Allmänna motioner om fastighets- ochförmögenhetsbeskattning

<div class="sidhuvud_publikation">Skatteutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2001/02:SKU16</div><h1>Allmänna     motioner     om    fastighets-    ochförmögenhetsbeskattning</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning

I  betänkandet  behandlar utskottet  motionsyrkanden
från den allmänna  motionstiden  2001 om fastighets-
och förmögenhetsbeskattningen samt  skatt på arv och
gåva.  Motionerna  tar  bl.a.  upp  frågor  som  rör
avveckling           av           fastighetsskatten,
fastighetstaxeringsförfarandet,  taxeringsvärden   i
attraktiva  områden, gränsdragningen mellan äkta och
oäkta bostadsföretag,  skatt för fastigheter belägna
i  utlandet,  tomträttsinnehavare   skattskyldighet,
energibesparande  åtgärder,  kapitalvinstbeskattning
vid  försäljning  av  fastigheter,  återläggning  av
vissa  avdrag vid försäljning  av  näringsfastighet,
förmögenhetsskatt  på  boende samt sambeskattning av
förmögenhet.    När    det    gäller    arvs-    och
gåvobeskattningen  tar motionärerna  upp  frågan  om
alternativ tidpunkt  för  värdering  av  aktier  som
sjunkit  i  värde  efter  tiden  för dödsfallet samt
frågan om höjda taxeringsvärden och dess effekter på
arvsskatteuttaget.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena. I flera fall
hänvisar  utskottet till de åtgärder  som  riksdagen
redan fattat  beslut  om för att begränsa effekterna
på fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget  av  de
på  många  håll höjda taxeringsvärdena samt till att
resultatet av regeringens överväganden med anledning
av  Fastighetsbeskattningskommitténs   förslag   bör
avvaktas. Härtill kommer att fastighetsbeskattningen
skall utredas på nytt. Utskottet hänvisar också till
att  regeringen avser att tillsätta en utredning som
skall     göra     en     generell     översyn    av
förmögenhetsbeskattningen och till att även reglerna
om arvs- och gåvobeskattningen skall bli föremål för
en    översyn.   Direktiv   skall   meddelas   under
innevarande vår.
I  betänkandet  finns  13  reservationer  och  ett
särskilt yttrande.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



Med hänvisning  till  de  motiveringar  som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut.

1. Fastighetsbeskattningens inriktning

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:Sk207,
2001/02:Sk220, 2001/02:
Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkandena 1
och 2, 2001/02:
Sk349, 2001/02:Sk361,  2001/02:Sk368  yrkande  1,
2001/02:Sk370,  2001/02:Sk389  yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena  1,  2,  4
och 5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3, 2001/02:
Sk488   yrkande   2,  2001/02:Sk489  yrkande  18,
2001/02:Sk490 yrkandena 24 och 68, 2001/02:N223
yrkande 2, 2001/02:N224  yrkande  3, 2001/02:N313
yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4,  2001/02:Bo290
yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5, 2001/02:Bo320
yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande 17.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (fp)

2. Attraktiva områden

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sk277,
2001/02:Sk480  yrkande 3,  2001/02:Sk489  yrkande
17, 2001/02:Sk490 yrkande 5 och 2001/02:
MJ220 yrkande 9.
Reservation 5 (c)

3. Äkta och oäkta bostadsföretag

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Sk236,
2001/02:Sk282, 2001/02:
Bo245 yrkande 3, 2001/02:Bo247 yrkandena 2, 8 och
9 samt 2001/02:
Bo321 yrkande 3.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)

4. Fastigheter i utlandet

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sk251,
2001/02:Sk295 och 2001/02:Sk333 yrkande 1.
Reservation 7 (m, kd)

5. Tomträtt

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:Sk278  och
2001/02:Sk333 yrkande 2.
Reservation 8 (m, kd)

6. Energisparåtgärder

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sk273,
2001/02:Sk357, 2001/02:
Sk488 yrkande 6, 2001/02:Sk492  och  2001/02:N371
yrkande 13.
Reservation 9 (kd, fp)

7. Vindkraftverk och s.k. skräddarsydda
byggnader

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sk457,
2001/02:N318 yrkande 2 och  2001/02:Bo319 yrkande
3.

8. Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av
fastighet

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:Sk302  och
2001/02:Sk472.
Reservation 10 (c)

9. Arvs- och gåvoskatt

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Fi285
yrkande 17, 2001/02:
Sk264,        2001/02:Sk298,       2001/02:Sk328,
2001/02:Sk470,   2001/02:Sk481  och  2001/02:L214
yrkande 5.
Reservation 11 (m)

10. Förmögenhetsskatt

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sk288
yrkande  5  delvis,   2001/02:Sk315   yrkande  3,
2001/02:Sk368 yrkande 2, 2001/02:Sk389  yrkande 3
delvis,       2001/02:Sk393,       2001/02:Sk458,
2001/02:Sk480 yrkande 6, 2001/02:Sk487  yrkande 5
och 2001/02:Sk491 yrkande 3.
Reservation 12 (m, kd, c, fp)

11. Sambeskattning av förmögenhet

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sk211,
2001/02:Sk245, 2001/02:
Sk306,        2001/02:Sk311,       2001/02:Sk360,
2001/02:Sk389  yrkande  3  delvis,  2001/02:Sk480
yrkande   7,   2001/02:L322    yrkande    2   och
2001/02:A228 yrkande 3.
Reservation 13 (m, kd, c, fp)
Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast
en bordläggning.

Stockholm den 5 mars 2002

På skatteutskottets vägnar


Arne Kjörnsberg

Följande  ledamöter har deltagit i beslutet:  Arne
Kjörnsberg  (s),  Carl  Fredrik  Graf  (m),  Lisbeth
Staaf-Igelström  (s),  Per  Rosengren  (v),  Kenneth
Lantz  (kd),  Per  Erik  Granström  (s), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Ulla Wester (s),  Lena Sandlin-
Hedman  (s),  Marie  Engström  (v), Sven Brus  (kd),
Catharina  Hagen  (m),  Gudrun Lindvall  (mp),  Rolf
Kenneryd  (c),  Lennart  Kollmats   (fp),   Per-Olof
Svensson (s) och Anna Kinberg (m).</pre><pre>
2001/02

SkU16


Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning


Riksdagen   behandlade  i  höstas  ett  stort  antal
motionsyrkanden  från den allmänna motionstiden 2001
samtidigt med regeringens  förslag  om  utgiftsramar
och  beräkning  av statsinkomsterna för 2002.  Bland
dessa  yrkanden  fanns   förslag   om   ändringar  i
fastighets- och förmögenhetsbeskattningen  som lagts
fram av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet  och  Folkpartiet liberalerna i  deras
respektive budgetalternativ. Riksdagen tog ställning
till   yrkandena   den  21   november   2001   (bet.
2000/01:FiU1, yttr. 2001/02:SkU1y).

I  det  följande  behandlar   skatteutskottet   de
allmänna       motionsyrkanden       som      gäller
fastighetsbeskattning, förmögenhetsbeskattning  samt
skatt  på  arv  och  gåva som återstår efter höstens
budgetbehandling.   Motionsyrkandena    återges    i
förteckningen över behandlade förslag, bilaga.</pre><pre>
Utskottets överväganden



Fastighetsbeskattningens inriktning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   avslår   motionsyrkanden  om  att
fastighetsskatten på sikt  skall ersättas med
andra beskattnings- eller avgiftsformer eller
helt   eller   delvis   avskaffas,   om   att
underlaget för beskattningen  skall reduceras
på  olika  sätt, om ändringar i regelsystemet
för     fastighetstaxeringen,      om     att
fastighetsskatten på hyreshus skall  fasas ut
och  att bostäder som ägs av de boende  skall
schablonbeskattas.   Riksdagen   avslår  även
yrkanden     om    att    införa    särskilda
fastighetstaxeringsnämnder.
Jfr reservationerna  1 (m), 2 (kd), 3 (c) och
4 (fp).

Bakgrund

Fastighetsbeskattningskommittén    (dir.    1998:20)
tillsattes  våren  1998 med uppdrag att se över  och
utvärdera  reglerna om  fastighetsskatt.  Kommitténs
slutbetänkande,      Likformig      och      neutral
fastighetsbeskattning  (SOU  2000:34), avlämnades  i
maj  2000.  I  betänkandet  tar  kommittén   upp  de
grundläggande    principer   som   bör   gälla   för
beskattningen  av privatbostäder  och  lägger  bl.a.
fram   förslag   om    att   fastighetsskatten   för
privatbostadsfastigheter    skall    ersättas    med
schablonintäkt   som  tas  upp  till  beskattning  i
inkomstslaget  kapital.   En  takregel  skall  dämpa
fastighetsskatteuttaget          vid          större
värdeförändringar. Som en konsekvens  av  kommitténs
ställningstagande   i  frågan  om  hur  skattemässig
neutralitet  bör skapas  mellan  olika  boendeformer
föreslås  en  modell   för   avveckling   av   såväl
fastighetsskatten      som     räntebidragen     för
hyresbostadsfastigheter. Hyresbostadsfastigheter bör
på   sikt   endast   beskattas   konventionellt.   I
kommitténs uppdrag ingick  också att behandla frågan
om    fastighetsskattens    roll    i    fråga    om
miljöinvesteringar och kommittén föreslår  att vissa
typer    av    miljöinvesteringar    undantas   från
beskattningsunderlaget  under  de  första  tio  åren
efter det att investeringarna gjorts.

Den  särskilda lagstiftningen som nyligen  införts
för att  begränsa  uttaget  av  fastighetsskatt  för
hushåll   med   låga   eller  normala  inkomst-  och
förmögenhetsförhållanden     bygger     delvis    på
Fastighetsbeskattningskommitténs   förslag   om   en
generellt     utformad     begränsningsregel     för
fastighetsskatten.   Den   s.k.   begränsningsregeln
innebär att fastighetsskatten  för  ett  småhus  som
utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas
så   att   den   under  vissa  förutsättningar  inte
överstiger 5 % av  inkomsten.  Finns  det fler i den
skattskyldiges hushåll begränsas skatten  så att den
inte   överstiger   5   %   av  hushållsmedlemmarnas
sammanlagda    inkomster.   Detsamma    gäller    om
fastigheten ägs  gemensamt  av  hushållsmedlemmarna.
Vid  beräkning  av hushållsinkomsten  beaktas  också
hushållets sammanlagda  förmögenhet  på  så sätt att
hushållsinkomsten    ökas    med   15   %   av   den
beskattningsbara  förmögenheten.   I   förmögenheten
räknas inte den aktuella fastighetens taxeringsvärde
in annat än till den del taxeringsvärdet  överstiger
3  miljoner  kronor. Skattereduktionen skall  aldrig
leda     till    att     fastighetsskatten     efter
skattereduktion blir lägre än den skatt som utgår på
ett taxeringsvärde  om  280 000 kr. Den övre gränsen
är satt vid ett taxeringsvärde om 3 miljoner kronor,
vilket innebär att skattereduktion  inte  medges för
den  del  av  taxeringsvärdet  som  överstiger detta
belopp.   Vidare  är  regeln  konstruerad   så   att
fastighetsskatten    aldrig    kan    reduceras   om
hushållsinkomsten uppgår till 600 000 kr  eller mer.
Reglerna  tillämpas  retroaktivt  från den 1 januari
2001 (bet. 2001/02:SkU3, rskr. 59).

Fastighetstaxeringsutredningen  (dir.  1997:36)  har
genomfört en särskild översyn av  förfarandet och de
materiella    reglerna   för   fastighetstaxeringen.
Huvuduppgiften   har   varit  att  undersöka  om  de
nuvarande  reglerna på ett  tillfredsställande  sätt
leder  till  att   taxeringsvärdena   för   enskilda
fastigheter  återspeglar marknadsvärdet. Utredningen
har i betänkandet  Fastighetstaxering    precision,
påverkansmöjligheter, individuella bedömningar  (SOU
2000:10)  redovisat  en översyn av regelsystemet för
fastighetstaxering. Utredningen  lägger  fram en rad
förslag om förändringar av taxeringsreglerna,  bl.a.
ändringar i fastighetstaxeringslagen inför 2003  års
taxering av småhus som riksdagen redan fattat beslut
om  (prop.  2000/01:121,  2000/01:SkU25, rskr. 271).
Ändringarna  avser  värdenivån   i  områden  med  få
försäljningar, småhusets standard,  värdefaktorn för
tomtmark,  grupphusområden,  justering  för  säregna
förhållanden m.m.

Även  riksdagens  nyligen fattade  beslut  om  att
slopa omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen
bygger  på  fastighetstaxeringsutredningens  förslag
(2001/02:SkU11,  rskr.  121).  Beslutet  innebär att
omräkningsförfarandet    vid    fastighetstaxeringen
successivt skall tas bort och ersättas av ett system
med   förenklade  fastighetstaxeringar.   Förenklade
fastighetstaxeringar     skall     äga    rum    för
småhusenheter,  hyreshusenheter och lantbruksenheter
under   perioden   mitt    emellan    de    allmänna
fastighetstaxeringarna.  Detta  innebär att antingen
en  förenklad  eller  en  allmän  fastighetstaxering
kommer att äga rum vart tredje år för respektive typ
av  taxeringenhet.  Förberedelsearbetet   inför  den
förenklade  fastighetstaxeringen  skall vara  mindre
ingående  än  vid  den allmänna fastighetstaxeringen
och normalt skall fastighetsdeklaration  inte behöva
lämnas.      Tidsplanen     för     den     allmänna
fastighetstaxeringen  ändras.  De  allmänna  fastig-
hetstaxeringarna  skall  i  fortsättningen  ske vart
sjätte  år räknat fr.o.m. år 2003 för småhusenheter,
fr.o.m. 2005  för  lantbruksenheter  och  fr.o.m. år
2007  för  hyreshus-, industri-, elproduktions-  och
specialenheter. De nya reglerna trädde i kraft den 1
januari  2002   och   tillämpas  första  gången  vid
fastighetstaxeringen   år   2003.   Omräkningen   av
respektive kategori av fastigheter  skall dock göras
fram till dess att fastigheterna blir föremål för en
allmän eller en förenklad fastighetstaxering.  Detta
innebär att småhus, hyreshus och lantbruk kommer att
vara föremål för omräkning år 2002. För år 2003 görs
en  omräkning  för  hyreshus och lantbruk och för år
2004 en omräkning för lantbruk.
Regeringskansliet avser  att  under innevarande år
lägga fram ett förslag om en särskild dämpningsregel
för att undvika att den treåriga omtaxeringsperioden
leder         till        kraftiga        språngvisa
taxeringsvärdehöjningar.  Med  en sådan regel kommer
höjningarna endast stegvis att slå igenom på uttaget
av fastighetsskatt.

Riksdagen har också under hösten  2001  beslutat att
sänka fastighetsskatten för småhus från 1,2  %  till
1,0 %  och  för  hyreshus  (bostadsdelen) från 0,7 %
till 0,5 %. I och med att reglerna  skall  tillämpas
retroaktivt   fr.o.m.   den   1   januari  2001  har
skattesatserna de facto sänkts från 1,5 % för småhus
och från 1,2 % för hyreshus. Bakgrunden  är  att den
justering   av  fastigheternas  taxeringsvärden  som
genomfördes vid  årsskiftet 2000/01  trots tidigare
vidtagna  åtgärder      annars   skulle  leda  till
betydande       skattehöjningar      i      särskilt
storstadsområdena   och   i  attraktiva  kustområden
(prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1,  rskr.  34).  I
ärendet  har  regeringen  aviserat att fastighetsbe-
skattningen  bör  utredas  på   nytt.   Ett   sådant
utredningsuppdrag bör enligt regeringen dock ges  en
annan  inriktning  än de många utredningar som tidi-
gare behandlat frågan.  Den  nya utredningen bör ges
möjlighet  att  pröva  lösningar  som  kan  innebära
avsteg från nu gällande  principer för fastighetsbe-
skattningen    under    förutsättning     att     de
fördelningsmässiga   konsekvenserna  är  acceptabla.
Utredningsdirektiv kommer  att  meddelas under våren
2002.

Motioner

I  ett flertal motioner framställs  yrkanden  om  en
successiv   avveckling  av  fastighetsskatten  genom
sänkningar av  skattesatsen, frysta taxeringsvärden,
en   avveckling  av   markvärdet   som   grund   för
beskattningen,  etc.  I  motionerna Sk288 (yrkande 5
delvis), N224 (yrkande 3)  och  Bo318 (yrkande 5) av
Bo Lundgren m.fl. (m) begärs beslut  om en successiv
avveckling  av  fastighetsskatten  genom   fortsatta
sänkningar av skattesatsen. Vidare anförs att endast
halva   markvärdet   bör   ligga   till   grund  för
fastighetsskatteuttaget         på         bostäder.
Tillkännagivanden   om   att  fastighetsskatten  bör
avvecklas framställs också  i  motionerna  Sk207  av
Rolf  Gunnarsson  (m),  Sk315  av Sten Tolgfors (m),
Sk361 av Stefan Hagfeldt (m), Sk368  (yrkande  1) av
Henrik  Westman  (m),  Sk389  (yrkandena 1 och 2) av
Inga Berggren och Ingvar Eriksson  (m), Sk446 av Roy
Hansson  (m) och N223 av Gunnar Axén  m.fl.  (m).  I
motion N319  av Margareta Cederfelt m.fl. (m) anförs
att  fastighetsskatten   är   mångdubbelt   högre  i
storstadsregionerna   än   i   övriga   landet,  och
motionärerna  yrkar att riksdagen begär ett  förslag
hos  regeringen  som  innebär  att  skattepolitikens
negativa     inverkan    på    bostadsbyggandet    i
tillväxtregionerna    undanröjs   (yrkande   4).   I
motionerna   Sk220 av Margareta  Cederfelt  (m)  och
N313 (yrkande  4)  av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin
m.fl.  (m)   anförs  att  de  höjda taxeringsvärdena
inneburit kraftigt ökat uttag av fastighetsskatt för
många boende i storstadsregionerna, t.ex. Stockholm.
Skatten   bör   slopas   för  att  bl.a.   stimulera
tillväxten i dessa regioner  och  öka rörligheten på
bostadsmarknaden.

Gudrun  Schyman  m.fl.  (v) begär i  motion  Bo290
(yrkande    4)   ett   tillkännagivande    om    att
fastighetsskatten  på  hyreshys  skall fasas ut helt
och hållet och att fastighetsskatten  på egnahem och
bostadsrätter    skall   ersättas   med   en   scha-
blonintäktsbeskattning.   I  motion  Sk370  av  Lena
Olsson och Siv Holma (v) begärs  att  frågan  om att
införa  en  lokal fastighetsskatt eller avgift skall
utredas.
I  motion  Sk488   av  Kenneth  Lantz  m.fl.  (kd)
hemställs  att  riksdagen  begär  en  utredning  med
direktiv att avskaffa den statliga fastighetsskatten
och  utreda möjligheterna  att  införa  en  kommunal
fastighetsavgift  på  en betydligt lägre nivå än det
nuvarande    fastighetsskatteuttaget     och    utan
kopplingar till taxeringsvärdet (yrkande 2).  Även i
motion  Bo320  av  Ulla-Britt  Högström  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande om att fastighetsskatten
successivt    bör    växlas    till    en   kommunal
fastighetsavgift  som  skall tas ut i relation  till
kommunal service kopplad  till  fastigheten och inte
på basis av marknads-värdet (yrkande 22).
I motion Sk489 (yrkande 18) av  Agne Hansson m.fl.
(c)      begärs     att     fastighetsskatten     på
privatbostadsfastigheter  skall  omvandlas  till  en
schablonintäkt   som   beskattas   i   inkomstslaget
kapital. I motion Bo325 (yrkande 17) av Agne Hansson
m.fl.  (c)  begärs  ett  tillkännagivande om  sänkta
skatter  på  boende  så  att  boendekostnaderna  kan
minska och att det skapas neutralitet  mellan  olika
boendeformer.  I motion Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl.
(c)      föreslås       flera       ändringar      i
fastighetstaxeringsförfarandet (yrkandena  2,  4 och
68). För att uppnå ett minsta antal referensförvärv
inom  varje värdeområde och för att undvika orimliga
s.k. trappstegseffekter  förordar  motionärerna  att
antalet  värdeområden  minskas  från nuvarande 7 300
till    ca    2   000   geografiskt   sammanhängande
värdeområden.   I    syfte    att    motverka    att
genomsnittliga  marknadsvärden  som läggs till grund
för  taxeringsvärdena  inte  skall  bli   för   höga
föreslås att marknadsvärdet skall beräknas med hjälp
av  ett  medianvärde  där köpeskillingar i den undre
och övre kvartilen räknas  bort. Taxeringsvärdet för
de enskilda referensförvärven  bör bestämmas utifrån
de  aktuella  köpeskillingarna, anser  motionärerna,
och föreslår att  taxeringsvärdet sätts till 75 % av
köpeskillingen. Därutöver  föreslår motionärerna att
allmänna fastighetstaxeringar  skall ske vart sjätte
år  och att en enklare kontrollvärdering  skall  ske
däremellan.  För  att  undvika  att  tillfälliga och
kraftiga prisförändringar på bostadsmarknaden  skall
slå  igenom  på  taxeringsvärdena  bör  basen för de
förenklade taxeringar som görs vart tredje  år  vara
ett  medianvärde  av  de förvärv som skett under den
föregående treårsperioden.  I  motionen  yrkas också
att  lokala  taxeringsnämnder  bör  införas för  att
garantera lokal kännedom när skattemyndigheten skall
pröva  inkomna  besvär  i  samband med den  allmänna
fastighetstaxeringen  (yrkande  3).  Även  i  motion
Sk349 av Åsa Torstensson  (c)  begärs  att särskilda
fastighetsnämndemän skall tillsättas med uppgift att
pröva besvär över skattemyndigheternas förslag  till
fastighetstaxering. I motion Sk480  av Vivian Gerdin
(c)      begärs      ett     tillkännagivande     om
fastighetsskattens negativa  konsekvenser  för äldre
personer   som   under  lång  tid  betalat  av  sina
bostadslån (yrkande  1).  Motionären  begär också en
översyn   av  fastighetsskattens  konstruktion   och
kopplingen mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet
(yrkande  2).  För  att  successivt  minska  fastig-
hetsskatteuttaget  bör  skatten  göras kvittningsbar
mot inkomstskatten (yrkande 4). Utländska medborgare
som saknar förvärvsinkomst i Sverige  bör  dock även
fortsättningsvis  betala fastighetsskatt för  här  i
landet belägen fastighet (yrkande 5).
I  motion  Sk487  av  Karin  Pilsäter  m.fl.  (fp)
hemställs om en reformering  av fastighetstaxeringen
och  fastighetsbeskattningen (yrkandena  2  och  3).
Motionärerna förordar att ett rullande genomsnitt på
57 år används vid taxeringen för att undvika snabba
prisfluktuationer på bostadsmarknaden, dvs. så länge
fastighetstaxeringen  finns  kvar.  Nuvarande regler
för fastighetstaxeringen som leder till  att  mycket
stora  värdeområden  används bör förändras. Bostads-
rätter bör stegvis överföras  till beskattning efter
marknadsvärde.  För  att  skapa likformighet  mellan
boendeformer      föreslår     motionärerna      att
fastighetsskatten  i   sin   nuvarande   form  skall
avskaffas  och ersättas av en schablonintäkt  på  en
nivå som motsvarar  annan kapitalbeskattning. Vidare
anförs  att  specialregler   behövs   för   särskilt
attraktiva   områden.   Skattesatserna   bör  sänkas
successivt i den takt som samhällsekonomin och andra
överväganden kan tillåta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller  sin  tidigare uppfattning  att
taxeringsvärdena     bör    utgöra     grund     för
fastighetsbeskattningen och att det är angeläget att
dessa successivt anpassas till de ändringar som sker
i prisbildningen på fastighetsmarknaden. Av den ovan
lämnade  redogörelsen  framgår   att   ett   flertal
åtgärder  vidtagits  för att begränsa effekterna  på
fastighets-  och  förmögenhetsskatteuttaget   av  de
kraftigt  höjda taxeringsvärdena i storstadsområdena
och i andra  attraktiva  områden. Skattesatserna har
sänkts i olika omgångar och  nyligen  till  1,0 % på
småhus  och  till  0,5 % för hyreshus (bostadsdelen)
med retroaktiv verkan  fr.o.m.  den  1 januari 2001,
samtidigt  som  fribeloppen  i  förmögenhetsbeskatt-
ningen  har  höjts.  Det  skall  även   nämnas   att
inkomstskatten    har    sänkts    för    låg-   och
medelinkomsttagare.    Vidare    har   en   särskild
lagstiftning  införts  (den  s.k. begränsningsregeln
för     fastighetsskatten)    som    innebär     att
fastighetsskatten  för  ett  småhus  som  utgör  den
skattskyldiges  permanenta  bostad  begränsas så att
den under vissa förutsättningar inte  överstiger 5 %
av  hushållsinkomsten.  Även denna lagstiftning  har
getts retroaktiv verkan fr.o.m.  den 1 januari 2001.
Riksdagen   har   också  beslutat  om  ändringar   i
regelsystemet för fastighetstaxering. Ett system med
förenklade  fastighetstaxeringar   mitt  emellan  de
allmänna fastighetstaxeringarna kommer  att  ersätta
det  nuvarande  omräkningsförfarandet.  Genom  denna
förändring   kan  taxeringsvärdena  fastställas  med
större  precision  än  tidigare.  Eftersom  även  en
treårig  omtaxeringsperiod   kan   ge   upphov  till
kraftiga  språngvisa  taxeringsvärdehöjningar  finns
det  skäl att komplettera  metoden  med  regler  som
innebär  att  höjda  taxeringsvärden  endast stegvis
tillåts  slå  igenom  på uttaget av fastighetsskatt.
Regeringen  kommer att under  innevarande  år  lägga
fram ett sådant  förslag.  Det skall också tilläggas
att  riksdagen  har beslutat om  vissa  ändringar  i
bestämmelserna om  fastighetstaxering inför 2003 års
taxering av småhus.  När  det  gäller  värdenivån  i
områden  med  få  försäljningar  har  en bestämmelse
införts som innebär att ledning skall få hämtas från
försäljningar av fastigheter inom andra värdeområden
där förutsättningarna för prisbildningen  kan  antas
vara   likartade.   En  jämförelse  mellan  samtliga
värdeområden inom ett  län  samt  över länsgränserna
bör  regelmässigt  ske  för att undvika  omotiverade
värdenivåskillnader.

Utskottet är mot denna  bakgrund  inte  berett att
tillstyrka  tillkännagivanden  eller  beslut om  att
fastighetsskatten på längre sikt skall  ersättas med
andra  beskattnings- eller avgiftsformer eller  helt
eller delvis  avskaffas.  Utskottet vill heller inte
tillstyrka  yrkandena  om att  vissa  kategorier  av
fastigheter  skall  få en  ändrad  behandling  eller
yrkandena som avser ändringar  i  regelsystemet  för
fastighetstaxering.  Det  skall  också tilläggas att
regeringen ännu inte tagit ställning  till  alla  de
förslag   som  Fastighetsbeskattningskommittén  lagt
fram,  och  det   finns   därför  skäl  att  avvakta
resultatet  av  den pågående  beredningen  av  dessa
förslag. Härtill  kommer att regeringen aviserat att
fastighetsbeskattningen skall utredas på nytt och nu
på  ett  mer förutsättningslöst  sätt  än  tidigare.
Utskottet  avstyrker  med  det  anförda  de aktuella
motionsyrkandena.
Förslag   om   att   inrätta  lokala  nämnder  för
fastighetstaxeringen    i   syfte    att    tillföra
lokalkännedom i beslutsprocessen  har  lagts  fram i
några  motioner.  Frågan  om  att  inrätta särskilda
fastighetstaxeringsnämnder    har   behandlats    av
Fastighetstaxeringsutredningen       som      anfört
administrativa skäl och kostnadsskäl mot  ett sådant
förslag.  Utredningen  har  dock  samtidigt  betonat
vikten  av  att  de  politiskt  valda  ledamöterna i
skattenämnderna    när   fastighetstaxerings-ärenden
avgörs så långt det  är  möjligt  har lokalkännedom.
Utskottet delar denna bedömning och  utgår  från att
regeringen   följer  frågan.  Därmed  avstyrks  även
motionsyrkandena med denna inriktning.

Attraktiva områden


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  avslår  motionsyrkanden  om  sänkt
fastighetsskatt och särskilda taxeringsregler
för permanentboende i s.k. attraktiva områden
samt yrkandet  om ändrade regler för tomtmark
där byggförbud råder.
Jfr reservation 5 (c).

Bakgrund

Bestämmelser om skattereduktion för fastighetsskatt,
den s.k. begränsningsregeln, har nyligen införts och
innebär att fastighetsskatten  för  ett  småhus  som
utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas
så   att   den   under  vissa  förutsättningar  inte
överstiger  5  % av  inkomsten.  Reglerna  tillämpas
retroaktivt  från   den   1   januari   2001   (bet.
2001/02:SkU3, rskr. 59).

Värdefaktorn   speciell   belägenhet   har  numera
beteckningen     närhet     till     strand,     och
klassindelningen  har  lagreglerats genom riksdagens
beslut under våren 2001  (bet.  2000/01:SkU25, rskr.
271).

Motioner

I  motionerna  Sk489  (yrkande 17) av  Agne  Hansson
m.fl. (c) och Sk490 (yrkande  5)  av  Rolf  Kenneryd
m.fl.  (c)   begärs  beslut  om  att  taxeringen  av
fastigheter  för  fastboende och fritidsboende skall
delas upp vid nästa  allmänna  fastighetstaxering så
att  högt upptrissade förvärv av  fritidsfastigheter
inte slår  igenom  på  de fastboende. Också i motion
Sk277   av  Åsa  Torstensson   (c   )   begärs   ett
tillkännagivande  om att permanentboende bör skiljas
från  fritidsboende   vid   fastighetstaxeringen   i
attraktiva   kustområden   (yrkande   1)   och   att
belägenhetsfaktorn  bör tas bort för permanentboende
(yrkande  2).  Ett  motsvarande   yrkande  om  skild
taxering i områden med en stor andel fritidsbostäder
framställs  i  motion MJ220  av Åke Sandström  m.fl.
(c) (yrkande 9).

I motion Sk480  av  Viviann  Gerdin (c) anförs att
taxeringsvärdena på tomtmark belagd  med  byggförbud
och  belägen  i  s.k. attraktiva områden är orimligt
höga och att reglerna  bör  ändras så att markägaren
befrias från de höga taxeringsvärdena (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Förslagen     i     motionerna     om    att     vid
fastighetstaxeringen  skilja mellan fastigheter  för
fastboende och fritidsboende  är  enligt  utskottets
mening   inte   förenliga   med   principen  om  att
taxeringsvärdet   skall   återspegla  den   enskilda
fastighetens marknadsvärde.  Redan av det skälet kan
en  sådan  åtgärd inte förordas.  För  att  begränsa
uttaget  av  fastighetsskatt  har  i  stället  andra
åtgärder  vidtagits.  Skattesatsen  för  småhus  har
sänkts och  en  särskild  skattereduktionsregel  har
nyligen  införts. Skattereduktionsregeln syftar till
att begränsa  uttaget av fastighetsskatt för hushåll
med låga eller  normala  inkomst-  och förmögenhets-
förhållanden  som  är  bosatta  i  småhus  med  höga
taxeringsvärden. Framför allt gäller  det ägare till
fastigheter som innehafts under en lång  tid och som
ligger  i  attraktiva  områden  där  marknadsvärdena
stigit  kraftigt  men  också  personer  som  nyligen
bosatt sig permanent i attraktiva fritidsområden där
taxeringsvärdena    är    höga    och    de   lokala
inkomstmöjligheterna  ofta är begränsade. Mot  denna
bakgrund  avstyrker  utskottet  motionsyrkandena  om
delad taxering.

För att komma till rätta  med  tröskeleffekter vid
tomtmarkens klassindelning i strand  och  strandnära
beslöt riksdagen under våren 2001 om en ny indelning
som  skall  omfatta  minst tre och högst sju klasser
varav en klass utgör strand,  en eller flera klasser
strandnära  och  en  inte  strand eller  strandnära.
Något  skäl  för riksdagen att  ändra  dessa  regler
föreligger   enligt    utskottets    mening    inte.
Motionsyrkandet om att slopa belägenhetsfaktorn  för
permanentboende  avstyrks  därför. Även yrkandet som
rör  taxeringsvärden  på  tomtmark   med  byggförbud
avstyrks.

Äkta och oäkta bostadsföretag


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  avslår  motionsyrkanden om ändrade
regler  för oäkta bostadsföretag  och  om  en
möjlighet  till  uppskov med beskattningen av
kapitalvinst vid avyttring  av  andel  i  ett
oäkta  bostadsföretag  eller  lägenhet  i ett
andelshus.      Riksdagen     avslår     även
motionsyrkanden  om   att   slopa   den  s.k.
dubbelbeskattningen av äkta bostadsföretag.
Jfr reservation 6 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För  att bostadsföretag skall anses som  äkta  krävs
att verksamheten till klart övervägande del består i
att åt  sina medlemmar eller delägare tillhandahålla
bostäder  i  byggnader  som  ägs av föreningen eller
bolaget  (2  kap.  17 § IL). RSV  rekommenderar  att
företagets fastighet  skall inrymma minst tre lägen-
heter och att minst 60  %  av  taxeringsvärdet skall
belöpa  på  de  till  medlemmar eller  delägare  med
bostads-       eller       hyresrätt        upplåtna
bostadslägenheterna (RSV S 1999:43).

Bestämmelser  om uppskovsavdrag gäller endast  för
privatbostadsfastighet  eller privatbostadsrätt. Den
som  säljer  en  andel  i ett  oäkta  bostadsföretag
medges inte uppskovsavdrag  eftersom  bostaden  inte
ses  som  en  privatbostad utan som en nyttjanderätt
som tillkommer  innehavaren  i  egenskap  av medlem.
Under innehavstiden beskattas medlemmen i ett  oäkta
bostadsföretag    i    inkomstslaget   kapital   för
skillnaden mellan hyresvärdet  för disponerad lägen-
het och erlagd avgift.
Ett äkta bostadsföretag beskattas  inte  för  sina
verkliga  intäkter i form av hyror och avgifter från
bostadsrättsinnehavarna.    I    stället   sker   en
schablonbeskattning   av   föreningen    genom   att
föreningen  som  inkomst  tar  upp  ett  belopp  som
motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag
medges  för  ränteutgifter och tomträttsavgäld.  Ett
oäkta bostadsrättsföretag  beskattas  däremot enligt
s.k.   konventionell   metod,  vilket  innebär   att
beskattningen   grundas  på   föreningens   faktiska
intäkter i form av  avgifter,  hyror  etc.  samt  de
faktiska     utgifterna.     Avdrag     görs     för
driftskostnader, värdeminskning m.m.  enligt vanliga
regler.      Därtill     kommer     fastighetsskatt.
Fastighetsskatten  är dock inte avdragsgill för äkta
bostadsföretag.
Fastighetsbeskattningskommittén har föreslagit att
frågan om gränsdragningen  mellan  vad som kan anses
som  ett  äkta  respektive  ett oäkta bostadsföretag
skall utredas vidare vid den  fortsatta  beredningen
av  frågan  om  beskattning  av  bostadsrätter  (SOU
2000:34, s. 396).

Motioner

I tre motioner begärs tillkännagivanden  om  ändring
av skattereglerna för s.k. oäkta bostadsföretag.

I motion Bo247 av Knut Billing m.fl. (m) anförs  att
nuvarande  regler om gränsdragningen mellan äkta och
oäkta  bostadsföretag   måste   ändras   så  att  en
bostadsrättsförening inte riskerar att kastas mellan
olika  system  för beskattningen enbart på grund  av
att taxeringsvärdena ändras från år till år (yrkande
8).  Vidare begärs  att  regeringen  återkommer  med
förslag  som  gör det möjligt för boende i ett oäkta
bostadsföretag  att  få  uppskov  med skatten på den
kapitalvinst  som  uppkommer  vid  försäljningen  av
bostaden  (yrkande  9).  I  motion  Bo245   av  Anna
Lilliehöök  (m)  framställs  yrkande  om  att  ändra
reglerna  för  oäkta  bostadsföretag,  så  att det i
stället   är   ytan   som   används  som  grund  för
gränsdragningen. Möjligheten att beskatta lokaldelen
som hyreshus och bostadsdelen  som  bostadsrätt  bör
övervägas,  anser  motionären  (yrkande 3). I motion
Sk282 av Rigmor Stenmark (c) begärs  en  översyn  av
skattereglerna   för   s.k.   oäkta   bostadsföretag
(yrkande  1) samt bostadsrättsmäklares informations-
ansvar vid  försäljning av en bostadsrätt i en oäkta
bostadsrättsförening (yrkande 2).

I  tre  motioner   begärs   ändrade   regler   för
andelsrätter och s.k. äkta bostadsföreningar.
I  motion  Bo321  av  Anna  Kinberg (m) begärs ett
tillkännagivande om att jämställa skattereglerna för
andelsrätter med de regler som  gäller  för bostads-
rätter,  så  att  boende i lägenheter med andelsrätt
får samma möjlighet  som boende i bostadsrätt att få
uppskov med beskattningen  av  vinsten  vid  en för-
säljning (yrkande 3). I motion Bo247 av Knut Billing
m.fl.  (m) yrkas att systemet med schablonintäkt  på
flerbostadshus skall avskaffas (yrkande 2).
I motion  Sk236 av Ulla-Britt Hagström (kd) anförs
att  en  bostadsrätts-förening   utöver  att  betala
fastighetsskatt på föreningens fastighet också måste
ta  upp  3  %  av  fastighetens  taxeringsvärde  som
inkomst  efter  gjorda  avdrag  för  räntor.   Denna
dubbelbeskattning bör enligt motionären tas bort.

Utskottets ställningstagande

Fastighetsbeskattningskommittén  anser att det finns
anledning att uppmärksamma att dagens regler när det
gäller   beskattning   av   äkta  respektive   oäkta
bostadsföretag och dess medlemmar kan ge upphov till
bl.a.    gränsdragningsproblem    och     besvärande
tröskeleffekter. Kommittén har därför föreslagit att
dessa   frågor   utreds   vidare   i  den  fortsatta
beredningen    av   frågan   om   beskattningen   av
bostadsrätter  (SOU  2000:34).  De förändringar  som
föreslås när det gäller värdering  och  taxering  av
äkta privatbostadsföretag kräver en anpassning av de
regler som gäller för t.ex. oäkta bostadsföretag och
dess  medlemmar.  Beträffande  andra  mindre vanliga
boendeformer  som  t.ex.  boende  i andelshus  anser
kommittén att som allmän utgångspunkt  bör gälla att
skattemässig  neutralitet skall eftersträvas  mellan
alla typer av boendeformer  så långt det är möjligt.
När  det  gäller  fastigheter  som   ägs   av   äkta
bostadsföretag    har   kommittén   föreslagit   att
fastighetsskatten för  föreningsfastigheterna slopas
och ersätts av en schablonintäkt  som  tas  upp till
beskattning       i      inkomstslaget      kapital.
Schablonintäkten bör  fastställas  på samma sätt som
för egnahem och omfattas av en takregel  i syfte att
öka förutsebarheten av det framtida skatteuttaget.

Enligt   utskottets   mening  bör  resultatet   av
regeringens överväganden  avvaktas  innan  ställning
tas  till  de aktuella frågorna. Utskottet avstyrker
motionerna.

Fastigheter i utlandet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  avslår   motionsyrkanden   om  att
avskaffa  fastighets-skatten  på  fastigheter
belägna i utlandet.
Jfr reservation 7 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Fastigheter, bostadsrätter och liknande  objekt  som
är  privatbostad  i  utlandet är skattepliktiga till
statlig  fastighetsskatt.   Bostäder   på   vad  som
utlandet  motsvarar  jordbruksfastigheter är däremot
inte skattepliktiga.

Fastighetsskatten  för   privatbostad  i  utlandet
beräknas   på  75  %  av  marknadsvärdet   exklusive
eventuellt  markvärde.   RSV   anger   att  man  som
schablonregel    kan   använda   en   indexuppräknad
anskaffningskostnad  exklusive eventuell kostnad för
mark.  I  anskaffningskostnaden   räknas   även   in
kostnader   för  mer  omfattande  ny-,  till-  eller
ombyggnad. Går det inte att bestämma hur stor del av
anskaffningskostnaden som avser enbart byggnaden får
50     %     av     hela     den     indexuppräknade
anskaffningskostnaden tas upp.
Nedsättning av fastighetsskatten  medges  inte för
fastigheter  i  utlandet, varför fastighetsskatt  på
privatbostad i utlandet  alltid  tas  ut  efter  hel
skattesats.
För  en  privatbostad  som  inte är uthyrd betalas
endast  fastighetsskatt.  Hyrs  bostaden   ut  skall
därutöver   inkomsten   efter  vissa  schablonavdrag
beskattas som inkomst av kapital.

Motioner

I tre motioner begärs tillkännagivande  om  att  den
som  äger  en fastighet i utlandet inte skall behöva
betala fastighetsskatt  i  Sverige.  Det  är  enligt
motionärerna  fel att Sverige tar ut fastighetsskatt
på fastigheter som redan är ålagda beskattning i det
land där fastigheten  är belägen. Motionärerna pekar
också på att reglerna är  krångliga att tillämpa och
att   de   inte   ger   något  nettotillskott   till
statskassan  eftersom de administrativa  kostnaderna
är högre än skatteintäkterna.  Yrkanden med en sådan
inriktning framställs i motionerna  Sk251  av Henrik
Westman  (m), Sk295 av Kenneth Lantz (kd) och  Sk333
(yrkande 1) av Ragnwi Marcelind (kd).

Utskottets ställningstagande

Utskottet   behandlade   motionsyrkanden  med  samma
innehåll som de nu aktuella  senast förra året (bet.
2000/01:SkU18) och uttalade då  att  principen om en
likformig   kapitalinkomstbeskattning  innebär   att
privatbostäder   i  utlandet  som  ägs  av  personer
bosatta i Sverige  bör  omfattas av samma regler som
svenska  privatbostäder. Utskottet  vidhåller  denna
inställning.

Fastigheter  beskattas  i allmänhet i det land där
fastigheten är belägen. Eftersom  lagen  om  statlig
fastighetsskatt  som  regel inte omfattas av dubbel-
beskattningsavtalen     kan      fastigheten     bli
dubbelbeskattad. För att undvika att  så  sker finns
interna   svenska   bestämmelser   om  avräkning  av
utländsk skatt som medger att den utländska  skatten
på fastigheten räknas av från den svenska skatten på
fastigheten.   Vidare   skall   nämnas  att  om  ett
dubbelbeskattningsavtal  innehåller  bestämmelse  om
att  inkomst  av  en  privatbostad   i  utlandet  är
undantagen från beskattning i Sverige  skall  heller
inte statlig fastighetsskatt tas ut i Sverige på  en
sådan privatbostad.
Utskottet  finner mot bakgrund av det anförda inte
någon anledning  till ändringar i gällande regler om
beskattning här i  landet  av  en i utlandet belägen
privatbostad. Motionerna avstyrks.

Tomträtt


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    avslår    förslaget    om    att
tomträttsinnehavare    inte    skall   betala
fastighetsskatt för en fastighet  som innehas
med tomträtt.
Jfr reservation 8 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Vid         fastighetsbeskattningen        likställs
tomträttsinnehav  med  vanligt ägande. En konsekvens
är att det är tomträttsinnehavaren  och  inte ägaren
som  betalar  fastighetsskatt  för en fastighet  som
innehas      med     tomträtt.     Härvid     medges
tomträttsinnehavaren  avdrag för sin tomträttsavgäld
under inkomst av kapital.

Motioner

I motion Sk278 av Carl-Erik  Skårman  (m) anförs att
de   bristfälliga   motiven   för  fastighetsskatten
framstår   i   särskilt  skarp  dager   vad   gäller
fastighetsskatten       på       tomträtter.      En
tomträttsinnehavare äger de hus på  fastigheten  som
han   köpt  eller  byggt.  Han  har  däremot  endast
nyttjanderätt  till  marken, och det framstår därför
som stötande att låta  tomträttsinnehavaren och inte
ägaren betala fastighetsskatt för marken. Motionären
begär    en    ändring    av   reglerna    så    att
fastighetsskatten  betalas av  fastighetsägaren  och
inte av den som innehar en fastighet med tomträtt.

I motion Sk333 av  Ragnwi Marcelind (kd) begärs en
översyn av reglerna om  beskattning av bostadshus på
tomträtt (yrkande 2). Motionären  anser det orimligt
att fastighetsskatten fastställs utan hänsyn till om
fastigheten  är  uppförd  på  mark som  innehas  med
tomträtt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  tidigare  vid  upprepade  tillfällen
funnit  att  vad som anförts i motionerna  inte  ger
anledning att  förorda  någon ändring när det gäller
tomträttsinnehavares    skyldighet     att    betala
fastighetsskatt  för  tomträttsmarken  och   att  en
omläggning  av  skattskyldigheten  sannolikt  skulle
föranleda  krav  från  markägaren på en kompensation
inom ramen för tomträttsavgälden.  Utskottet  finner
ingen  anledning  att ändra ståndpunkt i denna fråga
och avstyrker motionerna.


Energisparåtgärder


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  avslår  motionsyrkanden   om   att
energibesparande  åtgärder inte skall påverka
taxeringsvärdet.
Jfr reservation 9 (kd, fp).

Bakgrund

Vissa  miljövänliga  fastighetsinstallationer  leder
till   högre    taxeringvärde   och   därmed   högre
fastighetsskatt. Fastighetsbeskattningskommittén har
föreslagit   att  en   ökning   av   en   fastighets
taxeringsvärde   som   beror   på   vissa  specifika
miljöinvesteringar  (jordvärmepump,  isolerglas  och
treglasfönster) inte skall få påverka underlaget för
fastighetsskatten  under de tio första  åren   efter
det att investeringarna  gjordes.  Beträffande andra
typer av miljöinvesteringar kan det,  med hänvisning
till  svårigheterna att avgränsa vad som  kan  anses
utgöra   en   miljöinvestering,  vara  lämpligt  att
använda  riktade  bidrag  som  stimulansåtgärd  (SOU
2000:34 s. 269).

Motioner

I motion Sk273 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m) anförs  att  den  som  investerar i åtgärder som
sparar energi straffbeskattas vid fastighetsbeskatt-
ningen. Enligt motionärerna bör sådana åtgärder inte
inräknas i underlaget för fastighetsskatt.  I motion
Sk357  av  Elizabeth  Nyström och Maud Ekendahl  (m)
framställs ett liknande yrkande.

I motion Sk488 (yrkande 6)  av Kenneth Lantz m.fl.
(kd) anförs att  investeringar  i  miljöförbättrande
åtgärder leder till ett höjt marknadsvärde  och där-
med   höjd   fastighetsskatt.  Avskaffas  kopplingen
mellan  marknadsvärdet   och   taxeringsvärdet   kan
miljöinvesteringar  stimuleras  i  stället  för  att
bestraffas genom högre skatt. I N371 (yrkande 13) av
Inger  Strömbom  m.fl.  (kd) anförs att reglerna för
den statliga fastighetsskatten måste ses över så att
investeringar i energibesparande åtgärder inte leder
till ökade boende-kostnader.
I  motion  Sk492  av  Yvonne  Ångström  och  Karin
Pilsäter    (fp)    begärs   tillkännagivanden    om
nödvändigheten  att  minska  energiåtgången  i  våra
bostäder  (yrkande  1) och  om  behovet  att  utreda
möjligheten  att  låta  fastighetsägare  som  vidtar
energibesparande     åtgärder      slippa      höjda
taxeringsvärden (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Att just miljöinvesteringar, som inneburit ett högre
marknadsvärde  för  den  aktuella  fastigheten, inte
skulle  beaktas  vid fastställandet av  fastighetens
taxeringsvärde skulle i och för sig strida mot den i
det    föregående    redovisade     principen    att
taxeringsvärdet   skall  återspegla  marknadsvärdet.
Andra åtgärder måste  därför vidtas om motionärernas
önskemål  skall  tillgodoses.   Motionsyrkanden   om
särskilda  regler för miljöinvesteringar i syfte att
undvika den  extra  beskattning som annars uppkommer
när investeringen leder till ett höjt taxeringsvärde
behandlades av riksdagen  förra året och avslogs med
hänvisning   till   att  frågan   är   föremål   för
överväganden    inom    Regeringskansliet.     Dessa
överväganden   pågår   fortfarande   och   utskottet
vidhåller  att  resultatet  av regeringens beredning
bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna.


Vindkraftverk och s.k. skräddarsydda
byggnader


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden  om  ändrade
skatteregler för bl.a. vindkraftverk.

Gällande bestämmelser

Vindkraftverk  taxeras  som elproduktionsenhet.  Vid
2000 års allmänna fastighetstaxering  rekommenderade
RSV  att  vindkraftverk värderas till 6 400  kr  per
installerade    kW.    (Motsvarande    siffra    för
kondenskraftverk är 3 200 kr.) Fastighetsskatten för
elproduktionsenheter uppgår till 0,5 %.

Motioner

I  motion Sk457 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs en
utredning av frågan om taxering av industribyggnader
och    s.k.   skräddarsydda   byggnader   samt   det
skatterättsliga   värdeminskningsbegreppet  när  det
gäller avskrivning av byggnadsinventarier.

I  motion  N318  av   Birgitta   Sellén  och  Sven
Bergström (c) begärs en översyn av reglerna  som rör
beskattning  av  vindkraftverk (yrkande 2). Motionä-
rerna ifrågasätter nuvarande ordning som innebär att
vindkraftverken belastas med fastighetsskatt.
I motion Bo319 (yrkande  3)  av  Birgitta Carlsson
(c)  anförs  att  vindkraftverk  skattemässigt   bör
betraktas som en inventarie och därmed inte belastas
med fastighetsskatt.

Utskottets ställningstagande

Vid   fastighetstaxeringen   räknas  vissa  maskiner
(t.ex.  hissar)  som  en  del  av  byggnaden.  Andra
maskiner  (t.ex.  svarvar)  anses  i stället  utgöra
industritillbehör.  Eftersom industritillbehör  inte
anses utgöra en del av  byggnaden  påverkar  de inte
heller taxeringsvärdet.

Om  en byggnad skräddarsytts för en viss maskinell
utrustning  blir  maskinen många gånger att betrakta
som  ett  byggnadstillbehör   och   påverkar  därmed
taxeringsvärdet. RSV har i sina rekommendationer för
2000 års allmänna fastighetstaxering (RSV S 1999:24)
redovisat sin syn på gränsdragningen och konstaterar
härvid  att  maskiner  med  en skräddarsydd  byggnad
utgör  byggnadstillbehör.  Till   sådana   byggnader
räknas   sinterverk,   koksverk,  masugnar,  såghus,
torkar, vatten- och värmekraftverk etc.
Fastighetstaxeringsutredningen    har    behandlat
frågan  om taxering av skräddarsydda byggnader  (SOU
2000:10  s.   385).   Utredningen   konstaterar  att
maskinell utrustning i varierande grad  ingår  i  en
industrienhets  taxeringsvärde  och att detta skapar
orättvisor vid taxeringen. Utredningen anför att ett
särskilt  delvärde för byggnadstillbehör  skulle  ge
upphov till  värderingstekniska problem och dessutom
vara kostsamt  att införa. Sammanfattningsvis anförs
att det, beträffande  industrienheterna,  över huvud
taget  är  svårt att utforma regler som innebär  att
taxeringsvärdena blir så likformiga och rättvisa att
de utgör ett lämpligt skatteunderlag.
Frågan bereds  i  Regeringskansliet  och utskottet
anser  att  resultatet  av  regeringens överväganden
skall    avvaktas.   Utskottet   avstyrker    därmed
motionsyrkandena.

Kapitalvinstbeskattning vid
avyttring av fastighet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  avslår  förslagen  om  ändringar i
beskattningen av  kapitalvinster vid  fysiska
personers   avyttring   av   fastigheter  som
innehafts under en lång tid. Riksdagen avslår
även yrkandet om att slopa återläggningen  av
skogsavdrag och substansminsknings-avdrag vid
avyttring av näringsfastighet.
Jfr reservation 10 (c).

Bakgrund

Gällande bestämmelser

När reavinstbeskattningsreglerna för fastigheter  ändrades  vid
1990  års  skattereform  infördes  en  möjlighet att
fortsätta  att  tillämpa  äldre  regler fram  t.o.m.
utgången  av  år 1999. Avsikten var  att  övergången
till  en nominell  beräkningsmetod  inte  skulle  få
tröskeleffekter  för  skattskyldiga som genom index-
uppräkning m.m. kunde påräkna  en  låg reavinstskatt
vid    tillämpning    av    de    äldre    reglerna.
Övergångsreglerna innehöll inte någon möjlighet till
fortsatt indexuppräkning och har numera upphört  att
gälla.

Reglerna   om   beskattning  av  kapitalvinst  vid
avyttring av fastigheter   innehåller en bestämmelse
som tar sikte på fastighetsförvärv före år 1952 (det
s.k.  stickåret).  För sådana  fastigheter  beräknas
vinsten som om fastigheten  hade  köpts  före  den 1
januari 1952. Anskaffningsvärdet bestäms till 150  %
av  taxeringsvärdet  för  1952  om den skattskyldige
inte kan visa att den verkliga anskaffningskostnaden
är   högre.  Syftet  med  regeln  är  att   förenkla
vinstberäkningen  eftersom  det efter hand blir allt
svårare att känna till och hålla  reda  på relevanta
uppgifter.  Detta gäller särskilt om fastigheten  är
ärvd eller om  man  fått  den i gåva. Fram till 1999
års  utgång  kunde  den  skattskyldige   alternativt
använda en regel som gjorde det möjligt att bestämma
ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
Den som innehar en näringsfastighet har  möjlighet
att    göra    olika    avdrag    under   innehavet.
Anskaffningskostnaden och kostnader  för  ny-, till-
eller ombyggnad dras av genom värdeminskningsavdrag.
För   reparations-  och  underhållskostnader  medges
direktavdrag.   Dessutom   erhålls  skogsavdrag  och
avdrag för substansminskning för vissa fastigheter.
När en fysisk person eller  ett  dödsbo  säljer en
näringsfastighet    innebär    skattereglerna    att
försäljningen   redovisas  i  det  lägre  beskattade
inkomstslaget   kapital   och   att   kapitalvinsten
beräknas   enligt  de   regler   som   gäller   där.
Utgångspunkten  är  att vinstberäkningen skall göras
på  sedvanligt  sätt med  ett  omkostnadsavdrag  som
motsvarar anskaffningskostnaden, ombyggnadskostnader
etc.   Har   fastigheten    redan   dragits   av   i
näringsverksamheten löses detta  genom att de gjorda
avdragen     återförs     till     beskattning     i
näringsverksamheten.   På   så   sätt  undviks   att
avdragsrätten under näringsverksamhet  leder till en
avvikelse från den vinstberäkningsmodell  som gäller
i   det   lägre  beskattade  inkomstslaget.  När  de
nuvarande reglerna  infördes  anfördes bl.a. att det
inte var acceptabelt att ha regler  som  innebär att
avdrag  först kan göras mot en högre skattesats  och
sedan återläggas  i  ett  inkomstslag  med  en lägre
skattesats (jfr prop. 1989/90:110 s. 420).

Tidigare behandling

I 1999 års vårproposition aviserade regeringen  ett  förslag om
att  flytta  det  s.k.  stickåret från 1952 till ett
senare år. Inom Finansdepartementet  upprättades  en
promemoria  med förslag om en ny regel som tog sikte
på  förvärv före  år  1975,  och  anskaffningsvärdet
skulle  i  dessa  fall  utgöra  133  %  av  1975 års
taxeringsvärde      om     inte     det     verkliga
anskaffningsvärdet var  högre.  Hösten  1999 anförde
regeringen  att  förslaget om ett nytt stickår  fått
ett  blandat  mottagande  av  remissinstanserna  och
gjorde  bedömningen   att   förslaget   inte   borde
genomföras.   Skattebortfallet  skulle  bli  alltför
stort (prop. 1999/2000:1). Skatteutskottet anförde i
sitt    yttrande    till     finansutskottet    över
skattefrågorna i budgetpropositionen för år 2000 att
de   äldre   indexanknutna   reglerna    för    rea-
vinstbeskattning  av  fastigheter bör få löpa ut med
utgången av år 1999 eftersom  en  fortsatt parallell
tillämpning av nya och äldre regler  efter den långa
övergångsperiod   som   beslutades   vid  1990   års
skattereform annars kan resultera i en permanentning
av  en  situation  med  två parallella regelkomplex.
Utskottet delade också regeringens bedömning när det
gällde    nytt   stickår   (1999/2000:SkU1y,    bet.
1999/2000:FiU1).

I  betänkande  1999/2000:SkU17  vidhöll  utskottet
denna inställning och var inte berett att tillstyrka
en återgång till äldre regler i denna del. Utskottet
var  heller   inte   berett   att   överväga   några
förändringar när det gällde reglerna om återläggning
av  gjorda  avdrag i näringsverksamhet vid avyttring
av    en   näringsfastighet.    När    det    gällde
motionsyrkanden om en översyn av problematiken kring
generationsskiften   i   jordbruksföretag  hänvisade
utskottet  till  att den tillsatta  utredningen  med
uppgift  att se över  reglerna  för  beskattning  av
ägare i fåmansföretag  m.m.  bl.a. har i uppgift att
överväga   olika   ändringar   som  kan   underlätta
generationsskiften i företag (dir. 1999:72).
Den   skattepliktiga   delen   av   vinsten    vid
försäljning    av    privatbostadsfastigheter    och
privatbostadsrätter  höjdes  den 1 januari 2001 från
hälften till två tredjedelar av  kapitalvinsten. Det
innebär att skatten, som en andel av vinsten, höjdes
från 15 % till 20 %. Den avdragsgilla  andelen av en
kapitalförlust är fortfarande 50 % (prop. 2000/01:1,
bet. FiU1, yttr. SkU1y).

Motioner

I  motion  Sk302 av Marianne Andersson och  Birgitta
Carlsson (c)  begärs  ett  tillkännagivande  om  att
innehavare  av  småhus som ägts sedan 1968 och dess-
förinnan bör få använda  1981 års taxeringsvärde som
ingångsvärde vid beräkning av reavinst i samband med
försäljning    av    fastigheten.    Vidare    anser
motionärerna att kapitalvinsten bör beskattas med 15
%.

I  motion  Sk472  av Eskil  Erlandsson  m.fl.  (c)
begärs  en översyn av  reglerna  om  beskattning  av
kapitalvinst  vid  avyttring  av fastighet som under
lång   tid   ägts   av  en  fysisk  person.   Enligt
motionärerna  är  det  nödvändigt   att   långvariga
fastighetsinnehav får rimliga regler både vad gäller
beskattningens  höjd och beträffande vilka uppgifter
som behövs för vinstberäkningen.  Det  bör övervägas
att som ett alternativ till huvudregeln  få  beräkna
den  skattepliktiga kapitalvinsten till viss procent
av köpeskillingen  vid  avyttringen,  t.ex. 25 % för
privatbostadsfastigheter     och     40     %    för
näringsfastigheter  (yrkande  1).  I motionen begärs
också  att riksdagen omedelbart beslutar  att  slopa
återläggningen        av       skogsavdrag       och
substansminskningsavdrag   vid   avyttring   av   en
näringsfastighet (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anförde  hösten 1999 i sitt yttrande till
finansutskottet      över      skattefrågorna      i
budgetpropositionen  att   de   äldre  indexanknutna
reglerna för reavinstbeskattning  av fastigheter bör
få  löpa  ut  vid utgången av år 1999,  eftersom  en
fortsatt parallell  tillämpning  av  nya  och  äldre
regler   efter   den   långa   övergångsperiod   som
beslutades  vid  1990 års skattereform annars skulle
kunna resultera i  en  permanentning av en situation
med två parallella regelkomplex. Vid samma tillfälle
instämde utskottet i regeringens  bedömning  att det
s.k.  stickåret,  som tar sikte på fastighetsförvärv
före  1952,  av statsfinansiella  skäl  inte  skulle
flyttas fram till  ett  senare  år. Detta blev också
riksdagens  beslut. Därefter har riksdagen  beslutat
att  den  skattepliktiga   delen   av   vinsten  vid
försäljning av en privatbostadsfastighet  fr.o.m den
1   januari  2001  skall  vara  två  tredjedelar  av
kapitalvinsten.    Den   avdragsgilla   andelen   av
kapitalförlust är dock fortfarande 50 %.

Utskottet anser inte  att  det föreligger skäl att
nu  ändra på denna utformning av  beskattningen.  De
förslag  som  framförs  i  motionerna om ändringar i
beskattningen   av    kapitalvinster   vid   fysiska
personers  avyttring  av   fastigheter   bör  därför
avslås.
Enligt  utskottet innebär reglerna om återläggning
av gjorda avdrag vid försäljning av näringsfastighet
endast att  en  korrigering görs för att undvika att
de   kostnader   som    ligger    till   grund   för
omkostnadsavdraget i inkomstslaget  kapital  dras av
två  gånger.  Att  reglerna  utformats på ett sådant
sätt  att  korrigeringen  görs genom  beskattning  i
näringsverksamheten har sin  grund  i  att  det är i
detta inkomstslag som omkostnaden dragits av och att
skattesatsen  i  inkomstslaget  kapital är lägre  än
skattesatsen  i  inkomstslaget  näringsverksamhet  i
dessa fall. Utskottet anser inte  att det finns skäl
att överväga en förändring av de aktuella  reglerna.
Med det anförda avstyrker utskottet även yrkandet om
att   slopa   återläggningen  av  vissa  avdrag  vid
avyttring av näringsfastighet.

Arvs- och gåvoskatt


Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning  till att regeringen avser att
inom kort tillsätta  en  utredning  som skall
göra  en översyn av arvs- och gåvoskattelagen
föreslår   utskottet   att  riksdagen  avslår
motionsyrkandena om en översyn av reglerna om
arvsskatt  när det gäller  ärvda  fastigheter
och  aktier.  Utskottet  föreslår  också  att
riksdagen avslår motionsförslag som går ut på
att  arvs-  och  gåvoskatten  på  sikt  skall
avskaffas.
Jfr reservation 11 (m).

Gällande bestämmelser

Arvsskatt  tas  ut  på  de  tillgångar som arvingar,
testamentstagare  eller förmånstagare  får  från  en
avliden  och  beräknas  schematiskt  på  mottagarnas
arvslotter. Det  finns tre olika arvsklasser med var
sin progressiv skatteskala,  beroende på mottagarnas
släktskap  med den avlidne. Skatten  beräknas  genom
att  ett  grundavdrag   först  får  göras  från  den
skattskyldiges arvslott.  Därefter  beräknas skatten
på lotterna.

Till   klass   1   hör   efterlevande   make/maka,
registrerad partner eller sambo, barn, barnbarn  och
andra  avkomlingar,  make/maka,  registrerad partner
eller sambo till barn, efterlevande  make/maka eller
sambo   till   avlidet   barn.   Grundavdraget   för
efterlevande  make/maka, registrerad  partner  eller
sambo är 280 000  kr.  För annan mottagare i klass 1
är avdraget 70 000 kr.
Arvsskatten i klass 1  är  10  %  inom skiktet upp
till 300 000 kr. Inom skiktet 300 000600  000 kr är
skatten 30 000 kr + 20 % och inom skiktet 600 000 kr
och däröver 90 000 kr + 30 %.
Enligt 21 och 43 §§ lagen (1941:416) om arvs-  och
gåvoskatt (AGL) skall värdering av egendom vid arvs-
och    gåvobeskattning    ske    med   hänsyn   till
förhållandena   vid   tiden  för  skattskyldighetens
inträde, dvs. vid arvsbeskattningen  dödsfallet  och
vid    gåvobeskattningen   som   huvudregel   gåvans
fullbordande.
Enligt  27  §  AGL  finns  en dispensmöjlighet vid
värdenedgång som skett efter dödsfallet. Beträffande
fast  egendom, börsnoterad aktie,  obligation  eller
därmed  jämförlig värdehandling kan värdenedgång som
skett  efter   skattskyldighetens  inträde  beaktas.
Regeringen får på ansökan medge att skatt får tas ut
på ett lägre värde.  Värdenedgången  måste dock vara
minst en fjärdedel av egendomens värde  och  skatten
beräknas  till  minst  3  000 kr. Vidare fordras att
utgivandet  av  skatt  beräknad  enligt  huvudregeln
skulle vara oskäligt betungande.  Ansökan  skall för
att   kunna  tas  upp  till  prövning  ges  in  till
regeringen  innan  beslut  om skattens fastställande
meddelats. Vidare kan regeringen  enligt  58 a § AGL
när  synnerliga skäl föreligger besluta om befrielse
från eller nedsättning av skatt.

Motioner

I ett flertal motioner begärs en översyn av reglerna
om  arvs-  och  gåvoskatt.  Motionärerna  anser  att
värdenedgången  på börsen under senare tid och de på
många håll höjda taxeringsvärdena på fastigheter gör
det nödvändigt att  överväga  ändringar  i arvs- och
gåvoskattelagen.   I  vissa  motioner  begärs  också
tillkännagivanden om att arvsskatten och gåvoskatten
på sikt skall avskaffas.

I  motion  Fi285 av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
anförs att den kraftiga värdenedgången på börsen och
de höjda taxeringsvärdena  på  fastigheter  visar på
nödvändigheten   att  överväga  ändrade  regler  för
beräkning  av  arvsskatt.   Motionärerna  begär  ett
tillkännagivande  om  att  reglerna  ändras  så  att
beräkningen  av värdet av dödsboets  tillgångar  kan
ske vid den tidpunkt  då  arvingen  faktiskt  kan ta
arvet     i     besittning.     Beträffande    ärvda
bostadsfastigheter bör grundavdraget  höjas, och den
efterlevande  maken/makan  bör   kunna  skjuta   upp
betalningen    av    arvsskatten   till   dess   att
bostadsfastigheten realiserats (yrkande 17).
I  motion Sk470 av Carl  Fredrik  Graf  m.fl.  (m)
anförs    att   arvsskatten   är   orättfärdig   och
konfiskatorisk.      Motionärerna      begär     ett
tillkännagivande   om   att  arvsskatten  och   även
gåvoskatten på sikt bör avskaffas  (yrkandena  1 och
2).  I  avvaktan  på  att arvsskatten helt avvecklas
anser motionärerna att  en  alternativ värdetidpunkt
bör  införas  så att arvingarna  får  möjlighet  att
välja  vid  vilken   tidpunkt   värderingen  av  den
avlidnes  tillgångar skall ske, t.ex.  inom  ett  år
från dödsfallet,  dock  senast dagen för arvskiftet.
Även andra lösningar bör  prövas.  De  på många håll
kraftigt  höjda  taxeringsvärdena  visar  också   på
behovet  av  ändrade regler när det gäller arvsskatt
på fastigheter.  Regeringen  bör utreda dessa frågor
och skyndsamt återkomma till riksdagen  med  förslag
(yrkande  3).  Yrkanden  om att avskaffa arvsskatten
framställs också i motion  L214 av Anders Björck och
Elizabeth Nyström (m) (yrkande 5) och i motion Sk264
av  Anita Sidén och Cecilia Magnusson  (m)  (yrkande
2).    I     sistnämnda    motion    begärs    också
tillkännagivande    om    att    ingångsvärdet   vid
reavinstbeskattningen  skall  ändras   (yrkande  1).
Enligt  motionärerna  drabbas  många  dödsbodelägare
orimligt hårt av att arvsskatten på aktier  beräknas
på  värdet  vid  dödsfallet  när aktierna sjunkit  i
värde efter denna tidpunkt. Ett annat problem är att
också ingångsvärdet ärvs. Motionärerna  förordar att
så  länge  arvsskatten  finns  kvar så bör aktiernas
värde  vid  tiden  för  dödsfallet få  användas  som
ingångsvärde  vid  reavinstberäkningen   i  de  fall
värdet på aktierna har sjunkit efter denna tidpunkt.
I  motion Sk481 av Per Rosengren m.fl. (v)  begärs
en skyndsam översyn av reglerna om arvsskatt när det
gäller  ärvda fastigheter och aktier. När det gäller
fastigheter  föreslås att två alternativ prövas. Det
ena är att införa  en  uppskovsregel för arvsskatten
och det andra att höja det  skattefria grundavdraget
för  efterlevande  make/maka. För  att  undvika  att
skatten på ärvda aktier  blir  större  än det belopp
som  arvingarna  kan  få  ut  vid en försäljning  av
aktierna   bör   regeringen   överväga    en   annan
värdetidpunkt  än aktiekursen vid dödsfallet,  t.ex.
att aktierna värderas  efter den kurs som gäller när
aktierna    blir   tillgängliga    för    avyttring.
Motionärerna  framhåller att det är angeläget att en
förändring  av  värdetidpunkten   inte   leder  till
oönskad skatteplanering.
I motion Sk298 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd)
begärs en översyn av arvsskattelagens bestämmelser i
syfte   att  förhindra  att  efterlevande  make/maka
tvingas  sälja   den   bostadsfastighet   som  varit
makarnas   gemensamma   hem  för  att  kunna  betala
arvsskatten för den del av fastigheten han eller hon
fått i arv efter den ene  makens  bortgång.  Även  i
motion  Sk328  av  Mikael  Oscarsson  (kd) begärs en
översyn av arvsskattens effekter på ärvda tillgångar
i form av fastigheter och aktier. De alternativ  som
bör  övervägas  för att mildra arvsskattens orimliga
effekter  för  efterlevande   make  eller  sambo  är
uppskov med arvsskatten, höjt fribelopp  eller sänkt
arvsskatt.

Utskottets ställningstagande

Som   tidigare  anförts  har  ett  flertal  åtgärder
vidtagits  för att begränsa de kraftiga förändringar
i  fastighets-   och  förmögenhetsskatteuttaget  som
annars skulle ha blivit följden av att frysningen av
taxeringsvärdena  på   fastigheter   upphört  den  1
januari  2001.  Bland  annat  har skattesatserna  på
småhus      sänkts      och      fribeloppet     vid
förmögenhetsbeskattningen    höjts.   Däremot    har
arvsskatten inte ändrats. Sedan  1992  har skikten i
skatteskalan       samt      grund-avdragen      och
arvsskattesatserna varit  oförändrade. Eftersom fast
egendom   enligt   bestämmelserna    i   arvs-   och
gåvoskattelagen    skall    tas    upp    till   det
taxeringsvärde   som  gällde  året  före  dödsfallet
innebär höjda taxeringsvärden  också  höjt  uttag av
arvsskatt.   Stigande   priser   och   därmed  höjda
taxerings-värden   på   småhus,   framför   allt   i
storstadsområden  och  i attraktiva fritidsom-råden,
har lett till att uttaget  av  arvsskatt  på en ärvd
fastighet   blivit   mycket   betungande  för  många
dödsbodelägare, särskilt för efterlevande  make/maka
som önskar bo kvar i den bostadsfastighet som  varit
makarnas  gemensamma  hem.  I  likhet  med  vad  som
framförs  i  motionerna  anser  utskottet att det är
angeläget att reglerna om arvsskatt  när  det gäller
ärvda  fastigheter  skyndsamt  blir  föremål för  en
översyn.   Denna   inställning   delas   också    av
finansministern  som nyligen meddelat att regeringen
har  för  avsikt  att  tillsätta  en  utredning  med
uppgift   att  göra  en   översyn   av   arvs-   och
gåvobeskattningen.   Direktiv  kommer  att  meddelas
under våren. Något tillkännagivande  till regeringen
behövs  således  inte.  Utskottet  utgår  från   att
utredningen  beaktar  de  synpunkter och förslag som
förs  fram  i  motionerna  i  denna  del.  Utskottet
ställer  sig dock avvisande till  de  motionsförslag
som går ut  på  att  avskaffa eller på sikt avveckla
arvs- och gåvoskatten.

Aktier på fondbörsens  A-lista, aktier som noteras
på utländsk börs, andelar  i  värdepappersfonder och
andra värdepapper som omsätts marknadsmässigt  skall
enligt  gällande  bestämmelser  tas upp till 75 % av
värdet  på  dödsdagen.  Värdenedgång  som  inträffat
efter  dödsdagen  beaktas inte  annat  än  i  undan-
tagsfall  och  då  efter  dispens  från  regeringen.
Värdeökning efter dödsdagen  beaktas heller inte och
kommer således den skattskyldige  helt  till godo. I
motionerna framförs krav på att utreda frågan om att
införa  en  alternativ värdetidpunkt för aktier  som
sjunkit i värde  efter tiden för dödsfallet. Utskot-
tet vill erinra om  att  frågan  om  att  införa  en
alternativ värdetidpunkt varit föremål för utredning
i  Arvs- och gåvoskattekommittén som också övervägde
möjligheten  att  införa en rätt till återvinning av
skatt i de fall aktier  sjunkit i värde viss kortare
tid  efter  skattskyldighetens  inträde.  Arvs-  och
gåvoskattekommittén   ansåg   att   arvskiftet   som
alternativ   tidpunkt  för  värderingen  förmodligen
snarare  skulle   krångla   till  lagstiftningen  än
förenkla    den   eftersom   arvskifte    inte    är
obligatoriskt  vid arvsbeskattningen och heller inte
måste äga rum inom  en  viss  angiven tidrymd. Någon
annan   lämplig   alternativ   värdetidpunkt   kunde
kommittén inte finna. Kommittén  avstod  också  från
att  lägga  fram  något  förslag  om  återvinning av
skatt.
Utskottet anser att frågan om värdering  av aktier
vid arvsbeskattningen nu bör ses över på nytt.  Till
saken  hör  att  det  gått  över ett decennium sedan
Arvs-   och   gåvoskattekommittén   avlämnade   sitt
betänkande.  Enligt  vad  utskottet  erfarit  kommer
frågan att tas  upp  av den utredning som skall göra
en översyn av arvs- och gåvoskattelagen.
Mot bakgrund av det  anförda  avstyrker  utskottet
samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Förmögenhetsskatt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   att  riksdagen  avslår
motionsyrkanden  om slopad  förmögenhetsskatt
samt  yrkandet  om  ändrade  regler  avseende
förmögenhetsskatten på boende.
Jfr reservation 12 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För fysisk person, dödsbo  och  familjestiftelse  är
skattesatsen  1,5  %.  För  annan juridisk person är
skattesatsen 1,5 promille.

Skatt  påförs  på  den  del av  förmögenheten  som
överstiger ett fribelopp. Från  och  med inkomståret
2001 (inkomsttaxering 2002) är fribeloppet 1 000 000
kr för ensamstående, dödsbo och familjestiftelse och
1 500 000  kr  för  sambeskattade  par.  För   annan
juridisk person är fribeloppet 25 000 kr.
Arbetande   kapital   i   företag  är  fritt  från
förmögenhetsskatt, och befrielsen  gäller  i princip
också  arbetande  kapital  som  innehas  via aktier.
Aktier på börsens A-lista betraktas dock i flertalet
fall som en kapitalplacering och värderas då till 80
% av marknadsvärdet.
Vid     beräkningen    av    den    skattepliktiga
förmögenheten skall fastighet i Sverige tas upp till
taxeringsvärdet.    För    tomträtt   betalas   s.k.
tomträttsavgäld,    och   endast    den    del    av
taxeringsvärdet   som   avser    byggnaden   är   en
skattepliktig tillgång. För boende  i  bostadsrätter
är  den andel som ägs av den boende en skattepliktig
tillgång.   Andelen  tas  upp  till  ett  värde  som
motsvarar    bostadsrättsinnehavarens     andel    i
föreningens eller bolagets förmögenhet
Från och med 2003 års inkomsttaxering höjs gränsen
för  uttag  av  förmögenhetsskatt från 1 000 000  kr
till 1 500 000 kr  för  ensamstående  och från 1 500
000  kr  till  2  000 000 kr för sambeskattade  par.
Genom  höjningen  av  fribeloppet  beräknas  antalet
skattskyldiga  till   förmögenhetsskatt  minska  med
drygt 42 % från 520 000  till  300  000  och antalet
småhusägare  som betalar förmögenhetsskatt  beräknas
minska från 280 000 till 160 000.
Bakgrunden  till   den   beslutade   höjningen  av
fribeloppen     är    att    ytterligare    begränsa
förmögenhetsskatteeffekterna         av        höjda
taxeringsvärden.

Motioner

Yrkanden om att förmögenhetsskatten successivt skall
avskaffas framställs i motionerna Sk288  (yrkande  5
delvis)  av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk491 (yrkande 3)
av Carl-Fredrik Graf m.fl. (m), Sk315 (yrkande 3) av
Sten Tolgfors  (m),  Sk368  (yrkande  2)  av  Henrik
Westman  (m),  Sk389  (yrkande  3  delvis)  av  Inga
Berggren  och  Ingvar Eriksson (m) och Sk393 av Anna
Lilliehöök    (m).     Enligt     motionärerna    är
förmögenhetsskatten  en  extraskatt på  kapital  och
motverkar  den  nödvändiga  kapitalbildningen.   Ett
mångfasetterat   näringsliv   behöver   riskkapital.
Vidare anförs att kombinationen fastighets-skatt och
förmögenhetsskatt  gör  att  många  småhusägare  kan
tvingas lämna sina hem.

Också i motion Sk487 (yrkande 5) av Karin Pilsäter
m.fl.   (fp)   hemställs   att   förmögenhetsskatten
successivt  avvecklas. Motionärerna  framhåller  att
kombinationen      höjd      fastighetsskatt     och
förmögenhetsskatt  blivit en tung  börda  får  många
människor och tillägger  att  om fribeloppen på kort
sikt höjs och sambeskattningen slopas skulle i stort
sett ingen behöva betala förmögenhetsskatt  för sitt
boende.
I   två  motioner  framställs  yrkanden  om  sänkt
respektive slopad förmögenhetsskatt på boende.
I motion  Sk458  av Per Rosengren m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande  om  att  småhus, som utgör den
skattskyldiges permanenta bostad, skall tas upp till
halva   taxeringsvärdet  vid  beräkningen   av   den
skattepliktiga förmögenheten. I samband med en sådan
förändring  bör det övervägas att införa en takregel
så att fastigheter med ett värde på t.ex. 3 miljoner
kronor och därutöver  tas upp till det fulla värdet.
Även  en  reducering av fribeloppen  bör  övervägas,
anser motionärerna.
I motion  Sk480  av  Viviann Gerdin (c) begärs ett
tillkännagivande  om  att   förmögenhetsskatten   på
boende  skall avskaffas (yrkande 6). Enligt motionä-
ren  är  det   från  rättvisesynpunkt  orimligt  att
förmögenhetsskatt  tas ut på privatbostäder medan de
största aktieägarna  inte  betalar förmögenhetsskatt
för sitt aktieinnehav.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden  om  att  slopa   eller   successivt
avveckla   förmögenhetsskatten   har  avslagits   av
riksdagen  vid  ett flertal tillfällen,  senast  vid
riksdagens behandling  av utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna för år 2002 (bet. 2001/02:FiU1).
Utskottet anser inte att  det  finns  skäl att ändra
det tidigare ställningstagandet och avstyrker därmed
nu  aktuella  motionsyrkanden  med denna inriktning.
Även  yrkandet  om att slopa förmögenhetsskatten  på
boende avstyrks.  Utskottet  vill i detta sammanhang
också  erinra  om  att  antalet  skattskyldiga  till
förmögenhetsskatt beräknas minska med drygt 42 % och
antalet  småhusägare  som  betalar förmögenhetsskatt
beräknas  minska från 280 000  till  160  000,  till
följd av riksdagens  nyligen fattade beslut att höja
fribeloppen för uttag av förmögenhetsskatt.

Utskottet   utgår  från   att   frågor   som   rör
förmögenhetsskatten    på   privatbostadsfastigheter
kommer att tas upp av den  utredning  som på uppdrag
av  regeringen  skall  göra  en generell översyn  av
förmögenhetsbeskattningen. Enligt  utskottets mening
bör  resultatet  av  denna utredning avvaktas  innan
riksdagen överväger sådana förändringar som föreslås
i motion Sk458. Motionen avstyrks därför.

Sambeskattning av förmögenhet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  avslår motionsyrkanden  om  slopad
sambeskattning av förmögenhet.
Jfr reservation 13 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

Makar och hemmavarande  barn  under  18  år som inte
själva  skall  lämna  självdeklaration sambeskattas.
Förmögenhetsskatt betalas  med  1,5  % av den del av
den  gemensamma  förmögenheten  som  överstiger  1,5
miljoner kronor. Med makar jämställs de som utan att
vara  gifta bor tillsammans och har eller  har  haft
barn eller tidigare har varit gifta med varandra,

Fribeloppet  för  uttag  av förmögenhetsskatt höjs
fr.o.m. 2003 års taxering till 2 miljoner kronor för
sambeskattade par. Fribeloppet för ensamstående höjs
från 1 miljon kronor till 1,5 miljoner kronor.

Motioner

I ett stort antal motioner begärs  tillkännagivanden
m.m.  om  att sambeskattningen av förmögenhet  skall
avskaffas.  Motionärerna  anför  att  gifta  par och
sambor  med  barn bör betala samma förmögenhetsskatt
som   sambor   utan    barn   och   framhåller   att
sambeskattningen   är   den    sista   kvarlevan   i
skattesystemet    av    en    föråldrad   kvinnosyn.
Motionärerna anser att skyldigheter  och rättigheter
mot  samhälle  skall  vara  individuella.   Reglerna
innebär  också att en samlev-nadsform gynnas framför
en  annan,  vilket  uppmuntrar  till  särboende  och
motverkar  att  människor  ingår äktenskap. Yrkanden
med denna inriktning framställs  i  motionerna Sk211
av Inger René och Karin Falkmer (m), Sk245 av Henrik
Westman (m), Sk311 av Lennart Fridén  (m), Sk360  av
Ingvar Eriksson och Jan Backman (m), Sk389  (yrkande
3 delvis) av Inga Berggren och Ingvar Eriksson  (m),
A228 (yrkande 3) av Mikael Odenberg m.fl. (m), Sk306
av  Mikael Oscarsson (kd), L322 (yrkande 2) av Kjell
Eldensjö  m.fl.  (kd)  och    Sk480  (yrkande  7) av
Viviann Gerdin (c).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om sambeskattning  av
förmögenhet  vid ett flertal tidigare tillfällen och
senast  i  höstas   i  samband  med  yttrandet  till
finansutskottet      över      skattefrågorna      i
budgetpropositionen.  Utskottet   ansåg  då  att  en
övergång  till  särbeskattning  skulle   medföra  en
oönskad  stimulans för skattemotiverade överföringar
inom  familjen   och   att  ett  system  med  skilda
fribelopp för ensamstående  respektive sambeskattade
par därför är att föredra.

Eftersom   förmögenhetsbeskattningen   skall   bli
föremål   för  en   generell   översyn   förutsätter
utskottet att även reglerna om sambeskattning kommer
att ses över.  Riksdagen bör därför inte nu överväga
några ändringar  i  dessa  regler.  Motionsyrkandena
avstyrks följaktligen.</pre><pre>
Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1)  m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta  de  Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna  Kinberg
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1  borde
ha följande lydelse:

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad    i    reservationen    anförs    om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:Sk207,  2001/02:Sk315
yrkande  1  och  2,  2001/02:  Sk361,  2001/02:Sk389
yrkande 1, 2001/02:Sk446,  2001/02:N313  yrkande  4,
2001/02:N224  yrkande 3 och 2001/02:Bo318 yrkande 5,
bifaller    delvis      motionerna    2001/02:Sk220,
2001/02:Sk288   yrkande   5  delvis,   2001/02:Sk389
yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande  4  och 2001/02:N223
yrkande  2  samt  avslår  motionerna  2001/02:Sk349,
2001/02:Sk368      yrkande     1,     2001/02:Sk370,
2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2001/02:Sk487
yrkandena   2  och  3,  2001/02:Sk488   yrkande   2,
2001/02:Sk489  yrkande  18,  2001/02:Sk490 yrkandena
24 och 68, 2001/02:Bo290 yrkande  4, 2001/02:Bo320
yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Ställningstagande

Fastighetsskatten är orättfärdig eftersom den tas ut
utan   hänsyn   till  bärkraft.  Skatten  har   fått
allvarliga konsekvenser för många boende, inte minst
för  dem  som tvingats  flytta  från  hus  och  hem.
Fastighetsskatten  blir  också  en  specialskatt  på
tillväxtregionerna  och andra attraktiva områden där
marknadsvärdena och därmed  taxeringsvärdena  stigit
kraftigt. Vi anser att det är helt nödvändigt att en
avveckling  av fastighetsskatten nu inleds. Som  ett
första steg mot ett avskaffande av fastighetsskatten
anser vi att  taxeringsvärdena  skall frysas på 1997
års  nivå  så  att  detta värde utgör  ett  tak  för
underlaget  för skatten.  Skatten  på  småhus  skall
sänkas till 0,9 % och sedan med 0,1 procentenhet per
år. Även andra  åtgärder måste vidtas för att lindra
bördan av fastighetsskatten. En sådan åtgärd som bör
genomföras      för   att   minska   de   regionala
skillnaderna    är   att   ändra   underlaget   för
fastighets-skatten    så    att    det   utgörs   av
byggnadsvärdet och halva markvärdet.  Genom  att  på
detta  sätt  reducera  markvärdet vid beräkningen av
skattens storlek löser man  till betydande del också
de   problem   som   i   dag   finns  i   attraktiva
fritidsområden.

Med våra förslag behövs inte den  krångliga  regel
för  att  begränsa  uttaget  av  fastighetsskatt som
nyligen  införts.  Den  s.k.  begränsningsregeln  är
enligt  vår  mening ett ytterligare  bevis  för  att
fastighetsskatten är felaktig och att den inte gjort
systemet bättre.  I stället ökar komplexiteten i ett
redan    komplicerat    skattesystem     och     nya
marginaleffekter    uppkommer.    Begränsningsregeln
innebär  också  att  en  ny  form  av sambeskattning
införts, eftersom det inte bara är fastighetsägarens
inkomster som skall vara avgörande för  om rätt till
skattereduktion  skall  föreligga utan också  övriga
hushållsmedlemmars inkomster och förmögenheter.
Vi   föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen som sin mening vad vi framfört.

2. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1)  kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad    i    reservationen    anförs    om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen motionerna  2001/02:Sk488  yrkande  2  och
2001/02:Bo320  yrkande  22  samt  avslår  motionerna
2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220, 2001/02:Sk288  yrkande
5   delvis,   2001/02:Sk315   yrkandena   1  och  2,
2001/02:Sk349, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368  yrkande
1,  2001/02:Sk370,  2001/02:Sk389  yrkande  1 och  2
2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2,  4  och
5,  2001/02:Sk487  yrkandena  2 och 3, 2001/02:Sk489
yrkande  18, 2001/02:Sk490 yrkandena  24  och  68,
2001/02:N223  yrkande  2,  2001/02:N224  yrkande  3,
2001/02:N313  yrkande  4,  2001/02:N319  yrkande  4,
2001/02:  Bo290  yrkande  4, 2001/02:Bo318 yrkande 5
och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Ställningstagande

I Sverige är beskattningen  av  boendet hårdare än i
något  annat  land.  I övriga europeiska  länder  är
momsen lägre, reavinstskatt  förekommer  sällan  och
fastighetsskatten är mycket begränsad.

Skatt efter bärkraft är den princip som bör gälla.
Fastighetsskatten   drabbar   alla   boende  oavsett
inkomst och betalningsförmåga. Den är en skatt på en
inkomst som inte finns och strider således  mot  den
nämnda   principen.   Skatten  hotar  i  vissa  fall
äganderätten  liksom  den   enskildes  trygghet  vad
gäller    besittningen    av   det   egna    hemmet.
Fastighetsskatten ökar den sociala segregeringen och
motverkar möjligheterna för  ett  permanent boende i
många    områden   som   är   attraktiva   för    de
fritidsboende.
Enligt vår mening krävs en grundlig reformering av
fastighets-skattesystemet  med sikte på en utfasning
av den statliga fastighetsskatten.  Som  ett  första
steg  bör  taxeringsvärdena åter frysas så att skatt
inte tas ut  på ett underlag som överstiger 1997 års
taxeringsvärden.  Genom  en  sådan  åtgärd skulle de
vidhängande problemen som uppstår vid  förmögenhets-
beskattningen   och   arvs-   och  gåvobeskattningen
försvinna.   Vår  alternativa  långsiktiga   lösning
bygger   på   att    systemet    med    en   statlig
fastighetsskatt avvecklas. I stället bör  kommunerna
ges  möjlighet  att ta ut en avgift i relation  till
kommunal service  kopplad  till fastigheten och inte
på  basis av marknadsvärde. Statens  inkomstbortfall
skulle  delvis  kompenseras genom en nivåjustering i
det generella statsbidraget  till primärkommunerna i
enlighet med finansieringsprincipen.  Genom en sådan
avgift  som  inte baseras på marknadsvärdet  avvärjs
hoten  om framtida  chockhöjningar.  Förutsebarheten
ökar och husägaren får en trygghet och kontroll över
sin ekonomi.  Ett  ytterligare motiv för en kommunal
fastighetsavgift är det incitament kommunerna skulle
få  för  utveckling  av   infrastrukturen   och  ett
offensivt  bostadsbyggande.  Regeringen  bör snarast
tillsätta   en  utredning  med  uppgift  att  utreda
möjligheterna     att     införa     en     kommunal
fastighetsavgift i enlighet med det ovan anförda.
Vi   föreslår   att   riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening vad vi framfört.

3. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1)  c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad    i    reservationen    anförs    om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:Sk349,  2001/02:Sk489
yrkande 18 och  2001/02:Bo325  yrkande  17, bifaller
delvis  motion 2001/02:Sk490 yrkandena 24  och  68
samt avslår motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220,
2001/02:Sk288   yrkande   5   delvis,  2001/02:Sk315
yrkande   1  och  2,  2001/02:Sk361,   2001/02:Sk368
yrkande 1,  2001/02:Sk370,  2001/02:Sk389  yrkande 1
och 2, 2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena  1, 2,
4   och   5,   2001/02:Sk487   yrkandena  2  och  3,
2001/02:Sk488  yrkande  2, 2001/02:N223  yrkande  2,
2001/02:N224  yrkande  3,  2001/02:N313  yrkande  4,
2001/02:N319  yrkande  4, 2001/02:Bo290  yrkande  4,
2001/02:Bo318 yrkande 5  och  2001/02:Bo320  yrkande
22.

Ställningstagande

Utgångspunkten   för   Centerpartiets  förslag  till
skattesänkningar   inom   bostadsområdet    är   att
människor skall få lägre boendekostnader och att det
skapas  neutralitet  mellan  olika boendeformer.  Vi
anser att regeringen har gått  en  onödig  omväg när
man  försökt lösa problemet med höga taxeringsvärden
genom  att  sänka  skattesatsen och införa särskilda
lättnadsregler  för  utsatta   hushåll.  Enligt  vår
uppfattning måste taxeringsvärdena  åter  frysas  på
1997    års    nivå   fram   till   nästa   allmänna
fastighetstaxering.    Denna    återgång   bör   ske
retroaktivt  fr.o.m. 2001. Därutöver  anser  vi  att
fastighetstaxeringsförfarandet   måste   reformeras.
Nuvarande  system  ger  nämligen  inte rättvisa  och
rimliga  taxeringsvärden,  vilket  blivit   än   mer
uppenbart   sedan   frysningen  av  taxeringsvärdena
upphörde vid förra årsskiftet.  Vårt förslag i denna
del  innebär att antalet värdeområden  minskas  från
dagens   7   300   till   ca   2   000   geografiskt
sammanhängande  områden, att taxeringsvärdena  knyts
till aktuella marknadsvärden och att marknadsvärdena
bestäms   med   hänsyn    till    medianvärdet    av
referensförvärven      inom     ett     värdeområde.
Köpeskillingar i den undre  och övre kvartilen skall
räknas bort. Med denna metod  kommer  varken  mycket
höga  eller  mycket  låga köpeskillingar att påverka
omräkningen    av   taxeringsvärdet    för    övriga
fastigheter i värdeområdet.  Taxeringsvärdet  för de
enskilda  referensförvärven bör bestämmas till 75  %
av köpeskillingarna.

Allmänna  fastighetstaxeringar bör ske vart sjätte
år och enklare  kontrollvärderingar där emellan. För
att   undvika   att   tillfälliga    och    kraftiga
prisförändringar   på   bostadsmarknaden  skall  slå
igenom  på  taxeringsvärdena   bör   basen   för  de
förenklade  taxeringarna vara ett medianvärde av  de
förvärv    som   skett    under    den    föregående
treårsperioden.
I  övrigt  anser  jag  att  fastighetsskatten  bör
omvandlas till  en  schablonintäkt som beskattas som
inkomst av kapital, vilket  närmare har utvecklats i
Centerpartiets budgetalternativ för år 2002.
Med vårt förslag kommer uttaget av fastighetsskatt
att bli både lägre och rimligare  än  vad  som nu är
fallet,  och  någon  särskild begränsningsregel  för
fastighetsskatten behövs inte.
Härutöver anser jag  att  lokala  taxeringsnämnder
bör  införas  för  att  garantera lokalkännedom  när
skattemyndigheten  skall  pröva   inkomna  besvär  i
samband med den allmänna fastighetstaxeringen.
Jag  föreslår  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen till känna vad jag nu anfört.

4. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1)  fp

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad    i    reservationen    anförs    om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen motion  2001/02:Sk487  yrkandena  2  och 3
samt avslår motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220,
2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:
Sk315    yrkandena    1    och   2,   2001/02:Sk349,
2001/02:Sk361,     2001/02:Sk368      yrkande      1
2001/02:Sk370,  2001/02:Sk389  yrkandena  1  och  2,
2001/02:Sk446,  2001/02:Sk480  yrkandena 1, 2, 4 och
5,  2001/02:Sk488  yrkande 2, 2001/02:Sk489  yrkande
18,   2001/02:Sk490   yrkandena    24    och   68,
2001/02:N223  yrkande  2,  2001/02:N224  yrkande  3,
2001/02:N313  yrkande  4,  2001/02:N319  yrkande  4,
2001/02:Bo290  yrkande  4, 2001/02:Bo318 yrkande  5,
2001/02:Bo320 yrkande 22  och  2001/02:Bo325 yrkande
17.

Ställningstagande

Folkpartiet  anser  att det nuvarande  systemet  för
fastighetsskatt har fått  orimliga  konsekvenser för
enskilda fastighetsägare. Folkpartiet vill grundligt
reformera     systemet     med    sikte    på    att
fastighetsskatten avskaffas.  Som  ett  första  steg
anser  vi  att  taxeringsvärdena  bör frysas vid den
nivå som gällde under år 2000, utom i de fall där de
nya taxeringsvärdena är lägre. Vi anser  det rimligt
att  taxeringsvärdena,  som  ligger  till grund  för
såväl  beskattning som andra civilrättsliga  beslut,
grundar  sig  på faktiska marknadsvärden. Taxerings-
värdena bör därför  inte i längden vara frysta, utan
efter  en reformering  av  taxeringsförfarandet  bör
dessa återspegla  marknadsvärdet  så  långt  det  är
möjligt.    Stegvis    bör    bostadsrättsföreningar
överföras till taxering och med  avdragsrätt  som är
likformig med egna hem. Detta skall ske på ett  sätt
som  syftar  till  att ingen får höjd skatt. För att
undvika effekterna av  snabba  prisfluktuationer  på
bostadsmarknaden   förordar   Folkpartiet   att  ett
rullande   genomsnitt   på   57   år   används  vid
taxeringen. Det är angeläget att förändra de delar i
fastighetstaxeringen  som  leder  till  att enskilda
fastighetsägare  får orimliga taxeringsvärden  eller
att  mycket  stora värdeområden  används.  Efter  en
sådan reformering  bör  beskattningen  återigen utgå
från  nya  taxerings-värden,  och  skattesatsen  kan
därmed kraftigt sänkas.

På kortare sikt behövs det också specialregler för
särskilt  attraktiva områden där enskilda  människor
kan komma i kläm, dock utan att dessa leder till nya
marginaleffekter  och  en  ny form av sambeskattning
som    den    nyligen   införda   begränsningsregeln
inneburit.
Efter en sådan  omläggning  som  jag nu föreslagit
bör skattesatserna sänkas successivt  i den takt som
samhällsekonomin  och andra överväganden  kan  medge
och i former som så  långt  som  möjligt  likställer
olika boendeformer.

Jag föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad jag nu anfört.


5. Attraktiva områden (punkt 2)  c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  reservationen  anförs   om  att  vid
taxeringen    skilja    på    permanentboende    och
fritidsboende.   Därmed  bifaller  riksdagen  delvis
motionerna 2001/02:Sk277,  2001/02:Sk489 yrkande 17,
2001/02:Sk490 yrkande 5 och  2001/02:MJ220 yrkande 9
och avslår motion 2001/02:Sk480 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag   anser   att  det  är  uppenbart   att   dagens
fastighetsbeskattning ger helt orimliga konsekvenser
för  dem  som  är   permanentboende   i   attraktiva
fritidsområden.  De  priser som de fritidsboende  är
villiga att betala medför  att  taxeringsvärdena för
de   bofastas   fastigheter  stiger  och   att   den
fastighetsskatt som utgår ligger på nivåer som många
inte har någon som  helst  möjlighet  att klara. Som
framhålls  i  flera  av  motionerna  kan  inte   ett
skattesystem accepteras som leder till att människor
får  flytta  från  sina hem till följd av en orimlig
skattebörda.

Eftersom fastighetsbeskattningen  i  dag ligger på
en  för  hög  nivå  finns  det  möjlighet att  uppnå
lättnader    genom   en   successiv   sänkning    av
skatteuttaget  till en mer rimlig nivå. Utöver denna
generella förändring  fordras  ytterligare åtgärder.
Exempel   på   sådana  åtgärder  är  att   ta   bort
klassindelningen     närhet    till    strand    för
permanentboende. Ett annat  exempel  är  att man vid
taxeringen    skiljer    på    permanentboende   och
fritidsboende   i   de   fall  en  stor   andel   av
fastigheterna     inom     ett    värdeområde     är
fritidsfastigheter. Genom att på detta sätt förändra
underlaget   för  beskattningen   kommer   de   högt
uppressade priserna  på  fritidsfastigheter inte att
slå igenom för de fastboende,  och  det blir möjligt
för människor att bo kvar i sina hem.
Vad   jag   nu  föreslår  innebär  att  den   s.k.
begränsningsregeln    för   fastighetsskatten   inte
behövs.  Denna regel har skapat nya marginaleffekter
för låg- och medelinkomsttagare,  dvs.  för  dem som
skall  omfattas  av  systemet,  samt  inneburit  att
skattesystemet    blivit   väsentligt   krångligare.
Dessutom   utgör   den    en    förlegad   form   av
sambeskattning.
Jag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för
regeringen som sin mening vad jag framfört.

6. Äkta och oäkta bostadsföretag (punkt 3)  m,
kd, c, fp

av Carl  Fredrik  Graf  (m),  Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m),  Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd  (c),  Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3  borde
ha följande lydelse:

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:Sk236,  2001/02:Sk282
yrkande  1,  2001/02:Bo245  yrkande 3, 2001/02:Bo247
yrkandena 8 och 9 och 2001/02:Bo321  yrkande  3 samt
bifaller  delvis motionerna 2001/02:Sk282 yrkande  2
och 2001/02:Bo247 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår  mening är det orimligt att ha ett system
där ett bostadsföretag riskerar att kastas ut och in
i  olika regelsystem  enbart  på  grund  av  ändrade
taxeringsvärden.  Vi  anser  att  dagens  system för
gränsdragning  mellan äkta och oäkta bostadsföretag,
dvs.   taxeringsvärdemetoden,   måste   ändras.   Vi
förordar  att gränsdragningen även skall kunna göras
på  ytbasis.   Även   andra  lösningar  bör  prövas.
Regeringen bör skyndsamt  återkomma  till  riksdagen
med    förslag    som    undanröjer   de   nuvarande
gränsdragningsproblemen  och   som   kan   ge   ökad
stabilitet   och  förutsebarhet  för  de  boende.  I
anslutning härtill  bör regeringen även redovisa ett
förslag som innebär att  den  som  bor  i  ett oäkta
bostadsföretag eller i andelshus, på samma sätt  som
den  som  bor i ett äkta företag, kan medges uppskov
med beskattningen vid bostadsbyte.

När det gäller  äkta  bostadsföretag  anser vi att
den  dubbla  beskattningen,  som  kombinationen   av
fastighetsskatt  och  schablonbeskattning utgör, bör
upphöra.
Vad vi nu anfört bör  riksdagen  som sin mening ge
regeringen till känna.

7. Fastigheter i utlandet (punkt 4)  m, kd

av  Carl  Fredrik Graf (m), Kenneth  Lantz  (kd),
Marietta de  Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i reservationen anförs om fastigheter i
utlandet.  Därmed   bifaller   riksdagen  motionerna
2001/02:Sk251,   2001/02:Sk295   och   2001/02:Sk333
yrkande 1.

Ställningstagande

Privatpersoner  som  äger  fastigheter   i  utlandet
betalar svensk förmögenhetsskatt och fastighetsskatt
för  fastigheten  och  får  härvid  avdrag  för  den
fastighetsskatt  som  erlagts  i  utlandet.  År 1999
fanns  det  uppgifter  om att ca 8 755 svenskar ägde
fastighet   i   utlandet.  Intäkterna   från   dessa
fastigheter  beräknas   till   26  miljoner  kronor.
Granskningen  som  sker helt manuellt  är  svår  och
tidsödande.  Möjligheten   att   kontrollera  sådana
fastighetsinnehav är inte heller stora.


Med hänsyn till att beskattningen av dessa
fastigheter kanske inte ens ger någon
nettointäkt för statskassan och att det
överhuvudtaget torde vara svårt att
upprätthålla en rättvis och likformig
beskattning när kontrollmöjligheterna är så
förhållandevis outvecklade anser vi att det
enda rimliga är att beskattningen av dessa
fastighetsinnehav slopas. Vi anser också att
det är principiellt fel att Sverige tar ut
fastighetsskatt på fastigheter som redan är
ålagda beskattning i det land där
fastigheten är belägen. Regeringen bör
snarast återkomma med en utvärdering av
effekterna av ett borttagande av skatten på
en i utlandet belägen privatbostad. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.


8. Tomträtt (punkt 5)  m, kd

av  Carl  Fredrik Graf (m), Kenneth  Lantz  (kd),
Marietta de  Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i reservationen anförs om skattskylighet
för fastigheter  som  innehas  med  tomträtt. Därmed
bifaller  riksdagen delvis motionerna  2001/02:Sk278
och 2001/02:Sk333 yrkande 2.

Ställningstagande

I likhet med  motionärerna anser vi att det är svårt
att hitta något  motiv  för  att  någon  skall  vara
skyldig  att  betala  skatt för en fastighet som han
eller hon inte äger. En  tomträttsinnehavare  har ju
endast  en  nyttjanderätt   tomträtt  till marken.
Desto svårare att finna ett  motiv  blir det när det
dessutom  rör  sig  om en skatt som baseras  på  ett
tänkt   marknadsvärde   för    en   tomt   som   den
skattskyldige inte kan sälja då  den är upplåten med
tomträtt. Det är enligt vår mening  en  principiellt
oriktig  ordning.  Det  enda rimliga är naturligtvis
att  den  som äger en fastighet  också  betalar  den
skatt som belöper  på  fastigheten.  Frågan om detta
förhållande kommer att påverka tomträttsavgälden  är
något  som inte i sig bör påverka de skatterättsliga
principer enligt vilka fastighetsskatten tas ut. Det
anförda  bör  riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.


9. Energisparåtgärder (punkt 6)  kd, fp

av Kenneth Lantz (kd), Sven Brus (kd) och Lennart
Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad    i    reservationen    anförs    om
energisparåtgärder.    Därmed   bifaller   riksdagen
motionerna 2001/02: Sk488  yrkande  6, 2001/02:Sk492
och  2001/02:N371  yrkande  13 samt bifaller  delvis
motionerna  2001/02:Sk273 och 2001/02:Sk357.

Ställningstagande

Förutom de principiella invändningar  som enligt vår
mening  kan  resas mot fastighetsskatten  som  sådan
innehåller beskattningen  enskilda  moment som också
de  kan starkt ifrågasättas. En sådan  brist  är  de
orimliga    effekter    på   fastighetsskatten   som
energibesparande              och              andra
energihushållningsåtgärder kan ge upphov till.

Den som i dag investerar i anläggningar som sparar
energi  eller  som  på  annat  sätt  bidrar till att
hushålla  med  våra  resurser får med automatik  ett
höjt   taxeringsvärde   och    därmed   också   höjd
fastighetsskatt. Den som genomför  åtgärder  som  ur
ett  långsiktigt hushållningsperspektiv är önskvärda
kommer   därmed  att  straffas  för  detta.  Det  är
naturligtvis inte rimligt. Även skattesystemet måste
självfallet  medverka till  och inte motverka  att
energibesparande  eller  i  övrigt miljöförbättrande
åtgärder kommer till stånd. I  enlighet  med vad som
anförs   i   motionerna   bör  därför  reglerna  för
fastighetsbeskattningen      ändras      så      att
miljöförbättrande  åtgärder  av   olika   slag  inte
motverkas i skattehänseende. Fastighetsbeskattningen
måste  i  stället  utformas  så  att sådana åtgärder
gynnas  eller  åtminstone  så att skatteeffekten  är
neutral.
Vi   föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen som sin mening vad vi nu framfört.

10. Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av
fastighet (punkt 8)  c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad    i    reservationen    anförs    om
kapitalvinstbeskattning vid avyttring av fastigheter
som  ägts  under   en   lång  tid.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sk472  yrkande 1 och avslår
motionerna  2001/02:302 och 2001/02:Sk472 yrkande 2.

Ställningstagande

Kapitalvinstbeskattningsreglerna  vid  avyttring  av
fastighet  som innehafts under en lång tid är mycket
komplicerade  bl.a. på grund av de krav på utredning
om vad som hänt  under  innehavstiden. För att kunna
göra  en  korrekt  kapitalvinstberäkning   krävs   i
förekommande fall uppgifter under en femtioårsperiod
om bl.a. förbättringsarbeten, värdeminskningsavdrag,
tillköp etc. Utredningsarbetet försvåras dessutom av
att   fastighetstaxeringsreglerna   ändrats,  vilket
medför indentifikationsproblem vid fastställande  av
ingångsvärden    på    grundval    av    visst   års
taxeringsvärde.    En   annan   svårighet   är   att
kommunindelningen i flera fall har ändrats.

Jag vill i detta sammanhang  erinra  om  det löfte
som dåvarande finansministern gav 1967 och som  gick
ut på att långa fastighetsinnehav  tio år eller mer
   inte   skulle  drabbas  av  en  skatteskärpning.
Tekniken  för   att   detta   inte  skulle  ske  var
införandet  av  indexuppräkningen  av  anskaffnings-
kostnaden och ett fast avdragsbelopp på 3 000 kr per
år.  Detta löfte gällde  fram  till  1980,  men  har
därefter    successivt    urholkats    bl.a.   genom
förskjutningar av indexuppräkningen. Från och med år
2000 har indexupp-räkningen helt upphört.  Den  låga
skattesatsen kompenserar dessa fastig-hetsägare bara
i någon mån för inflationen.
Vad  jag  nu anfört visar på nödvändigheten av att
göra  en  översyn  av  reglerna  om  beskattning  av
kapitalvinst  vid avyttring av fastigheter som under
en lång tid ägts  av  en  fysisk  person. Långvariga
fastighetsinnehav       måste       få       rimliga
beskattningsregler  både  vad  gäller beskattningens
höjd  och  beträffande  vilka  uppgifter  som  skall
behöva  lämnas för vinstberäkningen.  Jag  anser att
det  bör  övervägas  att  som  ett  alternativ  till
huvudregeln    få    beräkna    den   skattepliktiga
kapitalvinsten till viss procent  av  köpeskillingen
vid      avyttringen,     t.ex.     25     %     för
privatbostadsfastigheter     och     40     %    för
näringsfastigheter.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna.

11. Arvs- och gåvoskatt (punkt 9)  m

av  Carl  Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m),  Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  reservationen anförs om att avskaffa
arvs-  och gåvoskatten.  Därmed  bifaller  riksdagen
motionerna  2001/02:Sk264  yrkande  2, 2001/02:Sk470
och   2001/02:L214   yrkande  5,   bifaller   delvis
motionerna       2001/02:Sk298,       2001/02:Sk328,
2001/02:Sk481  och  2001/02:Fi285  yrkande  17  samt
avslår motion 2001/02:
Sk264 yrkande 1.

Ställningstagande

För den förutseende  medborgaren finns det olika mer
eller   mindre   komplicerade   sätt   att   planera
arvskiftet  så  att   skatten   minimeras.  Men  ett
skattesystem  som ger de i skattelagarna  bevandrade
eller de som kan  köpa  kunskap om skattesystemet en
sådan  fördel  i  förhållande   till   vad   vanliga
medborgare kan uppnå är enligt vår uppfattning  inte
acceptabelt.

Arvsskattens  negativa  effekter har på senare tid
fått ökad aktualitet inte minst genom värdenedgången
på    börsen   och   de   på   många   håll    höjda
taxeringsvärdena    på    fastigheter.   Arvs-   och
gåvoskatten  försvårar  också  generationsskiften  i
familjeföretag  och  kan  innebära   att   ingen  av
arvingarna kan driva företaget vidare. I kombination
med   övriga   kapitalinkomstskatter  är  arvs-  och
gåvoskatten en viktig orsak till kapitalflykten från
Sverige.
I Sverige har  vi  på  arv  och  gåva  mycket låga
skattefria belopp samt höga skattesatser jämfört med
flertalet andra länder inom OECD och EU.
Det  kapital som beskattas efter ett dödsfall  har
tidigare beskattats både två och tre gånger. Det kan
ha varit  fråga  om  inkomstskatt, avkastningsskatt,
förmögenhetsskatt  och   kapitalvinstskatt.  Av  den
offentliga sektorns totala skatteintäkter på drygt 1
100 miljarder kronor utgör arvs- och gåvoskatten 2,7
miljarder   kronor.   Ovanpå   detta    kommer   att
skattemyndigheternas administration är i förhållande
till intäkterna krånglig och dyr.
Vi  anser  att  arvsskatten  är  orättfärdig   och
konfiskatorisk  och  att  den  därför  på sikt måste
avskaffas. För att inte egendom skall ges  bort före
ägarens  frånfälle är även gåvor belagda med  skatt.
Även denna skatt måste avskaffas.
I avvaktan  på  att  arvsskatten helt avvecklas är
det nödvändigt att åtgärder  vidtas  för att undvika
de  orimliga effekter som uppstår i situationer  med
vikande  ekonomi.  Det  bör  övervägas att införa en
alternativ värdetidpunkt för tillgångar  som sjunkit
i  värde  efter  dödsfallet  så  att arvingarna  får
möjlighet att välja vid vilken tidpunkt  värderingen
skall  ske. Även andra lösningar bör prövas.  De  på
många  håll  kraftigt  höjda  taxeringsvärden  visar
också på  behovet  av  snabbt ändrade regler när det
gäller arvsskatt på fastigheter.
Mot bakgrund av det anförda  anser  vi  att det är
nödvändigt att den aviserade utredningen inte endast
ser  över  arvs-  och  gåvobeskattningen  vad gäller
fastigheter  och värdering av aktier utan också  ser
över  en  lösning   som   innebär   att   arvs-  och
gåvoskatten helt slopas. Vi vill understryka  vikten
av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.
Vad  som ovan anförts bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

12. Förmögenhetsskatt (punkt 10)  m, kd, c, fp

av Carl  Fredrik  Graf  (m),  Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m),  Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd  (c),  Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i reservationen  anförs om att successivt
slopa förmögenhetsskatten. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2001/02:Sk288  yrkande  5  delvis,
2001/02:Sk315  yrkande  3, 2001/02:Sk368 yrkande  2,
2001/02:Sk389   yrkande  3  delvis,   2001/02:Sk393,
2001/02:Sk480 yrkande 6, 2001/02:Sk487 yrkande 5 och
2001/02:Sk491   yrkande   3   samt   avslår   motion
2001/02:Sk458.

Ställningstagande

Förmögenhetsskatten     är    en    extraskatt    på
kapitalavkastning  och  motverkar   den   nödvändiga
kapitalbildningen.   Ett  mångfasetterat  näringsliv
under omstruktu-rering  behöver riskkapital, och det
är viktigt att så stora delar  av  befolkningen  som
möjligt deltar i kapitaluppbyggnaden.

Tillsammans    med    andra   ägarskatter   bidrar
förmögenhetsskatten till  att  Sverige ligger i topp
vad gäller skattebelastningen på ägande. I Tyskland,
Finland,  Danmark och flertalet övriga  länder  inom
OECD     har    förmögen-hetsbeskattningen     redan
avvecklats.
Av den offentliga  sektorns  totala skatteintäkter
på    drygt    1   100   miljarder   kronor    utgör
förmögenhetsskatten      5     miljarder     kronor.
Förmögenhetsskatten  är  godtycklig.   Många  av  de
största  ägarna  betalar inte förmögenhetsskatt  för
sitt aktieinnehav,  medan  andra  inkomsttagare  med
småhus  nu  kan  tvingas  lämna sina hem på grund av
kombinationen  av  fastighetsskatt   och   förmögen-
hetsskatt. Av den totala förmögenhetsbeskattningen i
Sverige     består     mer     än     hälften     av
förmögenhetsbeskattning  av  egna  hem,  vilka redan
beskattats med bl.a. fastighetsskatt.
Vi  anser  att förmögenhetsskatten skall avvecklas
genom  en  successiv   utfasning   och   med  slopad
sambeskattning som ett första steg.
Vi   föreslår   att   riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening vad vi ovan anfört.

13. Sambeskattning av förmögenhet (punkt 11) 
m, kd, c, fp

av  Carl Fredrik Graf (m),  Kenneth  Lantz  (kd),
Marietta  de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen  (m),  Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  reservationen anförs om att avskaffa
sambeskattningen  av  förmögenhet.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:Sk245, 2001/02:Sk306,
2001/02:Sk311, 2001/02:Sk360,  2001/02:Sk480 yrkande
7,  2001/02:L322  yrkande  2  och   bifaller  delvis
motionerna  2001/02:Sk211, 2001/02:Sk389  yrkande  3
delvis och 2001/02:A228 yrkande 3.

Ställningstagande

Den  skattepliktiga   förmögenheten  beräknas  bl.a.
gemensamt för makar som  sammanbott  större delen av
beskattningsåret. Med makar jämställs  de  som  utan
att  vara  gifta  bor  tillsammans och har eller har
haft barn eller tidigare  varit  gifta med varandra.
Samboende utan barn sambeskattas inte.

I praktiken innebär detta att två  personer  eller
t.ex.  ett samboende par utan barn kan förlora flera
tusen kronor  per  år  om  de gifter sig eller om de
skaffar  barn.  Den orättvisa  som  sambeskattningen
leder till beroende  på  valet  av samlevnadsform är
oacceptabel.
Sambeskattningen   innebär   dessutom    betydande
kontrollproblem för skattemyndigheterna.
Riksdagen beslutade under hösten om en ytterligare
höjning av fribeloppen men sambeskattningen kvarstår
och  det  gör också den olikhet i beskattningen  som
gällde tidigare.  Den  har  till och med förstärkts.
Ett sambopar kan ha en sammanlagd  förmögenhet  på 3
miljoner     kronor     utan    att    drabbas    av
förmögenhetsskatt eftersom de beskattas var för sig.
Ett  gift par däremot kan  maximalt  ha  2  miljoner
kronor  i förmögenhet innan förmögenhetsskatten slår
till. Detta  är  naturligtvis  en  helt  oacceptabel
diskriminering av gifta par.
Som  vi  tidigare  framhållit måste utgångspunkten
vara att skyldigheter  och rättigheter mot samhället
skall vara individuella, och vi anser därför att den
enda  rimliga  lösningen  är   att   den  föråldrade
sambeskattningen  av  makar  och andra sambeskattade
par nu slopas så att parterna  i  en  sådan relation
kan  erkännas  som självständiga individer  även  av
skattemyndigheterna.  Regeringen  bör återkomma till
riksdagen   med   ett   förslag   som  innebär   att
sambeskattningen av makar slopas.
Vad   vi   anfört  om  att  sambeskattningen   bör
avskaffas bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Särskilt yttrande



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.


Attraktiva områden (punkt 2)  m


av  Carl  Fredrik  Graf (m), Marietta  de  Pourbaix-
Lundin (m), Catharina  Hagen  (m)  och  Anna Kinberg
(m).

I     många     attraktiva     kustområden     och
skärgårdskommuner  leder  de  ökade taxeringsvärdena
till att många permanentboende   tvingas  sälja sina
hus  till  icke  åretruntboende. Nya fastboende  får
svårt  att  etablera   sig  där.  Detta  leder  till
befolkningsminskning, lägre  skatteuttag,  försämrad
service  i  form  av  nedlagda skolor, vårdcentraler
m.m. Hela det utbud som  finns  av service i form av
affärer  m.m. blir till slut hotat.  För  att  rädda
landsbygden    och    bevara    möjligheterna   till
åretruntboende   är   det   ytterst  angeläget   att
fastighetsskatten avskaffas.  I  avvaktan  på att så
sker  återgår vi till de taxeringsvärden som  gällde
1997, sänker  skattesatsen  och  minskar underlaget.
Underlaget  skall  utgöras  av  byggnadsvärdet   och
endast  halva  markvärdet.  Därigenom löser man till
betydande  del  de problem som  finns  i  attraktiva
områden.


Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


</pre><pre></pre><pre>
Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen

anförs om förändringar i arvsskatten.

2001/02:Sk207 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sänkta skatter i Sverige.

2001/02:Sk211 av Inger René och Karin Falkmer (m):

Riksdagen   beslutar  att  slopa  sambeskattning  av
förmögenhet  i   enlighet   med  vad  som  anförs  i
motionen.

2001/02:Sk220 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att  fastighetsskatten
omgående skall avskaffas.

2001/02:Sk236 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att dubbelbeskattningen  av
bostadsrätter upphör.

2001/02:Sk245 av Henrik Westman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   att   avskaffa
sambeskattningen av förmögenheter.

2001/02:Sk251 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
som innebär att svensk fastighetsskatt avskaffas  på
fastigheter i utlandet.

2001/02:Sk264 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ingångsvärdet  vid
reavinstbeskattningen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  avskaffa
arvsskatten.

2001/02:Sk273 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   anförs   i   motionen   om  att  undanta
energisparande åtgärder från fastighetsskatt.

2001/02:Sk277 av Åsa Torstensson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  att  skilja
permanentboende från fritidsboende.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om borttagandet av
belägenhetsfaktorn för permanentboende.

2001/02:Sk278 av Carl-Erik Skårman (m):

Riksdagen beslutar  att  till dess fastighetsskatten
har  avskaffats  skall  fastighetsskatt  betalas  av
fastighetsägaren och endast  för den fastighet eller
den del av fastighet han eller hon äger.

2001/02:Sk282 av Rigmor Stenmark (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
skatteregler för s.k. oäkta bostadsrätt.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
bostadsrättsmäklares informationsansvar.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5.  Riksdagen  beslutar   att   successivt  ta  bort
fastighets- och förmögenhets-skatterna  i enlighet
med vad som i motionen anförs.

2001/02:Sk295 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  fastighetsskatt  på
utländska fastigheter.

2001/02:Sk298 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av effekterna på
arvsskatten   av   de   nya    taxeringsvärdena   på
fastigheter.

2001/02:Sk302 av Marianne Andersson och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om reavinstbeskattning  av
småhus som ägts sedan 1968 och dessförinnan.



2001/02:Sk306 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen   anförs  om  förändring  av  reglerna  för
förmögenhetsbeskattning   så   att  de  inte  längre
diskriminerar gifta par.

2001/02:Sk311 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att    de    skatteregler    som   prioriterar    en
samlevnadsform framför en annan måste undanröjas.

2001/02:Sk315 av Sten Tolgfors (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
fastighetsskattens principiella problem.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om en avveckling
av fastighetsskatten.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om en avveckling
av förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk328 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om en översyn av arvsskattens
effekter.

2001/02:Sk333 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  se över
boskatten på hus i utlandet.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  utvärdera
skattereglerna på hus med tomträtt.

2001/02:Sk349 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om att  tillsätta  särskilt
utsedda fastighetsnämndemän.

2001/02:Sk357 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs    om   beskattning   av
miljöinvesteringar.

2001/02:Sk360 av Ingvar Eriksson och Jan Backman
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att gifta  par  och  sambor
likställs i förmögenhetsskattehänseende.

2001/02:Sk361 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att fastighetsskatten  bör
avskaffas.

2001/02:Sk368 av Henrik Westman (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
fastighetsskatten.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  avskaffa
förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk370 av Lena Olsson och Siv Holma (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  utreda möjligheterna
till en lokal fastighetsskatt eller avgift.

2001/02:Sk389 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson
(m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
fastighetstaxeringens    och    fastighetsskattens
orimliga effekter.

2.  Riksdagen  beslutar  sänka  fastighetsskatten  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar ta bort förmögenhetsskatten  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sk393 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   att   avskaffa
förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk446 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   avskaffandet   av
fastighetsskatten.

2001/02:Sk457 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en snabbutredning  när  det
gäller   taxering   av  industribyggnader  och  s.k.
skräddarsydda   byggnader    och    avskrivning   av
byggnadsinventarier.

2001/02:Sk458 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som  i  motionen  anförs  om  förändringar   i
förmögenhetsskatten fr.o.m. inkomståret 2003.



2001/02:Sk470 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om arvsskatten.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gåvoskatten.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
omedelbara förändringar i reglerna för arvsskatt.

2001/02:Sk472 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram  en
översyn   av  skattereglerna  för  beskattning  av
reavinst vid  avyttring  av  fastighet  som ägs av
fysisk person.

2.  Riksdagen  beslutar  att  utan närmare utredning
omedelbart slopa återläggningen av skogsavdrag och
substansminskningsavdrag.

2001/02:Sk480 av Viviann Gerdin (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
fastighetsbeskattningen    och    dess    negativa
konsekvenser för de gamla.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  det konstruerade
taxeringsvärdet.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
taxeringsvärden  på tomtmarker med byggförbud inom
attraktiva områden är orimligt höga.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  göra
fastighetsskatten kvittningsbar mot inkomstskatt.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
fastighetsägare som saknar inkomst i Sverige skall
betala fastighetsskatt.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
förmögenhetsbeskattningen på boendet upphör.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att sambeskattning
skall upphöra.

2001/02:Sk481 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av
skattereglerna  för ärvd fastighet och värderingsdag
för ärvda aktier.

2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om reformering av
taxering och beskattning.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   vidare
fastighetsskattesänkningar.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  successivt
avskaffad förmögenhetsskatt.

2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en ny statlig
utredning med direktiv att avskaffa  den  statliga
fastighetsbeskattningen     och     att     utreda
möjligheterna     att     införa    en    kommunal
fastighetsavgift  på en betydligt  lägre  nivå  än
nuvarande fastighetsskatteuttag  och utan koppling
till taxeringsvärdet.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  stimulera
miljöförbättrande investeringar i fastigheter.

2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c):

17.  Riksdagen   beslutar  att  vid  nästa  allmänna
fastighetstaxering   skilja   på   taxeringen   av
fastigheter  för  fastboende  och  fritidsboende i
enlighet med vad i motionen anförs.

18.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om  omvandling av fastighetsskatten  till
beskattning av  en  schablonintäkt  i enlighet med
vad i motionen anförs.

2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

2.    Riksdagen    beslutar   att   minska   antalet
värdeområden från  dagens  7  300  till  ca  2 000
geografiskt sammanhängande värdeområden.

3.    Riksdagen    beslutar    att   införa   lokala
taxeringsnämnder.

4.       Riksdagen      beslutar      att      ändra
fastighetstaxeringslagen   så  att  marknadsvärdet
bestäms   med   hänsyn   till   medianvärdet    av
referensförvärven inom ett värdeområde.

5.   Riksdagen   beslutar   att   vid  den  allmänna
fastighetstaxeringen 2003 skilja  på taxeringen av
fastigheter för fastboende och fritidsboende.

6.  Riksdagen  beslutar att taxeringsvärdet  för  de
fastigheter som  ingår  i  referensförvärven sätts
till 75 % av köpeskillingen.

7.    Riksdagen    beslutar    att    göra    allmän
fastighetstaxering vart sjätte år och  en  enklare
kontrollvärdering däremellan.

8.  Riksdagen  beslutar  att basen för de taxeringar
som görs vart tredje år skall vara ett medianvärde
av  de  förvärv  som skett  under  den  föregående
treårsperioden.

2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  slopande  av
förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk492 av Yvonne Ångström och Karin Pilsäter
(fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten
av  att minska energiåtgången för  uppvärmning  av
fastigheter.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som anförs i motionen om vikten av  att
energibesparande   satsningar   inte   skall  höja
fastigheters taxeringsvärde.

2001/02:L214 av förste vice talman Anders Björck och
Elizabeth Nyström (m):

5.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring för arvsskattens avskaffande.

2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om avskaffande  av
ekonomiska nackdelar  för gifta i förhållande till
samboende.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om en skild taxering
av fastigheter för fastboende och fritidsboende.

2001/02:N223 av Gunnar Axén m.fl. (m):

2.     Riksdagen      beslutar      att     avskaffa
fastighetsskatten.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   slopad
fastighetsskatt.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet av att
avveckla fastighetsskatten.

2001/02:N318 av Birgitta Sellén och Sven Bergström
(c):

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  göra en
översyn ifall vindkraftverk kan anses som en bygg-
nad som skall fastighetsbeskattas.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

4.  Riksdagen  beslutar  att  av  regeringen  begära
lagförslag  om förändringar i skattelagstiftningen
så  att  bostadsbyggandet   i   tillväxtregionerna
stimuleras.

2001/02:N371 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder
och fastighetsskatt.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen  beslutar  avskaffa sambeskattningen av
makars förmögenhet.

2001/02:Bo245 av Anna Lilliehöök (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att reglerna om
oäkta bostadsföretag ändras.

2001/02:Bo247 av Knut Billing m.fl. (m):

2.  Riksdagen beslutar  att  avskaffa  systemet  med
schablonintäkt  för flerbostadshus och därmed även
skatt på schablonintäkt för flerbostadshus.

8.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  av  gränsdragningsreglerna
mellan äkta och oäkta bostadsföretag.

9.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag    till    ändring    av    reglerna   för
reavinstbeskattning   och   uppskovsreglerna   vid
reavinst när det gäller oäkta bostadsföretag.

2001/02:Bo290 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  vad  i
motionen anförs om fastighetsbeskattningen.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5.   Riksdagen  tillkännager  att  fastighetsskatten
successivt skall avskaffas.

2001/02:Bo319 av Birgitta Carlsson (c):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att betrakta
vindkraftverk som inventarier och inte  som  i dag
belägga dem med fastighetsskatt.

2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

22.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
fastighetsskatten   på   sikt  bör  avvecklas  och
ersättas av en kommunal fastighetsavgift.

2001/02:Bo321 av Anna Kinberg (m):

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om att jämställa
skattereglerna   för   andelsrätter  med  dem  för
bostadsrätter.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  behovet  av  sänkta
skatter på boende.


</pre><pre></pre>