitet, och yrke, specialitet,
arbetsplats, och arbetsplats och
arbetsplatskod, och
-----------------------------------------------------
5. samtycke enligt 3 § andra stycket.
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002
**FOOTNOTES**
[2]:1 Senaste lydelse 2000:358.
[3]:2 Senaste lydelse 2000:358.
2.3 Förslag till lag om
ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)[4]1 att det i lagen skall
införas två nya paragrafer, 3 e och 18 d §§, av
följande lydelse.
--------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 e §
------------------------------------------------------
Landstinget får erbjuda
den som får hälso- och
sjukvård i hemmet
(hemsjukvård) läkemedel
utan kostnad.
-----------------------------------------------------
18 d §
-----------------------------------------
Landstinget får på
framställning av en
kommun inom
landstinget erbjuda
samtliga som bor i
en viss särskild
boendeform som avses
i 5 kap. 5 § andra
stycket social-
tjänstlagen
(2001:453) eller i
en del av en sådan
boendeform läkemedel
ur läkemedelsförråd
vid det särskilda
boendet.
Sådana förråd kan
antingen vara förråd
som innehåller fler-
talet av de
läkemedel som de
boende behöver
(fullständigt för-
råd) eller förråd
enbart för vissa
basläkemedel
(akutförråd).
Landstinget får
även på framställ-
ning av en kommun
inom landstinget
erbjuda den som
genom kommunens
försorg får hemsjuk-
vård läkemedel ur
sådana förråd som
avses i första
stycket.
Läkemedel ur
förråden skall vara
kostnadsfria för de
boende som avses i
första stycket och
för de enskilda som
får hemsjukvård
enligt tredje
stycket.
Landstinget svarar
för kostnaderna för
läkemedel som rekvi-
reras till de förråd
som avses i första
stycket.
-----------------------------------------
2.4 Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 26 § sekretesslagen (1980:100)[5]1
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
8 kap.
-----------------------------------------------------
26 §[6]2
-----------------------------------------------------
Om en uppgift som Om en uppgift som
omfattas av sekretess hos omfattas av sekretess hos
Riksförsäkringsverket Läkemedelsförmånsnämnden
enligt 6 § första stycket enligt 6 § första stycket
1 har lämnats till ett 1 har lämnats till ett
landsting eller en kommun landsting eller en kommun
som inte ingår i ett som inte ingår i ett
landsting i samband med landsting i samband med
sådana överläggningar som sådana överläggningar som
avses i 3 § lagen avses i 9 och 13 §§ lagen
(1996:1150) om högkost- (2002:000) om läke-
nadsskydd vid köp av medelsförmåner m.m.,
läkemedel m.m., gäller gäller sekretessen även
sekretessen även hos hos landstinget eller
landstinget eller kommunen. Detta gäller
kommunen. Detta gäller dock inte om en
dock inte om en sekretessbestämmelse till
sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse
skydd för samma intresse ändå är tillämplig på
ändå är tillämplig på uppgiften hos landstinget
uppgiften hos landstinget eller kommunen.
eller kommunen.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002. Äldre bestämmelser skall
alltjämt gälla med avseende på uppgifter som omfattas av sekretess hos
Riksförsäkringsverket och som före ikraftträdandet lämnades till ett
landsting eller en kommun.
**FOOTNOTES**
[4]:____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.
1 Lagen omtryckt 1992:567.
[5]:1 Lagen omtryckt 1992:1474.
[6]:2 Senaste lydelse 1997:794.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring[7]1 skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
19 kap.
-----------------------------------------------------
2 §[8]2
-----------------------------------------------------
Sjukförsäkringen och de allmänna försäkringskassornas förvaltning av
denna finansieras genom avgifter som avses i 1 §.
Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och
lagen (1991:1047) om sjuklön. Statsbidrag får också lämnas
för förvaltning enligt första stycket.
-----------------------------------------------------
Statsbidrag får vidare Statsbidrag får vidare
lämnas med viss del av lämnas med viss del av
kostnaderna för den kostnaderna för den
allmänna försäkringen för allmänna försäkringen för
förmåner enligt lagen förmåner enligt lagen
(1996:1150) om (2002:000) om
högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner m.m.
av läkemedel m.m. samt samt för Centrala
för Centrala studiestödsnämnden med
studiestödsnämnden med anledning av att sådana
anledning av att sådana studielån som belöper på
studielån som belöper på en studerandes sjukperiod
en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen
enligt studiestödslagen (1999:1395) eller
(1999:1395) eller bestämmelser som har
bestämmelser som har meddelats med stöd av den
meddelats med stöd av den lagen inte skall
lagen inte skall återbetalas.
återbetalas.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002
**FOOTNOTES**
[7]:1 Lagen omtryckt 1982:120.
[8]:2 Senaste lydelse 1999:1397.
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Lydelse enligt Utskottets förslag
proposition 2001/02:91
-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Receptregistret får Receptregistret får
användas för användas för
1. registrering av 1. registrering av
underlaget för underlaget för
tillämpningen av tillämpningen av
bestämmelserna om bestämmelserna om
högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner vid
av läkemedel m.m., köp av läkemedel m.m.,
-----------------------------------------------------
2. debiteringen till landstingen,
3. ekonomisk uppföljning och framställning av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och redovisning till landstingen av
uppgifter för ekonomisk uppföljning och
framställning av statistik,
5. registrering och redovisning till förskrivare,
till verksamhetschefer enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-
téer enligt lagen (1996:1157) om
läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk
uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i
hälso- och sjukvården,
6. registrering och redovisning till
Socialstyrelsen av uppgifter för medicinsk
uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,
epidemiologiska undersökningar, forskning och
framställning av statistik,
7. registrering av dosexpedierade läkemedel, och
-----------------------------------------------------
8. registrering och redovisning till Socialstyrelsen
av uppgifter om enskild läkares eller tandläkares
förskrivning av narkotiskt läkemedel, för styrelsens
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område.
-----------------------------------------------------
Användning av receptregistret för sådan registrering
som avses i första stycket 1 och 7 får inte omfatta
annan än den som har lämnat sitt samtycke till
registreringen. För ändamål som avses i första
stycket 2 får uppgifter som kan hänföras till en
enskild person inte omfatta annat än inköpsdag,
kostnad, kostnadsreducering och patientens
personnummer.
-----------------------------------------------------
För ändamål som avses i För ändamål som avses i
första stycket 3, 4, 5 första stycket 3, 5 och 8
och 8 får inga uppgifter får inga uppgifter
redovisas som kan redovisas som kan
hänföras till en enskild hänföras till en enskild
person. Dock får person. Ändamålen enligt
uppgifter som kan första stycket 4 får inte
hänföras till en enskild omfatta några åtgärder
förskrivare ingå i som innebär att uppgifter
redovisning enligt första som kan hänföras till
stycket 5 till samma någon enskild patient
förskrivare och till redovisas. Dock får
verksamhetschefen vid den uppgifter som kan
enhet vid vilken hänföras till en enskild
förskrivaren tjänstgör förskrivare ingå i
samt i redovisning enligt redovisning enligt första
första stycket 8 till stycket 5 till samma
Socialstyrelsen. förskrivare och till
verksamhets-chefen vid
den enhet vid vilken
förskrivaren tjänstgör
samt i redovisning enligt
första stycket 8 till
Socialstyrelsen.
-----------------------------------------------------
För ändamål som avses i första stycket 6 får
uppgifter som kan hänföras till en enskild person
redovisas endast med den berörda personens samtycke.
Förskrivningsorsak får redovisas endast för de
ändamål som avses i första stycket 4, 5 och 6.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
I den utsträckning det I den utsträckning det
behövs för behövs för
registerändamålen enligt registerändamålen enligt
3 § får receptregistret 3 § får receptregistret
innehålla följande innehålla följande
uppgifter som kan uppgifter som kan
hänföras till enskilda hänföras till enskilda
personer: personer:
1. inköpsdag, vara, 1. inköpsdag, vara,
mängd, dosering, kostnad mängd, dosering, kostnad
och kostnadsreducering och kostnadsreducering
enligt lagen (1996:1150) enligt lagen (2002:000)
om högkostnadsskydd vid om läkemedelsförmåner
köp av läkemedel m.m., m.m.,
-----------------------------------------------------
2. förskrivningsorsak,
3. patientens namn, personnummer och
folkbokföringsort samt postnumret i patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4. förskrivarens namn, 4. förskrivarens namn,
yrke, specialitet, yrke, specialitet,
arbetsplats och, vad arbetsplats,
avser läkares eller arbetsplatskod och, vad
tandläkares förskrivning avser läkares eller
av narkotiskt läkemedel, tandläkares förskrivning
förskrivarkod, och av narkotiskt läkemedel,
förskrivarkod och
-----------------------------------------------------
5. samtycke enligt 3 § andra stycket eller fjärde
stycket.
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002.
Bilaga 4
Reservanternas lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om
receptregister
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1996:1156) om receptregister
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Lydelse enligt Reservanternas förslag
proposition 2001/02:91
-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Receptregistret får Receptregistret får
användas för användas för
1. registrering av 1. registrering av
underlaget för underlaget för
tillämpningen av tillämpningen av
bestämmelserna om bestämmelserna om
högkostnadsskydd vid köp läkemedelsförmåner vid
av läkemedel m.m., köp av läkemedel m.m.,
-----------------------------------------------------
2. debiteringen till landstingen,
3. ekonomisk uppföljning och framställning av
statistik hos Apoteket Aktiebolag,
4. registrering och redovisning till landstingen av
uppgifter för ekonomisk uppföljning och
framställning av statistik,
5. registrering och redovisning till förskrivare,
till verksamhetschefer enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och till läkemedelskommit-
téer enligt lagen (1996:1157) om
läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk
uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i
hälso- och sjukvården,
6. registrering och redovisning till
Socialstyrelsen av uppgifter för medicinsk
uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring,
epidemiologiska undersökningar, forskning och
framställning av statistik,
7. registrering av dosexpedierade läkemedel, och
-----------------------------------------------------
8. registrering och redovisning till Socialstyrelsen
av uppgifter om enskild läkares eller tandläkares
förskrivning av narkotiskt läkemedel, för styrelsens
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område.
-----------------------------------------------------
Användning av receptregistret för sådan registrering
som avses i första stycket 1 och 7 får inte omfatta
annan än den som har lämnat sitt samtycke till
registreringen. För ändamål som avses i första
stycket 2 får uppgifter som kan hänföras till en
enskild person inte omfatta annat än inköpsdag,
kostnad, kostnadsreducering och patientens
personnummer.
-----------------------------------------------------
För ändamål som avses i första stycket 3, 4, 5 och 8
får inga uppgifter redovisas som kan hänföras till
en enskild person. Dock får uppgifter som kan
hänföras till en enskild förskrivare ingå i redovis-
ning enligt första stycket 5 till samma förskrivare
och till verksamhetschefen vid den enhet vid vilken
förskrivaren tjänstgör samt i redovisning enligt
första stycket 8 till Socialstyrelsen.
-----------------------------------------------------
För ändamål som avses i första stycket 6 får
uppgifter som kan hänföras till en enskild person
redovisas endast med den berörda personens samtycke.
Förskrivningsorsak får redovisas endast för de
ändamål som avses i första stycket 4, 5 och 6.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
I den utsträckning det I den utsträckning det
behövs för behövs för
registerändamålen enligt registerändamålen enligt
3 § får receptregistret 3 § får receptregistret
innehålla följande innehålla följande
uppgifter som kan uppgifter som kan
hänföras till enskilda hänföras till enskilda
personer: personer:
1. inköpsdag, vara, 1. inköpsdag, vara,
mängd, dosering, kostnad mängd, dosering, kostnad
och kostnadsreducering och kostnadsreducering
enligt lagen (1996:1150) enligt lagen (2002:000)
om högkostnadsskydd vid om läkemedelsförmåner
köp av läkemedel m.m., m.m.,
-----------------------------------------------------
2. förskrivningsorsak,
3. patientens namn, personnummer och
folkbokföringsort samt postnumret i patientens
bostadsadress,
-----------------------------------------------------
4. förskrivarens namn, yrke, specialitet,
arbetsplats och, vad avser läkares eller tandläkares
förskrivning av narkotiskt läkemedel, förskrivarkod,
och
-----------------------------------------------------
5. samtycke enligt 3 § andra stycket eller fjärde
stycket.
-----------------------------------------------------
Förskrivningsorsak skall anges med en kod.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2002