Skatteutskottets betänkande
2001/02:SKU21

Allmänna motioner om avdrag för s.k. sponsring


Sammanfattning

I     betänkandet    behandlar    utskottet    sju
motionsyrkanden      som      gäller      företagens
avdragsmöjligheter   i  samband  med  sponsring   av
kultur. Utskottet föreslår  ett tillkännagivande som
innebär  att  regeringen  bör göra  en  prövning  av
reglerna  kring  den skattemässiga  behandlingen  av
utgifter  i  samband   med  sponsring  och  därefter
återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad utskottet anför om att  regeringen  bör  göra en
prövning   av   reglerna   kring  den  skattemässiga
behandlingen av utgifter i samband med sponsring och
återkomma till riksdagen i frågan.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:Sk241 yrkande 1,
2001/02:Sk309 i denna del, 2001/02:Kr339 yrkande 12,
2001/02:  Kr416  yrkande 2, 2001/02:Kr419 yrkande  3
och  2001/02:Kr422  yrkande  68  och  avslår  motion
2001/02:Sk374.


Stockholm den 21 mars 2002


På skatteutskottets vägnar


Arne Kjörnsberg

Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet: Arne
Kjörnsberg  (s), Lisbeth  Staaf-Igelström  (s),  Per
Rosengren (v), Kenneth Lantz (kd), Carl Erik Hedlund
(m), Per Erik  Granström  (s), Marietta de Pourbaix-
Lundin  (m), Ulla Wester (s),  Marie  Engström  (v),
Sven Brus (kd), Catharina Hagen (m), Gudrun Lindvall
(mp), Rolf  Kenneryd  (c),  Per-Olof  Svensson  (s),
Lennart Axelsson (s) och Anna Kinberg (m).
2001/02

SkU21


Redogörelse för ärendet


De   motionsyrkanden  som  utskottet  behandlar  i
betänkandet    har   väckts   under   den   allmänna
motionstiden  2001.   Motionärernas   förslag   till
riksdagsbeslut redovisas i bilaga till betänkandet.
Utskottets överväganden


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening  vad utskottet anför om en prövning av
reglerna kring den skattemässiga behandlingen
av utgifter  i  samband med sponsring och att
regeringen  bör återkomma  till  riksdagen  i
frågan.
Gällande bestämmelser

Sponsring används  i  dagligt  tal  för att beteckna
ekonomiska  bidrag från företag till idrott,  kultur
eller annan allmännyttig verksamhet. När ett företag
har haft utgifter  för sponsring måste avdragsrätten
bedömas  utifrån  de  bestämmelser  som  gäller  för
driftskostnader i allmänhet.  Huvudregeln, som finns
i  16 kap. 1 § inkomstskattelagen  (IL),  säger  att
utgifter  för  att  förvärva och bibehålla inkomster
skall dras av som kostnad.  Samma kapitel innehåller
ett  antal bestämmelser som preciserar  omfattningen
av avdragsrätten  för  vissa  typer av utgifter. Som
exempel  kan  nämnas  utgifter  för  representation,
utgifter för forskning och utveckling,  bidrag eller
avgifter  till  vissa stiftelser och organisationer,
utgifter  för  resor   med   egen   bil   och  ökade
levnadskostnader  i  samband  med tjänsteresor.  För
sponsorbidrag finns inga regler utöver huvudregeln.

En    principiellt    viktig    inskränkning     i
avdragsrätten  för utgifter är förbudet i 9 kap. 2 §
IL att dra av sina  levnadskostnader  och  liknande.
Denna  regel  gäller  generellt  och  inte  bara för
näringsverksamhet. Av lagtexten framgår uttryckligen
att  gåvor  räknas som sådana utgifter som inte  får
dras av vid inkomsttaxeringen.
Regeringsrätten  har  i  domar  den  10 april 2000
bedömt  avdragsyrkanden  för sponsorbidrag  (mål  nr
2677–2684-1998  och  2982-1996).  Rättsfallen  illu-
strerar hur regelsystemet tillämpas för att avgränsa
den del av ett sponsorbidrag  som  inte  kan dras av
vid  taxeringen  som  omkostnader i sponsorns  verk-
samhet. Det ena fallet  gällde sponsring av Kungliga
Teatern AB (Operan). Regeringsrätten  ansåg  att  de
yrkade   avdragen  inte  kunde  underkännas  på  den
grunden att  sponsorersättningen  inte  utgjorde  en
omkostnad    för    intäkternas    förvärvande   och
bibehållande.  Förbudet mot avdrag för  gåva  ansågs
inte uppställa något  hinder  mot avdragsrätt då den
som      erhållit      sponsorersättning      utfört
motprestationer  och värdet  av  dessa  svarade  mot
ersättningen. En motprestation  kan  bestå inte bara
av direkta tjänster utan också av tjänster  som  mer
indirekt  kommer sponsorn till godo. Sponsorbidraget
berördes därför  inte  av  förbudet  mot  avdrag för
gåvor  till den del det kunde hänföras till  lokal-,
representations-, personal- eller reklamkostnader. I
Regeringsrättens  domar slås vidare fast att det kan
t.ex. finnas så stark  anknytning  mellan  sponsorns
och  mottagarens  verksamheter att en av sponsringen
möjliggjord ökning  av  den  av  mottagaren bedrivna
verksamheten   bör   utesluta   en  tillämpning   av
avdragsförbudet för gåvor. Enbart den omständigheten
att  sponsringen  är  ägnad att förbättra  sponsorns
goodwill  och  därigenom   kan   vara   kommersiellt
motiverad innebär enligt Regeringsrätten  inte i sig
att sponsringen förlorar sin karaktär av gåva.

Motioner

Elisabeth  Fleetwood m.fl. (m) anser i motion  Sk241
yrkande 1 att  gällande  rätt är oklar och föråldrad
och att Regeringsrättens dom  om sponsring av Operan
har  haft  en  negativ  inverkan  på   en   fortsatt
utveckling  av samarbetet mellan kulturinstitutioner
och näringslivet.  Det  är  viktigt  att gränsen för
sponsringskostnader  är  exakt  i  förhållande  till
gåva,   eftersom   skattelagstiftningen   innehåller
förbud för avdrag för  gåva.  Dock bör all sponsring
betraktas som avdragsgill marknadsföring.  Lagtexten
måste enligt motionen vara tydlig så att det framgår
att  sponsringskostnaden  är  en avdragsgill kostnad
under   förutsättning  att  sponsorn   erhåller   en
motprestation direkt eller indirekt.

I motion  Sk309 i denna del av Henrik S Järrel (m)
anförs  att  det  från  företagshåll  ofta  uttrycks
önskemål om att  sponsra  kultur,  precis  som många
företag  finansierar idrott i olika former, men  att
detta hindras  av  skattereglerna.  Enligt  motionen
måste  reglerna  harmonisera  med motsvarande regler
vad gäller t.ex. idrott.
I  motion  Sk374  av  Tasso Stafilidis  m.fl.  (v)
anförs  att  de  föreningar  och  institutioner  som
mottar  belopp  genom  sponsring  borde  slippa  att
betala skatt för  det  och  att företagen inte borde
kunna dra av beloppet i deklarationen.  Reglerna för
sponsring av kultur bör enligt motionen också  göras
tydligare                   för                  att
kulturinstitutionerna/kulturgrupperna   inte   skall
befinna sig i underläge jämfört med företagen.
Enligt  motion  Kr339  yrkande  12  av Kent Olsson
m.fl.  (m)  är  det företagsledningen som  bäst  kan
bedöma värdet för  företaget av en sponsring. Regel-
verket bör enligt motionen  göras  tydligare  så att
företag  inte  avstår  från  sponsring  på  grund av
osäkerhet  om huruvida skattemyndigheten kommer  att
godkänna avdragen eller inte.
För  att kultursponsringen  skall  kunna  bli  mer
omfattande  måste  enligt  motion Kr416 yrkande 2 av
Inger  Davidson  m.fl.  (kd)  skattereglerna   göras
tydligare och mer förutsägbara. Regeringsrättens dom
om  Operan  har  skärpt  tolkningen av lagen, vilket
försvårar sponsring av kultur.  Lagstiftningen måste
också garantera att företagens avdrag  för sponsring
av  kultur behandlas på ett likvärdigt sätt  i  hela
landet.
Skattereglerna  bör  enligt motion Kr419 yrkande 3
av  Ana  Maria  Narti  m.fl.  (fp)  ändras  för  att
underlätta sponsring av  kultur.  Att det är lättare
att  sponsra  sport  beror  enligt  motionärerna  på
regeln att indirekta motprestationer (som rätten att
utnyttja  namn eller image) bara är avdragsgilla  om
det  finns  en   direkt  koppling  mellan  sponsorns
verksamhet   och   den    som   blir   sponsrad.   I
kultursammanhang      fungerar     inte      direkta
motprestationer (som reklamskyltar)  lika  väl som i
idrottssammanhang.
Eftersom kultursponsring i stor utsträckning är av
imageskapande karaktär kommer kulturen enligt motion
Kr422 yrkande 68 av Matz Hammarström m.fl. (mp) inte
att få del av näringslivets marknadsföringspengar  i
samma utsträckning som t.ex. idrotten. Reklamskyltar
och  liknande är något som fungerar på idrottsarenor
men knappast  i  konsertsalar, på teatrar, på museer
och     andra    liknande     institutioner.     Den
oförutsägbarhet   som   finns  i  dag  måste  enligt
motionen undanröjas genom en lagändring.

Utskottets ställningstagande

Av den dom i Regeringsrätten  som  flera  motionärer
hänvisar  till  framgår att det sponsringsavtal  med
Operan som var aktuellt  i  målet omfattade utgifter
som   ansågs   vara   avdragsgilla    som    lokal-,
representations-, personal- och reklamkostnader, men
också  belopp  som utgjorde ett mer allmänt stöd  av
Operans verksamhet.  Dessa  senare  utgifter  ansågs
vara  gåva  med  hänsyn  till  att  det  saknades en
anknytning    mellan    företagets    och    Operans
verksamheter.    Regeringsrätten   uppskattade   den
avdragsgilla  delen  till  omkring  hälften  av  det
totala beloppet  eftersom  det  inte var möjligt att
med  någon större grad av precision  fastställa  hur
sponsorersättningen  fördelade  sig  på avdragsgilla
respektive icke avdragsgilla utgifter.

Målet  i  Regeringsrätten visar att ett  avtal  om
sponsring in  i minsta detalj kan reglera frågor som
i skattehänseende måste bedömas med ledning av flera
paragrafer i inkomstskattelagen. En särreglering för
sponsring skulle  för  det första behöva utformas så
att   andra   regler  i  inkomstskattelagen,   t.ex.
avdragsbegränsningarna   för   representation,  inte
åsidosätts  genom  att  kostnaderna   dras   av  som
sponsorbidrag  och  så  att det inte heller sker  en
uppluckring av förbudet mot  att dra av gåvor. Om en
sådan  lagstiftning  skulle  ge företag  ett  vidare
avdragsutrymme  för  gåvor än privatpersoner  måste,
för det andra, ytterligare  särregler  övervägas för
att personer som äger företag inte via företaget kan
dra av gåvor som de inte kan få avdrag för  vid  sin
egen   taxering.   Riksdagen  har  vid  ett  flertal
tillfällen  avslagit   yrkanden  om  att  införa  en
särskild  avdragsrätt för  sponsring,  senast  våren
2001 (bet. 2000/01:SkU27).
Sponsring av idrott och kultur ingår allt oftare i
företagens     marknadsföring.    Inte    minst    i
internationella   sammanhang  anses  kultursponsring
vara ett effektivt  stöd  i  företags marknadsföring
mot olika målgrupper. Det är därvid  svårt  att visa
på  den direkta kopplingen mellan företaget och  den
sponsrade  institutionen,  men detta faktum motsäger
inte att företagets sponsring tillkommit för att öka
dess  intäkter.  Med  hänsyn  till   den  kritik  av
skatteregler  och  praxis  som  förs fram  i  de  nu
aktuella  motionerna  finns  det  enligt  utskottets
mening  anledning  för  regeringen  att   pröva   om
inkomstskattelagens   regler   har   en   alltigenom
ändamålsenlig  utformning när det gäller avdrag  för
utgifter i samband  med  sponsring.  Det  har  bl.a.
framhållits att sponsring som är ägnad att förbättra
ett  företags  image  i  en  kundgrupp  inte beaktas
tillräckligt  i gällande rätt. Regeringen  bör  även
pröva om reglerna  behöver  göras  tydligare för att
det  skall  vara  lättare  att i förväg  bedöma  den
skattemässiga  behandlingen  av   en  sponsring.  En
utgångspunkt  för prövningen bör vara  att  reglerna
skall vara neutrala  med  avseende på vilket ändamål
som sponsringen avser, och undersökningen bör belysa
om även en indirekt koppling  mellan  sponsorns  och
sponsormottagarens    verksamheter    skulle   kunna
godkännas.  Det  bör också vara en utgångspunkt  att
principen om avdragsförbud  för  gåvor  skall  ligga
fast.  Regeringen bör så snart det kan ske återkomma
till  riksdagen  och  redovisa  resultatet  av  sitt
arbete  samt  lämna  eventuellt förslag till lagänd-
ringar.
Utskottet  förordar  att  riksdagen  beslutar  att
tillkännage för regeringen vad utskottet här anfört.
Detta innebär att motionerna  Sk241 yrkande 1, Sk309
i  denna  del, Kr339 yrkande 12,  Kr416  yrkande  2,
Kr419  yrkande   3   och  Kr422  yrkande  68  delvis
tillstyrks. Motion Sk374 avstyrks.
Särskilt yttrande


av Gudrun Lindvall (mp).
Från  Miljöpartiets sida  har  vi  framhållit  att
skattereglerna    missgynnar    kultursponsring    i
förhållande  till  annan typ av sponsring och att de
problem som uppkommer på grund av detta måste rättas
till. Jag tycker att  det  är tillfredsställande att
skatteutskottet har tagit fasta på kritiken och nu i
fullständig  enighet föreslår  ett  tillkännagivande
till regeringen  som  förhoppningsvis skall lösa det
här problemet. Utskottet  har  inte  tagit ställning
för  någon specifik lösning, men jag vill  framhålla
att  en  ändrad  lagtext  i  enlighet  med  vad  som
diskuteras  i  Miljöpartiets motion Kr422 enligt min
mening  borde  kunna  vara  en  sådan  lösning.  Jag
förutsätter därför  att  det  förslaget prövas i det
arbete som regeringen nu får riksdagens  uppdrag att
utföra.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:Sk241 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om sponsring av konst
och kultur.

2001/02:Sk309 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som i motionen anförs om tydliga  harmoniserade
avdragsregler   för  kultursponsring,  såvitt  avser
avdragsrätt vid sponsring (delyrkande 2).

2001/02:Sk374 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  ändring  av  reglerna  om
sponsring av kultur.

2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (m):

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  avdragsrätt  för
sponsring.

2001/02:Kr416 av Inger Davidson m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om nya  regler  för
kultursponsring.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

3.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  av  skatteregler  för  att
underlätta sponsring av kultur.

2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

68. Riksdagen begär att regeringen  återkommer med
förslag  till  ny  lagtext  där  begreppet sponsring
definieras i enlighet med vad som anförs i motionen.